Nekromanti [Eon] Spelplats Utmark: Inledning

Joined
4 Nov 2004
Messages
27
Location
Malmö
Inledning:

Spelgruppen består av mig "Cerez" som SL samt fyra relativt oerfarna eonspelare, varav två är helt "gröna" i bemärkelsen noviser inom både Eon och rollspel, och två något erfarna men som inte spelat på ett bra tag och i behov av lite "uppdateringar"

Jag har valt att utgå ifrån Äventyret Utmark som finns i Fenix 02/2006. Följande karaktärer är "framtagna" för äventyret:

De två helt oerfarna personerna spelar två kusiner från Utmark: Oron & Soder.

Oron är 19 år och egentligen djurskötare men har under ett par år tränat strid med yxa med en äldre raunländsk barbarkrigare (Som dragit sig tillbaka som eremit och tagit Oron under sina vingar i stunder av ensamhet) som han lärt känna på de stora fälten där han störvat omkring i sin ensamhet medans djuren betat. Oron är en drömmare som längtar efter att få se världen och kunna imponera på sin till åldern komna far som härstammar från Tokonmassivet och brukar berätta om strider han deltagit i som ung krigare.

Soder är 22 år och jägare, ett yrkesval han inte fått välja utan tvingats acceptera då hans far(en respekterad medlem i byrådet utnämt sin son som arvtagare som byns skogsmästare/jägare och som lärt upp honom till just detta) Soder har aldrig riktigt nöjt sig med detta och aldrig trivts i sin roll utan bär en längtan om att få se världen och bli stor hjälte, precis som i sagorna som berättas i ölhallen om kvällarna. Han har blivit en tämligen god bågskytt men överskattar grovt sina kunskaper i att svinga det illa medfarna stidssvärd han fått ärva av sin farfar. Dock bär han en enorm längtan efter att få svinga detta som han tror är ett nästan magiskt svärd i riktig strid. Moroga har för Soder kommit precis i rätt tid och nu tänker han bli hjälte och sätta stopp för denna drakfurstes härjningar, så att han sen kan resa runt i välden och vara...ehh...hjälte.

De två något mer erfarna spelarna har fått två något äldre och mer rutinerade karaktärer och spelar: Tokon krigaren Múir och Learmalven Farinn

Múir är 35 år och ursprungligen från Tokon hans äldste bror försvann för ca 20 år sedan iväg i stunder av krig och hamnade till slut i Utmark där han slog sig ner och bildade familj med en fager utmarkiska och sonen Oron är ett av resultaten av detta äktenskap. Det är också Oron som kontaktat Múir för att be om hjälp mot den nya "härskaren" Morogas framfart i Utmark. Múir är en rutinerad och ärrad krigare som under många år livnärt sig som legosoldat och gladiator. De senast åren har han återfunnits antingen i Asharien på Nimots gladiator-arena eller i Soldarn som hyrsvärd i diverse mindre konflikter under upptakten till inbördeskriget där. När han mottog "kallelsen" från sin brorson tog han genast med sig sin barndomsvän Farinn (som så lägligt var på besök från Alarinn) och reste norrut för att hjälpa sin släkting han aldrig träffat och hålla på sitt hedersord givit till sin mycket äldre bror för 20 år sedan att hjälpa honom(Orons far) närhelst han kallade.

Farinn är 50 år men ser ut att vara 23 år och är Learmalv Farinn fick under sin uppväxt starka vänskapsband till Tokonkrigaren Múir under diverse stridigheter med härjande Frakktiraker. Farinn är jägare och huskrigare och har ägnat större delen av sitt liv åt att jaga Frakktiraker i Alarinn och har också byggt upp ett enormt hat mot just denna ras. Man skulle nästan kunna kalla det hatkärlek för han har i princip ägnat hela sitt liv åt att lära sig sin ärkefiendes beteende och krigföring. När Múir berättade vad som hänt i Utmark och om sin brorsons brev, såg Farinn det som en möjlighet att jaga Frakk även på andra platser än Alarinn, och på så sätt utöka sina kunskaper om dessa håriga rövare och förhoppningsvis kunna använda denna kunskap till sin fördel när han så småningom återvänder hem.

