Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2013 v45

[krank]

Ny vecka!

Riktlinjer för filmklubben:

1) Tanken är att du ska se minst en film i veckan. Du måste inte, men det är grundtanken.
2) Det behöver inte vara samma film som nån annan, men det får vara det.
3) När du ser en film, skriv något om den. Svara på det här inlägget, och skriv titeln i fetstil.
4) Undvik att skriva om samma film fler än en gång.
5) Du måste inte skriva långt, men skriv om den var bra eller dålig, kanske nån rad om varför. Man FÅR skriva längre.
6) Sätt gärna ett betyg, men du måste inte. Dina betyg måste inte vara konsekventa. Här har du ett exempel på betygsystem du kan använda om du vill.
7) Du har på dig från måndag morgon till natten mellan söndag och måndag. Ser du en film efter det, hör den till efterkommande vecka.
8 ) Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.
9) Skriv gärna glada tillrop, komplettera med roliga länkar - men har du något kritiskt att säga: Knip igen, se filmen själv, och skriv en egen recension.

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.

I kalkylbladets andra flik kan man föra in sina betyg också, om man vill. Hittills är det bara jag som gjort det, men ni är välkomna.

Teman och gemensamt tittande
En del av oss gillar att ha teman i vårt tittande; tidigare har till exempel jag och Krille tittat på alla James Bondfilmer, en i veckan. Vill man deklarera ett tema är det inte svårare än att göra det i ett svar någonstans i en sådan här veckotråd. Om andra hänger på är det kul, om inte så hindrar inget att du fortsätter själv.

Ibland kan det vara kul att se film tillsammans. Om du vill bjuda in andra att se samma film som dig den här veckan, skriv gärna en rad om det!

 

[slanfan]

Jag såg Thor. (den första)
Vad ska man säga? jag vet verkligen inte. En del saker var kul. En del saker var inte kul. Jag blev sur när inte Tesseracten från Cap. America nämndes eller var med. Jag tyckte att allas rustningar såg ut som plast.
Alien-detaljen var tuff. Thor är rätt snygg. S.H.I.E.L.D skötte sig bra som vanligt.

2 egotrippade 20-åringar med gudalika krafter av 5.

 

[krank]

Jag blev sur när inte Tesseracten från Cap. America nämndes eller var med.

Du skulle ha sett vidare efter eftertexterna...

 

[slanfan]

Bra tips! Får ta och kolla... filmer borde lägga hela filmen innan eftertexterna, tycker jag, men vem fan bryr sig om det?

Nu har jag kollat. Det var ju lite roligt, men det jag hade hoppats på var ju snarare en förklaring på varför Odins "kronjuvel" låg gömd i en norsk kyrka (?). Gnäll!

 

[krank]

Bra tips! Får ta och kolla... filmer borde lägga hela filmen innan eftertexterna, tycker jag, men vem fan bryr sig om det?

Det brukar de göra på bio numera, intressant nog. Åtminstone när jag varit på Marvelfilm. Däremot flyttas de roliga extrascenerna tillbaks till efter eftertexterna när filmerna släpps i handeln.

 

[Krille]

Bra tips! Får ta och kolla... filmer borde lägga hela filmen innan eftertexterna, tycker jag, men vem fan bryr sig om det?

Nu för tiden brukar filmrecensenter till och med varna för utifall det finns en post-credit-scen.

 

[Lukas]

Bra tips! Får ta och kolla... filmer borde lägga hela filmen innan eftertexterna, tycker jag, men vem fan bryr sig om det?

Alltså min åsikt om eftertexterna är att det är klart att man skall läsa dem. Många personer har jobbat hårt för att leverera filmen till dig och det minsta du kan göra är att memorera allas namn.

Plus att det ibland står något roligt i eftertexten som till exempel "No stuffed animal ware hurt filming this movie" som det står i nya nalle Puh filmen

 

[slanfan]

Alltså min åsikt om eftertexterna är att det är klart att man skall läsa dem. Många personer har jobbat hårt för att leverera filmen till dig och det minsta du kan göra är att memorera allas namn.

Plus att det ibland står något roligt i eftertexten som till exempel "No stuffed animal ware hurt filming this movie" som det står i nya nalle Puh filmen

Du har förstås helt rätt. Mitt tema för filmklubben ska nu bli att titta noga på eftertexterna till alla filmer jag någonsin sett. Jag kan ju ha missat en fyndig formulering eller kanske någon remix av en låt i filmen... Livskvalitet, here I come!

