Ymir
Liten kantbaron
okej, så jag har gjort det igen...och nu behöver jag er hjälp att komma på den ultimata upplösningen på den här galet överepiska soppan:
Bakgrunden
Året är 2976 e.D; Thalamur har invaderat nästan hela Consaber; hovet har retirerat till Danbréann, skyddat av flottan, och båda sidor samlar till fältslag om södra Urma Bréann; Thalamur har erövrat Uriens, men sabrierna hoppas kunna häva belägringen av Calnia. För nu rådet en bitter vargavinter, dock, och hela kriget har gått i stå.
I denna vargavinter har titanen Kuberon, köldens furste och härskaren över Norrskenshovet i Skugglanden, slutligen tappat det sista av sitt förstånd, och bestämt sig för att ta tillfället i akt, med mörkret i stadigt antågande, och täcka världen med en gedigen istid. Han har ingått en bräcklig allians med Xinu; det är oklart vad Kuberon blev lovad i retur, men Xinu gav honom tusentals själar i en tokonsk/colonisk rebellarmé i tribut, och under deras marsch genom Rinyaskogen för att bistå kampen mot thalaskerna i Tokon lurades de i en fälla av Xinuavataren Esgithe, och fängslades i pelare av is i Kuberons land, ett gränsland till de livlösa köldvidderna på Antichton.
Esgithes nästa plan var att infiltrera en förvirrad munkorden, Araxianiterna (se inläggets appendix), och övertyga dem om att en hemlig, helig ritual skulle kunna frambringa en himmelsk hord från Daak som skulle frälsa Consaber och kyrkan från thalasken. Araxianiternas kloster är alla belägna i olika mysiga magiska sprickor i verkligheten, och detta är fundamentalt för planen. På något vis lyckades Esgithe och/eller Araxianiterna att övertyga hela eller delar av St Eoboths orden att Consabers hopp stod till denna
hemliga ceremoni, och riddare och knektar från Eobothsorden gav sig åstad för att lägga beslag på verktyg för utförandet av ceremonin; närmare bestämt 'jungfruoffer' i form av ett antal unga damer som i själva verket är thyader (se appendix), blodsättlingar till fornfolket gorgonerna. Dessa unga damer, som heter Jehana, Liann, Thyana, Izada (plus eventuellt någon mer), är alla från fina familjer i Colonan, och togs som konkubiner av magikrat Jesbin efter att provinsen erövrats. Men Jesbin hade absolut inget sexuellt intresse av dem; han ville bara använda deras magiska koppling till kronotropi för att slita upp en reva i
tid och rum under Kholon-renk-Ghor-Drezin och släppa in horder från Urmörkret i fästet. När detta väl var gjort hade han inget större intresse av flickorna längre, och när de en efter en flydde från hans klor brydde han sig inte nämnvärt om att låta jaga ifatt dem.
Liann anslöt sig till sin make, Bran, och rebellarmén. Hon fängslades med den i en pelare av is, och var den näst sista Eobothsriddarna fick tag i. För detta ändamål har Eobothsriddarna bundit en vestal till sig med nån slags geas-effekt (se appendix), så att de med denna eldandes hjälp kunde uthärda kylan i Kuberons rike.
Izada hamnade på något vis på stäpperna, och förälskade sig en ung raunländsk prins, Qorchi, och blev gravid med hans barn. Men Eobothsriddarna lyckades kidnappa henne från raunläget och fly upp i Colonbergen med henne, och Qorchi tog alla stridbara män från sin lilla stam och satte av för att rädda sin brud eller dö i försöket.
Thyana vet jag inget om.
Jehana är rollpersonen Saveans älskarinna. Hon blev förråd av sina livvakter, som var köpta av Eobothsriddarna, men lyckades omsider fly, och återförenas med Saevan. För att göra en lång historia kort är hon ännu, så vitt rollpersonerna vet, på fri fot, och har slagit följe med stora delar av rebellármen, som rollpersonerna till Kuberons förtret befriat från isen; rebellerna är nu på marsch mot Intouk, föga anande att:
Åskhorden, en galen hord av mörkerbesatta rauner, är på marsch ner från stäpperna och in i Tokon. Esgithe har lagt ut trevare även till dessa, och de skickade en patrull att bistå henne, rakt genom Rinyaskogen, där Kuberon, som annars gjort ett bra jobb med att fylla skogen med skugglandsbestar och fruktansvärd kyla och döda av alla henéaalver och annat uppstudsigt, såg
dem för vad de var (allierade), och lät dem passera.
Nu närmar sig en saftig magisk influx, som Esgithe och munkarna påskyndat genom effekten 'Forcera Influx' (se appendix), och i det avskilda Araxianit-klostret St Baraxor i Olanden, vid foten av Elfphec söder om Rinya, förbereder man för ritualen som ska frälsa Consaber...eller ja, tror munkarna.
I själva verket har Esgithe lagt hela klostret under en Paradox-effekt (se appendix), vilket är ganska lätt då det redan är högmagiskt för ataxatropi. Ceremonin munkarna ska till att genomföra kommer inte att åkalla en heavenly host, utan bisarra mardrömsväsen från Akervidderna, drömmarnas framtid nära tidernas slut (appendix), och med dessa Vigilah, en mörkerfurste från
forntiden, och Xinus erstwhile älskare. Om munkarna och Eobothsriddarna inte köper att detta är frälsare från himmelriket, eller på annat sätt slutar lyda order, får Vigilah och helmgastarna helt sonika slå ihjäl dem. Sedan planerar Esgithe att använda Vigilah och Åskhordens rauner för att krossa Consaber och lägga hela Rhung-Alari i ruiner; att hon därigenom sannolikt kommer totalfucka allt Xinus andra avatr L'meas planerat har hon ingen aning om, då Xinuavatarerna i mitt Mundana inte har ett hivemind. Esgithe är ung och ivrig och destruktiv där L'meas är erfaren och planerande, och det återstår att se vilken slags spännande Konflikt som kan födas ur det.
Men en pusselbit saknas i denna plan; Jehana, då rollpersonerna var smarta nog att lämna henne med rebellarmen. Men Xinu har även allierat sig med eller somehow betvingat två ediler, som av sabrierna antagligen kommer tas för heliga,
okränkbara varelser. En av dessa har skickats för att hämta Jehana och lär lyckas; den kan antagligen vandra rakt in i rebellägret mer eller mindre oantastad, förklara för rebellerna att den behöver Jehana för att rädda Consaber, ta henne och flyga iväg med henne. Men jag är inte 100% på att rebellerna vore så lättlurade, så jag ska återkomma till detta i mina frågor.
Var kommer rollpersonerna in i allt detta? Jo, de är tjänare åt magikrat Alean Ninarian, som för tillfället försöker använda dem för att lägga band på krigslusten i Rhung-Alari och odla nån slags fred i regionen. Detta gör att de ibland måste flörta med bägge sidor, även om de båda är thalasker; men i själva verket är Saevan en pyaralv från Pereine med thalaskisk far, och Riasha
egentligen Zoharija Vechédim, en colonisk mynad, en skepnadsändrare och fullblodsättling till gorgoner, och därtill drakväktare åt Khakra: Jehana är hans ättling flera generationer neråt i tiden, men har inte helt förstått det själv. Rollpersonernas primära
syfte har på sistone varit att ihop med Lianns make Bran och Qorchis lillasyster Hoëlun återfinna Liann och Qorchi, respektive. De insåg dock snart att Qorchi var på jakt efter en älskarinna som kidnappats av Eobothsriddarna på samma sätt som Liann hade (och
Jehana innan hon undkom), vilket fick ett ganska otäckt mönster att framträda då det uppdagades att alla dessa kvinnor kände varandra sedan innan, i Jesbins hushåll.
