A Taste For Murder för att det låter som min typ av mordgåtespel (dvs. det finns ingen gåta att lösa, jag kan koncentrera mig på att vara ärkebrittisk och mysa).
The Daughters of Verona för att jag alltid är nyfiken på vad Wilper kokat ihop, för att tanken bakom spelet tilltalar mig, och för att jag vet att spelen som inspirerat designen är skitbra.
Labyrinth Lord/old school Dungeons & Dragons för att jag är helt förälskad i hela grejen. Det känns som något slags tidsresa i kultur-/idéhistoria till ett svunnet sjuttiotal. Jag hoppas kunna få uppleva hur spelet/spelandet transcenderar det ironiska och blir ascoolt helt på riktigt.
Teknochock eftersom det trycker på alla knapparna jag trodde hade växt bort sen andra halvan av nittiotalet. Jag vill titta på Ghost in the Shell, läsa Akira igen, och sedan kämpa mig upp till toppen av mitt gäng.
Coriolis som om det vore en dramaserie på TV. Jag vet inte om varken de gamla eller nya reglerna kommer vara så himla lämpliga egentligen, men det ligger nära till hands att snatta världen vid tillfälle.
Solar System för att det funkade så bra i kampanjen jag spelade i för flera år sen. Spelet ger häftig karaktärsutveckling och sätter rollpersonerna hårt i fokus för handligen, vilket jag verkligen gillar.
Annalise för att jag är nyfiken på hur det fungerar. Från början lärde jag känna det som »ett vampyrspel där vampyren knappt är med« vilket jag fortfarande tycker låter suveränt, men det lär visst gå bra att köra med lite vilken setting som helst (som det brukar vara med många av spelen jag är nyfiken på).
Bloodlust / Hyperborea - Meister des Stahls för att det verkar coolt och helt galet, och verkar ha en intressant form för spelandet (din egentliga rollperson är ett magiskt vapen, sen spelar du nån jeppe som kånkar runt på något annat magiskt vapen också).
Mouse Guard för att det är lite myspysigt men samtidigt kan ge riktigt tuffa situationer. Skulle gärna lira 2 timmar i veckan då jag tror det skulle räcka för att få rätt stor behållning.
Burning Wheel för att jag kanske är lite masochist trots allt: det är jobbigt att behöva »misslyckas framåt« hela tiden, men det händer så grymt coola grejer då. T.ex. så har jag lovat bort min förstfödda till träskhäxan. Oooops.
