Berättelsen Blod – På de glada apornas paradgata spelades av mig, Genesis och två främlingar. Vi kan se oss alla fyra till vänster på Bilden Där Alla Blundar. Titeln antyder både våld och släktskap.
Främlingarna hade kommit in i Indierummet och lite nervöst tackat nej till Berättelser från Staden. Genesis hade hållt i samberättar-inspectres, och så fort de var klara kom de ut och konstaterade att de skulle komma tillbaka för mera nästa pass, och spela Berättelser från Staden som om det var den självklaraste saken i världen. Det är det som är så härligt med Indierummet, varje år så demar man för grupper där en glimt tänds i deras ögon och de inser "Shit, så här kan man ju också spela!"
Anyway.
Den här berättelsen är helt crazy. Varje gång jag skriver noteringen OMG! så innebär det att i alla fall en av oss stod upp och hoppade och utropade "OMG! Det är ju SÅ det är!" eller något liknande. Återigen så skriver jag inte ner alla idéer och relationer som skapades och förstördes under spelets gång.
Jag berättade för gruppen att mitt favoritnamn i bokens namnlista var "Judith Iskariot - De glada apornas paradgata 12 (Söker ny bostad)", så vi bestämde oss för att skapa en berättelse som utspelade sig på sagda gata.
Rollerna blev följande:
Handlare Josef med vagnen
Tvärflöjt som sakna en klaff
Olga, Hantlangerska
Obekväma sanningar
Den innersta cirkeln, stöpt i uråldrig mystik
Den innersta cirkeln är en annan favoritföreteelse i Staden, en mystisk kabal inom byråkrativäsendet. När jag förklarade ordet kabal som mystiska judar så bestämde vi oss för att spela i ett kvarter med judisk stil (även om en judisk hemliga konspiration kändes lite ej PK, så den innersta cirkeln var minst judisk)
"Obekväma sanningar" var från början "Bok med obekväma sanningar" men eftersom det är mycket roligare att spela tillstånd än föremål så ändrade vi det till ett tillstånd som ofta manifesterar sig i den boken.
Baksidestexten blev:
I den molntäta skymningen skyndar människor runt Josefs vagn. Men han betraktar tidlöst den höga fasaden som omsluter det glädjelösa samhället utan att bry sig. Men vad finns det egentligen innanför dessa mäktiga murar, och vad är det Josef vet som kommer leda till den kommande förstörelsen?
I ett hörn av en butik ligger samtidigt en bortslängd tvärflöjt. Flöjtens historia är lång och antalet läppar som rört vid den är för många för att komma ihåg. Men hur många har egentligen överlevt mötet med flöjten, och hur försvann den sjunde klaffen?
De glada apornas paradgata, namnet är ett minne från förr, från en lyckligare tid. Olga och andra för sitt leverne här. Men Olga talar inte om sitt förflutna. Döljer hon något?
Mer drama än Herman Vitterbens "Mörkret omsluter mig"! Fler explosioner än Militärens guide till svartkrut! Vill du veta hur långt en människa är beredd att gå för maktbegär? Läs Blod - På de glada apornas paradgata!
Mörker, ockultism och blod.
Alright!
Kapitel 1
Kommer Judit att hinna upptäcka flöjtens hemlighet?
Jag var författare
Genesis spelade Obekväma sanningar
Grabbarna (Såhär i efterhand så minns jag inte vem som spelade vad) spelade Judit och De glada apornas paradgata. ”De glada aporna” fastslogs att vara statyer som gick ner för gatan.
-En ny roll tillkom innan kapitlet ens började: Judit, gladlynt servitris. Hon var inte med bland de fem första rollerna, men hon blev ändå berättelsens huvudperson.
-Ytterligare en roll tillkom under kapitlet, Konstapel Jönsson.
Judit säger hejdå och lämnar caféet hon arbetar på för dagen. Hon har just fått lön och livet är behagligt. Därför stannar hon när hon stöter på Josef med vagnen, den lokala lumphandlaren. Josef (typisk mysgubbe) erbjuder henne en tvärflöjt (Rollen ”Tvärflöjt som saknar en klaff”) som han tycker att ”hon borde ha”, och hon köper den.
