Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2013 v31

[krank]

Ny vecka!

Riktlinjer för filmklubben:

Spoiler

1) Du får gärna se minst en film i veckan. Det behöver inte vara samma film som nån annan, men det får vara det.
2) En gång i veckan skriver vi i en sådan här tråd om vad vi sett. Varje medlem tar med sig en film. Man skriver om filmen man sett. Några rader, sådär, behöver inte vara något avancerat. "Jag har sett 2001 och tyckte den var väldigt seg" är helt OK, men man kan också t.ex. leta rätt på trailers på youtube, skriva recension, sätta betyg.
3) Skriv filmtitlar med fetstil så det blir lättare att se.
4) För att bli medlem behöver man egentligen mest hoppa på.

Personer som varit med tidigare (bokstavsordning!: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! (Eller skriv in själva)

 

[Max Raven]

Jag har sett Gall Force 2, så jag tänkte förpesta folks liv med en recension av 80-tals-SF-anime igen. Med söta flickor, rymdskepp, lasrar, planeter som exploderar och aliens. Ni vet, sånt folk hatar.

Filmen fortsätter med handlingen efter förra filmen slutade. Planen (stort P) har gått i stöpet, och det kalla kriget som pågick i första filmen har övergått till hett.

Det barkar åt helsike. Båda arternas hemplaneter har blivit förintade med taktiska versioner av de massförstörelsevapen som nämndes i första filmen, och nu är det krig till bittra slutet. 80% av Solnoidernas stridsstyrka är nu maskiner (med solnoid-ryggrader) och båda sidor tänker slåss tills den andra sidan är borta. Här kommer vår protagonist in, en överlevande från förra filmen.

Överlag är det här en kompetent actionfilm - enklare men tajtare handling, huvudpersoner som känns betydligt mer kompetenta och trovärdiga som soldater (fast med med aningen mindre djup) samt mer storskalig förintelse. Å andra sidan är det ett par poserande-scener - det har smugit in lite 80-tals-actionklyschor i filmen. Men för 50 minuter är det inte dåligt alls - solid action, helt enkelt.

Betyg: 4 av 5. Schysst rymdaction-SF. Explosioner, vackra/söta tjejer (er, med ett något konstigt animerat ansiktsuttryck), aliens som är

Bechdel-test: Ja, det klarar det. Här finns inga manliga soldater. Det står i titeln - det är inte en fråga om "Lottakåren slåss mot rymdmonster".

Bubblegum Crisis!

 

[Rymdhamster]

Jag har inlett veckan med Soleil Rouge (1971), även känd som Red Sun eller Blodröd Sol.

Kort och gått: jag gillade den. Det är en rätt tuff western med rätt tuffa rollpersoner och rätt tuffa skådisar. Manuset är rätt okej, men flera rätt roliga scener och repliker. Faktum är att den här filmen är bra även om man normalt har lite svårt för Charles Bronson. Han är rätt skön i den här.

Vad som var extra roligt var när jag konstatera att det ju är en ren förlaga till Shanghai Noon. Det är japander istället för kineser, och det är ett svärd istället för en prinsessa, men SN är i princip en ren remake av den här filmen. Ärligt, det är alldeles för många likheter för att vara en slump!

Nåja, jag gillar den skarpt. Kunde ha varit lite vassare här och var så den når inte riktigt toppbetyget:

Betyg: 4/5

 

[wilper]

Suburgatory

http://www.imdb.com/title/tt1741256

En tv-serie i två lättittade säsonger om en storstadsflicka som flyttar till förorten.

Komedi, en touch drama i andra säsongen, och fantastiskt bra hela vägen.

Den får en 5a av mig. Jag vet inte om jag kommer att se om den, men det är absolut ingen omöjlighet att jag gör det om några år.

 

[krank]

Jag har sett Europa Report.

