Re: Kummelgast - hur tänker du här?
Intressant. Visste inte om att dryaden fanns omnämnd i Tirakboken.
Inte bara omnämnd; den är beskriven med utseende, förmågor och beteende i delen om Takalorr, och har en rolig "twist" då dess "människoform" är en gûrdflicka, eftersom det ju är de som är Takalorrs intelligenta invånare.
Eftersom EM innehåller typ 6000 andra uppslag tror jag att jag med gott samvete kan lägga ut dem här.
"Ett bestialiskt ökenfolk med djuriska drag. De är långa och smidiga, närmast taniga, med långa, smala händer och fötter. Rurahker har ett långt och smalt nosparti samt små mörka ögon. Rurahker hittar man i de norra utkanterna av Ressiöknen i Mundanas västligare delar. De lever ett nomadiskt och kringvandrande liv i närheten av de bergigare trakterna där de kan hitta olika grottor att bo i." De är även uppdelade i någon sorts kaster; jag har hittat en nämnd i EM, men minns inte vad den hette.
Allvarligt, är inte de här grymt mycket intressantare än alla de nya trollen vi blev serverade i Bestialiska Folk istället?
"Kummelgast: En mycket ovanlig form av högre vandöd som måste sluka själar för att bevara sin kraft. Kummelgasten har förmågan att lösgöra en ickefysisk manifestation av sig själv som jagar själar i närheten av dess kropp. När den slukat själar så kan den åter ta kontroll över sin kropp som annars är helt orörlig. I sin ickefysiska form tar kummelgasten endast skada av magiska eller helgade vapen samt magi."
Kanske står det om kummelgasten i supplementet om Vandöda? Om du inte vet någonting om dem - och du fick ett blankt papper och friheten att vara kreativ och bestämma, hur skulle du beskriva dessa varelser och på vilket sätt påverar de spelvärlden och RP?
Kummelgasten nämns inte, och eftersom det står så pass lite om dem tar jag friheten att vara kreativ ändå!
Rurahkerna är ett typiskt utdöende folkslag som i stil med vulfen drivits till biotopernas karga utkanter av människans expansion och håller sig pga. sitt ringa antal helst undan. I äventyr i relevanta områden kan de användas på ungefär samma sätt, gärna som ett oklart hot som lämnar underliga fotspår i sanden och ger upphov till olycksbådande ylande läten på natten, beskylls för att kidnappa barn, ger upphov till historier om ökendemoner eller blir en oväntad allierad i kampen mot en gemensam fiende.
Kummelgasten är - efter lischen - den yppersta kreationen för de nekromantiker som begagnar sig av Avgrunden. En utvald själ offras till hälften "badas" genom en oerhört farlig process i de energier som skapats av offret från en annan själ som offrats, och lämnar processen som en halvdemonisk entitet med större delen av sina tidigare karaktärsdrag utplånade (detta är i alla fall det vanliga fallet). Därefter fästs den i sin kropp med en process som liknar den som används för belialen, men med möjligheten att under kortare tider lämna kroppen. Den ickefysiska formen är vagt synlig, då dess "själ" inte kan röra sig från kroppen i den "riktning" som leder djupare in i andeplanet (och inte mer än några meter ifrån kroppen). "Själen" kan i detta tillstånd nå den del av andeplanet som ligger närmast Mundana, vilket tillåter den att angripa motståndare i andestrid (kan tas bort ifall det känns för orättvist) och förtära så besegrade samt nyligen döda själar.
Kummelgasten är mycket farlig då dess "själ" ger den en riktig intelligens (även om den ofta är sargad av transformeringen) och demoniska energier som ökar dess krafter bortom en motsvarande vandöd, samt förmågan att "se" in i andeplanet och lokalisera besjälade livsformer genom hinder och väggar. Dock har denna förmågan ett pris; den demoniska kraften är inte som för andra unika vandöda fast bunden till det stabila nekrotropiska fältet, utan till själen, och kräver därför på demoners vis föda i form av själar för att överleva. Även om den tack vare det psykonekrotropiska fältets stabiliserande effekter kan klara sig i decennier utan "mat" kommer den utan föda sakta att svälta ihjäl. Den börjar då äta av resterna av sin sargade ursprungliga själ, vilket leder till att den förlorar mer och mer av den tankeförmåga och mänsklighet som fanns kvar, tills bara den demoniska delen återstår och sakta svälter ihjäl, vilket lämnar kvar ett vandött skal utan aktionsförmåga (dessa är sällsynta som högt eftertraktade av nekromantiker (särskilt nekrologer) pga. den kunskap om processen och de fascinerande magiska energier de innehåller). (äventyrskrok!)
Kummelgasten har fått sitt namn efter de uråldriga gravkummel där man oftast återfinner dem, placerade som väktare över gravarna till sedan länge glömda människor från uråldriga riken. Då den kräver föda för att finnas kvar har dessa kummel ofta försetts med en hemlig utgång, vilket leder till att kummelgasten ungefär en gång vart femte decennium (beroende på platsens lokala magiska fält) söker sig ut och dödar en eller två personer innan den ger sig tillbaka för att återuppta sin vakt. (äventyrskrok!)
Rikare och mäktigare människor kunde ibland som gravgåvor få slavar eller tjänare som fängslades eller dödades inuti pentagram inuti gravplatserna, så att deras själar skulle finnas kvar som föda åt kummelgasten/-arna i hundratals år (observera att det av ovan nämnda anledningar är mycket ovanligt med mer än en kummelgast per kummel - det är en effektiv väktare, speciellt om kummeln innehåller gångar eller en labyrint, där dess förmåga att se själar och röra sig i ickefysisk form genom väggar verkligen kommer till sin rätt). De ovan nämnda "liken" av kummelgastar har oftast uppstått då ett kummel eller en gång rasat igen, men ibland har gravarna helt enkelt förseglats med kummelgasten i; om detta beror på okunskap, dålig framförhållning eller någon helt annan orsak är oklart, men leder till att nekrologer har en mycket stark drift att undersöka all gamla förseglade kummel de kommer på - helst med vandöda eller expendabla tjänare i första hand, ifall det nu skulle vara så att kummelgastens utgång ännu är hel och kummelgasten i högsta grad "vid liv".
På grund av kummelgastens förmåga hyses ett passionerat hat till dem av de schamanförbund i Mundana som har stött på dessa kummel (i synnerhet då många barbarfolk lever i områden med rester av döda civilisationer), och en schaman som känner till deras existens kommer knappast att vila förrän han har förgjort styggelsen (se skogsrån), speciellt om den utgör ett hot mot honom och hans stam. (äventyrskrok!)
Så, det var väldigt trevligt med lite inspiration sådär
Ska kanske ta och lägga upp dem på wikin tillsammans med alla andra grejjer som kom halvvägs med att lägga in förra gången...