Nekromanti Teman på beskrivningar

[Rickard]

Beskrivningar, vare sig spelarnas eller spelledares, är det viktigaste för mig när jag rollspelar. Det är via beskrivningarna som det uppstår wow-känslor och det är beskrivningarna som förmedlar känslor. Nästa gång jag ska spelleda testspela Mutantmatiné ska jag jämföra saker med ben, horn och olika typer av insekter för att ge det hela ens speciell stämning.

Grejen är att jag kör redan med sådant här. Fast jag tycker att teman som jag skrev om ovan är svårare än att ta inspiration från känslor (vrede, kärlek) och tillstånd (förfall, harmoni). Efter att ha beskrivit tusen värdshus piggar det upp att blanda in lite vrede i beskrivningen där elden hämndlystet slickar grisen från eldstaden. För att uppehålla temat skriver jag upp 4-5 ord i förväg som jag hela tiden återkommer till. Jag vet dock inte om det ger någon effekt men det borde göra det. Jag drar mig till minnes en gång när jag hade ordet "syrén" för att beskriva både när en skurk varit på en plats och som återkommande ord. Det blev för mycket, vilket mina spelare även påpekade efteråt.

Utan stödorden orkar jag inte hålla uppe temat mer än en halvtimme. För mig är antagligen tricket att inte bli för detaljrik och beskriva massor av saker. Det räcker nog med hur träden sträcker sig uppåt mot skyn likt hungriga maggotar och ingenting mer för att förklara landskapet.

Det här går att göra på andra saker än i miljön. En spelledare skrev nyss detta till mig på msn: "Gjorde en robot i mutantmatine som hette Lepra C ^^ Han tappar grejer till höger och vänster och slåss genom att antingen andvända lossnade delar, eller sitt toolkit som han jämt andvänder för att reparera sig själv. Han avvärjer genom att 'ta smällen' mot en kroppsdel som då flyger iväg, så han får springa och hämta den x)". Ascoolt koncept. Grejen är att vi experimenterar med att ha "regler" för att beskriva en rollpersons handlingar utifrån ett tema. Vad temat var i hans fall är rätt uppenbart.

/Han som copy-pastar något bearbetat som han skrev i vrållådan men slänger in det som tråd då han tycker att det borde sparas för eftervärlden

 

[rjonas]

Jättekul med temaord, men jag tror man behöver förbereda fler. Uppåt 10-20 stycken är rimligt och det räcker med ett framträdande per ord.

alarm, död, femme fatale, flykting, glas, helikopter, kedjor, kretskort, krut, lastbil, methedrine, ozon, radioaktivitet, rosor, skinnställ, skrapsår, skyskrapa, solsken, taggtråd, zombier.

 

[Rickard]

Det beror lite på vad man vill uppnå. Är det en genreefterliknelse så funkar det som du skrev. Är det stämning tror jag mer på att upprepa vissa ord för att ge en mer genuin känsla till världen. Och då är det inte bara substantiv utan mer adjektiv. Fast jag vet inte. Det känns som om jag famlar i mörkret med min teknik och bara experimenterar utan att veta vad jag gör. Vi får se om jag vidareutvecklar den här tekniken eller kommer på ett vettigt tillämpningsområde.

/Han som ser fram emot att testa regelmekaniken för beskrivningar

 

[rjonas]

Läs Mio min Mio vetja (bra men tjatig). Att upprepa funkar inte längre. En modern publik genomskådar det vid andra omnämnandet.

 

[Rickard]

Lustigt, för ingen i min spelgrupp har genomskådat det. De vet ändå om att jag återanvänder vissa ord. Om ni tror att jag har hjärntvättat min spelgrupp, så kan jag säga att Genesis inte heller tänkte på det. Det här är förvisso synd, då det känns som om just min teknik inte ger någonting.

Som jag skrev så upptäckte de det en gång och det var när jag verkligen dränkte spelomgången i syréndoft.

