Nekromanti [5e] Hur snabba och farliga är era kampanjer?

[Tomatalven]

Vi är som grupp rätt seg och spelar ganska sällan, så för att hinna spela ut våra karaktärer när vi väl kör har vår kampanj relativt låg dödlighet och snabb levling i förhållande till antalet strider, vilket är asfå. nu är vi uppe i 3 levlar på 7 sessioner. För att vi som grupp ska levla nån gång räknar jag som dm ut xp genom att dela alla klarade encounters sammanlagda xp på antalet deltagande spelare, men alla får lika mkt xp, även de som inte deltog. Visst, det uppmuntrar till viss del till sessioner där alla inte är med, men på så sätt får vi mer spelat så det gör inte så mkt. Ingen har dött hittills heller, och det har kanske varit 5 strider än så länge.

Vad tycker ni om det upplägget?
Hur dödliga är era kampanjer? Hur snabb är levelprogressionen? Hur dödligt och snabbt tror ni spelet är tänkt att vara? Enl DM's BR bör ett till gruppen CR-anpassat encounter inte döda någon, men hittills har de varit ashårda och det har varit nära några gånger, vilket delvis kan ha att göra med att de haft sketen utrustning. Och jag fattar inte det här med the adventuring day. Kör folk seriöst ens 6-8 encounters på en dag? Antar att det inte är tänkt att ens hälften är strider? Hur många strider kör folk under en session? Vi har väl i snitt 0,8 strider per session.

 

[God45]

Mina spelare levlade efter varje session upp till typ level 6-7 och sedan varannan. Men jag har inte kört längre än till level 9.

CR systemet fungerar inte som det är tänkt i 5ed. Enda editionen som det fungerade i var 4ed på grund av hur det spelet fungerade ganska annorlunda. Men grejen med strider i 5ed kampanjerna som kommit ur är att de bygger på att ibland springer spelarna iväg och ibland gör de clever bullshit som gör saker lättare. I straight up, ärliga combat as sport strider dör folk i 5ed.

Jag brukare ha i genomsnitt 1 strid per session. Jag vill ha minst 1 men ibland har man 2 eller 3.

 

[Godzillikles]

Mina kampanjer är inte speciellt dödliga, egentligen - det är spelarna som gör dem till det. Mina spelare är (precis som dina, verkar det) inte så himla kompetenta när det gäller att kriga i D&D. Vi har roligt ändå, även fast det nu senast tog bara fyra encounters* för dem att bränna i princip alla sina resurser. (De fick vända hem till Keep on the Borderlands utan loot den dagen).


*Tre jätteråttor en handfull skelett-barn, sammanlagt 18 (tror jag) rövare, varav merparten var nyvakna och nakna (men beväpnade).

 

[Tomatalven]

Jaha så 5e ÄR combat as war!
Hur får man sina spelare att anta den attityden? Finns det någon bra essä på ämnet jag kan länka dem och hoppas att de läser? En metod vore ju att föregå med gott exempel och låta dem möta svaga fiender med fula trick och smarta planer. Kan bara inte tänka ut nåt sånt på rak arm, har ni några favoriter? Älskar tanken på combat as war, fast är inte så erfaren i det själv.

 

[God45]

Jaha så 5e ÄR combat as war!
Hur får man sina spelare att anta den attityden? Finns det någon bra essä på ämnet jag kan länka dem och hoppas att de läser? En metod vore ju att föregå med gott exempel och låta dem möta svaga fiender med fula trick och smarta planer. Kan bara inte tänka ut nåt sånt på rak arm, har ni några favoriter? Älskar tanken på combat as war, fast är inte så erfaren i det själv.

