Efter bokklubb, filmklubb och speltimme tänkte jag att vi kunde testa med en serierecensionstråd.
Med "serie" menar jag rörliga bilder som är uppdelade i avsnitt och som man kan se på sin dator eller TV.
Med denna vida definition räknas både de 8 Harry Potter-filmerna och Wil Wheatons TableTop som serier.
Jag vill gärna ha (men kräver inte) info om:
- Seriens namn (gärna både svenskt och utländskt om de skulle skilja sig åt)
- Seriens originalspråk och om den finns textad och/eller dubbad.
- Format (TV/film/webb)
- Genre (en serie kan tillhöra flera genres, t.ex. är Hellsing action/animation/fantasy/horror)
- Antal säsonger/avsnitt/längd
- Årtal (från-till)
- Om serien är avslutad eller fortfarande går
- IMDB- och/eller Wikipedia-länk
- Youtubelänk med smakprov.
- Bilder
Givetvis vill jag också att ni berättar vad serien handlar om och om den baseras på något annat, eller har fått uppföljare.
Sist men inte minst: vad ger ni den för betyg (eftersom serier kan vara olika bra vid olika tidpunkter få ni gärna ge flera betyg).
Eftersom det kan ta lång tid att se igenom en serie är detta bara en tråd och det är inget krav att ni sett serien nyligen.
The Sacred Blacksmith / Seiken no Burakkusumisu / ??????????????
Japansk fantasy/anime för TV som både finns dubbad till och textad på engelska.
En säsong från 2009, 12 st 25-minuters avsnitt.
Seiken no Burakkusumisu är från början en serie om 16 stycken romaner av Isao Miura, som 2009 blev både en manga- och anime-serie.
Serien utspelas i en pseudo-europeisk medeltid. För 44 år sedan utkämpades det stora Valbanill-kriget där alla sidor använde kontrakt med demoner för att bli mäktigare. När man kom på att demonkontrakten korrumperade själva jorden slöt man fred och förbjöd kontrakt med demoner.
Huvudpersonen är en kvinna, Cecily Cambell, en tredje generationens riddare som just tagit på sig rollen som den fria handelsstadens väktare efter sin faders död. I början av serien blir hon räddad tre gånger av Luke Ainsworth, en mystisk person som med ett exotiskt vapen (en katana) och som visar sig vara smed. Till sin hjälp har han Lisa, en lika mystisk liten blond flicka med alvöron och som bor i smedjan och hjälper honom att smida.
I serien slåss Cecily och Luke mot olika demoniska varelser, som inte borde finnas eftersom det är förbjudet med demonkontrakt. Bakom alla demonattacker verkar det finnas en främling i svart kåpa som alltid lyckas komma undan. Under seriens gång får vi se hur Cecily utvecklas från en gröngöling som knappt kan hantera ett svärd till att bli en mycket kompetent krigare. Samtidigt avslöjas mer och mer om Lukes och Lisas hemliga bakgrund. Och sen finns även en spirande kärlekshistoria i bakgrunden.
Det jag tycker om med serien är att kvinnorna är lika kompetenta som männen. Visst finns personer som tycker att Cecily inte borde ägna sig åt något så manligt som att vara riddare, men det är ingen som förbjuder henne att vara det. Och visst finns det manliga krigare som ser ner på de kvinnliga, men de får ofta bita i gräset när det visar sig att de kvinnliga krigarna är minst lika bra som männen.
Ett annat genomgående tema är att Cecily kämpar för sina riddarideal: man ska alltid göra sin plikt, man ska alltid hjälpa och skydda sina vänner, man ska bara slåss i självförsvar eller för att skydda de försvarslösa och man ska aldrig döda någon om man verkligen inte måste. Ideal som många andra riddare i serien har svårt att leva upp till.
Till sist måste jag säga att jag är mycket förtjust i de personliga demonsvärd som finns i serien.
True Detective
Crime/Horror
1995, Louisiana. En kvinna hittas mördad och utplacerad i något som tyder på en rituell eller ockult scen. Två poliser, Hart (Woody Harrelson) och Cohle (Matthew McConaughey) börjar sin utredning.
2012. Nya detektiver intervjuar Hart och Cohle om vad som egentligen hände.
Serien är långsam, sydstatssläpig och än så länge verkar det vara en krypande långsamt vridande spiral neråt. Att Hart och Cohle har problem med sina respektive liv är snabbt uppenbart, men mer och mer kommer fram och spiralen vrider sig sakta nedåt mot mörkret.
4 av 8 avsnitt i säsong 1 har sänts. Jag ger den just nu 5/5 i betyg. Det är det bästa TV jag sett på ett bra tag. Jag säger inget mer än så utan spoilertagg.
Storuggla said:
True Detective rockar rostat bröd. Extra rollspelsnördsbonus i avsnitt fyra dessutom.
Jag kan bara instämma efter att precis ha avnjutit avsnitt fem! Fantastisk serie. Lovecraftbonus i tre av fem avsnitt. På rostbrödstemat: fem av fem toasters i betyg.
Jag blir så snabbt uttråkad av tv-serier att jag sällan klarar att tvinga mig igenom ens första avsnittet, men True detective fastnade jag på en gång för. Aldrig varit med om en tv-serie som blir intressant så snabbt.
Antagligen beror det mkt på formatet, där de hoppar mellan 95 och de nutida förhören. Scenerna är tillräckligt korta för att man inte ska bli uttråkad och de lockar hela tiden med att man ska få veta mer om fallet eller Rust. Den tappade lite när de slutar med förhören/tidshoppen.
Det negativa är väl att Rust edgyness och batman-röst kan bli lite väl fånig ibland och att det är lite väl mkt effektsökeri med all pedofili och sånt.
Det avslutar lite svagare men får ändå 5/5 från mig med.
