Jag håller på att modifiera den samoriska läran, den största religionen i på östra Asharina så att den i praktiken är en mer tolerant variant av Daakkyrkan snarare än en soldyrkande kult.
Varför? Dels för att jag kan, dels för att jag tycker Daakkyrkan i allmänhet och monoteism i synnerhet är mer intressant än klassiska, polyteistiska religioner som det alltid finns för mycket av i fantasy. Men hellre än att skapa något helt nytt från grunden så väljer jag att modifiera det som redan finns, och jag tycker den lösningen skapar mer djup till Mundanas redan största religion.
Detta är vad jag har kommit fram till hittills:
Den samoriska läran, eller samorismen, är en i huvudsak monolatrisk religon med ursprung i Daakkyrkan. Dess största utbredning är på Asharina.
Samorismen grundar sig i profeten Samor den Heliges och hans lärjungars läror vilka var aktiva under senare halvan av 900-talet e.D. Själva läran är en avart från den jargiska Daakkyrkan, som från början ställde sig kritiskt till ett styrande prästerskap och istället förespråkade ett personligt samband med Daak. Läran är även något nationalistisk då de troende anser att Asharina (Asharien och Soldarn) utgör ett "förlovat land", och det är alla rättrognas plikt att åtminstone en gång i livet vallfärda till staden Nada där Samor förutspådde solförmörkelsen år 957 e.D. Många troende bär alltid med sig en sten eller en liten påse med jord från Asharien eftersom den heliga marken sägs beskydda bäraren. Ofta används en stiliserad sol som symbol för religionen för att hedra Samors profetia.
Teologi
Ett centralt begrepp inom samorismen är "Den eviga omvälvningen" (som även är namnet på religionens heligaste skrifter) som innebär att allting är cykliskt, att inget varken har ände eller slut, detta är en stor skillnad från den jargiska Daakkyrkan som lär ut att Daaks skapelse kommer att förintas på den "yttersta dagen". Daak själv målas inom samorismen upp som ensam skapargudom, formlös, oändlig, evig och outgrundlig. Daak är allomfattande, bortom tid, rum och all mänsklig fattningsförmåga vilket gör att "han" inte går att avbilda och Daaks bud förmedlas istället av sändebud och profeter. Alla andra väsen som uppfattas som gudar lever under Daaks himmel och är underställda "hans" makt. Många inom läran tror på reinkarnation men att de sanna rättrogna kan bryta cykeln av återfödslar och blir då klart lysande stjärnor på himlavalvet medan otrognas själar slungas ut i den eviga, kalla rymden.
Inom samorismen rättfärdigar man accepterandet av andra gudars existens genom att analysera passager i de heliga skrifterna som stödjer detta, mest notabelt Daaks första påbud: ”Du skall icke andra gudar hava bredvid Daak”. Detta tolkas av samoriterna som att Daak själv erkänner andra gudars existens, även om dessa gudar naturligtvis är underlägsna Daak. Jargiska teologer påpekar att hela påbudet lyder ”Du skall icke andra gudar hava bredvid Daak, som är den ende Guden”, men samoriterna har alltid hävdat att den sista meningen är en revidering som tillkom efter det att Samor fått sin uppenbarelse. Vidare anses alla helgon och profeter som lyfts fram inom den jargiska kyrkan vara "änglar" eller Daaks himmelska sändebud, och dessa tillbes aldrig direkt. Vissa, då framförallt inom den reformerade samorismen, förrättar sina böner till Daak genom Samor då de anser att Daak hellre hör bönen förmedlad genom sin utvalde profet. Konservativa och ortodoxa samoriter hävdar dock att detta är avgudadyrkan, vilket har skapat en hel del konflikter genom åren mellan de olika lägren.
Relationen mellan Daak och Malgoarh är även den annorlunda inom samorismen jämfört med i den jargiska moderkyrkan. Enligt samorismen så var Daak som stod för ordning skapelsekraft och Malgoarh som stod för kaos och förintelse vid tiden för denna världs begynnelse invonverade i strid. Malgoarh, den kaotiska, primordiala ondskan, sägs då ha slitits sönder av Daaks makt och blivit uppdelad i sju delar:
- Antimon, vredens furste.
- Barantu, världarnas förgörare.
- Gluthos, kättjans härold.
- Orcas, rovets och plundringens konung.
- Raptari, den svarta ogärningsmannen.
- Xinu, plågoanden.
- Zebul, lögnernas fader.