Det är en förhållandevis hård scifirulle om ett gäng astronautisar som åker på ett uppdrag för att kolla om det finns liv på Europa. Den är filmad primärt med fasta kameror, för att ge en lite "genuin" känsla, och jobbar mycket med utsatthet och fara kontra nyfikenhet och utforskning.

Den har en hel del berättartekniska grepp jag gillar; som klippningen och i vilken ordning information portioneras ut. Jag gillar grundkonceptet mycket.

Däremot är första delen av filmen lite rörig, och det dröjer innan man börjar få grepp om de olika personerna. Jag kände aldrig att jag riktigt lärde känna dem eller brydde mig så mycket om dem.

Det kan vara så att jag inte själv är på topp; jag har dragits med en huvudvärk som är ett jävla as hela dagen, och även om den nedgraderats ett par snäpp med hjälp av alvedon finner jag det ändå lite svårt att koncentrera mig och tänka och så. Så jag kanske är onödigt ogin, och min upplevelse onödigt negativ.

Å andra sidan har jag hört från andra att de tyckte att besättningen betedde sig som idioter, medan jag tydligen var alldeles för ofokuserad för att riktigt se på vilket sätt de agerade korkat.

Äh, jag ger den här filmen en stark trea. Kanske hade den varit en fyra om jag sett den när jag själv var i topptrim.

BETYG: 3/5

EDIT: Jaha, det var Micke Nyqvist som var med. Tyckte väl jag kände igen honom. Och att jag hörde lite svensk accent...

EDIT 2: Also, jag gillar som fan det här med hård SF/skräck. Jag gillade ju Apollo 18 också. Hård SF is the shit.

 

[Anchorman]

The Wolverine


Det här är Wolverine filmen jag ville ha, mycket bättre än Origins filmen.

Den är mörk och har en bra story, fightscenerna är mer jordnära den här gången, när han slåss sprängs inte hela kärnkraftverk i luften vilket är bra.
Sen är det inte action hela tiden heller, den vågar ta sin tid och utforska Logans all sidor. Sen är det skönt att man inte försöker klämma in roliga skämt var femte sekund!
Se den!

4/5

Förresten, se till att se scenen som kommer efter slutet, trust me on that one.

 

[Necross]

Jag har (tyvärr) sett "Heaven´s Gate" av Michael Cimino från 1980.

Anledningen att jag såg den var för att
a) Jag älskar Ciminos ”The Deer Hunter” från året innan, också den med Christopher Walken, och
b) Den sägs vara filmhistoriens största fiasko. Den var med i podcasten Obiter Dictums floppfilmscirkel (men de kallade filmen ”jättehärlig”, WFT!?!)

Notera: Jag såg den 3 timmar och 37 minuter långa Director´s Cut-versionen, Criterion Collection, den som Cimino själv säger sig vara mest nöjd med. Han hade tydligen tänkt ha den över 5 timmar lång från början, obegripligt.

Filmen lär ha kostat 44 miljoner kronor att spela in, och gick med 43 miljoner i förlust. ( Jag läser på wikipedia att "People wonder how a movie like Heaven's Gate could cost forty million dollars. I'll tell you. Twenty million for the actual film, and another twenty million, you can bet, for all that cocaine for the cast and crew.")

Två försonande drag:
1) Man får reda på hur man behandlade anarkister i Wyoming på 1890-talet.
2) Filmen är e-x-t-r-e-m-t vackert fotad. Men det hjälper inte om varenda bildruta är vackert nog att göra vykort av, om manus är författat av en efterbliven person.

Tips till framtida filmskapare: Om du någon gång gör en film som är 3.37 h, se för helvete till att ha ett vettigt manus.

Det verkar som Cimino tänkt "jag gör tvärtom som man skulle gjort i en vanlig västern", och så har det mycket riktigt blivit en jävla skitfilm också.

I ungefär varannan scen händer något obegripligt. Vid ett tiotal gånger under filmen gör någon något totalt oförklarligt, så där så att man tar sig för pannan och skakar på huvudet.

