Nekromanti Firefly:PBF - Leveransen till Higgins Moon

[Feuflux]

REGELVERK

Huvudregel: Enbart besättning/passagerare på skeppet Rigel får delta i denna tråd!

Det här är ett forumrollspel där vi gemensamt kommer att driva en berättelse framåt, men det kommer att finnas ett regelverk som skapar ramar för hur ni som deltagare kan styra berättelsen. Tanken är att regelverket ska underlätta för mig som spelledare att skapa något som blir bättre för alla istället för att vi i full frihet skulle dra iväg åt olika håll.

Regel 1: SL sköter scenbyten. Dvs om vi befinner oss på plats A och en spelare vill göra något på plats B så skriv inte "jag går till B och gör yadayada" utan skriv "jag tycker att vi ska gå till B" och när jag vid passande läge skriver att nu är vi på plats B så kan "yadayada" göras.

Regel 2: Namnlösa karaktärer (typ "Dörrvakt", "Hantlangare 3" etc) är fritt fram att ta över av vem som helst. I en konflikt med en namnlös karaktär kan man vinna eller förlora beroende på vad man tycker passar bäst för historien.

Regel 3: Konflikter mellan namngivna karaktärer löses genom att SL rullar 1T6 med modifikation (beroende på färdigheter/aspekter) för båda parter och att den som får högst avgör utgången. Vid oavgjort vinner den som initierat konflikten. Att som spelare beskriva vad en namngiven karaktär gör är helt ok så länge det följer vad som är rimligt.

---

BESÄTTNING (huvudansvarig forumit: namn - anställning/befattning)

Feuflux:
Laura Steele - Kapten - länk1, länk2
+4: Charm
+2: Tur, Närstrid, Tålig
-2: Smyga, Rebellisk

Barnabas Murphy - Förste styrman (men alla säger Alltiallo) - länk1, länk2
+4: Lojalitet
+2: Gevär, Fordon, Djurvän
-2: Reparationer, Blyg
___

Tyr:
Lyle Boddewyn - Skeppsläkare
+4: Praktisk medicin
+2: Handeldvapen, Lugn under stress, Språkhuvud
-2: Lat, Rebellisk

Wilmer:
Cake-Mouse - Underhållsarbetare
+4: Rymdpromenad
+2: Hålla käften & dricka sprit, Rymdskeppslära, Bulldogkropp
-2: Eldstrid, Lydig

Laowai:
Hsiang - Datatekniker
+4: Datorteknik
+2: Matlagning, Skjutvapen, Vacker
-2: Kort stubin, Arbetsnarkoman

Bearlord:
William "Billy K" Kruger - Pilot
+4: Pilot
+2: Skeppskanoner, Fingerfärdighet/Fuska i Hazardspel, Gatusmart
-2: Svaghet för kvinnor, Impulsiv

Vildkatt:
Rhin Ferret - Maskinförare
+4: Närstrid
+2: Spåra, Maskinförare, Utklädnad
-2: Klaustrofobi, Diskretion

Mannen i skogen:
Sarah McKinley - Andrepilot
+4: Spela gitarr
+2: Pilot, Rymdskeppsteknik, Högutbildad
-2: Högmodig, Naiv

Björn:
Frank Warwick - Intern säkerhet
+4: Sjätte sinne
+2: Kontakter, Ledarskap, Överlevnad
-2: Mardrömmar, Lämnar ingen i sticket

---

PASSAGERARE

wilper:
Minerva Holmes - Kompanjon
+4: Vinna förtroende och respekt
+2: Katastrofhantering i rymden, Kompanjon, Brett kontaktnät
-2: Dålig hälsa, Våldsfobi

 

[Feuflux]

- Alle man på däck! hojtade Barnabus genom intercom-systemet och hoppades att ingen var i köket eller matsalen där högtalarna var trasiga. Han behövde dock inte oroa sig då samtliga besättningsmedlemmar med varierande men kort fördröjning dök upp, skeppets passagerare likaså.

- Välkomna ska jag säga, började Laura när alla var samlade, som fullvärdiga besättningsmedlemmar på skeppet Rigel. Ni ska strax få skriva på ett formellt papper på att ni godkänner er befattning samt ställer upp på skeppets regler. Om jag tråkar ut dig Minerva så är det helt okej om du återvänder till din hytt, annars får du gärna stanna och lyssna.

- Lite grundläggande regler då. Rigel är mitt och Barnabas och nu även ert hem och för att vi ska kunna fortsätta som frilansare krävs det att vårt hem är en fungerande miljö. Det betyder två saker. 1: Ni förväntas alla hjälpa till med att ordna måltider och att hålla ordning på gemensamma utrymmen, och ni förväntas hjälpa varandra och fungera som en besättning. 2: När vi slutfört ett uppdrag så kommer vi ta pengar för att utföra nödvändiga reparationer på skeppet. Ni förstår själva vad som händer med oss om vårt skepp slutar att fungera mitt i rymden. Därefter kommer betalningen att delas lika mellan oss, ingen får mer än någon annan. Vi är här tillsammans. Om detta är något ni inte kan ställa upp på så förväntas ni nu lämna mitt skepp.