Trailer Park Boys är underligt. Det är en kanadenisk tv-serie och tre filmer om Ricky som oftast försöker sig på mer avancerade ord än han klarar av, Julian som alltid har en black russian i handen och Bubbles som bor i en trailer park och försörjer sig på småbrott närhelst de kan. Tyvärr är de inte de vassaste knivarna i lådan så det går som det gör. Julian försöker ibland lämna det kriminella livet, men det skiter sig alltid tack vare att hans kompis Ricky är en komplett idiot som tror han är smart och på att Bubbles gillar katter och gokarts. Trailer parken styrs av den alkoholiserade Mr Lahey med hjälp av sin assisten Randy som aldrig har en skjorta på sig, dessa två försöker alltid vräka våra hjältar eller än värre, få dem arresterade.
Serien är filmad som en mockumentary som följer de tre vännernas liv medan de åker in och ut ur fängelse. Det svärs en hel del och odlas en del jazztobak.
Serien är vansinnigt populär i Kanada, själv tycker jag den är... okej, jag har fastnat men kan inte säga just varför. Det är lite som om Jönssonligan rökt på och sedan försökt med sådana stora kupper som att sno en bankomat.
Jag ger serien 8 av 11.5
Storuggla, ta din skala och göm den
Storuggla said:
Uppdatering: Jag ligger nu på säsong 5 och jag uppgraderar den till 9,7 av 11,5. Det här är det roligaste Kanada producerat, tvåa efter ridande polisens röda tunikor.
- THE KILLING
- Seriens originalspråk: Engelska
- Format: Netflix. Men borde finnas på DVD. - Genre: socialrealistisk polisserie som kretsar kring mordgåta. Delvis också relationsdrama - Antal säsonger: Tre, fjärde på väg (de två första säsongerna hänger dock ihop eftersom de handlar om samma fall) - Wikipedia-länk:http://en.wikipedia.org/wiki/The_Killing_(U.S._TV_series)
En välproducerad polisserie som utspelar sig i Seattle. Påminner lite om The Wire, men är en mer traditionell serie om att lösa mordfall. Bygger på den danska serien Forbydelsen (sv. Brottet). Joel Kinnaman bra i huvudrollen som en av två poliser. Intressant om Seattles fattigare delar. Vad jag dock inte gillar är att serien känns ganska schematiskt uppbyggd (en "grej" per avsnitt). Mitt betyg är 4 av 5.
The Dresden Files
Originalspråk: engelska (borde finnas textad på svenska någonstans)
År: 2007, 1 säsong, 12 avsnitt
Genre: urban fantasy
The Dresden Files är en bokserie (2000-) av författaren Jim Butcher, det också blivit ett rollspel och en grafisk novell. 2007 gjordes en TV-serie, löst baserad på böckerna, för Sci-Fi Channel med Nicolas Cages som exekutiv producent. Huvudrollen, Harry Dresden spelas av Paul Blackthorne, även känd för att spela polisen Quentin Lance i Arrow. Sci-Fi Channel la ner TV-serien efter första säsongen.
Huvudpersonen i Dresden Files är Harry Dresden, en trollkarl i ett nutida Chicago, i en värld där det finns Varulvar, Vampyrer, älvor, demoner och drakar. Det är vad man brukar kalla för urban fantasy.
Harry Dresden har en kombinerad trollkarls- och detektivbyrå som löser komplicerade fall för kunder som är villiga att betala $500 per dag.
Även om det finns övernaturliga varelser är det inte meningen att vanliga människor ska känna till detta, vilket ställer till problem för Harry när han samarbetar med den "vanliga" kvinnliga polisen Karin Murphy, som i flera svårlösta fall tar in honom som konsult åt polisen.
Varje avsnitt är ett separat fall och har inte så mycket med tidigare fall att göra, förutom tillbakablickar och återkommande karaktärer.
Förutom Harry och Murphy är spöket Bob en av de karaktärer som är med i alla avsnitt. Bob är en gammal trollkarl (dog c:a 900 e.kr. som dömts till att aldrig få frid och som därför bor i sin egen döskalle i Harrys laboratorium.
Serien är inte lysande och är nog mest intressant för de som tycker om Urban Fantasy och Jim Butchers böcker. Betyg 6/10.
Förövrigt så tog True Detective alltså slut igår. För att undvika all sorts spoiler nöjer jag mig med att säga att säsong 1 av True Detective får 5/5 och är nog det bästa jag sett på TV.
Pandora Hearts / Pandora H?tsu / ???????
Japansk sh?nen anime, finns textad på engelska, men inte dubbad.
Genre: gaslight fantasy / mystery / psychological thriller
År 2009, 1 säsong, 25 avsnitt
(det ska även finnas 5 st Pandora Hearts Omake, d.v.s. extraavsnitt på DVD:n som jag inte har sett)
När jag gjorde lite research på Pandora Hearts fick jag reda på att den räknas som sh?nen anime, vilket var en helt ny term för mig (ja, jag är ny i anime-träsket).
Normalt delar man in anime i 5 delar (det finns fler sätt att dela in det i, som hentai etc, men jag tänkte inte låta den här tråden gå NSFW... än i alla fall).
Kodomomuke anime - för barn
Sh?nen anime - för tonårskillar
Sh?jo anime - för tonårstjejer
Seinen anime - för män
Josei anime - för kvinnor
Pandora Hearts är från början en mangaserie (2006-) av Jun Mochizuki, 2009 blev den anime.
Handlingen utspelas i ett 1800-tals-pseudoeuropa i en värld där det finns "demoner".
Huvudpersonen är Oz Vessalius/Bezarius (ni vet, japaner/européer klarar inte av språket så bra; B/V, R/L - same shit, different name )
Oz är en 15-årig arvtagare till ett av de fyra (fem) hertighusen.
För hundra år sedan fanns 4 hertighus: Baskerville, Rainsworth, Nightray och Barma; men Glen, Baskervilles överhuvud, öppnade en port till helvetet som slukade hela hans huvudstad, Sabrie/Sablier (same shit different names). Jack Vessalius kämpade mot Baskerville och räddade därmed resten av världen från att följa med ner i helvetet. Som tack fick Vessalius-familjen ta över hertighuset från Baskerville.
