Nekromanti TV-/film-/webb-serier

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
.hack//SIGN
Språk: japanska (det finns engelsk DUB och engelsk SUB)
Genre: anime, mystery, VR-MMORPG
1 säsong, 26 avsnitt från 2002



.hack, dot hack eller Project hack, började som ett datorspel, blev flera datorspel, samlarkortspel, anime, flera animeserier, manga, romaner och säkert också actionfigurer. Det finns alltså ganska mycket .hack media.
Men det vi ska inrikta oss på idag är .hack/SIGN, den första (och enligt min mening bästa) animeserien i .hack-universat.

Efter att ha sett (och gillat) animen Sword Art Online (SAO) bestämde jag mig för att se om de fanns fler animeserier som utspelar sig i ett MMORPG (och jag tycker inte ens om den sortens datorspel). Det visade sig att SAO var den andra animen om MMORPG och .hack var den första.

.hack//SIGN släpptes 2002 och utspelar sig i "framtiden", närmare bestämt 2007 (vilket känns lite konstigt för det är dåtid nu). MMORPG:t heter kort och gott "The World" och spelas med VR-glasögon (som inte känns så Science Fiction idag). Det är som ett klassiskt fantasy-MMORPG där man kan välja olika raser och klasser.

Serien handlar om Tsukasa som en dag "vaknar upp" i spelet utan något minne. Han upptäcker dessutom att han inte kan logga ut ur spelet, något som hans nya vänner tycker är mycket märkligt så de försöker hjälpa honom att komma på vad som hänt med hans kropp IRL och varför han är fast i spelet.
Det här är en mysterieserie som fokuserar på vem Tsukasa är och varför han är fast i spelet. Tsukasa själv är från början en riktig surpuppa som bara vill bli lämnad ensam, men som sakta tinar upp ju mer man får reda på hans bakgrund. Med betoning på sakta, för det här är en låångsam serie.

När jag försökte leta efter en video att ha med var det största problemet att jag bara hittade musik, för det är vad SIGN är känt för; den anses ha riktigt bra musik.
Ungefär 1:30 in i detta klipp kan ni få ett litet smakprov på det:

Omdömme:
Det här är en riktigt bra serie med ett riktigt bra mysterium och med väldigt bra Character Development, speciellt för Tsukasa - OM man orkar med det lååångsamma tempot.

Betyg: 8/10 (förutsatt att man inte sömnar av tempot)

Men detta är inte den enda .hack-animen:
.hack//Liminality består av 4 delar, utspelar sig IRL och handlar om varför flera personer hamnat i koma när de spelat "The World". Den ger mer bakgrund till SIGN och rätar ut ett par frågetecken.
.hack//Legend består av 12 delar och utspelar sig flera år senare i spelet och återigen börjar det hända saker som inte ska kunna hända i spelet. Inte lika bra som SIGN.
.hack//Roots består av 22 avsnitt och handlar om två nybörjare; en manodreppresiv kille och en hypomanisk/hyperaktiv tjej som inte har någon som helst Character Development förrän i sista avsnittet. Fullständigt outhärdlig serie.
.hack/Quantum består av 3 avsnitt som precis som Liminality utspelar sig mer utanför spelet än i, samt ger mer förklaringar om vad det är som händer.
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
Log Horizon
???????? Rogu Horaizun
Språk: japanska och engelsk SUB. Serien är för ny för engelsk DUB.
Genre: anime, MMORPG, action, strategy & socio-economy
1 säsong, 25 avsnitt från oktober 2013 (säsong 2 kommer oktober 2014)



Log Horizon är från början en bokserie från 2010 av Mamare Touno (hittills 7 böcker), som blev manga 2012 och anime i slutet av förra året.
Det här är den tredje animeserien som utspelar sig i ett MMMORPG, men det är den enda som faktiskt handlar om just MMORPG - på både gott och ont.

Elder Tale är ett framgångsrikt MMORPG som funnits i 20 år och det har just släppt sin 12:e expansion. Det är ett vanligt fantasy-MMORPG med de vanliga klasserna och raserna. Världen kallas "Half Gaia" och är en kopia av jorden i skala 1:2. Player Characters kallas för Adventurers och Non Player Characters kallas för People of the Land. Det har totalt 20 miljoner spelare, varav 30000 japanska spelare i Yamato (som är världens namn på Japan). En av nyheterna i den 12:e expansionen är att man höjt leveltaket från 90 till 100. Det är inget VR-spel som Sword Art Online eller .hack//SIGN, utan ett "vanligt" spel, men plötsligt händer något...

...Shiroe, seriens huvudperson, vaknar upp i Elder Tale och förstår ingenting. Han och alla andra japanska spelare befinner sig plötsligt inne i spelet och kan inte logga ut - panik utbryter!
Shiroe, som är en level 90 enchanter och en av spelets bästa strateger, samlar sig snabbt och försöker göra det bästa av situationen:
- Han kan få upp en HUD med all spelarinfo (förutom att det inte går att logga ut).
- Han kan kontakta de spelare som är online, finns på de japanska servrarna och som finns på hans vän-lista.
- Det går inte att kontakta spelets administratörer och ingen vet vad som hänt.
Han lyckas få kontakt med och träffa två av sina vänner: Naotsugu som är en Guardian och Akatsuki som är en Assassin, fastän hon kallar sig ninja; och lite senare Nyanta, en werecat swashbuckler. Tillsammans bildar de fyra ett party och ger sig av för att ta reda på vad som hänt.

