Nekromanti Volororden (Megaspååjler: Tokar)

Hjalle

Swashbuckler
Joined
29 May 2004
Messages
1,867
Location
Stockholm
Mina små lamm har nu kommit till Västlanden i min kampanj. Intrigen där går ut på att stjäla en viss Kristallros som beskrivs i kamorfartikeln i Fenix, som jag dock satt i ett av kamorfernas största fästen i stället för i händerna på Thantetmes. Detta på uppdrag från Nekkma Andeblidare.
Jaha.
Men! Den enda som vet var fästet befinner sig, och har ’nyckeln’ (vad nu det är) är en herre vid namn Rael Maghâwi, som de fått uppgifter om förnärvarande befinner sig i en magisk grotta tillsammans med en svartkonstnär och smider planer. Woho, ingen vet var grottan finns! Stackars rollisar.
Mjo, någon kanske vet – de har fått upplysningar om att denne svartkonstnär skall vara kefal Isma’il av Alkarzans far. Vet han?
Jo, han vet kanske, men är inte speciellt sugen på att berätta. Snart sprider sig dock ryktet om att rollpersonerna vill veta det, och flera erbjuder sig att berätta för lite guldmynt. Snart kommer det fram att kefalens far är Volor den Onämnbare.

Volor den Onämnbare? Jepp. Det var en av dåtidens mest fruktade svartkonstnärer, och han härjade tillsammans med sina anhängare Västlanden för ett trettiotal år sedan, en terror vars like ej skådats flödade och ingen kunde lita på någon. Volors anhängare var många och… Äh, vafan, istället för att beskriva så säger jag som så, att idén förstås är rårippad från Lord Voldemort under hans terrorperiod. Emellertid var det ingen glasögonprydd liten söt ponke denna gång som stoppade honom, utan det var ingen mindre än draken Rathoxit som tröttnat på terrorn och stängde in Volor i en magisk grotta som ingen visste fanns. Terrorn var över, Rathoxit brände förstrött några nomadstammar och saken var ur världen. Volors anhängare spreds för vinden, många avrättades och infångades. Många trodde att Volor var död, men de med vett visste bättre.
Nu förhåller det sig så att rollpersonerna av olika anledningar antagligen söker upp Verashimorden i dess högfäste på Nîmberget i absolut nordöstligaste Ziu. Här fanns det tidigare en lista på anhängare man visste, djupt nere i arkiven, men denna har råkat komma i händerna på templet i Absalon i stället. För att få dokumentet och således få lite namn så att man kan efterforska så att man kan söka upp någon Volorkultist så att man kan fråga var grottan håller hus så får rollpersonerna alltså stjäla dokumentet med namnen, hitta någon för att sedan få reda på att draken Rathoxit är den enda som vet var grottan finns (förutom spelledaren Hjalle, som vet att den finns under hela Ressiöknen med ingång i Momol-renk-Drezin). Men, det var inte det det skulle handla om…

…det skulle handla om något helt annat. Nämligen; att hitta på en rolig Volorkultist. De åttiofyra namnen som står på listan (som jag just blev klar med) innehåller ett trettiotal mûhadiner, rätt många jargier, några momolaner, några eumoska svartkonstnärer, lite cirefalier och lite ditt och datt. Finns intresset kan jag skriva in den här, men annars – så gäller det för Dig, käre läsare, att skriva en liten text, som inte behöver vara mer än några rader lång (men gärna får), om en Volorkultist. Alla Volorkultister ni postar kommer antagligen att användas, och den jag anser vara bäst kommer att prisas och belönas med en massa ära från mig… Eller, påhittaren för den delen. Låt kreativiteten flöda – här gäller det att skapa Mundanas tuffaste svartkonstnärssamfund!

Monstruöst Vidriga Hockeynördar
Hjalle
 

Hjalle

Swashbuckler
Joined
29 May 2004
Messages
1,867
Location
Stockholm
Lucies Ducas

Lucies Ducas är namnet på den jargier vars tro, grymhet och magiska talanger gjorde att han blev tvungen att fly kejsardömet för ett år sedan. Han levde för tjugifem år sedan under svartkonstnären Volor, århundradets farligaste och mest fruktade mörkermagiker, och blev tvungen att fly när denne försvann för 25 år sedan, försvann och troligen dödades, eftersom inkvisitionen nu ledde en stor häxbränning runtom i riket och Volors anhängare dödades i tortyr eller flydde som löv för vinden. Men Lucies Ducas, som visserligen blev anklagad, undslapp tack vare sin inflytelse över adeln bestraffning. Emellertid avslöjade en ung hjälte inom kyrkan honom, och tillsammans med de sista kvarvarande tvingades han fly landet. Han tog sig till Volorordens högkvarter i Melûcka, där han inledde en lång mordkampanj på ett flertal icke-magiker. Han själv lever gott och omger sig med flera slavinnor, många alviska, tack vare de rikedomar han tog med sig från släkten Ducas välfyllda skattkistor. Volor är inte särskilt aktiv i att finna sin herre - han lever ganska gott med att vara sin egen och många andras herre och slippa tjäna Volor.