 

[Pilzefrau]

Jag har också sett nya Thor. Jag vet inte vad jag väntade mig innan det, men efter att krank recenserat den gick jag in med förhoppningen "Marvel-actionkomedi". Den var bitvis väldigt rolig.

Jag vill gnälla på den som utfört textningen. När (jag tänker inte spoilermärka detta oskyldiga) flera personer varnat Loke att hålla sig i skinnet, går replikskiftet:
"If you even think of betraying him–"
"You'll kill me? Looks like there'll be a line."
Lokes replik textades: "Det verkar som att det finns en gräns."

Jag stannade minsann till den andra eftertextscenen, men det var bara

Spoiler

ett kärt återseende och en kyss.

Det kändes dock roligt att vara den ende kvar i salongen så länge (fast mitt sällskap stod högst upp vid utgången och kikade in).

 

[krank]

Jag vill gnälla på den som utfört textningen. När (jag tänker inte spoilermärka detta oskyldiga) flera personer varnat Loke att hålla sig i skinnet, går replikskiftet:
"If you even think of betraying him–"
"You'll kill me? Looks like there'll be a line."
Lokes replik textades: "Det verkar som att det finns en gräns."

Jag reagerade på exakt samma grej. Kändes helt enormt oproffsigt.

 

[Krille]

Jag har sett V for Vendetta.

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/WvrUo4Y2bLQ"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/WvrUo4Y2bLQ" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

Mot slutet på 2020-talet jobbar Evey Hammond (Nathalie Portman) på BTN, den brittiska statliga televisionen. Hon bjuds ut av tv-komikern Gordon Deitrich (Stephen Fry) men kommer inte iväg förrän efter utegångsförbudet träder ikraft. Evey grips av män från Fingret, den hemliga säkerhetspolisen under partiledaren Peter Creedy (Tim Piggot-Smith) som efterlever kanslern Adam Sutlers (John Hurt) järnhårda grepp om Storbritannien, och ska precis få sig en omgång då V (Hugo Weaving) stoppar dem - för att strax efter midnatt till den 5e november spränga Old Bailey, Londonområdets rättsbyggnad i London, till tonerna av Tjajkovskijs 1812-ouvertyr.

Dagen efter stormar V BTNs Jordan Tower och sänder alla piratpartisters favorittal på nöd-tv-kanalerna, och sätter därmed igång en händelsekedja som leder till någon slags revolution och folkligt uppror ett år senare.

---

Det finns två sätt att se på V for Vendetta: självständigt och som filmversionen av serien med samma namn.

Serietidningen gjordes på åttitalet, mitt under Thatcher-eran, och är Alan Moores reaktion på vad han såg som ökande fascism i Storbritannien. I serien står fascism och anarki som varandras motpoler, den förra personifierad av regimen Adam Susan, den senare personifierad av V.

Figuren V, med sin Fawkes-mask, fick sitt ikoniska utseende av ett brev från Dave Lloyd till Alan Moore, som sade att man borde fira Guy Fawkes varje femte september, inte bränna honom på bål. Alan Moore insåg dels att Lloyd inte var riktigt frisk i huvudet, och dels att Lloyd hade rätt.

Hur ojämn serien än är så är den läskigt edgy, och även om de ikoniska scenerna i serien är med i filmen så är inte filmen i närheten av lika edgy som serien. Till att börja med är den mer en samtidskommentar på Bush-erans politik än på Thatcher-eran, ordet "anarki" förekommer en gång och endast som referens till Sex Pistols gamla punkplatta, och "fascism" förekommer inte alls. Den har tappat sin stuns jämfört med serien, och nästan helt tappat budskapet. V är mänsklig, snarare än en naturkraft, och Vs uppror blir bara det godas kamp mot det onda istället för en kraftmätning mellan diametralt motsatta titaner.

Det andra synsättet då? Om jag glömmer bort allt vad serien handlar om, så tar V for Vendetta avstamp i post-9/11 och mitt i Irak- och Afghanistan-krigen och Echelon och vad vi skulle kalla Bodströmssamhället. Det neokonservativa är på frammarsch och den kristna högern dominerar politiken i USA med sitt anti-homo-budskap och anti-muslimska budskap. Med den här bakgrunden blir det fullkomligt naturligt att den slår an på diverse gräsrotiga anti-etablissemang-grupper som Anonymous eller Occupy-rörelsen.