De lyckas få reda på följande:
- När en adventurer dör återupplivas denne i "katedralen", en byggnad som finns i varje spelares "hemstad" (Shiroes och Log Horizons hemstad heter Akihabara). Detta fungerar precis som tidigare i spelet, men kan vara lite irriterande om man dör ute på ett quest långt från sin hemstad.
- När en people of the land dör är denne död och kommer inte tillbaka. People of the land kan föröka sig genom att få barn. Monster respawnas däremot som vanligt.
- Man måste äta i spelet, men all mat smakar frigolit.
- Inga portaler fungerar längre så man kan inte teleportera sig mellan olika delar av landet, men man kan gå vart som helst, från japans sydspets, till japans nordspets (förutsatt att man inte blir dödad av monster på vägen).

Shiroe upptäcker att hela världen håller på att förfalla till kaos och anarki. Då ingen faktiskt dör kan man behandla andra spelare precis hur som helst och eftersom inga speladministratörer finns ingriper ingen mot lagbrott. Han inser att enda sättet är att spelarna själva organiserar sig och håller reda på lag och ordning. Han bildar därför ett eget guild, Log Horizon, som från början bara har 4 medlemmar och kontaktar sedan andra guild masters för att bilda ett råd för att få ordning på världen.

Man kommer även på att People of the Land inte längre är vanliga NPCs, utan nu är som människor med egen vilja och egna liv.
Shiroes liv förvandlas snabbt från att ha varit en solospelare till att vara en av ledarna i världen Elder Tales och han måste använda sin strategiska förmåga i sina diplomatiska kontakter med övriga gillen samt med People of the Land.

Samtidigt ansluter 4 stycken låglevel-karaktärer (runt level 20) till Log Horizon och serien delas efter detta ungefär lika mellan Shiroes problem att leda världen och nybörjarnas problem att lära sig spelet.


Jag är personligen inte så förtjust i MMORPGs. Det ständiga användandet av spelinfo där man får se rutor med olika spelares status, class, levels, hit points, mana points o.s.v. känns mer som man står bakom en spelare som spelar (vilket jag tycker är jättetråkigt) än som man tittar på en animeserie. Men just att man får följa så många olika spelare och att de använder riktiga MMORPG-taktiker, gör att det verkligen känns som ett MMORPG; något som varken .hack//SIGN eller Sword Art Online lyckas med.

Jag tyckte från början att det verkade jättetråkigt att följa Shiroes diplomatiska förehavanden, men denna del av serien växer och blir riktigt bra när intrigerna börjar växa sig tätare. Dessutom är seriens uppdelning mellan höglevel och låglevel jättebra: att man får följa både ledarna och fotfolket och se samma sak ur två olika synvinklar ger ett helt annat djup i serien.

Omdöme
Det här är en serie som växer ju längre in man kommer i den. Även om jag inte tycker om det överdrivna användandet av små info-fönster i serien inser jag att det delvis är de som ger serien en känsla av autenticitet. Även om Shiroe är huvudpersonen så handlar denna serie om så många fler människor att man bryr sig om hela världen och inte bara om Shiroe.
Även om jag anser att Sword Art Online är bättre kändes den serien avslutad efter en säsong och jag är inte alls sugen på säsong två. Log Horizon däremot växer hela tiden och drar in en i världen - och när man sett första säsongens sista avsnitt vill man inget annat än att börja se nästa säsong för att få reda på hur det går.

Betyg: 7/10 som helhet, men slutet av serien är en stark 8:a och det känns om om säsong 2 kan börja lika starkt som säsong 1 slutade.
 

Ymir

Blivande Stockholmshipster
Joined
18 May 2000
Messages
11,318
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Jag har nyss börjat titta på From Dusk till Dawn: The Series.


Av kompisarna jag såg de två första avsnitten med var det en som gav upp då han tyckte berättartempot var frustrerande segt, att det kändes som en extremt utdragen film, och jag är beredd att ge honom en poäng - seriens episodiska format är väldigt flummigt och tempot onekligen väldigt långsamt, och avsnitten består till typ 95% av (utdragen) dialog. Men jag tror jag älskar det. Serien har en fantastisk stämning, en intressant icke-kronologisk dramaturgi och ett underbart snyggt foto, och känns otroligt påkostad, genomarbetad och ambitiös, och jag tycker det är -positivt- att den hittils känns som att den bygger upp till någonting likt en mini-serie snarare än att ha tillstymmelse till 'plot of the week'-format - med det sagt finns det här och var scener som bara känns som onödig filler och lika gärna hade kunnat skippas. Sen hjälper det givetvis att jag för tillfället snöat in på Mexico och tycker mayinkatekisk mytologi är det koolaste sen sassaniderna typ. Allt känns dessutom väldigt Robert Rodriguez på ett -bra- sätt, dvs inte så genussunkigt och orealistiskt over-the-top som vissa av hans grejer är, utan somehow mer återhållet och stämningsbyggande. Så jag är spontant väldigt positiv till den här serien och tycker inte den liknar något annat som går just nu, utan genast har hittat en alldeles egen röst.
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
Ymir;n20873 said:
Varför testar du inte kinesiska streamingsajter som tudou?
Tackar. Hade jag känt till den hade hade jag testat - men nu känner jag till den så... :)

Det hjälper givetvis om man har en streamingsajt som inte ligger i Europa (jag har någon som ligger i indien som brukar fungera ganska bra på kvällar), men det största problemet är fortfarande längden på serierna. :)
En vanlig animeserie tar motsvarande en dryg arbetsdag att se, medan en vanlig amerikansk TV-serie tar en dryg arbetsvecka i tidåtgång.
Så länge det förhållandet håller i sig kommer jag att fortsätta recensera en vanlig TV-serie på ungefär 5 animeserier även om jag har tillgång till TV-serier på kvällar.

