- Wolfgang, the Quarantine, spelad av Korpa.
- Boa, the Hoarder, spelad av w176.
- Wellington, the Angel, spelad av Canoy.
- Snickers, the Savvyhead, spelad av oforumiten Ricky.
- Marsh, the Brainer, som bara är tolv fysiskt med typ fem mentalt och omedveten om sina krafter, spelad av oforumiten Linn.
Nekromanti [AW] Den sjunkande skärgår'n
- Thread starter GnomviD
- Start date
Pass 1 + 2 AP
- Vi spelar på lördagar, sätter igång på eftermiddan och gör en gemensam treplusrättersknytmiddag; alla tar med sig det man har råd med och så förbereder vi och äter tillsammans. Tar man med nåt dyrt (typ kött) tar man inte med nåt nästa gång. Det tar tid, men det är otroligt trevligt och gemytligt. Lätt värt det.
- Generering tog tid, men såhär i efterhand var det värt det, för vi fick en setting alla diggar.
- Fem spelare i AW tar tid. Simple as that - på fem timmar hinner man inte så jäkla mycket för var och en.
- Vi bryter en stund innan vi måste, så att vi har tid för eftersnack och reda ut vad vi vill ha och vad vi gillade, osv. Nyttiga grejer, liksom.
Pass 1 + 2 - Reflektioner
Spelet hittils är kick arse! RAWR!
Det som har fått ta störst plats är relationer, mellan de med makt och utan, och mellan familj och älskande och vänner. Det gör verkligen skärgården mänsklig. Det gjorde att Wolfgang hellre mös med Mice och gick med kommunisterna än att han for till Atsis Grad för att söka efter sin gamla kompis Specialist Jackson.
Samtidigt gör det skärgården liten, då det känns som att man är på förstanamnsbasis med alla. Men nu börjar det gå rykten om att en farsot sprider sig på Atsis Grad, och Wellington och Marsh var förbi plattan senast. När jag bankat ut fronterna så borde det gå.
Nåt som är coolt är att det är asmycket weirdness och malstömmande på G! Nästa alla håller på med det på något sätt - en talande hoard, handpåläggning, etc. - och Malströmmen är kopplad till havet på nåt sätt också. Så det är ständigt närvarande och farligt. Jag ska nog använda reglerna för malströmsskada från Quarantine på SLP:er för att visa på faran med den.
Kanske bäst är att alla SLP:er är awesome, och hur roliga att spela som helst. De som varit med två pass har verkligen växt till sig, och alla gillar liksom alla. Till och med Jo, som tycker att ett rimligt sätt att inleda en konversation är att fimpa i nåns panna.
Peppstatus = höghushög.
Spelet hittils är kick arse! RAWR!
Det som har fått ta störst plats är relationer, mellan de med makt och utan, och mellan familj och älskande och vänner. Det gör verkligen skärgården mänsklig. Det gjorde att Wolfgang hellre mös med Mice och gick med kommunisterna än att han for till Atsis Grad för att söka efter sin gamla kompis Specialist Jackson.
Samtidigt gör det skärgården liten, då det känns som att man är på förstanamnsbasis med alla. Men nu börjar det gå rykten om att en farsot sprider sig på Atsis Grad, och Wellington och Marsh var förbi plattan senast. När jag bankat ut fronterna så borde det gå.
Nåt som är coolt är att det är asmycket weirdness och malstömmande på G! Nästa alla håller på med det på något sätt - en talande hoard, handpåläggning, etc. - och Malströmmen är kopplad till havet på nåt sätt också. Så det är ständigt närvarande och farligt. Jag ska nog använda reglerna för malströmsskada från Quarantine på SLP:er för att visa på faran med den.
Kanske bäst är att alla SLP:er är awesome, och hur roliga att spela som helst. De som varit med två pass har verkligen växt till sig, och alla gillar liksom alla. Till och med Jo, som tycker att ett rimligt sätt att inleda en konversation är att fimpa i nåns panna.
Peppstatus = höghushög.
w176
Förlorad dotter
Boa - The Hoarder
Boa, The Hoarder
Kön: Kvinna
Ålder: Någonstans mellan 17-25. Tror jag.
Alla vet att Boa är galen. Tok-Boa- Men hon är en djävla orm också och rik som ett troll. Hennes hoard finns i ett fartygsvark på nordvästa Stora Ånäset.
Hon gillar gemensamt ägande. Så länge att det är hon och Hoarden som äger saker tillsammans.
Hoarden talar till Boa, och deras relation har utvecklat till någonslags berg och salbana av psykisk misshandel och total förälskälse, men Hoarden som den dominata partnen. Och någon gång under andra spelmötet slutade GnomviD kalla hoarden för en den utan den blev isället en "hon".
Boa och Hoarden gillar perfekta saker. Som är rena. Och perfekta. Fetish saker, konst, vapen, kroppskydd, växter, reptilet, spindlar och människor. Människorna som Hoarden har samlat på sig förefaller utan medvetande än så länge. Det står bara, nöjda, rena och välnärda och kedjade mot väggen i ett an hoardens rum. Speciella, perfekta och unika.
Boa verkar ha en väldigt sesuell och nästan sexuell realtion till Hoarden. Att klä sig i Fetishkl'der eller rustning är som att vara nära sin älskande. Men mot människor känns on nästan asexuell, eller som om hon inte är så sexuellt attraherad av dom. Hoarden är ju bättre. Men hon har i flera scener använt sexueuaitet som ett redskap mot människor. Att äga saker verkar också nästan vara sexuellt.
Än så länge är hon rät utanför partyt. Hon har bara träffat Wellington och March. Och March har hon ju misslyckats att kidnappa, men nu försöker hon och Hoarden tänla honnom som om han var en förvildad liten kattunge som man kan muta att bli tam.
Welligon däremot vet att Boa är crazy, men hon har samtidigt varnat honnom att det är något skumt mer March och att hon därför skulle behöva lära March en del.
Peppfaktor: Lyrisk. Jag skulle kunna pulvisera rollformulären och snorta dom.
Boa, The Hoarder
Kön: Kvinna
Ålder: Någonstans mellan 17-25. Tror jag.
Alla vet att Boa är galen. Tok-Boa- Men hon är en djävla orm också och rik som ett troll. Hennes hoard finns i ett fartygsvark på nordvästa Stora Ånäset.
Hon gillar gemensamt ägande. Så länge att det är hon och Hoarden som äger saker tillsammans.
Hoarden talar till Boa, och deras relation har utvecklat till någonslags berg och salbana av psykisk misshandel och total förälskälse, men Hoarden som den dominata partnen. Och någon gång under andra spelmötet slutade GnomviD kalla hoarden för en den utan den blev isället en "hon".
Boa och Hoarden gillar perfekta saker. Som är rena. Och perfekta. Fetish saker, konst, vapen, kroppskydd, växter, reptilet, spindlar och människor. Människorna som Hoarden har samlat på sig förefaller utan medvetande än så länge. Det står bara, nöjda, rena och välnärda och kedjade mot väggen i ett an hoardens rum. Speciella, perfekta och unika.
Boa verkar ha en väldigt sesuell och nästan sexuell realtion till Hoarden. Att klä sig i Fetishkl'der eller rustning är som att vara nära sin älskande. Men mot människor känns on nästan asexuell, eller som om hon inte är så sexuellt attraherad av dom. Hoarden är ju bättre. Men hon har i flera scener använt sexueuaitet som ett redskap mot människor. Att äga saker verkar också nästan vara sexuellt.
Än så länge är hon rät utanför partyt. Hon har bara träffat Wellington och March. Och March har hon ju misslyckats att kidnappa, men nu försöker hon och Hoarden tänla honnom som om han var en förvildad liten kattunge som man kan muta att bli tam.
Welligon däremot vet att Boa är crazy, men hon har samtidigt varnat honnom att det är något skumt mer March och att hon därför skulle behöva lära March en del.
Peppfaktor: Lyrisk. Jag skulle kunna pulvisera rollformulären och snorta dom.
The Quarantine
Namn: Wolfgang Klaus Engler
Rang/Titel: Specialist
Ålder: Inte helt bestämt, men mellan 20-25.
Wolfgang är en ung, tysk soldat som för 50 år sedan klättrade ner i en stasiskammare och somnade. Utöver honom så var det resten av hans enhet, totalt åtta personer, och deras befäl. Det vi har fått reda på om tiden innan världen gick sönder är att det började med att polarisarna började smälta i en hiskelig takt och att det värsta som Wolfgang själv upplevt var synen av skyddsvallarna kring Nederländerna som brast och hur havet slukade ett helt land.
Han har inte varit vaken ens två veckor vid slutet av andra speltillfället och han upplever världen som skrämmande och hotfull, det faktum att havet fortfarande stiger gör honom inte lugnare.
Malströmmen, eller "hokus pokus" som han kallar det för det mesta, är något av det mest skrämmande som finns. Varje gång Wolfgang agerar i en pressad situation (Act under fire) så öppnar han också sin hjärna, på grund av att han blev totalt överväldigad av malströmmen första gången han vaknade och då inte kunde hantera det som hände.
Han har ett stort behov av närhet och kontakt med andra människor, han försökte vara en duktig soldat och hitta igen sin försvunna kamrat, men när Mice erbjöd honom närhet så var det svårt att stå emot. De är inte officiellt ett par och de är inte sexuellt nära varandra, men det finns en chans att det är vad det här kommer att leda till när deras relation fortsätter utvecklas. Han vet fortfarande inte exakt vad konflikten egentligen kretsar kring, men har mer eller mindre råkat hamna på kommunisternas sida.
I mångt och mycket är han fortfarande en soldat, han är duktig på att följa order och är själv inte överdrivet initiativrik. Att döda någon i kallt blod är inget han är kapabel till, men att skjuta en av Jos ledare var uppenbarligen inget problem (kanske för att det var ett sätt att få en grupptillhörighet?).
Det finns fortfarande mycket som är oklart med vem han är, särskilt hans förflutna, men om det fortsätter som det har gjort så kommer jag att få veta vem han är. För varje spelpass kommer jag också att få veta mer om forntiden, det är något jag ser fram emot! Det är för övrigt också ett riktigt fint move. Man slår +sharp, på 10+ får man ställa en av de färdigskrivna frågorna till MC och en fri följdfråga, 7-9 får man ingen följdfråga och på 6- så väljer MC en fråga som jag får svara på. Det är riktigt fina frågor, allt från hur katastrofen skedde till vem man älskade mest.
Peppfaktor: Tokigt hög. När jag fick se Quarantine för ett tag sedan så blev jag kär och nu har jag möjlighet att spela den.
Namn: Wolfgang Klaus Engler
Rang/Titel: Specialist
Ålder: Inte helt bestämt, men mellan 20-25.
Wolfgang är en ung, tysk soldat som för 50 år sedan klättrade ner i en stasiskammare och somnade. Utöver honom så var det resten av hans enhet, totalt åtta personer, och deras befäl. Det vi har fått reda på om tiden innan världen gick sönder är att det började med att polarisarna började smälta i en hiskelig takt och att det värsta som Wolfgang själv upplevt var synen av skyddsvallarna kring Nederländerna som brast och hur havet slukade ett helt land.
Han har inte varit vaken ens två veckor vid slutet av andra speltillfället och han upplever världen som skrämmande och hotfull, det faktum att havet fortfarande stiger gör honom inte lugnare.
Malströmmen, eller "hokus pokus" som han kallar det för det mesta, är något av det mest skrämmande som finns. Varje gång Wolfgang agerar i en pressad situation (Act under fire) så öppnar han också sin hjärna, på grund av att han blev totalt överväldigad av malströmmen första gången han vaknade och då inte kunde hantera det som hände.
Han har ett stort behov av närhet och kontakt med andra människor, han försökte vara en duktig soldat och hitta igen sin försvunna kamrat, men när Mice erbjöd honom närhet så var det svårt att stå emot. De är inte officiellt ett par och de är inte sexuellt nära varandra, men det finns en chans att det är vad det här kommer att leda till när deras relation fortsätter utvecklas. Han vet fortfarande inte exakt vad konflikten egentligen kretsar kring, men har mer eller mindre råkat hamna på kommunisternas sida.
I mångt och mycket är han fortfarande en soldat, han är duktig på att följa order och är själv inte överdrivet initiativrik. Att döda någon i kallt blod är inget han är kapabel till, men att skjuta en av Jos ledare var uppenbarligen inget problem (kanske för att det var ett sätt att få en grupptillhörighet?).
Det finns fortfarande mycket som är oklart med vem han är, särskilt hans förflutna, men om det fortsätter som det har gjort så kommer jag att få veta vem han är. För varje spelpass kommer jag också att få veta mer om forntiden, det är något jag ser fram emot! Det är för övrigt också ett riktigt fint move. Man slår +sharp, på 10+ får man ställa en av de färdigskrivna frågorna till MC och en fri följdfråga, 7-9 får man ingen följdfråga och på 6- så väljer MC en fråga som jag får svara på. Det är riktigt fina frågor, allt från hur katastrofen skedde till vem man älskade mest.
Peppfaktor: Tokigt hög. När jag fick se Quarantine för ett tag sedan så blev jag kär och nu har jag möjlighet att spela den.
