Så hur gick det?
Tack för era svar! En del av det ni skrev hade jag hört sen tidigare, och försökte ta fasta på, som att aldrig låta (kritiska) ledtrådar vara beroende av tärningsslag.
w176 said:
Vill du att spelarna sak lösa gåtan, genom att utforka den med sina rollpersoner?
…
Vill du att spelarna ska gestalta dektektiver, men inte nödvändigtvis ska behöva klura ut gåtan själv offgame?
Man kanske kan säga att spelarna håller på att lära sig rollgestaltande. Än så länge är inlevelse och gestaltande av rollfigurer begränsat till några minuter i stöten. Själva hade nog spelarna tyckt att det var en fasligt antiklimax om de inte hittat mördaren. Dessutom hade det ju gått en mördare lös i trakten.
Möller said:
Hur vana vid undersökande är dina spelare? Är de samarbetsvilliga spelare som hjälper SL eller finns risken att de antingen totalt kör sitt eget race eller bara tråkas ut såfort du slutar slänga saker på dem?
Detta var första gången jag kört ett mer renodlat detektiväventyr. Rollfigurerna har varit tvungna att lista ut saker utifrån ledtrådar tidigare, men inte i så här renodlad form. Det har dock hänt att de kört fast och inte vetat alls vad de ska göra.
Möller said:
Mördaren presenteras tidigt i spel, sådär i förbifarten. »Ah, det var Gunnar!« är en rolig slutsats att dra. »Vem fan är Gunnar!?« är det inte.
Nu ska jag berätta hur jag gjorde.
----
Först skrev jag själva mordhistorien: bonden A klubbar ihjäl bonden B i skogen. Sedan planterar han ett villospår i form av en pil i ryggen på B. Pilen är också försedd med stenspets vilket ska leda tankarna dels till älvorna, som inte tål järn, och dels till byns jägare, de enda som kan skjuta båge.
Motivet är att bonde A är skyldig bonde B pengar, som denne kräver tillbaka i form av mat, trots att vintern är sträng och barnen hungrar. Bonde A vill inte ta upp saken med prästen, byrådet eller baronen, för pengarna han lånade användes på en marknad förra sommaren när han träffade en lockande och dyr prostituerad (som gav honom en tråkig infektion där nere, vilket sedan fördes vidare till hans fru).
Därmed hade jag ett persongalleri bestående av två bönder med familjer, samt en familj med jägare. Jag tyckte det var för lite, och den skyldige skulle lätt kunna identifieras på att han hade mer bakgrundshistoria än resten av byn.
Därför började jag med att säga till spelarna: "Vi behöver en by till äventyret. Hitta på namn på byn, miljöbeskrivning och tre hushåll var."
Spelarna tände till och inom en halvtimme fanns i Knorrhult* flera familjer som var grisbönder, en taverna, en kyrka, präst, klockare, byhäxa, jägare med familj, en ruin, en uppfinnare
(som bodde hos prästen och klockaren), samt en excentrisk enstöring
(som bodde med tuppen Frans, som väckte byn vid fel tider).
Okej, det kanske spårade ur lite, men jag prioriterade spelarnas kreativitet framför realism och det var kul. Vi hade också en karta över byn, med husen numrerade och familjerna utplacerade, och lite förteckning över hur folk var släckt. Jag läste igenom persongalleriet och valde ut en som var offret och en som var mördaren, och applicerade mina bakgrundshistorier på dem, så att de fick namn.
När rollfigurerna nu gick omkring och gjorde sina undersökningar så hade varenda person i byn både namn, yrke och släkt. Det klurigaste för mig var att komma ihåg hur folk var släkt. "Va? Säger hon så om sin egen brorson?" "Ehrm, hon säger förstås 'Visserligen är han min brorson, men jag tycker att...' "
Det gjorde också att spelarna hade lätt att komma ihåg namnen på spelledarpersonerna, vilket var
väldigt tillfredsställande.
När rollfigurerna kom till Knorrhult var den mördade Osfrid inburen i huset där han bott, men pilen satt kvar. Huvan på hans struthätta var uppfälld.
Jägarsonen som hittat kroppen kunde visa var den legat, men nu fanns ju fullt med fotspår i snön där. Alla ledde tillbaka till byn dock.
Jägarfamiljen tyckte pilen såg rätt normal ut, förutom stenspetsen. Själva använde de jaktspetsar av stål.
Rundfrågningen i byn gav lite resultat (utöver den
fruktansvärt roliga scenen när spelaren som hittat på enstöringen med tuppen också fick spela honom). De fick veta att Osfrid inte verkade ha några särskilda fiender frånsett sin fru när hon var arg.
Det hade blivit slagsmål mellan honom och hans vän Cearl för några månader sedan, när Osfrid retsamt påstått att Cearl visste "vad en kvinna är värd".
En delgav mellan skål och vägg att "det kanske blir lugnare för pojkarna nu" när Osfrid var död.
En av kvinnorna var extra mager och verkade ha ont i underlivet men visste inget särskilt. Hennes barn var också magra. Hennes man var på dass.
Osfrids familj verkade lite mer välnärd än resten av byn som hade ont om mat.
En husrannsakan av Osfrids hem avslöjade ett litet armborst gömt under en trave filtar, vilket hans fru påstod att hon aldrig sett förut.
Byhäxan som bodde avsides hade sett Osfrid gå ut i skogen med huvan nedfälld.
Cearl tillbringade mycket tid på byns gemensamma dass.
Efter gravölet upptäckte Osfrids barn att hans bakhuvud inte var hårt, utan krossat.
Rollfigurerna lyckades lösa mysteriet. De hittade alla ledtrådar som fanns, nosade på alla villospår men övergav dem sedan. (De hade förstås också en teori om att Cearl bedrev bordell inne på dasset, men det hade inte så mycket med mordet att göra.)
När deras länsherre kom till byn med fogden behövde de bara ett ordentligt bevis, så medan de samlade alla byborna i tavernan och en började hålla en Poireau-monolog, gick en annan till Cearls hus och letade igenom det. Gömt i grisdyngan fanns en jaktpilspets och en massa stenflisor efter att Cearl hade modifierat en stulen jaktpil.
Cearl arresterades och dömdes.
Spelarna tyckte själva att de gjort bort sig lite genom att inte undersöka saker tillräckligt noga. Exempelvis undersökte de inte kroppen alls efter att de dragit ut pilen, inte heller undersökte de området närmast där han blivit mördad (vilket hade avslöjat påken som var mordvapen).
Jag hanterade det genom att ge dem ledtrådarna i alla fall, men på omvägar, betydligt senare.
Den stora behållningen var förstås spelarnas engagemang när de skrev ihop byn, och jag tror att det smittade av sig på spelandet i byn också. I övrigt tycktes de få ledtrådarna i väldigt lagom tempo, för mordet var löst och äventyret avslutat precis innan de somnade.
*Eller "pedofil-incest-äckelbyn" som spelarna kallade den efter äventyret. Hmpf. Bara för att Knorrhult var mitt förslag.
hälsningar
Mannnen i skogen
som inte trodde att "grisodlingsnivå" kunde vara spännande förrän en av spelarna påpekade hur skitig, lerig, kall, blöt, underutvecklad och undernärd den aktuella kampanjvärlden är.