Idag speltestade vi Null State för första gången ever. Jag hade pillat ihop rollformulär och tagit med mig gem, en Expressen och senaste numret av Vetenskapens Värld. Spelare var Yrebure, Vicotnik och Möller.
Först förklarade jag världen kortfattat; "near future", massa regeringar som håller på med knepiga experiment som går knas, och den globala hemliga organisationen Null State som räddar världen från sig själv.
Alla tre spelarna skapade två rollpersoner var, vilket väl tog omkring en halvtimme av inte alldeles fokuserat jobb.
Jag lånar också Yres äggklocka, som jag ställer på omkring 60 minuter, vilket var så lång tid vi hade på oss innan Möller var tvungen att dra.
Vi började direkt i en helikopter, som flög över ett snötäckt landskap mot en forskningsstation "nånstans norrut" där det är vinter och kallt. Tydligen har stationen skickat ett sista SOS och sedan tappat kontakten med omvärlden. USA's regering förnekar all vetskap. Helikoptern styrs av en kille med tredagars skäggstubb och morgonrock. Tydligen har han också dragits upp på kort varsel av Null State...
När man närmare sig ser man att basen befinner sig precis på en stor spricka i isen och berggrunden under; och all jord etc runt omkring verkar liksom "nedtryckt" så att det blir lite som en krater med en spricka mitt i.
Agenternas operatör, Valkyrie, Meddelar att utifrån mätinstrumenten så har de ungefär 55 minuter på sig att ta reda på vad som gått snett och, om det är ett hot mot världen, neutralisera det med alla till buds stående medel. Helikoptern landar i utkanten av basen.
Första problemet: Hur tar vi oss genom den minst sagt osäkra terrängen? En av Vicotniks agenter har specialiteten "ninja" och kan hjälpa de övriga närmare in. De stöter dock på trubbel precis innan de kommer fram in i basen, i form av en halvmåneformad spricka 4-5 meter bred, som ligger som en vallgrav. Lite snabbt hittar man ett terränggående snöfordon. Som SL beskriver jag lite diverse grejer därinne, som varma kläder, verktyg, dragkrok, och lite annat. Med hjälp av dragkroken och att en av agenterna var specialist på att skjuta saker så lyckas man få en vajer över till andra sidan. De höjer "sin" ände så att de sedan kan nyttja kläder och liknande för att helt enkelt fara över till den andra sidan med gravitationens hjälp. Lysande! Och utan ett enda tärningsslag. Spelarnas listighet löste problemet.
När man kommer så långt så ritar jag en ny karta, denna gång över basen. Rummen ritar jag i allt eftersom, och improviserar deras innehåll.
De ser två ingångar; en öppen och en stängd dörr. Eftersom de inte vill splittra sig så tar de alla samma dörr, den stängda. Hela basen lutar ungefär 30 grader neråt mot sprickan, så i korridoren har en massa bråte lagt sig för dörren. Man lyckas ändå ta sig in. Första rummet är ett arbetsrum, där de flesta datorer gått åt pipan. Strömmen funkar dessutom inte alls inne i basen. Man sätter gruppens hacker på att plocka hårddiskarna från en av datorerna, för analys via geekens egna laptop.
Ut ur det rummet finns två utgångar; en ståldörr till vänster och en trädörr rakt fram. Ståldörren är låst och igenfrusen, och tyvärr lyckas gruppens superstarke agent bara rycka sönder handtaget. Istället sätter man sprängexperten på att fixa en rejäl riktad laddning, mycket väl medvetna om att denna antagligen kommer förstöra saker därinne. I det här läget har jag redan bestämt att dörren ifråga är sjukstugan, där de skulle ha kunnat få mer info om vad som väntar dem... Och hade de kollat på kartan hade de dessutom sett att den öppna dörren på utsidan antagligen lett till nära eller bredvid samma rum som de nu tänker spränga sig in i. BOOM, säger det. Inuti: Resterna av metallställningar, söndertrasade och splitterskadade lik. Eftersom man inte undersöker dörren ut ser man inga kloförsedda fotspår som leder ut...