Rollpersonerna klarade sig igenom Rinya tack vare en namnlös rimur, senare döpt till Vanya av Saevan, som var nyfiken på dem och hjälpte dem trots att hon egentligen lydde under en skugglandsdrottning som var Kuberons vasall. Men färden var likfullt farlig och mödosam, och på vägen tycktes det oroande mycket som att skogens samtliga henéaalver mördats av Kuberons monster (i synnerhet en slags förvridna, överdimensionerade snötigrar, typ this.
(Här lyckades jag somehow i firefox sudda ut all text jag skrivt efter detta, vilket fick mig att krypa ihop och gråta i ett hörn typ. Men skam den som ger sig, ska det vara en mastdont så ska det):
Omsider stötte rollpersonerna på raunerna ur Åskhorden, 800 man starka eller så, och trots Hoëluns varningar om att de var förvridna monstrum som nyss återkommit från den hemsökta fjärran östern uppstod missförståndet att Åskhorden kommit för att plundra klostret, och man slog följe med dem, även om det var oklart om man egentligen var gäster eller fångar (och hur f-n de tagit sig igenom Rinya levande...) När rollpersonerna inte reagerade på hintarna att Åskhordens krigare lugnt åt upp sina egna döda och uppgav att man rest hela vägen hit för att betyga något (Vigilah) sin vördnad behövde jag liksom hamra in poängen att de här snubbarna var bad news, så en av dem försökte våldta Hoëlun, som knivhögg honom och insåg att hans blod var svart och skuggor steg upp ur hans uppkarvade innanmäte. Detta föranledde snart rollpersonernas hastiga och lustliga flykt från Åskhordens läger, men Riasha gömde sig i en snödriva och smög istället iväg mot klostret medan Saevan och co undsattes från sina förföljare av Qorchis sargade lilla posse, som dök upp från ett gömställe i skogen. Hoëlun var återförenad med sin bror, som snart skulle bli en av två viktiga informationskällor.
Nu är drakarna heller inte helt clueless, och Khakra vidtog vissa mått och steg för att se vad för skit som pågick i St Baraxor. Han gick via sin första drakväktare, Orastro i Rakhoris inre cirkel, och skickade en agent att infiltrera klostret. Den sporadiska information denna lyckades nå ut med trots isolationen föranledde Khakra att även skicka sin andra drakväkterska, Inalea (appendix), assassin extraordinaire. Tyvärr är hon även en halvdemon som har ett förflutet med Xinu, och när hon försökte infiltrera klostret förklädd till araxianitnunna såg helmgastarna henne för vad hon var, gav henne rejält med stryk och lät en osedvanligt sinnesrubbad araxianitmunk gå lös på henne med diverse mysiga tortyrredskap. Inalea är dock Too Kinky too Torture, och till slut tröttnade man och slängde henne att ruttna i en cell i väntan på att Åskhorden skulle anlända med schamaner som kunde slita ut svar ur hennes själ.
När Khakra inte hörde av Inalea kontaktade han så sin tredje drakväktare, Riasha, som ändå var i krokarna, och bad honom hålla ögonen öppna. När Riasha nära klostret hörde munkar tala med raunerna om en fånge i västra tornet kunde han lägga ihop ett och ett, och i skydd av mörkret klättrade han upp i tornet och undsatte Inalea och lyckades fly med henne under klorna på en helmgast. Jagade av Eobothsriddare, rauner och hela festen undsattes man av Saevan, Bran och Qorchis rauner, varpå man retirerade in i skogen för att slicka sår, omgruppera och smida planer. Från Inaleas och Qorchis berättelser om klostret framgick att det fanns minst en helmgast där, och att den här ritualen definitivt var very bad business. Något måste göras.
Planen
What now? Riasha har ett sunt grepp om hur farliga helmgastar är, som om inte de tungt rustade och stridskåta Eobothsriddarna och en hel hord av mörkerbesatta rauner vore nog, och att på något vis angripa klostret tycks ganska utsiktslöst. Rollpersonerna vet dock INTE följande signifikanta detaljer:
- Xinu är på plats i form av Esgithe
- Ritualen kommer åkalla haegthiser, mardrömsväsen som redan börjat läcka in i världen runt St Baraxor på grund av den forcerade ataxa/kronotropiska influxen.
- Det finns mer än en helmgast på plats, snarare minst 4.
- Esgithe har skickat en edil för att hämta Jehana, och om det lyckas kan ceremonin inledas.
Rollpersonerna har följande resurser:
- 34 raunkrigare
- 4 elita tokon-rangers
- 1 sabrisk riddare
- Savean (okej fighter), Riasha (badass), och Inalea (badass men utmattad, sjuk och skadad).
- 1 Rakhoriagent på insidan av klostret, som de dock inte vet hur man kontaktar.
Inte ett jättebra utgångsläge. Ett visst hopp finns i form av drakbärsärken Omeyocantli (se appendix), som Khakra skickat för att attackera Kuberons tjänare och bränna Rinya, men det finns ingen garanti för att han nånsin dyker upp ända nere vid St Baraxor.
Men Inalea har en plan, som skall visa sig något flawed (planer är inte hennes starka sida...). Med hjälp av hennes mungiga, som araxianiternas abbot lagt beslag på, kan man åkalla Ishan (appendix), den mäktigaste av drakväktarna, som enligt Inalea skulle kunna rensa ut hela klostret på egen hand (som om jag nånsin skulle köra på en sån deus ex machina...)
Saevan har dock, långt tidigare, varit på fel sida mot Ishan (och det där är väldigt läsvärt för er som tycker jag gör koola plots), och känner sig beredd att tro på den här planen. Så man bestämmer sig för att Inalea ska krya på sig genom att suga livet ur folk, Riasha ska byta utseende till en dräpt eobothsknekt, och Saevan förklä sig till en (han har Skådespel-specialisering i 'Daaktroende'...), och tillsammans ska Saevan och Riasha infiltrera klostret, lägga beslag på mungigan. Inalea ska under tiden smyga in i en avskild trädgård av klostret, där man ska sammanstråla, åkalla Ishan, och låta helvetet braka löst. De 30+ raunkrigarna och resten av sällskapet ska helt sonika ligga i bakhåll utanför klostret och agera backup if worst comes to worst. (I en utdragen strid vore man alla dödsdömda oavsett; det finns mer än 30 eobothskrigare inne i klostret, och de 800 raunerna som slagit läger nedanför berget hade nått fram på en halvtimme om munkarna slog larm).
Men man kör på denna plan, och Riasha och Saevan lyckas komma in i klostret under förevändning att de inte alls dog i den där striden tidigare, men är skadade och behöver bege sig till infirmatoriet. Men först avlägga rapport till abboten! De delar upp sig, och Riasha (vars förklädnad är avsevärt bättre då han är skepnadsändrare) smyger sig in i abbotens rum och snor mungigan, medan Saevan stryper en munk i biblioteket och tar hans kläder (komplett med bisarr järnmask). Genom en fönsterglugg ser Saevan dock en edil komma flygande som en svart silhuett mot stjärnorna, rakt mot klostret.