Nåja detta var kort om karaktärerna och gruppen som sådan, nästa text kommer att avhandla första spelmötet som var i helgen och innefattar Múir och Farinns resa till Utmark, introducerandet av en speciell SLP samt mötet med Kusinerna Oron & Soder och sakteliga insikten om hur allvarlig situationen i Utmark faktiskt är...

Hoppas att någon finner inspiration nog att vänta på nästa text och tills dess, må solen lysa er väg oavsett om ni svär er till Aurias och Pelias eller ej

Cerez som går Cirzas ärende eller åtminstone tror sig göra det...
 

Regmolar

Swashbuckler
Joined
30 Mar 2006
Messages
2,062
Det här är enligt min sökning det första av Eon som publicerats här, ska bli intressant att jämföra med min egen inte alltför välplanerade och till synes oändliga version av samma äventyr :gremsmile:
 

DesertRain

Hero
Joined
18 Oct 2005
Messages
1,008
Location
Lund
lycka till med din kampanj. Vore kul om du kunde skriva lite då och då så man kan läsa hur det går :gremlaugh:
 
Joined
4 Nov 2004
Messages
27
Location
Malmö
[Eon] Spelplats Utmark: Första Mötet

Första spelmötet: (inledde med att "duospela" de två mer erfarna spelarna och lät de två oerfarna sitta med för att se hur det hela kan gå till. Mot slutet av spelmötet lät jag de två oerfarna så smått komma in i handlingen) :gremtongue:


Múir och Farinn hade lämnat Nimto bakom sig och rörde sig med en relativt hög marschtakt över Ashariens röda slätter till Nada. I Nada stötte de båda på en Cirefalisk köpman vid namn Cerez Mhorazelon som hyrde in de båda vännerna för att fungera som extra karavanvakter på köpmannens resa till sitt handelskontor i Jarla. På väg mot Jarla fick de båda vännerna visa vad de dög till vid ett flertal tillfällen. (mest för att spelarna skulle bekanta sig med diverse grundregler)

Farinns skicklighet med serinebågen gjorde Ashaslätten ett hygglemonster fattigare.

Vid ett bakhåll från ett rövargäng lyckades man med en gemensam ansträngning driva rövarna på flykten efter att Múir och Cerez hade nedgjort två och Farinns pilar orsakt flertalet mindre skador. Dock lyckades en av rövarna komma över ett värdefullt Melorsvärd från Köpmannens vagn och Cerez utlyste en stående belöning för att återbringa svärdet (500 silverdaler) och fånga eller nedgöra resterande del av rövarbandet (200 silverdaler). Något Múir svor sig att göra så fort han återvänt från Utmark efter att ha fullgjort sina förpliktelser gentemot sin bror.

I skogarna öster om Daggbacken och söder om Jarla lyckades gruppen rädda en liten missla, vid namn Nymåne som var ute för att samla örter, från en grupp vättar som jagade henne för att komma över hennes penningpung, fylld till bredden med silvermynt.
Nymåne anslöt sig till sällskapet och följde med till Jarla för att sälja sina örter och vila upp sig lite. Vad inte spelarna vet är att Nymåne och Cerez sedemera blev väldigt goda vänner, och Nymåne har när vännerna så småningom återvänder till Jarla öppnat en liten butik med försäljning av diverse örter och salvor i anslutning till Cerez handelshus.

Väl i Jarla fick de båda äventyrarna springa lite "ärende"(indrivning av skulder och förmedling av stöldgods) åt Cerez och som betalning ordnade han med en ordentligt tilltagen vildmarksutrustning inklusive en draghäst och en liten kärra. Han lovade också att hjälpa till med avyttring av eventuella fynd eller erövringar när vännerna återvände från sin "lilla strapats" i norr.

Efter en kortare båttur uppströms, med en flodbåt, mot Mitheraskogen började Múir och Farinn sin vandring i området mellan Mitheraskogens västkant och Trollåsens östligaste utlöpare upp mot Utmark. Efter att Farinn använt alla sina vildmarksfärdigheter och den lilla gruppen lyckats röra sig osedda stötte de på tredje dagen på lite stridigheter.