/Han som förvisso även gör det ibland för att skörda en plantering

 

[solvebring]

Jag blir väldigt nyfiken på det här och vill gärna pröva.
Så, du väljer alltså X (ja, får se hur många jag väljer) antal ord som ska beskriva stämningen?
Och sedan återkommer de hela tiden i varje beskrivning?

... Om jag nu fattat rätt, hur gör du med en längre kampanj? Om du nu väljer fem ord, är det samma fem ord genom hela kampanjen, eller blir det fem nya nästa spelsession, och sedan nästa, även om ni är inne i samma kampanj?

... Undrar jag, som faktiskt försöker testa många av Hans spelledarprylar, eftersom de alla låter så himla intressanta och kreativa. Har t.ex. lagt mig till med att låta spelarna beskriva en del av miljön, låter dem även spela oviktiga SLP's för den delen.
Det här med frågeställningar, hur man frågar sina spelare är också väldigt intressant. Måste leta reda på den tråden igen. Förresten, tack för ännu en mycket intressant tråd.

 

[Rickard]

Och sedan återkommer de hela tiden i varje beskrivning?

Varje gång jag ska beskriva något nytt - personer, platser, föremål - så använder jag ett ord. Jag brukar gå uppifrån och ned på listan. Jag älskar när ord som "kall", "spetsig" eller dylik kommer upp och jag ska beskriva en person.

Om du nu väljer fem ord, är det samma fem ord genom hela kampanjen, eller blir det fem nya nästa spelsession, och sedan nästa, även om ni är inne i samma kampanj?

Jag testade att skriva upp femton ord för en hel kampanj. Det funkade inte så väl då det inte blev någon upprepning. Det gick för lång tid mellan spelmötena för att spelarna skulle ens notera det. Så jag minskade ned antalet ord och bytte orden för varje nytt spelmöte. Däremot väljer jag ord utifrån en vald stämning för att lättare kunna få fram den stämningen (i kampanjen var det mörk och tom gotisk miljö).

Jag vet inte om det här hjälper mig något i att sprida just stämningen men det hjälper mig i att komma med nya sorters beskrivningar. Det här hjälper säkert ingen nybörjare, men när jag har beskrivit tusen värdshus är det inte så kul att beskriva ännu ett.

/Han som antar att det är därför han har lagt till sig med den här tekniken som han har kört med i något år nu

 

[solvebring]

Det här hjälper säkert ingen nybörjare, men när jag har beskrivit tusen värdshus är det inte så kul att beskriva ännu ett.

Jag kan inte annat än att hålla med.

Kort och gott låter det som en mycket utmanande men samtidigt mycket kreativ teknik. Det känns som om det blir lättare att sätta fingret på "Vad är det för stämning jag söker?" på det här viset.

 

[Rickard]

Läs Mio min Mio vetja (bra men tjatig). Att upprepa funkar inte längre. En modern publik genomskådar det vid andra omnämnandet.

Jag funderade lite kring det här. Nu har jag inte läst Mio min Mio men när jag kollade på Bröderna Lejonsnärta så hade ett berg namnet "de uråldriga bergens berg" och bara tio minuter senare sade de "de uråldriga flodens flod". Det här var rätt uppenbara upprepningar och jag undrar om det är därför våra åsikter går isär.

När jag tittar på mina anteckningar har jag skrivit upp ord som "mörk", "kall", "spetsig" med flera ord. Ord som är rätt generella och går att tillämpa på många saker. Om man istället har ord som syrén eller taggtråd som står ut lite mer blir det lättare att upptäcka upprepningen.

/Han som ska testa mer uppenbara saker som "kotor" nästa gång han spelleder

 

[solvebring]

Det är väldigt intressant det där med hur man väljer att måla upp saker. Som du säger så är det lättare att upptäcka upprepningar i form av substantiv än adjektiv. Jag antar att anledningen är den att substantiven är mer "direkttalande". De slår dig med större kraft, och öppet, medan ett adjektiv mera är lite diskret, liksom lite blygt på något vis. Dock blir man utled på en text med massor av adjektiv till skillnad från substantiv. Det tycker jag i alla fall. Fast det beror ju på deras uppgifter iof. Med flera adjektiv blir det bara "Men kom till sak då!" medan man just inte känner så om substantiv för det är ju de som är saken.