Utan att vänta på vare sig kontraktsunderskrifter (de ligger väl synliga på ett bort i det stora lastutrymmet där alla nu befinner sig) eller att någon kliver av skeppet börjar Laura dela ut orders.

Karta över skeppet

- Barnabas kommer att visa cockpiten med alla dess egenheter för Billy K och Sarah McKinley. Lyle Boddewyn, du hittar sjukvårdsrummet upp för trappan där borta. Gör en genomgång om vad som saknas, och ta med dig Frank Warwick. Cake-Mouse, Hsiang, Rhin Ferret, följ med mig så ska jag visa maskinrummet. Ni kommer att få ett gemensamt ansvar för att saker fungerar där eftersom vi saknar en renodlad mekaniker ombord. Sarah har kunskaper om Rymdskeppsteknik så ni kommer få återberätta för henne vad jag säger till er sen då hon antagligen kommer få springa till maskinrummet när Billy och Barnabas har koll på flygandet. Vilket för mig till nästa punkt, håll Barnabas borta från maskinrummet till varje pris!

Det sista sägs med ett slags elakt kärleksfull ton med mycket glimt i ögat, och när ni får se hur Barnabas "lagat" reglagen till skeppets luftrenare kommer ni förstå varför det behövde sägas.

Vi har lite tid på oss innan vår arbetsgivare Gus dyker upp med paketet vi ska leverera till Higgins Moon. Tanken är att vi ska göra lite nytta tills dess och försöka lära känna varandra lite grann också. Minerva, du är fri att göra vad du vill, men om du går till uppehållsrummet så sitt inte i den blå stolen. Den har lite lösa ben och viker ihop sig ibland. Och skyttlarna bör du undvika också, det dräller av lösa kablar där inne och jag minns inte om vi lagade hålet i golvet.

---

SL kommenterar: Jag planerar att introducera Gus rätt snart, men väntar gärna på att vi får upp farten lite.

 

[Björn_UBBT]

Frank står rakryggad med händerna bakom ryggen med benen brett isär medan lyssnar på skeppets kapten, vilket gör att han får ett rätt militäriskt utseende. Det är inget han gör medvetet utan det är något som sitter i ryggmärgen på honom.

Han försöker lyssna aktivt på kaptenen, men bara ett öra vill lyssna och delar av hans hjärna börjar vandra iväg. Vilket fruktansvärt skick det här skeppet är i tänker han för sig själv. Han har gjort mentala anteckningar över saker som måste fixas ända sedan han kom ombord. Skeppet är i princip en stor dödsfälla. Men den ska nog gå att fixa fortsätter han att tänka. Det här verkar vara en bra besättning. Om inte annat så kan jag se till att det blir en bra besättning, med kaptenens tillåtelse förståss. Plötsligt så slås han av tanken att det här skeppet kan ha transporterat brunkappor under kriget. Det var inte helt ovanligt att Firefly skepp användes av de självständiga planeterna för att transportera soldater till och från krigszoner. Men med viss möda så lyckas han styra bort tankarna åt ett annat håll innan de hinner svänga av mot mer obehagliga minnen och tankar från det förflutna.

" ...Och skyttlarna bör du undvika också, det dräller av lösa kablar där inne och jag minns inte om vi lagade hålet i golvet." Avslutar kaptenen sin introduktion och Frank skrider genast till verket. Med några raska steg så är han framme vid bordet där kontrakten ligger och efter att ha skummat igenom kontraktet så signerar han det med sin rätt slarviga handstil. Frank tittar sig sedan omkring för att se efter om de andra börjar komma igång med sina uppgifter samtidigt som hans blick letar efter Boddewyn. Han är ganska säker på att Boddewyn är mannen med skäggstubben och det askblonda håret.

 

[Laowai]

Hsiang sitter på en låda medan han lyssnar, nu iförd en kakifärgad, och svårt oljefläckig overall. Så snart Kapten Laura pekat ut kontrakten skuttar han ner från lådan och plockar upp sitt ex. Han läser det snabbt, men ordenligt och hans namn, både på kinesiska och utskrivet på engelska står på pappret innan Kapten Laura pratat klart.
När han hör sitt namn nämnas går han och ställer sig i närheten av kaptenen. Jag hoppas att jag kan få komma igång snart, om jag ska flyga i den här skorven så lär jag se till att den fungerar iallafall.
Han väntar tills kaptenen är klar med sin briefing innan han tar ett steg framåt.
"Kapten, jag har förut varit på firefly skepp, jag vet var maskinrummet finns. Om ni inte har något mer viktigt att säga så tänker jag göra diagnostik, det är ok?"
Tiden som landstrykare med dagar utan något att göra annat än tigga mat har gjort Hsiang minst sagt angelägen att börja jobba igen, och han känner inget behov av att invänta sina kolleger innan han börjar.

