Ymir
Liten kantbaron
Jag sade en gång att mitt och Fahnens Mörkerkoncept inte var något jag själv skulle kunna använda i någon större utsträckning, eftersom min äldre mörkerversion var så hårt etablerad redan. Jag vill till att börja med ta tillbaka det uttalandet; Mörkret Redux Grande Tortilla är något av det häftigaste jag överhuvudtaget kommit på till Eon, och efter positiv respons från mina spelare har jag med vilja, våld och vaselin pressat in den mörkerversionen i min ärkekampanj.
That being said, kan jag gå vidare till det aktuella problemet.
En av de primära skurkarna i min kampanj är draken Abraxes, känd som Dimmornas Herre. Han är skenbart en medelstor lumian, vacker men liksom skugghöljd och olycksbådande, med svartblå, obsidianglänsande fjäll och vingarna täckta av vita fjädrar. Han är med i draksången redan på andra plats (vilken drake som presenteras före har inte avslöjats), och sägs vara den främste magikern av alla Mundanas drakar.
Abraxes dväljes i ett svart torn i Drömmarnas stad i Skugglandet, märkligt påminnande om Kisharnias torn i Halea Teren, och har inte på många sekler setts lämna detta. Från denna plats styr han Det svarta hovet med järnhand, och är en fruktad och mytomspunnen figur i Skugglandet; mer känd under sitt epitet, "Dimmornas herre". Det sägs både i Skugglandet och Mundana att han rår över alla världens dimmor, och sannerligen, en vit, tjock dimma tycks ofta uppenbara sig när Abraxes på något sätt är inblandad i händelser runtom i världen. Under namnet Zebul, 'den som höljer världen i dimma', var han en av Nekrokraternas gudar i Mundanas forntid; sida vid sida med bland annat Xinu, Dibukk och Koyn.
Dimmornas Herre är också en framstående artefaktbyggare; många halvt mytiska förtrollade vapen som cirkulerar i Mundana påstås ha skapats av honom. Han lär också ha skapat Akashâs kristallros, som vi senare ska återvända till, en sällsam artefakt av enastående skönhet.
De andra drakarna tycks betrakta Abraxes med misstänksamhet. Han var en gång med i "Drakalliansen", ett informellt sällskap av Lumian och enstaka Mortuach som i mitt Mundana är de mest aktiva drakarna vad gäller att förbereda Mundana för Mörkret. Efter Drakalliansens något ödesdigra anfall mot Edron lämnade Abraxes dock alliansen för evigt i sällskap med Rekhem och Syantecaran - dessa tre gick sedan skilda vägar.
Knappt något utom drakarna känner till Dimmornas Herres verkliga bakgrund. Han var en gång en av Antichtons drakar som lyckades klamra sig fast vid Mundana under en peripeti, och karva ut en maktbas i Skugglandet. Mundanas makters alla försök att stoppa honom tycks ha misslyckats - kanske för att Abraxes inte var av Mundanas jord, och således inte bunden av dess öde. En möjlighet är att Abraxes är så urgammal att han flydde Antichton redan under den första peripetin, och var i Skugglandet då det bildades - indeed, det har antytts i min kampanj att han är bland de äldsta av drakarna. (Äldst som i 'inte återfödd' - om Abraxes dog hade hans själ sannolikt slungats från Mundana och återfötts i ett plågat, förvridet skal på Antichton, om alls).
Abraxes var inte, dock, en av Skugglandets furstar från begynnelsen, långt ifrån - än idag ser Skuggvarelserna honom som "den som kom utifrån", och berättar om hur han usurperade Det svarta hovets tron och störtade dess furstar, en efter en. Detta är en viktig plottpoint i min kampanj, för en av rollpersonerna, cirefaliern Nicoz, är ett halvblod, son till L'wethme, en prins av det Svarta hovet som Dimmornas Furste besegrat och drivit i landsflykt. L'wethme har dött för Nicoz egna händer, men diverse aktörer tycks fortfarande förvänta sig att Nicoz någon gång ska ta sitt rättmätiga arv i anspråk och utmana Dimmornas herre om (delar av) Det svarta hovet.
Mitt problem här är att jag helt tappat tråden angående vad Abraxes egentligen vill uppnå. Han har hela tiden fungerat som en slags joker i leken i min kampanj; sällan en huvudsaklig aktör i något skeende, men ofta en som i slutändan griper in som vågmästare och får händelsernas utgång att väga över till hans favör. Men varför? Vad vill han uppnå med detta? Vad strävar han efter?