Dessa sju väsen förkroppsligar synderna inom samorismen vilka är motsatserna till Daaks dygder om tålamod, frid, anspråkslöshet, givmildhet och ärlighet. Värt att notera är att dessa sju väsen dyrkades som gudar i kulter som förekom på Asharina och i Jargien under Samors tid.
Profeten Samors liv
Om Samor den Helige sägs det att han var en mattknytare från Sardan i Jargien som levde och var verksam under 900-talet e.D. Hans liv var anspråkslöst och oansenligt, men en natt uppenbarade sig ett av Daaks sändebud inför Samor och förmedlade för honom att Daak våndades över sina följeslagares uppdelning i fattig och rik, herre och slav eftersom att alla Daaks avbilder var lika under solen. Sändebudet (som kan ha varit profeten Udar eller den som kallas "Ljusbringaren") sade att Samors öde var att leda de rättrogna österut mot ett förlovat land där alla troende kunde leva ifred, fria från inkvisitionens förtryck och kyrkans hierarki. Samor, känd för sin stora ödmjukhet, överväldigades över sin uppgift och uttryckte sitt tvivel då han sade till Herren att han endast var en fattig mattknytare som omöjligen kunde leda tusentals män i en folkvandring, och för detta tvivel så bestraffades han av Daak som gjorde honom blind. Under de nästföljande tjugo åren så begav sig Samor runt i Jargien för att predika om det som sagts till honom i drömmen. Han tog sig tjugo lärjungar, däribland Nimto, Ramsal, Minuviel och Zorián, vilka bistod honom i spridandet av den sanna läran och efter att ha samlat tusentalet anhängare så begav sig de rättrogna av österut år 953, mot det land som Daak själv utsett åt dem. Detta land, sade Samor, låg i riket Nevo (nuvarande Asharien) där folket dyrkade många gudar och korruption och ondska flödade då de tre gudarnas prästinnor missbrukade sin makt. Många nevriner misstrodde den jargiska Daakkyrkan efter inkvisitionens härjningar, inte minst kung Ancanogel som år 952 bannlyst den jargiska tron. I Nevos huvudstad Nada förutspådde Samor år 957 att en solförmörkelse skulle inträffa under midsommarfesten och när så skedde så spreds ryktet snabbt om hans profetiska förmågor runt om i Nevo. Inom loppet av några år så hade majoriteten av alla Nevos invånare konverterat och fred rådde över Asharina. Ryktet om profeten Samor hade dock spridit sig även öster om Khazimbergen, där den jargiska moderkyrkan år 961 e.D. utlyste ett korståg mot Nevo för att kväsa ”irrläran” och underkasta Asharina under Tibaras styre. En stor här av tungt bepansrade korsfarare bröt sig i Nevo och skrifterna säger att självaste jorden grät blod över de skändelser som ägde rum under denna svåra tid. Följden blev att ännu fler flockade sig kring Samors banér, och efter mycket hårda strider så kunde korståget krossas av de beslutsamma nevrinerna i slaget vid Nada, där de tillfångatagna jargierna tvingades att avsäga sig sin tro och konvertera till samorismen eller dö. Två år senare, år 964 e.D. dog Samor efter att ha förutspått sin egen död, och hans kvarlevor kremerades i enlighet med hans egen vilja så att askan skulle ”uppgå till Daaks himmel”.
Olika trosinriktningar inom den samoriska läran
Reformerad samorism – Den största inriktningen inom den moderna samorismen vars grunder uppstod i och med Boronkonklaven år 1405 e.D., efter att Cereviel IV valts till predent av Boron och började likrikta de olika grupperingarna som uppstått för att undvika schismer. Reformisterna anser att predenten av Boron är den samoriska lärans formelle överhuvud men prästerskapet har en mer administrativ och förkunnande roll och sällan någon ekonomisk makt. Synen på magi påminner mycket om den i Consaber, det vill säga att även magin är en del av Daaks skapelse och brukandet av den är således tillåtet. Något som särskiljer reformisterna från de ortodoxa och konservativa är även att de tillåter kvinnor att bli samorimän, vilket är något de andra inriktningarna inte tillåter. Synen på andra trosläror är mycket liberal, rentav "slapphänt" menar de konservativa och ortodoxa samoriterna, och många reformiter resonerar som så att alla vägar till frälsning är vägar till Daaks rike.