Det är ganska svårt, speciellt med spelare som är vana vid att göra combat as sport. Man måste prata med dem och ge dem exempel. Jag brukar jämföra det med att man vill vara Fantasy CIA eller Fantasy kolonialism. Visst, man dödar folk. Men inte folk som skjuter tillbaks på en. Vad man gör är att lönnmörda folk, sälja filtar med sjukdomar till goblinsen, förgiftar monstrens dricksvatten, anordnar proxy krig där man dödar den försvagade vinnaren. Sedan springer man om man måste använda taktik, taktik är dåligt och saker som kräver taktik kommer att döda en. Man anfaller inte utan 3 mot 1 odds och även då bara om man kontrollerar slagfältet. Bränn ner folks hus och skjut dem när de kommer ut.

Sen läser jag alltid upp Killa Bees manifestet för alla nya OSR spelare i min grupp. För det förklarar nästan allt man behöver veta om Combat as War https://muleabides.wordpress.com/2012/01/12/killa-bees/

Men här är den viktigaste grejen... Du måste vara beredd att döda dem om de gör ens ett litet misstag. Man lär sig inte förrän man förlorat minst en karaktär och man får inte till stämningen innan du sett Paladinen Karl the Mighty dö som en bitch i en fight med goblins beväpnade med rostiga knivar. Man måste ha rädslan, annars är det inte kul och de kommer inte lära sig eller tänka på det på rätt sätt.

 

[Tomatalven]

Fast det manifestet säger ju inget om combat as war... Det säger ju bara att gammeld&d är taskigt och det finns inget du kan göra åt det, vilket inte nödvändigtvis uppmuntrar till att komma på galna lösningar och ändrande av odds, utan troligen snarare flykt för det mesta. Läste en annan text om killer bees som gav exempel på hur man kunde ta kol på dem med list.

 

[.113]

Jag kör aldrig jämna strider utan föredrar utmaningar på olika sätt senast blev de instängda 10st level 5 (3 spelare och lite npc's) i ett trångt rum med 2 dörrar och och utanför ena dörren var drygt 100 pers. De fick stå och hålla dörrarna med lite extra kämparslag varje runda för att fienden inte skulle välla in. Sen börjar det komma från andra dörren också. De fick väl totalt möta åtminstone kring 20-30st level 3or, rond efter rond välde de in... Bara för att jag ville testa ungefär hur mycket man pallar med, det gick bara bra med lite platsbyten osv.

Svaga fiender med fula trick och smarta planer låter ju direkt som goblins. Det är å andra sidan ganska farligt. Tänk forest goblins med spider riders som kastar lite web, förgiftade pilar och fienden faller tillbaka.

Jag tror det är såhär: Det gäller gå in för att tidigt berätta för spelarna vad som gäller. Jag brukar börja med att säga att ALLT är inte rättvist. Det finns strider ni måste undvika annars dör ni. Jag tvingar å andra sidan aldrig in dem i en strid där de inte har val, även om valet är att fly. Men det gäller vara tydlig i början så spelarna förstår det. En bra tanke kan också vara att börja med förgjorda karaktärer, säg att det är för att få en känsla för världen. Kör igång med vi säger 4 spelare så 4 karaktärer. En krigare eller barbar som är grym, en ranger eller fighter bågskytt, kanske en magiker eller präst och sen en tjuv eller nåt sånt.. Sen dödar du dem. Nöt ner dem sakta men säkert på 2-3 spelkvällar, med strider som konstant är orättvisa, sen när de dör säger du att nu får de göra egna karaktärer men nu vet de vad de har att vänta sig när de stormar rakt på 30 goblins, 15 orcher eller vad de nu dog mot. Världen är inte rättvis, sparka den i pungen och vinn.

 

[.113]

Jo, tanken också med förgjorda karaktärer var ju så klart att det känns lite mer bittert att bli dödad med karaktären man själv kommit på, när man inte förstått hur farligt det är tänkt att spelas. Tänker max 2-3 spelkvällar med dessa karaktärer, sen ska de ha dött eller lärt sig spela tillräckligt bra för att överleva och är redo för nya äventyr (om de vill så klart)

 

[Konrad Konvalj]

Jag har nu snart kört klart min första kampanj Lost mine of Phandelver och det har inte gått snabbt. Vi är uppe i 10-12 lir omgångar just nu och lär sluta på runt 15-17 innan det är helt klart.