Förutom de fyra hertighusen finns den hemlighetsfulla organisationen Pandora, vars uppgift är att förstå/kontrollera "The Intention of the Abyss", som är helvetets härskare.
Demonerna och helvetet skiljer sig från vad vi är vana vid. Helvetet kallas "the abyss" och är en mardrömsvärld (med betoning på "dröm"). Demonerna kallas "chains" och är ofta (men inte alltid) mardrömsversioner av olika karaktärer från "Alice i underlandet"; white rabbit, cheshire cat, dormouse, mad hatter,...
Människor kan ingå kontrakt med demonerna, det finns 2 former: illegala och legala kontrakt. Vid ett illegalt kontrakt får människan en magiskt tatuering av en klocka på bröstet, när timvisaren gått ett varv dras både demon och människa ner i helvetet. Vid ett legalt kontrakt får människan ingen tatuering och är i princip odödlig tills denne blir dödad (och åker då direkt till helvetet). En annan skillnad är att vid illegala kontrakt är demonen i kontroll och vid legala kontrakt är människan i kontroll - ni kan själva räkna ut vad som är angenämast.
Historien börjar på Oz' 15-årsdag när han ska genomgå sin "coming of age"-ritual, en manbarhetsrit som mest liknar vår konfirmation.
Innan ritualen ramlar ha ner i i ett hål och hittar en omärkt gravsten som någon hängt ett fickur över. När Oz tar fickuret förflyttas han till ett flickrum där en flicka säger att hon hatar honom och försöker döda honom, men han kommer till sina sinnens fulla bruk igen. Var det en dröm? Han behåller fickuret.
Ritualen på kvällen avbryts av människor dolda i kåpor som skickar Oz till helvetet för hans synder skull. De tycks tro att han är anti-krist eller liknande.
I helvetet räddas han av en flicka som liknar flickan som försökte döda honom när han tog fickuret. Flickan kallar sig för Alice, men är också helvetets mäktigaste demon, B-rabbit (B = bloody/black), en jättelik svart kanin som slåss med en lie.
Alice berättar att hon förlorat sitt minne (hon är en demon och kommer inte ens ihåg hur ett kontrakt fungerar) och att hon måste ta sig ut från helvetet för att återfå det. Oz lovar att hjälpa henne och ingår ett (illegalt) kontrakt...
Alice visar sig vara en väldigt konstig demon; även om hon bestämmer (kontraktet är illegalt) så är hon inte alls ond och blodtörstig som demoner brukar vara.
Serien handlar dels om jakten på Alices förlorade minnen och dels på Oz' väg in i vuxenvärlden: Vem är han? Vad är hans roll i världen? Varför hatar hans far honom? Och framför allt: var har hänt med hans försvunne far?
Pandora Hearts är "klassisk anime" på så sätt att det handlar om huvudpersonerna utveckling och kamp för att förstå sig själva, men är samtidigt en mysterie-serie: Vad hände egentligen för 100 år sen vid tragedin i Sabrie? Varför är Alice inte som andra demoner? Och varför verkar Oz sammanlänkad med Alice långt innan han träffade henne?
Det är en småmysig serie och jag ger den: Betyg: 8/10.
Fairy Tail / Fear? Teiru / ???????? Japansk fantasy/sh?nen anime
(jag verkar ha snöat in på fantasy sh?nen, det här är min tredje recension om sådan anime) Originalspråk: japanska, finns både dubbad och textad till egelska.
År: 2009- Säsonger: hittills 4 stycken och 175+ avsnitt (serien slutade mars 2013 och fortsatte april 2014).
Fairy Tail började som manga 2006 illustrerad av Hiro Mashima, för att bli anime 2009.
Serien utspelar sig i den magiska världen Earth Land, i det lilla fredliga kungariket Fiore som "bara" har 17 miljoner innevånare (jag antar att de jämför med Japans befolkning).
Av befolkningen har c:a 10 % magiska krafter. De som bestämmer sig för att utveckla sina krafter kallas magiker och är normalt anslutna till ett magikergille.
Huvudpersonen, Lucy Heartfilia, är en 17-årig blond tjej som bestämt sig för att försöka bli medlem i Fairy Tail, en av de mest berömda magikergillena. Lucy är en Celestial Wizard, vilket betyder att hon kan frammana olika spirits med hjälp av nycklar och de mäktigaste andarna är zodiakens 12 stjärnbilder.
I första avsnittet av serien kommer hon till en stad där hon får höra att en berömd magiker, Salamander från Fairy Tail, befinner sig.
Samtidigt från från andra änden av staden kommer Natsu Dragneel som också är på jakt efter Salamander. Natsu är något år äldre än Lucy, har rosa hår med på tok för mycket hårgelé i ("spikey hair" som är populärt i anime). Natsu har även en blå katt, Happy, som både kan tala och flyga.
Det visar sig att det är en bedragare som använder sig av Salamanders goda namn för att locka unga flickor till sitt skepp, där han kidnappar och säljer dem som slavar.
Lucy har just avslöjat bedragaren och använt en av sina andar, "vattumannen" (som inte alls är en man, utan en sjöjungfru), för att få skeppet att stranda med hjälp av en tsunamivåg.
Samtidigt börjar Natsu elda upp sig över det faktum att bedragaren smutsar ner Salamanders och Fairy Tails goda namn och rykte...
Det visar sig att Natsu är salamander, en fire dragon slayer (extremt destruktiv magi), och han tar med Lucy till Fairy Tail, där Lucy och hennes nya vänner ger sig ut på olika uppdrag.
***
Det här är nästan perfekt anime på så sätt att den har allt som en anime-serie ska ha. Om ni tycker att det är bra återstår att se...
Fairy Tail guild har c:a 50 medlemmar, där majoriteten verkar vara mellan 16-20 år gamla (motsvarar "skolkamrater" i annan anime).
Alla har sin egen magi: ande-magi, eld-magi, is-magi, klädbytar-magi, kort-magi, kroppsförändrings-magi, storleksförändrings-magi,... - you name it och det finns antagligen. För de som tycker om olika magier och och konstiga krafter är den här serien rena guldgruvan.