Pass 3 AP
Det som dominerade hela passet var att kommunisterna och Mimis slumväckelse gjorde ett lyckat uppror mot Pedersens, den styrande familjen på Stora Ånäset. En kommunistgrupp tilldelad Wolfgang, men i praktiken ledd av SLP:en Matilda, "befriade" fabriken, medan Snickers och Wellington dök upp i precis rätt ögonblick för att hjälpa upprorsmakarna inne i byn att bryta genom Pedersens vakter och inta deras villa.
Wolfgang hängde lite löst bland kommunisterna, då det hade börjat ryktas om att han hade småborgerliga tendenser. Men efter att han råkat övertala dem att starta sitt anfall tog han på sig att leda gruppen som skulle ta fabriken. Väl där räddade han livet på Matilda, denna naturkraft, genom att som första person i hela kampanjen käfta emot henne och få henne att sitta still. När han sen insåg att han tappat bort Mice i stridigheterna älgade han fram och räddade Mice ur skottlinjen. Och så kom det sig att de kysstes för första gången hastigt i en korridor (medan deras polare slog ut en killes tänder med en cykelkedja).
Snickers och Wellington fördjupade sin Åsa Nisse-misär-bromance. De hade gemensamt lämnat kommunisterna på Lilla Udden och satt upp bo hemma hos Wellington. Som tack för det hade Snickers blivit kallad att försvara sig inför folktribunal. När Uddens fyr morse-kallade dem till Ånäset blev de som tvungna att fara, om inte annat för att undvika att hamna i skiten om de inte gjorde det. De trillade in mitt i upproret inne i byn lagom att hjälpa Rosa slänga en handgranat och bryta genom till Pedersens villa, och försvann sen själva upp mot fabriken, med bara ett gevär med en patron. När Snickers blev skjuten i benet kastade sig Wellington ut i skottfältet och drog honom till säkerhet. Och på det viset fortsatte det, när de smög förbi vakter, fixade till Matilda och sedan knatade upp till Boa för att ta tillbaka verktygen hon snott av Wellington.
Marsh och Boa var avskiljda från de andra till stor del. Marsh började som gäst-fånge hos Boa, och Boa vägrade att hjälpa Pedersens. Boas Skatt var på skitdåligt humör och Boa var i fruktansvärt skick. När Marsh såg sin möjlighet att fly mitt under stridigheterna, när Boa hade proppat sig full med smärtstillande och Öppnat sin hjärna för Skatten, började grejer balla ur. Skatten ville ha kvar Marsh och Boa gjorde sitt bästa, men Marsh började fatta sina krafter och fräste Boas nervsystem. Skadad, drogad och desperat frågade Boa sin Skatt om hjälp och Öppnade sin hjärna. Och misslyckades.
Skatten tog saken i egna händer och började röra Boas kropp mot hennes vilja, trots hennes protester. Boas kropp slängde ner Marsh under däck och följde efter, men Marsh gick aggro mot henne (som var skadad på klockan 9) på 10+. Boa bad Skatten att ta det lugnt, men den sket i henne och tog ett steg framåt, och Marsh brände Boa och hon föll, och innan hon vaknat till hade Marsh hunnit fly.
Då hade det gått över gränsen. Boa gick in i Skatten och skjöt av mänskorna fångade där inne för att sedan rikta pistolen mot sitt eget huvud och säga åt Skatten att den ska tagga av som fan och hålla käften om den inte vill att hon ska blåsa ut hjärnan. Och lyckades. Överdramatiskt pargräl följde: Skatten försökte be om ursäkt medan Boa bara sade åt den att hålla käften samtidigt som hon drog upp en massa fina prylar på land. När Wellington, Snickers och Matilda kom erbjöd hon allt till dem och lierade sig med kommunisterna.
Allting avslutades med en midnattskonversation hemma på Snickers gård, där alla utom Marsh samlades. Det talades om kärlek, om relationer, och vad som gjorts på Ånäset och hur konstigt det var att Jo inte gjort något motanfall. Rosa, den unga kommunistledaren, spelade tuff och Wolfgang och Mice blev officiellt ett par. Det snyggaste däremot, var hur Boa gick från att ligga i sängen och ömka sig, till att stå i bakgrunden och lyssna, till att sätta sig i gruppen tyst, till att smickra sig in hos de som satt där. Sicken jävla orm.
Nästa pass kommer nog till stor del handla om återbyggnad och skadorna som folk ådragit sig under upproret. Det är en sak att kriga till sig en ö, men en annan att möta konsekvenserna.
Det som dominerade hela passet var att kommunisterna och Mimis slumväckelse gjorde ett lyckat uppror mot Pedersens, den styrande familjen på Stora Ånäset. En kommunistgrupp tilldelad Wolfgang, men i praktiken ledd av SLP:en Matilda, "befriade" fabriken, medan Snickers och Wellington dök upp i precis rätt ögonblick för att hjälpa upprorsmakarna inne i byn att bryta genom Pedersens vakter och inta deras villa.
Wolfgang hängde lite löst bland kommunisterna, då det hade börjat ryktas om att han hade småborgerliga tendenser. Men efter att han råkat övertala dem att starta sitt anfall tog han på sig att leda gruppen som skulle ta fabriken. Väl där räddade han livet på Matilda, denna naturkraft, genom att som första person i hela kampanjen käfta emot henne och få henne att sitta still. När han sen insåg att han tappat bort Mice i stridigheterna älgade han fram och räddade Mice ur skottlinjen. Och så kom det sig att de kysstes för första gången hastigt i en korridor (medan deras polare slog ut en killes tänder med en cykelkedja).
Snickers och Wellington fördjupade sin Åsa Nisse-misär-bromance. De hade gemensamt lämnat kommunisterna på Lilla Udden och satt upp bo hemma hos Wellington. Som tack för det hade Snickers blivit kallad att försvara sig inför folktribunal. När Uddens fyr morse-kallade dem till Ånäset blev de som tvungna att fara, om inte annat för att undvika att hamna i skiten om de inte gjorde det. De trillade in mitt i upproret inne i byn lagom att hjälpa Rosa slänga en handgranat och bryta genom till Pedersens villa, och försvann sen själva upp mot fabriken, med bara ett gevär med en patron. När Snickers blev skjuten i benet kastade sig Wellington ut i skottfältet och drog honom till säkerhet. Och på det viset fortsatte det, när de smög förbi vakter, fixade till Matilda och sedan knatade upp till Boa för att ta tillbaka verktygen hon snott av Wellington.
Marsh och Boa var avskiljda från de andra till stor del. Marsh började som gäst-fånge hos Boa, och Boa vägrade att hjälpa Pedersens. Boas Skatt var på skitdåligt humör och Boa var i fruktansvärt skick. När Marsh såg sin möjlighet att fly mitt under stridigheterna, när Boa hade proppat sig full med smärtstillande och Öppnat sin hjärna för Skatten, började grejer balla ur. Skatten ville ha kvar Marsh och Boa gjorde sitt bästa, men Marsh började fatta sina krafter och fräste Boas nervsystem. Skadad, drogad och desperat frågade Boa sin Skatt om hjälp och Öppnade sin hjärna. Och misslyckades.
Skatten tog saken i egna händer och började röra Boas kropp mot hennes vilja, trots hennes protester. Boas kropp slängde ner Marsh under däck och följde efter, men Marsh gick aggro mot henne (som var skadad på klockan 9) på 10+. Boa bad Skatten att ta det lugnt, men den sket i henne och tog ett steg framåt, och Marsh brände Boa och hon föll, och innan hon vaknat till hade Marsh hunnit fly.
Då hade det gått över gränsen. Boa gick in i Skatten och skjöt av mänskorna fångade där inne för att sedan rikta pistolen mot sitt eget huvud och säga åt Skatten att den ska tagga av som fan och hålla käften om den inte vill att hon ska blåsa ut hjärnan. Och lyckades. Överdramatiskt pargräl följde: Skatten försökte be om ursäkt medan Boa bara sade åt den att hålla käften samtidigt som hon drog upp en massa fina prylar på land. När Wellington, Snickers och Matilda kom erbjöd hon allt till dem och lierade sig med kommunisterna.
Allting avslutades med en midnattskonversation hemma på Snickers gård, där alla utom Marsh samlades. Det talades om kärlek, om relationer, och vad som gjorts på Ånäset och hur konstigt det var att Jo inte gjort något motanfall. Rosa, den unga kommunistledaren, spelade tuff och Wolfgang och Mice blev officiellt ett par. Det snyggaste däremot, var hur Boa gick från att ligga i sängen och ömka sig, till att stå i bakgrunden och lyssna, till att sätta sig i gruppen tyst, till att smickra sig in hos de som satt där. Sicken jävla orm.
Nästa pass kommer nog till stor del handla om återbyggnad och skadorna som folk ådragit sig under upproret. Det är en sak att kriga till sig en ö, men en annan att möta konsekvenserna.
Pass 4 AP
Efter upproret har Stora Ånäset fallit i Sektens händer, som lagt all mat och alla resurser under sig, som de delar ut i första hand till sina medlemmar, och till andra om det blir något kvar. Mitt i natten upptäcker Wellington att sekten ska ge sina fångar till havet. Han käftar emot, men Mimi grabbar tag i honom och börjar dränka honom. Wolfgang försöker gå emellan, men tvingas öppna sin hjärna och misslyckas, så han kastas i vattnet också. Det var först när Marsh viskade hot i Mimis öra som hon vek sig och släppte dem.
Boa har dubbelspelat kommunisterna och besökt sin farsa på plattan. Väl där gör hon en deal med honom att de ska bärga Jos lyxyacht. När de väl ger sig ut på havet ballar saker och ting ur, och de blir fångade i en malström. Försöken att ta sig ut går åt helsikke, tills dess att Boa övertygar Lisbeth, sin fars flickvän, att dräpa en av besättningsmedlemmarna och kasta han överbord - och så lärde vi oss att man kan blidka havet genom offer. Resten av planen gick bra, men det intressanta var att de plockade upp Snickers, och att Lisbeth manipulerade honom stenhårt. Han blev bortplockad från familjen och fick deala själv, och var rätt lockad att flytta till Plattan. Vi får se vart det leder!
En spännande grej var att Boa höll sig borta från sin Skatt hela spelpasset. Den fick inte holds över henne till en början, och inte ens när jag försökte trycka på det så föll hon för den. Ska bli spännande att se hur det utvecklas!
Trots att folk var skadade och han behövdes på Ånäset beslutade Wolfgang att han till slut skulle dra till Atsis Grad och hitta Tammy. Mice insisterade på att hänga med, och Marsh hotade sig till det, då havet viskat åt honom att Tammy skulle kunna ge honom storhet. Väl på Atsis Grad tänker de lägga till, men vid bosättningen kommer de boende springande och skrämmer bort dem, ropandes "Quarantine! No come!". Istället lägger de till i hemlighet och tar sig ner till byn, och efter lite snack går vakterna till slut med på att ta Wolfgang till "Great Jackson". Tammy har gått native, Kurtz-style, och fått infödingarna att se henne som en levande gud. Wolfgang protesterar och Tammy läxar upp honom, och förklarar att hon bara utför de order som de alla hade fått (som Wolfgang inte kommer ihåg - oops!). Hon ger Wolfgang en autoinjektor med ebola-virus och en med vaccin - hennes metod för kontroll - och säger åt Wolfgang att göra samma sak borta på Lilla Ånäset. Han nickar, tar injektorerna, lovar att han ska göra så, och sticker illa kvickt - med en övertygelse att han måste hem, sprida vaccinet, och börja mobilisera mot Tammy.
Hur fick vi reda på det här? När de sitter i båten efteråt frågar Marsh: "Ska du göra folk sjuka nu?", till vilket Wolfgang direkt svarar "Nej! Nej! Tammy är tokig!" - sen tittar han på Marsh, och liksom undrar hur han visste om det. Wolfgang visste ju inte om att Marsh projicerade sitt medvetande in i rummet och hörde allt som sas - vilket också betyder att han är den första rollpersonen som vet om att Wolfgang kommer från forntiden.
Efter upproret har Stora Ånäset fallit i Sektens händer, som lagt all mat och alla resurser under sig, som de delar ut i första hand till sina medlemmar, och till andra om det blir något kvar. Mitt i natten upptäcker Wellington att sekten ska ge sina fångar till havet. Han käftar emot, men Mimi grabbar tag i honom och börjar dränka honom. Wolfgang försöker gå emellan, men tvingas öppna sin hjärna och misslyckas, så han kastas i vattnet också. Det var först när Marsh viskade hot i Mimis öra som hon vek sig och släppte dem.
Boa har dubbelspelat kommunisterna och besökt sin farsa på plattan. Väl där gör hon en deal med honom att de ska bärga Jos lyxyacht. När de väl ger sig ut på havet ballar saker och ting ur, och de blir fångade i en malström. Försöken att ta sig ut går åt helsikke, tills dess att Boa övertygar Lisbeth, sin fars flickvän, att dräpa en av besättningsmedlemmarna och kasta han överbord - och så lärde vi oss att man kan blidka havet genom offer. Resten av planen gick bra, men det intressanta var att de plockade upp Snickers, och att Lisbeth manipulerade honom stenhårt. Han blev bortplockad från familjen och fick deala själv, och var rätt lockad att flytta till Plattan. Vi får se vart det leder!
En spännande grej var att Boa höll sig borta från sin Skatt hela spelpasset. Den fick inte holds över henne till en början, och inte ens när jag försökte trycka på det så föll hon för den. Ska bli spännande att se hur det utvecklas!
