Nekromanti Mahktahs dolda natur och gärna ett mörker OT

tull

Hero
Joined
12 Jun 2008
Messages
1,708
Location
Uppsala
Tjena Mahktah är enligt mig en väldigt intressant gud, men då favoriserar jag också hennes folk.

Jag skulle vilja vet vad ni har för teorier om Mahktahs sanna natur och vad eller snarare varför Mahktah har den agenda hon har?

I mitt mundana som jag tidigare nämnt, utgår ifrån Ymir&Fahnens (jag lär mig) mörkerkoncept där jag för tillfället funderar på att låta Mahktah vara samma gud som Obscurus jag söker en förklaring till Mahktahs hat gentemot demoner samtidigt som hon själv nytjar dem.
Några idéer?

-------
Off topic i egen tråd.
Ni som varit spelledare eller spelare under en mörker kampanj (eg. oavsett vilket mörkerkoncept ni använder) hur gick kampanjen? Hur utvecklade det sig? Lyckades "de goda" vinna striden och allt blev bra eller slutade kampanjen med ett post-apokalyptiskt mundana?

Till er som är insatta i Fahnen&Ymirs mörkerkoncept, hur lyckades man besegra urmörket och Antichtons krafter?

Hur länge är de båda världarna i kontakt med varandra? Rör det sig om dagar, veckor, månader, år?
 

tull

Hero
Joined
12 Jun 2008
Messages
1,708
Location
Uppsala
en tanke jag haft, skall tilläggas är att Mahktah tidigare var en del av mörkret och ondskan i världen (Demon? Antichton? Obscurus?) men som sedan av en eller annan anledning bytt sida.

Sedan om man antar följande premisser vilket om jag uppfattat det rätt, är ett sorts konsensus.

Daimotropi - skapar genom att förändra saker, Gettet -> fauner
Teotropi - skapar nya saker utan att ändra --> från 0 till ny ras.

Då kan man undra ifall Tirakerna, vilket är Mahktas skapelse är skapade genom användandet av daimotropi eller genom teotropi?

Ifall de skapades genom daimotropi kan man anta att hennes skapelse började dyrka hon och genom den dyrkan blev Mahtkah ett teotropiskt väsen.

Ifall de skapades genom teotrop kan man undra hur Mahktah blev en gud innan tirakerna (hennes tillbedjare) skapades. Vilka dyrkade Mahktah innan hennes skapelser? Alternativt vilken gud dyrkade Mahktah vilket sedan skänkte hon gudomlig kraft (efter att hon klarat de där Q-slagen och ryktesslagen).
 

DesertRain

Hero
Joined
18 Oct 2005
Messages
1,008
Location
Lund
Jag kan tänka mig Mahktah som en sorts demon, fast en som är mot Mörkret. Kanske någon sorts avfälling från Antichton. Det kan ju förklara varför hon inte gillar demoner, de ser henne som en avfälling och hon typ förnekar för sig själv att hon är en demon egentligen. Det förklarar ju också varför Mahktah använder sig av demoner själv, de är någon sorts minions som hon hade med sig från Antichton.

Tirakernas skapelsemyt, den om att de kommer från gråtrollen, kan ju också förklaras med detta konceptet. Mahktah kan ju som demon alstra daimotropi som skapar genom att förändra, det var alltså med hjälp av hennes magi som tiraker, thruker och gûrder skapades ur mundanska varelser som troll och vättar.
Den myten måste ju innehålla någon form av fakta eftersom den är så populär och vidspritt även inom det egna folket.
 

tull

Hero
Joined
12 Jun 2008
Messages
1,708
Location
Uppsala
Intressant!

Jag noterar också i "Bestaliska folk" om teorin att Mahktah skapade grottrollen som en parodi på skogstroll och bergstroll.

Om då Mahktah inte är min Obscurus utan en demon som kanske är ifrån Antichton så undrar man varför Mahktah avskyr mörkret?

Har hon förälskat sig i Mundana?
Kanske kom hon till mundana vid det första mörkret och har därmed inte samlat damm i en drömvärld på en kall planet och är därmed inte lika bitter som hennes "syskon".

Varför gillar tiraker inte alvers lukt om de nu är mer besläktade än man kan tro?
 

Regmolar

Swashbuckler
Joined
30 Mar 2006
Messages
2,062
Jag låter bara Mahktah vara en vanlig fast handlingskraftig och något okonventionell gud av mycket, mycket gammal generation som inte meddelar sig själv så mycket med andra.

