Nekromanti Torchbearer Krönika -Tre Väpnare-

[Konrad Konvalj]

Torchbearer är som tidigare nämnt det nya rosa och eftersom rosa är kärlekens färg vill jag på något vis försöka sprida Fackelbärandets lära på wurrnu på ett "vettigt" vis via en krönika.

Jag skall efter bästa förmåga försöka få ihop nått bra av det hela och välkomnar alla att kommentera, lovorda, och fördöma mig och min pöbel!

Spelträff 1

Trasapa - Människa, Magiker, Waldrick
Icke forumit Lars23 - Dvärg, Äventyrare, Lokke
Icke forumit Plop - Hob, Tjuv, Rolle Storfot
Icke forumit G-man - Människa, Krigare, Adrian

Dvärgen Lokke, magikern Waldrick, krigaren Adrian och hoben Rolle Storfot möts upp längs vägen i närheten av vägkrogen "Tre Väpnare" (tre tjänare har jag nog använt mig av lär min pöbel upptäcka). De sista sparade slantarna som räckt över den långa vintern är tänkta att spenderas för att fukta upp herrarnas torra strupar, i väntan på fler äventyrande vänner. När väl alla samlats är det dags att söka lyckan i någon avlägsen grotta i hopp om ära och rikedom.

Turn 1

Gruppen skymtar värdshuset på avstånd och något är fel? Det är helt tyst och mörkt. Adrian stövlar genast iväg i mörkret emedan Waldrick väver samman en besvärjelse som skänker ljus åt gruppen.

Adrian närmar sig fortfarande i mörkret och funderar hurivida han skall entra värdshuset med en sköld och en fackla eller en sköld och sin hjälmkrossare eftersom det är omöjligt att välja dem båda. När väl övriga följet närmar sig med Waldricks magiska ljus är valet lätt, hjälmkrossare går ALLTID före en fackla.

Waldrick och Adrian tar stallvägen in och dvärgen släpar med sig Rolle genom ytterporten. Väl inne upptäcker gruppen att ALLT är stulit och/eller sönderslaget. Ett blodigt släpspår leder fram till en dörr i de bakre regionerna av värdshuset och det får gruppen att stanna upp i sitt sökande efter något att fukta strupen med. Blodet får tankarna att skena iväg. Vad har hänt med värdshusvärden och hans familj? Vad har hänt med Waldricks gode vän Gunther som arbetar som kock på Tre Tjänare??

Rolle Storfot luktar, smakar och känner på blodet för att avgöra hur länge det har sugit in i trägolvet. Adrian hjälper till och avgör att det är människoblod och inget animaliskt. Sånt är lätt att avgöra när man har jagat vilt i hela sitt liv.

Här stoppade jag in ett test med OB2 har jag för mig. Kommer inte ihåg riktigt vilken färdighet jag hade tänkt mig men troligen scout eller så. Adrian hjälpte till med Hunter vilket troligen inte är okay men det var mest ett test för att kolla läget lite på hur det funkade med hjälp och sånt. Testet är ett misslyckande och jag avvaktar lite med en lämplig tvist som kan tänka sig passa bra in i vad gruppen företar sig.

Turn 2

Waldricks magiska ljus är fortfarande behjälpligt och blodsspåret är ett par tre dagar gammalt konstaterar Rolle. Dvärgen Lokke öppnar raskt upp dörren som leder in i en liten kammare med diverse hyllor tömda på bra saker och fyllda med diverse bråte. En trappa leder ner i mörkret och äventyrarna möts av en konstiga myskdoftande odör.

Waldrick nästan springer ner för trappen med sitt magiska ljus svävande över huvudet. Adrian följer sakteliga efter emedan Lokke och Rolle står kvar i dörröppningen. Ett brak senare utlöses en riggad fälla och trappan kollapsar fullständigt!

Rolle Storfot har "söker alltid efter fällor i nya rum" som instinkt men lökade ur och använde sig inte av den. Waldrick skulle kunna ha undersökt trappan och liknande innan han stövlade ner men så här långt är inte mekaniken solklar för någon av oss. Ett test mot hälsa OB2 för att undvika att falla ner var grejen här har jag för mig och på nått vis fick vi till det hela att Waldrick agerat mot sitt Trait och han valde att ta två checks för två svårighetsgrader högre. Alltså OB4, det är fullständigt felaktigt har det ju visat sig så här i efterhand och endast 1 check är möjlig att inkassera när man agerar mot ett Trait till sin nackdel. Hur som var det ju inte hela världen och det slutade med att han ramlade ner i källaren.

Turn 3

Waldrick landar hårt på ryggen ner i en mörk källare. Turligt nog fungerar fortfarande hans magiska ljus. Rummet har lågt till tak och det är rätt kallt här nere jämförelsevis med värdshuset. På golvet syns en pöl av blod och ett släp spår leder vidare in igenom en öppen dörr. Till vänster om dörren är diverse inredning från värdshuset staplat, till höger sitter en tappkran och en spak i väggen, i övrigt är rummet tomt. Ett krafsande ljud hörs från den öppna dörren och ut kommer tre jätteråttor som genast går till attack! Från ovan tar sig Adrian smidigt ner för den trasiga trappan och strax därefter klättrar Lokke ner utan större problem till råttornas stora förtret. De hade ju siktat in sig på en ensam liten stackare, men nu lär det bli svårare..

De tre hjältarna går till attack med samlad styrka. Lokke driver och hackar råttorna bakåt med sin stridsyxa, Adrian täcker upp Lokkes vänstra flank och försöker sätta sin spetsen av sin korpnäbb i nacken på en råttsate. Waldrick håller sig lite i bakgrunden till en början och hyttar lite med dolken.

Lokke får in en fin träff och en av råttorna slungas in i källarväggen men de andra två lyckas klättra upp på hans rygg och gör ett försök att ta sig in under läderrustningen för att få i sig lite dvärgakött.

Adrian griper tag i nacken på en av råttorna och slänger ner den på backen och med en välriktad stövelklack bryts råttans nacke. I samma stund skakar Lokke av sig den sista råttan som landar på ryggen. Waldrick springer fram och slänger sig på råttan och forcerar iväg en magisk stöt av smärta in i den hjälplösa råttan. Hans våghalsighet är mer en dumdristig handling kan man påstå. Istället för att på avstånd nacka råttan med magi blottar han sitt ansikte vid råttans klor och strax innan dödsögonblicket river och rafsar råttan upp små sår i ansiktet på Waldrick.

Adrian lyckades hänga kvar men valde även han att använda ett Trait emot sig själv för att tjäna in lite checks. Han är en ensamvarg men valde att släppa taget och hjälpa sin polare i nöd eller liknande. Kommer inte riktigt ihåg hur det motiverades.

Sen var jag nog lite shyrre och lät dvärgen Lokke klättra ner i samma runda utan att kryssa en turn (tror inte det är okay asså). Ett slag mot OB5 Dungenering var gällande och det lyckades tack vare lite vägledande hjälp från Rolle (scoutning eller pathfinder) och en bonustärning från Modig. Således tre pers mot tre jätteråttor.

Striden? Blev det nåt rätt här då. Spelarna valde att initiera en Kill conflict. En Drive off hade väl kanske varit mer rätt i och med att en strid i "dödsläge" kan innebära rollpersonernas död. Jag missade att RP:na hade Might 3 och råttorna bara Might 2 så de tappade en bonustärning där. Dispositionen blev 6/6 (missade att RP:na kan hjälpa kaptenen för striden) och Waldrick valdes som konflikt ledare (har jag för mig).

Spelarna segrade och de uppnådde sitt mål (alltså, att nacka råttkräken), de miste 1 disp. så efter ett litet snack kom jag fram till att Waldrick som sprang fram mot den sista råttan drog på sig lite Utmattning i och med den rätt onödiga ansträngningen. Mer än så behövdes inte.

Råttorna körde Attack-Manöver-Attack

RP:na körde Attack-Försvar-Attack (har jag för mig)

Turn 5

Den sista råttans dödsskri anländer passande nog precis när Waldricks magiska ljus slocknar. Allt blir mörkt, råttorna ligger förmodligen döda på golvet. En plötslig hunger drabbar Lokke och Waldrick efter striden. Rolle som stått ovan och kikat på börjar också känna ett trängande behöv att käka sin andra frukost. Waldrick ropar och letar efter Adrian men får ingen kontakt. Hur skall nu facklorna kunna tändas när ingen tändbox finns att tillgå?

Men 4:an då?.. Nu är vi plötsligt inne på spelträff två och jag har högst troligt tänkt över hur det gick till när alla skulle ta sig ner för den raserade trappan. Beslutet var att det skulle ha kostat pöbeln en runda så jag väljer att starta upp spelträff 2 i runda 5. Den delen av krönikan är inte färdig än så jag slutar här.

Avslutningsvis en liten sammanfattning

Trasapa - Waldrick, Utmattad-Hungrig & Törstig
Lars23 - Lokke, Hungrig & Törstig
Plop - Rolle Storfot, Hungrig & Törstig
G-man - Adrian, Hungrig & Törstig

 

[Konrad Konvalj]

Lirkväll 2

Trasapa - Waldrick, Utmattad-Hungrig & Törstig
Lars23 - Lokke, Hungrig & Törstig
Plop - Rolle Storfot, Hungrig & Törstig


Turn 5

I den mörka källaren försöker Waldrick få kontakt med Adrian. Ett krafsande, ylande och morrande hörs i närheten förutom det är det helt tyst i mörkret. Lokke gräver i sin väska efter flinta och stål för att få fart på en fackla. Mörkret skingras och kvar nere i källaren finns Waldrick och Lokke. Det finns inte ett spår av Adrian? Råttorna entrade rummet från en dörr som stod en aning på glänt. Numera är dörren vidöppen så Lokke beger sig raskt in för att se om Adrian smugit iväg i ensamheten. Han är ju känd som en ensamvarg som gärna klarar sig själv så helt otänkbart är det inte. Bakom dörren finns ett kylrum med hyllor längs väggarna och typiska köttkrokar i taket. Inget spår av Adrian dock.

Efter lite sökande hittar Waldrick ett hål stort nog att trycka sig igenom. Hålet är grävt och hugget igenom golvet/väggen och det finns spår av blod i mynningen. En stark doft av mysk och glänsande fjäll från något finns att finna. I tystnaden hörs plågade stön på ett avlägset avstånd genom hålet och det får Waldrick att fundera på att krypa igenom en extra gång.

Lokke och Waldrick konstaterar att Adrian lämnat dom för att ensam fortsätta leta efter marodörerna som gjort allt det här mot den stackars krögaren med familj. De återvänder ut i källaren och blickar upp mot avsatsen av trappan för att se om Rolle fortfarande är kvar och mycket riktigt det är han.