Jag kommer på mig själv med att många gånger mumla "Öka takten". Man kan gå på toa flera gånger utan att handlingen rört sig framåt.

Klippningen är konstig. Ibland jäääättelånga tagningar, ofta helt utan repliker. I andra blir man inkastad direkt i en scen.

Det finns inga karaktärer man bryr sig om. De är skittråkiga som bäst. Rollistan är absurt stjärnspäckad (Kris Kristofferson, Christopher Walken, Isabelle Huppert, Jeff Bridges, John Hurt, Sam Waterston, Brad Dourif, Joseph Cotten, Richard Masur, Terry O'Quinn, Mickey Rourke), men ingen imponerar. Christopher Walken är utstyrd som nån slags dubbelironisk dragqueen. Mycket av dialogen är på ryska, tyska och konstiga dialekter - vi fattar ändåååå att det är frågan om invandrare.

Även ljudet är kasst. Miljöljuden äter upp dialogen.

Inte ens slutet är bra.

Note to self: Du måste sluta se filmer som du hört är dåliga. Det är inte värt det. Se istället filmer du har hört ska vara kanon.

Betyg: 1 av 5. Fy bubblan.

 

[Sia]

Första filmrecensionen, ursäkta om den inte är så bra...

Jag har sett Silver Linings Playbook (2012), titeln på svenska är Du gör mig galen! tillsammans med kusinen.

Filmen handlar om Pat som släpps ut ur psyket/sjukhuset (?) efter 8 månader, och diagnostiserad med bipolär sjukdom. Det som ledde till att han åkte in var att han ertappade sin fru Nikki med en annan man och gav sig på denne. När han kommer hem får han bo hos sina föräldrar, han har förlorat huset, jobbet och har "restraining order" om att han inte får träffa eller kontakta Nikki. Pat har lärt sig under tiden på sjukhuset att se "the silver lining", dvs. det goda och detta är något som återkommer flera gånger under filmen. Han är ganska besatt av att se Nikki igen och letar upp gamla vänner, går till ex-jobbet etc för detta. På en söndagsmiddag hos sin vän och frun träffar han fruns syster Tiffany. Båda verkar ganska "förstörda" på var sitt sätt. De träffas fler gånger (på joggingtur, diner m.m.) och Tiffany får Pat att ställa upp på en danstävling med henne mot utbyte att vidarebefordra hans brev till Nikki. Det finns en liten sideplot om Pats pappas football-lag, pappan satsar pengar på denna. Det hela kulminerar i att laget ska vinna, och samtidigt som Pat och Tiff klarar en viss gräns i danstävligen.

Ska inte avslöja hur det hela slutar, samt att denna recension är lite rushad. Dock så tappade jag tråden ganska mycket efter 30 min i filmen, den var nästan 2 timmar lång. Vissa scener var lite upplivande, som när de joggar efter varandra och skriker som galningar. Jag tror att filmen ville göra en romantisk drama av två personer som har gått igenom mycket (Tiff är tuff och superläskig imo), men det går inte hem hos mig. Kan vara för att de beter sig ganska irrationellt för det mesta också.

Trots den goda kritiken generellt (ja, jag googlade efteråt), så kan jag nog inte ge filmen mer än 2 av 5. Det fanns vissa spännande delar, men i överlag inte "det" som fångade mig. Kussen tyckte dock bättre om den. Intressant film, men inget jag skulle vilja se om.

 

[krank]

Första filmrecensionen

yay! Välkommen!

 

[Max Raven]

Jag har sett Gall Force: Stardust War.

Tredje filmen är sista i originaltrilogin och avslutar kriget mellan Paranoid (en slags amorfa varelser) och kopplar ihop backstory och skapar förutsättningar för framtida avsnitt.

Båda sidor har förlorat massiva mängder i kriget - MAD verkar vara det sannolika scenariot. Huvudpersonerna från förra OAVn försöker denna gång stoppa det - men först, Solnoids ursprungsberättelse.

