Nekromanti TV/film/webb-serier 2015

[anth]

Moribito: Guardian of the Spirit / Seirei no Moribito
Japansk anime, engelsk SUB/DUB
1 säsong, 26 st 25-minuters avsnitt från 2007
Genres: action, adventure, fantasy, historical, seinen

Det här är en första boken i en japansk fantasy-serie om tolv böcker av Nahoko Uehashi (finns översatta till engelska).
Böckerna har blivit manga, radioteater och anime.

Handling
Det här är en fantasyvärld som liknar historiska japan väldigt mycket. Ett nytt folk har invaderat kejsardömet för ett par hundra år sedan och förtrycker ursprungsbefolkningen (som kan liknas med japans riktiga ursprungsbefolkning). Prins Chagum, kejsarens son, har blivit besatt av något övernaturligt - en demon enligt vissa, en god vattenande enligt andra. Detta något har lagt ett ägg i Chagum. Enligt vissa kommer det att bli extrem torka om ägget kläcks, enligt andra kommer det att bli extrem torka om det inte kläcks. Kejsaren har dock beordrat sin egen sons död för att skydda riket. Chagums mor anlitar Balsa, en kringvandrande livvakt och spjutbärare, att rädda Chagums liv från kejsarens soldater. Balsa har svurit en ed att aldrig mer döda någon, samt rädda livet på 8 personer, för att sona för tidigare händelser. Chagum blir den 8:e som hon åtar sig att rädda.

Omdöme
Det här är en av den vackraste anime som jag sett och den är gjord av samma personer som gjort Ghost in the Shell, vilket säger en del om den höga kvaliteten som serien håller. Även om den inte utspelas i Japan så är fantasyinslaget väldigt litet och det skulle mycket väl kunna vara ett historiskt japan. Det enda som jag personligen stör mig på är att tempot är lite för långsamt för min smak. Ibland går det nästan åt "slice of life"-hållet, men det är en komplett berättad historia med tydlig början, mitt och slut.

Här är en scen där Balsa skyddar Chagum från kejsarens soldater:

Här är en scen där Chagum vill tillbaka till sin mor, trots att han antagligen skulle dödas av sin far:

Betyg
Jag ger serien 7/10,
men de som tycker om lite långsammare tempo ger den antagligen 8 eller 9 i betyg.

 

[Mekanurg]

På grund av skäl som inte är av betydelse i denna tråd har min äldsta dotter och jag denna höst börjat titta på teveserier tillsammans på vardagskvällarna.

Först blev vi helt absorberade av Arrow, en superhjälteserie med moderna plågade huvudpersoner. Och ett jädra tempo. Inte många döda minuter på ett avsnitt. Hela tiden är det två parallella plotter, en i "nutid" och en "för fem år sedan". Min favoritfigur är IT-gurun Felicity Smoak -- ingen brandvägg, ingen kod står emot hennes list.

Efter två säsonger Arrow övergick vi till Defiance. Ett slags Wastelands med aliens -- människor och utomjordingar sammanlever på jorden efter ett förödande krig. Taskiga specialeffekter, men intressanta plotter som bland annat avhandlar svårigheterna att förstå varandra över artgränser. En underbar far/dotter-relation mellan äventyrarna Nolan (människa) och Irisa (utomjording, adopterad).

 

[Bolongo]

Defiance var väldigt ojämn, men den hade ändå ett visst.. je ne sais quoi... som fick mig att hänga med till slutet. Det kan ha varit Doc Yewlls förtjänst. Serien hade också den goda smaken att sluta på ett tillfredsställande sätt, innan de behövde uppfinna allt för många filler storys.

 

[anth]

The Addams Family (1964-1966)
Amerikansk serie, finns med svensk SUB.
Genre: svartvit sitcom av det konstigare slaget.
2 säsonger, 34 st 25-minuters avsnitt + 30 st 25 minuters avsnitt

Charles Addams (1912-1988) var en tecknare och illustratör på The New Yorker där han snabbt gorde sig känd för sina skämtteckningar med mörk humor.