Rolle har under tiden samlat på sig lite gamla gardiner och är i full färd med att knyta sig någon form av repanordning för att ta sig ner till sina vänner. Waldrick hjälper till med vägledande information om vart den barfotade hoben kan sätta sina fötter, Lokke lyser med lyktan och ger Rolle ett bra ljus att arbeta i.

Något pyser till och morrandet återkommer plötsligt. Lokke snor runt med lyktan för att se om något smugit sig på dem och Waldrick drar sin dolk. Den ynka lilla ljuskällan som gav Rolle möjlighet att ta sig ner oskadd försvinner så ett felsteg senare ligger Rolle på backen bredvid sina vänner.

Rolle muttrar och grinar lite illa. Inte bara för att Lokke drog undan repet utan även att hans magnifika rep går av.

Rolle ger sig på Dungeonering OB5. Det går inte alls vägen utan han ramlar ner till sina polare. Condition = Arg + lite ont i pruppen. Övriga två i följet slipper nackdelar, men troligen borde jag ge dem nått skit för att Rolle misslyckades. Hur som så är de tre hjältarna samlade och det var väl ungefär vad jag ville uppnå.

Turn 6

Tappkranen i väggen intresserar Lokke så han börjar genast att dra i spaken och pumpa. Det pyser ut lite vatten och en hel del puts och sten ramlar loss runt pipen. Väggen tycks inte vara så stabil som den borde vara, kanske ett fuskbygge? Under tiden Lokke pumpar ger sig Waldrick på bråteshögen till vänster om dörren. Hårdhandskarna på och det är ett svettigt jobb. Slutligen hjälper Waldricks båda vänner till så gott det går. Rolle muttrar konstant och är fortfarande sur över debaclet med lyktan och sin onda röv.

OB1 arbetar-skillen för att få undan bråten på vettigt vis och med lite hjälp och ett första test med Beginners Luck lyckas gruppen. Jag tror numera att det fuskades lite. Trasapa som slog på färdigheten använde sig av Beginners Luck och han fick 1 hjälptärning av vardera spelare vilket troligen är helt fel. Beginners Luck är Helth/Will /2 avrundat upp och all hjälp är halverad. Det vill säga Trasan borde bara ha fått en hjälptärning, men vattafnuk!

Turn 7

När bråten väl är ur vägen blottar sig en dörr. Skrapande från klor och morrande hörs från insidan av dörren. Lokke är inte rädd av sig så han väljer så klart att rycka upp dörren och ut springer en livrädd och väldigt utsvulten hund. Stanken som sipprar ut ur rummet innanför är vidrig. En blandning mellan avföring, urin och mjöd är inte okay.

Lokkes lykta är på väg att brinna ut så han passar på att fylla på den innan gruppen tar sig in i rummet de precis har funnit. Hunden darrar och morrar åt dem men visar inga tendenser på att han skall attackera. I rummet finns fyra hela tunnor av värdshusets beryktade mjöd och ett antal krossade tunnor som släppt ut hela innehållet på jordgolvet.

Gruppen beslutar sig för att tända en liten brasa utanför mjödkällaren och ta sig lite välförtjänt käk och dryck, men först måste området säkras så att ingen kan attackera gruppen under tiden de softar.

Okay. Första Lägerfasen! Coolt. Öh, gruppen måste ha minst 1 check för att kunna gå in i lägerfasen. Waldrick rullar mot OB2 på Överlevnad för att få +1 på nån tabell gällande lägerfasen. Det ger gruppen fördelen att de helt undviker en katastrof i lägret så att säga. Mycket bra kort och gott. Slaget på min lägertabell ger mig skön input att det är väldigt kallt här nere, och alla slag kommer att påverkas så länge inte gruppen tänder en eld och prylar. Adrian som har instinkten "tänd alltid en brasa så snart vi slår läger" har oturligt nog dragit iväg på egna missions så första checken går åt till att göra i ordning en mysig brasa av stolsben och liknande. Detta tar bort -1D modifikationen vilket är rätt avgörande för gruppen.

Övriga checks spenderas på att dricka lite mjöd och prata gamla minnen för att bli av med Rolles ilska. Waldrick vilar bort sin utmattning, och Rolle hinner även med att tillaga ett gäng råttstekar av råttorna som ligger ihjälslagna på golvet. Hunden får sig lite avskrap och Lokke försöker bli lite polare med hunden vilket genererar en bra twist som avbryter lägerfasen.

Turn 8

Vad händer nu!! Hjälp mig.Nu har alltså pöbeln käkat sig mätta och mår rätt bra efter lägerfasen. Här borde jag starta om på TURN 1?? Eller skall jag direkt fortsätta med TURN 8 och direkt kasta på gruppen Hungrig och Törstig igen? Det verkar helt ologiskt? Efter en lägerfas borde det gå tillbaka till runda 1 lixom. Hur som så körde jag på runda 8 här fast hoppade över att ge min pöbel Conditions.

Hunden slukar i sig lite slamsor råttkött och löper genast in i mjödkällaren. Han skäller och gräver i nordöstra hörnet. Han tycks villa visa något?

Lokke löper in och börjar bufflar undan mjödtunnorna för att ta sig fram till en eventuell massiv LOOOT! Givet vore det mer betänkligt att första skicka in Rolle som är grym på att hitta fällor, men icke.

Waldrick är även han med på jakten och när Lokke sliter undan en tunna ramlar ett finmaskigt nät ner över de två bovarna. En fälla är utlöst och ju mer de rör sig ju mer trasslar de in sig.

Rolle uppmanar dem att vara försiktig för nätet kan ju vara väldigt bra att ha i framtiden. Det slutar dock med att både Waldrick och Rolle skär och snittar upp nätet fullständigt för att ta sig loss.

Pöbelhanarna har ännu inte riktigt lyckas använda sina instinkter. Rolle hade kanonläge att jobba på en lösning helt gratis här, men girigheten tog över. Fällan utlöstes och för att ta sig ut krävdes ett kriminell-test OB3 (eller kanske 2). Det gick vägen, men hela gruppen blev Hungrig och Törstig på kuppen.

Runda 9

När väl Lokke och Waldrick är lösgjorda från nätfällan undersökts det hela lite mer försiktigt. En av tunnorna står på räls och det tycks vara någon mekanik som gör det möjligt att dra den framåt. Rolle undersöker länge och väl för att se om det är några fler fällor kopplade till tunnan, men så är icke fallet.

En lönndörr öppnas så snart tunnan dras framåt. Hela den här grejen med kolla fällor första fallerar lika snabbt som hjältarna lärt sig skiten och Lokke rusar in i gången. Turligt nog är det inga fällor där! Gruppen hittar ett vapenställ och en kista. Kistan är låst och i vapenstället står ett svärd, en sköld, ett armborst och en hjälm.

Lokke vill omedelbart krossa kistan för att se vad som väntar under locket, men Rolle tar tag i saken och kollar om det kan tänkas finnas en pilfälla eller liknande inbyggt i det hela. Troligen ingen fälla så Rolle börjar dyrka upp låset med sina fina dyrkar samtidigt som Waldrick hjälper till att lyssna på klicken i låsmekanismen. Rolle är ju av den gamla stammen och dessutom en hob så han använder inte bara sina två händer när han dyrkar utan även båda sina håriga fötter.

OB3 Criminal för att öppna kistan. Det går vägen (om jag inte mins fel? om det sket sig blev nog Rolle arg, men jag tror fan dom lyckas). Kistan innehåller lite cash! Äntligen lite medgång.

Turn 10

Lyckliga över stålarna funderar gruppen på vilken väg de skall ta nu. Upp och ut härifrån, numera "nyrika" eller vidare för att möjligen hitta Gynther? Givet måste de fortsätta undersöka vad som hänt med gäster och ägarna av Tre Tjänare så vägen vidare genom det lilla hålet är ju den mest logiska vägen.

Waldrick hävdar dock att väggen med tappkranen är intressant. Det ser ju ut som ett halvdassigt utfört jobb så att ta sig igenom väggen lär ju inte vara några större problem. Rolle vill därifrån men gruppen ledare Lokke blir mer och mer sugen på att veta vad som finns bakom väggen. När Waldrick nämner guld så står saken klar. Rolle kontrollerar vart den svagaste länken i väggen är med hjälp av sina snickarkunskaper, Waldrick hjälper till med lyktan och goda råd. Lokkes del i det hela blir att hacka upp ett hål med sina dvärgaverktyg. Så blir inte fallet.

Lokke trär på sig hjälmen de precis hittat och satsar som en galning med huvudet först. Han siktar på den pukt som Rolle pekat ut och ett brak senare är han igenom väggen.

OB1 arbetar-skill för att ta sig igenom var det tänkt. Dock så körde Lokke på med lite brute force och avancerade genom väggen med huvudet före. Han använde sig av Laborer tror jag och lade till lite nackdelar för att använda sig av ett Trait till sin nackdel. Hur som gick det jävligt bra och det var helt oväntat och en skön spelsekvens. Lokke skapade rätt skön magi. Jag använde mig av regeln "Ah, det där va ju skitbra! Kör ba! Vilken bra idé" så pöbeln slapp offra en runda.

Väl igenom väggen leder en grottgång ner till ett hål med svart vatten. Ett tjockt rör går längs väggen och ner i vattnet, det bubblar lite ur djupet men annars är det mörkt och lugnt.

Rolle letar så klart fällor (har han lärt sig nu??) men upptäcker inget annat än än gång som leder vidare in i berget en bit ner i vattnet. Nu finns det alltså minst två vägar att välja och att ta den grävda tunneln med blodsspåret är fortfarande det mest logiska valet.

Rolle och Lokke förespråkar den säkra vägen, men Waldrick hävdar att det är bättre att dyka ner i det okända. Det är troligen en bättre väg för att kunna smyga sig på banditerna från ett oväntat håll och det finns troligen mer guld här. När Lokke hör guld så står saken klar. Waldrick halar fram sitt rep och de börjar sakteliga knyta ihop sig med varandra. Lokke först och sedan resten inklusive hunden. Planen är att ta det lite försiktigt och kolla om det går att dyka ner och simma in en bit för att sedan återvände och utvärdera läget.

Lokke droppar ryggan och slänger sig i. Det är inte ärofullt på nått vis och det är absolut inte modigt. Det är snarare rätt dumt att göra det när inte övriga är redo. Som en dåre släpar sig Lokke igenom undervattenstunneln med övriga tre i släp. Det är en kamp mot döden!

