Nekromanti Kan man bli skraj?

[agonar]

Har aldrig spelat skräck rollspel förut men har Kult hemma som min brosa köpte hem en gång. Jag läste lite i det igår och undrar om man verkligen kan bli rädd när man spelar det?
Jag tittar ganska mycket på skräck filmer och så, å då blir jag oftast inte rädd men det finns ju några. Men iallafall så undrar jag ju om man kan bli rädd när man spelar Kult. Det skulle va kul o veta. /images/icons/wink.gif

 

[Insignia]

"undrar om man verkligen kan bli rädd när man spelar det"

Det är klart man kan, men det beror på flera saker. Hurdan spelledaren är, vad det är för äventyr, hur mycket spelarna bryr sig om sina rollpersoner (bryr man sig inte så blir man inte heller rädd) och hur bra allting passar ihop. Kort sagt - när allt fungerar så kan man bli skiträdd (talar av erfarenhet).

 

[Seraphim]

Bu!

"Jag tittar ganska mycket på skräck filmer och så, å då blir jag oftast inte rädd men det finns ju några."
+
"Men iallafall så undrar jag ju om man kan bli rädd när man spelar Kult."

- Om vi tar (skräck)filmstittande som exempel, så kan man jämföra Kult med ett manus med väldigt god potential. Problemet är dock att ett manus i sig inte är en bra rysare (nåja, bitvis kanske - men ingen film) utan en bra ressigör och bra skådespelare.
"Ressigörens" roll är spelledarens och skådespelarna är spelarna. Om allt klaffar (bra manus, bra ressigör, bra skådespelare) så är sannolikheten stor att det blir en bra och skrämmande film.

Just Kult utgör ett sjuhelvetes bra "manus", och sannolikheten att man blir skrämd är faktiskt ganska stor, även om man är en "luttrad skräckmänniska", som jag vet att jag är - och som jag antar du är!
Annars kan det ju vara intressant att veta vilka skräckfilmer det är du "fortfarande" blir skrämd av; är det psykologiska thrillers (gränsskräck, typ Seven) så lämpar sig nog Kult särskilt bra!

I övrigt: I stort sett samma poäng som Insignia nedan - ta inte illa upp! /images/icons/wink.gif

[color:red]- §era.</font color=red>

 

[goRby]

*kasta tärningar*

Kult, Call Of Cthulu och Witchcraft är de rollspel jag har blivit skrämd av ett flertal gånger, men de absolut otäckaste mötena har haft KULT som grund... Kult ger dig möjlighet fårn allt till action-monsterskräck till psykologiska thriller-stuket och till och med sjukt guda-maktspel.. tyvärr kan man ju inte (som på film) få till den snabba skrämseleffekten då mördaren plötsligt hoppar fram runt hörnet och liknande incidenter.. någon som har något förslag på hur det kan lösas? ska man kasta tärningar på spelarna och skrika högt? får tyngre föremål användas? eller ska man ställa klockradion på en viss tid och tajma perfekt då larmet går igång på det mentalsjukhus rpna befinner sig på?/images/icons/smile.gif

 

[Insignia]

Re: *kasta tärningar*

"tyvärr kan man ju inte (som på film) få till den snabba skrämseleffekten då mördaren plötsligt hoppar fram runt hörnet och liknande incidenter"

Man kan hyra in en mördare som... Eller kanske inte

Det gäller väl att hitta rätt sätt att presentera mördaren i fråga. Jag har själv inte behövt någon sådan effekt ännu, så jag talar inte av erfarenhet nu, men det här kan vara ett sätt: Säg inte att det hoppar fram en mördare bakom hörnet. Säg bara, helt utan förvarning, "Mannen framför dig lyfter jätteyxan. Slå en tärning."

Det kanske kan fungera om stämningen är rätt, men jag har som sagt inte prövat

 

[Eksem]

Re: *kasta tärningar*

I ett av introduktionsäventyren till CoC så blir en man, som rollpersonerna samtalar med, skjuten i huvudet, varpå innehållet i huvudet skvätter ner rollpersonerna. Det löste jag med en ballong under foten och en vattenfylld fönsterputsflaska i handen.

 

[goRby]

Re: *kasta tärningar*

faktum är att den metod du nämner kan fungera ganska bra. det är oftast inte händelserna som skrämmer spelarna. det är deras egen fantasi, samt spelledarens formulering.

för övrigt så fann jag en demo på "desperados" i mitt frosties-paket imorse... vart är världen på väg..? (missförstå mig rätt, desperados är ett skönt spel)

 

[Sodivra]

Helt sjukt! [OT]

för övrigt så fann jag en demo på "desperados" i mitt frosties-paket imorse... vart är världen på väg..?

Citat från min vän Adam, igår:
"Dom lägger med datorspel i Corn Flakes-paketen! Och dom skriver på utsidan vilket som finns inuti, så jag gick bara in och valde!"

Och vilken osedligt utputande barm dessutom! Åh, jösses amalia, vart är världen på vääääg!

 

[Rising]

Man måste nog vilja bli skraj först...

Jo, jag tror faktiskt att det är helt omöjligt att skrämma oengagerade rollspelare (det är nog t.om. omöjligt att köra någon form av intressant rollspel med sådana. Allt som är mer invecklat än dungeoncrawling är helt effektlöst på sådant pack) på samma sätt som man ju inte blir skraj om man läser en läskig bok under laddningsperioderna till ett playstationspel. Spelarna måste nog faktiskt VILJA bli rädda på ett sätt. De måste VILJA att spelsessionen ska bli häftig. Givetvis krävs det mycket av spelledaren också, men man glömmer gärna vilket ansvar det också ligger på själva spelarna.

Ett bra trix är att verkligen lägga ner lite energi på att få spelarna att fatta att man lagt ner en himla massa arbete med äventyret man skall spela. Genom att spela på en ny lokal, göra sig till med handouts och (förmodligen, fast jag inte provat det så mycket) musik i bakgrunden. Det ger på något vis en klar signal till spelarna om att de borde skärpa sig, för annars har de gått miste om en fett häftig rollspelsupplevelse.

Jag tycker alla äventyr med spelare/spelledare som jag inte känner så bra blir skitläbbiga nästan alltid. Kanske speciellt om det är kvinnliga personer. Om det beror på att jag tycker tjejer är läskiga eller om jag undermedvetet känner att jag måste visa mig duktig och rollgestalta supertrovärdigt för att visa hur bra jag är, det låter jag vara osagt (hoppas det beror på någon mindre töntig orsak /images/icons/crazy.gif) men helt klart är det så att skräckrollspel aldrig får spelledas på trött rutin. Aldrig.

/Rising

För övrigt blir man (i alla fall jag) inte så ofta rädd på det viset att man hoppar till och skriker i spelfåtöljen, utan det är snarare så att man blir nagelbitarskrämd och känner nackhåren resa sig. Rollspelsskräcken är ofta av en ganska behaglig natur, en sort som har få representanter i filmvärlden. Tydligast är kanske scenen i "Shining" där Nicholson får höra "...so I corrrrected her" och hela publiken sitter och småskrockar medans de skakar av sig den plötsliga rysning som krupit upp längs deras ryggrader. DEN sortens skräck är rollspel bra på att leverera. Och det är ingen dålig skräck, det.