Och där är vi nu.
Mina idéer
Här kommer ni in go vänner, nu vill jag ha er hjälp att göra det här gigantofantiskt awesome. Allt jag hädanefter redogör för är alltså lösa idéer på vad som ska hända sen, och ytterst öppet för ändring:
- Jag vill att rollpersonerna ska få bevittna mer av allt cepe som försigår i klostret. Detta funkar inte om de direkt lyckas möta upp med Inalea och åkalla Ishan. Dessutom, då platsen och tidpunkten är så speciell och fuckad av Xinus paradox-magi, vill jag ha en tidsparadox, så att tidsresenären Ishan dyker upp -innan- Inalea åkallat honom. Detta innebär rent konkret att Inalea inte kan tillåtas använda mungigan, inte än,
- Jag är missnöjd med hur lätt Inalea återhämtade sig från tortyren hon utstått. Inalea som karaktär goes waaaay back, men något av det sista en långvarig rollperson, Thizara, gjorde innan hon försvann från Mundana var att 'hela' Inaleas psyke på något odefinierat sätt, och detta gör att jag vill visa upp att Inalea är mindre bräcklig och okontrollerad nu, men fortfarande trasig. Jag vill visa att Xinu av alla varelser faktiskt kunde tänka ut tortyr som nästan knäckte Inalea, och att Inalea är rädd.
- Jag vill att rollpersonerna ska bevittna början av ceremonin, utan att kunna stoppa den. Jag vill att minst en av flickorna som används i ceremonin ska bli besatt och förvriden till en kvestor, en bisarr demon, och därefter kalla Vigilah till världen. Vigilah måste hinna anlända, och gärna utväxla några ord med Esgithe, innan någon stoppar ritualen, detta är viktigt för att det hela ska kännas så mörkt och dystert som jag velat få denna kampanj att vara.
Den enda idé jag har för att uppnå dessa saker är att rollpersonerna, eller iallafall Riasha, och Inalea tas till fånga. Saevan, som tidigare flörtat med Esgithe, kan få valet att joina Xinu, men lär neka då Xinu tänker göra elaka ritualer med hans älskarinna och döda hans vänner (men Saevans spelare är fantastisk och Saevan plågad och komplex, så man vet aldrig!) Men om jag ska köra på detta, hur sker detta? Jag vill inte gärna låta Xinu och co genom sina supersinnen förnimma Inalea och Riasha så fort de dyker upp, det hade känts för 'fuskigt', men det är klart att OM en helmgast med sin värmesyn ser Riasha som bytt skepnad till en eobothsknekt så kommer den att se Riasha för vad Riasha är, dvs en mynad, och därmed är han avslöjad. Finns det något snyggare, mer underfundigt sätt på vilket Riashas förklädnad kan bli röjd? (Fördelen här är att jag kan ha ihjäl rollpersonen om jag måste, då han är en drakväktare och därför inte kommer dö på riktigt, så det är definitivt ett alternativ att låta tex en helmgast mosa skallen på honom rent regeltekniskt. Same goes for Inalea, men jag slår nästan aldrig tärningar för slp:er, så med henne kan jag basically göra vad jag vill). Och what about Saevan? Och om de nu ska bli fångar, kan jag hitta på något intressant under den tiden, annat än uppgivet småsnack i en fuktig fängelsecell?
Vid någon punkt måste Jehana dyka upp, så att ritualen kan inledas (vilket väl var min tanke med den där edilen Saevan såg på slutet; den bär på Jehana). Eller? Det känns som ett svagt kort rent dramatiskt att låta Xinu lyckas få tag i henne trots att rollpersonerna valde att inte ta med henne i avsikt att hålla henne säker, men samtidigt är det inte alls orimligt, och det gör det hela mycket mer dramatiskt då både Savean och Riasha har starka band till Jehana. Men det är också ett typiskt och klyschigt damsel-in-distress-kort, så jag är väldigt kluven, och öppen för alla tankar på hur jag kan få hela den här premissen att stinka mindre av damsel in distress (jag har lekt med tanken på att även ha med nån manlig thyad som ska användas i ritualen, men problemet är att jag aldrig tidigare hintat om någon sådan individ). Ett relaterat problem är att jag sedan tidigare etablerat araxianiterna som klyschigt perversa jungfruoffer-style-kultister.
Men vad går ritualen egentligen ut på för 'offrens' del? Jag har inte tänkt att de ska dödas och karvas upp, liksom, men däremot måste demoner i mitt Mundana inträda i den fysiska världen genom att besätta och förvrida befintliga köttsliga kroppar, så en möjlighet är att flickorna en efter en (tills rollpersonerna stoppar det) blir förvridna till demoner. Alternativt är araxianiterna, precis som Jesbin, bara intresserade av att använda dem som nån slags magiska fokus, och de kommer faktiskt gå oskadda ur ritualen; detta är mindre distressdamsel/women in refrigerators, vilket är ett plus, men det är också mindre mörkt och deppigt och därför inte lika sexigt som option, imo. Min ursprungliga idé för länge sedan var att kvinnorna skulle användas för att föda fram nån slags demonyngel, men jag insåg tidigt hur sjukt misogynt hela det konceptet var och tokmegaskrotade det. Så vad fan ska jag ta mig till med det här elementet?
Ishan, sedan. Grejen är att han förvisso är mäktig, men Inalea överskattar honom rätt hårt; han kan inte på egen hand ta itu med 4+ helmgastar, 2 ediler, 1 vestal, 30+ eobothskrigare, blandade mardrömsväsen samt fanatiska munkar och nunnor med knivar. (I synnerhet har Ishan en akilleshäl mot kvinnor då han i allmänhet har en Witch King of Angmar-grej going...) Tanken är att Ishan dyker upp när rollisarna är i någon form av svår knipa, antingen inträngda i ett hörn av helmgastarna, eller bundna på golvet under ritualen där Vigilah just klöst sig in i världen, typ. Denna lilla deus ex machina tillåter jag mig för att få till den sköna paradoxen att Ishan anländer innan Inalea faktiskt hunnit åkalla honom (vilket hon dock måste göra i framtiden för att inte fucka halva kosmos). Den andra anledningen till deus ex machinan är att jag vill att Ishan anländer i ett ögonblick då situationen helt gått överstyr och allt tycks fullständigt kaotiskt och hopplöst. Here's why:
Ishan fattar direkt att han, Inalea och rollisarna kommer bli översvämmaede av haegthiser och helmgastar på två röda, och att hela Rhung-Alaris öde står på spel om ritualen hinner fullbordas, så han väljer att ta med sig Riasha, Saevan och Inalea (+eventuellt nån annan, typ en ångerfull eobothsriddare?) och fly. Genom tiden.
Time Travel Boogie
Rollisarna och co dyker upp i en tid då de mytiska alverna fortfarande levde vid Elfphecs sluttningar, och stöter på en levande alvstad (som i framtiden senare kommer visa sig vara bara ruiner). Jag har ingen aning om vad jag ska hitta på här, och är öppen för alla idéer, det enda jag tänkt på är:
- Inalea borde få hitta och knulla nån berömd historisk person. 'cause that's how she rolls.
