Detta är relativt längesedan - flera månader sedan - men det är ändå mitt senaste speltillfälle. ... Tror jag.
Som några av er vet har jag nyligen börjat spela D&D 3.5, har haft tre speltillfällen med det och håller väl i stort sett mest på att försöka lära mig skiten. Svårt, säger jag. Nå, jag startade en kampanj sist. Jag har en egen värld, och det finns bara en stad i den världen, The Inner Realm, som är gigantiskt, mega-awesome- stor. Den enda staden styr hela kontinenten. Ja, tänk er om hela norden var en stad som låg mitt i östvärlden som är en kontinent som styrs av denna stad. Nå, allt styrs i grunden av en senat. Dock är de flest senatorerna dryga, egoistiska maktgalna slemmon.
En senator är en awesome, evil trollkarl och vill ta över senaten, krossa den och ta över alltsammans. Han känner till "The Four Stones Who Ones Were". Fyra stenar, som en gång, i ett helt stycke, var en mycket mäktig artefakt, men som delades i fyra delar när de frya legendariska äventyrare som hittade den den delade på sig. Varje sten som blev av artefakten tog sig kraften av ett element. En Eld, En Jord, En Luft, En Vatten. Stenarna kom sedan på vift. Jord hamnade hos dvärgarna i norr och hjälpte dem att bryta i bergen. Eld hamnade hos de flitiga gnomerna i väst, för att hjälpa dem med deras sällsynt vackra smide. Luft hamnde hos alverna i öst för att hjälpa dem att förstå himlavalvets klagan, och Vatten hamnde hos sjöfararfolket i söder för att hjälpa dem med deras sjöfärder.
Den onde trollkarlen har studerat och forskat om stenarna. Det enda han känner till är dock sägnen om stenen som delades i fyra, de fyra stenarnas förmågor och att en finns hos dvärgarna i norr. Rollpersonerna är bara två i denna kampanj. Fightern kom vandrande från söder för att leva livet i The Inner Realm. Den andre, Roughen, tillhörde tjuvpacket i staden. Så spelade vi först fram deras möte med varandra. Sedan så hade jag ingen plan alls faktiskt. Bara det att de skulle få i uppdrag, eller få höra, om stenarna och bege sig norrut, ta sig in hos dvärgarna, få tag i deras sten och där även hitta ledtrådar till någon av de andra.
Jag lät fightern få med ett gammalt pergamente, som kommit på villovägar, av misstag med en vara han köpte på stadens marknad. Han spelade dock sin dryga och något smådumma roll väl och kastade undan pergamantet. Roughen hittade då senare det pergamantet bland soporna bakom en krog. Roughen läste om legenden med stenarna, om de fyra elementen, och om ryktet om dvärgarna. Han bestämde sig för att ge sig av nästa dag. Ja, mötet rollerna emellan gick inte så bra. De tjivades mest och gick sen skilda vägar, och gjorde alltså sina upptäckter separat.
Fightern som inte gillde megastaden började vandra tillbaka söder ut under natten. Så slog han läger en bit utanför staden. Han väckdes av en gammal man (en onde trollkarlen i senaten) som såg denna främling som en ypperlig möjlighet, eftersom denne främling (fightern) inte visste att vem han, trollkarlen, var. Det enda trollkarlen lät undslippa var att han arbetade inom senaten. Dock uppgavs falskt namn under samtalet. Trollkarlen charmade, lockade och tisslade med fightern genom att ge massor av beröm, komplimanger etc. Ja, vi rollspelade detta. Tur nog tackade fightern ja till erbjudandet (ja, han är ju smådum och rastlös):
Erbjudandet var att mot en bra belöning söka upp fyra stenar. Trollkarlen berättade alltså allting om myten och stenarna. Han berättade att han upptäckt en ond konspiration inom senaten, och att ett uppror snart skulle stå och allting gå förlorat. Han berättade hur falska alla inom senaten var, och att han inte kunde lita på någon utan måste stoppa upproret och rädda staden och kontinenten själv. För detta behöver han dock ett vapen - de fyra stenarna - som alltså fightern erbjöds att leta upp och föra tillbaka mot en ordentlig hacka. Detta gjorde också att fightern, moralisk och pliktskåt som han är nappade ännu mer.
Så satte tjuven av mot dvärgarna nästa morgon, likaså gjorde fightern. Både två, skilda åt, mot samma mål men av olika anledningar. Fightern anställd av den onde senatorn, och tjuven av girighet. Så möttes de på vägen, både skulle visst norrut. Vad trevligt. Mer talade de inte om för varandra.
... Norrut håller ett orchband på att ta över ett farmarland, så rollpersonerna hamnar mitt i en orchbelägring, slår sig fram mellan olika byar, räddar en by från en varulvsräd, och lite små skit. De har nu nått dvärgarnas sydligaste utpost om bergen (ett vakttorn). Nå, där är vi, och nu gäller det för dem att ta sig förbi orcherna till dvärgarna, antingen övertala dvärgarna att visa dem in i berget (inte så troligt) eller att själva ta sig in genom någon dold väg.