Ljud kommer från en bit ner för gatan, där upprörda män i fina kläder bränner böcker. En bränd sida kommer singlande genom luften från bålet, och Judit ser att hennes namn står med på den. Snabbt som attan gömmer hon undan sidan. (Detta berättade Genesis i egenskap av Obekväma sanningar, snyggt spelat)
Nu konfronteras hon utav den lokala poliskåren och deras frontfigur Konstapel Jönsson. De letar efter den stulna tvärflöjten, och vi kör en konflikt: Jag kommer inte ihåg vad de olika möjliga svaren på konfliktens fråga var, men jag vann i alla fall. Judit berättar att hon har flöjten, men är alldeles oskyldig. Jönsson tar flöjten, men han har ju gammal vän med Josef oh vill inte se Judit råka illa ut, så han säger att hon är friad från alla misstankar om hon hjälper dem att hitta den som har stulit flöjten. Judit accepterar. Under konflikten så uppkommer också rollerna Konstapel Jönsson och Societeten. (De välklädda herrarna, alltså)
Vi bedömde att i alla fall en flöjtens hemligheter, att den var stulen, hade avslöjats, så vi gick vidare till kapitel två.
Kapitel 2
Vilken obekväm sanning kopplar Judit till societeten?
Här kommer jag inte alls ihåg vem som var vad, men jag tror att Genesis var författare i alla fall.
Judit tar sig hem till sitt kyffe. Hon undersöker boken. Hon anar att namnen (hennes eget till exempel) i boken är någon sorts släktträd. (detta tog lite klurande)
Ute på gatan så stjäl den storvuxna kvinnan Olga flöjten från poliserna och rusar till just Judits hus med den. Fasaderna till den gamla tegelbyggnaden väcker onda minnen hos Olga… Minnen av ett likadant hus med bokstäverna AVELSINSTITUT på fasaden.
Utan många ord så lämnar Olga över flöjten till Judit och beger sig därifrån. Judit dras till att spela på flöjten, och när hon gör det så blir den kodade boken plötsligt förståelig. (Det alternativa förslaget var att De glada aporna skulle börja marschera framåt) Hon inser med fasa att boken är ett kodat släktträd att avla fram Den Som Kan Förstå Staden, en hemlig plan från den innersta cirkeln att låta byråkratin äntligen bli ett fungerande system som har kontroll över Staden, och det är därför aristokratin bränner den. Förstår någon Staden så kommer denne att förstå att de är helt onödiga! De åstadkommer ju ingenting alls!
OMG! Boken, som leder till att man kan kontrollera Staden är förstås just Berättelser från Staden, och det är därför Judit står med i den! OMG! Jag hade inte ens tänkt på att vi hade med en Judit(h) på De glada apornas paradgata.
Kapitel 3
Vad gör den innersta cirkeln för att förhindra katastrofen?
En av grabbarna var författare.
Den andra spelade Obekväma sanningar, tror jag.
Genesis spelade Judit.
Jag spelade Högsta domstolen, en roll som tillkom i monologen.
Författarens monolog satte oss i en domstol, dit Judit hade blivit kallad då hon ertappats med flöjten. Det framgår att hela distriktet styrs utav den fjärran byråkratin med dessa självmotsägelsefulla regelverk, och domstolen är direkt underordnat denna. Hela domstolen var en fars, där olika jurymedlemmar försökte hitta så många regler som möjligt som talar för eller emot en dom. Det är tydligt att byråkratin inte ens begriper sig själv. Judit sitter bara förtvivlat och försöker framföra att hon har ju inte stulit flöjten. Domaren fasthåller att systemet måste bevaras.
Då kommer det från Den innersta cirkeln en Obekväm sanning med rörpost till domaren, att han är den utvalda att avla Judits barn, som kommer bli Den Som Förstår Staden. OMG! Det måste ju vara Författaren, och vem är författaren till Berättelser från Staden om inte… jag!