Lucies är en otroligt kylig man, och föraktfull. Han upphöjer sig själv som gud och föraktar alla som inte brukar magi. Han är en stor anhängare till Mörkrets makter, bland dem Volor, halvalven från Tabbah. Han är mycket för nekromanti, även om han är skickligare inom psykisk magi och alkemi. Emellertid innehar han en del riktigt mäktiga föremål som Volor lämnade efter sig - bland annat Volors stav, en artefakt med otrolig makt. Han är känslokall och cynisk, och otroligt kallblodig – några skrupler hyser han inte. Utöver detta är han adelsman ut i fingerspetsarna och vet hur man beter sig civiliserat. Han är extremt vältalig och hans kluvna silvertunga har bedragit många genom åren. Han kan konsten att övertyga folk, må det vara ren vältalighet eller bara hans den frostiga hotfullhet han utstrålar – ofta båda dera.

Lucies är lång, ungefär sex och en halv fot, och mycket finlemmad. Han är smal och smärt även om hans kroppsbyggnad döljs under de långa, svarta och silverbroderade kåpklädnader han bär. Hans hår är alldeles vitblont till färgen, mycket välkammat och bakåtstruket ner till skulderbladen. Ögonen är grå och iskalla, näsan vass och skarp och läpparna tunna och ofta förvridna till en föraktfull krökning. På de långfingrade händerna bär han svarta sidenhandskar, varpå en silverring i formen av en orm sitter på det vänstra ringfingret. En orm är även broderad på bröstet på sidentunikan han bär under sin långa kåprock, och en orm är tatuerad längs hela höger överarm. I bältet hänger förutom ett flertal små flaskor med mystiska innehåll och en välfylld penningpung en lång, gnistrande och juvelbesatt dolk i fint snitt. I händerna finns ofta en mörk, blankglänsande och rak stav, som förutom att den går att ta isär i två delar och skjuta ut en gnistrande vass klinga från den nedre änden är prytt med ett kobrahuvud i silver i toppen, med små rubinögon med stor hotfullhet. Staven är givetvis högeligen magisk. Över huvud taget ger han ett mycket respektabelt intryck. Vid särskilda tillfällen bär han en svart maskering för ansiktet, så att bara ögonen sticker fram, givetvis svart till färgen.

-Hjalle, tycker alla kulter ska ha en Lucius Malf... Jag menar Lucies Ducas.
 

Marcus J

Hero
Joined
8 Oct 2003
Messages
950
Location
Göteborg
Naklaw al'Rohad

Naklaw är bror till Volor och var med honom redan innan hans terrortid. Han misstänkte tidigt att det var något fel med Volor. Redan när han hittad Grunkan (Tm) som gav honom så stor makt inom svartkonsten så undrade Naklaw om det verkligen var Volors egna mål som var huvudsyftet. Blev han styrd av någon annan mäktigare?

Fast han hade inga bevis så han kämpad emot sin egna magkänsla och hjälpte Volor, blod är trots allt tjockare än vatten.

Det som Naklaw anat var den bakomliggande konspirationen. Det var i själva verket Big Bad Guy (TM) som styrde Volor med hjälp av Grunkan.

Naklaw blev säkrare och säkrare på sina misstankar och skulle precis konfrontera Volor med dem när en drake dök upp, dödade stora delar av de ansamlade svartkonstnärerna och flög iväg med Volor och Rael. Neklaw själv fick en svår skada och blev liggandes hjälplös.

Naklaw liv har sedan den stunden plågats av ånger, om han bara hade handlat lite tidigare för att få bort sin bror från den ödestigra vägen så kanske han fortfarande hade varit fri. Hans efterforskningar har visat honom var grottan ligger, han är trots allt en ganska duktig magiker. Fast skadan har lämnat efter sig ett handikap som gör att han omöjligen kan ge sig ut i öknen för att leta efter sin bror.

Naklaw vägrar tro att hans bror är helt förlorad, trots allt så var det inte han själv som styrde hans handlingar under den mörka tiden, om man bara kunde separera honom och Grunkan (som förslagsvis är Kristallrosen) så kunde nog Volor återvända till honom.

Från början är Naklaw mycket skeptiskt inställd till rollpersonerna, han tror att de kan vara folk som vill bli säkra på att Volor är borta för gott. Efter att de på något lämpligt sätt bevisat för honom att de ät ok så säger han gärna var grottan finns.

/Marcus hoppas han var till nytta.
 

Ceram

Hero
Joined
2 Aug 2003
Messages
883
Location
Göteborg
tre tuffa typer

Vackert. Jag börjar (även om jag inte blir klar först då...)

Adramch Walish, kindskäraren
Den två meter långa, muskulösa kroppen, de hotfulla ögonen, den stora svarta sabeln på ryggen och det stora ärret från mungipa till kindbensslut gör Adramch till en skräckinjagande man. Det syns lång väg vad han är kapabel till och ryktet om mannen som snittar upp kinden på dem som går emot honom har spritt sig mycket längre än hans namn. Varken hans verbala- eller hans magiska förmågor är utmärkande. Hans stridsförmåga och möjligheten att kunna skrämma livet ur alla utom mundanas absolut hårdaste invånare gör honom dock mycket nyttig för sällskapet.

