G
Guest
Guest
Nu har jag spelat Fantasy! - Anarchclown improviserade ihop ett scenario under småtimmarna av Dancon åt mig, Radioaktiv, Dante, Gizmo och Organ.
De tre bockarna Brute
Hertiginnnan Valda har ett problem. Hennes inhyrda bevakningstroll som insamlade skatt vid provinsens enda bro har med våld blivit avsatt från sin position av trenne bockar. Nu kan man ju tro att det inte gör så stor skillnad om det är bockar eller troll som vaktar bron men det gör det - bockar saknar nämligen minsta tillstymmelse till tilltro för nationalekonomiska system och alla silverdaler hamnar pronto i deras fickor... eller ja... de hade ju inga kläder. Vi lämnar det där.
Hertiginnan har hur som helst beslutat att bockarna måste dö och det skyndsamt.
Våra hjältar var
* Den uttråkade adelskvinnan, Expeditionens ledare.
* Garm Örlöse den avige (sedermera den splittrade)
* Matti, legitimerad klätterapa och knivkastare.
* Baron Ragmar Taffel. Ärelysten och miserabel.
* Träskmannen med den mumifierade aphanden
Berättelsen börjar på en flodpråm som tar oss igenom träsket till ett stort värdshus ute i ingenstans där det åts, drack och inhämtades information om målet.
Vad gäller gästfriheten och matens kvalitet är det nog bäst att inte diskutera denna då värdshusägarinnan Ragnemor var en sannerligen otrevlig gestalt och tillika Träskmannens mor. Det kan tilläggas att Baron Ragmar Taffel ögonblickligen blev förälskad i kvinnan.
Den tappra skaran fick i alla fall logi i värdshuset sovloft - ett minimalt rum utan luckor för fönstergluggarna. Det upptäcktes också att Ragnemor hade för vana att låsa in sina nattgäster vilket ledde till att de fick klättra ut genom fönstret morgonen efter. Värdshuset i träsket förtjänar verkligen sin stjärna i michelinguiden.
Resan fortsätter en halv dagsmarsch igenom träsket på dess lertäckta genomfartsväg. Adelskvinnan i täten faller ner i en spikbeströdd grop men suckar mest över detta. Från fallgropen leder spår. Stora bockspår.
I hög stridsberedskap, och evigt kivande mellan Garm och Taffel om vem som ska gå sist, följs spåren fram till ett parti med tättbevuxen sly (tänk energiskog).
Matti klättrar upp i ett träd för att spana vad som döljer sig inuti skogspartiet och ser en blänkade pöl samt hur en väldig ek reser sig ur slysnåret.
Det blänkande visar sig vara en igenfrusen mindre pöl där en ung välklädd herre ligger fastfrusen under isen. Medan hjältarna undersöker detta rusar en jättegroda med blåvitspräcklig hy - den verkar inte uppfylld av glädje så hjältarna slår ihjäl den.
Garm skär sedan upp den då man kunde ana något skimrande genom dess väldigade gap - vilket visar sig vara en iskall juvel.
Kort därefter hörs flöjtspel från slyskogens djup. Tonerna från flöjten får grenverket att väckas till liv och det är med blankvapens hugg skogen fram till flöjtspelaren forceras. Vid åsynen av våra förargade kämpar flyr dock flöjtisten in i och upp i den väldigade eken. Efter att återigen ha trätat lite om vem som ska gå sist så stormas eken.
En spiralgång leder dem ungefär tjugometer upp i trädet där det gången delar sig i två trappor som tycks leda till platåer ute bland löven.
På den högra platån stod en kittel och puttrade, doften vagt påminnande om vårlök och trollkött.
Baronen tar ett smakprov och förvandlas ögonblickligen till en fladdermus. Dennes lilla lilla get Francesco gör också det och förvandlas följdaktligen också till enfladdermus fladderget.
Den vänstra platån bestod av en husliknande konstruktion som vaktades av tvenne bockar. Efter diverse vapenskrammel, trapprumlande och platåfallande nedgörs dessa men det är också nära att träskmannen biter i det sura äpplet. Hjälteskaran fortsätter mot husets dörr som öppnas av adelskvinnan. Hennes initiala försök att förhandla med residenterna - flöjtspelaren, den tredje bocken och en häxa - kullkastas av att Garm utbrister till bock nummer tre "Vi har dödat dina bröder!".
Bocken rusar fram mot dörren, knuffar undan vår uttråkade adelsdam, och fortsätter vidare mot Garm... som dock duckar undan detta med finess! Detta placerar Matti öga mot öga med tredje bocken Brute.
Här kommer jag inte riktigt ihåg hur turena gick men det kastades en massa knivar, störtbombades i fladdermusform, stacks en massa dolkar och sprangs i trappar. Garm blir förtrollad till en krossad spegel när han blir träffad av en av häxans hårnålar.
Hennes naglar kan dessutom skjuta ut till enorm längd och med dessa naglar hon fast fladdermusen och fladdergeten. Adelskvinnan rycker på axlarna, kliver fram och nedgör häxan med ett beslutsamt svärdshugg.