Så du behöver inte frukta att animerecensionerna kommer att försvinna.
Även om jag är totalt oorganiserad i mitt animetittande och ser vad som faller mig in, så vet jag att jag knappt har börjat recensera några av "de bra" animeserierna ännu - så händer inget oförutsett lär det fortsatta att komma en animerecension i veckan. :)
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
Haven
Språk: engelska (finns svensk text på DVD/Blu-Ray)
Genre: Crime/Mystery/Supernatural
Från 2010 hittills 4 st säsonger med 13 st 45-minuters avsnitt vardera.
En 5:e säsong kommer 2014/2015.



Hard Case Crime är en bokserie med hårdkokta kriminalromaner i pulp-stil från 2004 och framåt. The Colorado Kid är den 13:e boken i serien, skriven av Stephen King.

.

Haven är löst baserad på Stephen Kings roman Colorado Kid och skrevs av Sam Ernst och Jim Dunn för ABC 2007, men författarstrejken 2007-2008 gjorde att ABC la ner projektet och istället blev det en "SyFy Channel"-serie 2010.


Handling
FBI-agenten Audrey Parker kommer till den lilla kuststaden Haven i Maine för att försöka fånga en förrymd brottsling. Hon hittar snart rymlingen död, men det händer konstiga saker i Haven som delvis verkar höra ihop med henne själv, så hon beslutar sig för att ta tjänstledigt från FBI för att undersöka Haven noggrannare.

Vad är det för övernaturliga problem (troubles) som innevånarna i Haven är drabbade av? Vem var Lucy som levde i Haven för 27 år sedan, men ser ut som Audreys dubbelgångare? Och vem är "jägaren" som ska komma om ett par månader och göra slut på alla problem i Haven?

Den här serien börjar jättebra och jag tycker att det är den bästa "mysterie-serie" som jag sett sedan X-files. Den lider förvisso av samma trovärdighetsproblem som "Morden i Midsomer": hur kan så många dödsfall inträffa i ett så litet samhälle?
Varje avsnitt normalt fristående där Audrey löser ett av Havens problem och ibland får reda på lite information om problemens och hennes egen bakgrund.
Serien bygger upp en härlig mysterie-stämning ända fram till det sista avsnittet i säsong 3, då "det stora mysteriet" ska avslöjas. Problemet är att "avslöjandet" är så löjligt att det förstörde resten av serien för mig. Jag har försökt se igenom säsong 4, men i helgen gav jag upp, halvvägs igenom.

Betyg:
Säsong 1-3 (utom sista avsnittet): 8/10
Sista avsnittet, säsong 3: 2/10
(halvägs genom) säsong 4: 5/10
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
Blue Exorcist / Ao no Ekusoshisuto / ?????? / ?????
Språk: Japanska (finns både med engelsk SUB och DUB)
Genre: Shonen anime, Övernaturligt, Action, "Katolska kyrkan"
Säsonger: 1 säsong från 2011 med 25 st 25-minuters avsnitt.



Blue Exorcist är en mangaserie (2009-) av Kazue Kato och blev anime 2011.

Serien handlar om Rin Okumura, en 15-årig grabb som bor med sin tvillingbror hos deras fosterfar Shiro, en katolsk präst och exorcist, i ett kloster i Japan. Rin och hans tvillingbror Yukio är varandras motsatser; när Yukio planerar att läsa vidare till läkare har Rin bestämt sig för att hoppa av skolan och börja jobba istället. Rin ses som lite av en buse, men är egentligen en godhjärtad kille med häftigt humör och koncentrationssvårigheter och passar därför inte riktigt in i skolmiljön. Just eftersom han misslyckats i skolan har han även dåligt självförtroende och tror inte att han klarar av någonting. Även om han älskar sin fosterfar så är han lite missnöjd med att fadern extraknäcker som exorcist eftersom det bara är buffel och båg för det finns ju inga demoner.

En dag börjar Rin se saker som inte finns och börja brinna med blå eld. Hans fosterfar förklarar för honom att han i själva verket är en halvdemon och inte bara det, han är Satans egen son. Shiro ger honom även ett svärd och berättar att alla hans demoniska krafter finns instängda det - och drar han svärdet kommer han sluta vara människa. Allt detta sker på ett par minuter samtidigt som klostret är belägrat av demoner som försöker ta sig in.
Från att ena sekunden inte ha trott på demoner till andra sekunden få reda på att han är Satans son är lite för mycket för Rin - resultatet blir att demonerna stormar klostret, Shiro dödas av Satan och Rin drar svärdet.

Rin har nu fått söta demonöron och en klassiskt vacker demonsvans, samt att han brinner med blå eld när han drar sitt demonsvärd. Det där med att elden är blå är extra känsligt för det är bara Satan själv och hans avkommor som brinner blått. Nu borde varenda exorcist i hela världen jaga Rin, men eftersom han lovat att hämnas Satan för Shiros död blir han istället antagen till Exorcistskolan True Cross Academy av den mycket excentriske och mystiske rektorn Mephisto som även kallar sig för Johann Faust den femte.

Det nya skollivet blir en smärre chock för Rin. Dels är det omställningen från att ha tänkt hoppa av skolan till att komma till en elitskola där alla pluggar stenhårt. Dels är det när han får reda på att tvillingbror är lärare och den yngste någonsin som tagit examen från exorcistskolan. Samtidigt måste han dölja sin sanna natur för sina skolkamrater och kan därför inte dra sitt svärd.

Exorcisterna är organiserade som en militär organisation med massor med olika grader och bara i skolan finns tre grader:
- Först börjar man som Page.
- Sedan blir man Exwire (namnet beror på japaners utomordentliga uttal av Esquire) och får följa med erfarnare exorcister på uppdrag - något som alla studenter vill bli så snabbt som möjligt.
- Till slut tar man examen och får titeln Meister.

