G
Guest
Guest
OBS. Detta inlägg är mest avsett för att skapa debatt men även för att ställa ett par frågor som jag skulle behöva svar på.
Då min rollspelsgrupp nu har haft möjligheten att stifta bekantskap med många av Mundanas länder kommer nu den fortfarande relativt okända äventyrsgruppen att bli motiverade(alternativt tvingade) att söka sig till det Jargiska kejsardömet. En visit i Daval är ett måste, men även många andra städer och områden inom kejsardömets gränser kommer att besökas. Då en av rollpersonerna miste livet i kulminationen av det senaste äventyret ser jag det nu även som ett ypperligt tillfälle att få en av mina spelare att skapa en jargisk rollperson. Då spelaren precis som jag anser att Jargien verkar mycket intressant lyckades jag efter bara några minuters övertalande få in honom på det rätta spåret.
Jag har länge tyckt att det Jargiska kejsardömet och det jargiska folket är ett av de mest fascinerande områdena i Mundana, tillsammans med det cirefaliska samhället och Mûhad. Många verkar vara av den åsikten att Jargien är en klar kopia av romarriket under olika dess epoker, och även om jag inte förnekar att det finns flertalet, för att inte säga många likheter mellan Jargien och det antika Rom så vill jag ändå framhärda i att Jargien är (eller skulle kunna vara) så mycket mer. Dock måste paralleller mellan dessa två riken dras för att man ska kunna se var de går isär och vad de har gemensamt. Dessutom bör man inte förbise de likheter som finns med andra länder som tex det Tysk-romerska riket.
Kejsardömet är över 5000 år gammalt, och har en kultur som präglas av många olika faktorer som tillsammans gör riket och dess provinser till vad jag tycker är ett utmärkt land med en trevligt mörk biton.
Romarriket som sådant hade aldrig möjligheten att utvecklas på samma sätt som Jargien, då kristendomen till skillnad från Daak kyrkan inte hann få samma grepp om landet och kulturen. Om man kan tänka sig en alternativ tids linje där romarriket blev kristet redan kring 50-talet e.Kr. och där landet inte knappt präglades alls av de yttre påfrestningarna som rommarna hade så kommer man någotsånär nära Jargien i den mån att krigsmakten, den generella kulturen, språket och stadsformen skulle vara snarlik.
Vad som är intressant är vad som skulle behöva hända vidare i denna alternativa tids linje för att romarriket skulle kunna komma att bli som Jargien. Inkvisitionen i Jargen och den Spanska inkvisitionen kan i mångt och mycket liknas med varandra, och än mer kanske med medeltida inkvisitionen, men vad skulle ha hänt om den inkvisition som präglade Spanien placerades i ett land där varje provins är i stort sätt självstyrande, där inkvisitionen funnits lika länge som kyrkan själv och där den har haft mer än 2500 år på sig att införlivas i samhället.
Självklart är det en aning udda att Jargien som under 5000 år kunnat hålla ett så stort och bördigt område utan att utvecklas mer vad gäller teknologi än vad vi skulle kalla ”medeltiden”. Men det är också något som genomsyrar hela Mundana och kan skyllas på tidigare Mörker.
Vad vi har när vi talar om Jargien är ett samhälle där kulturen i mångt och mycket liknar det gamla Rom, men med kyrkan som en maktfaktor få länder i den verkliga världen har upplevt. Lägg till det en kejsarskara som har (på pappret) absolut makt, men många mäktiga adels ätter som strider om vilka som ska få sätta nästa kejsare på tronen, och i praktiken sköter sina egna provinser utan alltför stor inblandning av kejsarens män. Mitt i soppan finns inkvisitionen som håller ett vakande öga över alla parter och söker efter inre hot inom kejsardömet. Till skillnad från rakhori i Thalamur är dock inkvisitionen fortfarande knuten till kyrkan och har således inte samma agenda, då de ser till det andliga, och inte bara det världsliga.