Man rör sig längre in; tar trädörren. Den och en dörr i sjukstugan leder till samma korsning, där en dörr leder till en sidobyggnad och en till den andra sidan basen, som befinner sig på andra sidan sprickan. Man har lämnat nörden med datorn i arbetsrummet, och går och undersöker sidobyggnaden. Korridoren dit saknar en vägg, och man ser rakt ner i sprickan, som osar svart rök. Det glöder som av lava där nere.
Sidobyggnaden visar sig vara en sovsal, där man hittar ett lik av en forskare. Liket har gröna läppar och verkar ha gråtit blod.
Samtidigt hör nörden konstiga ljud från "bron" över till andra sidan, och gömmer sig inne på en toalett medan någonting skrapar sig fram utanför. Gruppens gung-ho militärsnubbe (Vicos agent) anropas och kommer till undsättning, och får fajtas med ett svarthudat, läbbigt monster som han lyckas skjuta ner efter att ha fått en rejäl skada över bröstkorgen.
Efter denna pärs tar man sig över den instabila bron över klyftan. Det börjar bli lite ont om tid. På andra sidan finns två byggnader; den första man hittar har mest en stor hissplattform i mitten, som är avstängd. Det finns en lucka på dess golv. I nästa rum hittar man basens generatorer; den ena är bränt. Det går snabbt att koppla om, och ett gult obehagligt nödljus slås igång. Hissen funkar nu.
Militärsnubben (som jag inte minns namnet på; rollformuläret saknar namn...) åker ner med hissen och en massa handgranater han dragit ett snöre genom; han säger åt de andra att om saker skiter sig därnere ska de fixa en bomb och skicka ner.
Väl därnere finns något som flimrar ljust i slutet av en korridor; det är ett stort rum med en catwalk runt omkring, och ett stort runt hål i mitten av golvet som man inte ser bottnen av. Det lutar inåt - tyvärr är rollpersonen inte där tillräckligt länge för att observera att det alltid känns som att det lutar in mot hålet, oavsett vart man står... kring hålet ligger datorer och döda forskare spridda. Det hade säkert funnits mer att undersöka, men tyvärr är det bara ett par minuter kvar på tiden... Militärsnubben kastar ner ett par facklor som "bara försvinner".
Nörden har dekrypterat en del av innehållet, och fått redan på att det har nånting med eltillverkning och gravitationsfält att göra. Det hela kallas "Operation Noir"...
(Det är alltså ett artificiellt svart hål man försökt använda som kraftkälla; det gick mindre bra och nånting förvred en del av forskarna till horribla monster)
Militären kastar sina handgranater ner i hålet och lubbar till hissen. Däruppe tar sig resten av gänget ut, men möts av en av varelserna. Mitt i striden... tar tiden slut, och hela forskningsbasen och dess hemligheter samt rollpersonerna rasar ner in i jordens inre.
Efter spelomgången diskuterade vi en hel del om vad som funkade och inte; generellt verkade det funka, misstänker att det faktum att de faktiskt "förlorade" lade lite sordin på entusiasmen. Reglernas enkelhet uppskattades, liskom det här med att klippa ut ansikten. Det var roligt för det var så intensivt, en timmes hårt fokuserat spelande. Man hade hela tiden den där äggklockan som tickade... Delar av regelsystemet analyserades, men det kommer i en annan tråd. Jag funderade kring tekniker för att spelleda Null State; till exempel att man ska sträva efter att både tillåta varje rollperson att glänsa med de saker den är bra på och hamna i knipa på grund av de saker den är dålig på, att det är bra att försöka splittra gruppen om man kan (skapar lite extra press), och en del annat. Nästa gång kommer vi inte att köra med två rollpersoner samtidigt; det blev oerhört rörigt. Jag ska dessutom minnas att ändra "namn" till "kodnamn" på formuläret; givetvis har man jolly pirate nicknames när man är med i en superhemlig organisation.