...ursprungligen hade jag nån sorts idé om att han ville uppnå en sammansmältning av det fysiska Mundana och Urmörkret, av alla själar till en enda världssjäl, nån sorts fantasyns Omega Point. Detta tillstånd skulle likna den första eonen, skapelsens primordiala soppa, och allt skulle vara frid, harmoni och ordning - men på en bekostnad av individualitet, världsliga känslor, världslig lycka. Ett önskvärt tillstånd för Abraxes, men kanske inte för vanliga dödliga på Mundana - och det var därför rollpersonerna skulle bekämpa honom och hans planer.
Men...nej. Om inte annat rimmar det där illa med Antichton-konceptet, som jag numera kör med. Så hjälp mig spåna, vad kan vara Abraxes masterplan och mål?
Jag ska gå igenom hur han hittils agerat i olika situationer, så att det framgår vad jag har att utgå ifrån:
Akashas kristallros
- Den viktigaste av alla plottpointer so far ang. Abraxes är kanske Akashas kristallros. Det var en artefakt som dök upp i en av mina Västlandenkampanjer, i händerna på kamorfen Thantetmes. Artefakten i sig tycks inte innehålla någon särskilt spektakulär magi, annat än att den tycks oförstörbar och är övernaturligt vacker att skåda. Det är helt enkelt en ros i skimrande kristall längst vars stjälk och kronblad mystiska ljussken tycks spela i underliga, mer eller mindre regelbundna mönster.
Skugglandsmyterna berättar att rosen från början var en gåva från Dimmornas Herre åt Cinerva, rikedomens gudinna, men stals ifrån henne av kamorferna som förtrollats av dess skönhet, och tog den med sig till sina dunkla grottsalar, där de ingjöt den med än mäktigare magi. Hur mycket sanning det ligger i detta har inte framgått, men magin i rosen tycks onekligen av kamorfnatur, medan hantverket faktiskt -är- en smula opassande för deras estetik.
Rosens verkliga kraft är att ljusskenet som spelar i den på något märkligt sätt är en karta eller en vägvisare till en dold ö någonstans i Blå havet - eller kanske i alla hav, eller i Skugglandet eller på andeplanet. Endast en person utöver kamorerna själva har hittils lyckats tolka mönstret - älvan Arali, som var blind men kunde se ljus och mörker, och därmed inte distraherades av kristallhantverkets skönhet medan hon betraktade ljusets mönster i blomman. Det var också Aralis sällskap som omsider hittade den mystiska ön, vaktad av en galen, uråldrig kamorf vid namn Shammashsetep, och uppdagade något litet om öns hemlighet. Ön verkade vara platsen för en märklig magisk maskin kallad "Världens hjärta", från vilken en mystiskt begåvad person som Arali eller kamorferna kunde förnimma - och med magi påverka - personer och händelser varhelst de önskade. (Tänk Cerebro). Nu har Världens hjärta säkert en djupare innebörd; den tycks vara en av kamorfernas ultimata skapelser då de stod på höjden av sin makt, och jag tror den är av stor vikt inför Det kommande mörkret. Men hur har jag inte kunnat besluta mig för.
Grejen är, Dimmornas Herre letar efter rosen. Varför har inte framgått, men han skickar ut legioner av siklar efter den så fort han får någon ledtråd om var den kan tänkas finnas, och har upprepade gånger försökt byta till sig den av rollpersonerna - utan framgång. (Hans forna kamrater i Drakalliansen tycks måna om att han aldrig får tag i rosen). Rosen är i mångt och mycket hans härskarring, och är skälet till det här inläggets titel - ett tag blev det bara för blatant - skurken ifråga är alltså en mystisk übermäktig varelse som trycker i ett mörkt torn i ett skuggland och skickar ut legioner av kroppslösa våldnader att leta efter en artefakt han själv skapat, men förlorat. Känns det igen?
Vill Abraxes måhända hitta ön med Världens hjärta? Eller har rosen någon helt annat syfte för honom?
Dazhûrs rit
- I min kampanj finns "De fyra tornen", mystiska magikersällskap i varsitt hörn av Mundana som tillsammans, men av olika skäl, utförde en mäktig ritual för att försvaga barriärerna mellan Mundana och Skugglandet (och därmed Urmörkrets värld (numera Antichton) (Se det här inlägget). Två av tornen stoppades av drakalliansens drakväktare och av en motritual från Sanarialverna, men ritualen genomfördes ändå - jag frågar mig i inlägget ovan om det måhända fanns ett femte torn nånstans.