Därför är det just väldigt intressant hur olika författare jobbar. En del beskriver hejdlöst med substantiv och inga adjektiv, och somliga förlitar sig på adjektiven. En längre beskrivning med flera adjektiv blir dock bara olustigt tjatig och krystat medan en med substantiv lättare upplevs som intressant och detaljerad. I alla fall vad jag märkt själv.

Och vad det gäller det här med att medvetet upprepa så finns det otäcka system tydligen. Såg en dokumentär och Agatha Christies skrivande. Kommer inte ihåg vad den hette nu. Det var Viasat History som körde den. Det var i alla fall en bunt språkforskare och psykologer som slaktade hennes böcker totalt. Hon hade system för sitt språk och sina upprepningar. Upprepningar var återkommande i matematisk ordning, vissa ord var återkommande på samma plats i varenda bok, alla böcker som var på mer än X antal sidor hade manlig mördare och då de andra kvinnlig etc. Det var helt sjukt! Allting löd under en matematisk och logisk struktur för hur pass mycket och att på bästa sätt tvinga läsaren att uppleva och tro just det man vill att den ska uppleva och tro.
Nåväl, minns inte allt de där språkforskarna och psykologerna sade, men upprepningar och ordval är väldigt, väldigt, väldigt viktigt för upplevelsen av något. Så, det är nog värt att lära sig. Vet inte vad konsten om sådant heter, men jag vet att det heter något. Ingår detta möjligen i dramaturgi?

 

[rjonas]

Javisst, Astrid tjatar på rätt bra om specifika ting medan din rulle med fyra fem adjektiv nog glider in under radarn. Låter faktiskt riktigt finurligt.

 

[.:Warwolt:.]

Hm, att använda trigger-ord för att understryka vad det är för sorts ord kanske är lättare att få in utan att det blir krystat om man ändå kör med upprepade ord?

/Warwolt, som nog också ska testa detta

 

[Rickard]

Jag testade att ha just skelett och insekter som teman. Spelarna märkte av det sistnämnda under spelmötet men förnimmade bara saker som "det är som skelett som reser sig ur snön", när jag i efterhand påpekade det. Det var lite knackigt att hitta på sådana saker bara ur ett tema, men däremot funkade det bättre när jag skrivit upp ett par ord som jag kunde använda mig av.

Den stora hitten var dock spelarnas beskrivningsord på sina rollpersoner. De hade ord som "krossa", "pucko" och "uppdykande" som ord och skulle sträva efter att få in dem kontinuerligt under handlingarna. Detta kunde göra att handlingen ändå lyckades. Alltså, man skulle inte säga "Jag krossar foten på mutanten" och så får man använda fördelen, utan istället skulle man kontinuerligt krossa saker. Tänk Jackie Chan som exempel, som har beskrivningsorden "möbler" och "fly". Det är vad han gör i alla strider och som formar hur han är som person, men han gör det inte hela tiden och han gör det inte i riskfyllda situationer (som regel "använd 'krossa' i beskrivningen och du kan ändå lyckas).

/Han som gillar att spelledaren som föreslog regeltillämpningen själv hade hittat på "[roboten] tappar delar av sig själv som han slåss med" som beskrivningsord

 

[Ninjagrym]

Jag har också typ använt mig av det här. Brukar skriva ner ett par ord inför varje planerad "scene". För en kyrkogård kan det vara typ "sorglig", "dyster" osv. jag tror ni fattar var jag vill komma. Men jag skriver de här orden per plats och även om npcs. Har med viss tillfredsställelse hört mina spelare diskutera en plats, de tidigare besökt, med ord som jag skrivit ner

När jag spelleder Trail of Cthulhu brukar jag beskriva monster med fördefinerade ord. Och dessutom utelämna mer detaljerade beskrivningar. Ett monster kan tex vara "en krälande obeskrivbar massa av tentakler och skräck". Jag kan inte påstå att jag kan rita det här monstret eller enns skriva en text som beskriver det speciellt väl, men det ger ändå spelarna en väldigt klar bild av monstret i fantasin.