Slutligen krossar gruppen vattenytan och anländer upp i en mörk sal. Waldricks magiska ljus fungerar fortfarande tydligen. Trots att de befunnit sig under vattnet en lång stund. Lokke hostar vatten och blod, Rolle är livrädd efter mötet med döden, Waldric är även han mer rädd än peppad på att fortsätta.

Okay. Tuff utmaning OB7 Dungeonering. Inte läge att börja dilla med att använda Traits mot sig själv, men eftersom Lokke ville köra så körde vi. Jag vet inte hur det går till med att avslöja OB´t innan handlingen utförs, men så här långt har jag inte sagt ett pip om OB. Det känns ju mer fresh att låta dårarna göra sitt och sedan spela upp själva utfallet än att sitta och hjälpa gruppen att ta sina beslut baserat på svårighetsgraden. Hela scenen blev ju skitbra ohc det slutade med att Lokke drog på sig Sjuk och de andra mupparna blev Rädda. Hunden svimmade av.

Utöver detta så dyker det upp en twist men den spar jag till nästa sväng.

Sammanfattningsvis:

Trasapa - Waldrick, Rädd
Lars23 - Lokke, Sjuk
Plop - Rolle Storfot, Rädd

 

[Konrad Konvalj]

Lirkväll 2 fortsättning och lirkväll 1 för vissa andra (och vissa som inte ens var delaktig)

Trasapa - Waldrick, Rädd
Lars23 - Lokke, Sjuk
Plop - Rolle Storfot, Rädd
--<>--
G-man - Adrian, Hungrig & Törstig
Hastfer - Elramir, Alv, Ranger, Fresh!
(Super lurker forumit) Dolle82 - Edrick, Människa, Krigare, Fresh!
(Icke forumit) Basement Joe - Domic, Människa, Paladin, Fresh!

....Slutligen krossar bryter gruppen vattenytan och anländer upp i en mörk sal. Waldricks magiska ljus fungerar fortfarande tydligen. Trots att de befunnit sig under vattnet en lång stund. Lokke hostar vatten och blod, Rolle är livrädd efter mötet med döden, Waldric är även han mer rädd än peppad på att fortsätta....

Runda 11

Lokkes vattenfyllda lungor pumpas tom av Waldrick och lyckligt nog återvänder livsgnistan i ögonen på den dåraktiga dvärgen. Det är inte direkt tacksamhet som strålar ur Lokkes ögon utan snarare panik och rädsla. Lokke stirrar rakt upp mot grottans tak och hastigt knuffar han Waldrick åt sidan. Själv rullar han snabbt iväg åt väster samtidigt som en gigantisk spindel landar med en duns mot berggrunden.

Spindeln är enorm! Säkerligen åtta dvärgar stor. Lokke går snabbt till attack och ser sina två vänner backa undan av rädsla. Waldrick tar några steg framåt på eget initiativ och försöker locka till sig spindeln via en manöver som innefattar den livlösa hunden.

Rolle som är mer än vad ögat kan utläsa har trots sin rädsla förnuft nog att avvärja en attack från spindeln mycket tack vare Lokkes hjälp.

Striden är jämt men slutligen lyckas Lokke klättra upp på spindelns rygg samtidigt som Rolle fungerar som lockbete. Spindeln biter tag i Rolle men avbryts av att Lokke dundrar sin hjälmkrossare i ryggen. Honmonstret från helvetet retirerar svårt skadad och väldigt uppretad.

Kvar på platsen flåsar kämparna som mirakulöst undvek en säker död. Rolle blev biten i axeln och giftet som spindelns sprutat in gör honom genast febrig och dåsig. Lokke hostar blod och Waldrick är utmattad av det hela så gruppen beslutar sig för att gömma sig lite för att återhämta sig en aning..

Vår första strid (om man inte räknar råttorna då). Pöbeln initierade en Drive Off här och det var nog rätt val. Att gå för en kill i deras skick var nog inte läge. Striden i sig var väldigt rolig att spela och nu tror jag vi fick med alla olika moment.

Det pågick i två rundor. Det vill säga spelarna fick välja två attackledare och runda 1 var väldigt kritisk ett tag. Jag skriptade spindeln med Attack-Manöver-Fint och det var snack om att lägga in ett Försvar som tredje manöver hos spelarna. Jag log inombords och kände att det skulle krossa dom. Oturligt nog för mig så valde de Manöver-Attack-Attack så min Fint sket en lök och spindeln fick allvarliga skador.

Andra stridsrundan var det Rolle som hade befälet och han är ju rakt av ingen episk warrior. Jag satsade på Feint i första action igen och givet var det snack om Försvar för Rolles del eftersom det är han grej, men icke. Spelarjävlarna fuckade upp min fint och körde all in på Attack-Attack-Attack vilket visade sig funka. Det var episkt!

Rolle blev sjuk och Waldrick utmattad. Lokke klarade sig bra har jag för mig. De miste endast 1 disp. under striden och det var ju tack vare att de var mer taktisk än spindelapan.

Lirkväll 2, grupp 2


G-man - Adrian, Hungrig & Törstig
Hastfer - Elramir, Alv, Ranger, Fresh!
(Super lurker forumit) Dolle82 - Edrick, Människa, Krigare, Fresh!
(Icke forumit) Basement Joe - Domic, Människa, Paladin, Fresh!

Adrian som försvann i mörkret tidigare återvänder till rummet där han skiljdes från Waldrick och Lokke. Hmmpf. Jaja, de har gett sig av. Inte så konstigt kanske med tanke på att han själv smög iväg in i den grävda tunneln. På andra sidan tunneln vart de plågade ljuden allt högre ju längre Adrian smög så att återvända och hämta sina vänner var det ända valet trots att ensamheten är så underbar och nu när det väl är gjort har de dragit. En utbrunnen eld är kvar att finna och lite råttslamsor som kanske är ätbara? Hur som så återvänder Adrian upp för att invänta de saknade kamraterna som ännu inte anlänt till värdshuset.

Rundorna med grupp två är inte så nogräknade. Jag ville hemskt gärna försöka få ihop hela gruppen så jag startade på Turn 1 och körde därifrån.

Väl uppe på värdshuset hittar Adrian på alven Elramir i stallet. Han försöker gömma sig från ondskan som är på väg upp ur källaren, men en av hans spetsiga vita myggjagare sticker ut ur spiltan. Adrian känner genast igen pjuckorna så för att spara tid och trams avslöjar sig Adrian genast och de båda vännerna sammanstrålar.

Elramir anländer inte ensam utan även Edrick och Domic är med. De är inbegripen i en djupt diskussion om den heliga symbolens makt kontra svärdets makt. De är glad att se Aldarian men inte särledes sugen på att ta hjälpa till innan deras personliga konflikt löst sig.

Gruppen beger sig av till den trasiga trappen och med hjälp av diverse material från stallet bygger de ihop en väl fungerande stege.

Jag försökte laxa på gruppen diverse Conditions och skramla fram lite twists, men de lyckades bra med allt jag slängde fram. Så kan det va ibland!

Väl nere i källaren söker de grundligt igenom de olika rummen. De hittar lönndörren och lootar det som finns kvar, nämligen en sköld. Armborstet lämnar gruppen. De förundras över hålet i väggen. Det ser ut som någon har sprungit igenom väggen? Det tyder ju på att det är deras vänner som gjort det och det måste ju röra sig om att de var jagade eller liknande.

Gruppen tar sig igenom hålet och anländer till vattengraven där Lokke´s väska är placerad. Det är allmänt känt att Lokke har en instinkt att alltid droppa väskan i strid så nog har det varit en strid här allt. Gruppen överlägger hurivida de övriga tagit sig igenom kobold-hålet eller om de dykt ner i vattnet och de kommer fram till att de omöjligt kan ha valt vattnet, men eftersom väskan står vid vattnet och ALL loot finns kvar i väskan så känns det bäst att dyka ner trots allt. Att veta vad som finns där är ju ett måste, men innan de beger sig av ner i vattnet så bygger Adrian en fälla borta vid kobold-hålet som Erdick har döpt det hela till. Av lukten att döma så är det kobolder som grävt sig in och använt hålet för att forsla bort ägarna och dess gäster.

Adrians fälla är en sån där "Åh fan va coolt!" så den blev gratis. Det här med gratisrundor är ju sjukt bra för spelarna och det är ju ett trevligt moment att få belöna spelarna för gott rollspelande och uppfinningsrikedom. Alla test i övrigt fixar gruppen galant så det går bra nu.

Dags för simtur och hur svårt kan det vara? Adrian tar täten och han är ju en ensamvarg. Det är ju läge att gå emot sig själv här och det är ju så klart han gör det vilket resulterar i katastrof. Precis som tidigare grupp är det en nära döden upplevelse och Adrian tar sig upp hostande och sjuklig. Elramir är rädd som ett darrande asplöv och de övriga två kanaljerna klarar sig helt galant.

Att slå läger är ett måste påstår Adrian. Det går inte att fortsätta nu med tanke på att hans hosta blir allt värre. Han måste vila. Instinkten att tända en bra fungerar men nog är det lite svårare allt nu när packningen är dyblöt. Nog för att värdefulla föremål som glimmerlådan packades väl i en massa olika säckar så är det svårt att få fart på en brasa.

Rädslan som drabbat Elramir försvinner i och med en lägel av Hastfers lilla röda och för att försöka bli kvitt Adrians onda hosta drar Elramir iväg för att leta upp lite skrevsvampar som han kan använda till ett helande elixir. Det slutar i skit eftersom inga svampar finns att finna och Elramir återvänder irriterad och svärande på alviska.

--->><<---

De alviska svordomarna når ända till den andra och de återvänder i grottkomplexet och hittar fram till sina vänner som bjuckar på en varm brasa och några härliga historier.

Då var alla samlade. Intressant att båda grupperna tippade på att det var easy peasy att simma igenom en vattenfylld tunnel i ett grottsystem. Både dessa simma under vattensekvenserna var bra skit. Ett gäng med Conditions och rätt mycket förtvivlan och panik. I och med dessa Tillstånd blev det också genast svårare för Adrian+Elramir som så långt hade haft en skaplig vandring i parken. Nu med lite sjukdomar, rädslor och liknande började det balla ur. För att lösa sjukdomstillståndet på Adrian krävdes ett OB3 mot Vilja. Adrian kunde med hjälp av ett Trait dra ihop 3 tärningar så de chansade på det men det funkade inte utan det är skrevsvampen han behöver för att lindra förkylningen och svampen lyckades inte Elramir skramla fram utan drog på sig lite ilska istället så summan av det hela vart att lägerfasen inte alls blev så lyckad som de båda fantiserade om. Nu när alla är samlade snackar vi Turn 12 och lirkväll 3 dra igång med en lägerfas. Vifåse hur det går att kröniköra ihop en sådan.