Det gjorde det. Det tornet var Abraxes i Skugglandet, har det senare visat sig. Det intressanta med hans agerande i det här sammanhanget är följande:
Andens sten
- I västlanden i min kampanj har Menon-Aun gått till anfallskrig mot Mûhad. Menon-Auns herre, draken Syantecaran, lider av svår hybris och vill erövra hela Mundana för att själv kunna leda världen i kampen mot Antichton. Mot bakgrund av denna konflikt fick demonen Ishmet tag i Andens sten och förskansade sig i Edrons ruiner i okända, men säkerligen destruktiva, syften. Många inblandade aktörer reste dit för att stoppa honom (och/eller själva lägga vantarna på stenen) - däribland rollpersonerna, och på vägen rök Menon-Auns flotta ihop med en flotta tillhörande De trettons råd (Västerns torn, se inlägget i länken ovan). Det är nu något intressant händer - andeplanet återgår till sitt normaltillstånd igen - Abraxes har löst upp väven han skapade i De fyra tornens rit! Samtidigt uppenbarar sig namnlösa fasor ur havet; jättetentakler, havsormar, obeskrivliga sjömonster, och slår båda de stridande flottorna i spillror. Rollpersonerna undkommer med nöd och näppe. Kamorfen Atargatis analys av det inträffade är att Dimmornas Herre på något sätt allierat sig med Havsdjupens Moder, som rår över Pärlemorhovet i Skugglandets primordiala hav, och använt hennes tjänare för att hindra både Menon-Aun och De Tretton från att komma åt andens sten. Däremot verkade han nöjd med att låta rollpersonerna göra det, för hans siklar dök omsider upp och hjälpte dem i striden mot Ishmet. Kanske hade Abraxes förutsett att rollpersonerna skulle återlämna stenen till Vävaren, Världens herre, så att ingen längre kunde missbruka den?
...men borde han inte velat ha den för sina egna planer? Uppenbarligen inte.
Frostmånes barn
I lön för sin hjälp tog Abraxes Frostmåne, Nicoz havande älskarinna. Hon är själv en skuggvarelse, en rimur närmare bestämt, och hade bakom Nicoz rygg bett Abraxes om hjälp när allt såg mörkt ut för rollpersonerna i kampen mot vidunder Ishmet hade frambesvärjt. Abraxes pris för detta var barnet Frostmåne var havande med, vilket hon godtog. Nicoz blev utom sig av sorg och vrede då han uppdagade hur det låg till, men kunde inget göra. Frostmåne fördes bort av Abraxes tjänare, och därmed är Nicoz son - arvinge till L'wethmes tron - numera i Abraxes klor.
Vad vill Abraxes med barnet? Är det blott ett utpressningsmedel mot Nicoz, eller har det hela ett högre syfte? Nicoz har två egenskaper som kan göra hans avkomma intressant för draken - dels anspråk på Det svarta hovet, dels är han, i egenskap av halvblod, precis som Abraxes inte bunden av Mundanas öde. Detta gör det svårt för även de mäktigaste av väsen att förutsäga Nicoz roll i olika skeenden - han blir en joker i leken, en vågmästare, precis som Abraxes själv är, och det är extremt sannolikt att denna egenskap förs över på hans avkomma. (Nicoz dotter Maeve är åtta år och uppvisar redan märkliga förmågor). Det finns något poetiskt i att Nicoz och Abraxes liknar varandra i detta avseende, förstås.
Abraxes och Thizara
En annan rollperson, Thizara, var en liten prästinna åt jordgudinnan Ekinna i Danarth under bronsåldern, och såg sitt rike förstöras av nekrokraterna. Abraxes var Zebul, en av nekrokraternas gudar, och uppvisade ett egendomligt intresse för Thizara redan på denna tid. När Danarth förstördes gav Thizara upp sitt liv åt Ekinna, som lät henne återfödas närmare Mundanas nutid - i den sista tiden, innan peripetin. Det är helt uppenbart att Thizara, en mäktig schaman, har en viktig roll att spela i världens öde, men vad få vet är att hon är Ekinna - Gudinnan säkrade sin existens genom att återfödas i henne. Vet Abraxes om detta? Så smart som han är, tror jag inte det - Thizara har så många andra unika egenskaper han kan ha fäst sin uppmärksamhet på.
Abraxes vill få över Thizara på sin sida; så mycket står klart. Han verkar nästan...fixerad vid henne. Vad är det för roll hon spelar för hans planer?
Andra drakar
Abraxes har ett osentimentalt, närmast respektlöst, förhållande till andra drakar. Han har använt döda drakars hjärtan som en sorts kristallkulor (*hostpalantirhost*) utan skrupler; något som förnekat dessa drakar återfödelse. Samtidigt har Mundanas drakar mycket sällan öppet gått i klinch med honom - beror detta bara på hans makt, på hans legioner av siklar, stagraner och blandade skuggvarelser...eller har han på något sätt hållhakar på Mundanas drakar, som gör att de låter honom hållas? Jag tror det.