Först förklarade jag världen kortfattat; "near future", massa regeringar som håller på med knepiga experiment som går knas, och den globala hemliga organisationen Null State som räddar världen från sig själv.
Alla tre spelarna skapade två rollpersoner var, vilket väl tog omkring en halvtimme av inte alldeles fokuserat jobb.
Jag lånar också Yres äggklocka, som jag ställer på omkring 60 minuter, vilket var så lång tid vi hade på oss innan Möller var tvungen att dra.
Vi började direkt i en helikopter, som flög över ett snötäckt landskap mot en forskningsstation "nånstans norrut" där det är vinter och kallt. Tydligen har stationen skickat ett sista SOS och sedan tappat kontakten med omvärlden. USA's regering förnekar all vetskap. Helikoptern styrs av en kille med tredagars skäggstubb och morgonrock. Tydligen har han också dragits upp på kort varsel av Null State...
När man närmare sig ser man att basen befinner sig precis på en stor spricka i isen och berggrunden under; och all jord etc runt omkring verkar liksom "nedtryckt" så att det blir lite som en krater med en spricka mitt i.
Agenternas operatör, Valkyrie, Meddelar att utifrån mätinstrumenten så har de ungefär 55 minuter på sig att ta reda på vad som gått snett och, om det är ett hot mot världen, neutralisera det med alla till buds stående medel. Helikoptern landar i utkanten av basen.
Första problemet: Hur tar vi oss genom den minst sagt osäkra terrängen? En av Vicotniks agenter har specialiteten "ninja" och kan hjälpa de övriga närmare in. De stöter dock på trubbel precis innan de kommer fram in i basen, i form av en halvmåneformad spricka 4-5 meter bred, som ligger som en vallgrav. Lite snabbt hittar man ett terränggående snöfordon. Som SL beskriver jag lite diverse grejer därinne, som varma kläder, verktyg, dragkrok, och lite annat. Med hjälp av dragkroken och att en av agenterna var specialist på att skjuta saker så lyckas man få en vajer över till andra sidan. De höjer "sin" ände så att de sedan kan nyttja kläder och liknande för att helt enkelt fara över till den andra sidan med gravitationens hjälp. Lysande! Och utan ett enda tärningsslag. Spelarnas listighet löste problemet.
När man kommer så långt så ritar jag en ny karta, denna gång över basen. Rummen ritar jag i allt eftersom, och improviserar deras innehåll.
De ser två ingångar; en öppen och en stängd dörr. Eftersom de inte vill splittra sig så tar de alla samma dörr, den stängda. Hela basen lutar ungefär 30 grader neråt mot sprickan, så i korridoren har en massa bråte lagt sig för dörren. Man lyckas ändå ta sig in. Första rummet är ett arbetsrum, där de flesta datorer gått åt pipan. Strömmen funkar dessutom inte alls inne i basen. Man sätter gruppens hacker på att plocka hårddiskarna från en av datorerna, för analys via geekens egna laptop.
Ut ur det rummet finns två utgångar; en ståldörr till vänster och en trädörr rakt fram. Ståldörren är låst och igenfrusen, och tyvärr lyckas gruppens superstarke agent bara rycka sönder handtaget. Istället sätter man sprängexperten på att fixa en rejäl riktad laddning, mycket väl medvetna om att denna antagligen kommer förstöra saker därinne. I det här läget har jag redan bestämt att dörren ifråga är sjukstugan, där de skulle ha kunnat få mer info om vad som väntar dem... Och hade de kollat på kartan hade de dessutom sett att den öppna dörren på utsidan antagligen lett till nära eller bredvid samma rum som de nu tänker spränga sig in i. BOOM, säger det. Inuti: Resterna av metallställningar, söndertrasade och splitterskadade lik. Eftersom man inte undersöker dörren ut ser man inga kloförsedda fotspår som leder ut...