Edram Jolivander, tidsresenären
Med sitt krulliga, ljusbruna hår och stora blå ögon ser Edram ut som en trevlig, ofarlig man i trettioårsåldern. Intrycket är givetvis fel. Det finns källor som placerar Edram vid händelser åtminstone 140 år tillbaka. Troligtvis är han en av de skickligaste kronotropikerna någonsin. Det ryktas att han är så skicklig att har rör sig obehindrat i tiden och alla i hans närhet åldras eller föryngras. Vid en skärmytsling för ungefär en fyrtio år sedan ska Edram ha fått krigare från en hel nomadstam att åldras och vittra bort, med vapen och hästar, inom loppet av en minut.

Hadrakka andarnas moder
Denna trukhkvinna klär sig i rituella skrudar delvis tillverkade av fällda fiender och offrade varelser. Hon har varit trokka för sin blodtörstiga stam i ett halvsekel nu och hennes makt är mindre omstridd nu än någonsin. Stammen har brutit med sin gudom sedan länge vilket gör dem illa omtyckta bland övriga tiraker. De demoner, andar och andra mystiska varelser som finns bundna till stammen är enligt rykten otaliga och offer av fiender och förbipasserande minst lika vanliga. Hadrakka åtnjuter blind lydnad av både stammen och dess övriga makthavare. I sitt ledband har hon fyra schamaner, var av åtminstone två troligtvis är äldre än henne, dödshetsande krigare och demoniska varelser bundna i sargade människokroppar.

/Ceram, är underhållen
 

Gax

Veteran
Joined
10 May 2003
Messages
12
Elkuht Drock

Inte riktigt en kultist, men ändå;

Elkuth är, eller var, en drygt 60 år gammal jargisk akademiker med en sällsynt förmåga. Så länge han kan minnas har konstiga saker skett omkring honom när han blivit skrämd eller upphetsad; föremål exploderar spontant, levande varelser råkar ut för märkliga missöden och mutationer, väggar böjs, mark smälter och saker försvinner. Så gott han kunnat har han försökt hålla sig borta från alla tänkbara riskabla situationer, rädd att skada någon av misstag. Elkuht var en godhjärtad varelse, och biblioteken blev hans hemvist. Döm om hans fasa när en av Volors anhängare, truhkkvinnan Hadrakka, kidnappade honom! Hadrakka hade hört talas om hans förmåga och var nyfiken.

Genom en serie mer eller mindre sadistiska experiment som tärde oerhört på stackars Elkuhts psyke listade Hadrakka ut att Elkuht, utan att veta om det, alstrade stora mängder slumpmässiga filament när han blev rädd eller upphetsad. Trukhkvinnan höll Elkuht fängslad under flera år. Dels med magi, men även med helt vanlig ondska, skapade hon ett rejält knippe fobier hos den allt mer vansinnige akademikern. Till sist skänkte hon Elkuht som en gåva till Volor. Volor, ond som få, använde honom för att skörda extra filament på ett enkelt och, i hans tycke, högst underhållande sätt.

När Rathoxit fick ett psykbryt och slutet kom för Volors välde försvann Elkuht i kaoset. Ingen vet vad som blev av honom, och det är inte speciellt många av Volors gamla anhängare som bryr sig heller. Det cirkulerar förstås rykten om en galen eremit som vandrar runt i öknen, muttrande för sig själv och livrädd för det mesta. Det sägs att man skall hålla sig borta från honom om man vill behålla livet, då konstiga saker händer runt den gamle mannen.

Under flera lager galenskap, paranoia och svåra fobier har Elkuht kvar spillrorna av sin personlighet. Om rollpersonerna kan prata med honom utan att utlösa någon av hans fobier har de möjlighet att få reda på både hemligheter och svagheter hos såväl Volor som flera av hans främsta anhängare. Det är förstås långt ifrån säkert att föra ett samtal med Elkuht.
 

Hjalle

Swashbuckler
Joined
29 May 2004
Messages
1,867
Location
Stockholm
Ärkedemonen Kulûn

Kulûn, den mûhadinska demonen, är människornas namn på den daimotropiska entitet som i uråldrig tid slaktade staden Mablô och slog en pakt med Kraden Nanórgona att beskydda honom mot drakarna om han i gengäld skänkte till honom den draksjäl som Nanórgona fjättrat. Emellertid flydde Kulûn när drakarna kom, och Kraden Nanórgona hämnades honom genom att förbereda ett Pentagram i den stad som han förgjort, för att sedan fånga in honom där när tiden var inne. Det var den när Kraden Nanórgona återvände för hundratalet år sedan, begav sig till ruinstaden och tvingade ned den skräckslagne demonen i Pentagramet. Sedan lämnade den bistre ärkemagikern demonen där att ruttna i evinnerlig tid och ägnade inte mer tanke åt honom.
Kulûn är en otroligt feg demon, och flyr även för små faror. Emellertid är han ganska mäktig, även om han är försiktig. Fegheten gör honom till en ganska komisk karaktär, och fler kan finna honom lustiga. Emellertid skrattar de inte lika mycket längre när han som hämnd sliter sönder dem – han är ganska surmulen för att alla tycker att han är skrattretande. Hans dröm är att visa världen vilket monster han är och göra något riktigt gruvligt, som den gången mot Malbô för 2400 år sedan. Denna gång siktar han dock högre – han har fått en värdefull allierad i den mänskliga svartkonstnären Volor. Han har svurit säg själv att hjälpa denne i hans kamp mot omvärlden, och störta tronen tillsammans med svartkonstnären. Om han bara vågar förstås…
När detta har skett ämnar han gå i krig mot Momolan med svartkonstnärens trupper, ta över landet och härska där som en ståthållare.