Min ursprungliga tanke var att försöka ge en förklaring till den Jargiska kulturen och var den skiljer sig från det antike Rom, och därför måste jag framhärda i att Jargien inte är en ren kopia av det sena romarriket eller några tidigare epokers Rom. I Rom delades folket in i tre grupper, slavar, folket och adeln. Folket och adeln räknades alla som medborgare, men delades därefter in i olika klasser efter sin förmögenhet, i vissa fall kunde även dessa klasser köpas, dvs att man köpte sig en högre social status. I Jargien har man dock fyra klasser (eller stånd), nämligen medborgare, präster, fria män och slavar. Adeln verkar stå utanför de fyra klasserna men utgörs troligtvis bara av medborgare. Intressant är också att adeln i Jargien i sig inte har någon ärftlig makt, men eftersom adeln äger de flesta av alla högre ämbeten så har de den största delen av makten ändå.
För att inte virra bort mig i mina egna tankar tror jag att jag skall vänta med att sväva ut ytterligare innan jag fått något gensvar. Alltså tänkte jag nu gå över till några frågor som skulle hjälpa mig att skapa rollpersonen till min spelare.
Så som min spelare berättade att han såg sin rollperson så var han en krigare, men inte en riddare i rustning och till häst, eftersom hans tidigare rollperson var något åt det hållet. Han funderade på att göra honom till en före detta legionär, kanske pensionerad efter ett par årtionden i Jargus tjänst. Eller en legionär vars 8 år precis gått ut och blivit upptagen i medborgarklassen och nu måste finna andra sätt att försörja sig. Alternativt en desertör och suput som håller sig borta från ordningsmakten.
Har ni några idéer om vilken av dessa karaktärstyper skulle fungera bäst så skulle det uppskattas. Mitt största problem med idén är hur jag på ett smidigt sätt skulle kunna få en rollperson av de två första typerna att beblanda sig med utlänningar, varav ingen av dem är Daak troende eller jargier. Och varför han skulle följa med dem när de tids nog lämnar Jargien.
Det som är så kul med denna spelare är att han verkligen anstränger sig för att göra intressanta karaktärer och struntar i om hans karaktär inte är ”bäst. Därför ville jag kolla med er alla så att vi får alla fakta rätt.
En snabb fråga: I Krigsherren står det en hel del om de jargiska legionerna, bland annat deras rangsystem. Det jag undrar över är vad skillnaden är mellan en imperator och en legatus(legate?). Legatus nämns inte i stycket om rangsystem utan är en titel som en fältherre har i ett senare kapitel där kända fältherrar presenteras. Av den information jag kunde hitta om motsvarande romerska titlar kunde jag konstatera att båda betyder ungefär general, men att imperator även kunde betyda överbefälhavare/fältherre. En annan källa sa att imperator var en titel som gavs först när man visat sig skicklig som fältherre samt vunnit ett antal slag. Så jag undrade om någon har några mer definitiva svar på detta.
Något som även förbryllar mig i Krigsherren är beväpningen hos vissa trupper. Jag syftar förståss på att jargsabeln har smugit sig in i vissa specialförband, trots att den nästan enbart används i Lopnor. Detta måste väll vara ett misstag? Vore det inte troligare att specialförbanden som inte använder kortsvärd istället använder sig av stridssvärdet? Om man ser till bilden av legionärer i Geografica Mundana kan man konstatera att det jargiska kortsvärdet ser ut som det romerska gladius, och motsvarigheten till specialförbandens svärd borde då vara det längre romerska svärdet som användes senare i Roms historia, det cirka 1 meter långa spatha, vilket har samma fäste som ett gladius, men en längre klinga.
Dessutom, vore det inte troligt att en jargisk officer får möjlighet att finjustera sina stridsskickligheter i vissa akademier där både krigsföring och stridsakademiträning (stridskonst) ingår i utbildningen?
Det får nog räcka för stunden. Om jag kommer på något mer så skriver jag det i nästa inlägg. Rätta mig gärna om ni hittar några fel eller missförstånd i det jag har skrivit. Tackar på förhand för alla svar och synpunkter.