1938 gjorde han den första teckningen om en mörk och makaber familj som bodde i i ett viktorianskt hus. Även om han inte ritade speciellt många teckningar med familjen (knappt 5 % av hans totala produktion, inte ens 50 st fram till TV-serien började) blev den snart hans varumärke. Familjen var tidigare namnlös, men TV-bolaget ABC bad honom döpa dem till TV-serien: Det äkta paret Gomez och Morticia Addams med barnen Pugsley och Wednesday, Uncle Fester, grandma Addams, butlern Lurch och handen Thing. Ibland kom släktingar på besök, som den småväxta men hårfagra cousin Itt.

Många som sett de nyare filmerna tror att Fester är barnens farbror, men det är fel för Gomez' bror heter Pancho. Och att grandma Addams skulle vara barnens mormor, men det är också fel för Morticias mor heter Grandma Hester "Franny" Frump.
Samtidigt som ABC lanserade Familjen Addams, lanserade CBS en konkurrerande serie som hette The Munsters; en familj som bestod av Frankensteins monster, en varulv och en vampyr och som försökte leva ett vanligt familjeliv i USA. Bägge serierna fick dock bara två säsonger och det är bara Familjen Addams som är ihågkommen idag.

Familjen Addams var det svarta fåret bland amerikanska familjeserier när den kom och samtidigt var den banbrytande. Tidigare TV-serier fick det victorianska England att verka frigjort och Familjen Addams var faktiskt den första amerikanska familjeserien där en man kysste sin hustru i bild och där frun i huset var sexig. Faktum är att mer än en psykiatriker under denna tid skrev att Familjen Addams var den enda TV-familj som var mentalt frisk.

Familjen Addams har fått massor med uppföljare, bl.a. en Halloween-special i färg 1977 med de ursprungliga skådespelarna, 3 långfilmer, en ny TV-serie, två tecknade serier (1973 resp. 1992), en musikal och TV-reklam för Honda på japanska. Samt en webbserie som heter Adult Wednesday Addams. Jag tycker dock att den ursprungliga serien är bäst. Den har åldrats med anmärkningsvärd värdighet och är lika kul att se idag som då.

Betyg: 8/10

 

[Genesis]

Lämplig trådnekromanti! Just idag har jag nämligen sett klart första säsongen av Hero Corp, en fransk superhjälterealismkomediserie. Jag rådiggar den. Den handlar om John (av oklar anledning har alla i serien, trots att de är fransoser i Frankrike, engelska namn) som kommer till en isolerad by långt ute på den franska landsbygden, för att vara med på sin fasters begravning. Han har inte träffat sin faster på väldigt länge och de kom aldrig så bra överens. Det visar sig att hans faster är en gammal superhjältinna, och hon är inte alls död (men hennes superkraft är att kunna se väldigt död ut). Alla i byn är avdankade superhjältar vars krafter är ganska oimponernade nuförtiden (men du skulle sett mig när jag var ung!). John har blivit hitlurad för att någon har förutsett att han ska rädda byn från undergång. Under säsongens lopp försöker han att hjälpa dem i kampen mot superskurken The Lord (uttallas "Ze LöRd") som vill förgöra byn.

Serien är väldigt rolig, men har tillräckligt med mänskligt drama för att man ska vara intresserad. Jag hade föredragit en lite mer nedtonad slapstick, men ibland träffar den helt rätt med sin parodi på hur fjantiga superhjältar är. Den är full av folk som tar sig själva på alltför stort allvar, hemmagjorda superhjältedräkter och oimponerande superkrafter, men med en "straight guy" i huvudrollen som tvingas ta ansvar för och leda den här gruppen och upptäcker att de är goda människor i grunden. I princip är serien den där Ben Stiller-filmen, ni vet, som en TV-serie. Fast utspelad på den franska landsbygden (vilket såklart automatiskt gör den mycket bättre).