Tror jag ska försöka mig på ditt grepp med tema ord.

 

[Rickard]

När jag spelleder Trail of Cthulhu brukar jag beskriva monster med fördefinerade ord. Och dessutom utelämna mer detaljerade beskrivningar. Ett monster kan tex vara "en krälande obeskrivbar massa av tentakler och skräck". Jag kan inte påstå att jag kan rita det här monstret eller enns skriva en text som beskriver det speciellt väl, men det ger ändå spelarna en väldigt klar bild av monstret i fantasin.

Ja, det här brukar jag också använda mig av. Fast jag skulle utelämna "obeskrivbar" och bara låta människans förmåga att vilja se ett sammanhang i saker och ting spela in. "En hårig varelse av armar och segel" och jag har för mig jag beskrev horndemonerna i Svavelvinter som "vingförsedd varelse med en kropp av ben och metall".

Är det där något du har fått från Trail of Cthulhu eller kommit på själv? Jag har inte läst hela spelet än, men kommer kanske göra det i veckan då jag kommer åka bort.

Jag har också typ använt mig av det här. Brukar skriva ner ett par ord inför varje planerad "scene". För en kyrkogård kan det vara typ "sorglig", "dyster" osv. jag tror ni fattar var jag vill komma. Men jag skriver de här orden per plats och även om npcs.

Istället för hela scenariot har du platser och spelledarpersoner. Det var väldigt smart faktiskt. Jag brukar bara använda mig av samma ord igen när jag vill knyta samman en person med en plats. Typ hur nekromantikern är sorglig och dyster.

/Han som även brukar gilla att försöka ge olika stämningar beroende på om det är natt eller dag och helst om rollpersonerna ska vara på en plats både natt och dag

 

[Ninjagrym]

Är det där något du har fått från Trail of Cthulhu eller kommit på själv? Jag har inte läst hela spelet än, men kommer kanske göra det i veckan då jag kommer åka bort.

Vet faktiskt inte. Har inte fått det från ToC för det är knep jag pysslat med under flera år som CoC keeper. Men å andra sidan så skulle jag lika gärna kunna fått det från ToC, ett fantastiskt välskrivet spel av folk som vet vad de skriver om.

Istället för hela scenariot har du platser och spelledarpersoner. Det var väldigt smart faktiskt. Jag brukar bara använda mig av samma ord igen när jag vill knyta samman en person med en plats. Typ hur nekromantikern är sorglig och dyster.

Mm ok, jag tror jag hajar. Men vad är det konkret du vill göra med dina tema beskrivningar? Jag vill skapa en viss typ av stämning i en viss del av senariot, vilket gör just den delen minnesvärd, och lättare att minnas för spelarna under längre kampanjer.

 

[Rickard]

Mm ok, jag tror jag hajar. Men vad är det konkret du vill göra med dina tema beskrivningar? Jag vill skapa en viss typ av stämning i en viss del av senariot, vilket gör just den delen minnesvärd, och lättare att minnas för spelarna under längre kampanjer.

Samma sak som dig; sätta en stämning, fast på hela scenariot. Jag är lite irriterad på hur bilder i rollspel egentligen inte förmedlar någonting som man kan få nytta av under själva spelmötet. Visst kan man komma i stämning genom att se på bilderna (exempelvis Mutant: UA:s) men det finns ingenting som hjälper en att förmedla den stämningen under spelmötet. Hade det bara funnits bildtext med ord man kan använda för att beskriva bilden hade bilderna gjort någon nytta.

Arfert snackar om att göra 70-talsfantasy men för mig blir det bara ett fantasyspel som alla andra om man inte lyckas fånga stämningen i bilderna. Jag såg att på många av Matthew Rodneys bilder var det skelettdelar (växtstammar såg ut som kotor, bland annat). Detta testade jag att försöka inkorporera i mina beskrivningar när jag spelledde min Mutant-modd för att sätta en stämning.