ur Volorbeskrivning said:
Sanningen bakom Volors makt är, förutom att han faktiskt är en av Mundanas främsta svartkonstnärer, att han slutit en pakt med en demon kallad Kulûn. Kulûn själv är en ganska humoristisk demon som gillar blod. Han är rätt grym, men, har som sagt i alla fall humor. Pakten han slutit med Volor är att denne i utbyte mot diverse krafter ska samla själar i sin stav. Varje själ som dödas för någon med tatueringen [alla Volorkultister har en slags magisk tatuering på överarmen, Hjalles anm.] samlas nämligen i denna, för att sedan åka direkt in i staven nästa gång Volor kallar på dem. När tiden är inne skall dessa själar ges till Kulûn, som då kan växa sig mycket mäktig och bryta sig ur den skyddscirkel som beretts åt honom. När detta sker skall Kulûn hjälpa Volor att ta över Västlanden i ett stort häxmästarvälde, något Volor är rätt sugen på.
Så enkelt är det.
Hans högsta dröm är egentligen att hämnas på Kraden Nanórgona, men det är han lite för feg för.
Detta är alltså Kulûn; en småsint, tragisk och ohyggligt långsint demon vars feghet är ännu större än hans surmulenhet. Han är klantig och förföljs av någon slags hemsk otur, en otur som smittar av sig i form av stor klumpighet. Det är i sanning en sorglig figur, ärkedemonen…

-Hjalle, undrar hur den verklige Kulûn är - tog namnet från en lista ur Ymirs berömda demonmastodont...
 

Hjalle

Swashbuckler
Joined
29 May 2004
Messages
1,867
Location
Stockholm
Kom igen! Och en lista!

Nu postar jag listan som rollpersonerna förhoppnigen stjäl från Absalons Daaktempel - där 83 medlemmar nämnsvid namn. Det går lika bra att skriva om någon av dem som om någon egen, trots allt är de i listan bara 20-50% av Volorkultisterna vad man vet.

Håll i er:
<big>Volorkultister</big>
Aleh Solmagikern, avrättad
Ali Ben Ali, Jen, tortyr och avrättning
Ali Ben Bahran, Jen, tortyr och avrättning
Almexandra, fri fot
Amida Negusira Biomantikern, hängd
Amir Hamakir Xafada den Grå, finns i Kaal?
Arakha, fortfarande verksam?
Ashara Andevän, fortfarande verksam, ansvarig för mordbranden i Tabbah
Azelira Minziir,finns i Gordrion?
’Azira den Sköna, oskadliggjord
Baihir Ben Olyeh, tortyr i Kaal
Bei Lahwan Ben Ali, avrättad
Belhar Ben Rawi, nekromantiker i Vildlanden, ofångad
Cartagus Hovmagiker, giftmördad av ??
Chalad Tigerfrände, bestraffad
Consolator Ordes av Arvorns hammare, försvunnen i Krolimbergen
Dalah, Arlon??
Daralian Aldari fin Eltariol, Sunari, fortfarande verksam
Elreh den Sabeltandade, rövare i övre Ressi-öknen
’Emiren’, såld som gladiatorslav?
Emir Khabi av Batzû, död.
Eppio Förstfödde, dödad av Ilies Femtefödde
Falx Häxkarlen, livstid i Salans tortyrkammare (död?)
Faranna Djävulsdottern, tortyr i Damarien
Felicie Sjundefödde, förlåten, Daval?
Gamash Mörkermagikern, fortfarande verksam, Quaran? Måste dödas!!
Grikkhath av Zakki, styckmördad av okänd fraktion (döttrar?)
Hamze den Mörke, finns i Belu?
H’astuck den givmilde????
Hasmid den Vite, försvunnen
Hannah Bet Wahan Om-Mashan, dräpt av Volorkultister
Ifrima Demonbetvingerskan, Locarda, avrättad
Ikhil klan Drezin, bannlyst på Drezin-renk-Drezin, på fri fot i Melûcka??
Ilies Femtefödde, fortfarande verksam
Illuminati Har??? av Davos, inga uppgifter
Izzaya Svartkonstnären, Sung, försvunnen
Justien Andrefödde, dräpt av inkvisitorer
Khabi Ben Bellur Ab-Nabrih, inga uppgifter
Kefal Karom Samjed, mördad av Volor den Onämnbare
Khalima Rû, fortfarande verksam, Jen?
Kefal Saul Ben Zabin, friad från alla anklagelser
Lheng-li Kia den Svarta, försvunnen
Magister Templi Oyhen av Tredje Cirkeln, mördad???
Mariam Bet Yaller, Juubuls lärjunge, såld som slav till Kryddöarna
Masha Julunda, dräpt av ekh’beten
Mashan Modersbane, på fri fot, Jen??
Mona Modersbane, på fri fot, Alkarzan??
Nabrih Ben Khabi, fri fot, Kaal?
Oghazze, fånge i Lomar
Peiri Caithani Sinosani thio Sialan, torterad ill döds
Rabdi Ben Sabi’, Nattdräpare, på fri fot
Rael Mahkâr, försvunnen
Raheb Besvärjaren, avrättad
Ravies Sjättefödde, självmord vid infångning
Rawi Nabef Ab-Belhar, vandödgjord i Volors tjänst?
Riddar Hannes Oxe av Nyckelorden, trolldräpt
Salumandas, inga uppgifter.
Sarries Fjärdefödde, handelsresande, ej verksam
Shahan Svartkonstnären, Sung, avrättad, kropp försvunnen
Shize Andebesvärjaren, juntharschaman
Skiralion Wackt, på fri fot/död??
Tao Svartkonstnären, Sung, försvunnen
Tarkhan Fakez, fri fot, senast sedd i Quaran (4357 e.M)
Talhar Ben Rawi den Tappre, mördad av Urieleh Granaschen?
Tarwa av Namolofamiljen, bestraffad
Tashe, avslöjad Dibukkultist, på fri fot (Absalon?)
Tatia Tredjefödde, på fri fot, Absalon??
Tzorama Minziir, försvunnen
Ziana Dödstunga, försvunnen
Urath van Culnar , friad
Urieleh Granaschen, tortyr, avrättad
Utha Ca’lina, flytt till ??
Venator majoris Caras, bränd
Väktarinnan Avala, skonad?, Colonan
Wrathar Runmagikern, på fri fot i Menon-Aun
Xandra Drakdräperskan, inga uppgifter
Yurgo Blixtbesvärjaren, Forion, dräpt
Zeliza av husfurst Dzalis familj, avrättad
Zolos Sistfödde, mördad av Volor?
Zue Svartkonstnären, fortfarande verksam

