För några veckor senare hade jag och en av mina spelare en diskussion om magiteori, där jag bollade mitt nuvarande synsätt med honom, och plötsligt hade vi en magiteoretisk förklaring av negativ qadosh; jag tänkte därför höra vad folk tycker om det här, då de tidigare fått ett ganska splittrat mottagande.
OBS: denna artikel berör inte begreppet positiv qadosh; det måste jag fortfarande fundera mer på. Jag har dock inget emot om någon försöker dra in det i teorin, så länge man inte får för sig att jag försökt göra det.
Ett filament sägs i regelboken (vad jag minns; min har såklart försvunnit...) vara den minsta mängden hanterbar magisk energi (och gör det inte det är det min tolkning; den gör magin mycket, mycket bättre på metaplanet). Det betyder att vi utan att tänja på saker för mycket kan förutsätta existensen av mikrofilament, som är för små för människor att medvetet registera (se t.ex. fotoner, atomer och sånt). Vid en alstring använder man själen till att fånga eller skapa (beroende på hur man ser det) filament och "fylla" dem med energi (eller så skapas de genom att man fyller dem med energi; det gör egentligen detsamma).
Varje gång en magiker använder magi ändras flödestätheten ikring honom, och mikrofilament fastnar i hans psykobiotropiska fält. Det här kan förklara såväl den magiska auran som Beröringens lag.
Låt oss säga att en magiker fummlar, och förlorar kontrollen över ett filament. I normala fall dissiperar magikern ett filament genom att i långsam takt dränera det på sin energi, men nu börjar filamentet göra lite vad det vill, och börjar sända ut en ohälsosam dos magisk energi. Problemet är att den gör det i tät kontakt med magikern psykobiotropiska fält. I området uppstår nu en fältstörning, och mikrofilament tränger sig på. Dessa tränger sig in i magikern fält och orsakar störningar.
Normalt kan själen tåla sådana påfrestningar och troligen reparera dem, men om många filament var inblandade ökar fältstörningen, och mikrofilament kilar sig fast och blir en varaktig störning i fältet. Magikern själva väsen är skadat, vilket visar sig genom att kroppen börjar slitas ut. Upprepas händelsen skapas sakta men säkert en fältstörning kring magikern, och effekter relaterade till hans aspekter börjar synas i omgivningen.
Låt oss säga att vår dumme magiker med -12 i Qadosh försöker förlänga sitt liv mha. 8 nya filament. Han fummlar, Qadosh ryker och han slår ytterligare ett misslyckad slag mot PSY (som ju delvis representerar själens styrka och otståndskraft). De filament som kilar sig fast får själens tillstånd att passera den gräns där det psykobiotropiska fältet inte längre hålls samman, och gradvis börjar det upplösas. Sakta men säkert försvinner fältet in i det magiska bakgrundsflödet, samtidigt som magikern kropp och själ bleknar bort ur den fysiska världen och andeplanet. Fenomenet är såklart borttoning.
Så, qadoshens åldrande effekter, det kumulativa försvagandet, verklighetsförändringarna, borttoning och den Qadosh-läkande effekten av att inte bruka magi (själen rensar gradvis bort mikrofilamenten) förklarade med samma teori.
Det kan också förklara auran, Beröringens lag och eventuellt till och med åldrande (en naturlig anhopning av filament i fältet; själen är dock skyddad eftersom den själv inte är i kontakt med andra aspekter än psykotropi så länge man inte brukar magi och klarar sig därför); det ligger dock lite utanför min egentliga måltavla. Evenuellt tänkte jag också använda mikrofilamenten för att förklara de visuella effekterna av magi, ifall min spelgrupp vill ha sådana.
Hur låter idén? Några uppenbara fel jag har missat, eller saker som kan läggas till? Ger det en djupare beskrivning av Mundanas Fysik? Något annat jag inte tänkt på?
OBS: denna artikel berör inte begreppet positiv qadosh; det måste jag fortfarande fundera mer på. Jag har dock inget emot om någon försöker dra in det i teorin, så länge man inte får för sig att jag försökt göra det.
Ett filament sägs i regelboken (vad jag minns; min har såklart försvunnit...) vara den minsta mängden hanterbar magisk energi (och gör det inte det är det min tolkning; den gör magin mycket, mycket bättre på metaplanet). Det betyder att vi utan att tänja på saker för mycket kan förutsätta existensen av mikrofilament, som är för små för människor att medvetet registera (se t.ex. fotoner, atomer och sånt). Vid en alstring använder man själen till att fånga eller skapa (beroende på hur man ser det) filament och "fylla" dem med energi (eller så skapas de genom att man fyller dem med energi; det gör egentligen detsamma).
Varje gång en magiker använder magi ändras flödestätheten ikring honom, och mikrofilament fastnar i hans psykobiotropiska fält. Det här kan förklara såväl den magiska auran som Beröringens lag.
Låt oss säga att en magiker fummlar, och förlorar kontrollen över ett filament. I normala fall dissiperar magikern ett filament genom att i långsam takt dränera det på sin energi, men nu börjar filamentet göra lite vad det vill, och börjar sända ut en ohälsosam dos magisk energi. Problemet är att den gör det i tät kontakt med magikern psykobiotropiska fält. I området uppstår nu en fältstörning, och mikrofilament tränger sig på. Dessa tränger sig in i magikern fält och orsakar störningar.
Normalt kan själen tåla sådana påfrestningar och troligen reparera dem, men om många filament var inblandade ökar fältstörningen, och mikrofilament kilar sig fast och blir en varaktig störning i fältet. Magikern själva väsen är skadat, vilket visar sig genom att kroppen börjar slitas ut. Upprepas händelsen skapas sakta men säkert en fältstörning kring magikern, och effekter relaterade till hans aspekter börjar synas i omgivningen.
Låt oss säga att vår dumme magiker med -12 i Qadosh försöker förlänga sitt liv mha. 8 nya filament. Han fummlar, Qadosh ryker och han slår ytterligare ett misslyckad slag mot PSY (som ju delvis representerar själens styrka och otståndskraft). De filament som kilar sig fast får själens tillstånd att passera den gräns där det psykobiotropiska fältet inte längre hålls samman, och gradvis börjar det upplösas. Sakta men säkert försvinner fältet in i det magiska bakgrundsflödet, samtidigt som magikern kropp och själ bleknar bort ur den fysiska världen och andeplanet. Fenomenet är såklart borttoning.
Så, qadoshens åldrande effekter, det kumulativa försvagandet, verklighetsförändringarna, borttoning och den Qadosh-läkande effekten av att inte bruka magi (själen rensar gradvis bort mikrofilamenten) förklarade med samma teori.
Det kan också förklara auran, Beröringens lag och eventuellt till och med åldrande (en naturlig anhopning av filament i fältet; själen är dock skyddad eftersom den själv inte är i kontakt med andra aspekter än psykotropi så länge man inte brukar magi och klarar sig därför); det ligger dock lite utanför min egentliga måltavla. Evenuellt tänkte jag också använda mikrofilamenten för att förklara de visuella effekterna av magi, ifall min spelgrupp vill ha sådana.
Hur låter idén? Några uppenbara fel jag har missat, eller saker som kan läggas till? Ger det en djupare beskrivning av Mundanas Fysik? Något annat jag inte tänkt på?