- Saevan borde få en flört som är hopplös på grund av tiden. 'cause that's how he rolls.
- Ishan och Riasha borde få försöka ragga support i form av badass wörriörs som vill åka med dem till framtiden och battla ett hot mot skapelsen. 'cause that's how they roll. Men det finns givetvis nån slags cap på hur många Ishan kan ta med sig; den enda anledningen att han kunde åka så här långt bakåt i tiden till att börja med var tidpunktens kronotropi+axatropi-influx och Xinus paradoxeffekt. Men nån form av backup är antagligen nödvändig om man ska ha en chans att battla helmgastarna och hagethiserna, och då är alternativet badass forntidswörriörs eller:
Gripar! Saevans spelare älskar gripar och när jag läste i Consabermodulen att det fanns gripar vid Elfphec bara måste jag använda dem, då jag nästan aldrig haft med gripar överhuvudtaget i mitt Eon. Inalea har hintat att hon hade en idé på ett sätt att fly klostret sedan flickorna räddats, och detta hade säkert kunnat involvera griparna då Inalea är prinsessa av Obidarhon-dynastin och har en ring för att bevisa det, och det hade säkert imponerat på griparna...only, den ringen är också i munkarnas våld...
men...sen fick jag en bättre idé. What if griparna i nutiden är helt eller nära nog utdöda på Mundana, men rollisarna och co raggar upp gripar i forntiden och tar dem med sig till nutiden för att battla mörkret och återbefolka världen? Det vore nog fan koolare än alviska/tirakiska forntidswörriörs, lätt. Men hur många gripar skulle Ishan egentligen kunna ta med sig? Jag vill inte överdriva hans tidsreseförmåga, och slutstriden mot Vigilah etc i klostret får som bäst vara jämn; Vigilah och Esgithe måste komma undan, och helst stå som pyrrhiska segrare. Och hur gör jag då uppraggandet av griparna till ett äventyr där rollpersonerna, inte Ishan och Inalea, gör lejonparten av det koola? Alla idéer, hit me!
Vad kan forntidsalverna tänkas vara för typer? Vart tog de vägen? Lever de kanske kvar i grottorna under ELfphec som nån slags korrumperade, förvridna varelser? (Vad som än hände dem måste det vara antingen nattsvart eller sorgligt, den här kampanjen är min mörkaste och det ska kännas). Ska jag introducera en Old Master som kan hårddrilla Saevan i några veckor/månader/år? Han skulle behöva bli lite mer badass, och det är nog inte någon brådska att återvända till framtiden, men samtidigt riskerar St Baraxor-grejen att förlora sin udd och dramatik om jag drar ut på rollpersonernas vistelse i forntiden för länge. Eller? Kan man kanske göra det till nån slags bisarr kontrast, ena stunden är de i ett halvår och myser i nån slags fornalviskt paradis, nästa störtar de rakt in i helvetet igen och battlar drömväsen och onda gudar som försöker gibba deras vänner över Daaks eviga flammor? Could wörk.
Alla idéer på hur jag gör tidsresan kool alltså. Hit me!
Slutstriden
Och så till slutfajten. Vad rollpersonerna än tar med sig från forntiden, om något, ska det bli fett som fan. Lösa tankar:
- Qorchi måste dö. Så är det bara. Hoëlun har lett deras lilla raunstam så bra i hans frånvaro och hennes personliga drama reduceras till en antiklimax om han får leva och ta över allt hon gjort, och äran för det. Men Izada kan vara höggravid med hans unge och därmed bli nån slags raison d'être för Hoëlun att skydda (men sen visar sig knodden vara en flicka, haha...)
- Ursprungligen tänkte jag mig att, när Vigilah dyker upp, direkt skulle vända sig emot Xinu och helt sonika slita huvudet av Esgithe, sn där klassiskt supervillain-egoistism liksom, There can be only ONE dark lord!. Detta hade dödat Esgithe permanent, då Xinuavatarer är vanliga människor i mitt Mundana, ch understrukit vilken missräkning hon begick som åkallade Vigilah från hans fämgelse på Akervidderna. Men det hade även tokdödat dramat jag tänkt mig i konflikten med L'meas, så jag vill nog välja bort denna idé. Därtill är Esgithe potentiellt en bättre skurk för rollpersonerna i den här kampanjen än vad Vigilah är, då Vigilah är lite bortom deras powernivå och snarare lär få tas omhand av rollisarna i min andra kampanj.
- Vestalen som är bunden med ett geas skulle kunna befrias på något sätt och byta sida. Men hur?
- What's the deal med edilerna? varför har de joinat Xinu? Jag tänker mig nog att de helt sonika är onda, och ganska nöjda med sitt val. Mörkret är trots allt sexigare än ljuset. Kanske är de Xinus härolder i den nya världsordningen?
- Hur många av offren ska klara sig? (Detta beror givetvis på vad jag gör med hela offer-grejen, vilket som sagt är en punkt där jag behöver massor av hjälp). Izada, Liann och Jehana är ingendera så himla expendable, och syftet med det här var INTE en women in refrigerators alltså, så jag är ganska inne på att se till att alla tre klarar sig; Thyana är dock fett död. Liann har mystiska krafter och kan eventuellt betvinga en demon som försöker besätta och förvrida henne. Men att ge Jehana fler saftiga trauman att lida över är nog aldrig fel.
- What about Kuberon och Omeyocantli? Ska de vara med på ett hörn och göra allt ännu mer överepiskt, eller ska jag låta deras lilla krig ske off screen? Eventuellt kan Omeyocantli dyka upp när rollisarna och co väl håller på att fly, jagade av Åskhorden, och köpa dem lite värdefull tid...men det är kanske lite mycket deus ex machina igen då. Får funderas på.
- Henéaalverna. Är de utplånade? Fångar i Skugglandet? har en stam kanske gömt sig i grottorna under Elfphec, där fornalverna en gång levde? Flyr rollisarna och deras vänner kanske ner i katakomberna under klostret, som går ned i fornalvernas grottor, och får henéaalvernas hjälp att ta sig tillbaka upp till ljuset?
- Vad var ritualens fullständiga syfte, exakt hur apokalyptisk var den, och i vilken grad lyckas rollpersonerna stoppa den? Blir Vigilah utan sin hagethis-hord? Stängs tidsrevan som tillät ritualen att äga rum från början? Sugs Vigilah tillbaka till Akervidderna (det är inte 100% tvunget att han måste bli kvar på Mundana, men det hade känts mörkt och bra...jag vet inte)? Hindras haeghtiserna från att via drömvärlden infiltrera hela Rhung-Alaris drömmar och sakta så kaos och fördärv i människors sinnen?
och efter allt detta? vad är Esgithes/Vigilahs nästa plan? Kommer Åskhorden bara att ge sig på sabrierna, eller thalaskerna också? Tror ni att sabrierna och thalaskerna kan lyckas alliera sig mot det nya hotet, eller kommer Åskhorden ta över hela Urma Bréann?
Ge mig allt ni har, förutsatt att ni lyckats läsa så här långt. Alla idéer och kommentarer är guld värda, jag har planerat det här scenariet under hela min exil i Kina och det måste bli typ bäst ävårz för att jag ska bli nöjd.