...å andra sidan verkar han kinda paranoid. Han har inte lämnat sitt torn på evigheter. Varför?
Hybriderna
I kurfurst Mzan Rezreks hov i Gordrion hände något märkligt - Abraxes tog en risk. Sällskapet har länge experimenterat med att avla fram barn som är en korsning mellan cirefalier och urskuggor, och förvarade nån sorts misslyckade embyron av sådana barn i en krypta. I denna krypta förvarades även vad som påstods vara barnens "moder" - en slät, svart sfär som stjärnor tycktes pulsera inuti.
Rollpersonerna ville sabotera för Sällskapet. Abraxes ville åt sfären, av allt att döma. I skepnad av kurfurstens rådgivare lyckades Abraxes lura även Thizaras känsliga sinnen, och bistod rollpersonerna i att slå ut Sällskapets vakter och ta sig ner i kryptan. Här genomskådades han, emellertid - rollpersonerna lyckades förstöra sfären och dräpa Abraxes fysiska gestalt. Drakens själ slog omkull dem med sin vilja, i vrede, och försvann sedan bort på andeplanet.
Vad var sfären? Vad skulle han med den till? Abraxes måste varit övertygad om sin egen överlägsenhet, eftersom han faktiskt tog fysisk gestalt mitt ibland Sällskapets alla magiker, mystiker och resurser.
...i en intressant cut-scene hittade Mzan Rezrek och hans vakter en skum kristallkula vilande på ett podium i den mystiske, försvunne, rådgivarens rum. Kristallkulan exploderade plötsligt med en väldig kraft, och det var blott turen som räddade Mzan Rezrek undan - flera av hans vakter dog.
Försökte Abraxes medvetet ha ihjäl just honom? Det verkar inte som att Abraxes gillar Sällskapet. (Vilket inte är så konstigt, veckorna därpå åkallade de till Mundana draken Khazdurnis, kallad Arkonten, en jättelik, sammansmält och ohygglig varelse från Antichton, som direkt gick lös på Mundanas drakar. Denne kan säkerligen utgöra ett hot även mot Abraxes - eller kommer den se honom som en vän?)
Abraxes tjänare har länge försökt dräpa Siroz Marin, en avfällig tidigare medlem i Sällskapet, vilket torde vara ytterligare ett tecken på att Sällskapets agerande, kunskaper och/eller planer är ett hot eller en käpp i hjulet för Abraxes på något sätt.
Drakväktare
Drakalliansens medlemmar har alltid haft tre drakväktare. Det är den klassiska, arkaiska, traditionen, äldre än den coloniska drakväktarseden - talet tre tycks ha nån både symbolisk och reell signifikans för drakarna. De enda drakar som någonsin varit med i alliansen som avviker från detta mönster är Omeyocantli och Rekhem - som inte har några drakväktare alls -, och Khakra, Vermithrax och Syantecaran - som bara har en var. Å andra sidan, tre verkar vara ett absolut maximum någonsin - en död drakväktare kan alltså inte erättas om man redan har två till.
I vilket fall har Dimmornas Herre minst två drakväktare (Nicoz och Frostmånes son ska kanske bli hans tredje?). Dessa två är intressanta därför att de har inflytande i det vanliga, jordiska Mundana, medan Abraxes annars mest tycks intresserad av Skugglandet. Hans första drakväktare, den enda rollisarna känner till, är inte så anmärkningsvärd - det är stagranen K'tenwe, en lömsk typ som ofta infiltrerar diverse organisationer.
Den andra däremot...är Kejsar Jargus. Något av det sista kamorfen Atargatis sa till rollpersonerna innan han dog var just "vill ni skada Dimmornas Herre är det mot Jargien ni ska slå". Uppenbarligen har Abraxes alltså något intresse där. Men vad? Och varför? Hur kommer Drunoks och raunernas kommande invasion av Jargien egentligen att beröra honom och hans planer?
Detta torde vara allt. Visst är det mycket, men jag behöver er hjälp...ska jag kunna sköta Abraxes agerande på ett bra sätt i framtiden behöver jag spika lite om vad han faktiskt vill uppnå. Det här att han hela tiden dyker upp som en oväntad tredje (eller femte) aktör är en intressant egenskap, likaså hans status som usurpator av tronen i ett drömskt sagoland. Ingen annan av gestalterna i min kampanj har jag lyckats förse med samma mytiska aura, ytterligt få har som Dimmornas Herre blivit en del av Mundanas folktro och sägner...
Jag behöver en masterplan som gör honom rättvisa. Något ödesmättat, stort och komplext. Och jag vet att ni är snubbarna som har kreativiteten och världskunskapen att hjälpa mig. Jag är tacksam för alla former av respons; lösa idéer, tankar, kommentarer, tillochmed frågor...vad som helst som kan inspirera mig.