Tredje filmen blir ganska snackig. Den lider en del av att vara en koppling till en ny trilogi, där Destruction
var mer en påbyggnad/fortsättning på en i sig färdig historia.

Det sagt, det är amorfa rymdmonster, rymdskepp och damer. As it says on the tin. Med mycket bakgrundssnack och en aningen förutsägbar twist (som får en twist).

Betyg: 3 av 5. Sevärd, men det var mycket talking heads på ett sätt som inte var superintressant, trots att koncepten var trevliga.

På lördag ser jag Pacific Rim. Får se vad jag tycker om den.

 

[Krille]

Nåt ska man ju se nu när Bond är slut, så under några veckor tänker jag titta på olika versioner av Beowulf-kvädet.

Detta gamla saxiska kväde handlar om Beowulf, en götisk hjälte, som med tolv krigare kommer till den daniske kung Hrothgars hjälp då denne härjas av monstret Grendel. Så Beowulf köttar Grendel och hänger upp Grendels arm på väggen. Det gör Grendels morsa lite putt, så hon kommer till hallen för att hämnas, så Beowulf köttar henne också. Beowulf drar hem till Götaland och blir götarnas kung. Femtio år senare slår han ihjäl en drake men såras dödligt. När han dör begravs han medelst schysst gravöl.

Den tredje versionen heter också Beowulf, i regi av Robert Zemeckis fast som motion capture-animation.

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/v9qpqyO_dmU"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/v9qpqyO_dmU" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

Som tidigare har Hrothgar (Anthony Hopkins) byggt en schysst hall, där ljudet av fest plågar Grendels (Crispin Glover) öron, så han går dit och köttar alla. Beowulf (Ray Winstone) kommer dit och köttar Grendel och lägger ner Grendels morsa (Angelina Jolie). Hrothgar fattar vad "lägger ner" betyder, för han gjorde samma sak och därmed tillkom Grendel. Därför har det inte blivit någon arvinge med drottning Wealtheaow (Robin Wright Penn). Så Hrothgar utnämner Beowulf till arvinge och tar livet av sig och Beowulf blir kung. Det där med att "lägga ner" har sina konsekvenser, för en bra tid senare kommer en drake (Ray Winstone igen) och röjer, och Beowulf får göra något åt saken, blir dödligt sårad.

Filmen har således med hela ståryn (med vissa skillnader). Den tar upp sedvanliga teman med kristendom vs hedendom, och även hur gamla synder går igen.

Jag vill gilla filmen, med manus av Neil Gaiman och massa gammalengelska repliker och mängder av repliker tagna rakt av från dikten. Men jag kan inte. Det är för mycket uncanny valley över den, speciellt när en naken datagenererad Angelina Jolie framträder. Hade den varit traditionellt animerad, eller till och med CGI som inte gjorde anspråk på att försöka se riktig ut, eller bara en riktig spelfilm, så hade jag varit stormförtjust. Men nu blir den bara läskig.

 

[krank]

Igår såg jag The Wolverine. Det här oskicket att inte ge nya filmer nya namn är förjäkligt. "Wolverine: Origins" och "The Wolverine", really? Den borde hetat "Wolverine 2" eller nåt.

Nå.

Wolverine ligger och har ångest över, öh, slutet av X-men: Last Stand (som borde hetat X-men 3) uppe på ett berg. Han lockas därifrån av en asiatisk tjej som heter Yukio (vänta lite nu... Japp, det är den Yukio) som vill att han ska säga adjö till en döende man han en gång räddade i Nagasaki (japp, precis den händelsen).

För mig som precis nu håller på och tar mig igenom sent 80-tal och tidigt 90-tals X-menproduktion är det här bekanta grejer. Viper, Silver Samurai, Yukio, Mariko. De har remixats lite, men ni som känner mig vet att jag gillar när man gör sånt. Det måste inte vara precis som i serierna. Och tur är väl det, för jag har aldrig riktigt gillat Wolverines japangrej. Överhuvudtaget är jag inte mycket till japanofil, och jag är dessutom av åsikten att Wolvie funkar bäst som butter sanningssägare tillsammans med resten av X-men. När han är själv degenererar det bara till ninjor.