Min pöbel är som hamstrar och skall besöka varje plats och loota varje rum. Dödligheten är låg. Endast en karaktär har jag lyckats döda! Tro mig, jag försöker. Jag använder mig av alla mina trix och försvårar de annars rätt så lätta striderna och trycker på med lite extra monster och skit, men det går åt helvete ändå. Troligen är det baserat på att jag inte kan kupa som Hastfer och mina tärningar sviker mig.

Min pöbel spelar inte särledes smart heller. De sparkar hellre in tre dörrar och hoppas att det håller ihop än öppnar en och en i försiktighet. Det borde leda till deras undergång någon gång i framtiden. I LmoP får jag hoppas på att Svarta Spindeln tillsammans med Glasstaven och lite andra hemskheter kan sätta lite käppar i hjulen och med lite tur får jag mörda av några stycken. Klarar jag inte det så har jag ett sista kort att använda mig av borta i Dunderträ!

Levlingen har vi fått in ett rätt skönt flöde på eftersom det ständigt är en varierande uppsättning av pöbel med på liren. Totalt är det 7 spelare och just nu ligger de på level 2-4 vilket är rätt skönt. Jag tror det gynnar mig lite att några lowlevels hänger med gruppen då och då för att suga ut deras resurser snabbare. Helt klart kul med lite olika nivåer på karaktärerna. Helar-clerk-dvärgen Gunloda är alltid med oavsett om spelaren är med och utan Gunloda hade jag nog fått skörda mer offer.

Encounters antalet varierar men vi lyckas nog baka in runt 4-5 per omgång. Utan en längre vila där emellan hade nog fler karaktärer mött döden.

CR systemet har jag inte läst om så det skiter jag nog i. Kör på en höft och kastar in det som känns rimligt och när det känns rimligt kastar jag in något extra.

 

[Tomatalven]

Ni ger alla rätt olika bilder av tempo och dödlighet, så jag antar att det beror mkt på grupp och spelstil. På nåt sätt känner jag att Konvaljs exempel är mer typiskt för 5e bortsett från leveltempot, eftersom det är en färdig kampanj.

I min grupp vill vi hålla alla på samma level, delvis för att vi kör så sällan. Vad tycker ni om min approach att dela xp på närvarande spelare men ge lika mkt xp till frånvarande? Känns som att om vi inte gjorde så skulle ingen levla nånsin typ och de som inte har lika mkt fritid skulle straffas för det med lägre level vilket inte känns så bra. Hur skulle ni gjort, om det gällde att hålla alla jämna? Just det, är ganska generös med xp-höftandet, delar ut xp för varje npc/monster/hinder de överlistat eller besegrat på nåt sätt, inte nödvändigtvis i strid.

 

[Konrad Konvalj]

Ni ger alla rätt olika bilder av tempo och dödlighet, så jag antar att det beror mkt på grupp och spelstil. På nåt sätt känner jag att Konvaljs exempel är mer typiskt för 5e bortsett från leveltempot, eftersom det är en färdig kampanj.

I min grupp vill vi hålla alla på samma level, delvis för att vi kör så sällan. Vad tycker ni om min approach att dela xp på närvarande spelare men ge lika mkt xp till frånvarande? Känns som att om vi inte gjorde så skulle ingen levla nånsin typ och de som inte har lika mkt fritid skulle straffas för det med lägre level vilket inte känns så bra. Hur skulle ni gjort, om det gällde att hålla alla jämna? Just det, är ganska generös med xp-höftandet, delar ut xp för varje npc/monster/hinder de överlistat eller besegrat på nåt sätt, inte nödvändigtvis i strid.