Väl på skolan följer serien samma mönster som alla shonen-serier. Rin försöker skaffa sig vänner, vilket inte går så bra i början. De flesta eleverna pluggar hårt och konkurrerar med varandra, men inser snart att det lärarna försöker lära dem är att man måste samarbeta som ett team och sluta bete sig som barnungar om man ska kunna besegra demoner. Detta gör att alla klasskammrater har en rejäl karaktärsutveckling - då de i princip har att välja på att växa upp eller hoppa av skolan.

Det är inte så mycket "fan service" i serien (vilket är bra). Det enda jag kommer på är en ny kvinnlig lärare som dyker upp halvvägs in i serien och som envisas med att gå runt i bikini.

Det är inte mycket till "exorcism" i serien, utan mer strid på liv och död mot demoner.
Här är ett klipp där demonen Amaimon övertagit en kvinnlig skolkamrat, Shiemi, med en "larv" för att tvinga Rin att slåss mot honom - och Rin måste för första gången dra sitt svärd inför sina klasskarater som chockade inser att han är täckt av blå satanseld.
Mannen i hatt är skolans rektor, Mephisto.


Rin passar verkligen inte alls in i den här elitskolemiljön, men det visar sig senare vara till hans fördel. När andra exorcister ser uppdrag som militära operationer löser han problemen med sin charm och intuition (samt sin förmåga att tala med demoner som han verkar ensam om).
Här är ett klipp där Rin just lovat sin bror och lärare Yukio att använda huvudet mer. En jättelik demonkatt, som deras fosterfar Shiro en gång tämjde, har just fått reda på att Shiro dött och går därför bärsäragång - och alla exorcister står uppställda på led för att försöka döda den livsfarliga besten.


Omdöme
Det här är en vackert tecknad serie och Rin ser awsum ut i sin blå satanseld. Det som jag tycker är styrkan i serien är Rins inställning att man inte behöver skicka in ett SWAT TEAM varje gång en demon blir våldsam, utan det går faktiskt att tala med demoner (till övriga exorcisters förvåning). Rin är lite som James Dean i Ung Rebell.
Svagheten är väl att serien inte är speciellt unik: det känns som att det går 13 st "ung skolkille med demonblod i sig"-anime på dussinet. Fördelen är att den här serien bara har 25 avsnitt, medan liknande serier som Naruto, Bleach och Yu Yu Hakusho ligger på runt 250 avsnitt.
Men har man inte sett någon demon-skol-anime så rekomenderar jag den här framför andra.
Sedan är det lite tråkigt med shonen att alla ska vara "bara vänner" och det inte finns någon romantik. Man ser ju att det byggs upp ett triangeldrama mellan Rin, Yukio och deras vän Shiemi - men det händer liksom aldrig något.

Betyg: 8/10

Det finns även en film som kort och gott heter "Blue Excorsist, the movie" / "Ao no Exorcist Gekijouban" som är lika bra som serien.
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
Xam'd: Lost Memories / Bounen no Zamned / ??????
Språk: Japanska (engelsk SUB och DUB)
Genre: Shonen anime, krig, romantik, mecha, dieselpunk, biopunk
Säsonger: 1 säsong från 2008, 26 st 25-minuters avsnitt



Xam'd släpptes först till PS3, inte som spel, utan som anime. D.v.s. denna serie gick inte först på TV, utan man var tvungen att ha en PS3:a för att se den. Den blev senare även manga.

Serien utspelar sig i något som verkar vara ett fiktivt 1930-1940-tal, Det finns massor med luftskepp, men dessa går på bensin så jag kallar detta dieselpunk och inte steampunk. Det finns även mecharobotar så det är även lite mecha. Och så finns det "biologiska entiteter" kallade xam'd eller humanforms, så jag kallar detta även för biopunk.

Det är tillfälligt vapenstillestånd mellan "Northen Goverment" och "Southern Continent" (som har vissa likheter med Nord- och Syd-korea). Mellan dessa två länder ligger Yuden Sea och mitt i detta hav ligger en neutral ö vid namn Sentan som är av strategiskt värde för bägge stridsmakterna.

Post-luftskeppet Zanbani flyger över Sentan och den rödhåriga tjejen Nakiami bestämmer sig för att ta en liten flygfarkost för att rekognosera.
På Sentai är Akiyuki och hans två vänner Haru och Furuichi på väg till skolan när skolbussen utsätts för ett terroratentat. Vid attentatet blir Akiyuki infekterad av något som förvandlar honom till en xam'd, ett slags monster som Northen Goverment använt sig av i kriget. Samtidigt kommer ett flyganfall och Sentai anfalls av flera xam'd. Akiyuki, nu som monster, beslutar sig för att attackera anfallarna samtidigt Haru är den enda som inser att "monstret" i själva verket är Akiyuki och hon försöker få honom att fly.
Akiyuki-monstret håller på att förstenas när Nakiami anländer och ger honom ett val: antingen följer han med henne och får leva eller så stannar han kvar, förstenas och dör...


Det här är en serie om krig, vad människor är kapabla att göra under krig: både onda saker och goda. Det är också en komplex serie med flera metaplotter:
- Vi får följa hur Akiyuki och Haru, som skiljs åt av kriget, gör allt för att få återförenas.
- Vi får se hur Akiyukis föräldrar sakta bryts ner i ovissheten om vad som hänt deras försvunne son.
- Och vi får följa hur Akiyuki försöker bemästra monstret inom sig och behålla sin mänsklighet.
Som många andra krigsberättelser är det här en sorgsen historia.

