Jag spelade Flykt undan mörkret när jag var mycket ung. Det var min första kontakt med vad som senare skulle bli en viktig hobby för mig - rollspelen. Flykt undan mörkret var andra delen i soloäventyrsserien om Ensamma Vargen/Lone Wolf av Joe Dever.
För inte så länge sedan släppte Mongoose Publishing en "multiplayer game book" som i princip är ett rollspel som utspelar sig i Ensamma Vargens Magnamund. Jag har bara som hastigast bläddrat i det tunna regelhäftet och konstaterat att det är samma regler i rollspelet som det är i soloböckerna. Jag tycker att det är trevligt med ett så lätt regelsystem men det är en ren smaksak.
Nu har MP släppt en äventyrskampanj som heter Terror of the darklords. Det är ett episkt äventyr som skickar ett gäng unga kaikrigare på ett uppdrag tvärs över Sommerlund i ett tappert försök att stoppa en invasion söderifrån.
Äventyret är författat av Pete Nash och jag finner att språket inte bara är förträffigt utan att Nash även med framgång emulerat Joe Devers författarstil. Illustrationerna är fåtaliga och tillför inte särskilt mycket. Även här kan man tänka sig att man försökt efterlikna Gary Chalks stil men utan att imponera.
I äventyret finns en enda karta och den är helt okej. Många äventyrsplatser i boken skulle varit tydligare om det funnits fler kartor. Å andra sidan lämnar bristen på konkreta kartor mer åt spelledarens fantasi.
Äventyret presenterar en intressant paradox i att det kan uppfattas som en smula rälsat, men det är det inte! Äventyret tar stor hänsyn till hur varje uppdrag har gått och det finns flera parallella trådar att följa. Varje uppdrag har flera infallsvinklar och ger olika resultat beroende på hur spelarna har valt att fara fram.
Eftersom rollfigurerna antas vara kaikrigare så består svårigheterna ofta i att göra det rätta valet i en serie moraliska dilemman. Kaikrigare är som bekant en blandning av Aragon, Prins Valiant och Caine. Det betyder i sin tur att rollfigurerna inte antas behöva plundra vartenda lik eller att lösa alla sina problem med våld. -Även om det blir mycket av den varan i alla fall.
Äventyret är så upplagt att spelarna jagar ett ständigt undflyende byte och det byggs upp mot en slutstrid. Miljöerna är skiftande och äventyret bjuder spelarna på varierande upplevelser i form av strid, förhandlingar samt inåtvänd begrundan.
Jag vill ge Pete Nash och MP tre av fem krumelurer och tror att denna nischprodukt kommer roa de få spelare som ställs inför Terror of the darklords. Tilläggas kan att äventyret med lätthet kan konverteras till valfritt regelsystem.
För inte så länge sedan släppte Mongoose Publishing en "multiplayer game book" som i princip är ett rollspel som utspelar sig i Ensamma Vargens Magnamund. Jag har bara som hastigast bläddrat i det tunna regelhäftet och konstaterat att det är samma regler i rollspelet som det är i soloböckerna. Jag tycker att det är trevligt med ett så lätt regelsystem men det är en ren smaksak.
Nu har MP släppt en äventyrskampanj som heter Terror of the darklords. Det är ett episkt äventyr som skickar ett gäng unga kaikrigare på ett uppdrag tvärs över Sommerlund i ett tappert försök att stoppa en invasion söderifrån.
Äventyret är författat av Pete Nash och jag finner att språket inte bara är förträffigt utan att Nash även med framgång emulerat Joe Devers författarstil. Illustrationerna är fåtaliga och tillför inte särskilt mycket. Även här kan man tänka sig att man försökt efterlikna Gary Chalks stil men utan att imponera.
I äventyret finns en enda karta och den är helt okej. Många äventyrsplatser i boken skulle varit tydligare om det funnits fler kartor. Å andra sidan lämnar bristen på konkreta kartor mer åt spelledarens fantasi.
Äventyret presenterar en intressant paradox i att det kan uppfattas som en smula rälsat, men det är det inte! Äventyret tar stor hänsyn till hur varje uppdrag har gått och det finns flera parallella trådar att följa. Varje uppdrag har flera infallsvinklar och ger olika resultat beroende på hur spelarna har valt att fara fram.
Eftersom rollfigurerna antas vara kaikrigare så består svårigheterna ofta i att göra det rätta valet i en serie moraliska dilemman. Kaikrigare är som bekant en blandning av Aragon, Prins Valiant och Caine. Det betyder i sin tur att rollfigurerna inte antas behöva plundra vartenda lik eller att lösa alla sina problem med våld. -Även om det blir mycket av den varan i alla fall.
Äventyret är så upplagt att spelarna jagar ett ständigt undflyende byte och det byggs upp mot en slutstrid. Miljöerna är skiftande och äventyret bjuder spelarna på varierande upplevelser i form av strid, förhandlingar samt inåtvänd begrundan.
Jag vill ge Pete Nash och MP tre av fem krumelurer och tror att denna nischprodukt kommer roa de få spelare som ställs inför Terror of the darklords. Tilläggas kan att äventyret med lätthet kan konverteras till valfritt regelsystem.
