Tänkte slänga ur mig en spelrapport av okänd anledning. Se det som en sorts rollspelsmotsvarighet till MTVs cribs. Jag
Kampanjen startades för tre år sedan och det har blivit runt 15 speltillfällen. Ingame så startade det hela 1905 men sedan dess har gått sju år. I använder oss av en modifierad version av Conspiracy of Shadows. Lite stats för att öka ångesten.
En kort presentation av karaktärerna kanske är i sin ordning:
Vasilij Vodnik Rysk föredetta gruvarbetare som nu agerar som alltiallo åt Nikolai. En mycket stor man i sena trettioårsåldern med ett dåligt temperament och en förkärlek för djurhetsning. Är mycket mån om René, sin älskade hund som nu börjar bli till åren kommen.
Nikolai Sacharovich En fattig adelsman som nu fått ärva ett gods med landägor och rätten att kalla sig baron. Har vissa demokratiska sympatier vilket bland annat har manifesterat sig genom att han frigivit de livegna runt godset. Har nyligen gift sig med den svenska adelsdamen Eva Roos.Spelas av Bobby magikern
Volodja En rundlagd skvallerreporter som nu börjar närma sig femtioårssträcket. Skriver billiga romaner och skit om vad som försiggår bland adeln. Har en katt vid namn Kungen. Spelas av Kendofarfar
Här följer en mycket sorglig episod i en väldigt ångestladdad kampanj.
Sjuksängen
Det hela börjar med att Nikolai sitter lutad över sin sjuka mor. Hon har någonting att säga honom. Hon avslöjar att hon inte är hans riktiga mot utan att din far skaffade honom med en annan kvinna. Hon valde dock att ta hand om honom som sin egen och inte behandla honom annorlunda än hans äldre bror (En äldre bror som Nikolai dödat några år tidigare då han våldtagit Maria, en vän till familjen.). Hon säger att hans far har några papper sparade i en skolåda i en garderob på övervåningen. (Ångest är en mycket viktig del i kampanjen.)
"Modern" dör sedan under natten och Nikolai. Här rullade vi för att se hur Nikolai reagerade på moderns död och att han nu var ensam kvar i familjen. Resultatet blir att han skärmar av sig själv från händelsen och blir avtrubbad. Senare drömmer han mardrömar där hans döde bror anklagar honom för allt som har hänt familjen.
Begravningsmiddagen
(Begravningen hoppades mer eller mindre över till förmån för det viktiga, begravningsmiddagen.) En del vänner till familjen har bjudits in. Det röks, det äts och det dricks stora mängder vodka.
Volodja och Vasilij samtalar med Boris, Marias man, om hundar, hästar och jakt. Boris är jägmästare på en av Tzarens gods och är ansvarig för att ta han om hundar. Det kommer fram att han brukar sig av dvärgpinchrar för småvilt. Han har även varit framstående inom fälttävlan. Deltog i det nationella mästerskapet 1903 men var tvungen att avbryta då hästen blev halt efter att han oförsiktigt forcerat ett vattenhinder. Volodja försöker gräva upp saker om Tzaren och får fram att lillefar och lilltzaren besökt godset några månader tidigare. Efter ytterligare lite påtryckningar avslöjar han även att lilltzaren olyckligt nog inte verkar ha sinnet för jakt. Han vägrade skjuta och grät över en dödad hjort (Lilltzaren Alexei är åtta vid tillfället.). De kommer överens om att det är mycket tragiskt.
Vasilij super sig sedan redlös och försöker tvinga fram ett bråk med Boris. Detta är förmodligen ett uttryck för hans maktlöshet över situationen
Kungen och René
Volodja tar med lite mosad kokt torsk till Kungen och René på övervåningen. De två har kommit varandra närmare de senaste åren efter att tidigare ha varit ilskna rivaler. Numera är pitbullen René halt efter att blivit illa behandlad av en vetrinär (En tidigare karaktär som kastade honom nerför ett schakt.). Han har dessutom blivit blind på ena ögat av okänd anledning. Kungen har magrat av kraftigt och fäller mycket hår. Den har även försämrad hörsel. Nu ligger de på en gemensam kudde större delen av dagarna.