Då min rollspelsgrupp nu har haft möjligheten att stifta bekantskap med många av Mundanas länder kommer nu den fortfarande relativt okända äventyrsgruppen att bli motiverade(alternativt tvingade) att söka sig till det Jargiska kejsardömet. En visit i Daval är ett måste, men även många andra städer och områden inom kejsardömets gränser kommer att besökas. Då en av rollpersonerna miste livet i kulminationen av det senaste äventyret ser jag det nu även som ett ypperligt tillfälle att få en av mina spelare att skapa en jargisk rollperson. Då spelaren precis som jag anser att Jargien verkar mycket intressant lyckades jag efter bara några minuters övertalande få in honom på det rätta spåret.
Jag har länge tyckt att det Jargiska kejsardömet och det jargiska folket är ett av de mest fascinerande områdena i Mundana, tillsammans med det cirefaliska samhället och Mûhad. Många verkar vara av den åsikten att Jargien är en klar kopia av romarriket under olika dess epoker, och även om jag inte förnekar att det finns flertalet, för att inte säga många likheter mellan Jargien och det antika Rom så vill jag ändå framhärda i att Jargien är (eller skulle kunna vara) så mycket mer. Dock måste paralleller mellan dessa två riken dras för att man ska kunna se var de går isär och vad de har gemensamt. Dessutom bör man inte förbise de likheter som finns med andra länder som tex det Tysk-romerska riket.
Kejsardömet är över 5000 år gammalt, och har en kultur som präglas av många olika faktorer som tillsammans gör riket och dess provinser till vad jag tycker är ett utmärkt land med en trevligt mörk biton.
Romarriket som sådant hade aldrig möjligheten att utvecklas på samma sätt som Jargien, då kristendomen till skillnad från Daak kyrkan inte hann få samma grepp om landet och kulturen. Om man kan tänka sig en alternativ tids linje där romarriket blev kristet redan kring 50-talet e.Kr. och där landet inte knappt präglades alls av de yttre påfrestningarna som rommarna hade så kommer man någotsånär nära Jargien i den mån att krigsmakten, den generella kulturen, språket och stadsformen skulle vara snarlik.
Vad som är intressant är vad som skulle behöva hända vidare i denna alternativa tids linje för att romarriket skulle kunna komma att bli som Jargien. Inkvisitionen i Jargen och den Spanska inkvisitionen kan i mångt och mycket liknas med varandra, och än mer kanske med medeltida inkvisitionen, men vad skulle ha hänt om den inkvisition som präglade Spanien placerades i ett land där varje provins är i stort sätt självstyrande, där inkvisitionen funnits lika länge som kyrkan själv och där den har haft mer än 2500 år på sig att införlivas i samhället.
Självklart är det en aning udda att Jargien som under 5000 år kunnat hålla ett så stort och bördigt område utan att utvecklas mer vad gäller teknologi än vad vi skulle kalla ”medeltiden”. Men det är också något som genomsyrar hela Mundana och kan skyllas på tidigare Mörker.
Vad vi har när vi talar om Jargien är ett samhälle där kulturen i mångt och mycket liknar det gamla Rom, men med kyrkan som en maktfaktor få länder i den verkliga världen har upplevt. Lägg till det en kejsarskara som har (på pappret) absolut makt, men många mäktiga adels ätter som strider om vilka som ska få sätta nästa kejsare på tronen, och i praktiken sköter sina egna provinser utan alltför stor inblandning av kejsarens män. Mitt i soppan finns inkvisitionen som håller ett vakande öga över alla parter och söker efter inre hot inom kejsardömet. Till skillnad från rakhori i Thalamur är dock inkvisitionen fortfarande knuten till kyrkan och har således inte samma agenda, då de ser till det andliga, och inte bara det världsliga.