Dessutom verkar de flesta magiker ha en (eller flera) skruvar lösa - något Lucy påpekar bara fem minuter in i andra avsnittet.
I gilleshallen finns en anslagstavla med olika jobbuppdrag som magikerna kan ta, klarar de uppdragen så får de betalt. Valutan är "Jewel" och verkar baserad på japanska Yen (hyran för Lucys lilla lägenhet är 70000 jewels i månaden).
Vissa uppdrag klaras av på något avsnitt, men de flesta uppdragen bildar story arcs på 10, 20 eller 30 avsnitt.
Dessa långa story arcs gör att tiden går långsamt i serien. Det har inte ens gått ett år i serien när man kommer till avsnitt 120.
Fokus i serien ligger på vänskapen mellan alla magiker i Fairy Tail-gillet, alla gör allt för att hjälpa varandra och det är ofta genom vänskap som man besegrar fiender.
Däremot kan ni glömma allt vad romantik heter. Trots att vi talar om ett par dussin tonåringar av blandat kön så finns det knappt några hormoner alls i rörelse. Och de som blir förälskade blir sjukligt besatta och denna kärlek är normalt obesvarad.
Serien har väldigt många återkommande karaktärer (bl.a. hela Fairy Tail-gillet), men alla personer har väldigt tydlig personlighet, utseende och magi - så det är inget problem att skilja dem åt (eftersom det är en magisk värld så är det t.ex. helt naturligt att ha rosa, blått eller grönt hår).
Även om serien är jämlik på så sätt att kvinnliga magiker är minst lika mäktiga som de manliga, är den fortfarande sunkigt könsstereotyp:
- killarna tävlar om vem som har störst muskler.
- tjejerna tävlar om vem som ser bäst ut i bikini och vem som har störst bröst.
Detta är dock inte seriens fel, utan är genomgående för nästan all anime.
Det finns vad som kallas "beach"-avsnitt vars syfte egentligen bara är att visa personerna i baddräkt. Det finns även något som i anime/manga som kallas fan service som i det här fallet bara är fåniga pinupp-bilder.
Jag tycker att serien börjar jättebra och det är antagligen en utmärkt inkörsport för de som vill prova på anime. Nackdelen är att i VARJE ny story arc möter de fiender som är mäktigare än något de mött tidigare. Och när de klarat av fiender som bara kan beskrivas som halvgudar känns följande fiender bara löjligt övermäktiga.
Jag ger första säsongen
9/10
i betyg.
Och sänker sedan betyget ett steg för varje ny säsong.
Det finns även ett antal OVA-avsnitt som INTE är sevärda.
XIII
Action med hemlig agent som förlorat minnet.
Fransk-Kanadensisk serie på engelska (borde finnas textad på svenska, men den version jag såg var otextad). XIII: The Conspiracy (2008) : 2 st 45 minuters avsnitt (finns även ihopklippt till en 90 minuters långfilm). XIII: Season 1 (2011) : 13 st 45 minuters avsnitt. XIII: Season 2 (2012) : 13 st 45 minuters avsnitt.
Om ni tycker att "hemlig agent som tappat minnet" låter som en Bourne-film är ni inte helt fel ute.
TV-serien XIII bygger på den belgiska tecknade serien med samma namn av Jean Van Hamme och William Vance, som i sin tur är löst baserad på Robert Ludlums bok Identitet Kain, som även filmen Bourne Identity bygger på.
När jag började titta på denna serie var det de 13 avsitten av säsong 1 som jag såg. När jag tänkte skriva denna recension och gjorde lite research upptäckte jag att även The Conspiracy och säsong 2 fanns.
Serien handlar om en man som vaknar upp efter en olycka. Han har förlorat minnet och det enda speciella med honom är en tatuering på vänster bröst/skuldra där det står XIII. Det visar sig snart att han är bra på att mörda folk och att flera människor vill ha ihjäl honom. Men det finns andra människor som vill hålla honom vid liv och att han ska återfå minnet och därmed komma ihåg vissa saker som bara han känner till. Det visar sig att det är en konspiration som sträcker sig ända upp till USAs president (3 st presidenter närmare bestämt, varav en är mördad).
Under seriens gång försöker XIII reda ut vem han är och vad han har gjort, samtidigt som han försöker undvika dem som vill döda honom.
The Conspiracy bygger på den tecknade serien, säsong 1 är en fristående fortsättning med samma personer... och säsong 2 är bara dravel och skulle aldrig ha gjorts.
Det går alldeles utmärkt att se säsong 1 utan att ha sett The Conspiracy (jag gjorde så), men det är lite lättare att förstå säsong 1 om man sett The Conspiracy.
XIII: The Conspiracy och säsong 1 är en väldigt spännande och väl sammanhållen agentserie, medan säsong 2 inte har ett dyft med de två första att göra och är ren dynga. Jag orkade i alla fall bara se 3 avsnitt av säsong 2 innan jag tröttnade.
Så här börjar The Conspiracy:
Så här börjar XIII, säsong 1:
Och jag vägrar länka till säsong 2 för den är så jävla urusel.
Betyg för XIII:
The Conspiracy 8/10
Säsong 1 8/10
Säsong 2 1/10
Det är förstås en populärvetenskaplig dramadokumentär - för oss som inte sov i skolan så är den mer inspirerande än utbildande, och som ger, öh, perspektiv, på tillvaron. Serien presenteras och berättas av Neil DeGrasse Tyson, och han har stora skor att fylla, eftersom det är "uppföljaren" till klassiska Carl Sagans epos. Men han gör det väl och han gör det lekfullt och allvarsamt.
Han vandrar i fantastiska miljöer, både på jorden och annorstädes, och beskriver och förklarar. Han bläddrar i förstautgåvan av Principia och i Newtons korrespondens, han visar hur fixstjärnor flyttar på sig med hjälp av ett streck på himlen och han tar oss med till Oort-molnet och dess smutsiga snöbollar som med lite otur kan bli kometer på vår himmel. Då och då får vi besöka historiska personer, och istället för att göra en reenactment så blir det en animation istället, och det fungerar förvånansvärt väl!