 

[Tyr]

Lyle står en bit bort och grinar illa när kaptenen rabblar upp order efter order. Det får honom att tänka på delar av sitt förflutna som han helst vill glömma. Rebellen i honom överväger att "glömma" skriva under sitt kontrakt, men kommer fram till att han beter sig som ett barn. Så farligt var det faktiskt inte.

Han plockar upp ett kontrakt och börjar noga läsa igenom det. När han är säker på att han inte är bunden till att stanna en längre tidsperiod så skriver han under och försöker lokalisera Warwick. Mannen i fråga står inte kvar vid bordet utan en bit bort, på respektabelt avstånd, och verkar vänta på Lyle. Warwick har en bra hållning och har säkerligen en militär bakgrund. Antagligen på farsgubbens sida tänker Lyle med en suck.

Efter en snabb handskakning och namnutbyte så beger de sig mot sjukvårdsrummet. Rummet är förvånandsvärt modernt för att vara på en så gammal skorv, men det verkar inte ha använts på månader. Det är dammigt och lite skitigt, men de har i alla fall haft vett att täcka över känslig utrutning.

Lyle lägger ifrån sig sin säck innanför dörren och går raskt bort för att inventera.

"Så Frank, om det går bra att jag kallar dig det, det bara skriker alliansmilitär om dig. Hur kommer det sig att du gav upp det livet? Om det inte är en allt för personlig fråga."

 

[VildKatt]

Någon var tvungen att vara först och även om först kanske inte var rätt ord så var det som så att Någon var på plats sekunder efter utropet. Skuldrorna vilade mot en stålbalk och armarna var korsade över den smala bröstkorgen medan resten väntades in, varav de lojt synades allt eftersom de kom i på plats. Men när kapten började tala var det inte bara Frank som stod med lätt särade ben och händerna på ryggen. Här är det dock inte tal om gammal inbiten vana så mycket som praktik - man kunde stå så i timmar med vikten placerad över båda fötterna samtidigt som man såg vaken och alert ut.

Vissa hade bråttom att komma iväg, som den snedögde mannen som nog skulle behöva en högtryckstvätt för att bli riktigt ren? Ferret skyndar sig däremot inte utan nickar som tecken på att allt var uppfattat. Dokumentet som kräver underskrift får däremot inte en blick där det enda ljusbruna ögat istället betraktar deras enda passagerare. Den enda som visst fick lov att göra vad hon behagade i nuläget. Återigen ligger det ett småleende och vilar i ena mungipan. Det är den av dem som råkar sitta på antingen pengar, eller makt. Eventuellt båda.

Men Ferret följer med också de två andra, snällt och lugnt. Ingen påtaglig iver i stegen, inget större intresse än det artigt nyfikna. Den långa bruna rocken sveper litet bakom den smala könsneutrala kroppen där det enda ögat först betraktar Hsiang som redan ville vara på väg bort. Redan vidare, redan bättre?

Cake-Mouse blir nästa att granskas och det står nog rätt klart att det är denna som får mer uppskattning är Hsiang. Kanske märks det på leendet som denna får, eller att Ferret alls talar... om inte med, så i alla fall invid honom.
"Alla tycks inte vara hysteriska med att samla fler oljefläckar i alla fall. Det är alltid ett gott tecken att inte alla kastar sig huvudstupa i nya scenarion."

 

[Mannen i skogen]

Sarahs första dag

Sarah hoppar till vid intercom-anropet. Lastrummet, var låg det nu igen? En firefly-modell, då blir det...
Jag hittar ganska snabbt ändå och lyssnar uppmärksamt på kaptenen. Jag hade ju förväntat mig att få flyga mer än att meka.
Jag tittar på kontraktet, rättar ett par stavfel och skriver sedan under.
När genomgången är klar börjar jag hälsa runt lite osäkert.
"Sarah McKinley heter jag, jag blev visst anställd som andrepilot, hi hi! Kul att träffas!"
De andra i besättningen verkar ganska osofistikerade. Det är läskigt.

 

[Björn_UBBT]

Frank väntar tålmodigt med armarna i kors på Boddewyn som verkar ta god tid på sig när han läser igenom kontraktet. Till sist så skriver Lyle äntligen på och vänder sig om. Boddewyn verkar sedan söka av lastrummnet med sina blågröna ögon. Frank bestämmer sig för att hjälpa honom lite genom att hålla upp en hand och diskret signalerar "här är jag". Den askblonda mannen går fram till Frank och de presenterar sig snabbt för varandra innan de börjar röra sig mot sjukstugan.