Dwarkkas är demoner stabiliserade av teotropiska inslag (som också hjälper dem att manifestera sig) och ett effektivt sätt att ingripa i världen utan att behöva slösa energi själv genom gudomliga ingripanden, och de sliter dessutom inte på de troendes qadosh.

Demoner har väl i övrigt inte så mycket till "vi mot dem"-känsla (utom möjligen gentemot gudarna, och det är ju i "standardmörkret"), så även om Mahktah vore en demongud ser jag inte varför hon skulle ömka för de demoner som inte står på hennes sida; de är ju rivaler som själarna på Mundana.

Bara föra att tiraker hatar demoner behöver ju inte Mahktah känna något speciellt för eller emot dem...
 

duncan_UBBT

Swordsman
Joined
9 Aug 2009
Messages
716
Location
Skövde
Vi hade en kampanj en gång som handlade om att rollpersonerna fick tag på en boksida från vad som såg ut att vara en bok SKRIVEN på Sahkra. Kampanjen utvecklade sig som avtäckte att Mahktah en gång varit en slags Gûrd, men att detta var före det förförra mörkret.

Orkar inte återge hela storyn, men Tirakernas ur-hem låg på det södra halvklotet på en ö vid namn Tirahukah. Där fanns det två demonfurstar bundna i två vulkaner. Där levde de lyckliga och utvecklade Schamanismen till en punkt där de i princip kunde göra vad som helst. Vad som var speciellt var att de mäktigaste och mest framstående av Schamanerna var kvinnor. En kvinna nöjjde sig dock inte med den makt hon hade, utan hon ville ha mer. Hon försökte ta kontroll över en av demonerna som gudarna bundit på ön, men misslyckades. Demonen slet sig loss, och ödelade hela ön.

Kvinnan förstod sitt misstag och valde att ta de som gick att rädda av hennes folk och fly. De kom till centrala Mundana där de bosatte sig. Kvinnan började sprida läran om vad som hänt med deras folk, och tron på Mahktah fick liv. Det faktum att kvinnliga schamaner var så mäktiga i jämförelse med männen tystades ner så att incidenten inte skulle upprepas. Skrifter som handlade om hur deras samhälle såg ut innan brändes, och snart föll hela skriftspråket i glömska. Sedan föll mörkret över Mundana, och Mahktahs folk var tvungna att slåss för sin överlevnad.

Under Mörkrets gång blev kvinnan dödad, men fick kraft från hela Tiraksläktet som trodde på henne. Hon lyckades genomgå Apoteos, och detta gav hennes folk kraften att bekämpa Urkhath, demonynglen.

När mörkret lättade började Tirakerna sprida sig över Mundana, men deras forna kultur var förevigt förlorad. Eller var den?
 

Fatal Croissant

Veteran
Joined
23 Apr 2010
Messages
2
Location
Kristinehamn
Jag spelledde en mörkerkampanj för mer än två år sedan. Sedan dess har vi hunnit spelat mycket annat men vi pratar fortfarande om den. På gott och på ont...
Jag fick idén till den efter att ha läst L&H, Cirefalier samt den då nyutkomna drakboken. Hela spelgruppen utgjordes av Cirefalier som på uppdrag av storprimasen sändes att utföra uppdrag i samväldets tjänst. Mycket av det kretsade runt att konfirmera tecken från en profetia av nornan Zairi(L&H) om mörkrets ankomst. Kampanjen involverade i princip allt man kan tänka sig från skugglandet till Xinu inkarnater, drakar, gudar, profetior och konspirationsteorier.
Det hela slutade med att det uppdagades att storprimasen, för samväldets bästa, hade slagit en pakt med demonen Vigilah (finns omnämnd någonstans) att rädda cirefalierna från mörkret i utbyte mot att Vigilah friades från sitt fängelse i Gordrions gruvor där han suttit fängslad sedan förra mörkret. Spelgruppen beslutade sig för att spela med i storprimasens planer och försöka rädda samväldet. Dom befriade Vigilah vilket visade sig vara den sista delen i nornans profetia och därmed påbörjades mörkret. Vigilahs löfte gentemot cirefalierna infriades och dom blev den ledande rasen i världen som bildades efter det mörkret.