Omdöme
Det här är en vackert tecknad serie (även om jag har lite svårt att tycka om monsterna). Till skillnad från många animes så håller den här serien ett mycket högt tempo: inget långt "intro" på 5 avsnitt, inga filler-avsnitt och knappt en död minut. Det höga tempot samt de många metaplotterna gör att det kan vara svårt att hänga med, den här serien förutsätter helt enkelt att tittarna är intelligenta. Den är också befriad från "fan fiction", d.v.s. inga close ups på trosor och tuttar som så många andra animeserier lider av.
Det enda dåliga med serien och det som drar ner betyget är att jag personligen inte tycker att monsterna, xam'd, känns "realistiska". De känns helt enkelt malplacerade i en annars mycket bra serie.

Betyg: 7/10
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
Pet Shop of Horrors / Pettoshoppu obu Hor?zu / ??????? ?? ????
Språk: Japanska (engelsk SOB och DUB)
Genre: Josei (kvinno-) anime, skräck, mysterie, övernaturligt
Säsonger: 1 säsong från 1999, 4 st avsnitt på 25 minuter var.



Jag har lite överskott på sedda men orecenserade serier för tillfället så vi kör en kortis.

Pet Shop of Horror är från början en mangaserie som publicerades mellan 1995-1998 och blev en miniserie om 4 animeavsnitt 1999. Serien räknas som josei anime, d.v.s. den riktar sig mot vuxna kvinnor (ja, den är definitivt annorlunda än den vanliga shonen anime som jag brukar recensera).

Serien handlar om en djuraffär i Los Angeles' Chinatown vars kunder har en tendens att gå en våldsam död tillmötes. Affärens föreståndare, den mystiske "Count D", säljer mycket speciella "djur" till kunder som har mycket speciella krav. Varje djur säljs med ett kontrakt innehållandes 3 skötselregler som köparen måste följa, annars går köpet tillbaka. Givetvis klarar inte köparna av att upprätthålla sin del av kontraktet, vilket normalt resulterar i ond bråd död (tänk er en våldsammare version av filmen Gremlins).

Man skulle kunna tänka sig att "Count D" skulle syfta på greve Dracula, men det är helt fel. Det framgår inte i animeserien, men Count D kommer ursprungligen från Hongkong, är vegetarian och inte tycker inte om hur människor skövlar vår planet och förstör vår miljö.

Varje avsnitt är ett fristående mordmysterium som polisen Leon försöker lösa. Han är helt övertygad om att Count D är en mördare, men lyckas aldrig sätta dit honom på grund av brist på bevis. Count D har alltid en förklaring till det som hänt, men då Leon inte tror på det övernaturliga vägrar han att acceptera förklaringarna.

Omdöme
Den här serien är tillräckligt bra och makaber för att kunna vara skriven av Edgar Allan Poe (tänk Huset Ushers undergång eller Den svarta katten). Varje avsnitt är ett avslutat kapitel och det är enligt min mening dess svaghet. Ser jag en serie vill jag ha en sammanhängande historia. Nu är serien bara på fyra avsnitt så jag hann inte tröttna, men hade den varit längre hade jag definitivt inte orkat se färdigt.
Just eftersom att varje avsnitt är en avslutad historia och det bara är fyra avsnitt var det väldigt svårt att hitta ett videoklipp utan spoiler, så jag beslutade mig för inledningen av serien. De första två minuterna av det första avsnittet borde säga mer än väl av vad denna serie handlar om.


Betyg: 8/10

Skulle ni tycka om serier där varje avsnitt är en avslutad makaber berättelse rekommenderar jag även serien Hell Girl; den är på 26 avsnitt, men jag kommer aldrig att orka se färdigt den just för att den saknar röd tråd.
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
TableTop
Språk: engelska
Genre: webb-serie, bordspel (som i att deltagarna spelar spel vid ett bord för att åskådarna ska förstå hur de spelas)
Säsonger: hittills 2 säsonger från 2012 med totalt 40 avsnitt av varierande längd (samt 8 "förlängda" avsnitt).



Geek & Sundry är en kommersiell webb-kanal (ungefär som en TV-kanal, fast den sänder på nätet) och TableTop är ett av programmen som sänds på kanalen.

TableTop, som leds av Wil Wheaton, är en bordspelserie. Wil presenterar ett bordspel (det kan vara brädspel, kortspel eller rollspel), bjuder in ett par halvkända kompisar och spelar spelet.
Själva spelet avbryts emellanåt; dels för att förklara vissa regler, dels för som korta intervjuer med spelarna om vad det tycker om spelet.
Till skillnad från t.ex. Dice Tower, som recenserar brädspel, får vi här faktiskt se hur spelet fungerar i praktiken och kan själva bedöma om vi tycker att spelet är kul eller ej.

Här är avsnittet där de spelar Pandemic, ett av mina favorit-brädspel:


Omdöme
Låt er inte luras av att det här är en webbserie, för den liknar inte alls en vanlig videocast på youtube, utan detta är professionellt gjort och har lika högt produktionsvärde som ett TV-program.
De har lyckats göra någonting som låter jättetråkigt (att titta på när andra spelar spel) till någonting fantastiskt och jättekul.
Det har flera gånger hänt att jag sett ett spel i butik för att sedan gå hem för att se på TableTop-videon om spelet för att se om det är värt att köpa eller ej.
Men det som verkligen skiljer denna serie från andra "spelpresentations/recensions-serier" är att här tittar jag bara för att se programmen för att de är så välgjorda, inte för att jag är intresserad av spelen som de presenterar.