På vägen dit så upptäcker han några lösa sladdar som hänger från väggen. Jag hoppas verkligen inte att de sladdarna används till något viktigt... Tänker han och börjar fundera på om den här skorven överhuvudtaget kommer att kunna lyfta från marken.

När de båda stiger in i sjukstugan så blir Frank glatt överraskad. Här inne verkar det åtminstone inte finnas några trasiga sladdar eller läckor. En del av utrustningen verkar vara övertäckta. Så han misstänker att rummet inte kan ha använts på rätt länge.

"Så Frank, om det går bra att jag kallar dig det, det bara skriker alliansmilitär om dig. Hur kommer det sig att du gav upp det livet? Om det inte är en allt för personlig fråga." Frågar plötsligt Lyle och bryter tystnaden.

Något i tonen Lyle använder när han säger "alliansmilitär" får Frank att fundera på om mannen har något emot alliansens militär, alliansens eller militärer i största allmänhet. Stred han kanske i kriget på brunkappornas sida? Eller är han bara från någon av de allianshatande yttre planeterna? Eller finns det något annat skäl?


"De flesta brukar kalla mig Warwick, men Frank går utmärkt det med... Och ja, jag har spenderat några år i det militära" Frank tvekar lite och funderar på hur han borde fortsätta utan att berätta saker som ger Lyle anledning att ställa jobbiga frågor om det förflutna. "Men jag kände helt enkelt att det var dags att gå vidare i livet så jag bestämde mig för att ge mig ut i galaxen" Svarar han, vilket är en halvsanning.

Ivrig att rikta bort uppmärksamheten från sig själv så ställer han själv några frågor: "Själv då? Ska jag kalla dig Lyle? Boddewyn? Doktor? Och varför ger du dig själv ut i rymden?" Frank öppnar en av sina västfickor och plockar fram ett anteckningsblock och en blyertspenna för att kunna göra en lista på det som fattas i sjukstugan och väntar på att Lyle ska börjar inventera.

 

[Tyr]

"De flesta brukar kalla mig Warwick, men Frank går utmärkt det med... Och ja, jag har spenderat några år i det militära. Men jag kände helt enkelt att det var dags att gå vidare i livet så jag bestämde mig för att ge mig ut i galaxen."

Lyle nickar för sig själv. Franks situation är inte helt olik hans egen, även om deras avsked antagligen inte var lika på långa vägar. Bitterljuvt. "Det finns ingen bättre anledning" svarar han helt sanningsenligt.

"Själv då? Ska jag kalla dig Lyle? Boddewyn? Doktor? Och varför ger du dig själv ut i rymden?"

"Jag föredrar att hålla det informellt, så gärna Lyle" säger doktorn och går fram och testar så att den kraftfulla lampan ovanför den centrala britsen fungerar som den skall. Den fungerar ypperligt, och han ler för sig själv.

"När det gäller min egen anledning så är det en lång historia. Den korta versionen är att jag gav upp ett utstakat liv och begav mig ut i världen. Som du själv sa, det var dags att gå vidare. De flesta tyckte jag var galen när jag gav upp ett liv bland de inre planeterna, men jag har aldrig ångrat mig. Inte för ett ögonblick."

Nöjd med att all medicinsk utrustning fungerar som den skall så tar Lyle en snabb titt i kyl och frys innan han öppnar upp medicinskåpet. "Jag ser att du har papper och penna uppe Frank. Utomordentligt. Jag kommer lista en massa medicin och dylikt samt antal. Skriv så att pennan glöder och avbryt mig om du halkar efter..."

Inventeringen betas av snabbt och effektivt och snart står Lyle och tittar över det Warwick skrivit ner. Han nickar gillande. "Det finns inget som akut måste fyllas på. Jag skulle vilja ha fler engångsartiklar så som nålar, avfallspåsar och så vidare. Men det kan vänta."

Han tittar ut över rummet, suckar och säckar ihop något. "Då återstår bara städningen..." Kanske jag kan få någon annan till att göra det... tänker han för sig själv.

"Skulle du vilja hämta hit Barnabas, när han är klar i cockpiten det vill säga, och be honom ta med städutrustning så att vi kan få någon fason på det här rummet? Du får gärna följa med tillbaka, men jag kan tänka mig att du har bättre saker för dig..."

 

[Laowai]

Hsiang tar sig raskt upp till maskinrummet, men inte snabbare än han hinner lägga på minnet var olika löst hängande paneler och kabelhärvor är.