Betyg: 7,5/10. Den har dock stadigt blivit bättre under säsongens lopp och det finns fyra säsonger att se (och jag tror att en femte är på väg), och jag tror att den kommer att må bra av en större budget, så jag har stora förhoppningar inför framtiden. Några klipp:

Såhär ser det ut när man får se dem i sina superhjältekostymer för första gången (de spenderar den mesta tiden "civiklkädda"):

Och såhär ser det ut när John är in Montréal och pratar men Kapten Kanada:

 

[DeBracy]

Moribito: Guardian of the Spirit / Seirei no Moribito

...

Betyg
Jag ger serien 7/10,
men de som tycker om lite långsammare tempo ger den antagligen 8 eller 9 i betyg.

Jag ligger nog närmare 8 på den och förväntade mig väl aldrig någon actionserie. Jag rekommenderar den, men tycker det är mer tydligt fantasy än "nästan Japan". Jag får inte så mycket samurajkänsla av den om det exempelvis skulle vara det en är ute efter.

 

[Jocke]

Många som sett de nyare filmerna tror att Fester är barnens farbror, men det är fel för Gomez' bror heter Pancho. Och att grandma Addams skulle vara barnens mormor, men det är också fel för Morticias mor heter Grandma Hester "Franny" Frump.

Det är olika familjeförhållanden i tv serien och filmerna. I filmerna så är ju Gomez och Fester syskon. Båda filmerna handlar ju ganska mycket om att Fester, som äldre bror, har mer rätt till Addams-förmögenheten. I teveserien så är han Morticias farbror.
Med farmor är det svårare, efter som hon är Morticias mamma i serierutorna, Gomez mamma i teveserien och sen Morticias mamma igen i filmerna. I musikalen visar det sig att både Gomez och Morticia tror att Farmor Addams är den andres mor.

 

[anth]

Love, Chunibyo & Other Delusions / Ch?niby? demo Koi ga Shitai!
Japansk seinen (för vuxna killar) anime, engelsk SUB/DUB
Genres: romantik, komedi, skolungdomar, slice of life, moe
2 säsonger 2012-2013, Totalt 24 st 25-minuters avsnitt + lite ointressanta OVA:er, samt en långfilm som till största delen är ett ihopklipp av första säsongen.

Vi ska börja med att lära oss lite japanska.

Chunibyo / Chuunibyou / 8th grader syndrome är det beteende som personer som går i 8:e klass kan uppvisa, precis när man är på gränsen mellan att vara barn och vuxen. Vi har en liknande term i Sverige: "fjortis".
I Japan finns dock en annan fjortis-variant som är lite allvarligare. Ett par av er kanske kommer ihåg när man var riktigt liten och man lekte och fantiserade att man var någon annan, som Stålmannen, Robin Hood eller liknande. Tänk er nu att man behåller dessa vanföreställningar ända till man fyller fjorton. Något liknande Peter Pan-syndromet. Anledningen till att det heter 8th grader syndrome (resp. fjortis) är att de flesta av oss har vuxit ifrån det när man fyllt femton.

Moe är typ av anime som är söt/gullig. När vanlig anime fokuserar på unga flickor brukar det kallas för ecchi (mjukporr) och/eller lolicon (lolitakomplex) och får en att tänka på pedofili. I moe är de unga flickorna bara söta/gulliga/kawaii utan att vara sexualiserade och får en att tänka på kattungar istället. Kanske inte värdens bästa liknelse, men jag hoppas att ni förstår vad jag menar.