Min ursprungliga tanke var att försöka ge en förklaring till den Jargiska kulturen och var den skiljer sig från det antike Rom, och därför måste jag framhärda i att Jargien inte är en ren kopia av det sena romarriket eller några tidigare epokers Rom. I Rom delades folket in i tre grupper, slavar, folket och adeln. Folket och adeln räknades alla som medborgare, men delades därefter in i olika klasser efter sin förmögenhet, i vissa fall kunde även dessa klasser köpas, dvs att man köpte sig en högre social status. I Jargien har man dock fyra klasser (eller stånd), nämligen medborgare, präster, fria män och slavar. Adeln verkar stå utanför de fyra klasserna men utgörs troligtvis bara av medborgare. Intressant är också att adeln i Jargien i sig inte har någon ärftlig makt, men eftersom adeln äger de flesta av alla högre ämbeten så har de den största delen av makten ändå.
För att inte virra bort mig i mina egna tankar tror jag att jag skall vänta med att sväva ut ytterligare innan jag fått något gensvar. Alltså tänkte jag nu gå över till några frågor som skulle hjälpa mig att skapa rollpersonen till min spelare.
Så som min spelare berättade att han såg sin rollperson så var han en krigare, men inte en riddare i rustning och till häst, eftersom hans tidigare rollperson var något åt det hållet. Han funderade på att göra honom till en före detta legionär, kanske pensionerad efter ett par årtionden i Jargus tjänst. Eller en legionär vars 8 år precis gått ut och blivit upptagen i medborgarklassen och nu måste finna andra sätt att försörja sig. Alternativt en desertör och suput som håller sig borta från ordningsmakten.
Har ni några idéer om vilken av dessa karaktärstyper skulle fungera bäst så skulle det uppskattas. Mitt största problem med idén är hur jag på ett smidigt sätt skulle kunna få en rollperson av de två första typerna att beblanda sig med utlänningar, varav ingen av dem är Daak troende eller jargier. Och varför han skulle följa med dem när de tids nog lämnar Jargien.
Det som är så kul med denna spelare är att han verkligen anstränger sig för att göra intressanta karaktärer och struntar i om hans karaktär inte är ”bäst. Därför ville jag kolla med er alla så att vi får alla fakta rätt.
En snabb fråga: I Krigsherren står det en hel del om de jargiska legionerna, bland annat deras rangsystem. Det jag undrar över är vad skillnaden är mellan en imperator och en legatus(legate?). Legatus nämns inte i stycket om rangsystem utan är en titel som en fältherre har i ett senare kapitel där kända fältherrar presenteras. Av den information jag kunde hitta om motsvarande romerska titlar kunde jag konstatera att båda betyder ungefär general, men att imperator även kunde betyda överbefälhavare/fältherre. En annan källa sa att imperator var en titel som gavs först när man visat sig skicklig som fältherre samt vunnit ett antal slag. Så jag undrade om någon har några mer definitiva svar på detta.
Något som även förbryllar mig i Krigsherren är beväpningen hos vissa trupper. Jag syftar förståss på att jargsabeln har smugit sig in i vissa specialförband, trots att den nästan enbart används i Lopnor. Detta måste väll vara ett misstag? Vore det inte troligare att specialförbanden som inte använder kortsvärd istället använder sig av stridssvärdet? Om man ser till bilden av legionärer i Geografica Mundana kan man konstatera att det jargiska kortsvärdet ser ut som det romerska gladius, och motsvarigheten till specialförbandens svärd borde då vara det längre romerska svärdet som användes senare i Roms historia, det cirka 1 meter långa spatha, vilket har samma fäste som ett gladius, men en längre klinga.
Dessutom, vore det inte troligt att en jargisk officer får möjlighet att finjustera sina stridsskickligheter i vissa akademier där både krigsföring och stridsakademiträning (stridskonst) ingår i utbildningen?
Det får nog räcka för stunden. Om jag kommer på något mer så skriver jag det i nästa inlägg. Rätta mig gärna om ni hittar några fel eller missförstånd i det jag har skrivit. Tackar på förhand för alla svar och synpunkter.