"Jag får se till att ta tag i det där så snart jag är säker att den här rosthögen flyger" Tänker Hsiang, när han går genom akterpassagen mot maskinrummet.

Doften av ansträngda kopplingar, varma kablar och ozon slår emot honom när han knuffar upp den tunga dörren till maskinrummet.
"Tā mā de wǒ"
Hsiang sätter sig tungt ner på tröskeln när han för första gången ser den krigszon som maskinrummet är. Generatorns drivaxel gnisslar elakt, och har uppenbart inte smorts på månader, spolarna har kraftig vitgrön beläggning och lösa trådar, det ligger allsköns uppsamlad bråte på varje yta, och alla värmeflänsarna är grå av oxider från tidigare överhettningar.

Hsiang svär, en lång, frätande ramsa. Vad för slags idiot var han som skrev på kontraktet innan han sett vad han gett sig in på.
"Det här måste vara mitt straff för tidigare synder. För att jag lämnade Mǔqīn och Fùqīn i sticket. För att jag jobbade för Sāncì zǔzhòu jävla triaden. Hsiang sparkar till en tom plåtburk, som flyger iväg, träffar en hyllkonsol, varpå hela hyllan, plus hundratalet maskindelar, verktyg och tillbehör faller i golvet.

"Fei-hua" Hör han bakom sig, och vänder sig om för att se Kapten Laura stå där med hakan i golvet.

[[Off: Så gott som all kinesiska är svordomar, så ni missar inget genom att inte förstå det, bara för att klargöra.]]

Edit: Mycket riktigt var det Kapten Laura, inte Barnabas jag menade.

 

[Feuflux]

"Fei-hua" Hör han bakom sig, och vänder sig om för att se Barnabas stå där med hakan i golvet.

Fast du menar Laura, eftersom Barnabas är på bryggan (nu ska jag försöka skriva bryggan istället för cockpit i fortsättningen) med piloterna.

 

[Feuflux]

Barnabas anländer till bryggan tillsammans med Billy K och Sarah McKinley.

- Jaha såhär ser det ut. Ni båda kommer spendera mycket tid här uppe nu när jag blivit degraderad först till andrepilot och sen till tredjepilot.
Barnabas låter nästan lite avundsjuk. Han har väl inte riktigt hunnit ta in alla nya ansikten.
- Här ser ni i alla fall alla viktiga styrreglage, här har vi sensorer och...
- Ja det här kan jag, bryter Billy K in, och kommunikationsutrustningen sitter där.
Han pekar på rätt plats, tittar lite nedlåtande på Barnabas och ler sedan sitt vitaste leende mot Sarah.

 

[Björn_UBBT]

"Jag föredrar att hålla det informellt, så gärna Lyle" Frank nickar. "Då får det bli Lyle då"

"När det gäller min egen anledning så är det en lång historia. Den korta versionen är att jag gav upp ett utstakat liv och begav mig ut i världen. Som du själv sa, det var dags att gå vidare. De flesta tyckte jag var galen när jag gav upp ett liv bland de inre planeterna, men jag har aldrig ångrat mig. Inte för ett ögonblick."

Frank höjer på ögonbrynen. "Jaha, kommer du också från de centrala planeterna? Vilken planet kommer du ifrån? Själv så kommer jag från Ariel ursprungligen... Jag skulle ljuga om jag sa att jag föredrar gränsplaneterna framför de centrala planeterna. Men jag vänjer sig nog, jag har levt under mycket enklare förhållanden tidigare..."

Frank ser att Lyle verkar nöjd med utrustningen Skönt tänker han, en sak mindre att oroa sig för. .


"Jag ser att du har papper och penna uppe Frank. Utomordentligt. Jag kommer lista en massa medicin och dylikt samt antal. Skriv så att pennan glöder och avbryt mig om du halkar efter..."

Frank nickar lätt och börjar skriva allt eftersom Lyle rabblar upp det som behövs. När Lyle verkar vara klar så visar han upp det han har skrivit på anteckningsblocket eftersom han verkar vilja kontrollera hans anteckningar.

"Det finns inget som akut måste fyllas på. Jag skulle vilja ha fler engångsartiklar så som nålar, avfallspåsar och så vidare. Men det kan vänta."

Inte så förvånande tänker Frank. De kan inte ha råkat ut för allt för hemska saker på den här skutan. Han tittar igenom sina papper en gång till för att se om det finns något som han känner igen. Det är inte så himla mycket, vilket inte är så konstigt eftersom hans medicinska erfarenhet mest har involverat att lägga bandage och desinfektera sår. Men några av sakerna låter definetivt bekanta. Frank hör Lyle sucka och säga något om städning. Han tittar upp på Lyle och höjer frågande på ögonbrynen "Hmm?"