Domaren läser detta tyst för sig själv och förkunnar sedan domen: Judit ska göra hushållstjänst i domarherrgården. (Detta svarar helt klart på kapitlets frågeställning) Kaos utbryter, detta går emot alla tidigare regler och riktlinjer. Judit inser med fasa vad som är på väg att hända och flyr i tumultet.
Kapitel 4
Vilken sida väljer Judit?
En av grabbarna var författare.
Jag spelade Judit eller Obekväma sanningar.
Genesis och en andra grabben spelade nog Olga och Konstapel Jönsson.
Ute på gatan, i natten, så möter Judit Olga som tänker föra dem i säkerhet. En droska stannar och Konstapel Jönsson uppmanar dem att hoppa in. Judit hoppar nätt in, men vagnen skakar ordentligt till när Olga klämmer sig in.
Jönsson representerar societeten, och han vet ungefär vad som pågår. Han uppmanar Judit ansluta sig till den mänskliga och artiga societeten istället för att hjälpa byråkratin. De är inte säkra där ute. Han avslöjar att någon håller på att plantera sprängämnen på gatan, och plötsligt minns Judit hur Handlare Josef glömt kvar sina lunchlådor på alla möjliga tokiga platser. Är det han som planterat sprängämnen…?!
För att visa att han menar allvar drar Jönsson upp en pistol. Konflikt! Tre möjliga utgångar formulerades: Judit hjälper societeten eller byråkratin eller går sin egen väg med Olga. Det sistnämnda vann. Olga dunkar Jönsson med en armbåge, och grabbar Judit som en liten vante och sätter av i natten.
Kapitel 5
Hur går Olgas berättelse?
Jag var författare.
Någon spelade Judit.
Någon spelade Handlare Josef med vagnen.
Olga tar hem Judit till sitt kyffe. Det saknar möbler, istället så är bord och sittplatser byggda av staplade prylar och böcker. Det är smockfullt med grejer här.
Olga avslöjar att hon också var en del av avelsprogrammet. Hon är nämligen…. Judits mor! OMG! Och hon lovar att skydda sin dotter nu. Och Jönsson är hennes far! OMG! Och det är därför hon påmindes om avelsinstitutet när hon kom till Judit – det är samma byggnad! Bokstäverna är nere, men Judit bor kvar. OMG!
Då sprängs hela paradgatan upp av handlare Josef och hans bomber, och taket rasar ner över Judit som tror att hennes sista stund är kommen… Men Olga lyfter upp bråten från Judit och säger åt henne ”Spring, min dotter!” medan Josef klättrar in i restera av lägenheten och sätter hugg efter hugg i Olgas rygg – Men Olga står kvar och håller upp bråten tills Judit hunnit undan, och Olga faller för Josefs hugg. Josef är ett wildcard. Han har gjort uppror mot avelsprogrammet som han själv var med i, och nu tänker han bli far till Judits barn.
Olgas berättelse var helt klart avslutad, så vi gick vidare till det sista kapitlet.
Kapitel 6
Vad blir Judits slutgiltiga öde?
Genesis var författare.
Grabbarna spelade Handlare Josef och Högsta domstolen
Jag spelade Konstapel Jönsson
Judit rusar ut i natten, men hennes väg stoppas till vänster av Josef. Hon vänder till höger bara för att se domaren komma gående. Han är inte mycket bättre själv, så hon vänder sig framåt, där hennes far står, Konstapel Jönsson. Han hinner dra ”Vi kan bli en familj igen”-köret, innan Josef hugger ner honom med samma kniv som dödade Olga. Judit flyr, men nya explosioner stoppar framfarten på De glada apornas paradgata. OMG! Det är ju därför hon söker ny bostad, gatan är ju söndersprängd!
De två äckelgubbarna närmar sig, men då ljuder två skott, och de tittar förvånat på varandra och segnar ner med varsitt skotthål i kroppen. Det var Konstapel Jönsson som sköt dem med sina sista krafter.
Judit tar sin flöjt och spelar en sång som ger bokens blad vingar, och hon stiger upp på de flygande bladen som en trappa och lämnar den hemska gatan i lågor.