Det är svårt för en uppföljare att bli lika klassisk som dess föregångare, men jag tycker faktiskt att Cosmos: A Space-Time Odyssey har potentialen att göra det.
Däremot är jag rädd att Cosmos: A Space-Time Odyssey kommer att falla lite i glömska om ett halvår. Men det beror inte på att serien är dålig eller att den har fel eller att tiden utvecklas vidare, utan för att vi bor i ett samhälle där nästa kändisfadäs i Let's Dance spelar mer roll än vetenskap. För trettio år sedan satt hela Sverige klistrad framför TVn när Carl Sagan tog oss med på fantasins rymdskepp; idag vet Sverige inget mer om den nya än att man kunde skrocka åt hur puckade amerikaner är då det fanns en liten artikel i Aftonbladet om upprörda högerkristna amerikaner som rasade eftersom den inte säger något om kreationismen.
Black Lagoon / Burakku Rag?n / ?????????
Action/Criminal/Seinen (adult) Anime
Japansk serie, finns både textad och dubbad till engelska
Säsong 1 (2006), 12 delar à 25 minuter
Säsong 2, Second Barrage (2006), 12 delar à 25 minuter
Säsong 3, Roberta's Blood Trail (2010) OVA på 5 delar à 25 minuter recenserad av Krille
Oj vad var skönt att se en animeserie som inte handlar om ungdomar som springer runt i sjömanskostym.
Black Lagoon handlar om en typiak japansk kontorsnisse, Rokuro "Rock" Okajima, som arbetar 10 timmar om dagen, 6 dagar i veckan, på ett multinationellt företag. En dag får han i uppdrag att transportera en väska per båt över Malackasundet. Båten blir kapad av tre personer som kidnappar Rock och hans väska.
Till att börja med är Rock inte så orolig. Han tror att hans företag ska betala en lösensumma för honom och sen kan han åka hem till Japan igen. Men hans arbetsgivare reagerar inte alls som han tänkt sig. Istället skickar de legosoldater; inte för att rädda honom, utan för att döda honom och kidnapparna samt att återta väskan. Tydligen har företaget ägnat sig åt viss illegal aktivitet och är beredda att gå nästan hur långt som helst för att tysta ned detta.
Men Rocks snabbtänkthet räddar livet på både honom själv och kidnapparna. Efter detta har han ingen lust att återvända till Japan och ansluter sig till kidnapparna istället, som kallar sig för Lagoon Trading Company.
Lagoon Trading Company är ett litet företag som åtar sig olika uppdrag utan att ställa frågor.
Förutom Rock består företaget av:
Dutch, ledaren som är en vietnamveteran som äger en 24-meters patrullbåt.
Benny, en datorexpert från Florida.
Revy, en halvkinesiska från New York som går under smeknamnet "two hands" för att hon ofta skjuter med två pistoler samtidigt.
Lagoons bas är Roanapur, en laglös stad som är helvetet på jorden. Den ligger i närheten av Ko Chang på gränsen mellan Thailand och Kambodja och är bl.a. den stora smugglingsporten för heroinet från den gyllene triangeln.
Vi får sedan följa hur den oskyldiga, godhjärtade Rock dras in i en fullständigt hänsynslös kriminell värld där ett liv inte är värt många kronor och får se hur det påverkar honom.
Serien tar upp all sorts kriminalitet, som trafficking, barnporr och snuffmovies. Det här är definitivt inte en serie för barn.
Här är ett exempel på en uppgörelse mellan två fraktioner i Roanapur:
Det här är inte den bästa animen som jag sett, men för de som inte tycker om "sjömaskostyms"-anime är detta en utmärkt serie.
Nyaruko: Crawling With Love / Haiyore! Nyaruko-san / ????! ??????
Japanska (textad på engelska)
Satir/komedi/romantik
Seinen (vuxen) anime Säsong 3: Nyarko-san: Another Crawling Chaos (2012) 12 st 25 minuters avsnitt Säsong 4: Nyarko-san: Another Crawling Chaos W (2013) 12 st 25 minuters avsnitt
2009 kom Haiyoru! Nyaruani, 9 st 1½ minuters avsnitt med 1 minut för- och eftertexter.
2010 kom Haiyoru! Nyaruani: Remember My Mr. Lovecraft, 11 st 4½ minuters avsnitt med 2 minuter för- och eftertexter.
Haiyore! Nyaruko-san är från början en Light Novel från 2009 skriven av Manta Aisora och illustrerad av Koin.
Den är inspirerad av Cthulhu Mythos (jag kommer aldrig ihåg vad serien heter så jag googlar på cthulhu anime) och den driver friskt med Cthulhu Mythos, rollspelet Call of Cthulhu och annan anime i allmänhet. Om man tycker att det kul är en smakfråga, men jag antar att det är lättare att uppskatta serien om man tycker om japansk humor (det underlättar också om man sett mycket anime så man förstår vad de driver med).
Serien handlar om en pojke, Mahiro Yasaka, som en kväll blir överfallen av ett monster (en nightgaunt), men blir räddad av av flicka med silvervitt hår och en liten hårtofs som sticker rakt upp (senare får man reda på att det inte alls är en hårtofs, utan en antenn/känselspröt). Hon presenterar sig som utomjordingen Nyaruko Nyarlathotep. Det visar sig att Nyarlathothep är en utomjodisk ras så hon är en Nyarlathotepian (alla av denna ras verkar ha silvervitt hår med ett uppstickande känselspröt).
Något hos Mahiro gör att utomjordingar attraheras av honom och Nyarko blir blixtförälskad. Hon flyttar därför in i hans hem och börjar i hans klass och är väldigt närgången - vilket är lite för mycket för den pryde Mahiro, som effektivt försvarar sig med en gaffel mot både henne och andra utomjordingar.
Efter ett tag anländer flera utomjordingar som också flyttar in till, och börjar i Mahiros klass.