"Skulle du vilja hämta hit Barnabas, när han är klar i cockpiten det vill säga, och be honom ta med städutrustning så att vi kan få någon fason på det här rummet? Du får gärna följa med tillbaka, men jag kan tänka mig att du har bättre saker för dig..."

Frank tänker efter en sekund. Jag skulle behöva rapportera allt som behöver underhåll för kaptenen och för mekanikerna. Sedan så behöver ju kaptenen listan över läkargrejerna som fattas. Det skulle vara bra om jag kunde bekanta mig lite mer med skeppet, men det kan nog vänta...

"Jag har nog tid att hjälpa till en stund. Tror inte att det finns några direkta hot mot skeppet för tillfället, ha ha. Jag ska bara lämna listan till kaptenen och rapportera in lite prylar som verkar vara trasiga. Men jag skickar hit Barnabas med städutrustningen när jag ser honom så kan ni börja städa tills jag kommer"

 

[Feuflux]

Kapten Laura dirigerar iväg Cake-Mouse, Hsiang och Rhin Ferret mot maskinrummet och nickar uppskattande mot att de andra verkar följa hennes ordrar. Det ska nog bli bra det här.

Hsiang verkar mest entusiastisk och får ett litet försprång medan Laura väntar in in de båda andra för att småprata lite under promenaden. De är säkert arbetssamma båda två kommer hon fram till, men det skulle vara bra om de kunde verka lite mer angelägna. Så som Hsiang.

*BRAK*

-Fei-hua, säger Laura när de tre kommer ikapp och kan beskåda förödelsen. Du har lyckats fimpa hela hyllplanet?!
Efter lite betänketid för att hämta sig fortsätter Laura:
- Eftersom Hsiang precis paxade jobbet med att montera hyllor och städa så tar jag och visar er båda andra vidare. Där borta ser ni modulen för luftrening och syretillförsel. Den behöver akut ses över och jag förväntar mig att ni sätter igång med detta om inte omedelbart så åtminstone så fort vi lämnat rymdhamnen. I övrigt så... se er omkring och försök se om någonting annat behöver omedelbara åtgärder.

Laura börjar sedan spana runt bland den rasade hyllan för att se om någonting viktigt gått sönder. Laura är van vid total röra i den här delen av skeppet och reagera inte så mycket längre, men det är ju onödigt att göra det värre än vad det redan är.

 

[Laowai]

"Eftersom Hsiang precis paxade jobbet med att montera hyllor och städa så tar jag och visar er båda andra vidare. Där borta ser ni modulen för luftrening och syretillförsel. Den behöver akut ses över och jag förväntar mig att ni sätter igång med detta om inte omedelbart så åtminstone så fort vi lämnat rymdhamnen. I övrigt så... se er omkring och försök se om någonting annat behöver omedelbara åtgärder."

Hsiang öppnar munnen för att säga emot, större delen av oredan var ju där redan innan hyllan rasade, och fan vet om det inte blev bättre sen bråten föll ner. Taket känns högre i alla fall.
Han ändrar sig dock snabbt, nickar, och med ett "Javäl, Kapten" börjar han sortera i oredan.

Han börjar med hyllan, och ser utöver att den sitter på väggen till att den faktiskt sitter fast ordentligt.
När han sedan har iallafall en ren yta börjar han att sortera bort skräp från användbara delar, med skräpet i ett hörn, och det andra på hyllan.

Hsiang inser snabbt att högen i hörnet kommer att växa sig stor.

 

[Tyr]

"Jaha, kommer du också från de centrala planeterna? Vilken planet kommer du ifrån? Själv så kommer jag från Ariel ursprungligen... Jag skulle ljuga om jag sa att jag föredrar gränsplaneterna framför de centrala planeterna. Men jag vänjer mig nog, jag har levt under mycket enklare förhållanden tidigare..."

"Londinium" svarar Lyle kort. När det verkar som att det väntas av honom att fortsätta så lägger han till; "Det sägs att planeten påminner om 'Jorden som en gång var'. Själv har jag ingen aning. Fin yta, men ingen själ i vilket fall som helst. Gränsplaneterna känns mer äkta och en individ kan göra skillnad där."

Lyle ber Warwick att hämta Barnabas och städutrustningen. Frank försvinner snart iväg för att ta hand om detta plus diverse andra ärenden. Kvar står Lyle och tittar ut över rummet.

Plötsligt, som om han vaknar till, så börjar han röra sig igen. Han tittar ut genom dörren och upp mot gångbroarna som om han vill vara säker på att han är ensam. Därefter börjar han rota i påsen med hans tillhörigheter och tar upp en okänd pryl. Det ser ut att kunna vara en liten maskin av något slag. Doktorn spiller ingen tid utan lägger in manicken längst bak i medicinskåpet, dolt bakom en massa smärtstillande och stänger skåpet igen. Sedan lägger han sig ner på en brits och inväntar att Barnabas eller någon annan ska dyka upp och städa åt honom.