- Ymir, tror på mammutar
That being said, kan jag gå vidare till det aktuella problemet.
En av de primära skurkarna i min kampanj är draken Abraxes, känd som Dimmornas Herre. Han är skenbart en medelstor lumian, vacker men liksom skugghöljd och olycksbådande, med svartblå, obsidianglänsande fjäll och vingarna täckta av vita fjädrar. Han är med i draksången redan på andra plats (vilken drake som presenteras före har inte avslöjats), och sägs vara den främste magikern av alla Mundanas drakar.
Abraxes dväljes i ett svart torn i Drömmarnas stad i Skugglandet, märkligt påminnande om Kisharnias torn i Halea Teren, och har inte på många sekler setts lämna detta. Från denna plats styr han Det svarta hovet med järnhand, och är en fruktad och mytomspunnen figur i Skugglandet; mer känd under sitt epitet, "Dimmornas herre". Det sägs både i Skugglandet och Mundana att han rår över alla världens dimmor, och sannerligen, en vit, tjock dimma tycks ofta uppenbara sig när Abraxes på något sätt är inblandad i händelser runtom i världen. Under namnet Zebul, 'den som höljer världen i dimma', var han en av Nekrokraternas gudar i Mundanas forntid; sida vid sida med bland annat Xinu, Dibukk och Koyn.
Dimmornas Herre är också en framstående artefaktbyggare; många halvt mytiska förtrollade vapen som cirkulerar i Mundana påstås ha skapats av honom. Han lär också ha skapat Akashâs kristallros, som vi senare ska återvända till, en sällsam artefakt av enastående skönhet.
De andra drakarna tycks betrakta Abraxes med misstänksamhet. Han var en gång med i "Drakalliansen", ett informellt sällskap av Lumian och enstaka Mortuach som i mitt Mundana är de mest aktiva drakarna vad gäller att förbereda Mundana för Mörkret. Efter Drakalliansens något ödesdigra anfall mot Edron lämnade Abraxes dock alliansen för evigt i sällskap med Rekhem och Syantecaran - dessa tre gick sedan skilda vägar.
Knappt något utom drakarna känner till Dimmornas Herres verkliga bakgrund. Han var en gång en av Antichtons drakar som lyckades klamra sig fast vid Mundana under en peripeti, och karva ut en maktbas i Skugglandet. Mundanas makters alla försök att stoppa honom tycks ha misslyckats - kanske för att Abraxes inte var av Mundanas jord, och således inte bunden av dess öde. En möjlighet är att Abraxes är så urgammal att han flydde Antichton redan under den första peripetin, och var i Skugglandet då det bildades - indeed, det har antytts i min kampanj att han är bland de äldsta av drakarna. (Äldst som i 'inte återfödd' - om Abraxes dog hade hans själ sannolikt slungats från Mundana och återfötts i ett plågat, förvridet skal på Antichton, om alls).
Abraxes var inte, dock, en av Skugglandets furstar från begynnelsen, långt ifrån - än idag ser Skuggvarelserna honom som "den som kom utifrån", och berättar om hur han usurperade Det svarta hovets tron och störtade dess furstar, en efter en. Detta är en viktig plottpoint i min kampanj, för en av rollpersonerna, cirefaliern Nicoz, är ett halvblod, son till L'wethme, en prins av det Svarta hovet som Dimmornas Furste besegrat och drivit i landsflykt. L'wethme har dött för Nicoz egna händer, men diverse aktörer tycks fortfarande förvänta sig att Nicoz någon gång ska ta sitt rättmätiga arv i anspråk och utmana Dimmornas herre om (delar av) Det svarta hovet.
Mitt problem här är att jag helt tappat tråden angående vad Abraxes egentligen vill uppnå. Han har hela tiden fungerat som en slags joker i leken i min kampanj; sällan en huvudsaklig aktör i något skeende, men ofta en som i slutändan griper in som vågmästare och får händelsernas utgång att väga över till hans favör. Men varför? Vad vill han uppnå med detta? Vad strävar han efter?
...ursprungligen hade jag nån sorts idé om att han ville uppnå en sammansmältning av det fysiska Mundana och Urmörkret, av alla själar till en enda världssjäl, nån sorts fantasyns Omega Point. Detta tillstånd skulle likna den första eonen, skapelsens primordiala soppa, och allt skulle vara frid, harmoni och ordning - men på en bekostnad av individualitet, världsliga känslor, världslig lycka. Ett önskvärt tillstånd för Abraxes, men kanske inte för vanliga dödliga på Mundana - och det var därför rollpersonerna skulle bekämpa honom och hans planer.