Betyg: 9/10

Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att presentera spel på.
Rhodryn said:
Jag skulle oxå vilja lägga mitt uttryckliga gillande av denna serie. Jag har hit in tills sätt alla avsnitt, inklusive dom "avsnitt" som kom ur deras "TableTop Day" streamningar (åtminstone i efterhand). Kan inte säga att jag sätt ett dåligt avsnitt än, om det stämmer överens med andras tyckande vet jag inte, men de tär vad jag tycker i alla fall. :)

Skulle dock vilja påpeka att dom flesta avsnitten är rätt "långa" (relativt, för mig är dom inte det, men för andra kan dom vara det)... jag nämner det för att man måste se dom på internet som det är just nu (dom kanske ska sätta ihop en dvd till försäljning). Och eftersom dom är på nätet just nu så kan dom ta en hel del data, så om du har en begränsad data-mängd du kananvända så kan det vara något att hålla i åtanken.

Jag själv just nu är låst till 10gig per månad... vilket är ingenting för mig, så ett avsnitt av TableTop kan ta mycket data att se. Jag försöker flytta tillbaka till stan, för just nu bor jag utanför min stads stadsnät. Jag behöver min unlimited goodness igen, damn it! :p
krank said:
Jag tycker att serien är helt OK, även om jag slutat titta pga har inte riktigt haft tiden och har prioriterat annat. Mitt största problem är att Wil ibland är skitdryg mot framför allt sina kvinnliga gäster, åtminstone så långt jag tittade. Han är lite för "brodude" för min smak, helt enkelt. Avsnittet jag såg där Garfunkel & Oates var med var riktigt cringeworthy.

Men annars... Höga produktionsvärden för vad det är; bra med förklaringar av reglerna, och bra att visa upp spel folk kanske inte känner till.
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
[RANT] Hade lite problem med bilderna i tidigare recensioner. De är nu neddragna till max 640 px bredd, samt att Cthulhu tagit hand om dem. Nobody fucks with Cthulhu! Skulle ni inte se bilderna är det ett tecken på att stjärnorna står rätt... [/RANT]

A Certain Magical Index / Toaru Majutsu no Indekkusu / ?????? / ??????????
Språk: Japanska (finns engelsk SUB till alla säsonger, men jag har bara hittat engelsk DUB till 1:a säsongen av index respektive railgun)
Genre: sh?nen/seinen* anime, action, psykiska krafter, Sci-Fi, magi, anglikanska/katolska kyrkan, fantasy, "slice of life", fan service.
Säsonger:
2008 A Certain Magical Index
2009 A Certain Scientific Railgun
2010 A Certain Magical Index II
2013 A Certain Scientific Railgun S
Samtliga säsonger består av 24 st 25-minuters avsnitt.
*Utgivarna av serien kallar den seinen (vuxen) anime, alla som sett den kallar den sh?nen (ungdoms) anime. Alla är dock överens om att den riktar sig till en manlig publik.



Ha lite tålamod, för det här blir lite komplicerat då jag ska försöka recensera 4 säsonger som antagligen skulle behöva varsin recension.

A Certain Magical Index började som en "light novel"-serie 2004 av Kazuma Kamachi. Den blev manga 2007 och anime 2008. En sidoserie/spinoff, A Certain Scientific Railgun, blev anime 2009. Ytterligare en sidoserie/spinoff, A Certain Scientific Accelerator, blev manga 2014.
Förutom ovanstående finns det även ett datorspel och en långfilm.

Handling
Serien utspelar sig i nutid (eller kanske ett par år in i framtiden) i en värld där det finns psykiska krafter och man har lärt sig hur man kan utveckla dessa. Det finns massor med olika psykiska krafter, men varje individ har bara en sorts kraft. De som har psykiska krafter kallas espers.
Serien utspelas i Academic City; en stad i Japan med 2,3 miljoner innevånare, varav 80 % är studenter. Detta är inte en universitetsstad, utan en stad dit studenter från alla åldrar kommer (t.o.m. förskolebarn). Academic City är inte en vanlig studentstad, utan ett centrum för utveckling av och forskning på espers.
Studenterna graderas från 0 till 5 beroende på hur starka deras krafter är. Vid level 0 har man inga krafter alls och vid level 1 har man just fått krafter. Level 5 är så ovanligt att det bara är 7 studenter i hela Academic City som uppnått denna nivå. Dessa sju är stadens superstjärnor och celebriteter.

T?ma Kamij? är 16 år och har just börjat på Japans motsvarighet till gymnasiet. Han har en mäktig förmåga; hans högra hand kallas "imagine breaker" och kan neutralisera/negera alla andra psykiska krafter. Men oturligt nog räknas det inte om man kan få andras krafter att sluta fungera så han är level 0. Han har dessutom extrem otur (enligt honom själv). På grund av sin otur har han hamnat i massor med problem blivit väldigt bra på gatuslagsmål. T?ma är dock väldigt snäll och hjälper alla i sin omgivning, men med sin otur blir det snarare mer problem än hjälp.

Mikoto Misaka är 15 år och går i Japans motsvarighet till högstadiet. Hon är en Electromaster och den tredje mäktigaste espern av de 7 st level 5-espers som finns i Academic City. Misaka är en pojkflicka med häftigt humör, men som i själva verket är väldigt snäll och hjälper sina vänner. Hon är också väldigt förtjust i barnsliga saker och är egentligen ganska blyg av sig. En av hennes förmågor är att skjuta iväg mynt och andra små metallföremål med hjälp av elektricitet och hon har därför fått smeknamnet railgun.

Precis i början av serien försöker T?ma rädda henne från ett par antastande busar, utan att veta vem hon är - och att hon, om någon, inte behöver någon hjälp. Med T?mas otur resulterar det i att han drar på sig både busarnas och hennes vrede.
Hon har ockå väldigt svårt att acceptera att han, som är level 0, kan besegra henne, som är level 5, och utmanar honom flera gånger på duell med samma resultat: hans högra hand negerar hennes eletricitet.
Här är en av duellerna...


