Kristendom i DnD
Om du kör DnD i en variant av vår värld borde du kunna köra med kristendomen relativt oförändrad. Om man vill ha med clerics eller andra divine-karaktärer måste man visserligen ändra religionen lite. Kristna i vår värld brukar anse att mirakel är relativt ovanliga och oftast extremt subtila, men om präster blir clerics så kommer de kunna gå runt och utföra mirakler som helning och extremt spektakulära välsignelser dagligen. Det är rätt svårt att vara ateist i en sådan värld. Om kampanjen inte utspelar sig på jorden måste man även ändra lite i religionens historia, man kan uppenbarligen inte tillbe en snickare från Nazaret, född i Betlehem och död i Jerusalem om ingen av dessa städer existerar. Man får antingen hitta på egna städer eller göra Jesus eller hans motsvarighet till något helt annat (till exempel Aslan i Narniaböckerna, som är en fantasyversion av Jesus).
Att bokstavligen ta religionen "kristendom" och direktkopiera den till en fantasyvärld är rätt ovanligt. Det är däremot rätt vanligt att man använder en extremt snarlik variant av den. På rak arm är det enda rollspel jag kan komma på som bokstavligen använder sig av "Kristendom" men inte utspelar sig i en variant av vår värld är Anima: Beyond fantasy, som jag dock har rätt dålig koll på.
Själv är jag inte jätteförtjust i direkta kristendom-ripoffs i fantasy. Dels känns det bara fantasilöst, hela poängen med att hitta på en ny värld är ju att den skall vara annorlunda än den vi redan har. Dels är det ofta svårt att göra det trovärdigt att folk kan vara monoteister i en värld där flera gudar ständigt ingriper på spektakulära sätt. I sådana världar känns det vettigare att folk är polyteister eller möjligen henoteister. I världar där gudarna inte ingriper direkt är det lite vettigare att folk kan ha olika åsikter. Men min sista invändning är att jag personligen helt enkelt tycker monoteism är rätt tråkigt. Det är roligare om man kan ha flera olika kulter även inom samma religion. Dessutom tenderar direkta kristendoms-ripoffs att förfalla i rätt många tråkiga stereotyper (hurvida de är historiskt korrekta eller ej låter vi vara osagt). Det blir så ofta kyrkor fyllda med superauktoritära, inskräkta inkvisitörer vars medlemmar inte kan umgås med folk från andra religioner utan att det blir bråk. Det funkar i spel där religiös fanatism och motsättningar är ett centralt tema (t.ex. Dark Heresy eller Dogs in the Vineyard) men i andra historier känns det mest som ett uttjatat element som står i vägen för handlingen snarare än att hjälpa den framåt.
Men naturligtvis kan man göra monoteismen intressant och den behöver absolut inte förfalla i trist intolerans. Vi vet från vår egen värld att så inte är fallet. Så jag säger inte att du inte skall använda kristendomen eller en kristendoms-rippof i din fantasyvärld, jag rekommenderar bara att du försöker hitta några intressanta nya vinklingar av religionen och undviker de värsta klyschorna.
Om du kör DnD i en variant av vår värld borde du kunna köra med kristendomen relativt oförändrad. Om man vill ha med clerics eller andra divine-karaktärer måste man visserligen ändra religionen lite. Kristna i vår värld brukar anse att mirakel är relativt ovanliga och oftast extremt subtila, men om präster blir clerics så kommer de kunna gå runt och utföra mirakler som helning och extremt spektakulära välsignelser dagligen. Det är rätt svårt att vara ateist i en sådan värld. Om kampanjen inte utspelar sig på jorden måste man även ändra lite i religionens historia, man kan uppenbarligen inte tillbe en snickare från Nazaret, född i Betlehem och död i Jerusalem om ingen av dessa städer existerar. Man får antingen hitta på egna städer eller göra Jesus eller hans motsvarighet till något helt annat (till exempel Aslan i Narniaböckerna, som är en fantasyversion av Jesus).
Att bokstavligen ta religionen "kristendom" och direktkopiera den till en fantasyvärld är rätt ovanligt. Det är däremot rätt vanligt att man använder en extremt snarlik variant av den. På rak arm är det enda rollspel jag kan komma på som bokstavligen använder sig av "Kristendom" men inte utspelar sig i en variant av vår värld är Anima: Beyond fantasy, som jag dock har rätt dålig koll på.
Själv är jag inte jätteförtjust i direkta kristendom-ripoffs i fantasy. Dels känns det bara fantasilöst, hela poängen med att hitta på en ny värld är ju att den skall vara annorlunda än den vi redan har. Dels är det ofta svårt att göra det trovärdigt att folk kan vara monoteister i en värld där flera gudar ständigt ingriper på spektakulära sätt. I sådana världar känns det vettigare att folk är polyteister eller möjligen henoteister. I världar där gudarna inte ingriper direkt är det lite vettigare att folk kan ha olika åsikter. Men min sista invändning är att jag personligen helt enkelt tycker monoteism är rätt tråkigt. Det är roligare om man kan ha flera olika kulter även inom samma religion. Dessutom tenderar direkta kristendoms-ripoffs att förfalla i rätt många tråkiga stereotyper (hurvida de är historiskt korrekta eller ej låter vi vara osagt). Det blir så ofta kyrkor fyllda med superauktoritära, inskräkta inkvisitörer vars medlemmar inte kan umgås med folk från andra religioner utan att det blir bråk. Det funkar i spel där religiös fanatism och motsättningar är ett centralt tema (t.ex. Dark Heresy eller Dogs in the Vineyard) men i andra historier känns det mest som ett uttjatat element som står i vägen för handlingen snarare än att hjälpa den framåt.
Men naturligtvis kan man göra monoteismen intressant och den behöver absolut inte förfalla i trist intolerans. Vi vet från vår egen värld att så inte är fallet. Så jag säger inte att du inte skall använda kristendomen eller en kristendoms-rippof i din fantasyvärld, jag rekommenderar bara att du försöker hitta några intressanta nya vinklingar av religionen och undviker de värsta klyschorna.