K?ko, en kvinnlig Cthughaian, en utomjordisk ras med rött hår. Nyarlathotepianer och Cthughaianer är ärkefiender, men K?ko är jätteförälskad i Nyarko.
Hasuta, en manlig hasturian, en utomjordisk ras mede blont hår och 2 blonda känselspröt. Hastua är jätteförälskad i Mahiro.
Det visar sig att de tre utomjordingarna jobbar för Space Defence Agency och är här på jorden för att stoppa elaka utomjordingar från att stjäla Otaku-saker från jorden som tydligen är jättepopulärt bland utomjordingar.
Handlingen kretsar runt dessa fyra och deras komplicerade kärleksliv:
- Nyarko, som är kär i Mahiro som inte riktig klarar Nyarkos direkta "pang på rödbettan"-stil.
- K?ko, som är kär i Nyarko och därför svartsjuk på Mahiro.
- Hastua, som är kär i Mahiro som har lite problem med homosexualitet.
Dessutom finns Tamao Kurei, en tjej i Mahiros klass. Hon är hemligt kär i Mahiro, men har givit upp försöken att bli ihop med Mahiro sen Nyarko dök upp.
Här är ett klipp från när Nyarko räddar Mahiro från en Nightgaunt med hjälp av en "unspeakable bar thing" precis i början av serien:
Och här är ett klipp när Nyarko blir arg på K?ko som är förälskad i Nyarko och tydligen har en masochistisk läggning.
Och om någon undrar: CQC är en förkortning av Close Quarter Combat.
***
Jag ger denna serie
Betyg: 9/10
vilket antagligen säger mer om min humor än om seriens kvalitet - ROFL.
Jag har nyligen sett klart på Star Trek: The Original Series. 3 säsonger.
Denna serie, tillsammans med film 1-6 (och någon animerad serie) är det man får se av den första Star Trek-besättningen. Jag har sett DVD-releasen av serien med förbättrade specialeffekter - alltså ser det inte likadant ut som originalet. De effekterna är överlag bra och märks inte om man inte sett serien i original. Jag är positivt till dem.
Det bra
En del coola koncept. En del avsnitt (samtliga Romulan-avsnitt t ex, alla två stycken) är ruggigt bra.
Det känns (tyvärr) fräscht med protagonister som inte har default-läge att de dödar antagonisterna bara för att de har annan hudfärg/öron/består av magma. Lite som att läsa Asimovs robotböcker - man märker hur slitna och idiotiska en del klyschor är. Våld och undergång är den late författares krycka till att skapa spänning.
Spock är med i den här serien. Spock är awesum. Trion Kirk-Bones-Spock fungerar också bra ihop, men av de tre så är det Spock som har mest färg - Kirk hamnar nog sist.
Det dåliga
Serien är väldigt episodisk - vilket jag tycker skadar serien. Det finns en del kontinuitet, men den tar ett baksäte. Karaktärsrelationerna utvecklas i princip inte, tidigare händelser återkommer oftast inte alls. Man hittar en planet, gör sin grej, kör vidare. En del saker smyger sig in efterhand (replikatorn t ex, ett tag efter att de stött på en utomjording som fritt kunde skapa materia från energi och det var en stor grej, Spocks mindmeld, m m). Det leder till att man vet att ingenting större kommer bevaras - allt de gör är alltså i ett vakuum - och det sabbar stämningen lite. Kirk gifter sig? Ja, frun kommer dö eller lämnas på planeten. Det gör också att avsnitten kan variera i sebarhet - det beror helt på manusförfattaren. Det här är i princip den enda fördelen Voyager har över TOS i mitt sinne (Tuvok är inte bättre än Spock, bara nästan lika bra. ).
En del av kvinnoporträtten är också ganska 50-tal ("kvinna i primitivt stamsamhälle försöker sälja pryl till fiende för status/belöning. Whaaa de ger sig på henne för att ta grejen utan att bry sig om att den förintar folk ögonblickligen? lolkvinna kan inte skjuta människor på två meters avstånd? Oj hon dog visst"), med några undantag.
Filmerna har jag sett tidigare - även om jag inte minns 4 och 5. 2 och 3 minns jag som bra, 6 som extremt bra. Kanske ser 4 och 5 senare.
Överlag: 7 av 10.
Jag har börjat med TNG men bara sett ett avsnitt (1-2). Picard verkar trevlig, Riker ganska tråkig, Data nästan lika bra som en Vulcan. Ungen-vad-den-nu-heter irriterande 15-åring-som-beter-sig-som-film-10-åring. Får se hur den blir.
Angående höga betyg:
Jag vet att krank har blivit pikad för att ge höga betyg för de filmer han recenserar och jag misstänker att jag kommer att råka ut för samma sak för de serier som jag recenserar.
När det gäller krank beror det på att han väljer att se filmer som han tror att han kommer att gilla, d.v.s. han väljer inte filmer på måfå. De gånger han ger ett lågt betyg, som 1/5, är det ett tecken på att han hade fel när han valde filmen. Jag väljer inte film som krank. Jag tycker om konstiga filmer; jag väljer en film för att den låter kul, inte för att den verkar bra. Därför får jag en helt annan spridning på mina filmbetyg.
Men med serier är det en helt annan sak; jag har svårt att recensera en serie som jag inte sett färdigt, för mig är det som att recensera en film som man bara sett en kvart av. Det som skiljer en serie från en film är tiden det tar att se den: en dålig film betyder att man kastat bort en eller två timmar av sitt liv, en dålig serie betyder att man kastat bort en eller flera dagar. Ni anar inte hur många serier som jag sett ett, två eller tre avsnitt av, innan jag slutat se dem för att de var för dåliga. Gissingsvis har jag börjat titta på ett halvdussin serier för varje serie som jag sett färdigt och recenserat här. Resultatet blir att de serier som jag recenserar är de som jag tyckt varit tillräckligt bra för att se färdigt, därför blir det höga betyg.
