Nekromanti [Edda] Hadar räddas

[olaberg]

Detta hände förra gången: Tiden är början av 500-talet och platsen är Götaälvdalen. Ynglingarna Geir och Hrodebert hade följt med den arabiske köpmannen Hadar och hans nubiske livvakt Gembo från kung Ales hall i Skepplanda till pälsjägarbyn Lödöse.
Hadar var på jakt efter ett parti av de vita utterskinn han hört skulle finnas där.

De kom aldrig till några utterjägare, däremot blev de bergtagna i underjorden. Geir och Hrodebert strök med i striderna mot trollen, men Gembo lyckades fly. Nu bor han i en hyrd timmerstuga i Lödöse och försöker förgäves mönstra upp en samling mannar som vill följa honom ner i underjorden och frita Hadar.

 

[olaberg]

Kung Ale har blivit bekymrad över att den arabiske köpmannen är försvunnen. Eftersom Hadar varit hans gäst känner han ett visst ansvar för honom. Han skickar ut två ynglingar: svärdskämpen Starke Odd Tryggvadsson och bågskytten Vidar Olafsson, till Lödöse för att se vad det blivit av Hadar.

Odd och Vidar anländer till Lödöse och blir visade till stugan som Gembo hyr. De beslutar sig för att försöka rekrytera en man till (Odd och Vidar har lite silver med sig från Ale) och sedan ge sig ner i underjorden och leta upp Hadar.

På stranden hittar de Ambjörn, en utstött svärdsman som nu försörjer sig på att lasta och lossa båtar och följa med på resor på älven som skydd mot rövare. Han blir genast pigg på att följa med.

Nästa morgon ger de sig av. Gembo visar dem en uttorkad bäckfåra som leder upp i skogen, till en klyfta mellan två stenblock. Där finns den trånga nedgången till en naturlig grotta där Geir och Hrodebert mötte döden när Hadar togs till fånga.

Eftersom det fanns stora maskar i underjorden (som daggmaskar, syraspottande, fast fyra steg långa och en fot tjocka), har Gembo tillverkat små videkorgar med oljeindräkta kolbitar. Tanken är att sätta eld på dessa och kasta på maskarna, som verkligen inte gillar eld.

Gruppen krånglar sig ner genom det trånga hålet till en underjordisk smal grotta gjord av två stora stenblock som lutar mot varandra. I bortre ändan finns maskarna. Efter eldbombardemang ringlar maskarna ner genom ett hål. Gembo är säker på att våra vänner måste gå samma väg.

 

[olaberg]

Gruppen krånglar sig ner även genom detta hål. När Ambjörn som siste man kliver ner ringlar en mask upp ur en skreva och fångar hans fot. Odd börjar genast hacka på masken med sitt spjut. En annan mask ringlar fram och sprutar syra på Gembo och Vidar. Dessa får inte fram sina elddon utan är tvungen att strida med svärd och kroksabel.

Efter många hugg är maskarna döda. Våra vänner är inte alltför sargade utan kan fortsätta. Grottgången är smal och ringlar sig fram och tillbaks. Efter en tid hör de ett taktfast trummande och ser skenet av en eld. De kan smyga sig upp bakom en stenbumling och se vad det kommer ifrån.

På andra sidan bumlingen öppnar sig en liten större sal. I mitten brinner en eld. Över elden halstras två getter. Bakom elden sitter ett stort troll och klappar händerna åt en trollkona som försöker dansa förföriskt till trummans rytm. På varje sida om stortrollet sitter småtroll och skrattar och kastar nötter på trollkonan.

Vid eldens ena sida är ett småtroll som har hand om getgrillningen. Vid eldens andra sida sitter Hadar med bundna fötter och trummar. Bakom stortrollet skymtar en säck.

 

[olaberg]

Våra vänner beslutar sig för en strategi: Alla ska kasta eldklot på stortrollet för att skapa förvirring. Sedan rutschar Gembo, Odd, och Ambjörn ner för bumlingen och angriper trollen, medan Vidar (som är sårad av maskarna) skjuter med sin pilbåge.

De gör så. Eldkloten skadar inte, men orsakar förvirring som ger dem möjlighet att rutscha nerför bumlingen och börja strida. Kökstrollet och trollkonan flyr i panik. De två småtrollen hugger tag i Gembos och Odds armar. Stortrollet börjar svinga en stor stenklubba.

Det blir en hård strid. De två småtrollen stryker med rätt fort, men stortrollet är både härdigt och svingar sin klubba med bravur. Särskilt Gembo får den i huvudet ett par gånger för mycket.

Efter att ha skjutit bort hälften av sina pilar smyger sig Vidar ner för att hjälpa Hadar med de vidjor som fjättrar hans fötter. När Hadar är lös lånar han Vidars svärd och ger sig in i striden. Till slut är även stortrollet dött.

Då hör de upprörda röster från en gång in till salen. De greppar trollets örringar, fingerringar, samt säck; och skyndar sig ut ur grottan (och slipper fler maskar och troll).

Tillbaks i Lödöse ser de att säcken innehåller en fin guldservis (tre fat, tre juvelbesatta bägare). De byter ringarna mot några hästar, och beslutar att rida tillbaks till Skepplanda och skänka faten och bägarna till kung Ale.