<font face="Verdana">LUCIES DUCAS, MELÛCKA</font face>

(Att sista namnet är med en annan stil tyder på att det är ditskrivet i efterhand)

Ni känner säkert igen flera av namnen och om man tittar extra noggranna kan man upptäcka fler saker än bara namnen (lite släktskap mellan olika typer och grejer).

Kör hårt!

-Hjalle, lääängtar till nästa spelmöte.
 

Ceram

Hero
Joined
2 Aug 2003
Messages
883
Location
Göteborg
Mashan och Mona Modersbane

Mashan och Mona Modersbane
De två syskonen växte upp i en Mûhadinsk adelsfamilj där båda föräldrarna var magiker. Familjen var någorlunda normal fram tills fadern och dennes bihustru slets i bitar inför barnens ögon vi ett misslyckat magiskt experiment. Modern bröt ihop psykiskt och isolerade genast godset från omvärlden. Efter ett par veckor hade hon satt ihop sin man, kompletterad med delar av sin bihustru, och reanimerat honom. Barnen tvingades assistera under processen vilket fyllde dem med avsky inför sin egen mor. Under ett avskyvärt halvår höll modern godset i järnhand och ett tjugotal av invånarna avled och reanimerades. Moderns sinnessjuka djupnade och när hon tänkte reanimera den levande, tolvåriga Mashan gick hon över gränsen. Den nioårige Mona fällde sin mor till golvet, paralyserade henne med magi och högg sig in i hennes bröstkorg med en spatel. Det två syskonen och de lösa vandöda dödade sedan systematiskt tjänare, slavar och vakter som flydde i panik runt godset. Endast ett tiotal överlevde, av ursprungliga sextio, av vilka samtliga utom tre var för sinnessjuka för att kunna berätta om sina erfarenheter. Syskonen lastade systematiskt allt av intresse på en vagn och försvann över slätterna. Ett graschnkompani anlände någon månad senare för att dräpa de irrande vandöda och bränna godset till grunden men fann aldrig syskonens spår.

Ett tiotal år senare dök de upp igen i samband med Volor den onämnbares skräckvälde. Mest kända blev de för den massaker där byn Qanrid gjordes om till en tortyrkammare där byborna en efter en animerades till vandöda medan de levde. Trotts stora insatser fångades de aldrig in.

Syskonen är bleka för att vara zhaner, slanka, vackra och med iskalla ögon. De är troligtvis båda gravt sinnessjuka och utpräglade sadister. Magiskt sett är de båda mycket starka men personlighetsmässigt är Mona mycket starkare. Mashan står ofta i bakgrunden medan hans syster beordrar. Hon höjer aldrig rösten men en blick från henne säger tydligt vilka konsekvenser det kan få att inte lyda. Troligtvis återfinns syskonen åtskilda för att inte identifieras. Mona har enligt osäkra källor siktats i Alkarzans högsta societet och Mashan har setts i anslutning till kanalbygget i Jen.

/Ceram, tycker fler borde skriva.
 

