Nekromanti [Artesia] Den fallnes frestelse

[Bunny]

Denna trådstart innebär att jag passerar mitt 1000:e XP, det gör att tråden kommer lysa lite extra tror jag.

Denna kampanj var inte tänkt att sträcka sig längre än över sommaren. Snart är sommaren slut och två spelmöten har vi hunnit med. Jag vågar inte längre hoppas på att den hinner bli färdigspelad innan jag ska fara till Malmö igen. Det kommer innebära ett avbrott i denna krönika, men förhoppningsvis får jag chansen att färdigställa den en dag. Framtiden får utvisa.

Kampanjen utspelar sig i Daradja, närmare bestämt kungariket An-Athark. För er som inte är bekanta med Artesias spelvärld innebär det att miljön påminner mycket om Skottland och människorna om stolta högländare. I Daradja finns fullt av konflikter, och landet har inte varit enat på många mansåldrar. Spelets hemsida finner ni här.

Min spelgrupp består av idel forum-bekanta - Ceram, Eksem och tomasarfert. I vanlig ordning får jag se till att ni bekantar er med deras rollpersoner:

Ceram - Mirac av Kir Doss: I sitt 16 levnadsår kastades han ut från sitt hem av sin fader, härföraren i citadellet Kir Doss. Vilken uppslitande konflikt som fick sådana konsekvenser är ännu inte allmänt känt, men det har lämnat spår i den unge mannens sinne. Sedan dess har han arbetat sig upp för rankerna i ett palatianskt legoförband. Nyligen har förbandet värvats av Kung Demetrius av An-Athark.

Eksem - Isola Elessias dotter: Isola har sedan unga år tjänstgjort som prästinna. Hennes hängivenhet ledde henne till en mer ljusskygg kult kring Djara Luna, den mörka månens gudinna. Hon har vid kampanjens start redan tillbringat flera år vid Kung Demetrius hov - hon förättar offer och leder böner, vilket är en stor heder för en sådan ung kvinna.

tomasarfert - Umar: Denne man har arbetat sig fram den hårda vägen. Han tog sig till Daradja för att söka lyckan, och han är ambitiös - han nöjer sig inte med lite. För närvarande är han edsvuren till en baron, Galov av Tir-en-Tull, som i sedan tur tjänar konungen i An-Athark.

Regler
Jag nöjde mig inte fullt ut med Artesias simulationistiska regler, utan har försökt föra in några favoritmoment från Noir. Resultatet bifogar jag. Det är en kompromiss där jag ville få med dels Noirs initiativbräde, dels ett mer narrativt flöde i striderna. Kompromissen innebär att en typ av tärningsslag gäller för initiativet (Noirs 2T10), och ett annat i övrigt (Artesias 1D10). Det är kanske en smula osnyggt, men fungerar.

Ge gärna kommentarer på min modd, eller ställ frågor hur vi handskas med andra delar av regelsystemet.

En text om det första spelmötet borde dyka upp imorgon, nu behöver jag gå och lägga mig.

 

[Big Marco]

Mycket intressant! Speciellt anpassningen av reglerna. Jag kommer att glo vidare på detta i helgen när jag har lite ledig tid mellan allt rollspelande. =)

 

[Bunny]

[Artesia] Regler

"Mycket intressant! Speciellt anpassningen av reglerna. Jag kommer att glo vidare på detta i helgen när jag har lite ledig tid mellan allt rollspelande. =)"

Kul! Men glo då för all del hellre på den uppdaterade anpassning jag bifogar här. Det här har jag utvecklat:

[*] Det mesta är nu översatt. Allt för att slippa otymplig svengelska i spel. En del regeltermer står dock kvar på ursprungsspråket, då de härleder till värden man behöver referera till i boken.
[*] Reglerna för avväpning har ändrats för att mer likna Noirs variant. Jag är dock inte helt säker på hur jag ska handskas med den. Kom gärna med idéer.
[*] Artesias regler för avstånd utgår från fot, men eftersom det metriska systemet faller sig mycket mer naturligt för mig så har jag korrigerat dem. Här är 1'=1/2m istället för 1'~1/3m bara för att det är smidigare.
[*] Notera min favoritregel: Parera * Ifall en parering lyckas med mer än 10 poäng över anfallsslaget får du ett gratis närstridsanfall (en ripost) - ripost är alltså ingen jobbig extrafeat som du måste skaffa separat från din vanliga stridsfärdighet utan något alla kan få till ibland, desto bättre du är i förhållande till motståndet desto oftare.