Avslutningsvis, Turn 12:

Trasapa - Waldrick, Rädd, Hungrig & Törstig, Utmattad
Lars23 - Lokke, Sjuk, Hungrig & Törstig
Plop - Rolle Storfot, Rädd, Hungrig & Törstig
G-man - Adrian, Hungrig & Törstig, Sjuk
Hastfer - Elramir, Hungrig & Törstig, Arg
Dolle82 - Edrick, Hungrig & Törstig
Basement Joe - Hungrig & Törstig

 

[Konrad Konvalj]

Lirkväll 3

Trasapa - Waldrick, Rädd, Hungrig & Törstig, Utmattad
Lars23 - Lokke, Sjuk, Hungrig & Törstig
Plop - Rolle Storfot, Rädd, Hungrig & Törstig
G-man - Adrian, Hungrig & Törstig, Sjuk
Hastfer - Elramir, Hungrig & Törstig, Arg
Dolle82 - Edrick, Hungrig & Törstig
Basement Joe -Domic, Hungrig & Törstig

Turn 12, lägerfas

Den splittrade gruppen sammanstrålar i en lägerfas. Lokke drar en prolog (för den ena gruppen) och återfår en poäng Nature och Adrian drar en prolog (för den andra gruppen, troligen inte enligt reglementet men jag var hygglo och bjuckade på två prologer). Edrick och Domic som båda är oskulder och ovana fackelbärare fick lov att dra en grej om vad de gjort (då de inte deltagit i spel) och på så vis fick de kryssa i en varsin framgång i en färdighet.

Checkmässigt var det lite skralt men gruppen passade på att käka och dricka lite. Snacka ihop sig lite och fixa bort Elramir´s ilska, bota Lokkes överjävliga förklning och få bort Waldricks rädsla som han ådrog sig när han var nära döden i vattentunneln.

Trasapa - Waldrick, Utmattad
Lars23 - Lokke
Plop - Rolle Storfot, Rädd
G-man - Adrian, Sjuk
Hastfer - Elramir
Dolle82 - Edrick
Basement Joe -Domic

Hjältarna äter sig mätta och vilar upp sig en aning innan de följer spindelns blodsspår vidare in i grottan. Waldrick är fortfarande tagen efter alla strapatser så han stannar och håller elden vid liv. Det är inte alls läge att ta med sig jycken längre in i grottorna om gruppen skall röra sig ljudlöst och diskret. Hunden morrar och skäller konstant så den får så lov att stanna med Waldrick mot hans vilja.

Lokke tar täten med fackelbärare Adrian vid sin sida. Övriga grupperar sig i par med en fackelbärare och en vapenför krigare. Taktiskt rätt nere i dessa mörka gångar. Snart därpå anländer gruppen till en brant skreva som de sakta men säkert klättrar sig upp igenom. Väl uppe på en platå fortsätter en naturlig trappa vidare uppåt. Från tak och väggar rinner vatten ner längs trappan så den är lömsk och hal att ta sig upp för. Elramir känner doften av skrev svamp och börjar genast söka med hjälp av Adrian. Lokke är mer intresserad av att forcera och trots att fackelskenet blir allt svagare fortsätter han uppåt tätt följd av resterande i gruppen förutom Rolle som livrädd står kvar i väntan på att Elramir får tag på sina svampar.

Elramir finner sina efterlängtade svampar och fortsätter i Adrians fackelsken upp för trappan. Rolle svassar efter och drar i alvens kåpa. Väldigt närgånget och rätt störande uppfattas det hela av Elramir som tar ett raskt steg vidare upp för trappan och det förorsakar ett fall för Rolles del. Ur näven trillar hans slunga som följer med vattnet ner i en mörk skreva. Rolle har inte tid att bli irriterad eftersom det snart lär bli kolsvart där han är och han är ju redan väldigt rädd så det är bara att bita i det sura äpplet och fortsätta utan slungan.

Rundan innehåller en del slag mot Health för att undvika att halka i trappen. Jag drog till med att alla fick slå ett slag utan att det kostade en runda och "bestraffade" alla som misslyckades med lite små saker som: Rolle tappade slungan, Domic slog på röven och hans låsdyrkningssats trillade ur väskan och Edrick tappade en fackla i samma skede.

Svapslaget lyckades och jag använde mig av det rekommenderade OB´t från TB. Jag har för mig jag räknade antal faktorer och fick fram 1 för en "sats". 1 OB för att Elramir suktade efter 1 sats (2 för 2 unt so weiter= och sedan 2 för att det var bergagrund och lite sånt där. Rätt soft och behändigt och det var inte så mycket meck för min del.

Efter en försiktig vandring upp för den hala trappan viker gruppen in till höger. Trappan fortsätter vidare uppåt men nyfikna som de är viker de så klart av. Gruppen möts av ett tjockt spindelnät och paniken drabbar dem. Facklor kastas och hålls upp mot nätet som genast fattar eld. Kokonger med koboldlik flammar upp och hela grottan lyses upp för en kort stund.

När det är som ljusast i grottan får gruppen syn på jättespindeln som inte alls uppskattar att hennes nät fjuttas på. Med ett ilsket skri går den till attack (svårt att tro att spindlar skriar men vattafnuk).

Gruppens ledare Lokke vrålar ut order och ser till så att Adrian tar kommando, vilket han gör. Med ett "Heart of Battle" springer Adrian fram mot spindeln med korpnäbben i högsta hugg. Edrick följer tätt efter med långsvärdet, Domic flankar med skölden och Lokke tränger sig så klart på i fronten han med. Elramir rundar besten för att kanyla hennes röv med dolken och Rolle försöker att inte tappa facklan.

Adrians korpnäbb penetrerar knappt spindelns stenliknande hud. Däremot så penetrerar spindelns gaddar Adrians tunna läderrustning och därmed faller Adrian till backen paralyserad. Kampen fortgår och Edrick matar på med sitt svärd mot spindeln som manövrerar sig undan för att bygga upp ett övertag mot gruppen. Domic springer fram och trycker undan spindeln med sin sköld. Det ser bra ut! Spindeln trycks upp mot väggen och gruppen vrålar ut sin lycka! Nu är den fast i deras klor istället för att de själva är fast i spindelns nät.

Spindeln rullar över hjältarna och gör en makalös manöver som avslutas med en attack i ryggen på Domic. Paralyserad faller han livlös till backen.

Edrick ser sin vän falla och går mest på ilska och gammal koboldmördarinstinkt. Han slänger sig in under spindeln och försöker trycka sitt svärd genom dess kropp. Härliga safter forsar ut över Edrick men spindeln har tydligen mer att ge. Hela gruppens öde hänger på att Rolle slänger rädslan åt pipan och går till attack och det är precis det han gör. Den lilla hoben slänger sig upp på spindeln och trycker ner sitt svärd i halsen på den. Lokke rusar fram för att slutföra det hela med yxan i högsta hugg....

Striiiid! Helt magisk strid från början till slut. Det såg jävligt brunt ut från start för spindelns del i och med att Adrian fick in en fin attack ackompanjerad av hela följet. Lyckan vände lite i och med att jag i samma sväng fick väck Adrian i samma attack och efter det rullade det på. Edrick´s attack mot spindelns manöver blev oavgjort så ingen biggie, Domic slog sedan sopkasst, NOLL lyckade tärningar och spindeln körde en fint i samma sväng så där fick jag en till rackare att bita i gruset.

Mot slutet hängde det på Rolle som så långt inte haft möjlighet att hjälpa till tack vare att han fortfarande är rädd sedan vattentunneln. Till råga på allt är han ju sjuk sen senaste mötet med spindeln också så det slutade med att han använde ett Trait emot sig och hade 3 tärningar mot spindelns 12. Det kan ju bara gå åt helvete! Men nej då.. Rolle rullar 3 lyckade och spindeln 2. Attack-Attack så jag plockade ju Rolle just för tillfället men sedan fanns ju Lokke kvar på stand by så spindeln dog till slut.

+60% av spelarnas disposition rök och jag föreslog att en spelare skulle dö och resten bli utmattade. Eller typ tre skadade spelare och resten utmattade.

....Yxan tränger in i spindelns kropp, Rolle slungas av och spindeln reser sig mot sin baneman Lokke och köttar in sina gaddar genom dennes hjälm. Spindeln är död!..Lokke likaså.

En bedrövelse sprider sig inom gruppen. Deras ledare har mött hjältedöden hur skall det nu sluta? Edrick tar genast tag i taktpinnen och utser sig till gruppens nya ledare. Ingen orkar säga emot i denna tragiska stund..

Okay! Det var ett magiskt ögonblick i spelet där. Jag har spelat rollspel med Lars23 i säkert 17 år och aldrig blivit så tagen på sängen. Det var helt oväntat och kom från ingenstans. Lixom, Lars är inte känd för att gå hjältedöden på det viset (visst har det hänt att han sprängt en och en annan gubbe med en handgranat då han ledsnat på gubben, men det är ju varken bra eller episkt).

Jag var helt säker på att gruppen skulle våndas lite och välja ut vilka som skulle få så lov att bli skadade. Att någon skulle ta på sig det hela och gå och dö var något jag absolut inte trodde. Jag tror det var TB som skapade det här magiska ögonblicket åt oss. Coolt! All heder åt Lokke som skapade magin.

Gruppen är nedstämd och vill slå läger för att läka såren, men den nya ledaren vill vidare. Att sätta sig upp mot ledaren är ju något man gör i lägret så gruppen följer efter Edrick upp längs trappan.

Väl upp skymtar hjältarna ljus bortom en krök. De hör gutturala läten och plågade stön från något. Edrick befaller gruppen att fixa ner honom med ett rep. Det går skapligt tills fackelskenet inte riktigt är behjälpligt. Edrick faller den sista biten och gör sig riktigt illa. I stundens hetta vrålar han ut några svordomar på koboldiska och det lockar så klart en hel hord av kobolder. Gruppen ovan överväger att lämna sin nye ledare åt sitt egna öde men Adrian kan inte se ytterligare en kämpe falla i ondskans händer. Utan tanke på liv och lem hoppar han ner med korpnäbben i högsta hugg. Domic följer efter snabbt efter och Rolle hissas ner av Elramir som själv beslutar att stanna kvar uppe i det trygga.

En kort strid slutar med att hela gruppen är medvetslösa. Kobolder med slungor tycks vara värre en en gigantisk spindel. Kvar i gömmorna sitter Elramir och väntar på att gruppen skall forslas bort av kobolderna. Först då beger han sig snabbt åter mot Waldrick. En räddningsplan måste genast iscensättas!

