Uhm, efter spånande med Lycan på Gothcon måste mitt och Fahnens Mörkerkoncept nog revideras en aning on account of awesomeness.
Så här va:
Antichton är Mundana.
Det ställer en del detaljer i det ursprungliga konceptet på ända, i synnerhet alvernas ursprung är en problematisk fråga, men Urmörkret blir essentially...kliffoth. Vilket är typ, koolt.
Jag tror att Maktah är en gud från Antichton (that is, Mundana) som flydde planeten innan den slukades av Mörkret i någon långt svunnen peripeti. Hon hittade på något sätt in på en annan tidslinje där hon kunde bidra till att rädda Mundana, vis av sina erfarenheter från en förlorad värld. Hon har redan från tiraksläktets början noggrant väglett och format dem för att bli hennes förkämpar i kampen mot urskuggorna, vilket inte minst det faktum att de är nattvarelser tyder på. Tirakerna är designade för att kunna föra gerillakrig i en värld som slukats av mörker. Alla tirakernas referenser till Maktah som en gudinna associerad med mörker får om detta stämmer också visst...fog.
As for dina frågor, jag har ingen aning om hur länge världarna är i kontakt med varandra, min kampanj har liksom inte riktigt...nått dit än. Betänk dock att det rör sig om ett möte av planeternas "psykosfärer" medan de passerar varandra, så det har nog en kulmen då barriärerna är som svagast som föregås och avslutas med långsam stegring/ett långsamt bedarrande, tills barriärerna mellan världarna återfår sin normala styrka. Jag tror det är en ganska utdragen process, dels för att det rör sig om kosmiska krafter, dels för att det helt enkelt inte skulle funka annars, men den tidpunkt under vilket Urmörkrets legioner fysiskt kan ta sig över till Mundana är nog bara några veckor eller månader lång. Den verkligt avgörande striden bör ske i drömvärlden och på andeplanet, really; en väl hanterad Mörkerkampanj bör imo handla mer om Mundanas befintliga rikens sammanbrott och söndrande, manipulerade av Mörkret, än någon regelrätt demoninvasion. Antichtons drakar kan dock ta sig över tidigare än andra fysiska varelser, och de är i sig mäktiga som tusan, givetvis. Tänk också på att när den fysiska invasionen väl kommer så är det Skugglandet den drabbar först, dvs gränslandet mellan den fysiska verkligheten och drömriket.
Möjligen kan Antichtons odöda väsen också ta sig in i Mundanas fysiska verklighet via Underjorden, som ju verkar vara en sorts gräns mellan världarna på samma sätt som Skugglandet är. Jag tror att man, rent teoretiskt, via Skugglandet och Underjorden fysiskt kan vandra in på drömplanet resp andeplanet och därmed upphöra att existera köttsligt. Det finns nån punkt där dessa världars materiella verklighet sakta men säkert övergår i andliga verkligheter, ackompanjerat av enorma mängder bisarrt flumm. (Jag tror jag tog upp det här lite i min Fenixartikel om Pärlemorhovet). Det är från denna punkt som mycket av Urmörkrets verkligt farliga förkämpar manifesterar sig på Mundana, och sakta men säkert tar fysisk form. Medan deras magiker, schamaner och avgrundsandar härjar på Mundanas andeplan och i drömriket och psykar världens makthavare till döds kommer dessa förkämpar att angripa Skugglandshoven, eller alliera sig med dem, och bygga upp sin styrka för att sedan leta upp vägar till Gränslandet och vidare in i de dödligas värld. Antichtons drakar och urskuggorna har då sonderat terrängen, spionerat och härjat i denna värld god tid i förväg, och kanske försökt liera sig med Sällskapet, Xinu, Dakhû'r-nu eller någon annan världslig makt. Om dessa sedan skulle alliera sig med Antichtons makter är givetvis en öppen fråga; de har alla egna agendor och planerar att utnyttja peripetin för sina egna syften. Och det är egentligen snubbar som de här som är de verkligt intressanta aktörerna, Urmörkret som fraktion betraktat är mest plottbränslet som sätter bollen i rullning för aktörer med långt mer komplexa, och därmed narrativt intressanta, agendor än Urmörkret självt har.
- Ymir, pömsig