Marcus J

Hero
Joined
8 Oct 2003
Messages
950
Location
Göteborg
Hasmid den Vite

Hasmid den vite föddes för ett 60tal år sedan i den lilla byn Rhamohla i västra Muhad. Hans familj var härskare i den mycket isolerade byn. De var dessutom mycket övertygade om den egna rasens (darkener) överlägsenhet och de tosher som bodde i omgivningen behandlades mycket dåligt. Dessa värderingar pumpade föräldrarna den unge Hasmid full med.

Hasmid är en albino och det är därifrån hans tillläggsnamn kommer. Han hatar solen och dyrkar mörker. Föga förvånande så har han bemästrat Skototropins mörka konst. Han brukar ha på sig stora kopor när han är ute på dagarna, vilket är mycker sällan. Han har utvecklat flera besvärjelser för att locka fram det inre mörker som finns i de flesta människor. De förvandlas då till känslokalla maskiner som uför kalla, logiska handlingar med största möjliga effiktivitet. Om någon kommer i kläm så är det en smärre bieffekt som helt kan bortses ifrån.

Hasmid tillhörde inte den inersta kretsen runt Volor. Han utförde dock sina besvärjelser och ritualer på de flesta nya medlemmar i kulten. Vad ska svartkonstnärer med känslor till?

Efter Volors färsvinnande så har Hasmid återvänt till sin födelseort. Hans föreldrar håller fortfarande hov. Deras främlingsfientlighet har ökat sedan Hasmids ungdom och för ett tiotal år sedan avrättades alla tosher i området efter summeriska rättegångar. Alla ickedarkener är mycket ovälkommna i området. Om de dröjer sig kvar så kan det mycket väl gå till våldsamheter.

/Marcus bidrar med något så orginellt som en svart rasist.
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,291
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Amir Ezra i-Khakum Wolani och 'abir Izhum Khemet

Amir Ezra är andra levande son till Mhîm Matruk Wolani och som sådan en hög prins (storfurste) av Mûhad och Ziu, därtill furste av Tarhai och De bortre öarna (högst nominella titlar, emellertid), kefal av Tabbah, 'abir av Ilja och Dzamirerna, herre av Gulja-floden, khan av Zaghlakhe, Tabîm och Koshanshe, De sköna konsternas beskyddare, Målarkonstens mecenat, Fûms betvingare och innehavare av Khalimstjärnan av första graden. Titlar åsido, sedan sin äldste brors mystiska frånfälle är Amir Ezra ('amir' är en titel som betyder 'herr', och gud nåde den som underlåter att använda den i Amir Ezras närvaro) andre person i Mühads tronföljd, efter sin halvbror, kefal Amir Izal av Yildiz. Väldigt många i Mûhad skulle emellertid önska sig att ingendera bestiger den gyllene tronen. Vad gäller Amir Izal är anledningarna till detta främst att han är en värdelös administratör som mycket hellre ägnar sig åt vetenskap och intellektuell förkovran än att styra, men han vore ändå långt mindre illa lämpad som Gudahärskare än sin broder. Utom enligt Amir Ezras egen uppfattning, då.

Kefalen av Tabbah är nämnligen, för att uttrycka det kortfattat, totalt värdelös. Hans största talang är maktmissbruk och spontana sadistiska övergrepp. På den upphöjda posten som kefal i Gudahärskarens egen stad sätter han ett helt hov i skräck med sina sjuka påhitt och sitt lynniga humör. Alla som inte är inflytelserika nog att kunna utmana hans auktoritet , eller på annat sätt oberörbara, är livrädda att misshaga honom. Mycket kan man anklaga storfursten för, men hans fantasi när det gäller nya sätt att roa sig på andras bekostnad verkar aldrig sina. Trots att han är elak, egoistisk och självgod är Amir Ezras många fester ganska välbesökta - kanske beror det helt enkelt på att folk inte vågar annat än att komma, eller så finns det somliga i hovet som faktiskt är lika hedonistiska och dekadenta som honom. En incident nyligen när Amir Ezra lät spika upp och kastrera en budbärare som bringat dåliga nyheter orsakade särskilt stort rabalder, och ryktet om Mhîmsonens galenskap har bara vuxit sedan dess. Det är mer eller mindre vedertaget att han aldrig kommer att tillåtas bli Mhîm, varken av sin far, sin bror eller av förstadrottning Halke, än mindre av de mäktiga kefalerna av Kaal, Ziu, Quir, och Alkarzan. Detta förargar Amir Ezra svårt, och han vägrar att så lätt ge upp sina drömmar bara för att folk inte inser hans geni; ivrigt hyllat av alla hans tjänare, slavar och undersåtar. Hans rådgivare prisar ständigt hans visdom, tavlorna han målar får bara lysande kritik, och hans konkubiner tillfredställer villigt och lojalt varenda en av hans små depraverade nycker utan ett ögonblicks tvivel. Visst, alla tjänare darrar som asplöv och stammar okontrollerat i hans närhet, men Amir Ezra kan inte för sitt liv förstå att något är fel; tillochmed den där söta darkenska slavinnan som blödde ihjäl i hans säng härommånaden forsatte in i det sista att mummla förvirrade hyllningar åt honom. Han borde vara Mhîm istället för Mhîmen!