Farinn uppfattade stridslarm en bit bort och de båda surrade fast häst och kärra drog sina vapen och smög närmare. I en mindre glänta pågick för fullt en våldsam strid mellan en grupp Frakk-Tiraker och ett jaktlag Vulfen. Tirakerna hade ett klart övertag både numerärt och utrustningsmässigt, och hade redan skadat eller dödat ett par av Vulfen. Man kunde snabbt se varthän striden barkade, och även om Vulfen stred heroiskt var det inte långt kvar till stridens och Vulfens gemensamma slut.

Förblindad av sin avsky mot Frakk, tog Farinn sikte med sin serinebåge och sände raskt iväg sin första pil. Han kände redan när pilen likt silke gled ur hans grepp att den skulle nå sitt mål. Med ett gurglande läte föll en av Tirakerna till marken med strupen genomborrad av en Léarmpil.
Múir rusade likt den Tokonbarbar han ursprungligen var fram likt en bärsärk på stridshumör med sin Tokonska Drakklo i ena handen och sin Stridsyxa i den andra. Farinn trodde knappt sina ögon då han hade varit säker på att gladiatorarenan hade förändrat Múirs stridsteknik, men lät snabbt ytterliggare två pilar lämna bågsträngen innan han byte vapen och drog sitt ärevördiga Carwelansvärd medans han skyndsamt förflyttade sig mot stridens öga.
Efter att ha överraskat tirakerna med sitt snabba anfall från ingenstans vann Múir och Farinn en storslagen seger och med blott en mindre skråma var hade man nedgjort fem Frakktiraker som visserligen var relativt utmattade och som hade en del mindre skador från den redan pågående striden. Man hade även lyckats rädda den sista Vulfen från sitt så gott som förslutna öde, med endast en mindre skada som med lite omsorg inte skulle ta alltför lång tid att läka.

Efter att ha plundrat de fallna Tirakerna och lastat upp fynden, diverse Tirakiska vapen och rustningsdelar i mindre bra skick på vagnen. Eskorterade Múir och Farinn den överlevande Vulfen tillbaka till sitt läger en bit in i skogen. Konversationen var knapphändig och svår men till slut lyckades man komma överens om en plats längre nordväst mot Utmark där Múir och Farinn kunde få kontakt med Vulfen för att utkräva belöningen för deras ingripande. "Flockens" hövding lovade att ställa tio Vulfenkrigare till deras förfogande, att hjälpa till vid stridande mot Morogas härjande Frakktiraker, närhelst Múir och Farinn uppsökte den överenskommna platsen, samt att eskortera de båda hjältarna till Mitheras utkant och in i Utmark.

Múir och Farinn begav sig efter att ha tagit tillfälligt förväl av Vulfen mot byn Groan i vilken Múirs bror bor. Redan när de närmade sig byn märkte de att något var fel. De blev försiktiga och gömde sig och spanade på byn. Till sin fasa insåg de snart att byn var ockuperad av Tiraker och att bybefolkningen arbetade som slavar.

Vid skymningen den andra dagen fick Múir syn på två ynglingar som strök omkring i byns utkant. Han och Farinn smög med lätthet sig på de båda och fångade in dem. Efter att ha dragit iväg dem till sitt provisoriska läger började Múir förhöra dem och kom snabbt till insikt med att de hade lyckats fånga Múirs brorson Oron och hans kamrat Soder.

Oron hade varit ute på slätterna och vallat boskap den dagen som Tirakerna hade anfallit Groan. Soder hade varit på plats men lyckats undfly under stridigheterna och därefter letat reda på och varnat Oron ute på fälten. De två ynglingarna hade därefter drivit boskapen till närmsta by och "tillfälligt" lämnat de där under översyn från en av byrådets medlemmar. Därefter hade de smygit tillbaka till Groan för att försöka befria sina familjemedlemmar. De hade dessvärre inte lyckats komma på någon bra plan och hade insett att byn var för bra bevakad för att de skulle lyckas på egen hand. Därför hade de återvänt till grannbyn för att söka hjälp i sitt uppsåt, men byrådet hade helt enkelt inte vågat riskera samma öde utan istället valt att börja rusta upp sin egen by i väntan på att Tirakerna eller Moroga skulle anfalla även denna.