Epilog
På en balkong i stilla solnedgång sitter Judit. Hon har fått ett barn nu, en son, men med en man hon själv har valt. Nu kontrollerar hon sitt eget öde.
Främlingarna hade kommit in i Indierummet och lite nervöst tackat nej till Berättelser från Staden. Genesis hade hållt i samberättar-inspectres, och så fort de var klara kom de ut och konstaterade att de skulle komma tillbaka för mera nästa pass, och spela Berättelser från Staden som om det var den självklaraste saken i världen. Det är det som är så härligt med Indierummet, varje år så demar man för grupper där en glimt tänds i deras ögon och de inser "Shit, så här kan man ju också spela!"
Anyway.
Den här berättelsen är helt crazy. Varje gång jag skriver noteringen OMG! så innebär det att i alla fall en av oss stod upp och hoppade och utropade "OMG! Det är ju SÅ det är!" eller något liknande. Återigen så skriver jag inte ner alla idéer och relationer som skapades och förstördes under spelets gång.
Jag berättade för gruppen att mitt favoritnamn i bokens namnlista var "Judith Iskariot - De glada apornas paradgata 12 (Söker ny bostad)", så vi bestämde oss för att skapa en berättelse som utspelade sig på sagda gata.
Rollerna blev följande:
Handlare Josef med vagnen
Tvärflöjt som sakna en klaff
Olga, Hantlangerska
Obekväma sanningar
Den innersta cirkeln, stöpt i uråldrig mystik
Den innersta cirkeln är en annan favoritföreteelse i Staden, en mystisk kabal inom byråkrativäsendet. När jag förklarade ordet kabal som mystiska judar så bestämde vi oss för att spela i ett kvarter med judisk stil (även om en judisk hemliga konspiration kändes lite ej PK, så den innersta cirkeln var minst judisk)
"Obekväma sanningar" var från början "Bok med obekväma sanningar" men eftersom det är mycket roligare att spela tillstånd än föremål så ändrade vi det till ett tillstånd som ofta manifesterar sig i den boken.
Baksidestexten blev:
I den molntäta skymningen skyndar människor runt Josefs vagn. Men han betraktar tidlöst den höga fasaden som omsluter det glädjelösa samhället utan att bry sig. Men vad finns det egentligen innanför dessa mäktiga murar, och vad är det Josef vet som kommer leda till den kommande förstörelsen?
I ett hörn av en butik ligger samtidigt en bortslängd tvärflöjt. Flöjtens historia är lång och antalet läppar som rört vid den är för många för att komma ihåg. Men hur många har egentligen överlevt mötet med flöjten, och hur försvann den sjunde klaffen?
De glada apornas paradgata, namnet är ett minne från förr, från en lyckligare tid. Olga och andra för sitt leverne här. Men Olga talar inte om sitt förflutna. Döljer hon något?
Mer drama än Herman Vitterbens "Mörkret omsluter mig"! Fler explosioner än Militärens guide till svartkrut! Vill du veta hur långt en människa är beredd att gå för maktbegär? Läs Blod - På de glada apornas paradgata!
Mörker, ockultism och blod.
Alright!
Kapitel 1
Kommer Judit att hinna upptäcka flöjtens hemlighet?
Jag var författare
Genesis spelade Obekväma sanningar
Grabbarna (Såhär i efterhand så minns jag inte vem som spelade vad) spelade Judit och De glada apornas paradgata. ”De glada aporna” fastslogs att vara statyer som gick ner för gatan.
-En ny roll tillkom innan kapitlet ens började: Judit, gladlynt servitris. Hon var inte med bland de fem första rollerna, men hon blev ändå berättelsens huvudperson.
-Ytterligare en roll tillkom under kapitlet, Konstapel Jönsson.
Judit säger hejdå och lämnar caféet hon arbetar på för dagen. Hon har just fått lön och livet är behagligt. Därför stannar hon när hon stöter på Josef med vagnen, den lokala lumphandlaren. Josef (typisk mysgubbe) erbjuder henne en tvärflöjt (Rollen ”Tvärflöjt som saknar en klaff”) som han tycker att ”hon borde ha”, och hon köper den.