V blir i det här synsättet en mänsklig motståndskämpe, en namnlös och ansiktslös Atlas som får bära oss alla på sina axlar och som får symbolisera oss alla, och Evey blir snarare en katalysator än ett instrument och arvtagare.

Det är ett jävligt tajt manus med flera parallella spår: Eveys och Vs relation, Vs revolution, Mr Finchs (Stephen Rea) utredning av den första bombningen av Old Baileys, och maktkampen inom partiet. Alla dessa går ihop i uppgörelsen femte november, ett år och en dag efter filmens öppning.

Den är fantastiskt väl skådespelad på ungefär alla håll. Nathalie Portman är en skådespelerska som behöver sträng regi, och det har hon fått här och gör fantastiskt bra ifrån sig. Stephen Fry busar som vanligt, men scenen där hans karaktär avslöjar sin sexuella läggning är i all sin lågmäldhet en av de starkaste: det märks att det är väldigt personligt det som händer där. Stephen Rea gör som vanligt en riktigt skicklig "skrynklig brittisk deckare"-tolkning.

Filmen håller jämnt bra kvalitet. Tim Piggot-Smith som sadistisk partiledare och inrikesminister från Junta är lite för enformig, och John Hurts kansler är överspelad, och det är filmens låga punkter. Filmens absolut starkaste scen är Valerie Pages (Natasha Wightman) brev till vem som helst. Den får mig fortfarande tårögd. Och montaget med dominobrickorna är snudd på genialt!

---

Jag är kluven till V for Vendetta. Å ena sidan missar den hela poängen med serien, och kvar är bara en del av karaktärsdesignen och ett antal nyckelscener. Å andra sidan är det en förbaskat bra film.

Så det är lite med sorg i hjärtat som jag kopplar bort Alan Moores serie varje femte november för att istället tittar på filmen som "bygger på serien illustrerad av Dave Lloyd".

 

[krank]

Jag har tagit mitt ansvar och sett den sista Harry Potterfilm som inte bara känns som en serie lösa scener: Harry Potter and the Prisoner of Azkaban.

Eller, nu är jag kanske orättvis. Jag har ju faktiskt inte sett de två sista än; faktum är att jag missat sexan också. Fyran och femman minns jag som så dåliga att det liksom inte blev mer...


Men skit i det nu! Harry råkar få sin "aunt" (öh, mosters... makes... syster?) att svälla upp som en balong när han blir arg över att hon förolämpar hans föräldrar. Han vet att man inte får använda magi utanför skolan, så han tar sitt pick och pack och sticker - ska man fucka upp ska man väl göra det ordentligt.

Men jaja, det löser väl sig och han kommer till Hogwarts. Men en mördare är lös (Sirius Black) och de läbbiga fångvaktarna från fängelset Azkaban finns överallt på skolan utifall mördaren skulle komma dit.


Okej. Boken är längre än föregående bok; filmen är något kortare än föregående film. Det ger ett stundtals hattigt tempo, men det funkar - filmen går att följa, den har en röd tråd. Not to mention att åtminstone huvudrollsinnehavarna nästan börjar kunna skådespela, de har en shitload av specialeffekter (som överlag åldrats bra) och så vidare.

Jag tänker dock, som tidigare fokusera på et övergripande perspektivet och hur stämning och element förändras genom serien.

Färgmässigt fortsätter filmerna mörkna. Det är svart redan från första scenen, som börjar mitt i natten. Bleka färger, mörker, dunkla omen, storm... Det är nästan så det blir överdrivet med den visuella svärtan. Däremot blir nästan varje "läbbig" scen avbruten av något skojjigt - som när Harry känner sig ensam i början, och vips kommer en lustig buss. Men det är ändå mörkt och regnigt. Det regnar och åskar till och med under filmens obligatoriska Quidditchmatch.

Skolan har fått sig en geografisk makeover (nu finns en definierad väg ut till Hagrid, Whomping Willow har flyttats) och är i allmänhet mer definierad, tydlig, detaljerad. Det är inte lika mys-saga längre. Dessutom fokuserar filmen väldigt lite på hela skoltraditionsaspekten. Husen är nästan bortglömda, och det enda vi ser av skolan är egentligen lektionerna. Någon får "poängavdrag" men vi vet inte vem som vinner. Det här känns som ett steg i det här med att växa upp, mogna, få bredare perspektiv.

Skolan har också fått en näraliggande by, Hogsmeade, som det typ är någon form av tradition(?) att elever får ta sig till ett par gånger per termin. Inget som sågs till i tidigare filmer, men visst. Även här känns det som att världen växer.

