Hej Forumiter!
Jag har haft en plan som jag antytt i tidigare poster här på forumet, fast det var ett tag sen nu.
Jag har velat podcasta faktiskt rollspel, in action. Och nu sitter jag och tänker på diskussionen som Fiktionslek just startat och så kommer jag på, tänk om det kunde locka folk till hobbyn att spela för publik? Alltså en podcast kanske kan ha ha svårt att hitta till folk utanför de som redan är intresserade, men formen att spela inför andra för att introducera konceptet, det kanske kan vara något?
Idén i sig är inte ny, det finns folk som gör podcasts på internet med actual play (nu har jag inte lyssnat på märklighetstroget ännu, men vad jag läst tidigare ska det inta vara live spel inriktat), och utgår från att det finns öppna kvällar osv. i de flesta rollspelssammanhang. Jag har lyssnat på det mesta jag kunnat hitta på internet och hittills har allt varit väldigt tråkigt (är det någon som inte håller med mig så länka gärna!). Min kritik är inte enbart osaklig (fastän jag redan från början var en smula negativt inställd, det måste jag erkänna) utan består av ett par huvudområden, nämligen:
-socialt: Spelarna sitter och myser med sina kompisar när de spelar och har i allmänhet inte så bråttom framåt i historien utan avbryter gärna för ett skratt eller sidokommentar. Det är inte kul för en lyssnare som inte fattar skämtet.
-regler: Spelare har tillgång till en regelbok, både de som spelar och leder, det har inte en lyssnare. Det är extremt tjatigt att vänta på någon som slår i en bok, eller ännu värre som diskuterar vad som står på olika sidor.
-bakgrund: Ofta har spelare en bakgrundsstory till sin rollperson, inte sällan också till den värld där de spelar, det har sällan en lyssnare.
-rollperson: Spelarna har ett rollformulär framför sig, det har inte en lyssnare.
För att råda bot på ovanstående problem tänkte jag:
- spela korta korta scenarion, kanske på en timme eller så.
- spela ett system där reglerna är extremt enkla (alltså extremt enkla). Dessutom tänker jag mig ett samberättande spel, för att få upp tempot och dela på ansvaret för en levande berättelse.
- att bakgrund och setting redan skulle vara välkänt, eller om inte välkänt så lätt definierat att vem som helst förstår vad som är grejen på nån minut. Kanske kunde lyssnare eller publik kunna vara med och modda setting?
- rollpersonen skall inte finnas från början, mer än kanske som ett enkelt statement. Men bör (väl?) kunna utvecklas under spelmötet.
Är jag ute och cyklar? Är rollspel per definition enbart för spelare och spelledare?
Jag har haft en plan som jag antytt i tidigare poster här på forumet, fast det var ett tag sen nu.
Jag har velat podcasta faktiskt rollspel, in action. Och nu sitter jag och tänker på diskussionen som Fiktionslek just startat och så kommer jag på, tänk om det kunde locka folk till hobbyn att spela för publik? Alltså en podcast kanske kan ha ha svårt att hitta till folk utanför de som redan är intresserade, men formen att spela inför andra för att introducera konceptet, det kanske kan vara något?
Idén i sig är inte ny, det finns folk som gör podcasts på internet med actual play (nu har jag inte lyssnat på märklighetstroget ännu, men vad jag läst tidigare ska det inta vara live spel inriktat), och utgår från att det finns öppna kvällar osv. i de flesta rollspelssammanhang. Jag har lyssnat på det mesta jag kunnat hitta på internet och hittills har allt varit väldigt tråkigt (är det någon som inte håller med mig så länka gärna!). Min kritik är inte enbart osaklig (fastän jag redan från början var en smula negativt inställd, det måste jag erkänna) utan består av ett par huvudområden, nämligen:
-socialt: Spelarna sitter och myser med sina kompisar när de spelar och har i allmänhet inte så bråttom framåt i historien utan avbryter gärna för ett skratt eller sidokommentar. Det är inte kul för en lyssnare som inte fattar skämtet.
-regler: Spelare har tillgång till en regelbok, både de som spelar och leder, det har inte en lyssnare. Det är extremt tjatigt att vänta på någon som slår i en bok, eller ännu värre som diskuterar vad som står på olika sidor.
-bakgrund: Ofta har spelare en bakgrundsstory till sin rollperson, inte sällan också till den värld där de spelar, det har sällan en lyssnare.
-rollperson: Spelarna har ett rollformulär framför sig, det har inte en lyssnare.
För att råda bot på ovanstående problem tänkte jag:
- spela korta korta scenarion, kanske på en timme eller så.
- spela ett system där reglerna är extremt enkla (alltså extremt enkla). Dessutom tänker jag mig ett samberättande spel, för att få upp tempot och dela på ansvaret för en levande berättelse.
- att bakgrund och setting redan skulle vara välkänt, eller om inte välkänt så lätt definierat att vem som helst förstår vad som är grejen på nån minut. Kanske kunde lyssnare eller publik kunna vara med och modda setting?
- rollpersonen skall inte finnas från början, mer än kanske som ett enkelt statement. Men bör (väl?) kunna utvecklas under spelmötet.
Är jag ute och cyklar? Är rollspel per definition enbart för spelare och spelledare?