Kånkelmodellen funkar galant. De som inte kan närvara straffas för det och det är inte alltid rättvist i den här världen. Jag tycker det blir en skön dynamik i gruppen där vissa inte är lika skillade och tåliga som andra som upplevt mer. Det tvingar spelarna att tänka lite innan de går ut i strid och är det "fel" uppställning på banan så kan det gå riktigt illa, men det är ju bara fresh.

Min generösitet med XP är nog rätt låg. Vi har en liten XP-buff i prefekta slag vilket genererar level x 10 XP. Mest för att spelarna gillar att dinga 20:or och vill utöver en massa andra sjuka fördelar även ha XP för det.

 

[.113]

Tycker det är helt ok att ge xp för besegrade monster med list, annars skulle det ju inte ge något att tänka smart och det känns ju lite lagom dumt bara. Nån kommer på en skitsmart ide och ingen får xp. Nä, hellre xp då.

Sen, att ge xp för de som är borta också ser jag inte som ett problem i det här läget du beskriver. Vi hade en gång en spelare som valde att gå från spelet för att göra något annat. Det straffades så klart (det var inget viktigt utan bara vara med någon annan), men att straffas för att man inte har tid att spela känns dumt när man börjar hamna i det läget. Det var väl en sak när man var 15, men nu när alla har jobb och barn osv i våran grupp så är det svårt nog att få ihop spel ens en gång i veckan. Att det skiljer XP har jag inget emot, det tvärtom gillar jag.. Men att vara lite schysst trots att någon inte kan vara med en gång, nemas problemas, hellre att spelet fortsätter.

Eller såhär: Om karaktären är kvar i spel iaf, deltar i strider osv.. Så lär den ju kunna bli anfallen och i teorin dö, då borde den få plussen också.

 

[Krille]

Vi har spelat i nitton spelmöten, har kommit igenom Fandälvens borttappade gruva, Drakdrottningens skatthög och halva Tiamat vaknar. Än har ingen dött, men det har varit läskigt nära ett antal gånger, så jag känner att jag har en rätt skön balans just nu.

 

[God45]

Vi har spelat i nitton spelmöten, har kommit igenom Fandälvens borttappade gruva, Drakdrottningens skatthög och halva Tiamat vaknar. Än har ingen dött, men det har varit läskigt nära ett antal gånger, så jag känner att jag har en rätt skön balans just nu.

Har du kommit till tredje lönmördar attacken i Tiamat vaknar? För det ser ut som ren död och förstörelse för alla spelgrupper utom de smartaste eller hårdaste.

 

[.113]

Det vill ju jag testa!

 

[Tomatalven]

@Konvalj
Antar att ni spelar rätt ofta?
@.113
När vi kör utan full uppsöutning är det alltid i situationer när man kan förklara frånvarande spelare med att karaktären gör nåt annat, så speltekniskt är risken obefintlig tyvärr. Men jag känner att hellre för mkt xp än för lite.

 

[Krille]

Har du kommit till tredje lönmördar attacken i Tiamat vaknar? För det ser ut som ren död och förstörelse för alla spelgrupper utom de smartaste eller hårdaste.

Än så länge har de bara drabbats av det första.

 

[.113]

Ja, de gör ju något annat iaf.. Men jo, känns det upplägget bra så kör med det. Jag har som sagt inget emot olika level i grupperna, det tycker jag kan vara kul, men ibland passar det inte heller och känns också trist köra utan folk om de dessutom hamnar efter. Typ "jag måste jobba" eller "mitt barn blev sjukt" och så hamnar man långt efter för att alla andra så klart vill spela vidare. Plus att man måste rättvist avgöra vem man kör utan. För om jag kan alla dagar utom tisdag och en annan bara kan tisdag så måste man ju köra utan nån av oss, men vem? Osv, osv.. I läget jag skrev om tidigare med en som bara drog för att göra något annat, då är det skylla sig själv som gäller (eftersom det inte var nåt viktigt.. inkallad på jobb eller sjuka barn eller sådant är så klart ok anledning alltid )