Jakar & Anemoner 6
Frågan gäller först och främst vad vi tycker att DoD ska "vara" för något.
Jag tycker DoD för alltid ska vara sveriges mest lämpliga nybörjarollspel. Å så ska det ha drakar och demoner någonstans. Det utlovas ju i namnet. ALLT ANNAT FÅR DE ÄNDRA PÅ.
De får ha BP eller 3T6, de får ha skogar eller stora städer, PSY eller SPI, levlar eller EP, de får ha precis vad de vill, bara de inte ändrar på grundtanken med DoD: det ska drakar, det ska ha demoner, och det ska vara sveriges mest lämpliga nybörjarrollspel.
Sett ur det perspektivet är DoD 6 en triumf. Jag älskar iofs Chronopia, men det var inte nybörjarvänligt. Vad man gjorde i DoD 6 var några mycket viktiga saker:
#1: Ingen riktig värld från början
Det låter som en brist, men i själva verket är det något av det mest geniala man kan lyckas med i ett rollspel. Att ge spelarna en känsla att äventyra i (riktigt gammal, mörk svensk trollskog) snarare än en geografisk plats är nämligen mycket mer givande för nybörjarspelare (och mig själv också). Ingen behöver veta något från start, ingen behöver läsa en massa trams om världens historia eller så, man behöver bara tuta och köra. Jag tycker Riotminds gjorde helt rätt i det beslutet.
Sedan har vi Trudvang idag som kommer bli en ny riktig värld att äventyra i... Tja, den blir nog helt okej. Jag tycker det var klokt att inte radda upp så mycket om Trudvang i regelboken dock.
#2: Man ville åt datorspelarna
Jag tror det, iaf. Därför använde man levelsystemet och lät folk slå fram sina rollpersoner. Man ville göra DoD mer prestationsinriktat så det skulle appelera till datorkids. Personligen rynkar jag på näsan åt det, men historien ger nog Riotminds rätt. När nya expertboken kommer ut skulle det inte förvåna mig om man ändrar levelsystemet och gör spelet mycket mer "rollspelsaktigt". Då har man ett spel som kan samla upp nybörjare och ett spel som förädlar dem till riktiga rollspelare. Åtminstone tror jag det.
Nå, jag tycker det är bra att DoD utvecklar sig i sidledes på det här viset och inte bara blir mer och mer detaljerat med tiden. Själv gillade jag inte regelboken något vidare, men anser att Jorges är en av de intressantaste och bästa rollspelsböcker som givits ut någonsin. Hur de kunnat blanda antikens mytologi med fornnordiska folksägner och fått denna hybrid att kännas fullkomligt självklar går bortom min fattningsförmåga. Tapias bild på istrollen är underbar. Hjältarna som går i förgrunden är stöpt efter antikens atletiska ideal, men trollen bakom osar av Bauersk trolldom... Ändå är de självklara ihop... Och ÄNTLIGEN ett rollspel med en ny namnfilosofi som inte osar av anglicism. Jag hamnar i rätt stämning bara jag tänker på de coola namnen!
Så jodå, jag tycker DoD 6 var en bra vidareutveckling av DoD-konceptet. Nu fortsätter jag gärna se spelserien leva och ömsom byta skepnad i tjugo år till.
/Rising