Trots att folk var skadade och han behövdes på Ånäset beslutade Wolfgang att han till slut skulle dra till Atsis Grad och hitta Tammy. Mice insisterade på att hänga med, och Marsh hotade sig till det, då havet viskat åt honom att Tammy skulle kunna ge honom storhet. Väl på Atsis Grad tänker de lägga till, men vid bosättningen kommer de boende springande och skrämmer bort dem, ropandes "Quarantine! No come!". Istället lägger de till i hemlighet och tar sig ner till byn, och efter lite snack går vakterna till slut med på att ta Wolfgang till "Great Jackson". Tammy har gått native, Kurtz-style, och fått infödingarna att se henne som en levande gud. Wolfgang protesterar och Tammy läxar upp honom, och förklarar att hon bara utför de order som de alla hade fått (som Wolfgang inte kommer ihåg - oops!). Hon ger Wolfgang en autoinjektor med ebola-virus och en med vaccin - hennes metod för kontroll - och säger åt Wolfgang att göra samma sak borta på Lilla Ånäset. Han nickar, tar injektorerna, lovar att han ska göra så, och sticker illa kvickt - med en övertygelse att han måste hem, sprida vaccinet, och börja mobilisera mot Tammy.
Hur fick vi reda på det här? När de sitter i båten efteråt frågar Marsh: "Ska du göra folk sjuka nu?", till vilket Wolfgang direkt svarar "Nej! Nej! Tammy är tokig!" - sen tittar han på Marsh, och liksom undrar hur han visste om det. Wolfgang visste ju inte om att Marsh projicerade sitt medvetande in i rummet och hörde allt som sas - vilket också betyder att han är den första rollpersonen som vet om att Wolfgang kommer från forntiden.
Pass 5 AP
Not: det här passet var Snickers spelare frånvarande, så vi spelade utan honom. Trist för han, för passet var hyfsat fantastiskt.
Nå:
Genom hans kärleksbrev kom det fram att Marsh inte riktigt kommit överens med de andra barnen i Surahamn. När de andra ungarna tjatat på honom att visa vad han kan råkade han göra nånting mot Truls. Berättelsen öppnas med att Slavoj, Truls pappa, kommer upp till Ludmilagården och säger åt Wellington att fan hålla koll på ungen sin, annars jävlar. Wellington försöker sen för en gångs skull vara faderlig - han snackar med Marsh och förklarar att om han kan berätta vad som helst för honom. Det var oväntat att se, och häftigt!
Nå, Wellington tänkte att han var tvungen att fixa till bekymret. När han hittar Truls ligger han och stirrar in i väggen apatiskt. Han ber Slavoj vänta utanför och lägger sedan, som en Skärgårdsjesus, händerna på Truls för att bota honom - och misslyckas. De blickar tillsammans in i Malströmmen, som sköljer över dem och sedan drar ut tillbaka mot havet - och tar med sig Truls. Slavoj ballade såklart ur, men Wellington stod på sig och klarade sig undan att bli uppspöad.
Väl ute upptäckte Wellington att vattennivån minskade ganska kraftigt, ganska snabbt. Mörka moln samlades på himlen. En malström börjar formas, och växer sig snabbt så stor att den hotar svälja Plattan. Han kommer ihåg att han hade lovat havet ett liv, för att det skulle släppa honom i land senast.
Boa, som är på Plattan när malströmmen växer fram, slänger sig ombord på Lisbets, farsans flickväns, båt och börjar förankra de jollar vars ägare kan betala för det vid sidan om den. Tack vare ett gott slag lyckades de ta sig undan utan några bekymmer, men få andra var lika tursamma.
Malströmmen växer sig allt större, fruktansvärda vågor drar över öarna, vattennivån sjunker och landbryggor avslöjas, och många av de båtar som försöker lämna Plattan sugs ner mot den. Halvt panikslagen springer Marsh ner till stranden, sticker sina händer i vattnet och befaller förtvivlat malströmmen att försvinna (läs: In-brain puppet string på 10+). Först reagerar havet inte, men efter han bränner första holdet spottas en fruktansvärd våg fram ur djupet. Efter ännu ett bränt hold och ett (fullträffat) hot om mer - som de runt honom hörde - lugnar havet sig och malströmmen försvinner. Plattan överlever och många av de som dragits mot djupet kan räddas.
Den första - och enda - som firar Marsh som en hjälte är Matilda, som tar honom till sin barm och dansar runt med honom som en trasdocka - och sen ger sig iväg och skaffar fram en bit kött, som han får äta upp alldeles själv. Det var en jättefin scen, där Marsh fick beröm, värme och uppskattning för första gången i kampanjen (nånsin?).
Det här spelpasset gjorde Wolfgang sin egen grej: mellan passen har han köpt followers (kommunisterna, "They're not yours, more like you're theirs") och för att komma på deras goda sida har han avslöjat sitt ursprung, basen han vaknat upp i och tagit folk till medlabbet där, samt svurit trohet till Mice och revolutionen. Men mitt i allt har stasiskapslarna slagit om från att vara låsta till att invänta öppning. Kommunisterna samlas och röstar om vad som ska göras, och man kommer överens om att väcka dem en och en och lämna åt Wolfgang att se över dem. Blir de problem prickas de av. Wolfgang väljer att först av allt väcka Barker, hans gamla polare (with benefits?). Det går sådär: Malströmmen käkar sig in i honom och han hör havet viska hos honom. Den fetaste scenen, och en som verkligen visade hur mycket Wolfgang växt, var när Barker bekände att han övervägde att ta livet av sig hellre än ge den här nya världen en chans, men Wolfgang skäller ut han och får han att lova att ge den en månad, åtminstone.
Efter att havet lugnat sig stod Boa för en av de starkaste scenerna i kampanjen. Vågorna har slitit loss hennes skepp från där det ligger förankrat och kastat det halvvägs över Stora Ånäset. Hon, farsan, Lisbet, m.fl. hinner dit innan Sekten, och hon går in, osäker på vad hon ska känna. Skatten är trasig, ömklig och liten, och ber om hennes hjälp. Den är huller om buller, mycket är trasigt och det är lite som är i perfekt skick. Det känns annorlunda, och maktbalansen är helt ändrad. Hon lovar att hon ska ge den ett nytt hem, och de börjar lasta över Skatten i Lisbets trålare. Vi sitter alla på nålar för att se vad Boa ska göra - hon är omtänksam men håller ändå sitt avstånd. Sen säger hon åt Lisbet, som tydligt är påverkad av Skatten, att hon och Skatten nog ska komma bra överens. Skatten slutar tala till Boa och hon slutar tala med den. Inga farväl, inget stormigt, inget formellt uppbrott; bara en tyst överenskommelse att de bägge går vidare. Som en sista gåva fick Boa en albino-boaorm av Skatten. Sen säger w176 att hon byter playbook till Skinner. Kick arse.
-
Nästa pass ska bli spännande. Wolfgang har tagit på sig att mörda Jo, Wellington lutar mot att byta till Touchstone, Marsh har dragit till sig en jäkla massa uppmärksamhet och Boa är SINGEL(!!!!!(!!!!!!!(1111(elvaelvaettettett)))). Dessutom ska det bli spännande att se vad Snickers har haft för sig för någerst, nu när han har varit borta.
Not: det här passet var Snickers spelare frånvarande, så vi spelade utan honom. Trist för han, för passet var hyfsat fantastiskt.
Nå:Genom hans kärleksbrev kom det fram att Marsh inte riktigt kommit överens med de andra barnen i Surahamn. När de andra ungarna tjatat på honom att visa vad han kan råkade han göra nånting mot Truls. Berättelsen öppnas med att Slavoj, Truls pappa, kommer upp till Ludmilagården och säger åt Wellington att fan hålla koll på ungen sin, annars jävlar. Wellington försöker sen för en gångs skull vara faderlig - han snackar med Marsh och förklarar att om han kan berätta vad som helst för honom. Det var oväntat att se, och häftigt!
Nå, Wellington tänkte att han var tvungen att fixa till bekymret. När han hittar Truls ligger han och stirrar in i väggen apatiskt. Han ber Slavoj vänta utanför och lägger sedan, som en Skärgårdsjesus, händerna på Truls för att bota honom - och misslyckas. De blickar tillsammans in i Malströmmen, som sköljer över dem och sedan drar ut tillbaka mot havet - och tar med sig Truls. Slavoj ballade såklart ur, men Wellington stod på sig och klarade sig undan att bli uppspöad.
Väl ute upptäckte Wellington att vattennivån minskade ganska kraftigt, ganska snabbt. Mörka moln samlades på himlen. En malström börjar formas, och växer sig snabbt så stor att den hotar svälja Plattan. Han kommer ihåg att han hade lovat havet ett liv, för att det skulle släppa honom i land senast.
Boa, som är på Plattan när malströmmen växer fram, slänger sig ombord på Lisbets, farsans flickväns, båt och börjar förankra de jollar vars ägare kan betala för det vid sidan om den. Tack vare ett gott slag lyckades de ta sig undan utan några bekymmer, men få andra var lika tursamma.
Malströmmen växer sig allt större, fruktansvärda vågor drar över öarna, vattennivån sjunker och landbryggor avslöjas, och många av de båtar som försöker lämna Plattan sugs ner mot den. Halvt panikslagen springer Marsh ner till stranden, sticker sina händer i vattnet och befaller förtvivlat malströmmen att försvinna (läs: In-brain puppet string på 10+). Först reagerar havet inte, men efter han bränner första holdet spottas en fruktansvärd våg fram ur djupet. Efter ännu ett bränt hold och ett (fullträffat) hot om mer - som de runt honom hörde - lugnar havet sig och malströmmen försvinner. Plattan överlever och många av de som dragits mot djupet kan räddas.
Den första - och enda - som firar Marsh som en hjälte är Matilda, som tar honom till sin barm och dansar runt med honom som en trasdocka - och sen ger sig iväg och skaffar fram en bit kött, som han får äta upp alldeles själv. Det var en jättefin scen, där Marsh fick beröm, värme och uppskattning för första gången i kampanjen (nånsin?).
Det här spelpasset gjorde Wolfgang sin egen grej: mellan passen har han köpt followers (kommunisterna, "They're not yours, more like you're theirs") och för att komma på deras goda sida har han avslöjat sitt ursprung, basen han vaknat upp i och tagit folk till medlabbet där, samt svurit trohet till Mice och revolutionen. Men mitt i allt har stasiskapslarna slagit om från att vara låsta till att invänta öppning. Kommunisterna samlas och röstar om vad som ska göras, och man kommer överens om att väcka dem en och en och lämna åt Wolfgang att se över dem. Blir de problem prickas de av. Wolfgang väljer att först av allt väcka Barker, hans gamla polare (with benefits?). Det går sådär: Malströmmen käkar sig in i honom och han hör havet viska hos honom. Den fetaste scenen, och en som verkligen visade hur mycket Wolfgang växt, var när Barker bekände att han övervägde att ta livet av sig hellre än ge den här nya världen en chans, men Wolfgang skäller ut han och får han att lova att ge den en månad, åtminstone.
Efter att havet lugnat sig stod Boa för en av de starkaste scenerna i kampanjen. Vågorna har slitit loss hennes skepp från där det ligger förankrat och kastat det halvvägs över Stora Ånäset. Hon, farsan, Lisbet, m.fl. hinner dit innan Sekten, och hon går in, osäker på vad hon ska känna. Skatten är trasig, ömklig och liten, och ber om hennes hjälp. Den är huller om buller, mycket är trasigt och det är lite som är i perfekt skick. Det känns annorlunda, och maktbalansen är helt ändrad. Hon lovar att hon ska ge den ett nytt hem, och de börjar lasta över Skatten i Lisbets trålare. Vi sitter alla på nålar för att se vad Boa ska göra - hon är omtänksam men håller ändå sitt avstånd. Sen säger hon åt Lisbet, som tydligt är påverkad av Skatten, att hon och Skatten nog ska komma bra överens. Skatten slutar tala till Boa och hon slutar tala med den. Inga farväl, inget stormigt, inget formellt uppbrott; bara en tyst överenskommelse att de bägge går vidare. Som en sista gåva fick Boa en albino-boaorm av Skatten. Sen säger w176 att hon byter playbook till Skinner. Kick arse.
-
Nästa pass ska bli spännande. Wolfgang har tagit på sig att mörda Jo, Wellington lutar mot att byta till Touchstone, Marsh har dragit till sig en jäkla massa uppmärksamhet och Boa är SINGEL(!!!!!(!!!!!!!(1111(elvaelvaettettett)))). Dessutom ska det bli spännande att se vad Snickers har haft för sig för någerst, nu när han har varit borta.
Pass 6 - Kärleksbrev
Arvidos nämnde att han ville kika på kärleksbreven jag skrivit till det här passet, så här her jag upp dem. De ger utgångspunkterna för berättelsen. Där det finns flera alternativ har jag markerat det som valdes i fetstil. Marshs spelare var borta, så han fick inget kärleksbrev!
Snickers:
Wolfgang:
Boa:
Wellington:
Arvidos nämnde att han ville kika på kärleksbreven jag skrivit till det här passet, så här her jag upp dem. De ger utgångspunkterna för berättelsen. Där det finns flera alternativ har jag markerat det som valdes i fetstil. Marshs spelare var borta, så han fick inget kärleksbrev!