Oron och Soder hade sedan dess cirkulerat kring sin hemby i hopp om att komma på något sätt att frita sina familjer. Sju dagar hade passerat fram tills dess att Múir och Farinn fångade dem.

När de fyra hade bekantat sig någotsånär med varann begav de sig av mot Fhalgaskogen där Soder sa sig ha sett lägerplatser med männsikor, han trodde att detta var fördrivna utmarkare som sökt skydd i skogen.

Det första spelmötet avslutades när våra hjältar nått en bit in under skogens tak och slagit upp ett mindre läger som ska fungera som gruppens bas när de undersöker Morogas framfart över Utmarks slättlandskap.



Med förhoppning om många reflektioner och betraktelser till nästa gång, då den lilla gruppen stöter på nya svårigheter, möter nya fiender och försöker skaffa fler allierade.

Cerez som blidkar sin tid i Jarlas mörka gränder och på dess livliga torg. :gremgrin:
 

Regmolar

Swashbuckler
Joined
30 Mar 2006
Messages
2,062
Re: [Eon] Spelplats Utmark: Första Mötet

Intressant och mycket annorlunda (läs: bättre) än min egen (som präglades mycket av min bristande erfarenhet och grund i datorrollspelen. Även om reagerade på att belöningen för det stulna svärdet, men tanke på att den för en soldat motsvarar en halv årslön... men så har ju också Eon mycket höga vapenpriser :gremwink:

Du har ett trevligt sätt att spela förresten, och det ska bli intressant att läsa nästa.
 
Joined
4 Nov 2004
Messages
27
Location
Malmö
Re: [Eon] Spelplats Utmark: Första Mötet

Tack för ditt svar.

Håller delvis med om att den utlovade belöningen är relativt stor framförallt i förhållande till en "vanlig" arbetarlön, men Cerez har för avsikt att sälja det väldigt exklusiva Melorsvärdet vidare och räknar med att göra minst 5000 dinarer i försäljningsvinst varav då han utlovat 10% dvs 500 silverdaler, samtidigt har han naturligtvis gjort sken av att den utlovade belöningen motsvarar hälften av vad han kan tjäna vid en vidareförsäljning...

Cerez som är en rackare på att köpslå och bluffa :t6r-6: :t6r-6: :t6r-6:
 
Joined
4 Nov 2004
Messages
27
Location
Malmö
[Eon] Spelplats Utmark: Andra mötet, del 1

Andra spelmötet började i Fhalgaskogen där spelarna slagit läger i närheten av en mindre glänta i skogens utkant.

Múir har naturligt nog tagit "befälet" över gruppen och är den självklara ledaren, det var också Múir som bestämde vaktschemat och beslöt att de två unga orutinerade medlemmarna skulle ta de jobbiga passen mitt i natten. På Orons vaktpass var det stor rörelse i skogen, prasslande löv, någon gren som knäcktes en bit bort, skuggor som rörde sig osv. Den stackars Oron blev mer och mer nervös och visste inte om han inbillade sig eller om lägret var helt omringat av Tirakkrigare. När han till slut tog mod till sig väckte han Soder som efter en liten stund inte heller varken visste in eller ut. När spänningen var som mest påtaglig kunde de båda inte låta bli utan att väcka Farinn, trots att de fått stränga direktiv att inte göra så om inte något allvarligt hände. Farinn blev först irriterad men med sin skarpa hörsel och sitt bättre mörkerseende insåg Farinn snart att någon eller några smög omkring ute i skogen. Han tog sitt Carwelan, väckte Múir och smög ut i mörkret. Efter en stund kom han tillbaka med en infångad yngling som hade blivit totalt överraskad av den smygande alven och nu skakade av skräck då han trodde att han var infångad av en Henéaalv och var säker på att hans dagar var räknade. Efter ett kort förhör med den infångade "inkräktaren" insåg man att Fhalgaskogen var bas för en grupp fördrivna Utmarkare och att den unge pojkken som visade sig heta Krem var en av många som patrullerade skogen för att varna för eventulla Tirakiska anfall. Krem förde gruppen mot sin vilja till huvudlägret en bit in i skogen och presenterade dem för utbrytargruppens ledare: Jarem