Och sist men inte minst, för att definitivt se till att inlägget är bland de längsta nånsin, too much information time!:
Appendix
Bakgrunden
Året är 2976 e.D; Thalamur har invaderat nästan hela Consaber; hovet har retirerat till Danbréann, skyddat av flottan, och båda sidor samlar till fältslag om södra Urma Bréann; Thalamur har erövrat Uriens, men sabrierna hoppas kunna häva belägringen av Calnia. För nu rådet en bitter vargavinter, dock, och hela kriget har gått i stå.
I denna vargavinter har titanen Kuberon, köldens furste och härskaren över Norrskenshovet i Skugglanden, slutligen tappat det sista av sitt förstånd, och bestämt sig för att ta tillfället i akt, med mörkret i stadigt antågande, och täcka världen med en gedigen istid. Han har ingått en bräcklig allians med Xinu; det är oklart vad Kuberon blev lovad i retur, men Xinu gav honom tusentals själar i en tokonsk/colonisk rebellarmé i tribut, och under deras marsch genom Rinyaskogen för att bistå kampen mot thalaskerna i Tokon lurades de i en fälla av Xinuavataren Esgithe, och fängslades i pelare av is i Kuberons land, ett gränsland till de livlösa köldvidderna på Antichton.
Esgithes nästa plan var att infiltrera en förvirrad munkorden, Araxianiterna (se inläggets appendix), och övertyga dem om att en hemlig, helig ritual skulle kunna frambringa en himmelsk hord från Daak som skulle frälsa Consaber och kyrkan från thalasken. Araxianiternas kloster är alla belägna i olika mysiga magiska sprickor i verkligheten, och detta är fundamentalt för planen. På något vis lyckades Esgithe och/eller Araxianiterna att övertyga hela eller delar av St Eoboths orden att Consabers hopp stod till denna
hemliga ceremoni, och riddare och knektar från Eobothsorden gav sig åstad för att lägga beslag på verktyg för utförandet av ceremonin; närmare bestämt 'jungfruoffer' i form av ett antal unga damer som i själva verket är thyader (se appendix), blodsättlingar till fornfolket gorgonerna. Dessa unga damer, som heter Jehana, Liann, Thyana, Izada (plus eventuellt någon mer), är alla från fina familjer i Colonan, och togs som konkubiner av magikrat Jesbin efter att provinsen erövrats. Men Jesbin hade absolut inget sexuellt intresse av dem; han ville bara använda deras magiska koppling till kronotropi för att slita upp en reva i
tid och rum under Kholon-renk-Ghor-Drezin och släppa in horder från Urmörkret i fästet. När detta väl var gjort hade han inget större intresse av flickorna längre, och när de en efter en flydde från hans klor brydde han sig inte nämnvärt om att låta jaga ifatt dem.
Liann anslöt sig till sin make, Bran, och rebellarmén. Hon fängslades med den i en pelare av is, och var den näst sista Eobothsriddarna fick tag i. För detta ändamål har Eobothsriddarna bundit en vestal till sig med nån slags geas-effekt (se appendix), så att de med denna eldandes hjälp kunde uthärda kylan i Kuberons rike.
Izada hamnade på något vis på stäpperna, och förälskade sig en ung raunländsk prins, Qorchi, och blev gravid med hans barn. Men Eobothsriddarna lyckades kidnappa henne från raunläget och fly upp i Colonbergen med henne, och Qorchi tog alla stridbara män från sin lilla stam och satte av för att rädda sin brud eller dö i försöket.
Thyana vet jag inget om.
Jehana är rollpersonen Saveans älskarinna. Hon blev förråd av sina livvakter, som var köpta av Eobothsriddarna, men lyckades omsider fly, och återförenas med Saevan. För att göra en lång historia kort är hon ännu, så vitt rollpersonerna vet, på fri fot, och har slagit följe med stora delar av rebellármen, som rollpersonerna till Kuberons förtret befriat från isen; rebellerna är nu på marsch mot Intouk, föga anande att:
Åskhorden, en galen hord av mörkerbesatta rauner, är på marsch ner från stäpperna och in i Tokon. Esgithe har lagt ut trevare även till dessa, och de skickade en patrull att bistå henne, rakt genom Rinyaskogen, där Kuberon, som annars gjort ett bra jobb med att fylla skogen med skugglandsbestar och fruktansvärd kyla och döda av alla henéaalver och annat uppstudsigt, såg
dem för vad de var (allierade), och lät dem passera.
Nu närmar sig en saftig magisk influx, som Esgithe och munkarna påskyndat genom effekten 'Forcera Influx' (se appendix), och i det avskilda Araxianit-klostret St Baraxor i Olanden, vid foten av Elfphec söder om Rinya, förbereder man för ritualen som ska frälsa Consaber...eller ja, tror munkarna.
I själva verket har Esgithe lagt hela klostret under en Paradox-effekt (se appendix), vilket är ganska lätt då det redan är högmagiskt för ataxatropi. Ceremonin munkarna ska till att genomföra kommer inte att åkalla en heavenly host, utan bisarra mardrömsväsen från Akervidderna, drömmarnas framtid nära tidernas slut (appendix), och med dessa Vigilah, en mörkerfurste från
forntiden, och Xinus erstwhile älskare. Om munkarna och Eobothsriddarna inte köper att detta är frälsare från himmelriket, eller på annat sätt slutar lyda order, får Vigilah och helmgastarna helt sonika slå ihjäl dem. Sedan planerar Esgithe att använda Vigilah och Åskhordens rauner för att krossa Consaber och lägga hela Rhung-Alari i ruiner; att hon därigenom sannolikt kommer totalfucka allt Xinus andra avatr L'meas planerat har hon ingen aning om, då Xinuavatarerna i mitt Mundana inte har ett hivemind. Esgithe är ung och ivrig och destruktiv där L'meas är erfaren och planerande, och det återstår att se vilken slags spännande Konflikt som kan födas ur det.
Men en pusselbit saknas i denna plan; Jehana, då rollpersonerna var smarta nog att lämna henne med rebellarmen. Men Xinu har även allierat sig med eller somehow betvingat två ediler, som av sabrierna antagligen kommer tas för heliga,
okränkbara varelser. En av dessa har skickats för att hämta Jehana och lär lyckas; den kan antagligen vandra rakt in i rebellägret mer eller mindre oantastad, förklara för rebellerna att den behöver Jehana för att rädda Consaber, ta henne och flyga iväg med henne. Men jag är inte 100% på att rebellerna vore så lättlurade, så jag ska återkomma till detta i mina frågor.
Var kommer rollpersonerna in i allt detta? Jo, de är tjänare åt magikrat Alean Ninarian, som för tillfället försöker använda dem för att lägga band på krigslusten i Rhung-Alari och odla nån slags fred i regionen. Detta gör att de ibland måste flörta med bägge sidor, även om de båda är thalasker; men i själva verket är Saevan en pyaralv från Pereine med thalaskisk far, och Riasha
egentligen Zoharija Vechédim, en colonisk mynad, en skepnadsändrare och fullblodsättling till gorgoner, och därtill drakväktare åt Khakra: Jehana är hans ättling flera generationer neråt i tiden, men har inte helt förstått det själv. Rollpersonernas primära
syfte har på sistone varit att ihop med Lianns make Bran och Qorchis lillasyster Hoëlun återfinna Liann och Qorchi, respektive. De insåg dock snart att Qorchi var på jakt efter en älskarinna som kidnappats av Eobothsriddarna på samma sätt som Liann hade (och
Jehana innan hon undkom), vilket fick ett ganska otäckt mönster att framträda då det uppdagades att alla dessa kvinnor kände varandra sedan innan, i Jesbins hushåll.