Snickers:
Hej Snickers,
Du fick ett kungligt mottagande på Plattan, där alla gjorde plats åt dig och arbete och betalning fanns i överflöd. Du fick känna att du verkligen behövdes här. Lisbet har månat om att ta väl hand om dig och ge dig en plats. Hennes armar - och ben, om du tagit chansen - har varit öppna för dig och hon har sett till dig hela tiden.
Tiden på Plattan har gett dig tid och plats att arbeta ostört. Berätta vad du har byggt åt dig själv!
Sen kom malströmmen. Den öppnade sig plötsligt och oförklarligt, ett hål i havet som verkade vilja suga ner hela världen mot havets botten, som en dröm som pissas ner i avloppet. Folk glömde dig plötsligt, Lisbet tog med sig Boa men ägnade dig inte en tanke. Folk flydde som råttor från den sjunkande plattformen, de slog dig ur vägen och ingen gav plats åt dig. Du fick stå kvar och se hur ni sakta drogs mot det gapande såret i havet, mens oskyldiga mänskor kastades i havet av deras grannar, i hopp om att blidka det. Deltog du i det?
Lika plötsligt som den dök upp försvann malströmmen och ni kunde rädda folk ur havet och bygga upp saker och ting. Du gjorde väl ditt bästa för att ge råd och ro och påskynda arbetet: slå +hot; på en träff, markera erfarenhet.
Det har lämnats tomma bostäder på Plattan efter de som förlorats till havet, och ännu fler efter de som flyttat bort från Havet. Sen Lisbet kom tillbaka har hon varit som förbytt. Hon lämnar inte sitt skepp och hon har inte brytt sig om dig. Boa däremot, är lätt som en fågel. Det stora kruxet, däremot, är flyktingarna från Atsis Grad som har kommit till Plattan. De släpps inte ombord av rädsla för sjukdomen, men de insisterar på att de har flytt för att de bär på vaccinet, och att "Great Jackson" dräper alla som bär det. De insisterar på att hon tänker invadera Plattan och de andra öarna, men ingen tar dem på allvar. Under tiden håller maten på att ta slut, och inga öar vill sälja. Snart kommer Plattan explodera.
Samtidigt har folk börjat märka att du ger goda råd och att saker ofta löser sig när de följer dem. Många söker upp dig och ber dig om råd, och ber dig gå som ombud för dem. När du talat om att lämna Plattan sliter de nästan tag i dig för att du ska stanna. Hur har du löst det där?
Slå +cool. På 10+, välj 1. På 7-9, välj 2.
• Du har lovat Hayek att du ska se till att flyktingarna från Atsis Grad kommer ombord. Half Pint insisterar på att "skicka de där jävla rödbetskäkarna på röven".
• Du har lovat att hitta ett sätt att lösa matkrisen på Plattan.
• Du har lovat att du ska fixa vattenrenaren.
På -6: allihop. Lycka till!
Och igår vaknade du med huvudvärk bredvid Boa, utan ett enda plagg på nån av er. Hur kändes det? Är det nåt du kan tänka dig göra om?
Puss och kram,
din MC.
Du fick ett kungligt mottagande på Plattan, där alla gjorde plats åt dig och arbete och betalning fanns i överflöd. Du fick känna att du verkligen behövdes här. Lisbet har månat om att ta väl hand om dig och ge dig en plats. Hennes armar - och ben, om du tagit chansen - har varit öppna för dig och hon har sett till dig hela tiden.
Tiden på Plattan har gett dig tid och plats att arbeta ostört. Berätta vad du har byggt åt dig själv!
Sen kom malströmmen. Den öppnade sig plötsligt och oförklarligt, ett hål i havet som verkade vilja suga ner hela världen mot havets botten, som en dröm som pissas ner i avloppet. Folk glömde dig plötsligt, Lisbet tog med sig Boa men ägnade dig inte en tanke. Folk flydde som råttor från den sjunkande plattformen, de slog dig ur vägen och ingen gav plats åt dig. Du fick stå kvar och se hur ni sakta drogs mot det gapande såret i havet, mens oskyldiga mänskor kastades i havet av deras grannar, i hopp om att blidka det. Deltog du i det?
Lika plötsligt som den dök upp försvann malströmmen och ni kunde rädda folk ur havet och bygga upp saker och ting. Du gjorde väl ditt bästa för att ge råd och ro och påskynda arbetet: slå +hot; på en träff, markera erfarenhet.
Det har lämnats tomma bostäder på Plattan efter de som förlorats till havet, och ännu fler efter de som flyttat bort från Havet. Sen Lisbet kom tillbaka har hon varit som förbytt. Hon lämnar inte sitt skepp och hon har inte brytt sig om dig. Boa däremot, är lätt som en fågel. Det stora kruxet, däremot, är flyktingarna från Atsis Grad som har kommit till Plattan. De släpps inte ombord av rädsla för sjukdomen, men de insisterar på att de har flytt för att de bär på vaccinet, och att "Great Jackson" dräper alla som bär det. De insisterar på att hon tänker invadera Plattan och de andra öarna, men ingen tar dem på allvar. Under tiden håller maten på att ta slut, och inga öar vill sälja. Snart kommer Plattan explodera.
Samtidigt har folk börjat märka att du ger goda råd och att saker ofta löser sig när de följer dem. Många söker upp dig och ber dig om råd, och ber dig gå som ombud för dem. När du talat om att lämna Plattan sliter de nästan tag i dig för att du ska stanna. Hur har du löst det där?
Slå +cool. På 10+, välj 1. På 7-9, välj 2.
• Du har lovat Hayek att du ska se till att flyktingarna från Atsis Grad kommer ombord. Half Pint insisterar på att "skicka de där jävla rödbetskäkarna på röven".
• Du har lovat att hitta ett sätt att lösa matkrisen på Plattan.
• Du har lovat att du ska fixa vattenrenaren.
På -6: allihop. Lycka till!
Och igår vaknade du med huvudvärk bredvid Boa, utan ett enda plagg på nån av er. Hur kändes det? Är det nåt du kan tänka dig göra om?
Puss och kram,
din MC.
Hej Wolfgang,
Det var ganska hårt av dig att ta på dig att mörda Jo. Nå, det var ju oundvikligt för att kunna skapa fred och möta Tammys hot. Ska vi se hur det gick?
Slå +hard. På 10+: jo, det var faktiskt precis så enkelt. Hennes huvud sprängdes som en vattenmelon under ett brännbollsträ.
På 7-9, välj 2:
• För att locka fram Jo satte ni eld på vetefälten.
• Ni misslyckades med att ha ihjäl Jo.
• Du blev tillfångatagen när ni försökte fly.
• Mice och Rosa blev tillfångatagna när ni skulle sticka.
På 6-: allihopa. Lycka till med att lösa skiten, klantarsel.
Puss och kram,
din MC.
Det var ganska hårt av dig att ta på dig att mörda Jo. Nå, det var ju oundvikligt för att kunna skapa fred och möta Tammys hot. Ska vi se hur det gick?
Slå +hard. På 10+: jo, det var faktiskt precis så enkelt. Hennes huvud sprängdes som en vattenmelon under ett brännbollsträ.
På 7-9, välj 2:
• För att locka fram Jo satte ni eld på vetefälten.
• Ni misslyckades med att ha ihjäl Jo.
• Du blev tillfångatagen när ni försökte fly.
• Mice och Rosa blev tillfångatagna när ni skulle sticka.
På 6-: allihopa. Lycka till med att lösa skiten, klantarsel.
Puss och kram,
din MC.
Hej Boa,
När du vaknar upp känner du inte igen dig. Sängen är främmande. Rummet är främmande. Lukten utifrån är främmande. Du vet inte var du är eller hur du kom hit. Bredvid dig, naken under filten, rycker en person till.
Utanför fönstret känner du igen Atsis Grad.
Visst är det härligt att vara singel?
Puss,
din MC.
När du vaknar upp känner du inte igen dig. Sängen är främmande. Rummet är främmande. Lukten utifrån är främmande. Du vet inte var du är eller hur du kom hit. Bredvid dig, naken under filten, rycker en person till.
Utanför fönstret känner du igen Atsis Grad.
Visst är det härligt att vara singel?
Puss,
din MC.
Hej Wellington,
Wolfgang kommer från forntiden. Det är väl... nånting. Han Barker också, som verkar anpassa sig väl, om än han är väldigt närgången. Men du har ju dina egna problem. Det har börjat spridas att du kan hela folk genom handpåläggning, och efter att det sägs att Marsh hindrade havet talar man om mirakelgörarfamiljen. Endel i Surahamn har vänt ryggen åt dig, mens andra kommer med sina blinda och ber dig ge dem synen åter. Du hör att Mimi har fördömt dig som en falsk profet, och att hon säger att ditt vaccin egentligen är giftet som gör folk sjuka. Mimi har inte stort inflytande på Lilla Udden, men det finns där.
Men det är inte det som uppfyller dina tankar. Igår berättade Matilda att hon inte fått sin mens. Det är andra månaden den uteblivit. Hon tycker att ni borde bestämma datum för bröllopet. Och börja samla upp ett förråd med mat åt ungen. Och se till att det finns en amma med ogiftig mjölk, utifall att Matildas skulle vara dålig.
Men, du: grattis! Visst är det härligt att ha ett stadgat förhållande?
Pusshej!
din MC.
Wolfgang kommer från forntiden. Det är väl... nånting. Han Barker också, som verkar anpassa sig väl, om än han är väldigt närgången. Men du har ju dina egna problem. Det har börjat spridas att du kan hela folk genom handpåläggning, och efter att det sägs att Marsh hindrade havet talar man om mirakelgörarfamiljen. Endel i Surahamn har vänt ryggen åt dig, mens andra kommer med sina blinda och ber dig ge dem synen åter. Du hör att Mimi har fördömt dig som en falsk profet, och att hon säger att ditt vaccin egentligen är giftet som gör folk sjuka. Mimi har inte stort inflytande på Lilla Udden, men det finns där.
Men det är inte det som uppfyller dina tankar. Igår berättade Matilda att hon inte fått sin mens. Det är andra månaden den uteblivit. Hon tycker att ni borde bestämma datum för bröllopet. Och börja samla upp ett förråd med mat åt ungen. Och se till att det finns en amma med ogiftig mjölk, utifall att Matildas skulle vara dålig.
Men, du: grattis! Visst är det härligt att ha ett stadgat förhållande?
Pusshej!
din MC.
Pass 6 AP
AW - AP pass 6
Passet öppnades med att Snickers blev varse att Half-Pint marscherade bort för att kapa loss flyktingarna från Atsis Grad från Plattan. Han försökte få hjälp av Snake Eyes och Lisbet, men när han sneglade Lisbet i Skattens våld vände han och sprang i vild panik. Istället växlande han hårda ord med Half-Pint och hamnade på fel sida med våldsverkarna på Plattan. Oops. Då de stängdes utan av rädsla för smittan insåg Snickers att han var tvungen att få fram ett vaccin.
Wolfgang misslyckades med att skjuta ihjäl Jo, och blev fångad när de försökte fly. Rosa och Mice kom undan, i alla fall. Han vaknade till, fastbunden till väggen i en jordkällare. Jo sade åt honom att börja snacka, och när han inte sade det hon ville lämnade hon honom ensam med Kopernikus och Monk. Han utstod tortyren mer eller mindre passivt, tills dess att Kopernikus hotade att han skulle ge sig och skjuta ihjäl Mice. Då tryckte Wolfgang in ett knä i pungen på Kopernikus, tog sig lös från väggen och slet åt sig järnröret från Monk. Det som följde var a bit of ultraviolence som avslutades med att han smällde järnröret i ansiktet på Kopernikus tills ingen rörelse kvarstod.
Efter att ha vaknat upp bredvid en av Tammys närmsta män blev Boa tagen till "Great Jackson", som tog emot iklädd inget annat än sin armejacka, med två slavar i höftskynken som slickade hennes fötter. Hon börjar snacka om det som de två kommit överens om dagen innan, och Boa som inte minns ett skvatt fejkar som ett proffs. Hon får reda på att hon kommit överens om att ta över Plattan med hjälp av Tammys trupper och styra den som hennes polare (underförstått undersåte). Boa accepterar och spelar underkastlig. Tammy ler, öppnar sina ben och ser menande mot sitt sköte. Boa går fram, faller på knä och siktar på skäggbiffen. Tammy tar ett fast grepp i Boas hår.
Sen hände det här:
Wellington upptäckte att Matilda var gravid, så när Snickers kom förbi och bad om vaccinet tog han ursäkten att knata upp till kommunisternas teknogrotta. Mice och Rosa kom tillbaka från mordförsöket skakade, och när Mice ville dra ihop ett räddningsteam anmälde Wellington snabbt sig själv och Snickers. Patrullen väntade till kvällen och smög sig sedan ner till fälten. Tack vare Snickers egenhändigt byggda personletare kunna de spåra Wolfgang utan att bli upptäckta. Under tiden insisterade Barker på att stanna och pricka av Jo medan de andra hämtade Wolfgang. De lämnade honom, och samtidigt som de hittade Wolfgang brände skotten av, sökljusen gick upp och hundarna började skälla. Medan Mice tog Wolfgang till säkerhet sprang de andra tillbaka och räddade med sig Barker. Han sade att han trodde att han hade skjutit Jo, men han är trasig i huvudet och ingen vet säkert.