Handling
När Yuuta Togashi var yngre trodde han att han var "The Dark Flame Master". Nu har han vuxit upp, ska börja på gymnasiet och tycker att hans chunibyo-period var extremt pinsam. Så pinsam att han bytt skola till en där ingen känner till hans förflutna. Döm om hans förvåning och förtvivlan när grannen ovanför honom, Rikka "The Wicked Eye" Takanashi, börjar i samma klass som honom. Hon är fortfarande chunibyo och känner till hans chunibyo-bakgrund.
Mot sin vilja dras han med i Rikkas tokiga upptåg. Hon vill starta en skolklubb som ägnar sig åt magi, men man måste vara minst 4 personer för att få starta en klubb. De går samman med med en tjej som tycker om att sova, Kumin Tsuyuri som går i klassen ovanför dem, och bildar klubben "Oriental Magick Napping Society in Summer". Den fjärde medlemmen blir deras klasskamrat Shinka Nibutani som också varit chunibyo, då hon kallade sig "Mori Summer". Hon hoppas kunna kontrollera Rikkas yngre chunibyo-vän Sanae Dekomori, även kallad "Mjollnir Hammer", som har en bok som Shinka skrivit under sin Chunibyo-period. Sanae vägrar dock att lämna ifrån sig boken och kallar Shinka för "Fake Mori Summer".

Omdöme
Det jag tycker bäst om med den här serien är dess totala avsaknad av sexualitet. Inte ens i de obligatoriska pool- och strand-scenerna är tjejerna sexualiserade. Serien handlar, som titeln antyder, om hur Yuuta och Rikka förälskar sig i varandra och hur hennes Chunibyo påverkar deras förhållande. Hur gör en kille som förälskar sig i en tjej som är tokig? Hur gör en tokig tjej som förälskar sig i en kille?
Deras förhållande utvecklas extremt långsamt. Det tar halva första säsongen innan de ens kan erkänna för sig själva att de kanske hyser känslor för den andre. Och till slutet av första säsongen innan de kan säga det till varandra och ens hålla varandra i handen. Det där med att kyssa varandra dröjer till slutet av andra säsongen. Deras förhållande går faktiskt så trögt att deras vänner försöker hjälpa dem på traven. Saker som personlighetsutveckling kan ni glömma, den utveckling som finns går så långsamt att man inte märker den.

Underhållingsvärdet i serien ligger i Rikkas chunibyo och vad den ställer till med. Här är en scen där Rikka slåss med sin storasyster Touka, som försöker uppfostra henne. I början får man se det ur Rikkas perspektiv, men i slutet får vi se hur det ser ut i verkligheten (hittade tyvärr inget klipp med engelsk text)

Och här är en scen där Yuuta förlorat ett vad mot Rikka och Sanae. Han har skrivit sämre på ett prov än Rikka och måste därför klä ut sig (Rikka är inte speciellt smart, vilket ni ser på hårtofsen som sticker rakt upp).

Betyg
Även om jag uppskattar att slippa se de halv-porr-bilder som är standard i dagens anime, håller denna serie ett alltför lågt tempo för att passa min smak.
Säsong 1: 7/10
Säsong 2: 6/10

 

[anth]

Ghost in the Shell: Stand Alone Complex / K?kaku Kid?tai: STAND ALONE COMPLEX
Japansk seinen (vuxen) anime, eng SUB/DUB.
Genres: Action, Cyberpunk, Mecha, Military, Police, Sci-Fi.
2 säsonger: Stand Alone Complex (2002), 2nd Gig (2004). Totalt 52 st 25-minuters avsnitt.

Ghost in the Shell började som manga 1989 av Masamune Shirow. Det blev en anime-långfilm 1995 som, tillsammans med anime-filmen Akira från 1988, får anses ha lagt grunden för animens populäritet i västvärlden. Långfilmen räknas även som en av grundpelarna inom cyberpunk och Matrix-trilogin hade antagligen sett annorlunda ut om inte långfilmen kommit till. Masamune tycker om litterära referenser: Ghost in the Shell kommer t.ex från Arthur Koestler's Ghost in the Machine. Sedan skiljer sig mangan en del från animen: mangan har väldigt mycket humor, som tagits bort i animen som därför fått en mycket hårdare thriller-framtoning. Ghost in a Shell ska även bli spelfilm med Scarlett Johansson i rollen som majoren. Beräknad premiär i mars 2017.