Förändring och brist på självkontroll löper som en tråd genom filmen. I förra filmen lärde vi oss att man inte alltid kan lita på vuxna; ibland gör de saker man upplever som orättvisa. I den här filmen lär vi oss att ibland tappar man kontrollen och gör något dumt. I förra filmen fick man kanske en utskällning som var orättvis. I den här filmen får man en som är rättvis.

Harry förlorar kontrollen redan i början av filmen. Senare kommer förvandlingsfolk in; klassiska symboler för pubertet och kroppsliga förändringar, att man inte känner igen sin kropp, och så vidare.

Dursleys är inte med så mycket; men Vernon sätts i perspektiv när hans syster är ännu värre. Men vi får se att han har en syster, en familj - sammanhanget blir lite större.

Dumbledore har en ganska liten roll i lösandet av problemen i filmen. Någon liten ledtråd och så, men man kan inte lita på att en vuxen ska komma och styra upp allting. Man måste själv styra upp om det ska bli uppstyrt.

Plotten är mer komplex, och lite svårare att hänga med i. Allt är inte lika rätframt, plot twisten mindre självklar, och hela tidsfipplarbiten gör att man tvingas tänka på berättelsen i ett nytt perspektiv. Berättelsens komplexitet och teman växer med publiken.

Harrys föräldrar får också lite mer definition. Plötsligt hade de vänner, folk som såg dem som jämlikar. De är inte bara mytiska figurer ur Harrys förflutna, utan människor. Det syns att Lupin till exempel inte var jätteförtjust i allt Harrys pappa gjorde. Det här med att vuxna förmänskligas tycker jag överhuvudtaget mycket om.

Draco Malfoy fortsätter exemplifiera svaga, rädda mobbare som egentligen inte är något större problem utan mer tillfälliga irritationsmoment. Det är mycket, mycket enkelt att förstå Dracos motivationer även här; det är nu tredje året han lever i Ofelbare Potters och Magiska Övermänniska Grangers skugga. Klart han tar till det enda vapen han har - käften, och lite bufflighet när han har sina kumpaner i närheten. Han har vuxit upp i ett hem där han fått lära sig att han och de renblodiga är överlägsna, och den självbilden passar dåligt med verkligheten.


Överlag tycker jag att det här är en fortsatt välfungerande eskalering; det är mörkare, mer komplext, och knyter an till den växande publiken. Dessutom fungerar filmen i sig själv; den är som sagt lite hattig men har en röd tråd, introducerar inte alltför många nya figurer, och har som sagt grymt snygga (och MÅNGA) effekter. Fick de mycket större effektbudget kanske?

Oh! Oh! Kärlek! Jag höll på att glömma det; i den här filmen ser vi det här med kärlek beröras - väldigt, väldigt lite. Ron och Hermione håller en och annan hand och så; överhuvudtaget finns här ett element av begynnande sexuell eller åtminstone romantisk spänning.


BETYG: 4/5

 

[slanfan]

Oj, det här var godis. GODIS!

Jag har sett The Duellists från 1977.

Året är 1800, Napoleon är frankrikes kejsare. Alla klär sig snyggt. Heder eller kanske ära är viktigt som tusan.

Efter en relativt mild förolämpning hamnar de två officerarna D'Hubert och Feraud i en situation som enbart verkar kunna lösas med våld. För att någon av dem skall kunna bevara sin heder måste den andre dö. En duell krävs. Genast blir det krångligt då den ene skadas och duellen avbryts. Men skam den som ger sig, man kan alltid duellera igen vid ett senare tillfälle.

Det här är en makalös film. Jag tror knappt mina ögon när historien utvecklas. Hur tänker dom, vem skulle vilja slåss med svärd? VEM?

Det är svettigt, blickarna flackar, ibland ser man rädslan, sammanbitet och alltid korrekt. Sekonder, Värjor och Sablar.

De två männen har omgivningens blickar på sig, att backa eller be om ursäkt är inte en möjlighet. Att de båda har helt olika uppfattning om situationen får allt att eskalera.

Duellerna är löjligt välgjorda. Keith Carradine och Harvey Keitel storspelar! Birollerna storspelar.

Enligt IMDB är detta första gången Ridley Scott regisserar en fullängdare. Två år senare kommer han släppa Alien. Han är sjukt bra redan.