Ljud kommer från en bit ner för gatan, där upprörda män i fina kläder bränner böcker. En bränd sida kommer singlande genom luften från bålet, och Judit ser att hennes namn står med på den. Snabbt som attan gömmer hon undan sidan. (Detta berättade Genesis i egenskap av Obekväma sanningar, snyggt spelat)
Nu konfronteras hon utav den lokala poliskåren och deras frontfigur Konstapel Jönsson. De letar efter den stulna tvärflöjten, och vi kör en konflikt: Jag kommer inte ihåg vad de olika möjliga svaren på konfliktens fråga var, men jag vann i alla fall. Judit berättar att hon har flöjten, men är alldeles oskyldig. Jönsson tar flöjten, men han har ju gammal vän med Josef oh vill inte se Judit råka illa ut, så han säger att hon är friad från alla misstankar om hon hjälper dem att hitta den som har stulit flöjten. Judit accepterar. Under konflikten så uppkommer också rollerna Konstapel Jönsson och Societeten. (De välklädda herrarna, alltså)
Vi bedömde att i alla fall en flöjtens hemligheter, att den var stulen, hade avslöjats, så vi gick vidare till kapitel två.
Kapitel 2
Vilken obekväm sanning kopplar Judit till societeten?
Här kommer jag inte alls ihåg vem som var vad, men jag tror att Genesis var författare i alla fall.
Judit tar sig hem till sitt kyffe. Hon undersöker boken. Hon anar att namnen (hennes eget till exempel) i boken är någon sorts släktträd. (detta tog lite klurande)
Ute på gatan så stjäl den storvuxna kvinnan Olga flöjten från poliserna och rusar till just Judits hus med den. Fasaderna till den gamla tegelbyggnaden väcker onda minnen hos Olga… Minnen av ett likadant hus med bokstäverna AVELSINSTITUT på fasaden.
Utan många ord så lämnar Olga över flöjten till Judit och beger sig därifrån. Judit dras till att spela på flöjten, och när hon gör det så blir den kodade boken plötsligt förståelig. (Det alternativa förslaget var att De glada aporna skulle börja marschera framåt) Hon inser med fasa att boken är ett kodat släktträd att avla fram Den Som Kan Förstå Staden, en hemlig plan från den innersta cirkeln att låta byråkratin äntligen bli ett fungerande system som har kontroll över Staden, och det är därför aristokratin bränner den. Förstår någon Staden så kommer denne att förstå att de är helt onödiga! De åstadkommer ju ingenting alls!
OMG! Boken, som leder till att man kan kontrollera Staden är förstås just Berättelser från Staden, och det är därför Judit står med i den! OMG! Jag hade inte ens tänkt på att vi hade med en Judit(h) på De glada apornas paradgata.
Kapitel 3
Vad gör den innersta cirkeln för att förhindra katastrofen?
En av grabbarna var författare.
Den andra spelade Obekväma sanningar, tror jag.
Genesis spelade Judit.
Jag spelade Högsta domstolen, en roll som tillkom i monologen.
Författarens monolog satte oss i en domstol, dit Judit hade blivit kallad då hon ertappats med flöjten. Det framgår att hela distriktet styrs utav den fjärran byråkratin med dessa självmotsägelsefulla regelverk, och domstolen är direkt underordnat denna. Hela domstolen var en fars, där olika jurymedlemmar försökte hitta så många regler som möjligt som talar för eller emot en dom. Det är tydligt att byråkratin inte ens begriper sig själv. Judit sitter bara förtvivlat och försöker framföra att hon har ju inte stulit flöjten. Domaren fasthåller att systemet måste bevaras.
Då kommer det från Den innersta cirkeln en Obekväm sanning med rörpost till domaren, att han är den utvalda att avla Judits barn, som kommer bli Den Som Förstår Staden. OMG! Det måste ju vara Författaren, och vem är författaren till Berättelser från Staden om inte… jag!
Domaren läser detta tyst för sig själv och förkunnar sedan domen: Judit ska göra hushållstjänst i domarherrgården. (Detta svarar helt klart på kapitlets frågeställning) Kaos utbryter, detta går emot alla tidigare regler och riktlinjer. Judit inser med fasa vad som är på väg att hända och flyr i tumultet.