Jag upplevde själv att kampanjen spårade ur smått. Det blev helt enkelt lite för mycket av det goda. Jag som SL lät mina egna idéers utrymme gå ut över spelarnas upplevelse.
Överlag tror jag dock att spelarna var nöjda och det var definitivt en kampanj att minnas. Kanske det är det viktigaste. :gremsmile:

Just nu känner jag helst att jag vill spelleda en riktig "grisodlarkampanj" men av någon anledning verkar ingen spelare i min grupp vara intresserad... :gremfrown:
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,288
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Uhm, efter spånande med Lycan på Gothcon måste mitt och Fahnens Mörkerkoncept nog revideras en aning on account of awesomeness.

Så här va:

Antichton är Mundana.

Det ställer en del detaljer i det ursprungliga konceptet på ända, i synnerhet alvernas ursprung är en problematisk fråga, men Urmörkret blir essentially...kliffoth. Vilket är typ, koolt.

Jag tror att Maktah är en gud från Antichton (that is, Mundana) som flydde planeten innan den slukades av Mörkret i någon långt svunnen peripeti. Hon hittade på något sätt in på en annan tidslinje där hon kunde bidra till att rädda Mundana, vis av sina erfarenheter från en förlorad värld. Hon har redan från tiraksläktets början noggrant väglett och format dem för att bli hennes förkämpar i kampen mot urskuggorna, vilket inte minst det faktum att de är nattvarelser tyder på. Tirakerna är designade för att kunna föra gerillakrig i en värld som slukats av mörker. Alla tirakernas referenser till Maktah som en gudinna associerad med mörker får om detta stämmer också visst...fog.

As for dina frågor, jag har ingen aning om hur länge världarna är i kontakt med varandra, min kampanj har liksom inte riktigt...nått dit än. Betänk dock att det rör sig om ett möte av planeternas "psykosfärer" medan de passerar varandra, så det har nog en kulmen då barriärerna är som svagast som föregås och avslutas med långsam stegring/ett långsamt bedarrande, tills barriärerna mellan världarna återfår sin normala styrka. Jag tror det är en ganska utdragen process, dels för att det rör sig om kosmiska krafter, dels för att det helt enkelt inte skulle funka annars, men den tidpunkt under vilket Urmörkrets legioner fysiskt kan ta sig över till Mundana är nog bara några veckor eller månader lång. Den verkligt avgörande striden bör ske i drömvärlden och på andeplanet, really; en väl hanterad Mörkerkampanj bör imo handla mer om Mundanas befintliga rikens sammanbrott och söndrande, manipulerade av Mörkret, än någon regelrätt demoninvasion. Antichtons drakar kan dock ta sig över tidigare än andra fysiska varelser, och de är i sig mäktiga som tusan, givetvis. Tänk också på att när den fysiska invasionen väl kommer så är det Skugglandet den drabbar först, dvs gränslandet mellan den fysiska verkligheten och drömriket.

Möjligen kan Antichtons odöda väsen också ta sig in i Mundanas fysiska verklighet via Underjorden, som ju verkar vara en sorts gräns mellan världarna på samma sätt som Skugglandet är. Jag tror att man, rent teoretiskt, via Skugglandet och Underjorden fysiskt kan vandra in på drömplanet resp andeplanet och därmed upphöra att existera köttsligt. Det finns nån punkt där dessa världars materiella verklighet sakta men säkert övergår i andliga verkligheter, ackompanjerat av enorma mängder bisarrt flumm. (Jag tror jag tog upp det här lite i min Fenixartikel om Pärlemorhovet). Det är från denna punkt som mycket av Urmörkrets verkligt farliga förkämpar manifesterar sig på Mundana, och sakta men säkert tar fysisk form. Medan deras magiker, schamaner och avgrundsandar härjar på Mundanas andeplan och i drömriket och psykar världens makthavare till döds kommer dessa förkämpar att angripa Skugglandshoven, eller alliera sig med dem, och bygga upp sin styrka för att sedan leta upp vägar till Gränslandet och vidare in i de dödligas värld. Antichtons drakar och urskuggorna har då sonderat terrängen, spionerat och härjat i denna värld god tid i förväg, och kanske försökt liera sig med Sällskapet, Xinu, Dakhû'r-nu eller någon annan världslig makt. Om dessa sedan skulle alliera sig med Antichtons makter är givetvis en öppen fråga; de har alla egna agendor och planerar att utnyttja peripetin för sina egna syften. Och det är egentligen snubbar som de här som är de verkligt intressanta aktörerna, Urmörkret som fraktion betraktat är mest plottbränslet som sätter bollen i rullning för aktörer med långt mer komplexa, och därmed narrativt intressanta, agendor än Urmörkret självt har.

- Ymir, pömsig
 
Top