Nå: den här filmen överraskade mig. Trailern hade gett mig vissa förväntningar, som bara delvis slog in. Jag var inte riktigt beredd på de vändningar plotten gjorde. Jag gillade det förhållandevis lugna tempot i mycket av filmen; det blev en skön kontrast mot de snygga actionscenerna.

Vackra miljöer och effekter, bra 3D (jag gillar ju 3D generellt). Jag är inte superimpad av japanernas skådespeleri, men jag har sedan tidigare konstaterat att asiatisk skådespelarkonst nog inte är för mig. Eller att jag skulle behöva vänja mig mer vid deras skådespelartraditioner för att inte bara känna att de var dåliga på att leverera repliker. Det känns sällan som att de menar det de säger, utom när de är arga. Eller, det gäller inte alla, och inte alltid. Den här filmen var bättre än många på det planet. Nåja.

Det här var en helt okej film, jag kan rekommendera den. Jag känner däremot inget sug alls efter att se den igen, så det får bli en fyra. Stark, men ändå.

Also, klarar Bechdeltestet.

BETYG: 4/5

 

[Recca]

Dragon Länk

Jag gillar cheesy kung fu filmer men blir nästan alltid lika besviken på dem varje gång jag ser dem. Inte med den här. Den var allt jag kunde önska mig av en kung fu film (förutom Michelle Yeoh). Filmen är Action och drama vilket är vanligt för Hong-Kong-filmer. Mycket berättelse som hankar sig fram och är vackert kryddat med fartfyllda kungfuavbrott.

Jag tänker inte göra en feministisk granskning av filmen men den var varken speciellt dålig eller speciellt bra på området kvinnorepresentation. Så det var ju positivt betyg om jag jämför med många Hollywood-filmer. Naturligtvis klarar den dock inte Bechdeltestet men jag upplever det inte som att det påverkade filmen negativt och det är ju ändå det viktigaste.

Fotot är väldigt bra i filmen och som vanligt i Hong-Kong-film är miljöerna fantastiska. Musiken och ljudet finns det inte heller något att klaga på.

Användandet av linor och liknande för att skapa det där riktigt cheesy kung-fu'andet är inte sådär överjävligt överanvänt, vilket jag tycker är bra. Jag tycker ofta att det ser fult ut när folk flyger runt och även om man inte ser linorna så ser man att det finns linor för att de rör sig så löjligt i luften. I den här filmen anar man förstås att de får hjälp av linor eftersom de från och till gör sjuka stunts, men det ser ändå ut som det skulle se ut om de kunde röra sig sådär i verkligheten. Och linorna används dessutom sparsamt och klädsamt.

Storyn då: I korthet är storyn sådan att Liu Jin-Xi (Donnie Yen) spelar en bybo i en ganska stor by som heter nåt i stil med Qianxhong. Han är gift och har två barn. När han håller på och tapetserar om hos en lokal köpman så kommer det in två rånare och Liu Jin-Xi ger verkligen inte intrycket av att vara Jet Li, han sitter och trycker en bra stund innan han vågar sig på att agera. Och han slåss som en bybo, inte som grandmaster Wing Chun.

Under bråket så dör de båda rånarna och Liu Jin-Xi blir utropad till hjälte. Men en detektiv tycker det är orealistiskt hur en vanlig bybo kan överleva och dessutom döda de här rånarna, så han börjar utforska saken. Den här detektiven, Xu Bai-Jiu (Takeshi Kaneshiro) är lite som Sherlock Holmes. Han börjar på äkta Sherlock-manér återskapa scenariot i huvudet. Fast det kan också vara så att han är sinnessjuk. I det här skedet av filmen är det svårt att veta. Det kan vara för att jag är västerlänning som jag upplever att hans detektivande och dess konklusioner gränsar till sinnessjukdom. Det är liksom inga realistiska antaganden han gör, alls. I vilket fall är det riktigt underhållande och jag rekommenderar filmen varmt. Och trots att det finns en massa tillfällen då filmen liksom tar sig själv på för stort allvar och jag börjar skratta hejdlöst så är filmen så pass välgjord att de tillfällen där filmen ändå försöker vara läskig och spännande så lyckas den bättre än många seriösa thrillers jag sett på sistone.