En dag när T?ma går ut från sin studenlägenhet hittar han en avsvimmad 14-årig tjej i vit nunnedräkt och dok. Nunnan visar sig ha fotografiskt minne och har memorerat 103.000. svartkonstböcker (grimoires) och är därför jagad av nästan varenda trollkarl (sorcerer) i hela världen. Åt detta skrattar T?ma, för magi finns ju inte - men han får snart ät upp sitt skratt när magikerna börjar anfalla. Biblioteket med alla svartkonstböcker som nunnan läst heter Index Librorum Prohibitorum och hon kallar sig själv kort och gott för Index.

Omdöme
Många har tydligen svårt att följa den här serien då den inte förklarar så mycket vad som händer, den förutsätter att man är smart nog att räkna ut det själv. Dessutom verkar folk ha svårt att förstå konceptet psykiska krafter och vad som skiljer det från magi. Jag hade dock inga problem att följa med i handlingen, men jag antar att jag har en liten fördel av att ha spelat flera rollspel där det finns psionics. :)

En annan sak som kan ställa till det är att säsongerna inte är släppta i kronologisk ordning.
A Certain Scientific Railgun utspelar sig först. A Certain Scientific Railgun S och A Certain Magical Index utspelar sig till stor del samtidigt, men man får se samma händelser ur olika perspektiv; urMisakas respektive T?mas ögon. Och A Certain Magical Index II utspelar sig sist. Jag rekommenderar nog att man ser dem i kronologisk ordning och inte i den ordning som de släppts; att man ser alla Railgun-avsnitten innan man ser index-avsnitten. Jag såg dem dock i den ordning de kom och hade inga problem med det.

Vad jag däremot INTE tycker om med serierna är all fan service:
I Index-säsongerna lyckas T?ma alltid öppna badrumsdörren när en tjej duschar eller snubbla så han landar mellan brösten på någon tjej. Det kan vara kul någon enstaka gång och få det förklarat med att det är T?mas otur, men när det inträffar i nästan varje avsnitt är det inte kul längre.
Misaka har en rumskompis, Kuroko Shirai (en level 4 teleporter), som kallar Misaka för Onee-Sama och är sjukligt förälskad i henne. Hon kastar sig över Misaka i tid och otid och det slutar nästan alltid på samma sätt: Misaka ger henne en elektrisk stöt så hon flyger iväg.
Här är en av Shirais attacker på Misaka...
Återigen: det kanske hade varit kul någon enstaka gång, men inte i varje jämrans avsnitt.
Misaka och Shirai har också två stycken level 0-vänner: Kazari Uiharu och Ruiko Saten där Satens favoritsysselsättning är att lyfta på Uiharus kjol för att se vilka trosor hon ha på sig. WTF? Och i varje avsnitt!
Allt är dock på en barntillåten nivå: som exempel när Saten lyfter Uiharus kjol får vi aldrig någonsin se Uiharus trosor, bara hennes rodnande ansikte - men det är fortfarande jättefånigt och sänker betyget på hela serien.
Här är ett skirt flip...

A Certain Magical Index är en bra serie som man snabbt kommer in i. Vi får dels följa hur T?ma hjälper Index mot elaka magiker och kyrkor och dels följa hur T?ma hjälper Misaka mot elaka espers och galna vetenskapsmän. Men det är inte mycket till personlig utveckling hos någon karaktär och T?ma är såå träig. Ja, han är snäll och hjälper alla, men det är allt han gör - det behövs lite mer än så för att göra en karaktär intressant. Den som är bäst är Misaka och det är inte alls förvånande att hon fick två egna Railgun-säsonger.

A Certain Scientific Railgun handlar om Misaka, Shirai, Uiharu och Saten och jag hade betydligt svårare att komma in i denna. Serien känns "tjejig" med 4 st högstadietjejer och den känns även lite som en slice of life-anime (som jag inte är så förtjust i). Men serien växer och det märks att Misaka har betydligt mer personlighet än T?ma.
Serien har inte med någon magi (jag tror inte ens att Misaka vet att magi existerar), utan fokuserar på tjejernas kamp mot brottslingar och galna vetenskapsmän. Lite som Enid Blythons "vi fem"-böcker med superkrafter.

A Certain Magical Index II handlar till stor del om hur T?ma och Index slåss mot galna katolska präster och nunnor, vilket är fullständigt avtändande. Prästerna beter sig som fanatiska Al Qaida-terrorister och nunnorna ser ut tolvåriga tjejer med jättesvärd och nunnekläder avklippta vid låren så de blir som minikjolar. Det är bara de avsnitt där den katolska kyrkan inte är inblandad som det är bra. Framför allt de avsnitt där Misaka är med. Som vanligt i anime ser vi en begynnande kärlekshistoria där det aldrig händer något. Hade det blivit ett par säsonger till kanske det hade hänt något mellan T?ma och Misaka.

A Certain Scientific Railgun S har dels en story arc med parallell handling till A Certain Magical Index, men sett ur Misakas ögon, dels en story arc där de 4 flickorna kämpar mot den undre världen i Academic City. Misaka är fortfarnde seriens stjärna och hon lyser starkare än någonsin. Det här är klart den bästa serien av de fyra.
Här har Misaka bakat kakor åt T?ma som ligger på sjukhus, men är för blyg för att ge dem till honom...


Lite kuriosa: T?ma envisas med att kalla Misaka för Biri-biri, ett smeknamn som hon hatar. På svenska skulle det bli Bzzt-bzzt, d.v.s. så som elektricitet låter.

Betyg
A Certain Magical Index 7/10
A Certain Scientific Railgun 7/10
A Certain Magical Index II 6/10
A Certain Scientific Railgun S 8/10

Och då har jag dragit av ett betygsteg för all jämrans fan service.
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
There She Is!! / ?? ??!!
Språk: - (den är producerad i korea, men det är inget tal)
Genre: manhwa, musik, förbjuden kärlek
Avsnitt: 5 st korta flashanimeringar till musik på ett par minuter vardera mellan 2003-2008.