Handling
Japan år 2030. Major Motoko Kusanagi och hennes män arbetar för Public Security Section 9; en organisation som bekämpar terrorism, cyberterrorism och annan verksamhet som kan skada landets säkerhet. De får ofta ta hand om konspirationer och försök till statskupper i Japan.

Omdöme
Det här är en av de bästa, dyraste och snyggaste animeserier som gjorts. Även om mangan började skrivas redan i slutet av 1980-talet så känns denna serie väldigt modern. En av orsakerna till detta är skaparens, Masamunes, stora teknikintresse som gjort Ghost in a Shell till en cyberpunkvärld som 25 år senare fortfarande känns fräsch och realistisk. Fokuseringen på teknik betyder också att det i princip inte finns någon fan-service alls i serien, för Masamune var helt ointresserad av sånt. Även om majoren ofta går runt i något som ser ut som trikåer, gör hon det för att det är praktiskt på uppdrag, inte för att det är sexigt. Jag uppfattar henne som en väldigt avsexualiserad person som är professionell ut i fingerspetsarna.
Förutom Sections 9s mänskliga medlemmar finns även Tachikoma: blåa minitanks med artificiell intelligens som får en allt viktigare roll ju längre serien pågår. Efter majoren tycker jag att de är seriens stjärnor.

Generellt ställer serien många metafysiska frågor på sin spets:
- Vad är skillnaden på en människa och en maskin?
- Hur mycket kan man modifiera en människa innan den slutar att vara en människa?
- Vad krävs för att en maskin ska sluta vara en maskin och räknas som människa?
Det här är en vuxenserie, helt enkelt för att yngre personer inte klarar av att följa med de komplicerade resonemangen i serien.

Här är ett videoklipp där Saito, Section 9s prickskytt, sitter vid ett pokerbord och berättar hur han blev rekryterad av majoren.

Betyg: 9/10
Betyget gäller de två säsongerna, samt filmen från 1995 (INTE remaken). Det finns mer "Ghost in the Shell"-material, men det har jag inte sett.

 

[Arfert]

Såg just färdigt första säsongen av Jessica Jones. Stark 4 av 5. Vill ha mer.
En superhjälteserie som inte är som superhjälteserier brukar vara. Folk knullar. Och David Tennant är skurk. Bara en sån sak.

(...en sakt till, Gotham är bra. Pingvinen rules.)

 

[Gurgeh]

Första säsongen av Jessica Jones var väldigt bra, även om jag tycker att slutet var lite svagt. Den var i alla fall minst lika bra som Daredevil, som jag hade betydligt högre förväntningar på. Jessica Jones är en figur som jag visste väldigt lite om tidigare.

Skurken är rätt speciell, och rätt jobbig, eftersom han inte är traditionellt ond. De allra flesta skurkar är medvetna om sin ondska. Loke och Red Skull förstår att det de gör är fel, men gör det ändå. Killgrave är mer som ett litet empatilöst barn som drar benen av insekter och blir ledsen och förnärmad när hans mamma skäller ut honom för det.

 

[Genesis]

Den har dock stadigt blivit bättre under säsongens lopp och det finns fyra säsonger att se (och jag tror att en femte är på väg), och jag tror att den kommer att må bra av en större budget, så jag har stora förhoppningar inför framtiden.

Jag hade inte fel! Jag har sett andra säsongen av Hero Corp och den är riktigt, riktigt bra. Slapsticken är nedtonad och dramat uppskruvat och nu ligger den precis i den där Buffy-zonen av bra drama med ironiska roller och självdistans. Intrigen är mer komplicerad, budgeten är högre och specialeffekterna snyggare.

Betyg: 8,5/10

Det är dock dåligt med bra klipp på YouTube från andra säsongen, men den snygga vinjetten finns i alla fall:

 

[anth]

Blood Lad / Buraddo Raddo
Japansk seinen (vuxen) anime, eng SUB/DUB
Genres: svart komedi, fantasy, demoner, vampyrer, varulvar, stora bröst.
½ säsong från 2013 med 10 st 25-minuters avsnitt + 1 OVA

Blood Lad är en manga från 2009- som blev anime 2013.