Jarem återgav i stora drag den senaste tidens händelser i Utmark så som han hade upplevt dem och bad den lilla gruppen äventyrare om hjälp att stoppa Morógas framfart och hjälpa flyktingarna att kunna återvända till sina hembyar som satts i brand av Morógas drake och plundrad av hans Tiraker.

Múir och Farinn förstod vid det här laget att utmaningen de stod inför var ofantligt mycket större än vad de någonsin kunnat föreställa sig och insatsen som skulle komma att krävas var större än något de själva skull kunna förmå.

Múir och Jarem slöt i alla fall en pakt efter att ha disskuterat hela natten. Jarem och hans mannar skulle stå för bevakning av lägret och resten av Fhalgaskogen samt ta sig runt till byarna i Utmark och sprida budskapet om att upproret var nära och att få byarna till att enas och förbereda sig på att slå tillbaka. Medan Múir och hans grupp skulle söka hjälp utifrån till exempel från den gamle härskaren Oddhoder och eventuellt från Kragg samt försöka dessimera Morógas styrkor med små bakhåll och överraskningsanfall på de Tirakiska patrullerna.

Redan vid första dagens utforskningar stötte den lilla gruppen på en mindre grupp Tiraker. Tirakerna had infångat tre utmarkare och det var tydligt att de hade för avsikt att använda dessa som slavar. Tirakgruppen bestod av två Tiraker och tre Gûrder samt ledaren Fugakk, en riktigt otäck Tirak med väsande andning dålig hållnig och enögd blick, som alldeles tydligt njöt till fullo för varje utdelat piskrapp, som stod och piskade slavarna när Farinn upptäckte dem.

Striden som följde blev både överraskande och dramatisk. Farinn lade an en pil och avfyrade på Múir signal när de övriga tre i gruppen gjort sig stridsklara och kunde rusa fram med dragna vapen mot Tirakerna. Farinn var som vanligt suverän med bågen och skadade svårt en Gûrd och en Tirakkrigare. Múir & Soder rusade in i striden i full fart med övertygelse om sin egen osårbarhet medans Oron tvekande och försiktigt närmade sig Fugakk med sin raunyxa redo för hugg.
Múir visade snabbt sig vara den bästa krigaren på plats och nedgjorde sin motståndare med oväntad lätthet.
Soder däremot kom väldigt fort till insikt i att han i förhållande till övriga stridande inte alls hade tillräckliga kunskaper i hur man bäst svingar ett stridssvärd. Soders motståndare avväpnade retfullt enkelt Soder och trots en pil i skuldran från Farinns båge körde Tiraken sin Tirakkrok djupt in i Soders relativt späda kropp.
De två kvarvarande Gûrderna försökte hålla de svaga och utmattade utmarkarna i schack tills de såg att striden skulle förloras, då gav de sig av i språngmarsch för att hämta förstärkning.
Oron var nästintill paralyserad av den för honom hemska Tirak(Fugakk) lade ner sin piska och istället plockade fram en väldig tirakkrok med tydliga blodfläckar kvar på vapnet. I ett ögonblick av ren och skär skräck och med halvslutna ögon högg Oron allt vad han orkade mot Fugakk, i samma ögonblick hade Múir tacklat bort Tiraken som stod lutad över Soder för att utdela ett dödande hugg. Tiraken hade av tacklingen blivit tillbakaknuffad och störtat rakt in i Fugakk som tappade balansen och snubblade framåt, vilket ledde till att Fugakks framstörtande huvud mötte Orons kraftfulla hugg och kollisionen orsakade Fugakks plötsliga och omedelbara hädangång.
Detta mäktiga slag blev observerat på avstånd av de flyende Gûrderna och även av de av utmattning trögtänkta Utmarkarna som nu blivit räddade.

