Kapitel 1: Röd hämnd
Olösa trådar
× Fick nunnan något straff?
× Ska Temenos otrohet få efterspel?
× Vem är Myrine?
× Bonden Ideaus väntade förgäves på hjälp vid skördefälten. Nu har det gått tio dagar.
× Pales och Flegon ska gifta sig i furst Learnes hov.
Den olösta tråden jag spann vidare på var giftemålet.
Äventyret i punktform
Eftersom rollpersonerna är inkvisitorer ville jag att de skulle jaga syndare i detta scenario. Syndaren i detta fall skulle vara en nunna.
Jag tryckte ner en massa punkter på en tankekarta, bland annat dessa:
× Pales är ståthållare Learnes systerdotter.
× Det bor en av järnfolket i en jättelik ek på borggården.
× Det är populärt att spela kula.
× Två nunnenoviser har flytt från abbedissan. De har ärr av piskrapp.
× Abbedissan är elak mot noviserna och fördömer alla syndare.
× Dessa syndare insjuknar.
× Stjärnan Rorupus är ond.
× Förtrollningar via en brunn som återspeglar Rorupus.
× Ståthållare Learnes har råkor som vållar olycka.
× Nunnan som är ordningsvakt spelar kula och har råkat tappat ut sina kulor utanför residensen. Hon är tagen av Synden. Hon gör att folk insjuknar.
Premissen är att spelarna ska tro att abbedissan är orsaken bakom de insjukna och även tro att järnfolksvarelsen är den som smyger i natten och är skum. I själva verket hade järnfolksvarelsen ett förhållande till Learnes förfader för tre generationer innan, vilket gett Learnes släkt magiskt förmåga. Denna övervakar nu Pales nu när hon ska gifta sig.
Sedan skrev jag ner folk som hade insjuknat.
× Kvinnlig gycklare (narrat folk rejält).
× Stormästare Menotius (leder kyrkans riddarorden, är inte speciellt troende - han ska bli förhäxad under spelets gång)
× Smed (misshandlar sin fru).
× Flegon (varit på sanitoriet)
× Tjänarinna (bedrivit hor)
AKT I
- De stöter på de flyende noviserna.
- De får reda på att folk har insjuknat.
- På något sätt ska de få reda på allting som har hänt (Dogs in Vineyard-style).
AKT II
- De börjar nysta i det hela.
- De får reda på att allting inte står rätt till.
AKT III
- De tar fast den skyldiga nunnan.
Misstagen jag gjorde under spelmötet var att jag inte fick in den information på det sätt jag ville. Jag hade inte funderat kring några bomber alls, utan improviserade det mesta. Tur att mina spelare är såpass drivande att jag bara kan flyta med i deras påhitt.
Det jag är mest nöjd med är hur spelarna förändrade hela scenariot genom sina påhitt. Jag upptäckte att jag kunde slänga in företeelser och sedan försökte spelarna automatiskt hitta samband mellan dessa företeelser, trots att jag inte har någon aning om vad företeelserna egentligen innebar. Spelarna hittade med andra ord på hela slutet på scenariot åt mig. Tur, för jag hade (som vanligt) inget slut.
Straffen för de lättsinniga och de syndfulla
Introduktionstext: "En mörk gestalt smyger i natten. Blickar ner i en yta som återspeglar den onda stjärnan Rorupus röda sken och slänger ner hö. Samtidigt, någon annanstans i det jättelika husbygget, börjar en smed att vrida sig i smärtor".
Efter introduktionen beskriver jag hur rollpersonerna sitter ovanjord under Rorupus röda sken. De har fått gå ovanjord på grund av en felnavigering och sitter nu vid en lägereld. Ut ur ett buskage kliver det två nunnenoviser som verkar härjade. Rollpersonerna reagerar givetvis på detta, då alla som är ute i vildmarken löper en stor risk att bli tagna av Synden. De själva är dock såpass starka i tron att de slipper undan och gnomerna som de har med sig som tjänstefolk kan inte tas av Synden.
Illusionisten Trollslända lägger genast en besvärjelse så de två noviserna inte uppfattar att de är inkvisitorer (de alla har fäktvästar med emblem) samtidigt som rollpersonerna verkar förtroendeingivande. De får reda på att noviserna har flytt från ståthållare Learnes residens undan från en abbedissas hårda hand. Förutom revor från grenar och taggar av flykten genom vegetationen har de två noviserna även ärr av piskrapp på ryggarna. Piskrappen är abbedissans sätt att få noviserna fogliga och senast var det för att de två spelade kula.
