Nekromanti Snabb och dråplig strid

[Mannen i skogen]

Kanske har någon varit med om någon annan strid som varit snabbare och dråpligare, men jag vill gärna berätta om vad som hände sist jag spelade Eon.

Rollfigurerna stannade till ett par dagar i en liten stad där det fanns ett samoritempel. En av figurerna ville gärna ha ett eget exemplar av de samoriska stavarna att slåss med, men det var inget man bara gick in och köpte.
Efter att ha fjäskat ordentligt för tempelcheferna lyckades de åtminstone komma fram till dealen att han kunde få behålla en stav om han bevisade sig värdig i strid. Strid mot en av deras noviser, närmare bestämt. Spelledaren ville nog inte göra det alltför svårt.
De behöver inte slåss på liv och död, utan den som får motståndaren att vidröra marken med knät tre gånger har vunnit.
Första ronden, stridsrunda 1.
Novisen vinner initiativ och slår snabbt. Träff. På foten. MÄNGDER av smärta, träff på fotknölen med andra ord. Rollfiguren svimmar.
Vi andra rusar till och pysslar om honom och häller i honom lite smärtstillande så han piggnar till.
Inför andra ronden använder rollfiguren i hemlighet lite magi för att göra sitt chockslag lättare.
Andra ronden, stridsrunda 1.
Novisen vinner initiativ och slår dubbelslag. Första slaget: Träff. Rollfiguren försöker parera. Fummel. Träffområde: skrevet. MÄNGDER av smärta, men rollfiguren är vid medvetande. Andra slaget: Träff. Pareringen misslyckas. Träffområde: smalbenet. Allvarlig skada. Benbrott. Och, just det: MÄNGDER av smärta. Svimning.
Det blev ingen tredje rond. Rollfiguren gav upp.
Och nej, han befanns inte värdig att behålla staven.

 

[Navarr]

Skrattar så tårarna rinner.

 

[Übereil]

Hur fan kan man få ett benbrott av att bli slagen på smalbenet med en stav om inte motståndaren dels är väldigt stark/skicklig och dels går in för att skada?

Übereil

 

[Mannen i skogen]

Vet inte.
Tärningarna och reglerna simulerar ju som de gör.
Han kanske hade en fraktur sedan tidigare...

 

[!Paxen]

Won-der-ful

 

[Blasphemy]

Det här var hysteriskt roligt...
Herregud! Skrattade så att det gjorde ont i bröstkorgen...

 

[morkbollen_UBBT]

Rolig berättelse! Det är alltid roligt hur det kan gå med slumpen. Eftersom du har lagt det i krönikor och inte i Eons forum slänger jag på min egna dråpliga strid i DoD-91. Det finns så klart många dråpliga strider, men en som står ut ordentligt är denna.

RPna, en alvisk jägare, en barbar och en tjuv utforskar ruinerna under ett kloster. Där i tunneln stöter de på en mindre demon som anfaller dom. Det blir strid och det dröjer inte länge tills jägaren fumlar och blir så upphetsad så han sväljer sin tunga. OK, inte så farligt, demonen är lite läskig, men ingen match för barbaren och han har ju typ 15 SR innan alven kvävs. Nästa runda fumlar även barbaren som också sväljer sin tunga. Så där ligger de två coola från gruppen och håller på att kvävas. Tjuven gör sitt bästa men blir skadad. Det ser inte ljust ut. Då fumlar även demonen som ramlar på en osynlig sköldpadda och tjuven dödar honom. Han lyckas rädda båda tungsväljarna och blir tillslut en respekterad medlem av gruppen. Så det kanske var en positiv upplevelse, iaf för tjuven.

 

[Mannen i skogen]

som ramlar på en osynlig sköldpadda och

Jag utgår från att det är ordagrant från fummeltabellen.

Även: Bwahahahaha!!

 

[Poseur]

I LoL´d


Men man känner igen sig i liknande situationer i rollspel när man ska låta tärningarna avgöra.

Exempel ifrån Eon II

Min karaktär blir förbannad på en annan karaktär som hela tiden är och snokar i hans packning och "lånar" mat och liknande så han slår honom lite snabbt på handen och vår dåvarande SL beslutar att ta och räkna det som ett "kvickt anfall", dvs halv skada minus 1obt6 i handen.
Jag slår skada, får ändå tillräckligt med sexor så att det är löjligt, ger en fläskig extraskada i handen på den andra karaktären(som är en stridsinriktad fläskstark Ghordvärg) och bryter benet i handen på honom och han svimmar.

Han lärde sig dock en viktig läxa; stjäl inte mat av någon med 22 i Unik stridskonst med momentet Slag i sig.


/Poseur delar lite också då

 

[Blasphemy]

Svälja tungan a la Drakar & Demoner tycktes hända allt för ofta. Det mest roliga exemplet jag har hört är från en omgång av den episka kampanjen "Den nidländska reningen".

Spelgruppen hade spelat igenom alla delar med helt öppna tärningsslag och under vägen hade många rollpersoner bragts om livet men nu stod de äntligen öga mot öga mot halvguden Vicotnic. Den episka slutstriden skulle ta sin början.

Vicotnic drog sitt stora tvåhandssvärd, vann såklart initiativet och SL rullade 20. Nåväl tänkte SL, Vicotnic har ju 27 (eller liknande) i svärd så han kan ju endast fumla om han rullar 20. SL rullar igen - självklart landar den på 20.