Konservativ samorism – Uppstod som en reaktion på den reformerade samorismen och har starkt fäste i Soldarn och då framförallt inom Zoriánorden. De konservativa delar många likheter med de ortodoxa, men förrättar sina böner på ashariska och bedriver till skillnad från dem aktiv mission för att sprida Samors bud till världen. Man erkänner predenten av Boron som formellt överhuvud men ser inofficiellt så ser man Zoriánklostrets andlige ledare som den främste att uttala sig om Samors bud. Parallelldyrkan med andra gudomar jämte Daak får officiellt inte förekomma men ofta väljer man att hålla en låg profil i just den frågan av politiska skäl såvida det inte rör sig om direkt ”onda” och destruktiva kulter.
Mystisk samorism – Samlingsnamn på de djupa teologiska inriktningarna inom samorismen som försöker utröna sanningen om Daaks väsen, framförallt genom konsultering av de heliga skrifterna och letandet efter hemliga passager bland dem. Faktum är att några av Asharinas skickligaste semotropiker är mystiska samoriter, då de använder magi för att studera och uttolka de heliga skrifterna. Somliga samoritmystiker väljer att mer handgripligen försöka förnimma Daaks väsen genom att späka sig själva eller leva strikt asketiska liv i ensamhet för att på så vis försöka koppla bort själen från sina fysiska begär, vilka anses vara i vägen för deras kontakt med Skaparen.
Ortodox samorism – Den minsta inriktningen som anser sig stå Samors ursprungliga lära närmast och vägrar erkänna Boronpredenten som religiöst överhuvud eller prästerskap över huvud taget. Ortodoxa samoriter lever ofta i slutna grupper antingen i egna byar eller i egna kvarter, de tar fasta på Samors bud om hårt arbete, sedlighet och anspråkslöshet. De ortodoxa håller hårt på monoteismen och till skillnad från reformisterna så förrättar de aldrig böner till profeten Samor eller hans lärjungar utan enbart till Gud själv. Bönerna hålls på nevrinska, språket Samor själv talade efter att han anlänt till Nevo och är avlägset släkt med äldre coloniska. Ingen parallelldyrkan förekommer bland de ortodoxa och synen på magi är att alla användningsformer av trollkonst är blasfemiskt såvida att de inte direkt tjänar religionens syften. De ortodoxa förrättar inte heller någon form av mission, men välkomnar alla som frivilligt väljer att leva efter Samors bud.
Så vad tycks om allt detta? Teologi är inte alls min starka sida, men jag eftersträvar att göra ett såpass trovärdigt jobb som möjligt. Någon som har kritik att komma med, inkonsekvenser att peka på, några random förslag? Vad kan förbättras?
Varför? Dels för att jag kan, dels för att jag tycker Daakkyrkan i allmänhet och monoteism i synnerhet är mer intressant än klassiska, polyteistiska religioner som det alltid finns för mycket av i fantasy. Men hellre än att skapa något helt nytt från grunden så väljer jag att modifiera det som redan finns, och jag tycker den lösningen skapar mer djup till Mundanas redan största religion.
Detta är vad jag har kommit fram till hittills:
Den samoriska läran, eller samorismen, är en i huvudsak monolatrisk religon med ursprung i Daakkyrkan. Dess största utbredning är på Asharina.
Samorismen grundar sig i profeten Samor den Heliges och hans lärjungars läror vilka var aktiva under senare halvan av 900-talet e.D. Själva läran är en avart från den jargiska Daakkyrkan, som från början ställde sig kritiskt till ett styrande prästerskap och istället förespråkade ett personligt samband med Daak. Läran är även något nationalistisk då de troende anser att Asharina (Asharien och Soldarn) utgör ett "förlovat land", och det är alla rättrognas plikt att åtminstone en gång i livet vallfärda till staden Nada där Samor förutspådde solförmörkelsen år 957 e.D. Många troende bär alltid med sig en sten eller en liten påse med jord från Asharien eftersom den heliga marken sägs beskydda bäraren. Ofta används en stiliserad sol som symbol för religionen för att hedra Samors profetia.
Teologi
Ett centralt begrepp inom samorismen är "Den eviga omvälvningen" (som även är namnet på religionens heligaste skrifter) som innebär att allting är cykliskt, att inget varken har ände eller slut, detta är en stor skillnad från den jargiska Daakkyrkan som lär ut att Daaks skapelse kommer att förintas på den "yttersta dagen". Daak själv målas inom samorismen upp som ensam skapargudom, formlös, oändlig, evig och outgrundlig. Daak är allomfattande, bortom tid, rum och all mänsklig fattningsförmåga vilket gör att "han" inte går att avbilda och Daaks bud förmedlas istället av sändebud och profeter. Alla andra väsen som uppfattas som gudar lever under Daaks himmel och är underställda "hans" makt. Många inom läran tror på reinkarnation men att de sanna rättrogna kan bryta cykeln av återfödslar och blir då klart lysande stjärnor på himlavalvet medan otrognas själar slungas ut i den eviga, kalla rymden.