De lyckas få noviserna att visa vägen till ståthållare Learnes herrgård, vilket visar sig vara ett jättelikt bygge. De träffar abbedissan och får reda på att en del syndare (av de många som abbedissan ser) har insjuknat i feber och anledningen till varför just de är syndare. Rollpersonerna frågar om noviserna och trots att abbedissan är hård bestämmer sig rollpersonerna för att hon inte har gjort något fel. Jag försökte få fram hur orättvist hård hon var, men förklarade även att noviserna första veckan brukade utsättas för hårda prövningar - fast abbedissan hade dragit ut veckan till att omfatta hela året.
Rollpersonerna inkvarterar sig i några celler i nunneklostret (ihopbyggt med ståthållarens residens) och besöker de insjuknade. Smeden verkar mest illa däran och de frågar ut honom om hans synder och får reda på att han slår sina två barn och sin fru. Häxan Ugglemor går in i astralvärlden och i auran ser hon hur smeden har gröna mönster (magi) samt bruna fläckar (sjukdom). Hon lägger även märke till hur smedens far och väldigt unge son i andeformer står bredvid smeden, i väntan på hans bortgång samt en röd tråd. Hon följer tråden till en brunn där tre andra röda trådar går ut ur brunnen. Hon gör en astral markering där de andra trådarna slutar och går tillbaka till sin kropp. På vägen tillbaka från borggården där brunnen fanns lade hon även märke till en stor sammanslutning av energi från eken på borggården.
Under resten av kvällen besöker rollpersonerna Flegon och Pales för middag där de får reda på att Flegon tyvärr är sjuk och bröllopet är om bara tre dagar. Häxan klipper av den röda tråden för Flegon som tillfrisknar. De träffar även stormäster Menotius under middagen och samtalar med denna, som bland annat frågar om de besökt Spegelhallarna än. Rollpersonerna vet dock inte vad dessa hallar är för något och Menotius erbjuder dem att få ta del av materialet i hans hemstad Ravarra.
Efter middagen hittar de även en sjuk gycklare, men häxans Utmattning sätter stopp för gycklarens helning. De får reda på att gycklaren har drivit gäck med de flesta i huset (ett jättelikt hus som byggts ut under generationer efter det att Synden slagit till - varför Synden inte slår till mot huset är okänt). Spratten har definitivt gått över styr, där folk har skadat sig. Som bot och bättring låter häxan narren få ha ett paddskinn på huvudet och gå baklänges i tre dagar. Hon säger att det hjälper mot sjukdomen, men den verkliga anledningen är för att göra bot mot alla narr som gycklaren har gjort.
De fem föremålen på brunnens bott
Efter en god natts sömn (det är förvisso en permanent skymning, men de måste sova någon gång) fortsätter rollpersonerna att nysta i sjukdomarna. De drar slutsatsen att brunnens vatten är förgiftad, då de fyra astrala trådarna kom därifrån. Illusionisten tar en kvist och omvandlar denna till en skylt med en markering som tyder på att brunnens vatten är förgiftat. De räcker skylten till en gnom som får traska runt brunnen med skylten i händerna.
Barnen på gården tittar storögt på trolldomen som skett framför deras ögon och den gamle gubben Trollslända tar kontakt med barnen. Efter några illusionistiska tricks får han ur barnen att en av barnen har sett en gestalt smyga till brunnen. De skickar ner en gnom i brunnen men hittar inga hemliga gångar. De frammanar en vattenelementar som säger att "någon" har släppt ner föremål i vattnet. Jordmagikern Ekorre tar då och reser brunnens botten likt en pedistal och rollpersonerna ser att det ligger fem föremål på bottnen. En bjällra (gycklarens), en kam (Flegons), en hårtess fastsatt i ett kvinnligt smycke (en tjänarinnas), lite hö (smedens) samt en glaskula (nunnans). Jag hade egentligen tänkt att höet skulle vara mögligt och på så sätt orsaka sjukdomen och sedan sade jag några neutrala saker som kunde förknippas med vem som helst - bjällran var ett undantag. Spelarna började fråga sig vilket föremål som tillhörde vem och förknippade av någon orsak höet till smeden.
Spelarna började fundera och en spelare kläckte en tanke där smedens fru låg bakom det hela. Gycklaren hade kanske spelat frun ett spratt, tjänarinnan (som de visste via abbedissan att hon bedrivit otukt) hade kanske legat med smeden, smeden hade både varit otrogen och slagit makan och höet var antagligen smedens länk till brunnen då han och tjänarinnan antagligen legat med varandra på smedjans höskulle. vad Flegon hade med saken att göra visste de dock inte.
Det här var inte alls vad jag hade tänkt mig, men jag körde på deras planer.