Fotografiet
I sällskap med sin fru beger sig Nikolai upp till garderoben för att plocka ut lådan. Den innehåller en del brev och ett fotografi. På fotografit står det St. Petersburg 1882. Det föreställer hans far och hans gudfar Nikodim, en kär vän till familjen och en kvinna. Kvinnan känner Nikolaj igen från en tidigare resa till Norge. De ser ut att befinna sig i en fin salong där de dricker och röker. I lådan finns även ett hopskrynklat papper där en kärleksförklaring till en kvinna är skriven. Eva försöker så gott som möjligt stödja sin man. Nikolai bestämmer sig här för att sälja godset som han förmodligen ändå inte skulle ha råd att underhålla. De bestämmer sig för att flytta till Uppsala där Eva har familj och Nikolai en bekant i form av arkeologen Fredrik Sten (Spelas av en spelare som inte var med vid det här tillfället.).
Morgonincidenten
När de sitter ner under frukosten hör de två knallar. De rusar genast mot dörren, Volodja har dragit upp en liten revolver ur innerfickan på kavajen. Var Vasilij har fått sin revolver ifrån vet ingen men han viftar villt med den. De ser att utanför står Nikodim och laddar om ett hagelgävär. Vasilij överreagerar och är beredd att skjuta honom tills Nikolai påpekar att det är Nikodim. Nikolai frågar vad i helvete han gör och får svaret att han skjuter kråkor (Detta tolkar spelgruppen som en starkt symbolisk handling då kvinnan på fotot, som de förstår är Nikolais mor, tidigare har förvandlat sig till en flock korpar.) De frågar honom även händelsevis om det inte möjligtvis kunde vara en korp men det visar sig mycket riktigt att det är en kråka.
René går fram till kråkan och skäller trött. Han drar kråkan en liten bit, men han saknar uppenbarligen en del av sin forna vigör. Vasilij blir ledsen och försöker få René att engagera sig hårdare, någonting som inte inträffar.
Bekännelsen
Nikolai och Nikodim har senare ett samtal där Nikodim berättar att han känner sig skyldig för att han tidigare dolde att hans far hade en affär med kvinna. Han dolde det både först för hans ”mor” och senare även för Nikolai. De frekventerade tidigare en fin herrklubb i St. Petersburg där Nikodim köpte horor och kopiösa mängder alkohol. Hans far följde främst med som sällskap och fördrev tiden med att spela schack och samtala med ägarinnan av etablissemanget. De inledde sedan ett långt hemligt förhållande vilket resulterade i Nikolai. Förhållandet avslutades ett halvår innan Nikolai föddes då fadern ansåg att deras förhållande äventyrade hans äktenskap. Han far återkom dock senare för att hämta Nikolai, därmed avslöjades även otroheten.
Det är uppenbart att Nikodim inte är på sitt vanliga glada humör då han knappt röker alls.
Flytten diskuteras och Nikodim erbjuder sig att låna ut pengar så de kan behålla godset. Nikolai kan ju betala tillbaka ”när han kommit på fötter igen”.
Flytten och resan
Flytten till Sverige sker en månad senare och de plockar bara med sin några få saker. Betjänten följer även med (Han spelas av Rutger Hauer.). De inkvarterar sig i några nergångna lägenheter men de packar in inte ens upp sina saker. Istället beger de sig ner till Patmos i Grekland (Ön där många anser att Johannes författade uppenbarelseboken. Den mest intressanta delen i det skönlitterära eposet bibeln.) där Fredrik Sten har påbörjat en utgrävning som de har tänkt delta i (Bakgrunden till detta baserar sig i anteckningar skrivna av allas vår favorit Rasputin.). Ett deltagande som blev uppskjutet på grund av Nikodims ”mors” insjuknande.