Inom samorismen rättfärdigar man accepterandet av andra gudars existens genom att analysera passager i de heliga skrifterna som stödjer detta, mest notabelt Daaks första påbud: ”Du skall icke andra gudar hava bredvid Daak”. Detta tolkas av samoriterna som att Daak själv erkänner andra gudars existens, även om dessa gudar naturligtvis är underlägsna Daak. Jargiska teologer påpekar att hela påbudet lyder ”Du skall icke andra gudar hava bredvid Daak, som är den ende Guden”, men samoriterna har alltid hävdat att den sista meningen är en revidering som tillkom efter det att Samor fått sin uppenbarelse. Vidare anses alla helgon och profeter som lyfts fram inom den jargiska kyrkan vara "änglar" eller Daaks himmelska sändebud, och dessa tillbes aldrig direkt. Vissa, då framförallt inom den reformerade samorismen, förrättar sina böner till Daak genom Samor då de anser att Daak hellre hör bönen förmedlad genom sin utvalde profet. Konservativa och ortodoxa samoriter hävdar dock att detta är avgudadyrkan, vilket har skapat en hel del konflikter genom åren mellan de olika lägren.
Relationen mellan Daak och Malgoarh är även den annorlunda inom samorismen jämfört med i den jargiska moderkyrkan. Enligt samorismen så var Daak som stod för ordning skapelsekraft och Malgoarh som stod för kaos och förintelse vid tiden för denna världs begynnelse invonverade i strid. Malgoarh, den kaotiska, primordiala ondskan, sägs då ha slitits sönder av Daaks makt och blivit uppdelad i sju delar:
- Antimon, vredens furste.
- Barantu, världarnas förgörare.
- Gluthos, kättjans härold.
- Orcas, rovets och plundringens konung.
- Raptari, den svarta ogärningsmannen.
- Xinu, plågoanden.
- Zebul, lögnernas fader.
Dessa sju väsen förkroppsligar synderna inom samorismen vilka är motsatserna till Daaks dygder om tålamod, frid, anspråkslöshet, givmildhet och ärlighet. Värt att notera är att dessa sju väsen dyrkades som gudar i kulter som förekom på Asharina och i Jargien under Samors tid.
Profeten Samors liv
Om Samor den Helige sägs det att han var en mattknytare från Sardan i Jargien som levde och var verksam under 900-talet e.D. Hans liv var anspråkslöst och oansenligt, men en natt uppenbarade sig ett av Daaks sändebud inför Samor och förmedlade för honom att Daak våndades över sina följeslagares uppdelning i fattig och rik, herre och slav eftersom att alla Daaks avbilder var lika under solen. Sändebudet (som kan ha varit profeten Udar eller den som kallas "Ljusbringaren") sade att Samors öde var att leda de rättrogna österut mot ett förlovat land där alla troende kunde leva ifred, fria från inkvisitionens förtryck och kyrkans hierarki. Samor, känd för sin stora ödmjukhet, överväldigades över sin uppgift och uttryckte sitt tvivel då han sade till Herren att han endast var en fattig mattknytare som omöjligen kunde leda tusentals män i en folkvandring, och för detta tvivel så bestraffades han av Daak som gjorde honom blind. Under de nästföljande tjugo åren så begav sig Samor runt i Jargien för att predika om det som sagts till honom i drömmen. Han tog sig tjugo lärjungar, däribland Nimto, Ramsal, Minuviel och Zorián, vilka bistod honom i spridandet av den sanna läran och efter att ha samlat tusentalet anhängare så begav sig de rättrogna av österut år 953, mot det land som Daak själv utsett åt dem. Detta land, sade Samor, låg i riket Nevo (nuvarande Asharien) där folket dyrkade många gudar och korruption och ondska flödade då de tre gudarnas prästinnor missbrukade sin makt. Många nevriner misstrodde den jargiska Daakkyrkan efter inkvisitionens härjningar, inte minst kung Ancanogel som år 952 bannlyst den jargiska tron. I Nevos huvudstad Nada förutspådde Samor år 957 att en solförmörkelse skulle inträffa under midsommarfesten och när så skedde så spreds ryktet snabbt om hans profetiska förmågor runt om i Nevo. Inom loppet av några år så hade majoriteten av alla Nevos invånare konverterat och fred rådde över Asharina. Ryktet om profeten Samor hade dock spridit sig även öster om Khazimbergen, där den jargiska moderkyrkan år 961 e.D. utlyste ett korståg mot Nevo för att kväsa ”irrläran” och underkasta Asharina under Tibaras styre. En stor här av tungt bepansrade korsfarare bröt sig i Nevo och skrifterna säger att självaste jorden grät blod över de skändelser som ägde rum under denna svåra tid. Följden blev att ännu fler flockade sig kring Samors banér, och efter mycket hårda strider så kunde korståget krossas av de beslutsamma nevrinerna i slaget vid Nada, där de tillfångatagna jargierna tvingades att avsäga sig sin tro och konvertera till samorismen eller dö. Två år senare, år 964 e.D. dog Samor efter att ha förutspått sin egen död, och hans kvarlevor kremerades i enlighet med hans egen vilja så att askan skulle ”uppgå till Daaks himmel”.