Mötet mot kobolderna gick inte alls bra. De var 7 stycken och så länge de är över 5 räknas de som Might 2 vilket är till deras fördel. Jag satt på en hel del tärningar och spelarna rullade kasst så jag lyckades vinna kampen utan större problem. Jag tror dock att kobolderna inte kan tillfångata spelarna. Måste kolla upp det. Asså, spelarna är Might 3 och det gör att Might 1/2 kobolderna inte kan köra en Capture? Hur som så lär jag ju köra på det ändå nu när det är gjort för att spola tillbaka känner jag mig inte särledes sugen på. Troligen kommer det bli några härliga scener av det nästa sväng så KÖRBA! Tippar på att vi är på runda 14 eller liknande och Edricks misslyckande att klättra ner gjorde honom arg och övriga hungrig och törstig.

Trasapa - Waldrick, Utmattad
Lars23 - Lokke
Plop - Rolle Storfot, Rädd, Utmattad, Hungrig & Törstig
G-man - Adrian, Sjuk, Utmattad, Hungrig & Törstig
Hastfer - Elramir, Utmattad, Arg, Hungrig & Törstig
Dolle82 - Edrick, Utmattad, Hungrig & Törstig
Basement Joe -Domic, Utmattad, Hungrig & Törstig

 

[Trasapa]

Sagolikt! Ja så får man väl ändå beskriva vårat första möte med TB.

Men jag tycker minsann att SL förringar Waldricks dumdristighet i första rundan, dörren sparkade jag såklart in utan tanke på den egna säkerheten och trappen fanns ingen tid att kontrollera då Gunther kunde gömma sig nere i skuggorna. Mången checks drogs in på att ramla, gnagas och halvt lemlästas tack vare mitt fenomenala trait Dumdristig.

Jag ångrar såklart bittert att jag missade Lokkes ärorika uttåg!
Men en ny dvärgahjälte sägs vara på intågande och jag hyser ingen oro för framtiden annat än kobolder och hungersnöd.

 

[Konrad Konvalj]

Buy WOW Gold

OMG! Jag vill ha en massa guld!

 

[Konrad Konvalj]

Pöbel hangout 4

Trasapa - Waldrick, Utmattad
Lars23 - Lokke
Plop - Rolle Storfot, Rädd, Utmattad, Hungrig & Törstig
G-man - Adrian, Sjuk, Utmattad, Hungrig & Törstig (frånvarande)
Hastfer - Elramir, Utmattad, Arg, Hungrig & Törstig (frånvarande)
Dolle82 - Edrick, Utmattad, Hungrig & Törstig
Basement Joe -Domic, Utmattad, Hungrig & Törstig

Kobolderna samlas i en cirkel runt de halvt medvetslösa äventyrarna; Adrian, Rolle, Edrick och Domic. En hetsig diskussion uppstår och Edrick som talar koboldernas språk greppar läget ganska snart. De må ha lyckats fälla hela gruppen men de är väldigt skraja för äventyrarna och de vet att honmonstret från helvetet när som helst kan dyka på dem från ovan.

Edrick reser sig upp och talar till dem med en hård och beslutsam stämma vilket får dem att omringa honom lite på avstånd och snabbt skicka iväg Trastån för att hämta deras ledare Sågrygg.

Ur mörkret hörs ett avgrundsvrål och en varelse kommer framspringande. Det får genast en kobold att svimma av rädsla och Edrick tar initiativet. Med hjälp av hot och list lyckas Edrick få den minsta av kobolderna Våfflan att förstå att de inte är här för att skada dem utan de är här för att dräpa spindeln, vilket de redan har gjort.

Vi mjukstartade liret med en verbal strid och den vanns av spelarna. Deras mål var att få snacka med Sågrygg och få honom att släppa Ronvald med familj och sedan skiljas som vänner. Ur mörkret kom en ny äventyrare till följet. En ny dvärg! Mycket passande är det Lokke´s gamle mentor som är ute på lite dungeonering i sökandet efter bergets själ eller liknande. Givet blir han ju förkrossad över att Lokke strykt med men det är som bekant bättre att färdas i grupp en ensam och en extra krigare skadar ju aldrig.

Gruppen leds till en stor sal där Ronvald står och ordnar till med en gryta i en öppen spis. Han är kedjad och piskad av små kobold as. Sågrygg anländer och en diskussion gällande spindelns död tar vid och det slutar med att kobolderna ger sig av för att kolla sanningshalten på det hela.

Rolle är redigt less på den här skiten nu och passar på att slå upp ett läger i väntan på kobolderna. Det finns ju trots allt en gryta så det är ju bara att köra.

Ronvald släpps lös och blir bjuden på lite mat. Han är utmärglad och sopslut men har sinnesnärvaro nog att berätta att tanken var att han skulle koka sin familj så att kobolderna skulle kunna använda det kokta köttet som lockbete åt spindeln. Tydligen finns det en till falang kobolder ledda av en redig shebitch vid namn Kroktand som kläckt planen emedan Sågrygg är mer sugen på att låta fångarna vara och ta tag i problemet med spindeln själva i en fet strid.

Lägret bryts upp av att Sågrygg med följe återvänder. Dock så saknas tre kobolder. Yep-yep-yep hör gruppen och Edrick översätter raskt. "Det var en fälla! Ni lurade in oss i gapet på en gläffsande hund och en hoper galna äventyrare".

Kobolderna försöker sedan fly och gruppen jagar efter. Kobolderna är små och snabba men Domic lyckas tränga in dem i ett hörn samtidigt som Edrick kastar sig in för att greppa så många som möjligt av dem. Fyra av dem slungas in i berggrunden och nockas till marken men minstingen och Sågrygg lyckas smita utan i mörkret. Med hjälp av en massa facklor och ett gott luktsinne letar sig gruppen vidare.

Kobolderna stötte på Elramir och Waldrick med hunden borta vid spindelgrottan och det blev nån form av strid utan att någon spelare deltog. Nått måste ju hända så det var en bra twist som säkerligen pöbeln var skyldig mig. Jaktscenen var rätt frech och kobolderna sopade banan med bra slag och ett gott mörker att luta sig tillbaka mot.

Spåren leder in i en mörk sal där all inredning från värdshuset är samlat. Vi snackar fint möblemang, bestick, stop, kandelabrar och skit. Hungern och törsten gör sig påmind men Rolle är mer intresserad av att hitta lite loot så den nya dvärgen får koka ihop lite mat. Det slutar med att den ända vägen vidare rasar in, maten blir oaptitlig och dvärgen arg. Rolle hittar däremot en fin trämask som kan användas som prydnad i hans boning och troligen är den till för att skrämma bort ohyra! En mäktig tingest som gruppen genast fixar till så att den kan användas som en huvudbonad åt Rolle.

Masken av trä var ett stycke loot som Rolle hittade men på det på bekostnad av vägen vidare. Gruppen lyckades övervinna hungern för ett tag men den nya dvärgen som varit rätt fresh blev arg på kuppen tros en massa hjälp från exempelvis Rolle som har "Needs a Little Saltwise". Jävligt skön wise måste jag säga. Turnsen flyger iväg för gruppen och det börjar att svida på fackelkontot.

Vägen vidare är raserad så gruppen får leta sig en ny väg att vandra. De smyger försiktigt fram och anländer till en trappa som leder uppåt. Flåsande hörs bakifrån och de gör sig redo för STRIIIID!

Men.. Det är bara magikern Waldrick som anländer till gruppens stora glädje!

Här går vi in i spelträff 4.5 och den delen av krönikan tar vi i mörnst när jag kollat upp statusen på gänget.

 

[Tyr]

Heja pöbeln!

 

[Konrad Konvalj]

Heja pöbeln!

Fnuk the pöbel! Men härligt att du hejar på Tyrsan, de kan behöva lite hjälp från läktaren.

Okay, innan jag kör vidare med 4.5:an (troligen ikväll) så kör jag en snabb back trackning av hur många Turns som har passerat. Det är ju lite av vikt och för pöbelns skull måste jag ju göra ett bra jobb.

Turn 12

Lägerfasen efter kampen mot spindeln.

Turn 13

Edricks manöver ner till kobolderna. I samma runda bjuckade jag ner de övriga så att striden skulle fungera på ett bra vis i och med att varken jag eller pöbeln är 100 på det här med olika terräng, placering och så vidare.

Turn 14

Strid mot kobolderna som slutar i misär och "tillfångatagande".

Turn 15

Verbal strid mot kobolderna och mötet med Sågrygg och krögaren Ronwald.

Turn 16

Lägerfas som bryts när Sågrygg återvänder.

Turn 17

Jakten efter kobolderna.

Turn 18

Rolles fynd av "The lords of terror" -vermin woden mask- och ett ras som pajar fortsatt jakt på kobolderna. En snabb måltid på stående fot och sedan iväg vidare i outforskade gångar.

Avslutas med att Waldrick hinner ikapp gruppen av sargade äventyrare...

Härliit!

 

[Konrad Konvalj]

Turn 18

...Waldrick stirrar förundrat på den nya dvärgen. Vafalls! Hurböveln har en ny dvärg hunnit med att ansluta sig alldeles lagom efter det att den store dvärgahjälten Lokke stupat för sina kamrater. En förvirrad diskussion uppstår där allt reds ut. Lokke har stupat, må han vila i frid och den nya dvärgen har anslutit för att inte behöva resa ensam i bergerna. Utöver detta så är ju den nya dvärgen även Lokkes tidigare mentor så han accepteras som en av de egna. Den ända som fortfarande inte vet "den nya dvärgens" namn är spelledar-muppen.

Edrick tar täten upp för trappan. Han vädrar efter fällor och känner sig försiktigt fram. Så snart hela gruppen tagit sig upp för trappan konstaterar Edrick, som är kobold-vis att kobolder ALDRIG skulle gräva en grop som en fälla utan de använder sig av fällor från tak och väggar.

Sökandet efter Ronwalds familj och kocken Gynther fortgår och plötsligt öppnar sig grottgångens golv och med nöd och näppe klamrar sig Edrick kvar i kanten. Ett djupt och mörkt schakt har öppnat sig. Troligen med spetsade pålar i botten.

Koboldfälla? Absolut inte. Det är en typisk dvärgafälla det här konstateras. Att ta sig över med list skall inte vara nått problem så den nya dvärgen tar tag i stafettpinnen efter Lokke. Det finns en smal avsats att gå på om man håller in magen väl och pressar ryggen mot väggen och det är den som den nya dvärgen sakta ger sig ut på. Hela gruppen bistår med goda tips, rep, spik och allt som kan hjälpa honom över, men vad hjälper det om man kliver lite snett.

