Mutant Cronicles och innan dess Rymd var Äventyrsspel bästa spel. Enda konkurrenten var KULT, men trots en mycket intressant (men ospelbar) mytologi så föll det på sin body horror (som jag bara tycker är tröttsam och fånig, inte ett dugg cool eller skrämmande) – vilket också är anledningen till att nya KULT – Divinity Lost är en stor besvikelse (särskilt bilderna). Utöver att K-DL använder PbtA, som jag aldrig lyckas se charmen med; det bara begränsar (ett system skall inte lägga sig i hur jag gör saker och lista vilka alternativ jag har; låt mig som spelare avgöra sådant själv, sedan ger SL mig en chans för det).
Indievågen: jag ville gilla den, men inget enda indiespel har flutit; reglerna har varit i vägen i vartenda ett, och styrt och begränsat.
Vi började en gång i tiden våra rollspelsliv med DnD 1 och sedan DoD Expert. Men BRP var inte bra då, och inget hack jag spelat har kunnat åtgärda detta. Och DnD – ja, jag har funderat på att ta upp DnD igen, men det är för mycket regler och livet är för kort... Och så var det där med att det inbjöd till powergaming och till timtals regelläsande för att få optade rollpersoner, det som fick oss att överge det till att börja med.
Minimalism: mitt ideal under många år, men nej. Jag drev det längre och längre via uppemot 20-talet olika regelversioner av egen penna, och till sist var det nästan friform. Men det blev inte roligare, tvärtom – särskilt för kampanjspel (för one-shots fungerade det bättre); i längden gav det endimensionella rollpersoner och mindre variation på utmaningar. Så nu är det OSR som gäller, där Whitehack är favoriten; lagom mycket regler och variation, men snabbt att läsa och enkelt att lära. Kanske det perfekta spelet?