Betyg: 4/5

 

[Recca]

Jag har (tyvärr) sett "Heaven´s Gate" av Michael Cimino från 1980.

Anledningen att jag såg den var för att
a) Jag älskar Ciminos ”The Deer Hunter” från året innan, också den med Christopher Walken, och
b) Den sägs vara filmhistoriens största fiasko. Den var med i podcasten Obiter Dictums floppfilmscirkel (men de kallade filmen ”jättehärlig”, WFT!?!)

Notera: Jag såg den 3 timmar och 37 minuter långa Director´s Cut-versionen, Criterion Collection, den som Cimino själv säger sig vara mest nöjd med. Han hade tydligen tänkt ha den över 5 timmar lång från början, obegripligt.

Filmen lär ha kostat 44 miljoner kronor att spela in, och gick med 43 miljoner i förlust. ( Jag läser på wikipedia att "People wonder how a movie like Heaven's Gate could cost forty million dollars. I'll tell you. Twenty million for the actual film, and another twenty million, you can bet, for all that cocaine for the cast and crew.")

Två försonande drag:
1) Man får reda på hur man behandlade anarkister i Wyoming på 1890-talet.
2) Filmen är e-x-t-r-e-m-t vackert fotad. Men det hjälper inte om varenda bildruta är vackert nog att göra vykort av, om manus är författat av en efterbliven person.

Tips till framtida filmskapare: Om du någon gång gör en film som är 3.37 h, se för helvete till att ha ett vettigt manus.

Det verkar som Cimino tänkt "jag gör tvärtom som man skulle gjort i en vanlig västern", och så har det mycket riktigt blivit en jävla skitfilm också.

I ungefär varannan scen händer något obegripligt. Vid ett tiotal gånger under filmen gör någon något totalt oförklarligt, så där så att man tar sig för pannan och skakar på huvudet.

Jag kommer på mig själv med att många gånger mumla "Öka takten". Man kan gå på toa flera gånger utan att handlingen rört sig framåt.

Klippningen är konstig. Ibland jäääättelånga tagningar, ofta helt utan repliker. I andra blir man inkastad direkt i en scen.

Det finns inga karaktärer man bryr sig om. De är skittråkiga som bäst. Rollistan är absurt stjärnspäckad (Kris Kristofferson, Christopher Walken, Isabelle Huppert, Jeff Bridges, John Hurt, Sam Waterston, Brad Dourif, Joseph Cotten, Richard Masur, Terry O'Quinn, Mickey Rourke), men ingen imponerar. Christopher Walken är utstyrd som nån slags dubbelironisk dragqueen. Mycket av dialogen är på ryska, tyska och konstiga dialekter - vi fattar ändåååå att det är frågan om invandrare.

Även ljudet är kasst. Miljöljuden äter upp dialogen.

Inte ens slutet är bra.

Note to self: Du måste sluta se filmer som du hört är dåliga. Det är inte värt det. Se istället filmer du har hört ska vara kanon.

Betyg: 1 av 5. Fy bubblan.

Det låter lite som Caligula. Jag blir iaf sugen på o se den här filmen bara för att du skriver så inlevelsefullt.

 

[God45]

Jag har sett You kill me som är en otroligt mörk komedi som handlar om Frank, Ben Kingsley, som spelar en professionell lönmördare och alkoholist. Medan han älskar sitt jobb som lönmördare så kommer hans alkoholism i vägen och när han sumpar ett mord eftersom han var full blir skickad till Rehab i Los Angeles av mafia familjen han jobbar för. Medan han ligger lågt och jobbar på ett bårhus träffar han Laurel, spelad av Téa Leoni och de startar en märklig, märklig kärleks historia.