Handling
Vi befinner oss i "Demon World" och det är nästan omöjligt att ta sig mellan Demon World och jorden, så de flesta demoner har aldrig sett en människa. I Demon World krigar olika demoner om territorium, dessa kallas för territory bosses. Skulle en demon lyckas ta kontrollen över allt territorium i Demon World har denne rätt att avancera till demonstaden Akropolis, där de mäktigaste demonerna bor. Och mäktigast i Akropolis är Vampyrer och Varulvar.

Staz Charlie Blood är en vampyr-tonåring som lämnat Akropolis och som nu lever som en territory boss i Demon World. Staz har en vampyrpappa, vampyrmamma, äldre vampyrbror och yngre vampyrsyster. Han är kort sagt bara en tonårsrebell som flyttat hemifrån, p.g.a. väääldigt komplicerade familjeförhållanden. Staz är besatt av jorden och människor, eller mer korrekt av Japan, manga och anime. Han är en otaku, en nörd på japanska.

En dag meddelar hans underhuggare att de fångat en livs levande människa, en japansk gymnasietjej som heter Fuyumi Yanagi - och Staz blir så till sig att han inte vet vad han ska göra. Saker händer och Fuyumi blir uppäten av en köttätande växt (Demon World är en farlig plats för människor). Hon förvandlas till ett spöke som måste dricka blod av Staz för att fortsätta vara kroppslig (och inte bli spöklik som spöken brukar vara). I ett svagt ögonblick lovar Staz att han ska återuppliva henne. Ytterligare en person, Bell Hydra, dyker upp. Hon kan färdas genom dimensioner och det är hennes dimensionsportal som Fuyumi av misstag gick igenom när hon hamnade i Demon World. Strax efter är jakten på hur man återupplivar människor igång över hela multi-versum.

Omdöme
Det här borde vara en given succe-komedi med alla vansinnigheter som händer, men jag tycker inte att den riktigt lyfter. Jag har dock svårt att sätta fingret på vad som är fel. Det närmaste som jag kan beskriva är att den är animerad lite annorlunda än vanlig anime, på ett sätt som inte riktigt faller mig i smaken. Det känns som att de försökt ligga alltför nära mangan rent stilmässigt och vissa saker som fungerar på papper fungerar helt enkelt inte lika bra på TV.
Det här är också ecchi. Det betyder att Fuyumis bröst är lite för stora och kameravinklarna är lite för närgångna.
Det är också vad jag kallar för en teaser-anime, d.v.s. man gör en anime av hög kvalitet, men bara tio avsnitt. Sedan får tittarna börja läsa mangan om de vill veta hur det går. Tyvärr gick det i baklås den här gången då mangan är bättre och det antagligen inte är så många som kommer att börja läsa mangan efter att ha sett animen.

Se själva vad ni tycker om animerinsgstilen:

Betyg: 6/10
Hade animen haft mer än 10 avsnitt hade jag lagt ner på en gång.

 

[anth]

Baccano!
Japansk seinen (vuxen) anime, eng. SUB/DUB
Genres: action, kriminalitet, svart komedi, övernaturligt
½-säsong från 2007, 13 st 25-minuters avsnitt (+3 OVA som man kan hoppa över)

"Baccano" är italienska, som översätts till det engelska "ruckus". På svenska borde det bli "liv i luckan" eller "tumult".