Utgrävningen
Väl där tar de sig till utgrävningsplatsen som befinner på en stensluttning ovanför Skala öns huvudort. Väl där möts de av en exalterad Fredrik sten. Fredrik Sten är en kort och smal svensk professor som börjar närma sig pensionen. Hans tydligaste drag är hans framträdande valrossmustasch. Han leder dem direkt in till en grotta som de har grävt ut. Väl där inne beskriver han de enligt honom facinerande takmålningarna som mödosamt har målats med äggtempra. Grottan har innehållig ett bibliotek och ett antal ovanliga skrifter har påträffats. Han pratar en massa om att grottan har varit försluten och därför skyddat innehållet och annat som arkeologer är intresserade av.
Fram mot skymningen
När det börjar mörkna korkar de upp alkoholen. Volodja klagar en del om att Rakin som de dricker här är en undermålig spritsort och att köttet här är för magert. De dricker i goda vänners lag fram till dess att de märker att René är borta. Vasilij och Volodja tar itu med att leta efter honom och finner honom tillslut liggandes jämte en skål med kött utanför grottöppningen. Hans kropp är livlös och Vasilij blir utom sig av sorg och ilska. Han skriker någonting som att Grekerna ska få betala och ger sig av nerför sluttningen. Fredrik ansluter sig till Volodja och undrar vad som har hänt. Efter att ha fått läget förklarat för sig så utbrister Fredrik förskräckt ”Men vi la ju råttgift i skålen för att hålla råttorna undan utgrävningsplatsen.”. Volodja ger Fredrik en örfil och frågar honom om han förstått vad han gjort. Fredrik inser att Vasilij skulle döda honom om han fick reda på vad som har hänt. Volodja spenderar senare resten av natten med att pyssla om Kungen.
Begravningen
Några timmar senare så återvänder Vasilij med söndertrasade, blodiga kläder och skrubbsår över allt. Han bär fortfarande René i famnen. Volodja möter honom med en spade. Utan att växla ett ord går de upp till toppen av kullen där de finner ett ställe med utsikt över havet. De gräver en grav under ett olivträd. Graven pryds med ett snidat kors. Solen går upp och Vasilij sitter på knä gråtandes över graven.
En man och hans hund. Är det inte värt att fälla en tår över?
Kampanjen startades för tre år sedan och det har blivit runt 15 speltillfällen. Ingame så startade det hela 1905 men sedan dess har gått sju år. I använder oss av en modifierad version av Conspiracy of Shadows. Lite stats för att öka ångesten.
En kort presentation av karaktärerna kanske är i sin ordning:
Vasilij Vodnik Rysk föredetta gruvarbetare som nu agerar som alltiallo åt Nikolai. En mycket stor man i sena trettioårsåldern med ett dåligt temperament och en förkärlek för djurhetsning. Är mycket mån om René, sin älskade hund som nu börjar bli till åren kommen.
Nikolai Sacharovich En fattig adelsman som nu fått ärva ett gods med landägor och rätten att kalla sig baron. Har vissa demokratiska sympatier vilket bland annat har manifesterat sig genom att han frigivit de livegna runt godset. Har nyligen gift sig med den svenska adelsdamen Eva Roos.Spelas av Bobby magikern
Volodja En rundlagd skvallerreporter som nu börjar närma sig femtioårssträcket. Skriver billiga romaner och skit om vad som försiggår bland adeln. Har en katt vid namn Kungen. Spelas av Kendofarfar
Här följer en mycket sorglig episod i en väldigt ångestladdad kampanj.
Sjuksängen
Det hela börjar med att Nikolai sitter lutad över sin sjuka mor. Hon har någonting att säga honom. Hon avslöjar att hon inte är hans riktiga mot utan att din far skaffade honom med en annan kvinna. Hon valde dock att ta hand om honom som sin egen och inte behandla honom annorlunda än hans äldre bror (En äldre bror som Nikolai dödat några år tidigare då han våldtagit Maria, en vän till familjen.). Hon säger att hans far har några papper sparade i en skolåda i en garderob på övervåningen. (Ångest är en mycket viktig del i kampanjen.)