Det bästa med den här filmen är att den är supermörk. Frank överväger vid ingen tidpunkt att sluta upp med lönmördandet och inge försöker få honom att göra det heller. Många skämt är roliga eftersom de är så långt bortom linjen för vad som är okej att det slår tillbaks igen.

4/5 en riktigt, riktigt rolig komedi som är svart som natten.

 

[Pilzefrau]

Jag har sett Iron Man igen, för den råkade gå på tv. Den var ungefär lika bra som sist, dvs halvbra. Alltid kul med Tony Stark, alltid kul när han flyger runt (och oundvikligen nästan-kraschar, flyger in i saker, blir skjuten på osv). Direkt efter gick Iron Man 2 som jag inte såg för att jag skulle gå och lägga mig, men att se dem direkt efter varandra var roligt eftersom tvåan börjar med att skurken ser sekvensen som avslutade ettan på tv.

 

[Krille]

Jag såg Gettysburg igen. Jag råkade hitta den där fyra och en halv timme långa klippningen.

Skillnaden är inte så stor. En hel del scener är förlängda, men i stort sett är upplägg och story densamma och det är inga större omstuvningar. Men däremot går en del karaktärer fram bättre och man får lite bättre förståelse för de taktiska besluten och händelser.

Exempelvis, i den vanliga klippningen så smäller Buford bara upp sitt kavalleri, klurar över vad som händer om de misslyckas, och krigar sedan som fan. I den längre klippningen så får man se mer av spaningsaktiviteten och beslutsvåndan att antingen kämpa en svår, kostsam och osäker fajt, eller överlämna Gettysburg och dess goda terräng till fienden.

Man får också en större känsla för Lees beslut. I den vanliga klippningen så ber och bönar Longstreet om att köra runt fienden på flanken; i den här får man även höra Ewells och Hills åsikter om att det vore livsfarligt att överge det man kämpat för.

Gettysburg är fortfarande en förbannat lång film, men en kvart hit eller dit gör inte så mycket. Det extra djupet som den kvarten tillför är värd det. Fet bluray 1080p med extra surround gör det förstås ännu snyggare.

Men den förlängda klippningen ändrar egentligen ingenting i mitt omdöme. Den är fortfarande ett monument över ett USA som förlorades här, vid konfederationens höjdpunkt. Den är bara lite bättre.

 

[krank]

Jag har sett Pacific Rim.

Jag hörde en del klagomål på den lite tidigare. Jag förstår inte riktigt vad som är problemet. Vad hade folk för förväntningar egentligen?

Jag menar, jag tänkte mig typ att det skulle vara en film där stora robotar slog mot stora monster, och där det fanns nån hyfsat episk story kring det där jag bryr mig om (varför det finns stora monster, hela "ramverket") och ganska vet story bakom det där jag skiter i (personerna och deras relationer och personliga problem etc).

Och det var väl ungefär vad jag fick också.

Robotarna var stora och rätt OK designade, även om den ryska kändes lite för mycket "superdeformed" för min smak. En grej de lyckats bra med, tyckte jag, var "sense of scale". Det är nämligen rätt viktigt när man har med stora robotar, framför allt om de är humanoida: Det måste finnas en glidning i skalan så att man både ser dem ninja runt och får en känsla av att de är skitstora. Transformers lyckades hyfsat, men jag tycker den här lyckades bättre.

Och den som inte kan skilja på olika robotar i den här, eller i Transformers, behöver kanske skaffa nya glasögon.

Plotten bredvid var väl rätt OK, tyckte jag. Bättre än den tråkiga "en korkad pojke med grav hyperaktivitet och antagligen ADHD och hans bil" som var motsvarande sidostory i Transformers. Det var ju liksom inte Shia Leböff som fick mig att gilla TF. I det här fallet tyckte jag skådespeleriet och manuset var helt okej för genren.