(OoC: Det är fritt fram för någon att hitta den här manicken, men det får gärna vara senare som kanske efter Higgin's Moon eller något.)

 

[bearlord]

Billy stod förstrött bakåtlutad mot väggen en bit från de övriga medan han lyssnade på Lauras introduktion. Han studerade de andra i besättningen och gav dem ett brett leende och en nick om de mötte hans blick.

När Laura var klar avvaktade han tills de flesta andra varit framme och tagit sina kontrakt innan han själv gick fram och plockade upp sitt eget. Han ögnade igenom det snabbt och mumlade tillräckligt högt så att de som stod närmast hörde honom
- Det står ingenting om kedjorna vi ska få fästa kring anklarna.

Han följde sedan med Barnabas och Sarah till bryggan och lät Barnabas visa runt bland reglagen och spakarna en stund utan att lyssna på honom särskilt intensivt. Han slog sig ner i sätet som uppenbarligen var avsedd för förstepiloten med huvuddelen av instrumentreglagen framför sig. Han testade att slå på och av några knappar och spakar som han visste inte skulle orsaka något allvarligt där de stod parkerade nu. Sedan tog han upp mikrofonen till intercom-systemet.

- Mina damer och herrar, besättningsmedlemmar och passagerare. Jag, bryggkommendör Billy Kruger och min vicekommendör Sarah McKinley önskar välkomna er å Kapten Steeles vägnar till denna Firefly-maskin kallad Rigel. Jag hoppas att ni har funnit er till rätta och snart har era arbetsuppgifter klart för er. Det finns en del att göra. Med det låter jag er återgå till era göromål. Over and out.

Han lade ner mikorfonen och vände sig med ett leende mot Sarah och Barnabas som stod stumma och tittade på honom.

- Säg mig Murph. Hur fort kan den här kärran göra? Efter vad jag sett den senaste timmen så är jag inte särskilt imponerad. Användes den inte till att frakta brunrockar under kriget?

Barnabas nickade och skulle just börja säga nägot när Billy avbröt honom igen.
- Har den haft någon bestyckning tidigare? De kan ju för fan inte ha fraktat soldater obeväpnad!

-Oftast hade de eskort, lyckades Barnabas svara innan Billy började asgarva.

-Av vadå? A45:or med bestyckning som knappt klarar att skjuta ner en svärm träskflugor? Jo de har visserligen utomordentlig manöverförmåga men den försvinner så fort man monterar något riktigt skjutbart på dem.

Han vände sig om och studerade panelen igen en stund innan han lutade sig tillbaka i stolen.

-McKinley, har du flugit en sån här tidigare? frågade han Sarah med en betydligt mjukare och vänligare röst.

[OOC: Jag har dålig koll på vad mindre stridsskepp kan kallas i den här settingen. Jag plockade A45:or ur luften men ändrar gärna om det finna något namn eller beteckning som passar bättre.]

 

[wilper]

Minerva

När besättningen fått sina uppgifter spreds de för vinden och Minerva blev ensam kvar i Rigels lastutrymme. Genom den öppna lastluckan fläktade en skön bris, men den lyckades inte helt dölja den fräna lukten från luftrenare på gränsen till sammanbrott.

Hon gick ner för rampen och betraktade den nedåtgående solen, en sista blick på den främmande värld som varit hennes hem under den långa konvalescensen. Utan solens värmande strålar gjorde sig nattens kyla påmind och hon gick ombord igen.

Ledstången vickade obehagligt då hon sökte sig upp för trappan till uppehållsrummet. Flera av stegen var fläckade av någon gulbrun, fortfarande skimrande, vätska. Någon av de andra hade inte varit lika uppmärksam som hon och en avtagande serie fotspår syntes leda mot cockpit. Även uppehållrummet var övergivet, men höga röster hördes från fören, och i någon avlägsen del av skeppet bearbetade någon metall med metall. Ljudet av de andra skänkte trygghet, den sista månaden ombord på Eridanus hade varit så fruktansvärt tyst.

För att trycka bort minnena gav hon sig i kast med kabyssen, skrapade fram en värmeplatta, dold under lager av brända rester. Diskade en kanna, några koppar och skedar, och hängav sig åt det meditativa kokandet av te. Ritualen skänkte trygghet och harmoni, sköt bort obehagliga minnen och stärkte hennes mod och tilltro till resan.

 

[Björn_UBBT]

Frank rör sig från sjukstugan -> kabyss -> Bryggan

"Londinium... Det sägs att planeten påminner om 'Jorden som en gång var'. Själv har jag ingen aning. Fin yta, men ingen själ i vilket fall som helst. Gränsplaneterna känns mer äkta och en individ kan göra skillnad där."