Dagen efteråt drog Snickers och Wolfgang till Plattan med vaccinet, och Snickers var awesome. Han använde sitt nyköpte move och talade sanning till en folkmassa och fick dem att lämna fram initiala personer för vaccinering som man sedan kunde ta blod av. När Half-Pint trängde sig fram genom folkmassan och krävde vaccinet stod han på sig, hotade att bussa folket på honom och fick Half-Pint att backa. Det kommer han nog få betala för, men det var ashäftigt att se Snickers obanga och sätta hårt mot hårt.
Och sen dök Boa upp och började med Tammys lögner förklädda som till synes osynliga frågor och halvsanningar misstänkliggöra vaccinet och om det alls är effektivt. Det var såklart folk på Plattan som hörde henne.
-
Framtiden kommer att bli spännande. Ingen vet säkert om Jo lever eller ej just nu, och förbereder sig för att hennes falang kommer slå tillbaka hårt. Snickers råkade väcka en av kaptenerna från kryosömn, men när han snubblade ut käkade Malströmmen hans sinne och nu ligger han apatisk och tom. Tammy kommer förändras, och hur exakt kommer få stora effekter. Matilda är med barn. Och en morgon spolades det upp dussintals uppsvällda lik på skärgårdens stränder, som folk kände igen som folk från Stora Ånäset.
AW - AP pass 6
Passet öppnades med att Snickers blev varse att Half-Pint marscherade bort för att kapa loss flyktingarna från Atsis Grad från Plattan. Han försökte få hjälp av Snake Eyes och Lisbet, men när han sneglade Lisbet i Skattens våld vände han och sprang i vild panik. Istället växlande han hårda ord med Half-Pint och hamnade på fel sida med våldsverkarna på Plattan. Oops. Då de stängdes utan av rädsla för smittan insåg Snickers att han var tvungen att få fram ett vaccin.
Wolfgang misslyckades med att skjuta ihjäl Jo, och blev fångad när de försökte fly. Rosa och Mice kom undan, i alla fall. Han vaknade till, fastbunden till väggen i en jordkällare. Jo sade åt honom att börja snacka, och när han inte sade det hon ville lämnade hon honom ensam med Kopernikus och Monk. Han utstod tortyren mer eller mindre passivt, tills dess att Kopernikus hotade att han skulle ge sig och skjuta ihjäl Mice. Då tryckte Wolfgang in ett knä i pungen på Kopernikus, tog sig lös från väggen och slet åt sig järnröret från Monk. Det som följde var a bit of ultraviolence som avslutades med att han smällde järnröret i ansiktet på Kopernikus tills ingen rörelse kvarstod.
Efter att ha vaknat upp bredvid en av Tammys närmsta män blev Boa tagen till "Great Jackson", som tog emot iklädd inget annat än sin armejacka, med två slavar i höftskynken som slickade hennes fötter. Hon börjar snacka om det som de två kommit överens om dagen innan, och Boa som inte minns ett skvatt fejkar som ett proffs. Hon får reda på att hon kommit överens om att ta över Plattan med hjälp av Tammys trupper och styra den som hennes polare (underförstått undersåte). Boa accepterar och spelar underkastlig. Tammy ler, öppnar sina ben och ser menande mot sitt sköte. Boa går fram, faller på knä och siktar på skäggbiffen. Tammy tar ett fast grepp i Boas hår.
Sen hände det här:
Såatte.w176 said:
Wellington upptäckte att Matilda var gravid, så när Snickers kom förbi och bad om vaccinet tog han ursäkten att knata upp till kommunisternas teknogrotta. Mice och Rosa kom tillbaka från mordförsöket skakade, och när Mice ville dra ihop ett räddningsteam anmälde Wellington snabbt sig själv och Snickers. Patrullen väntade till kvällen och smög sig sedan ner till fälten. Tack vare Snickers egenhändigt byggda personletare kunna de spåra Wolfgang utan att bli upptäckta. Under tiden insisterade Barker på att stanna och pricka av Jo medan de andra hämtade Wolfgang. De lämnade honom, och samtidigt som de hittade Wolfgang brände skotten av, sökljusen gick upp och hundarna började skälla. Medan Mice tog Wolfgang till säkerhet sprang de andra tillbaka och räddade med sig Barker. Han sade att han trodde att han hade skjutit Jo, men han är trasig i huvudet och ingen vet säkert.
Dagen efteråt drog Snickers och Wolfgang till Plattan med vaccinet, och Snickers var awesome. Han använde sitt nyköpte move och talade sanning till en folkmassa och fick dem att lämna fram initiala personer för vaccinering som man sedan kunde ta blod av. När Half-Pint trängde sig fram genom folkmassan och krävde vaccinet stod han på sig, hotade att bussa folket på honom och fick Half-Pint att backa. Det kommer han nog få betala för, men det var ashäftigt att se Snickers obanga och sätta hårt mot hårt.
Och sen dök Boa upp och började med Tammys lögner förklädda som till synes osynliga frågor och halvsanningar misstänkliggöra vaccinet och om det alls är effektivt. Det var såklart folk på Plattan som hörde henne.
-
Framtiden kommer att bli spännande. Ingen vet säkert om Jo lever eller ej just nu, och förbereder sig för att hennes falang kommer slå tillbaka hårt. Snickers råkade väcka en av kaptenerna från kryosömn, men när han snubblade ut käkade Malströmmen hans sinne och nu ligger han apatisk och tom. Tammy kommer förändras, och hur exakt kommer få stora effekter. Matilda är med barn. Och en morgon spolades det upp dussintals uppsvällda lik på skärgårdens stränder, som folk kände igen som folk från Stora Ånäset.
Re: Pass 6 AP
Imorgon återupptar vi kampanjen efter juluppehåll, och när jag skummade igenom rapporten upptäckte jag en oegentlighet som förtjänar rättning:
Imorgon återupptar vi kampanjen efter juluppehåll, och när jag skummade igenom rapporten upptäckte jag en oegentlighet som förtjänar rättning:
Det var såklart Wellington som hängde med Snickers, och ingen annan.GnomviD said:
Pass 7 AP
Det här passet blev sjukt tungt eftersom tärningarna var emot oss, big time. Det var också en av de starkaste upplevelserna på länge. Här följer en vägg av text, som jag inte förmådde kapa ner. Vissa saker är så fina - i alla fall för oss som upplevt dem - att de måste få ta sin plats. Det var tråkigt för Wellingtons spelare att han missade det här passet.
-----
Vi öppnar lågmält med att Marsh står bakom en trädstam och tjuvkikar på Lovis och Pär-Krister, som lägger blommor vid Truls minnesträd. Han försöker be Lovis och ursäkt för att han skadade Truls, men hon knuffar honom bara ur vägen och stormar iväg. När de gått faller han på knä framför minnesträdet och ber Truls om ursäkt.
Snickers dag börjar med att Half-Pint bankar på dörren hans, och när Snickers dumt nog öppnar tar Half-Pint strypgrepp och bär iväg med honom, bort till de av Mimis anhängare som är övertygade om att Snickers vaccinspridande är av ondo och vill offra honom till havet. Ludmila, Snickers morsa, försöker lugna honom och säger att han ska bli ett värdigt offer, den som öppnar porten de andra ska vandra genom. Snickers, som den fantastiske man han är, börjar förklara varför det är jäkligt dumt att dräpa honom - talar sanning till en folkmassa, och träffar. Kultisterna lyssnar, och han bränner sitt hold på att få dem att offra Half-Pint istället. Medan de andra sektmedlemmarna släpar iväg Half-Pint kommer Ludmila fram och bedyrar sin beundran och kärlek för honom. Snickers sparkar henne i bröstet: "Jag har ingen morsa!" Fuck yeah, Snickers.
Boa är lite konfunderad: en dag dök Tammy, the Great Jackson, upp ur ingenstans för att "hälsa på". När Boa försöker luska ut varför hon är på Plattan, om hon tagit med sig trupper och hur läget är på Atsis Grad rycker Tammy ointresserat på axlarna. Boa tänker fuck it, tar fram sitt gräs och röker ner Tammy, bara för att upptäcka att hon verkar vara heltrasig. De avbryts av att Snake Eyes dyker upp och säger åt Boa att det är hennes fel att Lisbet inte kommer ut ur skeppet. Boa försöker tvärnyktra och ger sig ner i skeppet, men Skatten säger åt henne att inte störa dem och Lisbet skriker bara argt åt henne. Hon fattar att ord inte kommer hjälpa och säger åt Snake Eyes att hämta Marsh, då det nog är den enda som kan hjälpa dem: kunde han betvinga havet ska han väl kunna betvinga Skatten också. Snake Eyes nickar och ger sig av mot Surahamn.
Wolfgang hade ryckt norrut med resten av kommunisternas styrkor som lagt under sig än mer territorium i det sista. Det verkar som att Jo faktiskt är död! Däremot har han lett sin lilla grupp - Barker och Mice - in i ett bakhåll, och börjar omringad i ett befäst litet gryte. Han låter munlädret gå så väl han kan och får ena flanken att svika. Men när en av fienderna tröttnat och plockar upp en dynamitgubbe tränger Malströmmen sig på, han fryser och missar att ta skottet. Mice kastar Wolfgang undan smällen, men får fötterna sina söndersprängda. När Wolfgang har lyckats slita sig från Mice för att kämpa tillbaka har deras nyvunna hjälp blivit nedgjord, och snart är Wolfgang och Barker också nedkämpade.
Här bränner Snickers sitt Bonefeel-hold och dyker upp vid rätt plats, med rätt föremål. Han räddar sina vänner och får dem tillbaka till bergsgrotta,där de spänns fast på britsarna och folk springer ut för att finna sjukvårdare. Då vandrar den plötsligt vakna Kapten Wharton in genom dörren, riktar pistolen mot Barker och skjuter ihjäl honom. Wolfgang flyger upp och undrar vad som försigår. Wharton riktar pistolen mot Wolfgangs bröst, lutar sig fram, tar ciggen ur mun och fimpar i Wolfgangs ansikte - precis som Jo brukade göra - och säger: "Jag tar min hämnd. Du ska få lida långsamt." Sedan skjuter han Wolfgang i bröstet och riktar pistolen mot Mice. Snickers försöker skjuta honom, men skottet hakar upp sig. Wolfgang slänger sig fram vilt och snubblar. Wharton trycker av skottet och Mice grymtar. Kommunisterna överbemannar Wharton och Wolfgang sliter sig fram och slår tills bara köttfärs kvarstår av ansiktet. När han är färdig har Mice slutat andas.
(Jag ville inte döda Mice mer än någon annan, men Wolfgang och Snickers försökte förhindra det och misslyckades. Som situationen såg ut var jag tvungen. Det här var "disclaim decision-making" när det är som bäst/värst.)
Marsh kommer till Plattan, möter upp med Boa och Tammy (som verkade känna igen honom...) och övertygar Boa att hon ska hänga med ner i skeppet. Nere under däck börjar Skatten jävlas och den fem meter långa korridoren blir en ogenomtränglig labyrint. Först när Boa lovar att lämna kvar Marsh återgår skeppet till vad det borde vara.
Sen börjar Marsh gräla med Skatten. Notera: Boa satte inte upp sig mot skatten. Sedan de senast var nere i Skatten har maktförhållandet dem emellan omvänts, men det var först när vi såg den här scenen vi verkligen fattade det. När Skatten försöker snärja Marsh sätter han hårt mot hårt, bränner dess psyke och kräver att den ska ge upp det som är hans. Boa håller sig i bakgrunden, smyger sig fram till Lisbet, knockar henne och börjar bära med henne. Skatten ballar ur och börjar krossa skeppet; Marsh skadar det än mer och förvärrar bara saken. Boa inser att allt håller på att gå åt helsikke, släpper Lisbet och släpar med sig Marsh ut ur skeppet. Skeppet flyter, men stora delar av det är krossat och frågan är hur sjödugligt det är. Snake Eyes är förkrossad och är redo att springa in och hämta Lisbet själv, men Boa övertygar honom att de måste försöka blidka Skatten långsamt. Under tiden gör Marsh sin egen affär med skeppet och byter sina två überknivar mot guldmedaljongen han tappat därinne.
Avslutningsvis ville jag till att ge Mice ett fint avslut. Wolfgang sitter och stirrar i golvet medan någon - vem vet han inte - rengör Mices sår och tar ut kulan ur honom. De klär honom i en ren uniform med en röd stjärna och en röd tår fastsydd på bröstet. Rosa springer in, kastar en blick på Mice, och vänder bort ansiktet. De som tar hand om Mice diskuterar vad de ska göra av kroppen och bedömer Wolfgangs reaktion. De beslutar sig för kremering, och under natten bygger de ett likbål utanför grottans öppning, lägger Mice därpå och häller olja över honom. Rosa sträcker Wolfgang en fackla och han tänder på. Lågorna slickar över Mice och sätter eld på honom. Wolfgang sjunger försiktigt en visa på tyska för Mice. Rosa tar hans hand och kramar om. Sedan stämmer de alla upp i Internationalen medan Mice slukas av elden. De andra försvinner allt eftersom, men Rosa och Wolfgang sitter tysta och håller varandras händer tills dess att elden har brunnit ner. Medan de första solstrålarna bryter fram i öst samlar Wolfgang och Rosa ihop hans ben och aska i en gammal ammunitionslåda, och bär iväg den till den gläntan där Wolfgang och Mice först träffades. När lådan ligger nedsänkt i ett hål sträcker Rosa spaden åt Wolfgang, som skyfflar igen graven medan den nya solens strålar spelar över de gulorangea höstloven som släpper från grenarna och singlar ner.