Men...nej. Om inte annat rimmar det där illa med Antichton-konceptet, som jag numera kör med. Så hjälp mig spåna, vad kan vara Abraxes masterplan och mål?
Jag ska gå igenom hur han hittils agerat i olika situationer, så att det framgår vad jag har att utgå ifrån:
Akashas kristallros
- Den viktigaste av alla plottpointer so far ang. Abraxes är kanske Akashas kristallros. Det var en artefakt som dök upp i en av mina Västlandenkampanjer, i händerna på kamorfen Thantetmes. Artefakten i sig tycks inte innehålla någon särskilt spektakulär magi, annat än att den tycks oförstörbar och är övernaturligt vacker att skåda. Det är helt enkelt en ros i skimrande kristall längst vars stjälk och kronblad mystiska ljussken tycks spela i underliga, mer eller mindre regelbundna mönster.
Skugglandsmyterna berättar att rosen från början var en gåva från Dimmornas Herre åt Cinerva, rikedomens gudinna, men stals ifrån henne av kamorferna som förtrollats av dess skönhet, och tog den med sig till sina dunkla grottsalar, där de ingjöt den med än mäktigare magi. Hur mycket sanning det ligger i detta har inte framgått, men magin i rosen tycks onekligen av kamorfnatur, medan hantverket faktiskt -är- en smula opassande för deras estetik.
Rosens verkliga kraft är att ljusskenet som spelar i den på något märkligt sätt är en karta eller en vägvisare till en dold ö någonstans i Blå havet - eller kanske i alla hav, eller i Skugglandet eller på andeplanet. Endast en person utöver kamorerna själva har hittils lyckats tolka mönstret - älvan Arali, som var blind men kunde se ljus och mörker, och därmed inte distraherades av kristallhantverkets skönhet medan hon betraktade ljusets mönster i blomman. Det var också Aralis sällskap som omsider hittade den mystiska ön, vaktad av en galen, uråldrig kamorf vid namn Shammashsetep, och uppdagade något litet om öns hemlighet. Ön verkade vara platsen för en märklig magisk maskin kallad "Världens hjärta", från vilken en mystiskt begåvad person som Arali eller kamorferna kunde förnimma - och med magi påverka - personer och händelser varhelst de önskade. (Tänk Cerebro). Nu har Världens hjärta säkert en djupare innebörd; den tycks vara en av kamorfernas ultimata skapelser då de stod på höjden av sin makt, och jag tror den är av stor vikt inför Det kommande mörkret. Men hur har jag inte kunnat besluta mig för.
Grejen är, Dimmornas Herre letar efter rosen. Varför har inte framgått, men han skickar ut legioner av siklar efter den så fort han får någon ledtråd om var den kan tänkas finnas, och har upprepade gånger försökt byta till sig den av rollpersonerna - utan framgång. (Hans forna kamrater i Drakalliansen tycks måna om att han aldrig får tag i rosen). Rosen är i mångt och mycket hans härskarring, och är skälet till det här inläggets titel - ett tag blev det bara för blatant - skurken ifråga är alltså en mystisk übermäktig varelse som trycker i ett mörkt torn i ett skuggland och skickar ut legioner av kroppslösa våldnader att leta efter en artefakt han själv skapat, men förlorat. Känns det igen?
Vill Abraxes måhända hitta ön med Världens hjärta? Eller har rosen någon helt annat syfte för honom?
Dazhûrs rit
- I min kampanj finns "De fyra tornen", mystiska magikersällskap i varsitt hörn av Mundana som tillsammans, men av olika skäl, utförde en mäktig ritual för att försvaga barriärerna mellan Mundana och Skugglandet (och därmed Urmörkrets värld (numera Antichton) (Se det här inlägget). Två av tornen stoppades av drakalliansens drakväktare och av en motritual från Sanarialverna, men ritualen genomfördes ändå - jag frågar mig i inlägget ovan om det måhända fanns ett femte torn nånstans.