Den främsta anledningen till att jag vill närma mig Noir regelmässigt är följande:

Artesias simulationistiska stridsregler ger en, i mitt tycke, allt för omfattande mängd output. Jag vill underlätta för en mer narrativistisk approach på striderna, och då är en myckenhet av detaljer mer till hinders än någonting annat. Med Noirs initiativbräde slipper jag t ex rådfråga Artesias listor med stridsmodifikationer (de täcker den vanliga raddan: dåligt ljus, höjdfördel, om du är flera mot en eller en mot flera, om du ligger ner, osv). De minusmodifikationer du drabbas av när din överblick tickar ner mot noll kan mycket väl bero på ett av skälen i Artesias lista, eller en kombination av flera av dem, eller ha helt skilda anledningar. Det hela bestäms i narrativet, vilket samtliga deltagare har ansvar för.

 

[Bunny]

[Artesia] Spelmöte 1

En stor del av spelsessionen gick åt till att snacka oss samman, diskutera regler och sätta oss in i världen lite mer. Fram emot slutet han vi dock med en scen.

Kampanjen börjar natten innan ett fältslag ska äga rum. En långdragen och lågintensiv konflikt mellan Kung Demetrius i An-Athark och Baron Caslav i Juvics torn har flammat upp, och de båda har sedan en tid förberett sig på en kraftmätning. För 25 år sedan vägrade Caslav erkänna Demetrius som konung under dennes eriksgata. Nu kämpar de om rätten att kontrollera handeln genom det viktiga Juvicpasset.

Innan vi började tog jag i tur och ordning varje spelare åt sidan. Idén var att tillsammans med spelarna konstruera händelseförloppet under slaget för deras rollpersoner. En sak var extra viktig: Att vi såg till att varje rollperson fick chansen att bevisa sin duglighet.

Detta gick i regel att få samman både snabbt och övertygande, men Isola var en något svårare nöt. Att få med en magikunnig prästinna på ett bra sätt är knepigare än de två andra stridsorienterade rollpersonerna. Det var nyttigt, för jag och Eksem fick möjlighet att resonera vilken roll magi kan spela under Artesias fältslag, samt hur Isolas talanger kunde ta sig utlopp mer konkret.

Natten innan slaget samlas slagskämparna på en kulle inom synhåll från fiendens lägereldar. Isola leder dem alla i en offerrit till gudarna. Ett flertal får dödas, men först efter att de själva har accepterat sitt offer. Köttet förtärs av de ansamlade. Sedan strör Isola fårens renätna ben omkring sig och på konungens order inleder hon en alldeles egen ritual. Hennes sinne lämnar hennes kropp och sveper över fiendehären. Hon letar bland dem krigare kapabla att föröva konungen hans seger. En man fastnar hennes blick på - hans rustning tycks glimma av guld och han bär ett flertal magiska runor på sin person. Hans namn är Brankovic, och hos honom har baron lagt sitt hopp.

I slagets första fas vadar Mirac och Umars formationer över den flod som separerar de båda arméerna. Båda tillhör de härens västra flank, och de marcherar upp mot den åsrygg där fienden tycks ha tagit fäste.

Baron Galov av Tir-en-Tull delar på sin formation - hälften under Umar tar sig upp för en utstickare av åsen från höger sida, baronen avancerar rakt på.

Mirac tjänar som förkämpe i ett kompani palatianska pikenerare, de tar sig an en formation av pikförsedda bönder. Bakom den väntar Baron Caslavs egna sköldborg.

Isola är orolig. Ingenstans på andra sidan floden kan hon speja mannen från igår natt. Hon rekvirerar en häst och frågar reservernas befälhavare - kungens son, prins Vaslav - om trupper för att söka upp mannen. Vaslav nekar.

Mirac går, tillsammans med kompaniets andra förkämpar, främst mot fiendens mur av pikar. Han är utrustad med svärd och sköld, och med dessa viker han undan de vassa spetsarna och kämpar sig framåt. Det är inte lätt, men han har redan valt sitt offer. När de egna pikarna väl når fram finns där en lucka för dem att utnyttja.

När Isola får syn på Brankovic förstår hon att läget plötsligt blivit kritiskt. Han leder Juvics torns samlade riddare ut ur ett skogsparti och hotar därmed Baron Galov rakt framifrån. Med hjälp av en bön till sin mörka gudinna förövar Isola honom bruket av sin tunga, men det hjälper inte - genom att sänka sin lans för han sina följeslagare i en rytterichock. Baron Galov tas oförberedd på deras tyngd.

Detta skådar Umar. Han reviderar hastigt sina planer och sätter sina trupper i språng. Brankovics chock har orsakat stor förödelse, men när det väl hunnit förlora sitt momentum faller Umar in på dem bakifrån. Han låter sitt tvåhandssvärd tala. När Brankovic ser vad som sker vill han åter samla sina trupper, men inte ett ord kommer över hans läppar. Djara Luna har förstummat honom enligt den hängivna prästinnan Isolas önskemål. Istället står nu Brankovic öga mot öga med Umar, medan hans riddare tvingas till strid en mot en i det överrumplande anfallet.