Spoiler

Jag tittar på listan av filmer Ridley har regisserat, det är ju vansinne såhär i början, The Duellists, Alien, Blade Runner, Thelma and Louise och några till på 14 år... Och den här kan fanimig vara den bästa.

5 totalt onödiga dueller av 5. och ett +.

 

[slanfan]

Jag har ont i magen av skratt.

Jag har sett The Princess Bride från 1987.

Två infallsvinklar på den här filmen.

1. Det är jättejobbigt att den kvinnliga huvudrollen är helt maktlös och bara ska räddas hela jävla tiden.

2. Jävlarns!
En farfar/morfar läser en saga för sitt barnbarn. Det är en klassisk saga med fääktning, jättar, list, kärlek, hämnd och slemmiga skurkar.

Dialogen är absurt underhållande. Underfundig humor i nästan varje replikskifte. Birollerna är fantastiska och behandlas med värdighet. Handlingen är hyfsat förutsägbar, men har faktiskt några ordentliga twistar. Dessutom är den 100% DnD! (ok, nej, den har inget med DnD å göra, men känslan är där) Hjälten är en total sagohjälte, kvinnan han älskar är (tråkigt nog) en total sagokvinna.
Det är fantastiska specialeffekter av den gamla typen, den som aldrig åldras!

Buttercup: You're the Dread Pirate Roberts, admit it.
Man in Black: With pride. What can I do for you?
Buttercup: You can die slowly, cut into a thousand pieces.
Man in Black: Tsk, tsk. That's hardly complementary Highness. Why loose your venom on me?
Buttercup: You killed my love.
Man in Black: It's possible. I kill a lot of people.

Den får 4 hastigt utförda mirakel av 5, med en triggervarning för tråkig kvinnoroll.

 

[wilper]

Pitch Perfect (2012)

http://www.imdb.com/title/tt1981677

Klipp från Pitch Perfect har smugit in i min YouTube-ström de senaste månaderna. Men det var först nu på morgonen som jag tog mig tid att faktiskt se filmen. Så jag kom in i denna acapella-tävlings-temade romantiska komedi efter att ha sett musiknumren redan tidigare.

Det gjorde katten inte ett dugg.

Ja! Det är college. Det är förutsägbart. Det är sockersött romantiskt.

Och ja, det är riktigt riktigt bra.

Just nu sitter jag i ruset efter filmen och sätter en femma. Om någon dag när det fått smälta in blir det nog en fyra, om än en stark sådan.

Den här filmen ser jag gärna om.

 

[Jocke]

Jag har sett The Duellists från 1977.

Typ den bästa filmen!

 

[Max Raven]

Jag har sett Pansarkryssaren Potemkin.
<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/kS5kzTbNKjs"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/kS5kzTbNKjs" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

Kort: Året är 1905. Besättningen på kryssaren Potemkin begår myteri mot sina ledare när dessa försöker avrätta besättningsmän för att de uttryckt avsky mot en soppa lagad på ruttet kött.

Här har vi ett stycke filmhistoria. Flera filmer är välkända, och det är rätt coolt att se hur fokus oftast ligger på folkmassorna. Den har råkat ut för en del censur, rädslan för ryssen som spökat antar jag. Jag tycker mig inte ha blivit nämnvärt påverkad (DÖD ÅT TSAREN). Jag antar att man kanske skulle kunna lockas att bli kommunist eller något (KAMRATER! NER MED ÖVERHETEN!) men jag känner att det är lite en fråga om tiden - har inte Myteriet på Bounty liknande handling, men den har ingen brytt sig om att censurera? Det känns som att det var det kalla kriget som spökade, och där stod Sverige på USAs sida, så (DÖD ÅT DE VITA*)... En del av kameragreppen är grymt coola - undrar lite hur de fixade de svepande rörelserna - och mängden statister de har här, som syns, är också rätt fräckt.

Berättelsen verkar följa historien tämligen troget - iofs skippar de vad som hände skeppet senare. Ja ja.

Betyg: 3 av 5. Ett stycke filmhistoria, komprimerad speltid.

Bechdel: Tekniskt sett? Det är mer monolog än dialog i filmen, men det finns kvinnor som pratar med kvinnor om annat än en man.