Angående anime-serier:
Ni kanske har noterat att jag recenserar väldigt mycket anime. Det betyder inte att jag är överförtjust i anime, utan det har praktiska orsaker: 1. Jag ser serier på streaming-sajter. Det är inte olagligt, Youtube är t.ex. en streaming-sajt - och ja, vissa serier har jag faktiskt sett på Youtube. Men andra streamingsajter har inte samma bandbredd som Youtube, resultatet blir att det kan lagga rejält om man försöker titta på kvällstid när resten av europa också tittar. Men detta gäller inte anime-streamingsajter, eftersom användarna på dessa bor i andra tidszoner än mig. Jag tittar alltså på anime för att det inte laggar kvällstid. 2. Just nu tittar jag på en TV-serie som jag tänker recensera när jag sett färdigt. Det är c:a 50 st 45 minuters avsnitt. Den anime jag ska recensera nu är 25 st 25 minuters avsnitt. Räkna på skillnaden i tidsåtgång så kanske ni förstår varför det blir fler recensioner av anime än vanliga TV-serier. Det betyder också att ni antagligen kan glömma recensioner av mastodont-animeserier som One Piece med 300+ avsnitt. ;grin:
[/RANT]
Sword Art Online / S?do ?to Onrain / ???????????? (SAO) Språk: Japanska, finns både med med engelsk text (SUB) och engelskt tal (DUB). Genre: Shonen (för tonårskillar) anime, action, äventyr, romantik, science frantasy, VR MMO RPG.
1 säsong från 2012, 25 stycken 25 minuters avsnitt (nästa säsong börjar juli 2014).
Året är 2022 och Virtual Reality (VR) har funnits ett tag med VR-glasögon och VR-spel. Nu är världen redo för nästa stora steg: NerveGear är ett Brain-machine Interface som låter hjärnan kopplas ihop direkt med datorn. Akihiko Kayaba, som utvecklat NerveGear, ska släppa sitt VR MMO RPG: Sword Art Online. Det är den 06 november 2022 och efter att 1000 betatestare rensat spelet från buggar ska det släppas för allmänheten. 10.000 lyckliga användare har fått köpa spelet i en första omgång och ska börja spela...
Kirito är namnet på den avatar som en 14-årig grabb spelar med. Han har varit betatestare och ska nu börja spela på riktigt. När spelet öppnas för allmänheten nollställs allt och han börjar om med 0 xp på level 1. När spelet börjar hjälper han en nybörjare och förklarar att det inte finns några andra raser än människor och det finns inga magiker. Det handlar bara om svärdskonst (som även antyds av spelets namn). Men det finns magiska föremål som t.ex. helande drycker och teleport-stenar, samt att man själv kan smida magiska vapen.
Plötsligt tvångsteleporteras Kirito, tillsammans med de övriga 10.000 spelarna, till ett stort torg där The Game Master förklarar spelets regler: 1. "Log out"-funktionen saknas. Det är ingen bug, utan en feature. 2. Den NerveGear-utrustning som alla spelare som är online är kopplade till, går inte att stänga av. Försöker någon utomstående stänga av utrustningen bränns spelarens hjärna ut och man dör. Hittills har 213 av de 10.000 spelarna redan dött på detta sätt, men nu har tidningar och TV börjat skriva om detta så ingen mer borde dö på detta sätt. 3. Skulle man dö i spelet, d.v.s. hamna på 0 hp, har det samma effekt som när någon stänger av NerveGear-utrustningen. Spelaren dör. På riktigt. 4. Sword Art Online har 100 levels. Nu talar vi inte character levels, utan game levels - och varje level är som en liten värld i sig. På varje level finns en slutboss, besegrar någon denna öppnas porten, som alla spelare nu kan använda, till nästa level. När någon besegrar den 100:e slutbossen kan alla ta sig igenom den sista porten och logga ut. 5. Oh, och en sista sak... plötsligt blixtrar det till på torget och alla ändrar utseende ...nu ser alla spelare ut som i IRL.
Good Luck, Players!
SAO är en pågående Light Novel från 2009, skriven av Reki Kawahara och illustrerad av abec. Den finns även som manga, som datorspel och från 2012 även som anime.
Serien försöker utforska vad som händer med människor om de plötsligt inte kan logga ut ur ett datorspel och att de faktiskt kan dö när de spelar. Hur skulle ni reagera om ni inte kunde logga ut ur ett datorspel? Ett spel som dessutom är kopplat direkt till er hjärna så ni upplevde det som en riktig värld. Ett spel där ni är inloggade konstant. I timmar, dagar, månader, år. Hur skulle det påverka ert psyke?
Som de flesta animeserier har SAO ett par introavsnitt, där tanken är att man ska få lära känna huvudpersonerna (som brukar introduceras ett par åt gången per avsnitt). SAO skiljer sig dock lite från annan anime som jag sett: Varje nytt avsnitt börjar med en datumangivelse och vilken level man befinner sig på och i början går det flera månader mellan avsnitten. Det andra avsnittet utspelas t.ex. en månad efter det första och 2000 av de 10000 spelarna ha dött; man har just hittat slutbossen på första leveln och de bästa spelarna har gått ihop för en gemensam attack.
Och vid avsnitt 8 har det gått nästan 2 år.
Introavsnitten är även till för att visa hur Kirito utvecklas och får den personlighet han har senare i serien.
Serien består av två tydliga story arcs: avsnitt 1-14 och avsnitt 15-25. Jag vill inte spoila något för er, men jag kan avslöja att hela stämningen i serien ändras från avsnitt 15.
Jag tycker inte att det är så mycket Character Development i serien. Kiritos personlighet formas i de första avsnitten; nästan alla kvinnliga karaktärer i serien tycks bli förälskade i Kirito (vilket givetvis påverkar dem); och Kirito själv blir förälskad vilket påverkar honom. Men annars händer inte mycket mer.
Jag tycker ändå att det här är den bästa anime som jag sett hittills (vilket inte säger så mycket då jag bara sett ett dussin animeserier). Döden lurar alltid bakom ett hörn (även om de flesta av huvudpersonerna verkar vara immuna mot detta), och att folk faktiskt blir förälskade, istället för att "bara vara vänner" som de brukar vara i shonen anime, gör att karaktärerna känns levande och man vill verkligen veta hur det går för dem.