Palatianerna är skoningslösa mot de beväpnade daradjanska bönderna som står i deras väg. Deras pikar plöjer väg som en slåtter, samtidigt som Mirac i raseri slår runt sig framför dem. Någonstans gör han slut på deras fanbärare och kan på åsens krön i triumf höja ett av fiendens banér mot himlen. De kvarvarande ur bondemilisen flyr och även Baron Caslavs sköldborg faller bakåt. Här är striden snart vunnen.

Umar och Brankovic kämpar länge bland hästkadaver och döende soldater. Striden får ett abrupt slut när Umar hugger djupt i Brankovics fot. Utan att vara kapabel att föra striden vidare släpper han sitt vapen. Resterande 13 riddare ur hans posse gör det samma och ber om respit. Den vänstra flanken höll för prövningen och fiendens främste kämpe är nu Umars privata fånge.

När prins Vaslav ser sin fader triumfera på slagfältet brister någonting inom honom. Med en röst mättad med förakt och avsmak befaller han reserver samt tross att falla tillbaka och överge slagfältet. När kungen, som lett centern framåt, väl vänder sig om ser han deras ryggar på väg bort. Glädjen över segern vägs emot sonens svek.

 

[Big Marco]

Re: [Artesia] Regler

Bättre sent än aldrig?

Jag gillar själv det berättande sättet för avväpning som är i Noir (att föremålet helt enkelt är otillgängligt för den som avväpnas). Jag har ett utvecklat system till Agent som bygger på Noir + Pool-system. Där finns vissa finesser med så att handlingarnas utfall ger större effekter (om en avväpning lyckas bättre får avväpnare exempelvis genast använda föremålet själv, typ).

Jag kan inte säga att jag är expert på Artesia, jag har läst reglerna en gång och minns dem inte mer än som "omfattande". Vi har testat lite Noir i en Eon/Fantasy och har upptäckt att "Slåss" behöver byggas ut något (ungefär som du har gjort) men att Initiativsystemet fungerar mycket bra även i närstridsorienterad fantasy. Speciellt om man är villig att saka "realism" för "drama". Strid mot flera motståndare sköter systemet automatiskt och stora hårda monster hanteras också bra.

Fokus hamnar dock isf på Expertiserna (inget bra namn i fantasy dock, tycker jag spontant) som låser upp specialare (lite som stridstekniker i Eon, fast mycket bredare).

Men stöder Artesia Execptionella slag på samma sätt som Noir så har du mycket gratis i Initiativsystemet. Att därefter se hur mycket bättre än fienden man slår, ja, det är ett moment jag medvetet valde bort i Noir för att minimera huvudräkningen - det är väldigt skönt att man i Noir så snabbt kan se om man "vann" ett slag bara för att man kan titta på tärningarna och se att det är högre (hur mycket är oviktigt) än motståndaren. Det är också därifrån de exceptionella slagens tydlighet kommer ifrån - dubbelsiffror är tydliga.

Använder ni Öde? För effekten att man slår ett större antal tärningar och väljer två av dem fungerar rätt bra, speciellt som det inte alltid är bättre att välja ett högre resultat.

 

[Bunny]

Re: [Artesia] Regler

"Jag kan inte säga att jag är expert på Artesia, jag har läst reglerna en gång och minns dem inte mer än som 'omfattande'."

Ja, jag har gått löst med osthyveln på stridsreglerna. De var den mest o-sexiga biten av spelet.

"Speciellt om man är villig att saka 'realism' för 'drama'."

Jag har skiftat fokus från simulationism till narrativism. Om "realismen" faller bort eller ej är ju då egentligen upp till narrativet.

"Men stöder Artesia Execptionella slag på samma sätt som Noir så har du mycket gratis i Initiativsystemet."

I Artesia är standardanfallet Dexterity + Skill + 1T10. T10:an är öppen, så slår du 10 får du slå igen och addera. Slår du däremot 1, räknas det som 0 plus att du får slå igen och resultatet subtraheras från ditt fasta värde (DEX + Skill). En attack avgörs med ett motståndsslag, modell 1A. Får du mer än 10 över din motståndares resultat räknas det som "perfekt", ett resultat på sammanlagt mindre än 0 räknas som "fumlat".

Där har du exeptionellt lyckat resp. misslyckat. Jag har aldrig uppfattat dem som otydliga.

Expertiserna i Noir kan sägas motsvaras av Artesias specialiseringar, men Öde används inte (Arcana-poäng i dårens tecken (det låter snurrigt, jag vet) kan sägas vara en svagare variant av dem (men jag gillar dem egentligen inte så mycket (så varför förvandlar jag dem inte till de facto ödespoäng i Noiranda, det var ju en idé!))). Svårighetsnivån på Noirs slag är ganska hög, vilket uppmuntrar spelaren att boosta sina möjligheter på olika sätt (genom Öde och Drivkrafter) - eftersom spelaren i Artesia inte har samma möjligheter har jag medvetet sänkt motsvarande svårighet för Överblick för att balansera detta (tänk att det här fick mig att börja räkna på fucking färdighetssnitt och sannolikhet, bläärk!).