Nåväl hela kampanjen har ju varit med öppna slag så han slår på fummeltabellen och vipps så har Vicotnic satt tungan i halsen, faller ihop framför RP och kippar efter luft. Spelarna står och tittar på honom när han dör... och så var kampanjen slut.

Episkt... nja... men en rolig historia blev det allt.

 

[Tony.Meijer]

Nåväl, undertecknad spelade en magiker i Eon för ett par år sedan, och står efter ett tag öga mot öga med en prins. Detta måndagsexemplar till framtida ledare hade förnedrat min karaktär ansenligen och eftersom kutymen i riket var att örfila någon för att visa att en duell skulle utkämpas så gjorde jag detta. Spelledaren säger, ok och slår någon form av anfallsslag och jag får in en obT6, som blir en 6'a. Fine, vi slår på, och 6 efter 6 materialiserar sig fram tills det att jag gör 72 i skada i skallen på prinsstackaren.

Efter att det rosa moln som förut var prinsens huvud lättat så kunde jag bara reagera med: Någon har mördat prinsen! Någon har mördat prinsen!

Det slutade inte så bra...

 

[LordTengel]

Får mig att tänka på en scen ur Det femte elementet, av någon anledning...

 

[Hakazu]

Körde en gång ett uppdrag tillsammans med en annan spelare (SL också så klart), jag och den andra spelaren var på dålig fot och bestämde oss för att få slut på det och skulle ha en ärlig strid.

Då den andre spelaren var den bättre krigaren, både på svärd och närstrid och jag var hyfsad på närstrid bestämde vi oss för att slåss med nävar.

Striden började, jag vann Initiativet och rusade fram emot honom, slängde två snabba slag emot honom som parerades utan problem bara för att sedan bli skallad så hårt att han svimmade och en läkare var tvungen att tillkallas för att han skulle överleva. Den andra spelaren vågade inte sedan mucka med min karaktär XD

 

[Korpa]

Vi spelade Star Wars D6 och jag spelade en mänsklig kvinna, Yayanara. Vi befann oss på Nar Shaddaa och Yaya fick nys om att det fanns en arena där man kunde slåss för pengar. Hon blev förstås eld och lågor och när hon vandrar ut på arenan upptäcker hon till sin förfäran att hon ska slåss mot en wookie. Wookien tyckte att det var väldigt underhållande att en liten människokvinna skulle försöka slå honom så han är givmild och ger Yaya ett gratis slag. Jag rullar tärningarna och träffar. När jag slår skada så slår jag sexa efter sexa efter sexa (då körde vi med regeln att skada också kan explodera) och Yaya slår honom medvetslös med ett slag... Jag vet inte vem som var mest förvånad, jag eller min roll.

 

[Hjalle]

På min rollspelska guldålder, då vi körde en riktigt präktig Eonkampanj, uppstod en mycket pekuliär situation i Utmark. Spelarna hamnade nämligen öga mot öga med Gohlbrandh, en förslavad mortuachdrake. Den stackars draken hade nog mest i uppdrag att skrämma dem och föra dem till häxmästaren Móroga som ville åt dem av olika anledningar.

Normalt skulle en drake givetvis ha lyckats med detta. Det var bara det att i denna grupp fanns en kraggbarbar vid namn Rese som tyckte att vafan, ett stormanfall kan väl aldrig gå fel. Så han tog sitt kraggsvärd och kutade allt vad han orkade och rände svärdet i draken.

Tror inte draken bemödade sig om att försvara sig. Vad kan hända liksom?

Tärningarna rullades. Och rullades. Och rullades. Och slutade på över 100. Och draken... Dog.

Det blev ett spelmöte vi sent kommer att glömma. Men det var en smula svårt att ta ner kraggbarbaren Rese på jorden efter det där.

(Säger fö om inte annat en del om hur illa maxet på 10 skadekolumner passar drakar.)

/Hjalle, kan minnas fel vad gäller detaljerna. Draken dog likförbannat. Av en träff.

 

[Nabu]

Once upon a time, när jag och min dåvarande grupp spelade Eon så hade rollpersonerna insjuknat i feber i Takkalors djungler. Allt väl, det blev funna av Samariorden som vårdade dem. Halvt tillfrisknade ville en tjurig rollperson bestämt gå hämta mer mat, när han ätit upp, så han promenerar iväg med skålen i handen. Den jättelika Thruken som vårdade dem hade dock andra tankar, och lyfte bestämt upp den lille mannen i ett famntag, för att bära tillbaka honom. Det hela slutade dock illa när rollpersonen bestämde sig för att daska till thruken i huvudet med skålen; han gillade inte att bli buren. Jag som SL tänker: snabbt anfall med träskål, vilket såklart resulterar i över 50 skada och att den vänligt sinnade thruken får hjärnan söndermosad.

Efter detta var det dags att fly in i djungeln igen.

 

[Blasphemy]

Man skall inte vara så kaxig som Drake mot en Kraggbarbar. Men likaså skall man inte vara så kaxig som kraggbarbar när man möter inavlade lantisar.

Se här för senaste exemplet hur det kan gå om man är för övermodig.

Kommer i slutet av allt regelsnack så det är bara att scrolla ned.