Rollpersonerna klarade sig igenom Rinya tack vare en namnlös rimur, senare döpt till Vanya av Saevan, som var nyfiken på dem och hjälpte dem trots att hon egentligen lydde under en skugglandsdrottning som var Kuberons vasall. Men färden var likfullt farlig och mödosam, och på vägen tycktes det oroande mycket som att skogens samtliga henéaalver mördats av Kuberons monster (i synnerhet en slags förvridna, överdimensionerade snötigrar, typ this.
(Här lyckades jag somehow i firefox sudda ut all text jag skrivt efter detta, vilket fick mig att krypa ihop och gråta i ett hörn typ. Men skam den som ger sig, ska det vara en mastdont så ska det):
Omsider stötte rollpersonerna på raunerna ur Åskhorden, 800 man starka eller så, och trots Hoëluns varningar om att de var förvridna monstrum som nyss återkommit från den hemsökta fjärran östern uppstod missförståndet att Åskhorden kommit för att plundra klostret, och man slog följe med dem, även om det var oklart om man egentligen var gäster eller fångar (och hur f-n de tagit sig igenom Rinya levande...) När rollpersonerna inte reagerade på hintarna att Åskhordens krigare lugnt åt upp sina egna döda och uppgav att man rest hela vägen hit för att betyga något (Vigilah) sin vördnad behövde jag liksom hamra in poängen att de här snubbarna var bad news, så en av dem försökte våldta Hoëlun, som knivhögg honom och insåg att hans blod var svart och skuggor steg upp ur hans uppkarvade innanmäte. Detta föranledde snart rollpersonernas hastiga och lustliga flykt från Åskhordens läger, men Riasha gömde sig i en snödriva och smög istället iväg mot klostret medan Saevan och co undsattes från sina förföljare av Qorchis sargade lilla posse, som dök upp från ett gömställe i skogen. Hoëlun var återförenad med sin bror, som snart skulle bli en av två viktiga informationskällor.
Nu är drakarna heller inte helt clueless, och Khakra vidtog vissa mått och steg för att se vad för skit som pågick i St Baraxor. Han gick via sin första drakväktare, Orastro i Rakhoris inre cirkel, och skickade en agent att infiltrera klostret. Den sporadiska information denna lyckades nå ut med trots isolationen föranledde Khakra att även skicka sin andra drakväkterska, Inalea (appendix), assassin extraordinaire. Tyvärr är hon även en halvdemon som har ett förflutet med Xinu, och när hon försökte infiltrera klostret förklädd till araxianitnunna såg helmgastarna henne för vad hon var, gav henne rejält med stryk och lät en osedvanligt sinnesrubbad araxianitmunk gå lös på henne med diverse mysiga tortyrredskap. Inalea är dock Too Kinky too Torture, och till slut tröttnade man och slängde henne att ruttna i en cell i väntan på att Åskhorden skulle anlända med schamaner som kunde slita ut svar ur hennes själ.
När Khakra inte hörde av Inalea kontaktade han så sin tredje drakväktare, Riasha, som ändå var i krokarna, och bad honom hålla ögonen öppna. När Riasha nära klostret hörde munkar tala med raunerna om en fånge i västra tornet kunde han lägga ihop ett och ett, och i skydd av mörkret klättrade han upp i tornet och undsatte Inalea och lyckades fly med henne under klorna på en helmgast. Jagade av Eobothsriddare, rauner och hela festen undsattes man av Saevan, Bran och Qorchis rauner, varpå man retirerade in i skogen för att slicka sår, omgruppera och smida planer. Från Inaleas och Qorchis berättelser om klostret framgick att det fanns minst en helmgast där, och att den här ritualen definitivt var very bad business. Något måste göras.
Planen
What now? Riasha har ett sunt grepp om hur farliga helmgastar är, som om inte de tungt rustade och stridskåta Eobothsriddarna och en hel hord av mörkerbesatta rauner vore nog, och att på något vis angripa klostret tycks ganska utsiktslöst. Rollpersonerna vet dock INTE följande signifikanta detaljer:
- Xinu är på plats i form av Esgithe
- Ritualen kommer åkalla haegthiser, mardrömsväsen som redan börjat läcka in i världen runt St Baraxor på grund av den forcerade ataxa/kronotropiska influxen.
- Det finns mer än en helmgast på plats, snarare minst 4.
- Esgithe har skickat en edil för att hämta Jehana, och om det lyckas kan ceremonin inledas.
Rollpersonerna har följande resurser:
- 34 raunkrigare
- 4 elita tokon-rangers
- 1 sabrisk riddare
- Savean (okej fighter), Riasha (badass), och Inalea (badass men utmattad, sjuk och skadad).
- 1 Rakhoriagent på insidan av klostret, som de dock inte vet hur man kontaktar.
Inte ett jättebra utgångsläge. Ett visst hopp finns i form av drakbärsärken Omeyocantli (se appendix), som Khakra skickat för att attackera Kuberons tjänare och bränna Rinya, men det finns ingen garanti för att han nånsin dyker upp ända nere vid St Baraxor.
Men Inalea har en plan, som skall visa sig något flawed (planer är inte hennes starka sida...). Med hjälp av hennes mungiga, som araxianiternas abbot lagt beslag på, kan man åkalla Ishan (appendix), den mäktigaste av drakväktarna, som enligt Inalea skulle kunna rensa ut hela klostret på egen hand (som om jag nånsin skulle köra på en sån deus ex machina...)
Saevan har dock, långt tidigare, varit på fel sida mot Ishan (och det där är väldigt läsvärt för er som tycker jag gör koola plots), och känner sig beredd att tro på den här planen. Så man bestämmer sig för att Inalea ska krya på sig genom att suga livet ur folk, Riasha ska byta utseende till en dräpt eobothsknekt, och Saevan förklä sig till en (han har Skådespel-specialisering i 'Daaktroende'...), och tillsammans ska Saevan och Riasha infiltrera klostret, lägga beslag på mungigan. Inalea ska under tiden smyga in i en avskild trädgård av klostret, där man ska sammanstråla, åkalla Ishan, och låta helvetet braka löst. De 30+ raunkrigarna och resten av sällskapet ska helt sonika ligga i bakhåll utanför klostret och agera backup if worst comes to worst. (I en utdragen strid vore man alla dödsdömda oavsett; det finns mer än 30 eobothskrigare inne i klostret, och de 800 raunerna som slagit läger nedanför berget hade nått fram på en halvtimme om munkarna slog larm).
Men man kör på denna plan, och Riasha och Saevan lyckas komma in i klostret under förevändning att de inte alls dog i den där striden tidigare, men är skadade och behöver bege sig till infirmatoriet. Men först avlägga rapport till abboten! De delar upp sig, och Riasha (vars förklädnad är avsevärt bättre då han är skepnadsändrare) smyger sig in i abbotens rum och snor mungigan, medan Saevan stryper en munk i biblioteket och tar hans kläder (komplett med bisarr järnmask). Genom en fönsterglugg ser Saevan dock en edil komma flygande som en svart silhuett mot stjärnorna, rakt mot klostret.