Den nya dvärgen faller ner i schaktet och slår sig fördärvad..

Hårt fall för den nya dvärgen. OB5 Dungeonering som med "lätthet" bör ha klarats med den tärningspölen. Nu vart det mindre lyckat och dvärgen drog på sig en liten skada i fallet emedan hjälparna känner ett trängande behov av att återigen äta.

Funderingar över en kobold-twist fanns här men jag kände mig inte alls trygg med att ha en snubbe i hålet och övriga på motsatt sida jämförelsevis med kobolderna så jag hoppade det.

Att ta sig upp kräver ju en runda och det är straff nog. Övriga kan fixa sig över med ett OB4 numera så det borde inte vara någon match och att låta dem göra det i samma runda tyckte jag var lite hygglo. Men nu blev det inte riktigt så.

Turn 19

Domic slänger ner lite spik till dvärgen så att han med hjälp av sin hammare kan påbörja klättringen uppåt på motsatt sida. Gruppen hejar på och skänker honom lite belysning. Halvvägs funkar det bra men sedan slår dvärgen in hela spiken i bergväggen och hammaren går av. Det väcker en viss frustration och ilska hos honom och gör honom osugen på att fortsätta klättra uppåt.

Waldrick skiter i liv och lem. Han tar sats och hoppar över för att slänga ner en hjälpande hand. Det är ett episkt hopp! Väl över drar han upp den nya dvärgen och ler triumferande till sina kamrater. Hoppa!

Den nya dvärgen går det inte alls bra för. Halvvägs upp men med lite hjälp vidare av Waldrick som använder diverse Traits till sin nackdel men fixar biffen och tar sig över.

Nu startar den intressanta diskussionen om att resterande banne mig får samarbeta för att ta sig över för annars tar facklor och ork slut alldeles för fort.

Turn 20

Rolle tvekar och kikar ner i schaktet. Att hoppa är inte ett alternativ! Edrick som är gruppens ledare försöker lugna honom men hoben Rolle vägrar vara samarbetsvillig. Domic ledsnar på det hela och slänger sig över schaktet och det får Edrick att snabbt agera. Han rycker tag i Rolle och slänger honom över och sedan balanserar han sig själv över på den lilla avsatsen.

Hungriga, Törstiga och Utmattade hämtar gruppen sedan andan på andra sidan schaktet. Ett läger är ett måste!

Men..

Ur skuggorna kommer en hord kobolder. Närmare bestämt åtta till antalet. De ser sin chans nu när äventyrarna är på urinens brant (utmattningens skall det nog vara) och manövrerar sig till ett enormt övertag. Erick är först att agera och han svingar sin tvåhandsyxa vilt utan att träffa en endaste kobold. Domic försöker ta sig runt för att sätta kobolderna i en sämre sits närmare schaktet men de små rackarna lyckas ta skydd i skrymslen och vrår.

Utmanövrerade och nära till gråt ser de hur kobolderna tänder på någon form av granat och sedan haglar det ner saker som exploderar. Det flyger kobold armar-& ben, Domic tar en kraftig smäll i maghöjd och faller avsvimmad till marken. En bomb landar alldeles i närheten av den nya dvärgen, men Waldrick gör återigen en heroisk insats och slänger sig på bomben för att rädda sin nyvunne vän. Waldrick sätts ur spel men det öppnar upp för den nya dvärgens dubbelbladiga tvåhandsyxa och visst gör den sitt jobb. Fyra kobolder finns kvar. Övriga sprängde sig själva, men dessa fyra kobolder finns inte kvar efter yxans hantverk.

Blod och mörker....

Åh shiit. Det var en drabbning det. Jag tror det kan finnas nån regel som snackar om "Too many kobolds" som jag failat att använda mig av. De får en sjuk disposition i och med mängden av kobolder och en väldans massa tärningar så länge de är fler än 5. Utöver det så rullade jag ju som en gud och det skulle kunna sluta riktigt illa om jag inte sprängde fyra av mina egna.

Pöbeln var utmattade IRL här vilket försämrade flödet en aning, men annars var det en episk strid. Waldricks move kostade honom en skada och sen förhandlade han till sig en sjukdom (nån form av rökhosta från bomben) för att få någon annan stackare att dra på sig nått skit. Jag erbjöd att gruppen att nacka Waldrick och sedan klara sig undan, men alla vill ju se vad en level 2 magiker kan göra? Nu är Waldrick lite ur funktion så snart det blir strid men det kan ju bli ändring på det när det är level 2. Eller?

Tankar?

Och avslutningsvis:

Trasapa - Waldrick, Hungrig & Törstig, Utmattad, Skadad, Sjuk
Lars23 - Lokke
Plop - Rolle Storfot, Hungrig & Törstig, Utmattad, Arg, Sjuk
G-man - Adrian, Sjuk, Utmattad, Hungrig & Törstig (frånvarande)
Hastfer - Elramir, Utmattad, Arg, Hungrig & Törstig (frånvarande)
Dolle82 - Edrick, Utmattad, Hungrig & Törstig
Basement Joe -Domic, Hungrig & Törstig, Utmattad, Skadad
Lars23 - Den nya dvärgen, Hungrig & Törstig, Arg, Utmattad

Åh fyvale. Turn 21 måste ju bli en lägerfas men finns det verkligen tid för det? Ronwalds familj lär ju inte få frisedel bara för att det här gänget är sugen på lite käk och plåstra om såren direkt.

Elramir behövs med sina Healing skills kan sägas. Adrian skulle kunna dyka upp som en räddande ängel och få igång en eld på instinkt för att spara lite checks till viktigare sakar så som att plåstra om de sårade.

En god prolog nästa lirkväll kan få bort en utmattning från en spelare men det kommer ju krävas mer för att få den här gruppen funktionsduglig igen.

 

[Trasapa]

Bra tryck i senaste omgången även om jag dök upp i sista minuten.

Kobolder, hundjävlar, spindellik, granater, kandelabrar och skit! Vilket lir!

Hur ska det gå för gruppen av missfits?
Ska waldrick någonsin kunna äta fast föda igen?
Kommer Lokkes mentor utan namn hämnas sin mönsterelev eller själv möta samma öde?
Och kommer Rolle någonsin få sin andra frukost?

Många frågor och så lite rundor kvar, hur ska detta sluta.

 

[Konrad Konvalj]

Bra tryck i senaste omgången även om jag dök upp i sista minuten.

Äh vafnuk, det var ju mycket mer än sista minuten. Du kämpade ju dig fram från Småland och offrade liv, lem, fru och barn för en och en halv timmes lir. Det är ju värt en persona bara det.

 

[Trasapa]

Man tycker att jag borde vara värd en fate nån gång ändå men icke,jag får leva på sympati poäng.

 

[Konrad Konvalj]

Lirkväll 5 (tror jag)

Deltagare:
Trasapa - Waldrick, Hungrig & Törstig, Utmattad, Skadad, Sjuk
Lars23 - Lokke
Plop - Rolle Storfot, Hungrig & Törstig, Utmattad, Arg, Sjuk
G-man - Adrian, Sjuk, Utmattad, Hungrig & Törstig (frånvarande)
Hastfer - Elramir, Utmattad, Arg, Hungrig & Törstig
Dolle82 - Edrick, Utmattad, Hungrig & Törstig
Basement Joe -Domic, Hungrig & Törstig, Utmattad, Skadad (tillfälligt ersatt av PelleP)
Lars23 - Den nya dvärgen, Hungrig & Törstig, Arg, Utmattad

Turn 21

Gruppen pustar ut efter en vansinnig batalj mot en legion av kobolder. Härföraren Eldrick borstar av sig smutsen och beordrar pöbeln att det är läge att jaga vidare efter kobolderna. Waldrick är svårt sårad och grinar illa, Rolle har inte fått i sig sin andra frukost, den nya dvärgen är fortfarande namnlös (i SL´s ögon), Adrian saknas, och Domic är sig inte alls lik.

Ur mörkret hörs ett sniffande och plötsligt dyker hunden upp släpande på Elramir! En sån lycka, äntligen dyker "helaren" upp.

Hunden Måård slinker lätt förbi fällan genom att balansera på den lilla avsatsen. Elramir hämtar krafter från sitt alviska ursprung och hoppar med god ackuratess över. Gruppen är återigen fullskalig förutom ensam vargen Adrian då.

Ett litet slag från Hastfers sida och gruppen är samlad. Hon hunden är numera döpt till Måård. Det uttalas typ som Maud fast med en något stönigare och trögare. Elramirs hopp över avgrunden krävdes ett slag på Nature och det var nog en debut av ett sådant slag (alltså, med rätt reglemente). Det funkade fin fint.

PelleP har numera ersatt Basement Joe tillsvidare och han blev av med TB oskulden. Rätt tufft att bara tryckas in i TB så greppandet av det hela gick vifåse.

Turn 22

Stanken av uppbrända kobolder är allt för stark för att möjliggöra en lägerplats så gruppen fortsätter djupare in i mörkret.

Några 100 meter senare finns en gång in åt vänster som gruppen undersöker. De hittar ett hål grävt under bergväggen så att säga och konstaterar att detta troligen är på motsatt sida som kylrummet.

Waldrick är girig på att ta sig in till en "säker" plats och glömmer helt av att Adrian en gång för några timmar, kanske dagar sedan riggade en koboldfälla på andra sidan. Waldrick trycker sig igenom och kan inte undvika att utlösa fällan. De kvarstående tunnorna surmjöd krossas mot Waldricks huvud och väggen där bakom. Den största skadan och besvikelsen kommer sig av att mjödet numera är slut.

Gruppen beslutar sig för att slå läger bortanför kylrummet i det rum där allt startade.

Elramir planerar lägrets utformning och täpper igen koboldhål med hjälp av den nya dvärgen, Domic tänder instinktivt en eld, Rolle drar igång med matlagningen och kanske propsar för att han över att han är Needs a little salt wise.

Elramir tillreder lite skrevsvamp blandat med Måårds saliv och lite alviska preparat för att hjälpa de sårade med ett smörjade elixir. Vissa är mer mottagliga än andra och när lägret väl bryts upp visar det sig att ett gäng små söta möss käkat upp Rolles vitlök men annars är allt skapligt frid och fröjd.