Idag tar vi en riktig kortis.
ZamBakZa är en koreansk websida som gör flashanimeringar. I slutet av 2003 gjorde de "There She Is!!", en 3½ minuter lång flashanimering som tog världen med storm. Den blev så populär att de under årens lopp gjort ytterligare 4 animeringar (som blivit lika populära).

Handling
Kaninflickan Doki blir förälskad i kattkillen Nabi - i en värld där kärlek mellan arter är förbjuden.
Step one: There She Is!!, handlar om hur de träffas och hur hon vinner hans hjärta.
Step two: Cake Dance, handlar om hur han kommer med tårta på hennes födelsedag.
Step three: Doki and Nabi, handlar om deras första träff.
Step four: Paradise, handlar om samhällets syn på deras förbjudna kärlek. Och att det finns en plats, ett paradis, där deras kärlek är tillåten... men deras vägar skiljs åt.
Final step: Imagine, handlar om hans kamp för att hitta henne innan hon lämnar landet för att resa till paradiset utan honom.

Omdöme
Det här är en fantastisk berättelse om förbjuden kärlek. Den kan liknas med kärlek mellan svarta och vita i en rasistisk värld, eller homosexuell kärlek i en homofobisk värld. Oavsett vad känns frågeställningen väldigt aktuell i en värld av ökad främlingsfientlighet.
Det är animerat till musik, men det är definitivt inga musikvideos; animeringarna talar för sig själva och musiken är bara i bakgrunden för att förhöja stämningen.
Det är heller inget tal i animeringarna så man behöver inte kunna koreanska. Faktum är att själva animeringarna är så bra att det inte behövs något tal. Det är bara att titta och njuta - för man förstår garanterat handlingen utan några problem.
Själva tecknarstilen kallas för manhwa och är den koreanska motsvarigheten till japansk manga. Även om det är animerat har tecknarstilen mer serietidningsstuk än filmstuk.

Här är de 5 avsnitten ihopklippta till en 24 minuter lång film, se den och bli glada:


Betyg: 9/10
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
GetBackers / Gettobakk?zu Dakkan'ya / ???????? / ???
Språk: Japanska, finns med både engelsk text (SUB) och engelskt tal (DUB).
Genre: Sh?nen (för tonårskillar) anime, "superkrafter".
2 säsonger, 49 st 25-minuters avsnitt från år 2002-2003.



GetBackers började som manga 1999. Det handlar om två killar, Ginji Amano och Ban Midi som driver ett företag som heter GetBackers. Det är ett "recovery service"-företag och deras motto är "om något är stulet kan vi stjäla tillbaka det med nästan 100 % säkerhet." Som affärsmän är de helt värdelösa; de bor i en gammal VW-bubbla och har knappt råd att äta, men de håller vad de lovar: de kan få tillbaka nästan vad som helst.
Främsta anledningen till att de lyckas är att de har superkrafter; Gin kallas "The Lightning Emperor" och kan kontrollera elektricitet. Ban har något som kallas "jagan" på japanska och som närmast kan översättas med "det onda ögat". Han kan hypnotisera folk så att de under en minut upplever en drömvärld, men kan inte använda kraften mer än en gång på en person och inte mer än tre gånger per dag. Han har även extremt starka händer som kallas "snake bite."
Tillsammans samarbetar eller konkurrerar de med andra service-företag, som transport-service och protection-service och den gemensamma nämnaren för alla som jobbar inom service-sektorn verkar vara att man har superkrafter.
Mitt i Tokyo finns något som heter "Infinity Fortress", en halvfärdig gigantisk skyskrapa som på något sätt är ansvarigt för alla superkrafter.

Det jag tyckte om med serien i början var att den kändes väldigt jordnära. Ja, de ha superkrafter, men de är inte så übermäktiga. Men vartefter serien fortgår visar det sig att de hållit igen och inte använt sin fulla potential. Lite som i "Bleka dödens minut" när de säger: "I'm not left-handed."

Tyvärr hittade jag inget bra youtube-klipp så jag direktlänkar in i första avsnittet så får ni se vad de går för. Här har de just klarat av sitt första uppdrag, men deras uppdragsgivare (en skolflicka) har blivit kidnappad av en korrumperad polis.
GetBackers, Episode 1, 17:48

Omdöme: serien har många minnesvärda stridsscener som stegras vartefter serien fortgår, men jag tycker aldrig den riktigt lyfter. Det är en bra serie, men inte jättebra.

Betyg: 6/10
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
Young Justice
Språk: Engelska
Genere: Animerad superhjälteserie
2 säsonger från 2010-2011, 46 st 25-minuters episoder



TV-serie om DC-superhjältarnas ungar och sidekicks.
Huvudpersonerna är emotionellt störda ungdomar med hybris och superkrafter som försöker "komma in i vuxenlivet" och lära sig samarbeta. Behöver jag ens nämna att det inte går speciellt bra?
Serien börjar med att ett gäng sidekicks ska bli medlemmar i Justice League. Serien följer ungefär samma tema avsnitt efter avsnitt. Ungdomarna åker på stryk av superskurkar, kommer på att de gör fel, "lär sig sin läxa", återkommer och besegrar sina motståndare. Det är en riktigt usel serie och det gör nästan inget om man hoppar in mitt i serien för det är bara samma sak som de gör om och om igen.

Här är ett typexempel när tre av dem åker på stryk mot en utomjording som håller på att förinta jorden:

Dessutom läste jag precis att serien ska få en fortsättning.

Betyg: 3/10
 
Top