-----
Det var tungt att spela avlutet för Mice, och de flesta av oss satt nog med gråten i halsen. Däremot var det värt det, att i lugn och ro måla upp sakerna var för sig och låta det ta sin tid (I will not abandon you, helt enkelt). Det var jobbigt, men det var värt det, för det blev en av kampanjens finaste händelser. När vi sedan klippt och snackade runt efteråt fylldes jag av välmående. En sådan genuin och stark katarsis vet jag inte när jag senast upplevde. Ingen av de nobelprisförfattare jag läst har frammanat en sån känsla i mig som de här scenerna. Och så finns det folk som tror att spel inte kan vara konst.
Det här passet blev sjukt tungt eftersom tärningarna var emot oss, big time. Det var också en av de starkaste upplevelserna på länge. Här följer en vägg av text, som jag inte förmådde kapa ner. Vissa saker är så fina - i alla fall för oss som upplevt dem - att de måste få ta sin plats. Det var tråkigt för Wellingtons spelare att han missade det här passet.
-----
Vi öppnar lågmält med att Marsh står bakom en trädstam och tjuvkikar på Lovis och Pär-Krister, som lägger blommor vid Truls minnesträd. Han försöker be Lovis och ursäkt för att han skadade Truls, men hon knuffar honom bara ur vägen och stormar iväg. När de gått faller han på knä framför minnesträdet och ber Truls om ursäkt.
Snickers dag börjar med att Half-Pint bankar på dörren hans, och när Snickers dumt nog öppnar tar Half-Pint strypgrepp och bär iväg med honom, bort till de av Mimis anhängare som är övertygade om att Snickers vaccinspridande är av ondo och vill offra honom till havet. Ludmila, Snickers morsa, försöker lugna honom och säger att han ska bli ett värdigt offer, den som öppnar porten de andra ska vandra genom. Snickers, som den fantastiske man han är, börjar förklara varför det är jäkligt dumt att dräpa honom - talar sanning till en folkmassa, och träffar. Kultisterna lyssnar, och han bränner sitt hold på att få dem att offra Half-Pint istället. Medan de andra sektmedlemmarna släpar iväg Half-Pint kommer Ludmila fram och bedyrar sin beundran och kärlek för honom. Snickers sparkar henne i bröstet: "Jag har ingen morsa!" Fuck yeah, Snickers.
Boa är lite konfunderad: en dag dök Tammy, the Great Jackson, upp ur ingenstans för att "hälsa på". När Boa försöker luska ut varför hon är på Plattan, om hon tagit med sig trupper och hur läget är på Atsis Grad rycker Tammy ointresserat på axlarna. Boa tänker fuck it, tar fram sitt gräs och röker ner Tammy, bara för att upptäcka att hon verkar vara heltrasig. De avbryts av att Snake Eyes dyker upp och säger åt Boa att det är hennes fel att Lisbet inte kommer ut ur skeppet. Boa försöker tvärnyktra och ger sig ner i skeppet, men Skatten säger åt henne att inte störa dem och Lisbet skriker bara argt åt henne. Hon fattar att ord inte kommer hjälpa och säger åt Snake Eyes att hämta Marsh, då det nog är den enda som kan hjälpa dem: kunde han betvinga havet ska han väl kunna betvinga Skatten också. Snake Eyes nickar och ger sig av mot Surahamn.
Wolfgang hade ryckt norrut med resten av kommunisternas styrkor som lagt under sig än mer territorium i det sista. Det verkar som att Jo faktiskt är död! Däremot har han lett sin lilla grupp - Barker och Mice - in i ett bakhåll, och börjar omringad i ett befäst litet gryte. Han låter munlädret gå så väl han kan och får ena flanken att svika. Men när en av fienderna tröttnat och plockar upp en dynamitgubbe tränger Malströmmen sig på, han fryser och missar att ta skottet. Mice kastar Wolfgang undan smällen, men får fötterna sina söndersprängda. När Wolfgang har lyckats slita sig från Mice för att kämpa tillbaka har deras nyvunna hjälp blivit nedgjord, och snart är Wolfgang och Barker också nedkämpade.
Här bränner Snickers sitt Bonefeel-hold och dyker upp vid rätt plats, med rätt föremål. Han räddar sina vänner och får dem tillbaka till bergsgrotta,där de spänns fast på britsarna och folk springer ut för att finna sjukvårdare. Då vandrar den plötsligt vakna Kapten Wharton in genom dörren, riktar pistolen mot Barker och skjuter ihjäl honom. Wolfgang flyger upp och undrar vad som försigår. Wharton riktar pistolen mot Wolfgangs bröst, lutar sig fram, tar ciggen ur mun och fimpar i Wolfgangs ansikte - precis som Jo brukade göra - och säger: "Jag tar min hämnd. Du ska få lida långsamt." Sedan skjuter han Wolfgang i bröstet och riktar pistolen mot Mice. Snickers försöker skjuta honom, men skottet hakar upp sig. Wolfgang slänger sig fram vilt och snubblar. Wharton trycker av skottet och Mice grymtar. Kommunisterna överbemannar Wharton och Wolfgang sliter sig fram och slår tills bara köttfärs kvarstår av ansiktet. När han är färdig har Mice slutat andas.
(Jag ville inte döda Mice mer än någon annan, men Wolfgang och Snickers försökte förhindra det och misslyckades. Som situationen såg ut var jag tvungen. Det här var "disclaim decision-making" när det är som bäst/värst.)
Marsh kommer till Plattan, möter upp med Boa och Tammy (som verkade känna igen honom...) och övertygar Boa att hon ska hänga med ner i skeppet. Nere under däck börjar Skatten jävlas och den fem meter långa korridoren blir en ogenomtränglig labyrint. Först när Boa lovar att lämna kvar Marsh återgår skeppet till vad det borde vara.
Sen börjar Marsh gräla med Skatten. Notera: Boa satte inte upp sig mot skatten. Sedan de senast var nere i Skatten har maktförhållandet dem emellan omvänts, men det var först när vi såg den här scenen vi verkligen fattade det. När Skatten försöker snärja Marsh sätter han hårt mot hårt, bränner dess psyke och kräver att den ska ge upp det som är hans. Boa håller sig i bakgrunden, smyger sig fram till Lisbet, knockar henne och börjar bära med henne. Skatten ballar ur och börjar krossa skeppet; Marsh skadar det än mer och förvärrar bara saken. Boa inser att allt håller på att gå åt helsikke, släpper Lisbet och släpar med sig Marsh ut ur skeppet. Skeppet flyter, men stora delar av det är krossat och frågan är hur sjödugligt det är. Snake Eyes är förkrossad och är redo att springa in och hämta Lisbet själv, men Boa övertygar honom att de måste försöka blidka Skatten långsamt. Under tiden gör Marsh sin egen affär med skeppet och byter sina två überknivar mot guldmedaljongen han tappat därinne.
Avslutningsvis ville jag till att ge Mice ett fint avslut. Wolfgang sitter och stirrar i golvet medan någon - vem vet han inte - rengör Mices sår och tar ut kulan ur honom. De klär honom i en ren uniform med en röd stjärna och en röd tår fastsydd på bröstet. Rosa springer in, kastar en blick på Mice, och vänder bort ansiktet. De som tar hand om Mice diskuterar vad de ska göra av kroppen och bedömer Wolfgangs reaktion. De beslutar sig för kremering, och under natten bygger de ett likbål utanför grottans öppning, lägger Mice därpå och häller olja över honom. Rosa sträcker Wolfgang en fackla och han tänder på. Lågorna slickar över Mice och sätter eld på honom. Wolfgang sjunger försiktigt en visa på tyska för Mice. Rosa tar hans hand och kramar om. Sedan stämmer de alla upp i Internationalen medan Mice slukas av elden. De andra försvinner allt eftersom, men Rosa och Wolfgang sitter tysta och håller varandras händer tills dess att elden har brunnit ner. Medan de första solstrålarna bryter fram i öst samlar Wolfgang och Rosa ihop hans ben och aska i en gammal ammunitionslåda, och bär iväg den till den gläntan där Wolfgang och Mice först träffades. När lådan ligger nedsänkt i ett hål sträcker Rosa spaden åt Wolfgang, som skyfflar igen graven medan den nya solens strålar spelar över de gulorangea höstloven som släpper från grenarna och singlar ner.
-----
Det var tungt att spela avlutet för Mice, och de flesta av oss satt nog med gråten i halsen. Däremot var det värt det, att i lugn och ro måla upp sakerna var för sig och låta det ta sin tid (I will not abandon you, helt enkelt). Det var jobbigt, men det var värt det, för det blev en av kampanjens finaste händelser. När vi sedan klippt och snackade runt efteråt fylldes jag av välmående. En sådan genuin och stark katarsis vet jag inte när jag senast upplevde. Ingen av de nobelprisförfattare jag läst har frammanat en sån känsla i mig som de här scenerna. Och så finns det folk som tror att spel inte kan vara konst.
Wolfgang - Efter pass 7
GnomviD har skrivit en fin spelrapport, men efter lördagens spelpass måste jag få skriva ett tillägg i egenskap av Wolfgangs spelare.
Jag tänker berätta en berättelse, helt enkelt.
Wolfgang Mice
Några dagar efter att ha vaknat upp ur kryosömnen så utforskar Wolfgang området i närheten av berget där kammaren är dold. Han stöter på kommunisterna, blir tillfångatagen och förs till ett av deras läger. Där är Mice som visar uppenbart intresse för honom. Mice tycker att han ska komma till Surahamn och Wolfgang, som släpps därifrån, finner sig själv i Surahamn på kvällen. Han är ensam och i behov av någon slags närhet, springer in i Mice och båda blir tämligen fulla och Wolfgang sover över hos Mice.
Mice är definitivt förtjust i Wolfgang och Wolfgang vet varken ut eller in, så det här med kärlek är inget han är beredd att ge sig in på och han undviker Mice efter den kvällen/natten. Rosa skäller ut honom efter några dagar och kräver att Wolfgang snackar med Mice, något motvilligt går Wolfgang med på det. Han är tafatt, osäker och besvarar inte alls kyssen som Mice ger honom strax efter att han kommer in i Mices rum. När Mice blir sårad så försöker han förklara varför, att det är för mycket som händer och han avslöjar för första gången att han sovit i femtio år. Mice tror på honom och eftersom Wolfgang säger att han inte vet vad han känner så ger Mice honom både utrymme och tid att ta reda på vad han verkligen känner och tänker.
Wolfgang insåg att han definitivt var kär när han tappade bort Mice i stridigheterna borta vid fabriken på Stora Ånäset och efter att ha nedgjort de fiender som hotade Mice så kysstes de äntligen! På kvällen, tillbaka på Lilla Udden, så blev de officiellt ett par och Wolfgang kunde omöjligt vara gladare!
Sedan dess spenderar de den tid de kan tillsammans, men på grund av att de har olika uppgifter att utföra så blir det väldigt sporadisk kontakt den första tiden. Wolfgang försöker ta sig till Atsis Grad på egen hand, men Mice gör det tydligt att det inte är ett alternativ och att han bryr sig för mycket om Wolfgang för att släppa iväg honom själv till en så farlig plats. Wolfgang viker sig, han hade trots allt gjort samma sak om det varit Mice som skulle iväg.
Det är oklart när, men Wolfgangs känslor för Mice har sakta men säkert vuxit sig starkare och det slutar med att han och Mice svär sig till varandra, kommunisternas motsvarighet till giftemål. Mice är den viktigaste personen i Wolfgangs liv och Wolfgang är den viktigaste personen i Mices liv. De gör det mesta tillsammans efter det, de är på uppdrag tillsammans, sover tillsammans och kärleken dem emellan går nästan att ta på.
När Wolfgang blir tillfångatagen av Jo så är det Mice som drar ihop en räddningsstyrka och hjälper Wolfgang därifrån. När Wolfgang är nog mycket på benen så är det givet att det är Mice han har med sig när kommunisterna ska ta det sista av Jos mark.
Wolfgang har nog alltid vetat att de lever för farligt för att kunna förvänta sig att dö av ålder, men det gör det inte lättare när dagen kommer då Mice faktiskt dör. Att vara den som måste leva vidare med sorgen är aldrig enkelt. Det är nog möjligt att han hittar kärleken igen, men han kommer aldrig att hitta någon som Mice.
Spelarreflektioner
En av höjdpunkterna för mig med den här AW-kampanjen har varit Wolfgangs kärlekshistoria och hur den har vuxit fram ända sedan första passet. Passet i lördags var väldigt tungt att spela, det behövdes nästan alltid en paus efter någon av mina scener och det var ett under att jag inte grät floder under sista scenen. Att bara skriva berättelsen har gjort mig sorgsen och jag kan inte komma på när jag senast engagerade mig såhär mycket i ett rollspel senast. Det är en fantastisk känsla!
Det ska bli intressant att se vad Wolfgang gör härnäst, Mice var en av de främsta anledningarna till varför han kämpade för kommunisterna. Han har fortfarande kvar Rosa, en person Wolfgang ser ungefär som en lillasyster (om än en badass sådan som leder kommunisterna), så han lär nog inte lämna kommunisterna i första taget. Jag undrar också hur han kommer att hantera tomrummet som Mice lämnat efter sig, men det märker jag nog.