Betyg:
Jag ger avsnitt 1 betyget 8/10.
När de första introäventyren är över blir det 10/10
som håller i sig till avsnitt 14.
Sedan börjar den andra story arcen som jag ger 9/10.
Jag vet inte om jag gör rätt i att ge denna serie en 10-poängare, men jag kan säga så mycket att det här är en av ytterst få serier som jag sett som jag kan tänka mig att se om.
Börja se serien själva redan idag. Här är Avsnitt 1.
Och jag är inte alls förtjust i att serien fortsätter i juli 2014. Ska ni se en perfekt serie, se till avsnitt 14. Ska ni se en nästan perfekt serie ska ni se alla 25 avsnitten. Och jag kan inte se annat än hur fler avsnitt bara kan göra serien sämre.
Ymir said:
Varför testar du inte kinesiska streamingsajter som tudou? De har massor av amerikanska etc tv-serier, och kineserna tittar förvisso nästan dygnet runt, men just det som är kvällstid för dig lär inte lagga särskilt mycket givet att det är mitt i natten i Kina.
Men för min del får du gärna fortsätta spamma anime, anime när det är genuint bra är oftast bättre än nästan alla amerikansk tv-serier, så jag läser med intresse dina recensioner.
Jag har sett RWBY - och helt ärligt är jag inte säker på vad det är som jag egentligen sett, så vi tar det från början...
Rooster Teeth är ett litet produktionsbolag i Texas som funnits sedan 2003, det har gjort sig känt för Machinima-videor på youtube. Machinima är amatörvideor med 3d computer graphics. Eftersom det är dyrt, tar tid och krävs kunskap för att göra riktiga 3d-videor använder amatörerna ofta spelmotorer för att göra Machinima.
En av de tidigaste (och mest kända) videorna är sången "Internet Is For Porn" (från musikalen Avenue Q) tillsammans med animeringar från World of Warcraft:
Men det som gjorde Rooster Teeth kända är en videoserie kallad Red vs Blue och då speciellt "Why Are We Here" där de använt spelmotorn från datorspelet Halo:
Efter denna hejdundrande succé ville Rooster Teeth (som f.ö. är en omskrivning av "cockbite") göra en animeserie. Och här är det första problemet: "anime" betyder japansk tecknad film. Mumintrollen är t.ex. anime - för den är tecknad i japan:
Men RWBY är animerad i USA, det är på sin höjd en animeinspirerad amerikansk animerad serie.
Den är dessutom producerad direkt för nätet. Det är en webbserie där de flesta avsnitt är under 10 minuter långa, lagom för youtube. Och som ni vet brukar webbserier kännas ganska budget:
Och RWBY är inget undantag:
- För det första är de flesta scener bara animerade i 4 färger.
- För det andra är rösterna... Vet ni varför många föredrar att se anime på japanska? För att de tycker att de engelskdubbade versionerna är så dåliga. RWBY håller normalt sämre standard än dubbad anime - problemet är att detta ÄR originalet, det finns alltså ingen japansk förlaga att se istället.
- För det tredje är all bakgrund reducerad så mycket som det bara är möjligt. Alla personer utom huvudpersonerna är t.ex. bara streckgubbar:
Så varför skulle någon vid sina sinnens fulla bruk vilja se denna serie?
För att striderna är AWSUM!!!
RWBY består av 4 trailers: "Red", "White", "Black", "Yellow" och en säsong om 16 avsnitt (säsong 2 kommer senare i år).
RWBY handlar om 4 tjejer:
- Ruby Rose, en svarthårig tjej med silverfärgade ögon som går runt i en rödluvekappa.
- Weiss Schnee, en platinablond tjej med isblå ögon som går klädd i en vit minikjol.
- Blake Belladonna, en svarthårig tjej med gula ögon och stor svart rosett i håret.
- Yang Xiao Long, en storbystad blondin med violetta ögon.
Oh, en sak till: Ruby och Yang är systrar.
De går på Beacon, en skola för speciella ungdomar som ska bli monsterjägare, s.k. huntsmen och huntresses. Deras klass består av 12 elever och varje klass är uppdelad i grupper om fyra elever.
Varje grupp är namngiven efter initialerna i elevernas namn och uttalas sedan på lämpligast sätt, så RWBY blir Team Ruby. De övriga grupperna är CRDL (Team Cardinal) och JNPR (Team Juniper).
Serien har med alla klichéer som finns i ungdomsanime som utspelas i skolmiljö:
- När man kommer till den nya skolan gäller det att vara så cool som möjligt och inte göra bort sig.
- Man ska bli vän och bästis med de coolaste eleverna av samma kön.
- Man ska spana in och stöta på de coolaste eleverna av motsatt kön.
- Man ska bli ovän med personer för att sedan upptäcka att de är shyssta och bli bästis med dem.
- Man ska upptäcka och bli medveten om sina svagare sidor, ångra sig och bli en bättre människa.
- Och sist men inte minst: man ställer alltid upp för sina vänner.
...oh, jag glömde: och så slåss man mot monster.
Så; varför skulle någon vid sina sinnens fulla bruk frivilligt se denna dynga?
För att det är satir och en drift med anime.
Och för striderna.
Serien känns amatörmässig (vilket är med flit) och den ser ut att ha fått alltför liten budget - men när det blir strid har de inte sparat något krut alls och de torftiga bakgrunderna och fyrfärgsformatet blir plötsligt genialiska och får en att tänka på Ang Lees Crouching Tiger, Hidden Dragon.
Se de 4 trailerna och bedöm själva:
Betyg:
Jag ger serien som helhet 6/10,
men striderna, de får 10/10
(då kan ni räkna ut hur serien är utan strider)
Serien finns tillgänglig på youtube eller crunchyroll.
Eftersom de flesta avsnitten är kortare än 10 minuter tar det ett par timmar att se första säsongen.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.