Lägerfasen är en kavalkad av checkförbrukning för att reducera alla skador gruppen dragit på sig. Behållningen var den nye snubben PelleP som satt något frågande när det matades ut:
"Okej, jag drar en check och du får fan leta lite svamp för att sedan vänta tills det är min tur och då kan jag dra en check för att fixa fram lite healing? Öh, nä asså det är ju bättre att du letar svampen och sen nästa sväng drar du heal och jag kan under tiden dra en check för att tillverka en fackla av ett stolsben. Men åh, jag kör! Dunka en persona, vi måste fan fixa det här! Härligt, kom igen, rulla SEXOR! Vi måste droppa lite fait nu. Levling på G! Amen asså min nature är kass måste köra ett nybörjarslag här och du får ju inte hjälpa till. Lixom, det kommer kosta oss en check! Vi har fan inte råd med det..."

Överlag så fixade gruppen bort en hel del skavanker i lägerfasen. + för dom.

Turn 23

Pöbeln beger sig av tillbaka till korsningen och svänger av vänster. Efter lite smygande ser de ett ljussken runt en krök så de passar på att pausa facklorna för att inte bli upptäckta. Eldrick som förstår sig på koboldernas språk hör att det är ett internt groll som pågår mellan Sågrygg och Kroktand överiga i gruppen hör de mer manliga stönen yup-yup-yup och de mer kvinnliga stönen yip-yip-yip.

Totalt är det är det 12 kobolder, sex på var sida om ett bord där det ligger en 13:e kobold uppspänd. Det är sex honor som är mer maskulin än de små hanarna och Kroktand är en mustig och frodig hona som troligen vet vad hon vill.

Förutom de bråkande kobolderna ser gruppen Gunther! Han sitter i ett mörkt hörn av salen ihop bunden och svårt sårad. Han saknar tydligen en fot som Kroktand håller i sin hand men han är vid liv och det är ju det som är av vikt.

Gruppens tidigare möten med kobolder har ju slutat i misär så denna gång läggs en plan upp innan chargandet. Utförandet blev...joråsåatt, det blev BRA!

Ur skuggorna drar Waldrick iväg en magisk missil från helvete riktat mot en central kobold som har ett typiskt podbälte av bomber runt bröstet. Bomben exploderar och startar en kedjereaktion av explosioner. Tre kobolder flyger i luften och i samma läge vrålar Eldrick "död åt Kroktand" på koboldiskt tungmål (alltså, yup-yup-yup), det orsakar ännu en reaktion. Kroktand slänger Gunthers fot i ansiktet på en mans kobold som faller död till golvet och övriga män flyr i panik norröver.

Gruppen skickar Måård och går sedan till attack. Domic leder anfallet och sköter sina kort väl. Med en episk rullning och försvarsställning med sköld tränger han in kobolderna i ett hörn. Den nya dvärgen går lös med sin dubbelbladiga stridsyxa med domus i BV och rustningsklyvare. Två av de tre honorna mister huvudet och den tredje, Kroktand försöker slinka igenom attacken och möts av Måård. Gruppen nedgör Kroktand och tar upp jakten på de manliga kobolderna efter diverse lootning och kontroll av Gunthers dojja.

Kobolden på bordet mister inte bara huvudet. Vi pratar lemmar, kön och diverse andra partiklar. En rasande Waldrick hämnas för Gynthers förlorade fot. Troligen var det just den koboldens fel.

Aj aj aj, inte kul! Pöbeln gjorde verkligen slarvsylta av mina kobolder nu när jag inte myglade (eller av misstag fuskade) med deras disposition. Det var en episk batalj som vanligt. Kul som kuken.

Turn 24

Hunger och törst gör sig påmind med det stoppar inte gruppen för att hitta 11 fångar som de släpper lös. Efter det skäller Måård och gruppen varskos att Ryggsåg försöker fly fältet med Måård som gisslan.

Domic vrålar ut en order om att den nya dvärgen skall slunga sin yxa i strupen på den saten och det är vad som händer. Måård överlever, gruppen överlever, värdshusvärlden Ronwald med familj överlever. Det bjuds på ett redigt party arrangerat av Rolle och sedan beger sig gruppen av mot närmaste stad för att supa upp sitt loot och friskna till för nya äventyr.

--<>--

Utvärdering kan komma under kvällen.

Spelare, pöbel och övrig pöbel är välkomna att fälla kommenterar och hurra rop för att ära hjältarna som räddade Ronwald med familj från en säker död.

 

[Nässe]

Fan vilken kul krönika att läsa- hoppas utvärdering kommer, och fortsättning på äventyret!!!!

 

[Konrad Konvalj]

Fan vilken kul krönika att läsa- hoppas utvärdering kommer, och fortsättning på äventyret!!!!

Kul att höra!

Fortsättning på äventyrarnas resa ägde rum i lördags, men jag har inte riktigt orken att pränta ner det på papper just nu.

Utvärdering från spelledarsidan:

Jag förväntar mig givet en utvärdering från spelarnas sida.

Torchbearer är fortfarande fett efter 5 rätt tunga omgångar. Från och till har det varit lite hackigt men jag tycker att det mot slutet flöt på riktigt bra. TB har fått lite mer fart på vissa spelare som har expat rejält av erfarenheten vill jag påstå. Det krävs lite mer av spelarna för att det skall flyta om man jämför med något mer traditionellt lir som vi är rätt insuttna i.

Jag tror spelarna måste ställa fler frågor för att få till ett skönt flöde. Typ "Luktar det konstigt? Kan jag höra något längre bort i korridoren? Ser jag något bakom hyllorna? Från vilket håll kommer vinden?"

I vissa situationer vart det mest: "Okay, vi går in i gången" och där skulle jag gärna se att det ställdes en massa frågor för att få någon draghjälp med vad de vill se, höra och känna på nått vis. Om en spelare är sugen på att höra nått läskigt ljud så antar jag att det funkar bra att hinta om det till mig som spelledare genom att ställa rätt ledande frågor. Hmmpf. Jag är inte tillräckligt indie för det hela ännu men som sagt, jag tror det saknas frågor från spelarna i vissa lägen.

Introäventyret i sig funkade ju klockrent och var väldigt hjälpande för mig och spelarna. Inge var hugget i sten utan det fanns alltid en massa olika vägar att vandra för rollpersonerna. Att inte behöva fundera ut i förväg hur spelarna agerar är jag ju van med sedan innan eftersom det aldrig blir som jag tänkt mig. Jag har ju slutat planera för flera år sedan men jag tror TB hjälper mig på ett bättre vis än då jag improviserar allt ur röven. Ett misslyckat slag ger mig ju en massa val och möjligheter att improvisera och styra pöbeln dit jag vill eller låta pöbeln styra mig någonstans dit de vill. Troligen blir det ju såklart som jag vill men det är nog inget som spelarna lägger märke till. Ett lyckat slag ger ju också en massa möjligheter och utöver dessa slag som inte alls är så många finns det ju gott om skitbra scener av magnifikt rollspelande.

Körba!

 

[gruntl]

Ja, verkligen kul att läsa krönikan, gör mig riktigt sugen på att testa spelet snart. Jag hämtade ut min bok i förrgår (efter att den tagit en vända hos tullen :/). Grym kvalitet!

 

[Konrad Konvalj]

Lirkväll 6 [JonisCon]

JonisCon arrangerades för några helger sedan då en långväga bekant till mig och min pöbel var på besök och med sig hade han en oskuld inom rollspelandets ädla konst.

Vi knackade ihop en Human-Ranger-Warrior snubbe åt Jonte och sedan lärde jag honom allt jag kan om Torchbearer. Han fattade ingenting men var vid det stadiet mycket nyfiken och nervös.

Lillmik, min och pöbelns frände snickrade vi fram en Human-Thief-Warrior åt innan det var dags att dra igång.

Deltagare:
Trasapa - Waldrick, Hungrig & Törstig
Lars23 - Lokke
Plop - Rolle Storfot, Hungrig & Törstig
G-man - Adrian,(frånvarande)
Hastfer - Elramir, Hungrig & Törstig
Dolle82 - Edrick, (frånvarande)
Basement Joe -Domic, Hungrig & Törstig
Lars23 - Den nya dvärgen Mogan, Hungrig & Törstig
Lillmik - Lugard Monduin, Fresh
Jonis - Stryke, Fresh

Allt började i en stadsfas där jag valde att slopa allt med själva stadsfasen för att få igång spelet och de nya spelarna snabbt.

Stryke och Lugard sitter på det sunkiga ölshappet Major XX och tömmer det sista stopet för den sista slanten. I ett mörkt hörn sitter en ensam gestalt med något blänkande i handen och just det där blänkande väcker Lugards nyfikenhet.

De båda banditerna travar ner till mannen som visar sig vara en liten påg på 13 vårar. Han är nervös av sig och törstar efter sin första mjöd. Problemet är att han inte har några koppar att undvara utan det ända han äger är det där guldmyntet han håller i handen. Lugard förhandlar med pojken och erbjuder honom en massa mjöd i utbyte mot guldet, men pojken är ju inte dum så klart. Det slutar med att Lugard roffar åt sig myntet och stövlar ut från tavernan tätt följd av Stryke.

De hinner inte mer än utanför dörren innan tre mörkmuskiga män med bastanta skägg är ifatt dem tätt följd av Lille-filion som pekar mot Lugard.

Lugard vänder sig om för att fly mot närmsta gränd men snubblar över en dvärg som är på väg in på Majorn. Dvärgen blir först lite stött men när han ser att det är hans gamle vän Lugard blir han på glatt humör.

Dvärgen Mogan är inte ensam. Han har ett rätt stort följe med sig: Waldrick, Elramir, Rolle och Domic så de mörkmuskiga männen funderar en extra gång över vad de skall ta sig till.

Den lilla pojken som blivit bestulen på sitt guldmynt (som var av en udda modell) pekar mot Lugard och säger "Där är tjyven se till att ta tillbaka mitt guld så bjuckar jag på mjöd!"

En drabbning är i full gång.

Joråsåatt. En fight med spottloskor och knytnävar leder till att värdshusvärden griper in och snor åt sig det udda guldmyntet. Elramir jagar ifatt pojkspolingen och kräver svar. Det slutar med att pojken saknar ett struphuvud men det efter att han berättat vart han fått tag i myntet.

Spåren leder vidare till Brunlängan där de hittar en utslagen tiggare som vill åt deras kopparslantar. Waldrick bränner av lite magi i ansiktet på tiggaren och det lilla de fick veta leder gruppen vidare österut. Att vara kvar i staden nu med två lik på nacken funkar ju inte så de beger sig av i rask takt.

Innan kvällningen slår gruppen läger och de känner sig omgående hotad. Två storväxta vargar ger sig på Elramir som ensam begett sig av för att hitta lite svamp och det slutar med en kamp om livet. Mogan, den nya dvärgen nackar en av vargarna och Stryke visar sin skicklighet med bågen.