Och där är vi nu.
Mina idéer
Här kommer ni in go vänner, nu vill jag ha er hjälp att göra det här gigantofantiskt awesome. Allt jag hädanefter redogör för är alltså lösa idéer på vad som ska hända sen, och ytterst öppet för ändring:
- Jag vill att rollpersonerna ska få bevittna mer av allt cepe som försigår i klostret. Detta funkar inte om de direkt lyckas möta upp med Inalea och åkalla Ishan. Dessutom, då platsen och tidpunkten är så speciell och fuckad av Xinus paradox-magi, vill jag ha en tidsparadox, så att tidsresenären Ishan dyker upp -innan- Inalea åkallat honom. Detta innebär rent konkret att Inalea inte kan tillåtas använda mungigan, inte än,
- Jag är missnöjd med hur lätt Inalea återhämtade sig från tortyren hon utstått. Inalea som karaktär goes waaaay back, men något av det sista en långvarig rollperson, Thizara, gjorde innan hon försvann från Mundana var att 'hela' Inaleas psyke på något odefinierat sätt, och detta gör att jag vill visa upp att Inalea är mindre bräcklig och okontrollerad nu, men fortfarande trasig. Jag vill visa att Xinu av alla varelser faktiskt kunde tänka ut tortyr som nästan knäckte Inalea, och att Inalea är rädd.
- Jag vill att rollpersonerna ska bevittna början av ceremonin, utan att kunna stoppa den. Jag vill att minst en av flickorna som används i ceremonin ska bli besatt och förvriden till en kvestor, en bisarr demon, och därefter kalla Vigilah till världen. Vigilah måste hinna anlända, och gärna utväxla några ord med Esgithe, innan någon stoppar ritualen, detta är viktigt för att det hela ska kännas så mörkt och dystert som jag velat få denna kampanj att vara.
Den enda idé jag har för att uppnå dessa saker är att rollpersonerna, eller iallafall Riasha, och Inalea tas till fånga. Saevan, som tidigare flörtat med Esgithe, kan få valet att joina Xinu, men lär neka då Xinu tänker göra elaka ritualer med hans älskarinna och döda hans vänner (men Saevans spelare är fantastisk och Saevan plågad och komplex, så man vet aldrig!) Men om jag ska köra på detta, hur sker detta? Jag vill inte gärna låta Xinu och co genom sina supersinnen förnimma Inalea och Riasha så fort de dyker upp, det hade känts för 'fuskigt', men det är klart att OM en helmgast med sin värmesyn ser Riasha som bytt skepnad till en eobothsknekt så kommer den att se Riasha för vad Riasha är, dvs en mynad, och därmed är han avslöjad. Finns det något snyggare, mer underfundigt sätt på vilket Riashas förklädnad kan bli röjd? (Fördelen här är att jag kan ha ihjäl rollpersonen om jag måste, då han är en drakväktare och därför inte kommer dö på riktigt, så det är definitivt ett alternativ att låta tex en helmgast mosa skallen på honom rent regeltekniskt. Same goes for Inalea, men jag slår nästan aldrig tärningar för slp:er, så med henne kan jag basically göra vad jag vill). Och what about Saevan? Och om de nu ska bli fångar, kan jag hitta på något intressant under den tiden, annat än uppgivet småsnack i en fuktig fängelsecell?
Vid någon punkt måste Jehana dyka upp, så att ritualen kan inledas (vilket väl var min tanke med den där edilen Saevan såg på slutet; den bär på Jehana). Eller? Det känns som ett svagt kort rent dramatiskt att låta Xinu lyckas få tag i henne trots att rollpersonerna valde att inte ta med henne i avsikt att hålla henne säker, men samtidigt är det inte alls orimligt, och det gör det hela mycket mer dramatiskt då både Savean och Riasha har starka band till Jehana. Men det är också ett typiskt och klyschigt damsel-in-distress-kort, så jag är väldigt kluven, och öppen för alla tankar på hur jag kan få hela den här premissen att stinka mindre av damsel in distress (jag har lekt med tanken på att även ha med nån manlig thyad som ska användas i ritualen, men problemet är att jag aldrig tidigare hintat om någon sådan individ). Ett relaterat problem är att jag sedan tidigare etablerat araxianiterna som klyschigt perversa jungfruoffer-style-kultister.
Men vad går ritualen egentligen ut på för 'offrens' del? Jag har inte tänkt att de ska dödas och karvas upp, liksom, men däremot måste demoner i mitt Mundana inträda i den fysiska världen genom att besätta och förvrida befintliga köttsliga kroppar, så en möjlighet är att flickorna en efter en (tills rollpersonerna stoppar det) blir förvridna till demoner. Alternativt är araxianiterna, precis som Jesbin, bara intresserade av att använda dem som nån slags magiska fokus, och de kommer faktiskt gå oskadda ur ritualen; detta är mindre distressdamsel/women in refrigerators, vilket är ett plus, men det är också mindre mörkt och deppigt och därför inte lika sexigt som option, imo. Min ursprungliga idé för länge sedan var att kvinnorna skulle användas för att föda fram nån slags demonyngel, men jag insåg tidigt hur sjukt misogynt hela det konceptet var och tokmegaskrotade det. Så vad fan ska jag ta mig till med det här elementet?
Ishan, sedan. Grejen är att han förvisso är mäktig, men Inalea överskattar honom rätt hårt; han kan inte på egen hand ta itu med 4+ helmgastar, 2 ediler, 1 vestal, 30+ eobothskrigare, blandade mardrömsväsen samt fanatiska munkar och nunnor med knivar. (I synnerhet har Ishan en akilleshäl mot kvinnor då han i allmänhet har en Witch King of Angmar-grej going...) Tanken är att Ishan dyker upp när rollisarna är i någon form av svår knipa, antingen inträngda i ett hörn av helmgastarna, eller bundna på golvet under ritualen där Vigilah just klöst sig in i världen, typ. Denna lilla deus ex machina tillåter jag mig för att få till den sköna paradoxen att Ishan anländer innan Inalea faktiskt hunnit åkalla honom (vilket hon dock måste göra i framtiden för att inte fucka halva kosmos). Den andra anledningen till deus ex machinan är att jag vill att Ishan anländer i ett ögonblick då situationen helt gått överstyr och allt tycks fullständigt kaotiskt och hopplöst. Here's why:
Ishan fattar direkt att han, Inalea och rollisarna kommer bli översvämmaede av haegthiser och helmgastar på två röda, och att hela Rhung-Alaris öde står på spel om ritualen hinner fullbordas, så han väljer att ta med sig Riasha, Saevan och Inalea (+eventuellt nån annan, typ en ångerfull eobothsriddare?) och fly. Genom tiden.
Time Travel Boogie
Rollisarna och co dyker upp i en tid då de mytiska alverna fortfarande levde vid Elfphecs sluttningar, och stöter på en levande alvstad (som i framtiden senare kommer visa sig vara bara ruiner). Jag har ingen aning om vad jag ska hitta på här, och är öppen för alla idéer, det enda jag tänkt på är:
- Inalea borde få hitta och knulla nån berömd historisk person. 'cause that's how she rolls.