Man rör sig längre in; tar trädörren. Den och en dörr i sjukstugan leder till samma korsning, där en dörr leder till en sidobyggnad och en till den andra sidan basen, som befinner sig på andra sidan sprickan. Man har lämnat nörden med datorn i arbetsrummet, och går och undersöker sidobyggnaden. Korridoren dit saknar en vägg, och man ser rakt ner i sprickan, som osar svart rök. Det glöder som av lava där nere.
Sidobyggnaden visar sig vara en sovsal, där man hittar ett lik av en forskare. Liket har gröna läppar och verkar ha gråtit blod.
Samtidigt hör nörden konstiga ljud från "bron" över till andra sidan, och gömmer sig inne på en toalett medan någonting skrapar sig fram utanför. Gruppens gung-ho militärsnubbe (Vicos agent) anropas och kommer till undsättning, och får fajtas med ett svarthudat, läbbigt monster som han lyckas skjuta ner efter att ha fått en rejäl skada över bröstkorgen.
Efter denna pärs tar man sig över den instabila bron över klyftan. Det börjar bli lite ont om tid. På andra sidan finns två byggnader; den första man hittar har mest en stor hissplattform i mitten, som är avstängd. Det finns en lucka på dess golv. I nästa rum hittar man basens generatorer; den ena är bränt. Det går snabbt att koppla om, och ett gult obehagligt nödljus slås igång. Hissen funkar nu.
Militärsnubben (som jag inte minns namnet på; rollformuläret saknar namn...) åker ner med hissen och en massa handgranater han dragit ett snöre genom; han säger åt de andra att om saker skiter sig därnere ska de fixa en bomb och skicka ner.
Väl därnere finns något som flimrar ljust i slutet av en korridor; det är ett stort rum med en catwalk runt omkring, och ett stort runt hål i mitten av golvet som man inte ser bottnen av. Det lutar inåt - tyvärr är rollpersonen inte där tillräckligt länge för att observera att det alltid känns som att det lutar in mot hålet, oavsett vart man står... kring hålet ligger datorer och döda forskare spridda. Det hade säkert funnits mer att undersöka, men tyvärr är det bara ett par minuter kvar på tiden... Militärsnubben kastar ner ett par facklor som "bara försvinner".
Nörden har dekrypterat en del av innehållet, och fått redan på att det har nånting med eltillverkning och gravitationsfält att göra. Det hela kallas "Operation Noir"...
(Det är alltså ett artificiellt svart hål man försökt använda som kraftkälla; det gick mindre bra och nånting förvred en del av forskarna till horribla monster)
Militären kastar sina handgranater ner i hålet och lubbar till hissen. Däruppe tar sig resten av gänget ut, men möts av en av varelserna. Mitt i striden... tar tiden slut, och hela forskningsbasen och dess hemligheter samt rollpersonerna rasar ner in i jordens inre.
Efter spelomgången diskuterade vi en hel del om vad som funkade och inte; generellt verkade det funka, misstänker att det faktum att de faktiskt "förlorade" lade lite sordin på entusiasmen. Reglernas enkelhet uppskattades, liskom det här med att klippa ut ansikten. Det var roligt för det var så intensivt, en timmes hårt fokuserat spelande. Man hade hela tiden den där äggklockan som tickade... Delar av regelsystemet analyserades, men det kommer i en annan tråd. Jag funderade kring tekniker för att spelleda Null State; till exempel att man ska sträva efter att både tillåta varje rollperson att glänsa med de saker den är bra på och hamna i knipa på grund av de saker den är dålig på, att det är bra att försöka splittra gruppen om man kan (skapar lite extra press), och en del annat. Nästa gång kommer vi inte att köra med två rollpersoner samtidigt; det blev oerhört rörigt. Jag ska dessutom minnas att ändra "namn" till "kodnamn" på formuläret; givetvis har man jolly pirate nicknames när man är med i en superhemlig organisation.