Kapitel 4
Vilken sida väljer Judit?
En av grabbarna var författare.
Jag spelade Judit eller Obekväma sanningar.
Genesis och en andra grabben spelade nog Olga och Konstapel Jönsson.
Ute på gatan, i natten, så möter Judit Olga som tänker föra dem i säkerhet. En droska stannar och Konstapel Jönsson uppmanar dem att hoppa in. Judit hoppar nätt in, men vagnen skakar ordentligt till när Olga klämmer sig in.
Jönsson representerar societeten, och han vet ungefär vad som pågår. Han uppmanar Judit ansluta sig till den mänskliga och artiga societeten istället för att hjälpa byråkratin. De är inte säkra där ute. Han avslöjar att någon håller på att plantera sprängämnen på gatan, och plötsligt minns Judit hur Handlare Josef glömt kvar sina lunchlådor på alla möjliga tokiga platser. Är det han som planterat sprängämnen…?!
För att visa att han menar allvar drar Jönsson upp en pistol. Konflikt! Tre möjliga utgångar formulerades: Judit hjälper societeten eller byråkratin eller går sin egen väg med Olga. Det sistnämnda vann. Olga dunkar Jönsson med en armbåge, och grabbar Judit som en liten vante och sätter av i natten.
Kapitel 5
Hur går Olgas berättelse?
Jag var författare.
Någon spelade Judit.
Någon spelade Handlare Josef med vagnen.
Olga tar hem Judit till sitt kyffe. Det saknar möbler, istället så är bord och sittplatser byggda av staplade prylar och böcker. Det är smockfullt med grejer här.
Olga avslöjar att hon också var en del av avelsprogrammet. Hon är nämligen…. Judits mor! OMG! Och hon lovar att skydda sin dotter nu. Och Jönsson är hennes far! OMG! Och det är därför hon påmindes om avelsinstitutet när hon kom till Judit – det är samma byggnad! Bokstäverna är nere, men Judit bor kvar. OMG!
Då sprängs hela paradgatan upp av handlare Josef och hans bomber, och taket rasar ner över Judit som tror att hennes sista stund är kommen… Men Olga lyfter upp bråten från Judit och säger åt henne ”Spring, min dotter!” medan Josef klättrar in i restera av lägenheten och sätter hugg efter hugg i Olgas rygg – Men Olga står kvar och håller upp bråten tills Judit hunnit undan, och Olga faller för Josefs hugg. Josef är ett wildcard. Han har gjort uppror mot avelsprogrammet som han själv var med i, och nu tänker han bli far till Judits barn.
Olgas berättelse var helt klart avslutad, så vi gick vidare till det sista kapitlet.
Kapitel 6
Vad blir Judits slutgiltiga öde?
Genesis var författare.
Grabbarna spelade Handlare Josef och Högsta domstolen
Jag spelade Konstapel Jönsson
Judit rusar ut i natten, men hennes väg stoppas till vänster av Josef. Hon vänder till höger bara för att se domaren komma gående. Han är inte mycket bättre själv, så hon vänder sig framåt, där hennes far står, Konstapel Jönsson. Han hinner dra ”Vi kan bli en familj igen”-köret, innan Josef hugger ner honom med samma kniv som dödade Olga. Judit flyr, men nya explosioner stoppar framfarten på De glada apornas paradgata. OMG! Det är ju därför hon söker ny bostad, gatan är ju söndersprängd!
De två äckelgubbarna närmar sig, men då ljuder två skott, och de tittar förvånat på varandra och segnar ner med varsitt skotthål i kroppen. Det var Konstapel Jönsson som sköt dem med sina sista krafter.
Judit tar sin flöjt och spelar en sång som ger bokens blad vingar, och hon stiger upp på de flygande bladen som en trappa och lämnar den hemska gatan i lågor.
Epilog
På en balkong i stilla solnedgång sitter Judit. Hon har fått ett barn nu, en son, men med en man hon själv har valt. Nu kontrollerar hon sitt eget öde.