- Saevan borde få en flört som är hopplös på grund av tiden. 'cause that's how he rolls.
- Ishan och Riasha borde få försöka ragga support i form av badass wörriörs som vill åka med dem till framtiden och battla ett hot mot skapelsen. 'cause that's how they roll. Men det finns givetvis nån slags cap på hur många Ishan kan ta med sig; den enda anledningen att han kunde åka så här långt bakåt i tiden till att börja med var tidpunktens kronotropi+axatropi-influx och Xinus paradoxeffekt. Men nån form av backup är antagligen nödvändig om man ska ha en chans att battla helmgastarna och hagethiserna, och då är alternativet badass forntidswörriörs eller:
Gripar! Saevans spelare älskar gripar och när jag läste i Consabermodulen att det fanns gripar vid Elfphec bara måste jag använda dem, då jag nästan aldrig haft med gripar överhuvudtaget i mitt Eon. Inalea har hintat att hon hade en idé på ett sätt att fly klostret sedan flickorna räddats, och detta hade säkert kunnat involvera griparna då Inalea är prinsessa av Obidarhon-dynastin och har en ring för att bevisa det, och det hade säkert imponerat på griparna...only, den ringen är också i munkarnas våld...
men...sen fick jag en bättre idé. What if griparna i nutiden är helt eller nära nog utdöda på Mundana, men rollisarna och co raggar upp gripar i forntiden och tar dem med sig till nutiden för att battla mörkret och återbefolka världen? Det vore nog fan koolare än alviska/tirakiska forntidswörriörs, lätt. Men hur många gripar skulle Ishan egentligen kunna ta med sig? Jag vill inte överdriva hans tidsreseförmåga, och slutstriden mot Vigilah etc i klostret får som bäst vara jämn; Vigilah och Esgithe måste komma undan, och helst stå som pyrrhiska segrare. Och hur gör jag då uppraggandet av griparna till ett äventyr där rollpersonerna, inte Ishan och Inalea, gör lejonparten av det koola? Alla idéer, hit me!
Vad kan forntidsalverna tänkas vara för typer? Vart tog de vägen? Lever de kanske kvar i grottorna under ELfphec som nån slags korrumperade, förvridna varelser? (Vad som än hände dem måste det vara antingen nattsvart eller sorgligt, den här kampanjen är min mörkaste och det ska kännas). Ska jag introducera en Old Master som kan hårddrilla Saevan i några veckor/månader/år? Han skulle behöva bli lite mer badass, och det är nog inte någon brådska att återvända till framtiden, men samtidigt riskerar St Baraxor-grejen att förlora sin udd och dramatik om jag drar ut på rollpersonernas vistelse i forntiden för länge. Eller? Kan man kanske göra det till nån slags bisarr kontrast, ena stunden är de i ett halvår och myser i nån slags fornalviskt paradis, nästa störtar de rakt in i helvetet igen och battlar drömväsen och onda gudar som försöker gibba deras vänner över Daaks eviga flammor? Could wörk.
Alla idéer på hur jag gör tidsresan kool alltså. Hit me!
Slutstriden
Och så till slutfajten. Vad rollpersonerna än tar med sig från forntiden, om något, ska det bli fett som fan. Lösa tankar:
- Qorchi måste dö. Så är det bara. Hoëlun har lett deras lilla raunstam så bra i hans frånvaro och hennes personliga drama reduceras till en antiklimax om han får leva och ta över allt hon gjort, och äran för det. Men Izada kan vara höggravid med hans unge och därmed bli nån slags raison d'être för Hoëlun att skydda (men sen visar sig knodden vara en flicka, haha...)
- Ursprungligen tänkte jag mig att, när Vigilah dyker upp, direkt skulle vända sig emot Xinu och helt sonika slita huvudet av Esgithe, sn där klassiskt supervillain-egoistism liksom, There can be only ONE dark lord!. Detta hade dödat Esgithe permanent, då Xinuavatarer är vanliga människor i mitt Mundana, ch understrukit vilken missräkning hon begick som åkallade Vigilah från hans fämgelse på Akervidderna. Men det hade även tokdödat dramat jag tänkt mig i konflikten med L'meas, så jag vill nog välja bort denna idé. Därtill är Esgithe potentiellt en bättre skurk för rollpersonerna i den här kampanjen än vad Vigilah är, då Vigilah är lite bortom deras powernivå och snarare lär få tas omhand av rollisarna i min andra kampanj.
- Vestalen som är bunden med ett geas skulle kunna befrias på något sätt och byta sida. Men hur?
- What's the deal med edilerna? varför har de joinat Xinu? Jag tänker mig nog att de helt sonika är onda, och ganska nöjda med sitt val. Mörkret är trots allt sexigare än ljuset. Kanske är de Xinus härolder i den nya världsordningen?
- Hur många av offren ska klara sig? (Detta beror givetvis på vad jag gör med hela offer-grejen, vilket som sagt är en punkt där jag behöver massor av hjälp). Izada, Liann och Jehana är ingendera så himla expendable, och syftet med det här var INTE en women in refrigerators alltså, så jag är ganska inne på att se till att alla tre klarar sig; Thyana är dock fett död. Liann har mystiska krafter och kan eventuellt betvinga en demon som försöker besätta och förvrida henne. Men att ge Jehana fler saftiga trauman att lida över är nog aldrig fel.
- What about Kuberon och Omeyocantli? Ska de vara med på ett hörn och göra allt ännu mer överepiskt, eller ska jag låta deras lilla krig ske off screen? Eventuellt kan Omeyocantli dyka upp när rollisarna och co väl håller på att fly, jagade av Åskhorden, och köpa dem lite värdefull tid...men det är kanske lite mycket deus ex machina igen då. Får funderas på.
- Henéaalverna. Är de utplånade? Fångar i Skugglandet? har en stam kanske gömt sig i grottorna under Elfphec, där fornalverna en gång levde? Flyr rollisarna och deras vänner kanske ner i katakomberna under klostret, som går ned i fornalvernas grottor, och får henéaalvernas hjälp att ta sig tillbaka upp till ljuset?
- Vad var ritualens fullständiga syfte, exakt hur apokalyptisk var den, och i vilken grad lyckas rollpersonerna stoppa den? Blir Vigilah utan sin hagethis-hord? Stängs tidsrevan som tillät ritualen att äga rum från början? Sugs Vigilah tillbaka till Akervidderna (det är inte 100% tvunget att han måste bli kvar på Mundana, men det hade känts mörkt och bra...jag vet inte)? Hindras haeghtiserna från att via drömvärlden infiltrera hela Rhung-Alaris drömmar och sakta så kaos och fördärv i människors sinnen?
och efter allt detta? vad är Esgithes/Vigilahs nästa plan? Kommer Åskhorden bara att ge sig på sabrierna, eller thalaskerna också? Tror ni att sabrierna och thalaskerna kan lyckas alliera sig mot det nya hotet, eller kommer Åskhorden ta över hela Urma Bréann?
Ge mig allt ni har, förutsatt att ni lyckats läsa så här långt. Alla idéer och kommentarer är guld värda, jag har planerat det här scenariet under hela min exil i Kina och det måste bli typ bäst ävårz för att jag ska bli nöjd.
Och sist men inte minst, för att definitivt se till att inlägget är bland de längsta nånsin, too much information time!:
Appendix