Det gjorde det. Det tornet var Abraxes i Skugglandet, har det senare visat sig. Det intressanta med hans agerande i det här sammanhanget är följande:
Andens sten
- I västlanden i min kampanj har Menon-Aun gått till anfallskrig mot Mûhad. Menon-Auns herre, draken Syantecaran, lider av svår hybris och vill erövra hela Mundana för att själv kunna leda världen i kampen mot Antichton. Mot bakgrund av denna konflikt fick demonen Ishmet tag i Andens sten och förskansade sig i Edrons ruiner i okända, men säkerligen destruktiva, syften. Många inblandade aktörer reste dit för att stoppa honom (och/eller själva lägga vantarna på stenen) - däribland rollpersonerna, och på vägen rök Menon-Auns flotta ihop med en flotta tillhörande De trettons råd (Västerns torn, se inlägget i länken ovan). Det är nu något intressant händer - andeplanet återgår till sitt normaltillstånd igen - Abraxes har löst upp väven han skapade i De fyra tornens rit! Samtidigt uppenbarar sig namnlösa fasor ur havet; jättetentakler, havsormar, obeskrivliga sjömonster, och slår båda de stridande flottorna i spillror. Rollpersonerna undkommer med nöd och näppe. Kamorfen Atargatis analys av det inträffade är att Dimmornas Herre på något sätt allierat sig med Havsdjupens Moder, som rår över Pärlemorhovet i Skugglandets primordiala hav, och använt hennes tjänare för att hindra både Menon-Aun och De Tretton från att komma åt andens sten. Däremot verkade han nöjd med att låta rollpersonerna göra det, för hans siklar dök omsider upp och hjälpte dem i striden mot Ishmet. Kanske hade Abraxes förutsett att rollpersonerna skulle återlämna stenen till Vävaren, Världens herre, så att ingen längre kunde missbruka den?
...men borde han inte velat ha den för sina egna planer? Uppenbarligen inte.
Frostmånes barn
I lön för sin hjälp tog Abraxes Frostmåne, Nicoz havande älskarinna. Hon är själv en skuggvarelse, en rimur närmare bestämt, och hade bakom Nicoz rygg bett Abraxes om hjälp när allt såg mörkt ut för rollpersonerna i kampen mot vidunder Ishmet hade frambesvärjt. Abraxes pris för detta var barnet Frostmåne var havande med, vilket hon godtog. Nicoz blev utom sig av sorg och vrede då han uppdagade hur det låg till, men kunde inget göra. Frostmåne fördes bort av Abraxes tjänare, och därmed är Nicoz son - arvinge till L'wethmes tron - numera i Abraxes klor.
Vad vill Abraxes med barnet? Är det blott ett utpressningsmedel mot Nicoz, eller har det hela ett högre syfte? Nicoz har två egenskaper som kan göra hans avkomma intressant för draken - dels anspråk på Det svarta hovet, dels är han, i egenskap av halvblod, precis som Abraxes inte bunden av Mundanas öde. Detta gör det svårt för även de mäktigaste av väsen att förutsäga Nicoz roll i olika skeenden - han blir en joker i leken, en vågmästare, precis som Abraxes själv är, och det är extremt sannolikt att denna egenskap förs över på hans avkomma. (Nicoz dotter Maeve är åtta år och uppvisar redan märkliga förmågor). Det finns något poetiskt i att Nicoz och Abraxes liknar varandra i detta avseende, förstås.
Abraxes och Thizara
En annan rollperson, Thizara, var en liten prästinna åt jordgudinnan Ekinna i Danarth under bronsåldern, och såg sitt rike förstöras av nekrokraterna. Abraxes var Zebul, en av nekrokraternas gudar, och uppvisade ett egendomligt intresse för Thizara redan på denna tid. När Danarth förstördes gav Thizara upp sitt liv åt Ekinna, som lät henne återfödas närmare Mundanas nutid - i den sista tiden, innan peripetin. Det är helt uppenbart att Thizara, en mäktig schaman, har en viktig roll att spela i världens öde, men vad få vet är att hon är Ekinna - Gudinnan säkrade sin existens genom att återfödas i henne. Vet Abraxes om detta? Så smart som han är, tror jag inte det - Thizara har så många andra unika egenskaper han kan ha fäst sin uppmärksamhet på.
Abraxes vill få över Thizara på sin sida; så mycket står klart. Han verkar nästan...fixerad vid henne. Vad är det för roll hon spelar för hans planer?
Andra drakar
Abraxes har ett osentimentalt, närmast respektlöst, förhållande till andra drakar. Han har använt döda drakars hjärtan som en sorts kristallkulor (*hostpalantirhost*) utan skrupler; något som förnekat dessa drakar återfödelse. Samtidigt har Mundanas drakar mycket sällan öppet gått i klinch med honom - beror detta bara på hans makt, på hans legioner av siklar, stagraner och blandade skuggvarelser...eller har han på något sätt hållhakar på Mundanas drakar, som gör att de låter honom hållas? Jag tror det.
...å andra sidan verkar han kinda paranoid. Han har inte lämnat sitt torn på evigheter. Varför?
Hybriderna
I kurfurst Mzan Rezreks hov i Gordrion hände något märkligt - Abraxes tog en risk. Sällskapet har länge experimenterat med att avla fram barn som är en korsning mellan cirefalier och urskuggor, och förvarade nån sorts misslyckade embyron av sådana barn i en krypta. I denna krypta förvarades även vad som påstods vara barnens "moder" - en slät, svart sfär som stjärnor tycktes pulsera inuti.