Provinsens tullinkomster är räddade!
De tre bockarna Brute
Hertiginnnan Valda har ett problem. Hennes inhyrda bevakningstroll som insamlade skatt vid provinsens enda bro har med våld blivit avsatt från sin position av trenne bockar. Nu kan man ju tro att det inte gör så stor skillnad om det är bockar eller troll som vaktar bron men det gör det - bockar saknar nämligen minsta tillstymmelse till tilltro för nationalekonomiska system och alla silverdaler hamnar pronto i deras fickor... eller ja... de hade ju inga kläder. Vi lämnar det där.
Hertiginnan har hur som helst beslutat att bockarna måste dö och det skyndsamt.
Våra hjältar var
* Den uttråkade adelskvinnan, Expeditionens ledare.
* Garm Örlöse den avige (sedermera den splittrade)
* Matti, legitimerad klätterapa och knivkastare.
* Baron Ragmar Taffel. Ärelysten och miserabel.
* Träskmannen med den mumifierade aphanden
Berättelsen börjar på en flodpråm som tar oss igenom träsket till ett stort värdshus ute i ingenstans där det åts, drack och inhämtades information om målet.
Vad gäller gästfriheten och matens kvalitet är det nog bäst att inte diskutera denna då värdshusägarinnan Ragnemor var en sannerligen otrevlig gestalt och tillika Träskmannens mor. Det kan tilläggas att Baron Ragmar Taffel ögonblickligen blev förälskad i kvinnan.
Den tappra skaran fick i alla fall logi i värdshuset sovloft - ett minimalt rum utan luckor för fönstergluggarna. Det upptäcktes också att Ragnemor hade för vana att låsa in sina nattgäster vilket ledde till att de fick klättra ut genom fönstret morgonen efter. Värdshuset i träsket förtjänar verkligen sin stjärna i michelinguiden.
Resan fortsätter en halv dagsmarsch igenom träsket på dess lertäckta genomfartsväg. Adelskvinnan i täten faller ner i en spikbeströdd grop men suckar mest över detta. Från fallgropen leder spår. Stora bockspår.
I hög stridsberedskap, och evigt kivande mellan Garm och Taffel om vem som ska gå sist, följs spåren fram till ett parti med tättbevuxen sly (tänk energiskog).
Matti klättrar upp i ett träd för att spana vad som döljer sig inuti skogspartiet och ser en blänkade pöl samt hur en väldig ek reser sig ur slysnåret.
Det blänkande visar sig vara en igenfrusen mindre pöl där en ung välklädd herre ligger fastfrusen under isen. Medan hjältarna undersöker detta rusar en jättegroda med blåvitspräcklig hy - den verkar inte uppfylld av glädje så hjältarna slår ihjäl den.
Garm skär sedan upp den då man kunde ana något skimrande genom dess väldigade gap - vilket visar sig vara en iskall juvel.
Kort därefter hörs flöjtspel från slyskogens djup. Tonerna från flöjten får grenverket att väckas till liv och det är med blankvapens hugg skogen fram till flöjtspelaren forceras. Vid åsynen av våra förargade kämpar flyr dock flöjtisten in i och upp i den väldigade eken. Efter att återigen ha trätat lite om vem som ska gå sist så stormas eken.
En spiralgång leder dem ungefär tjugometer upp i trädet där det gången delar sig i två trappor som tycks leda till platåer ute bland löven.
På den högra platån stod en kittel och puttrade, doften vagt påminnande om vårlök och trollkött.
Baronen tar ett smakprov och förvandlas ögonblickligen till en fladdermus. Dennes lilla lilla get Francesco gör också det och förvandlas följdaktligen också till en
Den vänstra platån bestod av en husliknande konstruktion som vaktades av tvenne bockar. Efter diverse vapenskrammel, trapprumlande och platåfallande nedgörs dessa men det är också nära att träskmannen biter i det sura äpplet. Hjälteskaran fortsätter mot husets dörr som öppnas av adelskvinnan. Hennes initiala försök att förhandla med residenterna - flöjtspelaren, den tredje bocken och en häxa - kullkastas av att Garm utbrister till bock nummer tre "Vi har dödat dina bröder!".
Bocken rusar fram mot dörren, knuffar undan vår uttråkade adelsdam, och fortsätter vidare mot Garm... som dock duckar undan detta med finess! Detta placerar Matti öga mot öga med tredje bocken Brute.
Här kommer jag inte riktigt ihåg hur turena gick men det kastades en massa knivar, störtbombades i fladdermusform, stacks en massa dolkar och sprangs i trappar. Garm blir förtrollad till en krossad spegel när han blir träffad av en av häxans hårnålar.
Hennes naglar kan dessutom skjuta ut till enorm längd och med dessa naglar hon fast fladdermusen och fladdergeten. Adelskvinnan rycker på axlarna, kliver fram och nedgör häxan med ett beslutsamt svärdshugg.
Provinsens tullinkomster är räddade!