De hade inte förhört den fjärde sjuklingen, tjänarinnan, och begav sig till ståthållare Learne för att be om lov för utfrågningen. Likt inkvisitorer struntar de i när tjänarna säger att ståthållaren är upptagen och klampar rakt in i ståthållarens rum. Där får de se hur råkor flyger in genom fönstret till en enda punkt och sammansmälter till en mänsklig form. Efter några sekunder står där en man som undrar om rollpersonerna kan gå ut medan han klär på sig (hälften av rollpersonerna är kvinnor). Efter ett barskt "nej" går han bakom en skärm och klär på sig.
Spelarna blir lite ställda eftersom magi inte är tillåtet i Den Endes lära (de själva utför Den Endes ord och inte magi). Efter en förklaring att magin har flödat i Learnes blod under flera generationer låter de dock detta passera. De frågar om de får förhöra tjänarinnan och Learnes hade inget emot det. Det gav dock inte särskilt mycket, annat än att de fastslog att tjänarinnan legat med smeden (jag körde med andra ord på deras spår). Ugglemor botade tjänarinnan men beordrade henne att ha ett paddskinn på huvudet i tre veckor (som straff för hennes sexuella utspel).
De börjar korsförhöra allt folk igen - gycklaren visade sig bland annat ha slagit sönder smedfruns finporslin under ett av sina spratt medan de kulspelarnade barnen säger att en nunna har glaskulor. Efter att ha varit hos abbedissan igen, så såg Ekorre en gestalt smyga ifrån den stora svarta eken på borggården. Hon och Trollslända rör sig ut på gården och ser via spåren i marken att varelsen tagit sig upp på hustaken. Väl där uppe (Ekorre trollade från ett fullvuxet träd via ett par frön hon hade som lyfte dem upp) på taket följde de spåren på löven och utför en av väggarna såg de en trädaktig gestalt. Trollslända, redan utmattad av sina besvärjelser under dagen, svimmade av uppenbarelsen och föll ner från hustaken. Ekorre förstod däremot att varelsen var av järnfolkshärkomst och började försiktigt samtala med denna. Hon kom fram till att varelsen vakade över Pales och att Pales var släkt med "stubben" (som spelarna kallade denna). Stubben har sett en mänsklig gestalt med svart "slöja" gå till brunnen.
En glasklar lösning med en plan i rullning
Ekorre drog tillbaka den avsvimmade Trollsländan genom en bakdörr i klostret, men innan hon gick in lade hon märke till ett par glaskulor som fanns utanför dörren. Spelarna började nu förstå att någon nunna ligger bakom det hela. De låter resten av kvällen passera och sover på saken. Nästa dag besöker de återigen den svarthåriga smedfrun och frågar ut henne. Maken har dött, men häxan talar med hans ande, vilket inte ger något nämnvärt.
Eftersom en nunna antagligen ligger bakom det hela (svart slöja) misstänker de confessorn, som får höra alla synder, och frågar ut henne om händelserna i huset. Det de får reda på är att ordningsvakten är den som spelar med glaskulor. De tar fast ordningsvakten som inte avslöjar ett jota. Hon verkar tagen av Synden och är som ett vilddjur när de, med magi, tar fast henne. De misstänker att nunnan har fått reda på hur denna har kunnat genomföra sina ritualer med hjälp av skrifter från biblioteket. Bibliotikarien bekräftar detta och säger även att hon sett ordningsvakten och smedfrun tillsammans.
De går tillbaka till smedfrun som ger upp och bekänner allting och är beredd att ta straffet. Hon ber dock att de ska ta hand om barnen så att de klarar sig. Hon säger sig blivit förledd av nunnan men utfört alla förbannelser i ren hämnd. Spelarna antar att den svarta slöjan som Stubben sade sig sett var smedfruns svarta hår.
Rollpersonerna bestämmer sig för att ta med ordningsvakten och smedfrun till deras hemstad Gervynia där ett lämpligt straff ska utdelas till dem. De sätter barnen i klostret och bestämmer att abbedissan ska få femton rapp. Inte för att hon var överdrivet nitisk mot noviserna (som de gav till Pales som tjänare), utan för att hon inte hade gjort något åt syndarna. Abbedissan försvarade sig med att hon trodde sjukdomen var deras straff, men inkvisitorerna ignorerade detta.
Dagen efter genomförs bröllopet ute på gården, där Ugglemor lägger märke till hur Stubben tittar på festligheterna inifrån den stora svarta eken.
Olösa trådar
× Vad är det med Spegelhallarna?
× Vad har hänt med järnfolket? De har inte synts till på tvåhundra år och verkar ha tynat bort efter att järnportens öppnande svepte in världen i Synden.
/
Han som kan säga att det här scenariot tog två spelmöten