Handling
Vi börjar 1932 i New York, där två journalister försöker sammanställa en artikel om flera väldigt kompilcerade händelser som nyligen inträffat. Bland annat på tåget "The Flying Pussyfoot" som reste mellan Chicago och New York på Nyårsafton 1931. På tåget fanns flera maffiafamiljer representerade med olika agendor, samt flera "odödliga". Det hela slutade i ett blodbad med ett dussintal döda.
År 1711 seglar ett grupp italienska emigranter till Amerika. Men de är inte bara emigranter, utan även alkemister. På båtfärden lyckas de framställa ett odödlighetselexir. De kallas för "de odödliga" efter detta. Av olika anledninger brukar det eskalera till våld så fort de odödligas vägar korsars, därför beslutar alkemisterna att sprida sig över Amerika och ha så lite kontakt med varandra som möjligt.
Det är början på 1930-talets Amerika. Det är förbudstider och gangsterväldet breder ut sig. Vi får följa hur flera olika gangsterfamiljer gör upp och hur deras vägar korsas med de odödliga.

Omdöme
Det här serien känns som om Tarantino korsat en gangsterrulle med Highlander. Det är extremt vackert. Vi får följa flera dussin människor och vi hoppar fram och tillbaka i tiden. Och så är det extremt våldsamt.
Efter att ha sett den här serien med allt ihoptryckt till bara 13 avsnitt frågade jag mig om det skulle ha blivit bättre om de gjort det till en hel säsong på 25 avsnitt. Svaret är nej. Det är det komprimerade formatet som gör serien så bra.
Nästa sak jag frågade mig var om det hade blivit bättre om de visat allt i kronologisk ordning. Svaret är återigen nej. Detta är ett mästerverk och att ändra något skulle bara förstöra serien.
Det här är också en av de där serierna som verkligen tjänar på att man ser den två gånger - just för att man ska hinna uppfatta alla detaljer. Det här är definitivt inte en serie som man slötittar på.
Jag rekommenderar att man ser denna med engelskt tal. Många gånger är dubbningen av anime så dåligt gjort så japanskt tal med engelska undertexter är att föredra, men ibland håller dubbningen lika hög klass som originalet och då är det hugget som stucket vilket språk man ser på. Denna anime håller lika hög kvalitet på engelska som på japanska, men den utspelas i 1930-talets Amerika och då känns det fånigt att de ska tala japanska.
Slutligen vill jag lyfta fram musiken, som är en väldigt bra och som definitivt kommer att sätta sig på hjärnan.

Journalisterna försöker välja vem som ska bli huvudperson i artikeln som de håller på att skriva. Här funderar de på Firo, som är både odödlig och gangster.

Här är ytterligare en scen med Firo, men ni får även ett smakprov på musiken:

Här får vi träffa Ladd Russo, en av psykopaterna ombord på tåget "The Flying Pussyfoot", i en extremt våldsam uppgörelse med ett par andra gangsters:

Betyg: 9/10
Det här är en liten pärla som alla borde se.

 

[anth]

Shakugan no Shana
Japansk Sh?nen (tonårskille) anime, eng SUB/DUB
Genres: action, drama, romantik, övernaturligt
3 säsonger mellan 2005-2012, totalt 72 st 25-minuters avsnitt

Säsong 1, 2005-2006, Shakugan no Shana, 24 avsnitt.
Säsong 2, 2007-2008, Shakugan no Shana Second, 24 avsnitt.
Säsong 3, 2011-2012, Shakugan no Shana Final, 24 avsnitt.
Övrigt som Shakugan no Shana S, Specials och filmen kan man hoppa över