"Modern" dör sedan under natten och Nikolai. Här rullade vi för att se hur Nikolai reagerade på moderns död och att han nu var ensam kvar i familjen. Resultatet blir att han skärmar av sig själv från händelsen och blir avtrubbad. Senare drömmer han mardrömar där hans döde bror anklagar honom för allt som har hänt familjen.
Begravningsmiddagen
(Begravningen hoppades mer eller mindre över till förmån för det viktiga, begravningsmiddagen.) En del vänner till familjen har bjudits in. Det röks, det äts och det dricks stora mängder vodka.
Volodja och Vasilij samtalar med Boris, Marias man, om hundar, hästar och jakt. Boris är jägmästare på en av Tzarens gods och är ansvarig för att ta han om hundar. Det kommer fram att han brukar sig av dvärgpinchrar för småvilt. Han har även varit framstående inom fälttävlan. Deltog i det nationella mästerskapet 1903 men var tvungen att avbryta då hästen blev halt efter att han oförsiktigt forcerat ett vattenhinder. Volodja försöker gräva upp saker om Tzaren och får fram att lillefar och lilltzaren besökt godset några månader tidigare. Efter ytterligare lite påtryckningar avslöjar han även att lilltzaren olyckligt nog inte verkar ha sinnet för jakt. Han vägrade skjuta och grät över en dödad hjort (Lilltzaren Alexei är åtta vid tillfället.). De kommer överens om att det är mycket tragiskt.
Vasilij super sig sedan redlös och försöker tvinga fram ett bråk med Boris. Detta är förmodligen ett uttryck för hans maktlöshet över situationen
Kungen och René
Volodja tar med lite mosad kokt torsk till Kungen och René på övervåningen. De två har kommit varandra närmare de senaste åren efter att tidigare ha varit ilskna rivaler. Numera är pitbullen René halt efter att blivit illa behandlad av en vetrinär (En tidigare karaktär som kastade honom nerför ett schakt.). Han har dessutom blivit blind på ena ögat av okänd anledning. Kungen har magrat av kraftigt och fäller mycket hår. Den har även försämrad hörsel. Nu ligger de på en gemensam kudde större delen av dagarna.
Fotografiet
I sällskap med sin fru beger sig Nikolai upp till garderoben för att plocka ut lådan. Den innehåller en del brev och ett fotografi. På fotografit står det St. Petersburg 1882. Det föreställer hans far och hans gudfar Nikodim, en kär vän till familjen och en kvinna. Kvinnan känner Nikolaj igen från en tidigare resa till Norge. De ser ut att befinna sig i en fin salong där de dricker och röker. I lådan finns även ett hopskrynklat papper där en kärleksförklaring till en kvinna är skriven. Eva försöker så gott som möjligt stödja sin man. Nikolai bestämmer sig här för att sälja godset som han förmodligen ändå inte skulle ha råd att underhålla. De bestämmer sig för att flytta till Uppsala där Eva har familj och Nikolai en bekant i form av arkeologen Fredrik Sten (Spelas av en spelare som inte var med vid det här tillfället.).
Morgonincidenten
När de sitter ner under frukosten hör de två knallar. De rusar genast mot dörren, Volodja har dragit upp en liten revolver ur innerfickan på kavajen. Var Vasilij har fått sin revolver ifrån vet ingen men han viftar villt med den. De ser att utanför står Nikodim och laddar om ett hagelgävär. Vasilij överreagerar och är beredd att skjuta honom tills Nikolai påpekar att det är Nikodim. Nikolai frågar vad i helvete han gör och får svaret att han skjuter kråkor (Detta tolkar spelgruppen som en starkt symbolisk handling då kvinnan på fotot, som de förstår är Nikolais mor, tidigare har förvandlat sig till en flock korpar.) De frågar honom även händelsevis om det inte möjligtvis kunde vara en korp men det visar sig mycket riktigt att det är en kråka.
René går fram till kråkan och skäller trött. Han drar kråkan en liten bit, men han saknar uppenbarligen en del av sin forna vigör. Vasilij blir ledsen och försöker få René att engagera sig hårdare, någonting som inte inträffar.