Någonstans under eller efter striden försvinner Elramir. Kanske tänker han tillbaka på sina illdåd då han skar av pojkens strupe? Eller så vill han bara bort från denna grupp av icke alver. Urlakad på livet kanske han begett sig av mot hamnarna tillslut??

En ny dag gryr och gruppen ger sig av för att leta något suspekt som kan leda till de udda guldmynten. De hittar tillslut en sten med en kryptiskt text på. Troligen är platsen förbannad. Spår av goblin avföring finns i anslutning till stenen som täcker för en gång in i berget så plan B sätts i verket.

Stryke som är en redig jägare använder sina skills för att spåra goblinerna. Slutligen hittar de en form av skorsten som leder ner i berget. Hoben Rolle firas ner och sedan entrar gruppen.

Waldrick ådrar sig viss ilska då Måård gör det svårt för honom att ta sig ner utan att skita ner sin fashionabla klädnad men att skälla på en hund hjälper ju inte.

Från "köket" letar sig gruppen vidare och anländer in i en stor sal där en staty av en okänd man är rest. Den är enorm och ögonen glittrar likt rubiner.

Lugard klättrar upp för att krafsa ur ädelstenarna och den övriga gruppen gör allt för att stilla Måårds skällande. Allt detta ljud drar till sig ett gäng gobliner som snabbt omringar gruppen. En episk strider bryter ut och Rolle möter hjältedöden.

Ingen rast ingen ro. En kort begravning eller snarare så dumpas Rolle på en lumphög som stänger av en dörr från det håll goblinerna gick till anfall. Bäst att ha ryggen fri och Rolles död må ju i alla fall föra nått gott med sig.

Vidare så väcker gruppen en stengolem då de försöker sno hans värdesaker. De flyr hals över huvud och ramlar ner i en fallgrop turligt nog. Efter det förvisar Domic en skelett med sitt heliga vatten och symbolen av den fladdrande facklan. En ande släpps ur sitt fängelse och besätter hunden Måård och slutligen möter gruppen en demonisk varelse som de betvingar till ett annat plan.

Det går fort mot slutet. Allt för att Jonis skall få möta på en slutboss och vara med om en episk strid. Allt är väldigt lyckat förutom att Jonis troligen får i sig för många bärs mot slutet. Om han förstod lite från början så var det inte lätt att styra honom mot slutet. På det hela taget var det en kanonrunda med en massa roligt spelande. Oturligt nog skrev jag inte ner en krönika på stört så mycket har fallit i glömska sen den där helgen.

På´t igen bara!

 

[Konrad Konvalj]

Lirkväll 7

Mer färskt ur minnet och utan påverkan av mustig mjöd.

Deltagare:
Lars23 - Lokke
Plop - Rolle Storfot, Hungrig & Törstig
Lars23 - Den nya dvärgen Mogan, Hungrig & Törstig, Utmattad, Arg
Plop - Prästen Penispåstanost, Fresh
PelleP - Dvärgen Borgan, Fresh

Den nya dvärgen Mogan splittras från den övriga gruppen när demonvarelsen återvänder från det plan de förvisat hen till. Stryke var den som roffade åt sig kristallen och det var det som skapade kaos. Bergväggar rämnade, tak föll in och hela jordvalvet skakade. Det sista Mogan hörde av sina fränder var ett frenetiskt gläfsande från den besatte tiken Måård.

Mogan är född ur berget så att hitta en väg ut är inget större problem. Väl ute i vildmarken luktar sig Mogan fram till lite nygrillat kött för att stilla hungern och vid en lägereld hittar han på en dvärg från Djupet i sällskap av en gänglig man iklädd en rosa-gul fotsid kåpa.

Dvärgen Borgan är en gammal bekant till Mogan så de finner snabbt varandra och människovarelsen Penispåstanost försöker smörja sig in i gänget mer eller mindre lyckat. Några stop senare och en välsignad måltid är de alla på glatt humör, mätta och belåtna, redo för nya upptåg.

Mogan vill egentligen återvände för att finna sina fränder men Borgan har viktigare spörsmål. Hans släktvapen, en yxa av dvärgastål har stulits av en listig alv som enligt information skall husera i Klyysan. Jakten på alven har pågått ett tag och det känns mer akut att återta yxan istället för att rädda Mogans vänner så vid gryningen beger sig följet av.

Turn 1 & 2

Framåt skymningen tänds den försrta facklan och Borgan leder gruppen uppför berget mot klyysan. Det är förrädiskt och jävligt att ta sig upp men det går vägen. En grottöppning täckt av rötter från ett omkullblåst träd är nästa problem som måste betäckas. Borgan går lös med morgonstjärnan vilket inte alls är den bästa medicinen så de båda kompanjonerna hjälper till på bästa vis.

PelleP´s första riktiga omgång med TB startar bra. Ett fett Dungeoner slag mot OB5 fixar han lätt utan större ansträngningar. Det är ju gött att vara fresh och övriga två lider inte av några nackdelar. Mogan hade vid start Utmattad som nackdel men fick dra en fräsig prolog för att bli av med den och hitta på varför och hur han stötte samman med de övriga två.

Problem två med rotvältan funkade också bra. I mitt inre fanns det diverse härliga twister utstuderade men det sket sig för min del så gruppen passerade utan problem.

Turn 3

Efter ett hårt arbete med att hacka sig in tänder gruppen på en ny fackla och ger sig in i berget. Enligt information skall alven Teravilion härska här och det är honom gruppen vill finna och nedgöra.

Gruppen klämmer sig genom trånga gångar och tar sig djupare ner i berget. Borgan tar täten och studerar golv och väggar för att undvika att stöta på en fälla eller liknande. Penispåstanost går i sin egna lilla bubbla och funderar över prästost då Borgan hojtar till. En vajer av nått slag är spänd i ankelhöjd.

Penispåstanost stannar till men alldeles försent. Mogan försöker rädda upp situationen, men vajern går av och något händer? Ett tyst alarm kanske, en förvarning, en fälla eller nått.

Turn 4

Gruppen fortsätter djupare in i berget och funderar över hurivida nått larm gått eller inte. Det är frustrerande och hungern gör sig påmind. Kort därpå entras en sal med en underjordisk sjö. Det ända sätt att ta sig runt och förbi är små passager på sidorna. Mogan tar täten och passar på att dra igång en lykta.

Vattnet krusar sig och upp ur djupet kravlar en åttaarmad cthuluvarelse från helvetet. Fly!!!!

Prällen som gick sist hamnar i fronten och han är väldigt saktfärdig av sig. Manövrerandet skiter sig fullkomligt. Nog för att gruppen tar sig till "stranden" men de långa armarna grabbar tag i de två dvärgarna och slungar in dem i väggen. Prästpåstanos går till attack med nått som liknar en dolk men det hjälper föga. Armarna är för många och han dras ner i djupet med sina två dvärgvänner.

Pöbeln valde att fly. Ujja ujja. Det var inte riktigt rätt val om man ser till dispositionen. Att driva bort cthuluvarelsen från helvetet hade varit ett mer säkert alternativ men nu blev det en episk flykt som inte gick hem. Jag vann och det tack vare att jag studerat min pöbel väl och kände på mig att de såklart skulle dra till med sin standard: MAD Manöver-Attack-Defend. Givet pluppade jag in en Fint på sista och det var det som fällde avgörandet. Yes alltså!

Turn 5

Mörkret sluter sig kring gruppen. De färdas i vattnet och spottas ut av ett mindre vattenfall i en upplyst sal. Vapen och doningar ligger högst troligt kvar på strandkanten och hur de nu anländer ner i en sal är en aning osäkert.

I salens centrum sitter i alv på en tron av benknotor och framför sig har han ett antal kopplade gobliner. Alven lider av något. Han är utmärglad, har förkrympta armar och spetsiga tänder. Det mest förbryllande är nog de mer mänskliga öronen som inte alls är typiskt snygga och alviska. Skelögd är den stackarn också.

Ett kort snack och sedan pang på bara.

Borgan drar sin dolk och flödar fram mot alven tätt följd av Mogan och Penispåstanost. Goblinerna släpps lös och flankar gruppen och sårar prällen allvarligt men tack vare Mogan är det goblinerna som dör och inte prällen.

Borgan når fram till alven och manövrerar ut honom skapligt men han må ju möta sin egen släkts yxa och den är ju inte att leka med. Mogan jäktar fram med en goblin släpande i marken och svingar upp den runt halsen på alven som någon form av strypsnara.

I ett svep händer diverse saker. Alven får in en bra träff på Borgan som vränger in dolken djupt i hans hals samtidigt som Mogan drar ner halsen mot marken med hjälp av goblinen.

Ett segervrål och allt är klart. Alven är död, yxan är återbärgad till Borgan, det finns cash och alla är sårade. En bra dag på jobbet, nu återstår bara att ta sig ut från detta tillhåll.

Striden mot alven var ohyggligt trevlig. PelleP kom in i det hela på ett fint vis och vi hade bra flow. Pöbeln snackade länge och väl om att försöka undvika mina finter och försökte lägga upp en bra strategi. Manöver-Attack-Attack vart det slutgiltiga beskedet och mot Attack-Attack-Attack blev det versus hela vägen och troligen fällde deras första Manöver ett litet avgörande till deras sida. Kul som kuken!

Och en liten sammanfattning:

Lars23 - Lokke
Plop - Rolle Storfot, Hungrig & Törstig
Lars23 - Den nya dvärgen Mogan, Hungrig & Törstig, Sårad
Plop - Prästen Penispåstanost, Fresh, Hungrig & Törstig, Sårad
PelleP - Dvärgen Borgan, Fresh, Hungrig & Törstig, Sårad

Och en bonus.

Efter striden gav jag gruppen ett val. En död eller tre skadade. Min tanke var så klart att alla skulle gå ur striden skadade eftersom det föll sig mest naturligt, men givet kunde pöbeln få omsätta några skador till sår och en skada till en dödlig sådan.

(PelleP & Lars23) Mogan och Borgan (ofta kallad Molgan och Bolgan) blickar genast på varandra och nickar mot Penispåstanost. Grejen här är ju att de snabbt ändrar sig och väljer att alla skall vara skadade. Om Penispåstanost offras så vet de mycket väl vad som händer.

1. Penispåstanost ersätts av korgossen Tård
2. Penispåstanost ersätts av ärkevåfflan Klausmund

Inget av de alternativen är bättre än Penispåstanost så det blir slutligen ett vettigt val.

 

[Trasapa]

Penispåstanost!
Ser fram emot att dela en klosterost med den mysiga karaktären.