Rollpersonerna ville sabotera för Sällskapet. Abraxes ville åt sfären, av allt att döma. I skepnad av kurfurstens rådgivare lyckades Abraxes lura även Thizaras känsliga sinnen, och bistod rollpersonerna i att slå ut Sällskapets vakter och ta sig ner i kryptan. Här genomskådades han, emellertid - rollpersonerna lyckades förstöra sfären och dräpa Abraxes fysiska gestalt. Drakens själ slog omkull dem med sin vilja, i vrede, och försvann sedan bort på andeplanet.
Vad var sfären? Vad skulle han med den till? Abraxes måste varit övertygad om sin egen överlägsenhet, eftersom han faktiskt tog fysisk gestalt mitt ibland Sällskapets alla magiker, mystiker och resurser.
...i en intressant cut-scene hittade Mzan Rezrek och hans vakter en skum kristallkula vilande på ett podium i den mystiske, försvunne, rådgivarens rum. Kristallkulan exploderade plötsligt med en väldig kraft, och det var blott turen som räddade Mzan Rezrek undan - flera av hans vakter dog.
Försökte Abraxes medvetet ha ihjäl just honom? Det verkar inte som att Abraxes gillar Sällskapet. (Vilket inte är så konstigt, veckorna därpå åkallade de till Mundana draken Khazdurnis, kallad Arkonten, en jättelik, sammansmält och ohygglig varelse från Antichton, som direkt gick lös på Mundanas drakar. Denne kan säkerligen utgöra ett hot även mot Abraxes - eller kommer den se honom som en vän?)
Abraxes tjänare har länge försökt dräpa Siroz Marin, en avfällig tidigare medlem i Sällskapet, vilket torde vara ytterligare ett tecken på att Sällskapets agerande, kunskaper och/eller planer är ett hot eller en käpp i hjulet för Abraxes på något sätt.
Drakväktare
Drakalliansens medlemmar har alltid haft tre drakväktare. Det är den klassiska, arkaiska, traditionen, äldre än den coloniska drakväktarseden - talet tre tycks ha nån både symbolisk och reell signifikans för drakarna. De enda drakar som någonsin varit med i alliansen som avviker från detta mönster är Omeyocantli och Rekhem - som inte har några drakväktare alls -, och Khakra, Vermithrax och Syantecaran - som bara har en var. Å andra sidan, tre verkar vara ett absolut maximum någonsin - en död drakväktare kan alltså inte erättas om man redan har två till.
I vilket fall har Dimmornas Herre minst två drakväktare (Nicoz och Frostmånes son ska kanske bli hans tredje?). Dessa två är intressanta därför att de har inflytande i det vanliga, jordiska Mundana, medan Abraxes annars mest tycks intresserad av Skugglandet. Hans första drakväktare, den enda rollisarna känner till, är inte så anmärkningsvärd - det är stagranen K'tenwe, en lömsk typ som ofta infiltrerar diverse organisationer.
Den andra däremot...är Kejsar Jargus. Något av det sista kamorfen Atargatis sa till rollpersonerna innan han dog var just "vill ni skada Dimmornas Herre är det mot Jargien ni ska slå". Uppenbarligen har Abraxes alltså något intresse där. Men vad? Och varför? Hur kommer Drunoks och raunernas kommande invasion av Jargien egentligen att beröra honom och hans planer?
Detta torde vara allt. Visst är det mycket, men jag behöver er hjälp...ska jag kunna sköta Abraxes agerande på ett bra sätt i framtiden behöver jag spika lite om vad han faktiskt vill uppnå. Det här att han hela tiden dyker upp som en oväntad tredje (eller femte) aktör är en intressant egenskap, likaså hans status som usurpator av tronen i ett drömskt sagoland. Ingen annan av gestalterna i min kampanj har jag lyckats förse med samma mytiska aura, ytterligt få har som Dimmornas Herre blivit en del av Mundanas folktro och sägner...
Jag behöver en masterplan som gör honom rättvisa. Något ödesmättat, stort och komplext. Och jag vet att ni är snubbarna som har kreativiteten och världskunskapen att hjälpa mig. Jag är tacksam för alla former av respons; lösa idéer, tankar, kommentarer, tillochmed frågor...vad som helst som kan inspirera mig.
- Ymir, tror på mammutar
Vi pratar ju en metafysisk plan på hög nivå, trots allt, och allt som påverkar metafysiken stör ju då, om det inte är en egen tillgång. Kristallkulan som sprängdes kan ju ha varit ett sätt att se till att cirefalierna inte fick den; det lät ju inte direkt som att han planerade att dö där nere...