"Jaha, Londinium alltså... Där jag aldrig varit, men det låter som att det är en väldigt vacker planet" Frank nickar instämmande. Han väljer att släppa ämnet eftersom han inte känner att han har tid eller lust att diskutera gränsplaneternas och de centrala planeternas fördelar och nackdelar. Sådana diskussioner tenderar att bli rätt politiska och de verkar stå på två olika sidor i frågan.

"Men du... jag sticker iväg och säger åt Barnabas att komma hit med städgutrustningen. Så kommer jag snart också. Vi ses" Säger Frank och går ut från sjukstugan med raska steg.

Han svänger av till vänster, går förbi sovhytterna och börjar gå upp för trappan mot maskinrummet och kabyssen. Men något odefinerbart får honom att stanna mitt i trappan. Något gnager i honom och försöker göra sig påmint, som om han har glömt något viktigt. Han söker inom sig för att hitta det, men lyckas inte få grepp om.
Ett knastrande avbryter hans tankebanor och högtalarna sätter igång:

"- Mina damer och herrar, besättningsmedlemmar och passagerare. Jag, bryggkommendör Billy Kruger och min vicekommendör Sarah McKinley önskar välkomna er å Kapten Steeles vägnar till denna Firefly-maskin kallad Rigel. Jag hoppas att ni har funnit er till rätta och snart har era arbetsuppgifter klart för er. Det finns en del att göra. Med det låter jag er återgå till era göromål. Over and out".


Meddelandet får Frank att tappa tråden totalt. Så han bestämmer sig snabbt för att lägga känslan åt sidan för tillfället. Just nu så finns det viktigare saker att göra.Han fortsätter upp för trappan. Han kliver ut i korridoren utanför trappan och möts av ljud från både höger och vänster. Från vänster i maskinrummet så verkar mekanikerna vara i full gång och från höger så hörs skrammel från kastruller. Han slänger en blick mot maskinrummet innan han svänger av mot kabyssen. När han kliver in i kabyssen så möts han av det puttrande ljudet av kokande vatten. Han skymtar en lång äldre kvinna som står och kokar vad som troligtvis är té-vatten. Han hälsar tyst på henne genom att göra en snabb nickning medan han rör sig genom kabyssen. Efter att ha rört sig genom en kort korridor så når han äntligen skeppets brygga. Han hälsar snabbt på de andra innan han vänder sig mot Barnabas.

"Barnabas, skulle du kunna hämta lite städutrustning och gå ned till sjukstugan? Lyle skulle behöva lite hjälp med att städa sjukstugan" Barnabas suckar lätt "Jobb, jobb, jobb här får man minsann aldrig någon ro!" Sedan flinar han "Ja, ja jag går väl ner då" Barnabas börjar tränga sig förbi Frank som står lite i vägen för trappan som leder ned mot besättningens bostäder och kabyssen. "Är du säker att du vill ha honom? Det var han som hade hand om städningen innan ni kom hit" skämtar Laura. "Ingen fara... jag kommer att gå ned och hålla ett öga på dem sen" skämtar Frank tillbaka. Han blir sedan snabbt allvarlig igen. "Förresten, jag har upptäckt en hel del trasig utrustning på skeppet under den tiden jag varit här" Han avlägger snabbt och effektivt en rapport på ett nästan militäriskt vis där han rabblar upp all trasig utrustning som han har upptäckt. "Jag tänkte att det här kunde vara av intresse för er så att ni vet vad som måste inhandlas när vi får pengar" Avslutar han och lämnar fram en lista på allt i skriftlig form.

 

[Feuflux]

Laura tackar Frank för listan. Det är verkligen en hel del hon skulle vilja åtgärda på skeppet. Hon minns sin pappas oerhört skeptiska blick när hon vägrade att köpa ett nyare skepp och istället tog över Rigel som han hade tänkt att skrota och sälja lösa delar från. Nåväl, dags att informera besättningen lite.

- Okej, hör upp allihop, säger Laura i kommunikationssystemet och svär inombords över de trasiga högtalarna i matsalen. Gus kommer snart komma hit med sina underhuggare och alla som vill får gärna hänga på mig och Barnabas och möta honom på lastkajen. När vi fått ombord vår last kommer vi att lyfta så snart som möjligt. Billy K och Sarah, verifiera att vi har tillstånd att lyfta och att skeppet är redo. Cake-Mouse ser till att motorn beter sig som den ska.

Laura pustar ut. Snart bär det iväg. Vad gott det skulle vara med en kopp te förresten. Hon plockar på sig en skruvmejsel och går mot matsalen för att se om det går att kombinera te-drickande med att fixa högtalarna.