GnomviD har skrivit en fin spelrapport, men efter lördagens spelpass måste jag få skriva ett tillägg i egenskap av Wolfgangs spelare.
Jag tänker berätta en berättelse, helt enkelt.
Wolfgang
MiceNågra dagar efter att ha vaknat upp ur kryosömnen så utforskar Wolfgang området i närheten av berget där kammaren är dold. Han stöter på kommunisterna, blir tillfångatagen och förs till ett av deras läger. Där är Mice som visar uppenbart intresse för honom. Mice tycker att han ska komma till Surahamn och Wolfgang, som släpps därifrån, finner sig själv i Surahamn på kvällen. Han är ensam och i behov av någon slags närhet, springer in i Mice och båda blir tämligen fulla och Wolfgang sover över hos Mice.
Mice är definitivt förtjust i Wolfgang och Wolfgang vet varken ut eller in, så det här med kärlek är inget han är beredd att ge sig in på och han undviker Mice efter den kvällen/natten. Rosa skäller ut honom efter några dagar och kräver att Wolfgang snackar med Mice, något motvilligt går Wolfgang med på det. Han är tafatt, osäker och besvarar inte alls kyssen som Mice ger honom strax efter att han kommer in i Mices rum. När Mice blir sårad så försöker han förklara varför, att det är för mycket som händer och han avslöjar för första gången att han sovit i femtio år. Mice tror på honom och eftersom Wolfgang säger att han inte vet vad han känner så ger Mice honom både utrymme och tid att ta reda på vad han verkligen känner och tänker.
Wolfgang insåg att han definitivt var kär när han tappade bort Mice i stridigheterna borta vid fabriken på Stora Ånäset och efter att ha nedgjort de fiender som hotade Mice så kysstes de äntligen! På kvällen, tillbaka på Lilla Udden, så blev de officiellt ett par och Wolfgang kunde omöjligt vara gladare!
Sedan dess spenderar de den tid de kan tillsammans, men på grund av att de har olika uppgifter att utföra så blir det väldigt sporadisk kontakt den första tiden. Wolfgang försöker ta sig till Atsis Grad på egen hand, men Mice gör det tydligt att det inte är ett alternativ och att han bryr sig för mycket om Wolfgang för att släppa iväg honom själv till en så farlig plats. Wolfgang viker sig, han hade trots allt gjort samma sak om det varit Mice som skulle iväg.
Det är oklart när, men Wolfgangs känslor för Mice har sakta men säkert vuxit sig starkare och det slutar med att han och Mice svär sig till varandra, kommunisternas motsvarighet till giftemål. Mice är den viktigaste personen i Wolfgangs liv och Wolfgang är den viktigaste personen i Mices liv. De gör det mesta tillsammans efter det, de är på uppdrag tillsammans, sover tillsammans och kärleken dem emellan går nästan att ta på.
När Wolfgang blir tillfångatagen av Jo så är det Mice som drar ihop en räddningsstyrka och hjälper Wolfgang därifrån. När Wolfgang är nog mycket på benen så är det givet att det är Mice han har med sig när kommunisterna ska ta det sista av Jos mark.
Wolfgang har nog alltid vetat att de lever för farligt för att kunna förvänta sig att dö av ålder, men det gör det inte lättare när dagen kommer då Mice faktiskt dör. Att vara den som måste leva vidare med sorgen är aldrig enkelt. Det är nog möjligt att han hittar kärleken igen, men han kommer aldrig att hitta någon som Mice.
Spelarreflektioner
En av höjdpunkterna för mig med den här AW-kampanjen har varit Wolfgangs kärlekshistoria och hur den har vuxit fram ända sedan första passet. Passet i lördags var väldigt tungt att spela, det behövdes nästan alltid en paus efter någon av mina scener och det var ett under att jag inte grät floder under sista scenen. Att bara skriva berättelsen har gjort mig sorgsen och jag kan inte komma på när jag senast engagerade mig såhär mycket i ett rollspel senast. Det är en fantastisk känsla!
Det ska bli intressant att se vad Wolfgang gör härnäst, Mice var en av de främsta anledningarna till varför han kämpade för kommunisterna. Han har fortfarande kvar Rosa, en person Wolfgang ser ungefär som en lillasyster (om än en badass sådan som leder kommunisterna), så han lär nog inte lämna kommunisterna i första taget. Jag undrar också hur han kommer att hantera tomrummet som Mice lämnat efter sig, men det märker jag nog.
w176
Förlorad dotter
Re: Pass 7 AP
Det här behövde inte inte överdrivas. Det var bitterljuvt och sött och bittert på precis rätt sätt.
Det här behövde inte inte överdrivas. Det var bitterljuvt och sött och bittert på precis rätt sätt.
Pass 8 AP
Den här rapporten samt en till har legat och jäst i anteckningsform ett ganska gott tag, men jag tänkte få he upp den innan vårat nästa spelpass på lördag.
---
Wolfgang som har gått runt och varit emo efter Mice blir en dag ivägdragen av den finlandsbrytande tanten Emma för att arbeta fysiskt på fälten. Efter en hård dags arbete blir han nedtagen till Surahamn för att äta gemensamt. Där är en kvinna, Trean, familjar och han följer med hon och henner bröder Fyran och Femman hem för att spela kort (Ettan är död och de hoppade över Tvåan). Nästa dag gav han sig igen ut för att jobba fysiskt.
Snickers tänkte hälsa på Matilda lite snabbt bara för att informera om att deras mor har försökt döda honom, men hennes reaktion blev starkare än vad han hade tänkt, och Matilda insisterar på att de ska fara bort åt Stora Ånäset för att undersöka vad fan sekten håller på med egentligen.
Boa och Tammy far ner till Kristi fot och upptäcker att ön är uppfuckad. Invånarna är en religiös sekt som tar emot besökare med öppna armar. Vackra, parfymerade pojkar och flickor tar emot gästerna, erbjuder dem druvor, vin och sina kroppar. Boa, som ser in i Malströmmen, upptäcker att det ligger ett skydd från Havet kring ön.
Snickers, Marsh, Matilda och Wolfgang drar ner till Stora ånäset för att kolla upp vad fan sekten håller på med. De kommer precis i tid till att se en procession gå ner mot vattendraget för att dränka sig själva; först Mimi, följd av de andra. Rollpersonerna blir upptäckta och flyr, men havet börjar sänka och höja sig fruktansvärt olycksbådande. Snart sänker sig vattenytan flera meter och vatten börjar avdunsta mot himlen. En jätte av vatten reser sig ur havet och förintar Stora ånäset. Marsh och Snickers öppnar sig för Malströmmen och försöker snacka ned den. Snickers återfinner sin mors röst däri och lyckas halvdant med att tala henne till ro: vattenjätten försvinner efter det att den har vält bara Plattan i havet.
Arbetet med att rädda de överlevande från Plattan pågår långt in på natten och Surahamn töms på de bofasta till förmån för att flyktingarna ska få plats. Boa och Tammy har väntat ut stormen på Kristi fot, men kommer nu upp till Surahamn. Tammy och Wolfgang träffas åter och Tammy förklara att hon är färdig med att hålla på att styra och ställa och bara tänker partaja. Boa insisterar på att tala med Rosa, vilket går sådär: så fort Tammy introducerat sig drar Rosa sin pistol och skjuter henne. Därefter skäller hon ut Wolfgang för att han inte gjorde det tidigare och går därifrån.
----
Just den sista scenen, när Tammy blev nedskjuten, blev väldigt stark och faktiskt ett tillfälle där jag bröt mot reglerna. Tammy var Boas Ally och därför hade jag inte fått döda henne hur som helst; jag blev så upptagen av "vad borde Rosa göra i den här situationen" att jag lät henne skjuta innan jag tänkt färdigt. När jag sedan kom på det hade den känslomässiga impacten slagit nog hårt att det kändes futtigt att retconna det. Det var synd att Tammy försvann, då ingen av oss kände oss riktigt färdiga med henne. Rent allmänt var den en massa grejer jag fuckade upp med Tammys sista scen, vilket var tråkigt; hellre än att det var Boa, Tammys allierade som luskat de senaste passen, som fick reda på hennes hemligheter var det Wolfgang, hennes gamla kompis. Även om scenen blev sweet borde det ha varit tvärtom. Den lilla trösten är väl att jag lärt mig av misstaget.
Den här rapporten samt en till har legat och jäst i anteckningsform ett ganska gott tag, men jag tänkte få he upp den innan vårat nästa spelpass på lördag.
---
Wolfgang som har gått runt och varit emo efter Mice blir en dag ivägdragen av den finlandsbrytande tanten Emma för att arbeta fysiskt på fälten. Efter en hård dags arbete blir han nedtagen till Surahamn för att äta gemensamt. Där är en kvinna, Trean, familjar och han följer med hon och henner bröder Fyran och Femman hem för att spela kort (Ettan är död och de hoppade över Tvåan). Nästa dag gav han sig igen ut för att jobba fysiskt.
Snickers tänkte hälsa på Matilda lite snabbt bara för att informera om att deras mor har försökt döda honom, men hennes reaktion blev starkare än vad han hade tänkt, och Matilda insisterar på att de ska fara bort åt Stora Ånäset för att undersöka vad fan sekten håller på med egentligen.
Boa och Tammy far ner till Kristi fot och upptäcker att ön är uppfuckad. Invånarna är en religiös sekt som tar emot besökare med öppna armar. Vackra, parfymerade pojkar och flickor tar emot gästerna, erbjuder dem druvor, vin och sina kroppar. Boa, som ser in i Malströmmen, upptäcker att det ligger ett skydd från Havet kring ön.
Snickers, Marsh, Matilda och Wolfgang drar ner till Stora ånäset för att kolla upp vad fan sekten håller på med. De kommer precis i tid till att se en procession gå ner mot vattendraget för att dränka sig själva; först Mimi, följd av de andra. Rollpersonerna blir upptäckta och flyr, men havet börjar sänka och höja sig fruktansvärt olycksbådande. Snart sänker sig vattenytan flera meter och vatten börjar avdunsta mot himlen. En jätte av vatten reser sig ur havet och förintar Stora ånäset. Marsh och Snickers öppnar sig för Malströmmen och försöker snacka ned den. Snickers återfinner sin mors röst däri och lyckas halvdant med att tala henne till ro: vattenjätten försvinner efter det att den har vält bara Plattan i havet.
Arbetet med att rädda de överlevande från Plattan pågår långt in på natten och Surahamn töms på de bofasta till förmån för att flyktingarna ska få plats. Boa och Tammy har väntat ut stormen på Kristi fot, men kommer nu upp till Surahamn. Tammy och Wolfgang träffas åter och Tammy förklara att hon är färdig med att hålla på att styra och ställa och bara tänker partaja. Boa insisterar på att tala med Rosa, vilket går sådär: så fort Tammy introducerat sig drar Rosa sin pistol och skjuter henne. Därefter skäller hon ut Wolfgang för att han inte gjorde det tidigare och går därifrån.
----
Just den sista scenen, när Tammy blev nedskjuten, blev väldigt stark och faktiskt ett tillfälle där jag bröt mot reglerna. Tammy var Boas Ally och därför hade jag inte fått döda henne hur som helst; jag blev så upptagen av "vad borde Rosa göra i den här situationen" att jag lät henne skjuta innan jag tänkt färdigt. När jag sedan kom på det hade den känslomässiga impacten slagit nog hårt att det kändes futtigt att retconna det. Det var synd att Tammy försvann, då ingen av oss kände oss riktigt färdiga med henne. Rent allmänt var den en massa grejer jag fuckade upp med Tammys sista scen, vilket var tråkigt; hellre än att det var Boa, Tammys allierade som luskat de senaste passen, som fick reda på hennes hemligheter var det Wolfgang, hennes gamla kompis. Även om scenen blev sweet borde det ha varit tvärtom. Den lilla trösten är väl att jag lärt mig av misstaget.
Pass 9 AP
Passet öppnar med att Snickers är på resterna av Plattan och försöker få saker och ting i fungerbart skick; den flyter, men inte riktigt. Allt som har byggt ut tidigare är borta. Från havet dyker Balls upp och proklamerar att hon nu styr över Plattan; Snickers säger inte emot, utan sticker genast hem till Matilda innan han hunnit fixa färdigt Plattans pontoner.
Efter att ha spridit ut ett rykte om att det finns botemedel på Kristi fot - så att smittan ska sprida sig och rensa ön från invånare - drar sig Boa bort till Plattan och sin gamla bekanta Balls. Väl där upptäcker hon att Plattan invånare är som viljelösa slavar som lyder Balls' minsta vink och att även hon själv måste kämpa för att stå emot. Efter att Boa lyssnar i Malströmmen upptäcker hon att ja, just precis - Balls har lagt vantarna på Skatten.
Wellington har varit fullt upptagen med att ta hand om flyktingar och har försummat den gravida Matilda. Hon kommer som en virvelvind i staden och söker upp honom, till slut utled på att han aldrig är hemma. Wellington fattar vad som är smart, så han lämnar allt i Wolfgangs händer och följer med Matilda hem. Allt för att undvika konflikter.
Wolfgang har arbetat med att organisera upp flyktinglägret. Han misslyckades med att hålla matutdelningen god och matförråden plundrades för några dagar sedan. Däremot har kommunisternas plan att dela in samtliga flyktingar i arbetslag med olika arbetsuppgifter lyckats. Dock sprider sig smittan bland tälten och Wolfgang beslutar hipp som happ att de smittade ska sättas i karantän uppe vid Jos gård.