Bekännelsen
Nikolai och Nikodim har senare ett samtal där Nikodim berättar att han känner sig skyldig för att han tidigare dolde att hans far hade en affär med kvinna. Han dolde det både först för hans ”mor” och senare även för Nikolai. De frekventerade tidigare en fin herrklubb i St. Petersburg där Nikodim köpte horor och kopiösa mängder alkohol. Hans far följde främst med som sällskap och fördrev tiden med att spela schack och samtala med ägarinnan av etablissemanget. De inledde sedan ett långt hemligt förhållande vilket resulterade i Nikolai. Förhållandet avslutades ett halvår innan Nikolai föddes då fadern ansåg att deras förhållande äventyrade hans äktenskap. Han far återkom dock senare för att hämta Nikolai, därmed avslöjades även otroheten.
Det är uppenbart att Nikodim inte är på sitt vanliga glada humör då han knappt röker alls.
Flytten diskuteras och Nikodim erbjuder sig att låna ut pengar så de kan behålla godset. Nikolai kan ju betala tillbaka ”när han kommit på fötter igen”.
Flytten och resan
Flytten till Sverige sker en månad senare och de plockar bara med sin några få saker. Betjänten följer även med (Han spelas av Rutger Hauer.). De inkvarterar sig i några nergångna lägenheter men de packar in inte ens upp sina saker. Istället beger de sig ner till Patmos i Grekland (Ön där många anser att Johannes författade uppenbarelseboken. Den mest intressanta delen i det skönlitterära eposet bibeln.) där Fredrik Sten har påbörjat en utgrävning som de har tänkt delta i (Bakgrunden till detta baserar sig i anteckningar skrivna av allas vår favorit Rasputin.). Ett deltagande som blev uppskjutet på grund av Nikodims ”mors” insjuknande.
Utgrävningen
Väl där tar de sig till utgrävningsplatsen som befinner på en stensluttning ovanför Skala öns huvudort. Väl där möts de av en exalterad Fredrik sten. Fredrik Sten är en kort och smal svensk professor som börjar närma sig pensionen. Hans tydligaste drag är hans framträdande valrossmustasch. Han leder dem direkt in till en grotta som de har grävt ut. Väl där inne beskriver han de enligt honom facinerande takmålningarna som mödosamt har målats med äggtempra. Grottan har innehållig ett bibliotek och ett antal ovanliga skrifter har påträffats. Han pratar en massa om att grottan har varit försluten och därför skyddat innehållet och annat som arkeologer är intresserade av.
Fram mot skymningen
När det börjar mörkna korkar de upp alkoholen. Volodja klagar en del om att Rakin som de dricker här är en undermålig spritsort och att köttet här är för magert. De dricker i goda vänners lag fram till dess att de märker att René är borta. Vasilij och Volodja tar itu med att leta efter honom och finner honom tillslut liggandes jämte en skål med kött utanför grottöppningen. Hans kropp är livlös och Vasilij blir utom sig av sorg och ilska. Han skriker någonting som att Grekerna ska få betala och ger sig av nerför sluttningen. Fredrik ansluter sig till Volodja och undrar vad som har hänt. Efter att ha fått läget förklarat för sig så utbrister Fredrik förskräckt ”Men vi la ju råttgift i skålen för att hålla råttorna undan utgrävningsplatsen.”. Volodja ger Fredrik en örfil och frågar honom om han förstått vad han gjort. Fredrik inser att Vasilij skulle döda honom om han fick reda på vad som har hänt. Volodja spenderar senare resten av natten med att pyssla om Kungen.
Begravningen
Några timmar senare så återvänder Vasilij med söndertrasade, blodiga kläder och skrubbsår över allt. Han bär fortfarande René i famnen. Volodja möter honom med en spade. Utan att växla ett ord går de upp till toppen av kullen där de finner ett ställe med utsikt över havet. De gräver en grav under ett olivträd. Graven pryds med ett snidat kors. Solen går upp och Vasilij sitter på knä gråtandes över graven.
En man och hans hund. Är det inte värt att fälla en tår över?