Olika trosinriktningar inom den samoriska läran
Reformerad samorism – Den största inriktningen inom den moderna samorismen vars grunder uppstod i och med Boronkonklaven år 1405 e.D., efter att Cereviel IV valts till predent av Boron och började likrikta de olika grupperingarna som uppstått för att undvika schismer. Reformisterna anser att predenten av Boron är den samoriska lärans formelle överhuvud men prästerskapet har en mer administrativ och förkunnande roll och sällan någon ekonomisk makt. Synen på magi påminner mycket om den i Consaber, det vill säga att även magin är en del av Daaks skapelse och brukandet av den är således tillåtet. Något som särskiljer reformisterna från de ortodoxa och konservativa är även att de tillåter kvinnor att bli samorimän, vilket är något de andra inriktningarna inte tillåter. Synen på andra trosläror är mycket liberal, rentav "slapphänt" menar de konservativa och ortodoxa samoriterna, och många reformiter resonerar som så att alla vägar till frälsning är vägar till Daaks rike.
Konservativ samorism – Uppstod som en reaktion på den reformerade samorismen och har starkt fäste i Soldarn och då framförallt inom Zoriánorden. De konservativa delar många likheter med de ortodoxa, men förrättar sina böner på ashariska och bedriver till skillnad från dem aktiv mission för att sprida Samors bud till världen. Man erkänner predenten av Boron som formellt överhuvud men ser inofficiellt så ser man Zoriánklostrets andlige ledare som den främste att uttala sig om Samors bud. Parallelldyrkan med andra gudomar jämte Daak får officiellt inte förekomma men ofta väljer man att hålla en låg profil i just den frågan av politiska skäl såvida det inte rör sig om direkt ”onda” och destruktiva kulter.
Mystisk samorism – Samlingsnamn på de djupa teologiska inriktningarna inom samorismen som försöker utröna sanningen om Daaks väsen, framförallt genom konsultering av de heliga skrifterna och letandet efter hemliga passager bland dem. Faktum är att några av Asharinas skickligaste semotropiker är mystiska samoriter, då de använder magi för att studera och uttolka de heliga skrifterna. Somliga samoritmystiker väljer att mer handgripligen försöka förnimma Daaks väsen genom att späka sig själva eller leva strikt asketiska liv i ensamhet för att på så vis försöka koppla bort själen från sina fysiska begär, vilka anses vara i vägen för deras kontakt med Skaparen.
Ortodox samorism – Den minsta inriktningen som anser sig stå Samors ursprungliga lära närmast och vägrar erkänna Boronpredenten som religiöst överhuvud eller prästerskap över huvud taget. Ortodoxa samoriter lever ofta i slutna grupper antingen i egna byar eller i egna kvarter, de tar fasta på Samors bud om hårt arbete, sedlighet och anspråkslöshet. De ortodoxa håller hårt på monoteismen och till skillnad från reformisterna så förrättar de aldrig böner till profeten Samor eller hans lärjungar utan enbart till Gud själv. Bönerna hålls på nevrinska, språket Samor själv talade efter att han anlänt till Nevo och är avlägset släkt med äldre coloniska. Ingen parallelldyrkan förekommer bland de ortodoxa och synen på magi är att alla användningsformer av trollkonst är blasfemiskt såvida att de inte direkt tjänar religionens syften. De ortodoxa förrättar inte heller någon form av mission, men välkomnar alla som frivilligt väljer att leva efter Samors bud.
Så vad tycks om allt detta? Teologi är inte alls min starka sida, men jag eftersträvar att göra ett såpass trovärdigt jobb som möjligt. Någon som har kritik att komma med, inkonsekvenser att peka på, några random förslag? Vad kan förbättras?