Jag gillade som sagt den episka delen av plotten, med sprickan och monstren och experimenten och Hur Funkar Det Egentligen. Det göttiga. Jag menar, det fick inte plats så mycket av det, eftersom filmen bara var två timmar lång och skulle ha en massa robotfläsk och onödig sidostory också. Men det som var där tyckte jag om.

Jag gillade designen på nästan allt. Ett par av monstren var lite för Pokemon för mig, och en av robotarna var som sagt lite superdeformed. Men det funkade, eftersom effekterna kring dem var så snygga.

What else... Fet bechdelfail. Jag tror de har två namngivna kvinnor, men de pratar aldrig med varandra. Det är en riktig korvfest.

Spoiler

Den enda kvinnan som får någon backstory har backstoryn att hon räddades av en man. Och att hon nu behöver räddas av en man till. Typ. Men hon fick vara duktig på att fajtas iaf, alltid nåt.

Finns det en massa science fail här? Som att man pratar om robotar som är "analoga" för att de drivs av kärnkraftverk och därför är okänsliga mot EMP? You betcha. Men det är inte hard SF, så man får se det som generiskt technobabbel för att underlätta coola robotslagsmål.

Jag såg den i 3D, och det höjer såklart betyget. Jag gillar 3D.

Så; om jag nu ska utgå från betygsystemet jag brukar använda...

Alltså, den ligger och väger mellan 4 och 5. Jag skulle kunna se om den om ett par dagar, tror jag, men jag känner ingen absolut drift att göra det och jag gick inte från biosalongen med ett lika fånigt grin på läpparna som jag haft efter mer klockrena femmor. Det får nog bli en stark fyra.

BETYG: 4/5

 

[Jocke]

Jag har nästan sett klart It might get loud (2008) En musikdokumentär eller vad man ska kalla det där Jimmy Page, Jack White och The Edge snackar om och spelar en del gitarr.
Jag är lite för ointresserad av gitarrer för att gå loss på konceptet i sig, jag listar å andra sidan White Stripes och Led Zeppelin bland mina favoritband.

U2 är däremot verkligen inte min typ av musik.

Dokumentären gör i princip bara mer för att cementera mian åsikter.
Page blir en skön rockgubbe som har spelat med allt och alla och gjort alt på ett nytt sett. White är fascinerande, stark och tydlig. Edge är en jävla typ.

Det är mycket gamla historier om gamla band de har spelat i och hur de har valt ut sina gitarrer och så en del jammande.

Roligast är när The Edge gör yoga och håller på med sin smartphone samtidigt.

Bäst är när Jack White spelar sin favoritlåt.

EDIT

Såg klart filmen nu efter jobbet och den har en riktigt schyst stämning sista halvtimmen och sådär, så jag höjer betyget ett snäpp!
4 av 5

Värd att se för alla som gillar gitarrbaserad rock, särskilt om du gillar nån av artisterna lite extra.

 

[Robban]

Jag har kollat på Ancient Aliens Debunked, en tre timmar (och lite till) lång dokumentär som petar hål på de flesta av Ancient Aliens s.k. hypoteser. Inte för att jag är vidare övertygad av Ancient Aliens till att börja med, eller att jag har problem att förklara eller i varje fall veta var jag ska leta för att hitta förklaringar till saker de anser vara utomjordiska (Pyramiderna, Puma Punku, Ancient Egyptian Lightbulbs, etc etc). Men ibland är det roligt att kolla på saker som tar död på dumma idéer.

Den är välproducerad, även om det bara är en voice-over och bilder/klipp från Ancient Aliens eller andra TV-shower. Och till skillnad från Ancient Aliens så har den referenser till allt den säger, vilket är väldigt trevligt. Den kan ses gratis här.

På det stora hela får den fyra och en halv oförklarliga utomjordingsartefakter av fem möjliga.