Nå, naturligtvis är det få som håller med hans höghet om detta, men ett fåtal vänner har han. En av dessa är hans halvsyster, Ifrima i-Khanum, dotter till Mhîmens tredjehustru. Amir Ezra och prinsessan Ifrima ryktas ha en mycket okysk och moralvidrig relation, men egentligen ses de ganska sällan tillsammans. Hennes höghet bor förvisso i storfurstens palats strax utanför Tabbah snarare än i Mhîmens eget, men somliga påstår att det är för att hon spionerar på Amir Ezra å drottning Halkes vägnar snarare än att vara hans vän eller älskarinna på riktigt. En som då allmänt anses vara mer lojal i sin vänskap med storfursten, är 'abir Izhum Khemet, Tabbahs andlige ledare vid sidan om Mhîmen själv. 'abiren är närmast legendarisk för sina orgier, och har kommit att bli en symbol för dekadensen i periferin av Gudahärskarens formella och strikta hov, där 'abiren och Amir Ezra är några av huvudpersonerna. Tillsammans ryktas de ha inrättat en magnifik lustgård i Ezras palats, där jorden gödslas med överblivna rester av mat, kroppsvätskor och liken av döda tjänare från deras orgiastiska utsvävningar, och undersköna blommor växer ur olyckliga tjänares torterade och ruttnande kadaver. Ironiskt är isåfall att den fruktansvärda häxmästaren Azeem Il-Yeshrems borg en gång lär ha legat på en klippa blott ett stenkast från Amir Ezras palats, och att jorden där fortfarande sägs vara befläckad av de osannolika illdåd han utövade mot sina undersåtar. Sant är att 'abir Izhum och storfurst Ezra har inrättat en trädgård ihop, men om det är den 'lidandets lustgård' som det viskas om i Tabbah är det ingen som kunnat bekräfta än. Amir Ezras egna tjänare är ytterligt förtegna om sin furstes förehavanden.

Amir Ezra är inte korkad, långt ifrån, men alltför uppslukad av sitt eget vansinne för att ta särskilt många rationella beslut. 'abir Izhum, däremot, är en riktigt lömsk jävel, och har många skäl att vilja se Ezra inta den Gyllene tronen. Han hjälpte därför storfursten att ta kontakt med en av få fraktion som fortfarande kunde tänkas ställa sig på hans sida: Volororden. Amir Ezra är själv ingen nekromantiker, eller för den delen kunnig i någon magikonst, men med sina fruktansvärda rikedomar och sitt stora inflytande hade han ändå massor att erbjuda. I gengäld ville han blott på sikt ha Volorordens hjälp att bemäktiga sig Mûhads tron och herraväldet över riket. Detta godtogs strax, och storfursten har sedan ett par år tillbaka haft intima kontakter med Volororden - dess medlemmar kan alltid vänta sig ett varmt, men diskret, välkomnande i hans hov. Han har backat upp orden med ansenliga monetära gåvor, och använt sin politiska makt för att sträva mot ordens mål. Samtidigt har han blivit alltmer nyfiken på magi, och fått lära sig en gnutta av ordensmedlemmen Chalad Tigerfrände, som han nyligen köpte fri ur slaveri och sedan dess har hållit sig med som adjuntant vid sitt hov. Tillsammans med 'abir Izhum spenderar de osannolika resurser på att leta efter Volor själv, något som förmodligen skulle göra dem ganska impopulära inom orden om det kom till allmän kännedom - många vill inte se en så farlig aktör tillbaka i leken.

Någon som däremot vill det, är 'abir Izhum, som håller en märkligt låg profil gentemot Volors anhang. Mestadels håller han sig i bakgrunden, lever ut sina världsliga dekadenta böjelser och manipulerar Amir Ezra lite smått. Där Ezra endast och enbart är lojal till sig själv och använder Volororden som ett verktyg för att uppnå sina egna mål, har 'abir Izhum Khemet nämnligen helt andra lojaliteter. Den fetlagde 'abiren är egentligen en tjänare åt Gebashan Häxkonungen av De vittrade öarna, en lisch och nekromantiker som vida överstiger Volor i ålder och ryktbarhet. De drar av oräkneliga skäl inte jämnt, och på sikt vill Gebashan förmodligen söka upp Volor själv och krossa honom. 'abir Izhum har gjort sitt bästa för att sätta käppar i hjulet för Volororden, och initierandet av Amir Ezra var egentligen ett genidrag i sammhanget - Mhîmsonen må vara mäktig, men han är också galen och lättsinnig nog att i det långa loppet förstöra allt han befattar sig med. Visst, Volororden är redan korrupt så det räcker och blir över, men 'abiren tror att Amir Ezra till sist kommer visa sig destruktiv nog att förtära orden inifrån som en mogen frukt och dra ned den i förfallet och dekadensen med sig. Att allt fler Volorkultister dyker upp på storfurstens bloddrypande orgier är för Izhum blott ett gott tecken på att allt går i önskad riktning med hans plan. Ge det tio, kanske femton år, så kommer hela orden vara mogen att krossas, om inte av Gebashan själv så av det mûhadinska etablissemanget. Endera vore gott nog åt Izhum, så länge han får den belöning han hoppats på av Gebashan och De trettons råd - evigt liv som vandöd.