Handling
Yuji Sakai har börjat på gymnasiet i Misaki City. En dag efter skolan stöter han på en klasskamrat, den vackra tjejen Yukari Hirai. Kort därefter fryser tiden och flera monster dyker upp och börjar äta de frysta människorna, inklusive Yukari. Han ska själv just bli uppäten när en flicka med rött hår och röda ögon hugger monstret i bitar, för att sedan hugga ner Yuji. Efteråt reparerar hon allt, inklusive Yujis huggskada, och startar sedan tiden igen.
Hon förklarar för Yuji att alla människor han ser med små ljus i sig redan är döda, s.k. torches. När ljusen slocknar kommer dessa människor att sluta att existera och ingen kommer längre att komma ihåg dem.
Hon förklarar vidare att han själv bara är en torch och att han måste ha blivit dödad i en tidigare attack. Men han är också någonting mer, en Mystes: en torch som har ett magiskt föremål i sig, en Treasure Tool.
Monsterna som attackerade honom var Rinne, varelser (humunculi) skapade av Chrimson Denziens för att komma till jorden och äta människors själar som behövs för att få energi till magi. Att tiden frös var ett exempel på en vanlig magisk formel som heter The Seal.
Själv är hon en Flame Haze, en människa som ingått ett kontrakt med en Lord of the Chrimson Realm. Hennes uppgift är att döda Chrimson Denziens som äter människor.
Det visar sig att hon inte har något namn, så han kallar henne för Shana, efter hennes svärd Shakugan no Shana. Hennes Chrimson Lord heter Alastor och finns i en medaljong runt halsen på henne.
Tillsammans undersöker Yuji och Shana varför Misaki City verkar vara som ett vortex som drar till sig Denziens och Flame Hazes och varför det finns så onaturligt många Torches här.

Omdöme
Den här serien är lite ojämn. Dels har vi fullständigt fantastisk action när Yuji, Shana och deras vänner konfronterar olika Chrimson Denziens. Dels finns flera ganska långtråkiga avsnitt där Yuji och Shana försöker anpassa sig till en vanlig gymnasieskola.
Även om denna serie handlar om romantik, så är det ingen komedi. Japaner avskyr att göra bort sig, följdaktligen tycker de att det roligaste som finns är när andra gör bort sig - och det finns nästan ingenting sånt alls i serien, vilket är så fruktansvärt skönt.
All romantik utvecklas, som vanligt i anime, långsamt. Men inte snigel-långsamt, utan det är knutet till personernas personlighetsutveckling som är en av seriens starka sidor. Det här är faktiskt en av de få romantiska animeserier där jag finner romantik-biten njutbar och inte på skämskuddenivå.
Det finns fan service i serien, men det är så lite att det knappt märks.

Jag hittade inte något bra klipp så jag länkar till 10:36 rakt in i första avsnittet när Yuji och Shana träffas för första gången. Se så länge ni vill.

Betyg
Eftersom serien är så pass ojämn ger jag betyg till olika delar i serien.
Första säsongen varierar mellan 8/10 under actionscenerna och 6/10 under skolscenerna.
Andra säsongen börjar i skolan under flera avsnitt och det hela sjunker ner till 5/10. Jag var såå nära att sluta titta.
Andra halvan av andra säsongen har istället fruktansvärt bra action som kommer upp i 9/10.
Tredje säsongen är pure awesomeness med världskrig, genocide och ragnarök. en solklar 9/10.
Orkar man bara förbi den dåliga biten i början på andra säsongen så är det här en av de bästa animeserier som jag sett.

 

[krank]

Jag har sett första säsongen av Dark Matter.

Det är en scifiserie som vill ta upp manteln från Firefly, typ. Fast de har en egen, lite intressant twist. Sex personer vaknar upp utan minnen på ett skepp mitt ute i ingenstans. Eftersom de inte minns sina namn döper de sig till nummer - han som vaknade först blir One, och så vidare. Varje avsnitt är en egen liten oneshot, men det finns också övergripande trådar och utvecklingar jag gillar.

När serien är som sämst rapar den upp de allra mest uttjatade troperna, som till exempel "någon går på kasino, räknar kort, vinner stort, råkar i trubbel". Det finns ingen superduper-konsekvenstanke i hur teknologi introduceras; en del av grejerna som introduceras i vissa avsnitt borde ha kunnat lösa precis alla problem som dyker upp i ett annat avsnitt.

När serien är som bäst låter den karaktärer man trodde att man kände få ytterligare djup, twistar till allt man trodde sig veta om metaplotten.

För att vara personer som börjar serien utan minnen så får jag väl säga att det blir väldigt trovärdiga och rimliga band mellan dem redan tidigt. Kemin mellan skådespelarna funkar bra; det är inte som Agents of SHIELD där det behövde gå 1-2 säsonger innan det kändes personligt.