Striden som var relativt snabb och kort fick ett par för fortsättningen viktiga följder.
:t6b-1: För det första blev Soder äntligen medveten om att det inte bara är att plocka upp ett svärd och ge sig in i en strid, om man vill komma ur den med livet i behåll, utan att det krävs träning och erfarenhet för att till fullo bemästra det allra enklaste vapnet och att han själv har en lång, lång väg att vandra innan han åter bör bege sig in i närstrid med goda förhoppningar. Hädanefter kommer Soder när han väl tillfrisknat, om så sker, att främst ägna sig åt bågskytte från skyddad position i eventuella strider och närstridsträning med Múir och Farinn så fort det finns tid för återhämtning och träning.
:t6b-2: För det andra började Orons namn att omnämnas med beundran och förhoppningar av Utmarkare efter att de räddade fångarna börjat sprida en inte heltigenom sann bild av Oron som hjältekrigare. Ryktet om att han fällt en Tirakledare med ett endaste välriktat hugg, spred sig som en löpeld bland Utmarkarna i Fhalgaskogen, och även i byarna runt omkring där ett spirande rykte om Utmarks hjälteson Oron sakteliga började tända ett hopp om räddning, i de av Morógas tirakpatruller kuvade byarna.
:t6b-3: För det tredje berättade de flyende Gûrderna en berättelse om överlägsna barbarkrigare som nedgjorde tiraker, på samma sätt som timmermän avverkade skog, hade anlänt till Utmark. Allt för att Gûrdernas fega flykt och misslyckade inhämtning av tre förrymda fångar skulle komma att verka mindre feg och misslyckad. Detta fick till följd att den bleka månens stam blev försiktigare i sina förflyttningar och mer vaksamma på eventuella inkräktare. Samt att Moróga fick informationen om att det rörde sig en del upprorsmakare i trakterna. En belöning utlystes till de Legosoldater som var samlade i Kragen på att infånga dessa upprorsmakare och för dem till Moróga för bestraffning i form av hägning. Dock var personbeskrivningarna som lämnades av den sort att i princip varje normal utmarkare skulle kunna vara någon av personerna som beskrevs. Med undantag för att de efterlysta personerna beskrevs som ovanligt stora och muskulösa.

Efter stridigheterna tog sig gruppen tillbaka till Fhalgaskogen med de erövrade tirakiska vapnen, de utmattade före detta fångarna och den svårt skadade Soder.

I lägret i skogen påbörjades vården av Soder och de tre befriade fångarna. Dock insåg man snabbt att Soder behövde mer vård än vad de kunde erbjuda i lägret och Múir, Farinn och Oron gav sig av mot Tabul där det enligt utsago skulle finnas en mycket skicklig helare.
Dock blev de varnade för att området kring Tabul sägs vara fullt av otäcka varelser från skugglandet och att de särskillt skulle se upp när dimman låg som tätast...

Här slutar del 1 av 2 för andra spelmötet, hoppas att läsningen kan bringa inspiration och glädje till åtminstone några Eonspelare.

Cerez som försöker låta spelarna fritt välja vilken väg de vill gå och vad de vill göra för att befria Utmark från drakfursten Moróga... :gremgrin:
 

Regmolar

Swashbuckler
Joined
30 Mar 2006
Messages
2,062
Re: [Eon] Spelplats Utmark: Andra mötet, del 1

Lika utmärkt som förra gången; man blir inspirerad bara av att läsa det. Nästan så jag får lust att dra ut min grupp på något liknande bara för att... borde ha väntat med Utmark och snott din version rakt av :gremwink:
 

DesertRain

Hero
Joined
18 Oct 2005
Messages
1,008
Location
Lund
Re: [Eon] Spelplats Utmark: Andra mötet, del 1

Intressant kampanj. Jag gillar känslan i texten och om kampanjen är lika bra som texten så är den riktigt bra.
Jag har själv blivit inspirerad till ett äventyr i Utmark, men vi får se hur det blir med det.
 
Top