Amir Ezra är relativt ung, runt de 25, och ganska ståtlig egentligen. Han klär sig elegant, men inte överdrivet pråligt, och bär håret kort och lite slarvigt friserat. Han för sig elegant och talar syrligt och formellt, och det enda som egentligen skvallrar om hans vansinne är ögonen, som utstrålar en hatisk och föraktfull glimt mot nästan allt och alla. Alver som känner den på sig blir ofta mycket illa till mods, något Ezra för länge sedan upptäckt, och finner det oerhört underhållande att utsätta sina alvslavinnor för. Han är hånfull, grym, hedonistisk och sadistisk, överlägsen och oerhört självgod. Ett av få försonande drag är att han faktiskt är väldigt gästfri, och mycket frikostig mot sina 'vänner'. Det sägs att hans galenskap grundlades i barndomen på grund av exceptionellt grym behandling från hans avlidna mors rival, förstadrottning Halke, men det är inte heller ett påstående någon varit snar att bekräfta. Att Ezra och Halke hatar vandra är dock allmängods.

'abir Izhum Khemet, däremot, är en ganska sympatisk och karismatisk herre, om än ytterligt egotrippad. Utsvävningarna har satt sina spår; han är fetlagd, sliten och rosig om kinderna, och ser några år äldre ut än de 40 han är. Som 'abir, andlig ledare, har han en märkligt god renommé, även om lahiderna talar mycket illa om honom på grund av hans ogudaktiga leverne. Inget kunde bekymra 'abiren mindre - i hovlivet är han nämnligen kung och mecenat, populärast bland de populära, och hans fester är stoff för legender. Faktum är, att vad en del onda tungor anklagar honom för inte ens är helt sant - åtminstone köttsliga förluster deltar han hellre i som passiv åskådare. Frågar man honom, är hans samvete rent som en jungfrus. (Å andra sidan lär deflorerandet av väna jungfrur vara lite av hans specialitet). Sina hemliga lojaliteter hållar han ytterligt, ytterligt tyst om, men för någon riktigt insatt i gammal zhanisk mystik skulle de tatuerade prickarna på hans kinder skvallra om att han svurit sin lojalitet till kejsaren av det gamla Edron; där Kraden Nanórgona satt senast på tronen.


Nå, håll till godo.

- Ymir, så trött i tangentbordsfingrarna
 

Ceram

Hero
Joined
2 Aug 2003
Messages
883
Location
Göteborg
Urath van Culnar

Urath van Culnar
Volorordens förste damariske medlem är ingen vanlig man. Han är infödd i en gammal kungaätt med adliga förfäder nästan till historiens början, känd som en genialisk befälhavare diplomat, fäktare och magiker. Hans förmågor med astrotropi, selenotropi och spådom är kända ibland Damariens gamla adelsfamiljer. Framförallt den profetia om den mörka fursten som ska upprätta hela adeln är snudd på allmän. Hans bleka och smala yttre till trotts ser Urath mycket respektingivande ut och dessutom nästan ohyfsat fräsch för sin ålder. Det har nämligen passerat nästan 650 år sedan han vid 27 års ålder genomgick den process som upphöjde honom till lamia. Traditionen om att höja upp framstående medlemmar till lamia var då sedan länge rotad i familjen och han har fått en mycket gedigen utbildning av äldre släktingar. Persolighetsmässigt har Urath blivit mer och mer egoistisk och hänsynsfull genom århundradena. Kortlivade varelser ska för egen vinnings skull spelas ut mot varandra eller krossas. Han dödar inte i onödan men när han anser att det behövs finns ingen tvekan. Orgier och andra dekadenta utspel har inte Urath mycket till övers för, han ser ned på de ordensmedlemmar som ägnar sig åt sådant.

Under århundradena har han lett åtskilliga arméer mot seger eller undergång. Detta är tillsammans med hans enorma kontaktnät är det egenskaper som är mest uppskattade. Ryktet om att Volo aldrig riktigt litade på vampyren har dock hindrat Urath från verklig framgång inom orden. Numera är van Culnar mest en spindel i sitt nät. De flesta av hans äldre släktingar har dragit sig tillbaka så Urath är en tydlig ledare där. Dessutom är hans kontakter bland lamior i Jargien och ashahalvön oöverträffat. Det ryktas at van Culnar har ett par fingrar med i Damariens krigsindustri och ett gammalt anrikt jargiskt handelsbolag.

/Ceram, ska sticka och fick sluta skriva utan att korra...
 

Hjalle

Swashbuckler
Joined
29 May 2004
Messages
1,867
Location
Stockholm
Tack allihop!

Stooort tack till alla som bidragit! :gremlaugh: Härliga spelledarpersoner allesammans, och ni kan lita på att de kommer att användas! Jag dillade något om att den som var bäst skulle få en massa ära, men jag ids inte kora någon - samtliga är fantastiska! Återigen, stort tack, och en massa ära till samtliga!

Och om ni vill skriva fler är det självklart inte för sent, men jag kände att ett tack skulle vara på sin plats...

-Hjalle, mycket, mycket, mycket spelledarsugen nu... :gremgrin:
 
Top