Jag tror också mycket på beskrivningsstilar för att sätta vissa stämningar. Det här med temabeskrivningar är bara en grej som jag experimenterar med. I Ljus och lykta beskriver jag allting som att det antingen flyr ifrån eller tränger sig på. Jag tror att detta påverkar spelarnas uppfattning av miljön.

Kul med en ny användare som hoppar direkt in i diskussioner. Välkommen till forumet.

/Han som testar olika tillvägagångssätt med temabeskrivningarna så att han kan lära sig mer om idén

 

[Ninjagrym]

Arfert snackar om att göra 70-talsfantasy men för mig blir det bara ett fantasyspel som alla andra om man inte lyckas fånga stämningen i bilderna.

True that! Lite off-topic kanske men eftersom det kom upp. Jag tycker dessutom det är viktigt att befästa stämningen i ett spel på fler sätt. Ett konkret exempel är Pendragon där man har värden för sina passioner och åsikter, samt ett stridssystem där normen är att du slås i full rustning, med svärd och sköld. Det lägger ju också till stämningen. Som sagt lite off-topic

I Ljus och lykta beskriver jag allting som att det antingen flyr ifrån eller tränger sig på. Jag tror att detta påverkar spelarnas uppfattning av miljön.

Absolut det tror jag också, väldigt spännande med olika sätt att spelleda på. Kul att leka lite med ramarna.

Kul med en ny användare som hoppar direkt in i diskussioner. Välkommen till forumet.

Tack! Kul med ett forum där man kan diskutera lite mer abstrakt rollspels teori Dessutom perfekt syssla på jobbet!

 

[android_iv]

Jag har också typ använt mig av det här. Brukar skriva ner ett par ord inför varje planerad "scene". För en kyrkogård kan det vara typ "sorglig", "dyster" osv. jag tror ni fattar var jag vill komma. Men jag skriver de här orden per plats och även om npcs.

Istället för hela scenariot har du platser och spelledarpersoner. Det var väldigt smart faktiskt. Jag brukar bara använda mig av samma ord igen när jag vill knyta samman en person med en plats. Typ hur nekromantikern är sorglig och dyster.

/Han som även brukar gilla att försöka ge olika stämningar beroende på om det är natt eller dag och helst om rollpersonerna ska vara på en plats både natt och dag

Jag tror att den här typen av tematiska beskrivningar har flera poänger. En av de första jag tänkte på var just att skapa samband mellan olika platser och personer. T.ex. att både beskriva nekromantikern och kyrkogården som "sorgliga / dystra". Om man lyckas göra det balanserat tror jag man kan skapa band mellan saker som hör ihop fast RP egentligen inte vet det (nekromantikern och hans halvbror "den glada värdshusvärden") och också skapa falska samband (både nekromantikern och den ljushylta flickan är "sorgliga / dystra", men har absolut inget med varandra att göra).
Poängen är väl bara att man måste veta precis vad man vill få fram genom dessa ord-länkar, samt vara duktig på att precis lyckas insuinera det (utan att göra det övertydligt). Detta blir mer som ett upplägg och komplement till twists i historien.

Sen tycker jag det låter schysst att försöka skapa ett tema och förstärka det genom ordval. Om man t.ex. spelar trad. Fantasy (EON, D&D, whatever) och vill skapa en hetsig / ångestladdad stämning så kan säkert denna typ av teman (gillade ditt exempel med "saker som flyr eller tränger sig på") tillsammans med musik, ljus, berättarröst.

Sen kan det vara en fara att återupprepa direkta ord (som du sa tar "taggtråd" mer fokus än "spetsig"), men upprepningar i form av tema-ord ("nekromantikern rör sig som en uppjagad spindel mot..", "den ljushylta flickan spelar vidare på sin fiol, det låter som 1000 syrsor...") kan nog ge en subtilare hint.
Bäst tror jag nästan är att upprepa berättar-röst, -teknik (viskande / hetsigt / uppjagat). Jag har aldrig testat något liknande, men jag tror att det sätter stämningen bättre och ger en undermedveten reaktion hos spelarna.