Nekromanti Dagens dystopi, en inspirationstråd

[Krille]

Jag hittade den här artikeln på DN av en ren slump idag, och tyckte det var en av de fräckaste dystopier som jag sett på länge - olicensierad kunskap och forskning som ett brott!

Om jag nånsin skriver ett dystopiskt rollspel så ska detta med som ett element i det spelet. Det skulle förmodligen gå rätt enkelt att göra det spelmässigt också: sätt ett licensvärde på kunskapsfärdigheter. Har du högre färdighetsvärde än så så har du olicensierad kunskap och kan därmed fängslas av immaterielrättspolisen för att avutbildas. Ju större överskridande desto större övertramp.

Så vilka dystopier skulle ni vilja ha med i ett dystopiskt rollspel?

 

[krank]

Så vilka dystopier skulle ni vilja ha med i ett dystopiskt rollspel?

Min favoritdystopi är nog fortfarande den ur Venus är Vår av Frederick Pohl; så mycket att jag nog kan kalla den min huvudsakliga inspirationskälla till Evolutionens Barn. Vi har å ena sidan en ovetande allmänhet som får alltmer påträngande reklam (45 minuters reklamer, allt fetare kampanjer, subliminala meddelanden etc), å andra sidan verkligheten för en arbetarklass "någon annanstans". Arbetaren får lön, men den är ganska liten - och så har vi dyra läskautomater precis utanför de jättetunga arbetena, och en uppsjö andra sätt som utnyttjar och vänder den "fria viljan" mot arbetarnas nackdel; de sätts alltmer i skuld och måste jobba hårdare.

(Antar att det inte kan undgå någon att jag tycker att det är ganska exakt dit vi är på väg, och Pohl skrev sin bok 1953...)


Riktigt bra artikel, annars. Tackar!

 

[ripperdoc]

Det låter som den värld de flesta cyberpunkspel målar upp. Och jag gillar den dystopin!

 

[Spitfire]

-ett "ungdomselixir" som skulle kunna fördubbla en människas levnadstid, vars ingredienser och tillverkningskostnad skulle kunna tillverkas för typ en tia.. men som på grund av patent mm går på tiotusentals kronor per injektion.. förbehållet de redan rika.

 

[krank]

Det låter som den värld de flesta cyberpunkspel målar upp. Och jag gillar den dystopin!

Mnjae; den mesta cyberpunken är väl mer Blade Runner-totaldystopisk? Ingen utopisk yta? Eller har jag missat en uppsjö av spel?

 

[Genesis]

Mnjae; den mesta cyberpunken är väl mer Blade Runner-totaldystopisk? Ingen utopisk yta? Eller har jag missat en uppsjö av spel?

Finns det ingen utopisk yta så är det väl knappt ens cyberpunk? Nu är Shadowrun det enda cyberpunkspelet jag spelat, men där är det en utopisk yta och en dystopisk undersida. Skillnaden är att eftersom man spelar folk från dystopin så beskrivs den mer från den sidan. Men för den "vanliga människan" är livet ett löneslavarparadis.

 

[krank]

Finns det ingen utopisk yta så är det väl knappt ens cyberpunk?

Är det väl visst? Kan rekommendera novellsamlingen Mirrorshades om du kan få tag på den; den öppnade iaf mina ögon för hur bred cyberpunken kan vara. Gibson har fått en oförtjänt stor plats där; den centrala grejen i cyberpunken är inte utopi/dystopi utan i interfacet människa/maskin och problematiken kring detta - enklast uttryckt som "high tech/low life"...

 

[ripperdoc]

Det är sant att det centrala inte är utopin/dystoping, men det tar inte bort faktumet att många cyberpunkverk, och relaterade verk, målar upp en bild av en polerad ovansida och en skitig buk. Och protagonisterna brukar komma från undersidan.

Men för att återgå till din ursprungliga utsaga så har åtminstone jag sett sådana tendenser i många cyberpunkverk. (Vad som exakt är cyberpunk är ingen idé att diskutera eftersom ingen vet)

 

[krank]

det tar inte bort faktumet att många cyberpunkverk, och relaterade verk, målar upp en bild av en polerad ovansida och en skitig buk.

Mja, alltså, exempel? Om man kollar på t.ex Gibsons verk så är det ju ganska dystopiskt överlag; den skitiga buken finns så att säga överallt, typ. VIsst finns det stora företagsbyggnader med företagsslavar, men även dessa brukar kännas ganska förtryckta och jävliga. Jag ser ingen nämnvärd utopisk del i den gängse cyberpunken, faktiskt.

 

[Mogger]

VIsst finns det stora företagsbyggnader med företagsslavar, men även dessa brukar kännas ganska förtryckta och jävliga.

Jag gissar att Ripperdoc menade en utopi som är ännu mer utopisk än livet som förtryckt löneslav...

 

[Sodivra]

Två små tveksamma samhällen.

Här kommer två framgångsrika samhällen baserade på min studier i biologisk psykologi. De är inte renodlade dystopier, utan snarare samhällen som ska besvära våran moralisk uppfattning lite. Kanske skulle bägge de här idéerna finnas med i samma roman, i samma värld?

---

Ju mer serotoninreceptorer människan har på sina hjärnceller, desto mer andlig är hon. Man upplever en andlig närvaro och en mening i världen.

I min dystopi så är allas serotoninreceptorer avstängda. Ingen mer vidskeplighet, ingen mer religion, inga religionskonflikter, inga bakåtsträvande kreationister och mystiska scientologer. Världen blev förnuftig till slut.

Men är inte detta det gruvligaste man kan göra: Att mörda människornas tro?