*(FAKTION UNDER INBÖRDESKRIGET I RYSSLAND)

 

[krank]

Jag har sett om Captain America: The First Avenger och här är några spridda kommentarer:

- Det är väldigt mycket snoppar och väldigt lite snippor i filmen. Jag tror att jag räknade till tre snippor med talroll, varav... två med namn? Jag gissar att originalserien också var väldigt mansdominerad, men kom igen - kunde man göra om den fulrasistiske steretypen Mandarin till... öh, det de gjorde med honom i Iron Man 3, så kan man tammefan göra om doktor Erskine eller 2-3 i Caps gäng till kvinnor också. Det är inte som att vi snackar om någon historisk "korrekthet" här.

De gör nåtslags halvhjärtad blinkning mot kvinnors svårigheter under perioden genom att uttryckligen göra så att Peggy Carter är där för att Philips "took a chance", och så vidare. Och hon får skjuta pistol ett par gånger. Men det spelar fan ingen roll; hennes huvudsakliga roll i filmen är likförbannat att vara den som tror på Cap när ingen annan gör det samt agera kärleksintresse. Det här är skalet till en stark kvinnlig roll, men skriven av någon som överhuvudtaget inte vet hur man skriver starka kvinnor. Eller förstår vad "starka kvinnor" är.

Alltså; jag säger inte att filmen hade behövt stå på de feministiska barrikaderna, bränt BH:ar och vägrat raka sig under armarna. Jag säger att det är jävligt synd att det 2013 tydligen inte går att låta kvinnor vara människor i superhjältefilm.


- Jag gillar hur filmen jobbar med återkommande symbolik och repliker. Det är snyggt.

- Jag gillar filmens design och look; den känns verkligen krigsfilm-med-superhjältar. Plus weird tech, då. Men stilen känns helt rätt, väldigt WW2. Och nu skiter jag i huruvida det faktiskt stämmer; jag har inte sett speciellt många WW2-krigsfilmer för att sådana tenderar att vara tråkigare än döden och dessutom rätt estetiskt trista.

- Jag gillar inte Hydras hälsning, den är ful och fånig. Men det är roligt att de har vapen och fordon som närmast får mig att associera till GI Joe eller M.A.S.K.

- Doktor Erskine har en oerhört naiv inställning till hur svaga/mobbade människor hanterar att få en massa makt. "They know compassion" indeed. Tvärtom är det ju de tidigare mobboffren som får makt som blir de värsta mobbarna och sitter på en massa vrede och revanchlystnad.

- Tommy Lee Jones har nästan alla av filmens roligaste repliker.

- Det är närmast läbbigt med nationalism här. Och hyllande av soldater och av att "göra sin plikt" i en armé. Mest parodiskt blir det mot slutet där den onde, onde Red Skull säger att han ser en framtid utan flaggor, och det blir liksom droppen för Cap som då får kraften att slutföra striden. Rogers är överhuvudtaget en jävligt läbbig snubbe; ganska ordentligt hjärntvättad med nationalism. Det vore fantastiskt att se det problematiserat i framtida filmer, ungefär som Millar gjorde i Ultimates. Där Cap får vara konservativ sexist, och visa att 50-talets värderingar kanske inte är något att hylla när allt kommer omkring. Eller ja, lite så iaf.



Det är en ruskigt snygg actionrulle som funkar apbra i 3D. Kombinationen nazister, weirdtech och superkrafter fungerar väldigt bra, vilket heller kanske inte var helt oväntat. Även om jag nog föredragit mer nazister och mindre Hydra. På ideologiskt plan har den många fel, dock.

BETYG: 4/5



EDIT: Haha! Jag tyckte väl att jag kände igen henne: Jenna Coleman, som är Clara i Doctor Who, spelar ganska menlös tjej som raggats upp av Bucky i början av filmen. Hennes rollfigur heter "Connie". Hennes tjejkompis, också uppraggad, heter "Bonnie". Oh dear.

 

[Krille]

• Harry börjar med att smyga med magi under täcket och låtsas sova när farbror Vernon tittar till honom.
• Remus Lupins lektioner handlar om boggards, varelser som tar formen av ens värsta fasa men som kan vändas bort med ett skratt - och en sådan används också för att träna Harry att tåla dementors.
• När Snape tar över Remus lektioner, eftersom Remus är indisponerad, handlar de om varulvar, varelser som notoriskt inte är vad de verkar.

 

[Rymdhamster]

Hjälten är en total sagohjälte murder hobo

Så, jag lagade ditt inlägg åt dig

Spoiler

Fem jäkla år som dread pirate Roberts. Undrar hur många han dödade eller beordrade skulle dödas under den tiden. Rik borde han i alla fall vara. Och ja, jag tycker det är skitkul!