Ymir
Blivande Stockholmshipster
Finns det någon Eon-modul som ni med tiden kommit att tycka mycket mer om än ni tidigare gjorde? (Jag misstänker nämnligen att det omvända är 1000 ggr vanligare). Jag har upptäckt att jag har åtminstone en sån; Thalamur.
Jag har tidigare gnällt som fan på Thalamur här på forumet, och well, jag tycker fortfarande ätterna är en dålig idé, särskilt det att alla medborgare tillhör en av de nio och att alla är synonyma med tribunalerna, men typ allt annat jag ogillade med modulen har...försvunnit. Nu tycker jag plötsligt om även beskrivningarna av magikraterna, som jag tidigare klagade på - heck, jag tycker de är kickass, in fact. Iochmed att jag började spelleda en ny kampanj i Thalamur upptäckte jag vilken guldgruva av inspiration hela modulen är; jag har inte blivit så inspirerad av någon modul sedan "Alver" och "Dvärgar" då det begav sig, waaaay back when (om ens då).
Thalamurmodulens storhet ligger i att den bryr sig mycket om idékultur, folklig kultur och folktro (sitt fokus på överheten till trots), att den bygger upp en fantastisk intrigmatris iochmed magikraterna och deras intressen kombinerat med Rakhori och deras, Xinu, Gierasherna, etc (en matris ätterna largely var helt överflödiga i). att slp:erna är färgstarka och awesome med tydliga drivkrafter och såsiga relationer som gör det lätt att fisktanka dem, och överhuvudtaget att Thalamur blir ett färgstarkt och fängslande ställe med en alldeles egen känsla.
Märk väl, andra i min spelgrupp insisterar på att Thalamurs känsla inte alls är så komplett, att kulturen liksom saknar tydlig identitet, och att framförallt Cirefalier-modulen därför är mycket bättre, så det kan vara att Thalamur bara träffar precis rätt med en shitload av tropes jag älskar (gränslös dekadens/gray and gray mortality/crapsack world/etc), men då måste 'Cirefalier' dessutom ha träffat fullkomligt tokigt...så jag vet inte. Hur det nu är så har 'Thalamur' klättrat oerhört i mitt anseende, medan de flesta andra Eon-moduler bara har sjunkit i det genom åren, i takt med att jag blivit mer involverad i Neogames, mer cynisk, och fått allt högre krav.
Jag har tidigare gnällt som fan på Thalamur här på forumet, och well, jag tycker fortfarande ätterna är en dålig idé, särskilt det att alla medborgare tillhör en av de nio och att alla är synonyma med tribunalerna, men typ allt annat jag ogillade med modulen har...försvunnit. Nu tycker jag plötsligt om även beskrivningarna av magikraterna, som jag tidigare klagade på - heck, jag tycker de är kickass, in fact. Iochmed att jag började spelleda en ny kampanj i Thalamur upptäckte jag vilken guldgruva av inspiration hela modulen är; jag har inte blivit så inspirerad av någon modul sedan "Alver" och "Dvärgar" då det begav sig, waaaay back when (om ens då).
Thalamurmodulens storhet ligger i att den bryr sig mycket om idékultur, folklig kultur och folktro (sitt fokus på överheten till trots), att den bygger upp en fantastisk intrigmatris iochmed magikraterna och deras intressen kombinerat med Rakhori och deras, Xinu, Gierasherna, etc (en matris ätterna largely var helt överflödiga i). att slp:erna är färgstarka och awesome med tydliga drivkrafter och såsiga relationer som gör det lätt att fisktanka dem, och överhuvudtaget att Thalamur blir ett färgstarkt och fängslande ställe med en alldeles egen känsla.
Märk väl, andra i min spelgrupp insisterar på att Thalamurs känsla inte alls är så komplett, att kulturen liksom saknar tydlig identitet, och att framförallt Cirefalier-modulen därför är mycket bättre, så det kan vara att Thalamur bara träffar precis rätt med en shitload av tropes jag älskar (gränslös dekadens/gray and gray mortality/crapsack world/etc), men då måste 'Cirefalier' dessutom ha träffat fullkomligt tokigt...så jag vet inte. Hur det nu är så har 'Thalamur' klättrat oerhört i mitt anseende, medan de flesta andra Eon-moduler bara har sjunkit i det genom åren, i takt med att jag blivit mer involverad i Neogames, mer cynisk, och fått allt högre krav.