Marsh har medvetet hållit sig undan och hjälpt till med småsaker och känt sig väldigt nöjd med att inte stå i händelserna centrum för ett litet tag. Rosa ber honom ta hand om en grupp flyktingar från Atsis Grad som har samlat på sig ett stort matförråd. Han går dit och försöker övertala dem, men först går det inte. Yuri, en av karlarna förklarar det lugnt: de tar om sina egna och stör ingen annan, punkt slut. Till slut lyckas i alla fall Marsh övertala dem om att dela med sig av maten till barn och unga som svälter.
Medan Marsh är bland Yuri och hans folk kommer Wolfgang och hans kamrater, beväpnade, för att samla ihop alla som är smittade av blodpesten. Yuri börjar instruera alla sjuka att gömma sig i gropar under tältgolvet, men Wolfgang hittar dem. Alla i Yuris gäng är beväpna och Yuri försöker övertyga Wolfgang att strunta i det, men Wolfgang insisterar: de sjuka måste iväg för allas bästa. Yuri menar att Tammy sade samma sak på Atsis Grad. De som är vaccinerade kan ta hand om sina egna sjuka. Wolfgang gör en deal med Yuri och låter hans grupp av Atsis Grad-bor ha hand om karantänen. Med Yuris hjälp går det förhållandevis väl att få fatt resten av dem. Ännu en kompromiss, något som definierat det här spelpasset.
Snickers är jäkligt orolig för Plattan. Vem som styr där är sekundärt, det viktiga är att själva strukturen finns kvar att slåss om. Därför vill han fara ut till Plattan för att fixa pontonerna, och får med sig Wellington, Marsh, Wolfgang och, efter en del gräl, Matilda. Men under grälet hände någonting viktigare. Marsh, utled på de vuxnas prat, öppnar sin hjärna.
Och slår 12+.
Han lämnar sin kropp och vandra högt upp i skyn, genom Malströmmens mörker, och ser hur det går trådar mellan alla mänskor i den här världen, såväl levande som döda. Han hör Mimi och Mice tala till honom och förstår att de döda aldrig lämnar de levande på riktigt. Han fortsätter upp, genom mörkret, den oändliga svartheten och kommer till dess slut: han blickar ut över en annan värld, en värld där mänskor går bredvid varandra, men utan några trådar som binder dem samman, alldeles ensamma i ett obrytt kosmos. Han störtar tillbaka till verkligheten, konfunderad, men med vetskapen om att det finns en helt annan värld, någonstans där ute, och att han kanske kan ta sig dit.
Marsh är tyst när gänget lastar Snickers motorbåt full och far ut. Väl på Plattan gör gänget en deal med Balls: Snickers får komma ombord och fixa pontonerna, förutsatt att Marsh stannar i båten. Ingen har någonting emot det, och Snicker beger sig ner i Plattans innanmäte med Wolfgang och Balls.
Samtidigt hänger Boa med Skatten nere i Balls yacht. Hon vill komma på dess goda sida igen och minns att den en gång i tiden ville ha Matilda. Hon viskar "Matilda" till Malströmmen (movet Lost). Matilda ställer sig plötsligt upp i båten och börjar klättra upp. Marsh, som anar oråd, trycker sina öronproppar i hennes öron, men hon tar sig förbi, ner i yachten och ner till Skatten. Boa rycker ut öronpropparna och kastar in dem i Skatten - när Matilda går in för att leta faller hon i dess våld. Wellington som har sett vad Matilda hållet på med har följt efter henne ner, och efter att ha spelat vänlig med Boa inser han vad som håller på att hända med Matilda. Utan ett ord skjuter han Boa i magen och lämnar henne blödandes på golvet medan han kutar upp till Matilda igen, som vägrar gå.
Balls har hört gevärsskottet bränna av och grips av panik för att Skatten kunde vara i fara. Hon kastar sig ner på sin Yacht och springer bort till trappan som leder ner under däck, vid vilkens slut Wellington står med gevär i hand. Balls hinner precis peka på honom innan han blåser ut hennes hjärna och alla kopplingar den höll. Alla hennes slavar ballar ur och Skatten flyr in i sig själv. Matilda kommer lös och stormar runt i jakt på Boa, som gömt sig i en hytt och söker en väg ut. Medan Matilda bankar på dörren till hennes hytt övertygar Wellington henne att lämna Boa. På vägen ut kastar han in en tändare i skatten, men Boa kan enkelt släcka den.
Gänget lämnar Plattan, men när de har kommit in till land beslutar sig Marsh för att ta sin hämnd. Han hotar och plågar havet och tvingar det att svälja Jos yacht med Skatten. Boa som är däri känner hur havet försvinner under henne och sedan hur vattnet kraschar ner ovanpå båten och sliter den mot djupet. Hon tar sig upp, ut ur båten, lirkar sig ur sin pälskappa och skär loss en livboj hon kan flyta upp till ytan med, men ser under sig hur hennes Skatt till slut sjunker ner till havets botten.
Järngänget från Ludmilagården, som nog behöver ett nytt namn, samlas och eftersnackar på gården. Boa väntar på Plattan bland de hjärntvättade mänskorna; deras avprogrammering går inte riktigt. Hon blir till sist upplockad av Lisbet och Pappa. De tar hand om hennes sår och konstaterar, utan någon onödig blödighet, att de ska ta hand om de som skadat Boa.
----
Att ta död på Skatten var svårt. Det var jävligt svårt. Fajten nere i Skatten var dock sjuuuuukt cool, och det var jättehärligt att Wellington, som missat ett par pass, fick komma tillbaka och vara såhär sjukt cool.
Passet öppnar med att Snickers är på resterna av Plattan och försöker få saker och ting i fungerbart skick; den flyter, men inte riktigt. Allt som har byggt ut tidigare är borta. Från havet dyker Balls upp och proklamerar att hon nu styr över Plattan; Snickers säger inte emot, utan sticker genast hem till Matilda innan han hunnit fixa färdigt Plattans pontoner.
Efter att ha spridit ut ett rykte om att det finns botemedel på Kristi fot - så att smittan ska sprida sig och rensa ön från invånare - drar sig Boa bort till Plattan och sin gamla bekanta Balls. Väl där upptäcker hon att Plattan invånare är som viljelösa slavar som lyder Balls' minsta vink och att även hon själv måste kämpa för att stå emot. Efter att Boa lyssnar i Malströmmen upptäcker hon att ja, just precis - Balls har lagt vantarna på Skatten.
Wellington har varit fullt upptagen med att ta hand om flyktingar och har försummat den gravida Matilda. Hon kommer som en virvelvind i staden och söker upp honom, till slut utled på att han aldrig är hemma. Wellington fattar vad som är smart, så han lämnar allt i Wolfgangs händer och följer med Matilda hem. Allt för att undvika konflikter.
Wolfgang har arbetat med att organisera upp flyktinglägret. Han misslyckades med att hålla matutdelningen god och matförråden plundrades för några dagar sedan. Däremot har kommunisternas plan att dela in samtliga flyktingar i arbetslag med olika arbetsuppgifter lyckats. Dock sprider sig smittan bland tälten och Wolfgang beslutar hipp som happ att de smittade ska sättas i karantän uppe vid Jos gård.
Marsh har medvetet hållit sig undan och hjälpt till med småsaker och känt sig väldigt nöjd med att inte stå i händelserna centrum för ett litet tag. Rosa ber honom ta hand om en grupp flyktingar från Atsis Grad som har samlat på sig ett stort matförråd. Han går dit och försöker övertala dem, men först går det inte. Yuri, en av karlarna förklarar det lugnt: de tar om sina egna och stör ingen annan, punkt slut. Till slut lyckas i alla fall Marsh övertala dem om att dela med sig av maten till barn och unga som svälter.
Medan Marsh är bland Yuri och hans folk kommer Wolfgang och hans kamrater, beväpnade, för att samla ihop alla som är smittade av blodpesten. Yuri börjar instruera alla sjuka att gömma sig i gropar under tältgolvet, men Wolfgang hittar dem. Alla i Yuris gäng är beväpna och Yuri försöker övertyga Wolfgang att strunta i det, men Wolfgang insisterar: de sjuka måste iväg för allas bästa. Yuri menar att Tammy sade samma sak på Atsis Grad. De som är vaccinerade kan ta hand om sina egna sjuka. Wolfgang gör en deal med Yuri och låter hans grupp av Atsis Grad-bor ha hand om karantänen. Med Yuris hjälp går det förhållandevis väl att få fatt resten av dem. Ännu en kompromiss, något som definierat det här spelpasset.
Snickers är jäkligt orolig för Plattan. Vem som styr där är sekundärt, det viktiga är att själva strukturen finns kvar att slåss om. Därför vill han fara ut till Plattan för att fixa pontonerna, och får med sig Wellington, Marsh, Wolfgang och, efter en del gräl, Matilda. Men under grälet hände någonting viktigare. Marsh, utled på de vuxnas prat, öppnar sin hjärna.
Och slår 12+.
Han lämnar sin kropp och vandra högt upp i skyn, genom Malströmmens mörker, och ser hur det går trådar mellan alla mänskor i den här världen, såväl levande som döda. Han hör Mimi och Mice tala till honom och förstår att de döda aldrig lämnar de levande på riktigt. Han fortsätter upp, genom mörkret, den oändliga svartheten och kommer till dess slut: han blickar ut över en annan värld, en värld där mänskor går bredvid varandra, men utan några trådar som binder dem samman, alldeles ensamma i ett obrytt kosmos. Han störtar tillbaka till verkligheten, konfunderad, men med vetskapen om att det finns en helt annan värld, någonstans där ute, och att han kanske kan ta sig dit.
Marsh är tyst när gänget lastar Snickers motorbåt full och far ut. Väl på Plattan gör gänget en deal med Balls: Snickers får komma ombord och fixa pontonerna, förutsatt att Marsh stannar i båten. Ingen har någonting emot det, och Snicker beger sig ner i Plattans innanmäte med Wolfgang och Balls.
Samtidigt hänger Boa med Skatten nere i Balls yacht. Hon vill komma på dess goda sida igen och minns att den en gång i tiden ville ha Matilda. Hon viskar "Matilda" till Malströmmen (movet Lost). Matilda ställer sig plötsligt upp i båten och börjar klättra upp. Marsh, som anar oråd, trycker sina öronproppar i hennes öron, men hon tar sig förbi, ner i yachten och ner till Skatten. Boa rycker ut öronpropparna och kastar in dem i Skatten - när Matilda går in för att leta faller hon i dess våld. Wellington som har sett vad Matilda hållet på med har följt efter henne ner, och efter att ha spelat vänlig med Boa inser han vad som håller på att hända med Matilda. Utan ett ord skjuter han Boa i magen och lämnar henne blödandes på golvet medan han kutar upp till Matilda igen, som vägrar gå.
Balls har hört gevärsskottet bränna av och grips av panik för att Skatten kunde vara i fara. Hon kastar sig ner på sin Yacht och springer bort till trappan som leder ner under däck, vid vilkens slut Wellington står med gevär i hand. Balls hinner precis peka på honom innan han blåser ut hennes hjärna och alla kopplingar den höll. Alla hennes slavar ballar ur och Skatten flyr in i sig själv. Matilda kommer lös och stormar runt i jakt på Boa, som gömt sig i en hytt och söker en väg ut. Medan Matilda bankar på dörren till hennes hytt övertygar Wellington henne att lämna Boa. På vägen ut kastar han in en tändare i skatten, men Boa kan enkelt släcka den.
Gänget lämnar Plattan, men när de har kommit in till land beslutar sig Marsh för att ta sin hämnd. Han hotar och plågar havet och tvingar det att svälja Jos yacht med Skatten. Boa som är däri känner hur havet försvinner under henne och sedan hur vattnet kraschar ner ovanpå båten och sliter den mot djupet. Hon tar sig upp, ut ur båten, lirkar sig ur sin pälskappa och skär loss en livboj hon kan flyta upp till ytan med, men ser under sig hur hennes Skatt till slut sjunker ner till havets botten.
Järngänget från Ludmilagården, som nog behöver ett nytt namn, samlas och eftersnackar på gården. Boa väntar på Plattan bland de hjärntvättade mänskorna; deras avprogrammering går inte riktigt. Hon blir till sist upplockad av Lisbet och Pappa. De tar hand om hennes sår och konstaterar, utan någon onödig blödighet, att de ska ta hand om de som skadat Boa.
----
Att ta död på Skatten var svårt. Det var jävligt svårt. Fajten nere i Skatten var dock sjuuuuukt cool, och det var jättehärligt att Wellington, som missat ett par pass, fick komma tillbaka och vara såhär sjukt cool.
Re: Pass 8 AP
Värt att nämna är också att Wolfgang gick från att vara Quarantine till att bli en Gunlugger. Han har accepterat fullt ut att det här är hans värld också och öppnar inte heller sin hjärna varje gång han agerar under stress.
Han har inte en massa stora vapen, det är inte hans stil, men han har iaf ap-ammo och silencers.
Värt att nämna är också att Wolfgang gick från att vara Quarantine till att bli en Gunlugger. Han har accepterat fullt ut att det här är hans värld också och öppnar inte heller sin hjärna varje gång han agerar under stress.
Han har inte en massa stora vapen, det är inte hans stil, men han har iaf ap-ammo och silencers.