Eller ett samhälle där vi klonar nobelpristagare. Ifall du väljer att föda ett barn som vi redan vet har de genetiska förutsättningarna att bli ett geni så får du det dubbla barnbidraget. Dessa människor har personalen ett extra öga öppet för redan på dagis, för att stimulera deras intellektuella mognad. Man vet att de kommer växa upp till briljanta fysiker, tekniker, biologer, sociologer, psykologer och filosofer som kommer skänka samhället underbara och lönsamma framsteg.

Det är bara ett problem: Det var ingen som frågade dem om de ville bli professorer. De har redan fått sitt liv utvalt av både sina gener och sin mänskliga omgivning.

Och vad missar man om man inte håller ögonen öppna för nya genier som överraskar en?

 

[Svarte Faraonen]

Re: Två små tveksamma samhällen.

Tja, dystopi #1 är en dum idé eftersom serotonin styr mycket mer än bara tro och alla skulle dö eller bli enormt sabbade. Men om man går på själva principen och skiter i vetenskapen...

Är det inte låga serotoninhalter som triggar religiösa upplevelser, förresten?

 

[ripperdoc]

Jag är kanske lite mer färgad av nyare, mer satirisk SF som gränsar till cyberpunk. Minority Report, I,Robot, The Island, Equilibirum, Gattaca, Aeon Flux, V for Vendetta är alla filmer där samhället ser bra ut vid första anblick men är betydligt värre när man tittar närmre. Vilka av dem som är cyberpunk-verk, om några, går förstås att diskutera. Men jag menar att även de mer skitiga cyberpunk-verken alltid har med något att sukta efter, någonstans "där uppe" där saker är bra, där det finns träd, där maten är äkta, etc. Det kan vara i företagstornen, på offworld colonies (Bladerunner), på Mars eller bara i reklamen. Men kontrasten bör finnas där.

Fast, det är klart, klassisk cyberpunk á la Gibson har kritiserats för att vara alltför dystopisk och deprimerad. Därför gör man bäst i att läsa lite mer post-cyberpunk

 

[Wilmer]

Re: Två små tveksamma samhällen.

Färre seretoninreceptorer ökar sannolikheten för att man är troende, fler gör att man är mer skeptisk.

 

[krank]

Jag är kanske lite mer färgad av nyare, mer satirisk SF som gränsar till cyberpunk. Minority Report, I,Robot, The Island, Equilibirum, Gattaca, Aeon Flux, V for Vendetta är alla filmer där samhället ser bra ut vid första anblick men är betydligt värre när man tittar närmre.

Uh... Ah, du tänker på filmerna. Jag tänkte väl jag också - "I, Robot" som dystopi? =)

(Och V for Vendetta är ändå ganska tydligt en dystopi; ännu tydligare i originalet)

Sedan har jag jättesvårt att se t.ex filmen I Robot, The Island, Equilibrium eller Aeon Flux som egentliga cyberpunkfilmer, ska jag säga. Jag tycker mest att de är helt vanliga sci-firullar. Om "cyberpunk" ska vara all sci-fi-som inte innehåller rymdskepp så blir ju begreppet helt urholkat och duger inte längre något till. Jag förnekar inte att det har cyberpunkelement, men jag skulle inte sätta cyberpunk som primär genre.

Vilka av dem som är cyberpunk-verk, om några, går förstås att diskutera.

Men alltså; att det finns utopiska eller delvis utopiska berättelser inom sci-fi i allmänhet har jag väl aldrig förnekat? Jag har sagt att inom den specifika cyberpunkgenren så är normen väldigt ofta regn, skitighet och jävlighet a' Gibson och Blade Runner etc. Så om du tänker säga emot mig på den punkten får du nog komma dragandes med några cyberpunkverk som visar din poäng, för de där exemplen kändes ju nu ganska irrelevanta...

Men jag menar att även de mer skitiga cyberpunk-verken alltid har med något att sukta efter, någonstans "där uppe" där saker är bra, där det finns träd, där maten är äkta, etc.

Fast det är nästan aldrig normen. Det finns generellt en pytteliten elit som lever i det där utopiska, och sen 99% som typ äter grus och skjuter upp nitroglycerin genom ögonhålorna för att orka leva fram till lunch.

Fast, det är klart, klassisk cyberpunk á la Gibson har kritiserats för att vara alltför dystopisk och deprimerad. Därför gör man bäst i att läsa lite mer post-cyberpunk

Bäst och bäst... Nu var det inte kvaliteten vi snackade om...

 

[Sodivra]

va fan... [NT]

Tack för rättelsen i vilket fall.

 

[Mekanurg]

Fritz Langs Metropolis verkar ha varit avstampen för många visioner inom genren.

Själv tycker jag att den glättiga dystopin i Aldous Huxleys Sköna Nya Värld är rejält ruskig.

 

[krank]

Själv tycker jag att den glättiga dystopin i Aldous Huxleys Sköna Nya Värld är rejält ruskig.

Jag måste nog läsa den någon dag, tror jag bestämt. Ju mer jag läser om den desto mer ambivalent blir jag till samhället som beskrivs. Delar av det - som indoktrinering till gemenskap snarare än individualism - kan jag ju ställa mig bakom, och synen på sex moch familj likaså - men inslagen av tvång är jag inte lika pigg på; hela världen är ju som en negativ parodi på en riktig utopi.

Vilket, antar jag, är själva poängen. Ta en hoper goda idéer (borttagande av tävlingsinriktning, gemenskapstänkande etc) och vrida dem ett par varv för att visa på det ouppnåeliga i utopin.

Som sagt, borde läsa.