God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,529
Så... Jag skrev det här äventyret till Svärd & Svartkonst tävlingen. Men det är inte egentligen plats baserat och jag kan inte göra en meningsfull karta till det så... Här är det. Gillar du rälsning bör du älska den här skiten.
Du är död och Blutbaten är ditt helvete
Av: God45
Du hatar när dina spelare försöker spela Svärd & Svartkonst som om de är magiska, goda riddare som rider runt och hjälper folk genom att urföra uppdrag för dem. Där är ingen Sword & Sorcery känsla alls i deras upptåg som handlar om att utmana baroner på ärliga dueller och räddar prinsessor som du skrev in i kampanjen eftersom du förväntade dig blodig och smutsig politik. Men det hjälper inte att bara döda dem, antingen gnäller de som en hög bebsisar eller så tycker de att det är kul att spela karaktärer som dör för sina principer eller så vill de spela något annat utan att någonsin spela spelet. Nej, vad du behöver göra är att knäcka deras själar. Inte karaktärernas utan spelarna. Du måste fylla dem med hat och raseri. Du måste få dem att hata människorna i din kampanjvärld, nej, du måste få dem att hata männskligheten. Och det är vad Blutbaten är. Blutbaten är inte ett scenario, det är inte en plats, det är en känsla och en sinnestämmning. Känslan är hat och sinnestämmningen är blint raseri!
Men nog med stämningstext, det här är vad Blutbaten är. Det är en enda lång uppdragskedja. Det är den värsta fetch questen du kan tänka dig. Det är en enorm "Hämta X till mig från personen Y" som till slut leder spelarna i en cirkel som det inte finns en lösning på. Försöker de ta sig ut på ett vettigt, ärligt eller hederlig sätt så kommer de bli skadade, förödmjukade och kanske till och med dödade. Försöker de avsluta uppdraget kommer de bli förödmjukade och spottade på. Enda vägen ut är att smyga ut i natten, skära halsen av folk, bränna ner byn eller på något annat sätt helt kasta ut sin moral och mörda sig ut. Det finns inget narrativ, det finns ingen poäng, det finns ingen mening. Om dina spelare mår dåligt är det meningen.
Hur dina spelare blir indragna i den här mardrömmen utan slut:
Spelarna går genom skogen eller landsbygden. Då kommer sherif Stefan Von Blutbaten ut på vägen och arresterar dem. Han har 12 topptränade krypskyttar med långbågar med sig gömda i omgivningen som kommer skjuta spelarkaraktärean döda om de gör något dumt. Stefan har med sig efterlysningar på folk som knappt ser ut som spelarkaraktäreran alls men som sherifen är övertygad är spelarkaraktärern. Han tänker därför gripa dem och sätta dem i Blutbatens skamstockar tills han kan få brevkontakt med den närmsta större staden, det bör bara ta en vecka eller två. Varför skamstocken? För det finns inget häkte och han annser att det kommer vara lärorikt för de lokala barnen.
Sheriffen griper spelarkaraktärerna, tar alla deras ägodelar och sätter dem i skamstocken under natten om de inte kan övertyga honom om att inte göra det på ett extremt sätt. Morgonen därpå har han hittat något för dem att göra för att bevisa att de inte är brottslingar. Fru Helga Steiners älskade Klara, hennes tama råtta har sprungit iväg, och om spelarkaraktärerna kan hitta råttan släpps de fria. De får dock under inga omständigheter lämna staden, de får inte bära något som ens liknar ett vapen och på natten hamnar de i skamstocken igen tills det att de hittar Klara.
När spelarna börjar undersöka vad som hänt hittar de inga spår alls. Men den första NPC:n som de träffar på hävdar bestämt att han eller hon såg Klara gå ut ur staden och till den gammla kryptan på andra sidan vägen. Det är dock utanför byn och spelarkaraktärerna får inte går dit. Försöker de blir de stoppade av någon av de 12 toptränade krypskjutarna och tillsagda att prata med vaktkaptenen Hans. Försöker de lämna staden ändå blir de skjutna och tillbaka släpade till skamstocken. Hans säger att han kan låta dem gå till ruinen om de gör en tjänst år honom... Och med det börjar fetchquesten utan slut.
Vad som egentligen hänt? 12 dimensionela varelser utan motiv har teleporterat iväg Klara utan att lämna några spår. Det finns inget sätt att ta reda på det. Man kan inte träffa på varelserna. Ingen vet någon om dem och de kan lika bra inte finnas. De finns här eftersom när du efter spelet berättar om den här delen av äventyret för dina spelare så ökar det deras lidande lite till. Man kan inte hitta Klara. Det finns ingen handling. Det finns inget narrativ och det finns ingen mening.
NPC:er:
Npc:erna hatar dina spelare. De vägrar göra någonting för dem. Hånar dem. Avskyr dem. Förolämpar dem rakt i ansiktet. Utpressar dem. Jäklas med dem utan anledning och ljuger hej vilt. De har alla ett problem de skulle kunna lösa själva men istället kommer de få spelarna att göra det åt dem. De kommer inte röra en finger för att hjälpa någon. Npc:erna har inte heller någon poäng. Du ska antyda att det finns en massa mysterier att nysta i men det finns det inte. Om helvetet är andra människor är det de här människorna. De är hatfyllda påsar av skit till en man. Förutom barnen som är monstruösa sadister som kommer tortera spelarkaraktäerrna på sätt inspirerade av Hostel och Saw varje natt de sitter i skamstocken. Och om spelarna så lite som skriker åt någon av npc:erna hamnar de i skamstocken över natten!
Flera av npc:erna säger att de vill sälja dig bra grejer. Ett svärd för fyra guld, en ringbrynja för 10. Något som du lätt skulle kunna göra om du snodde tillbaka dina pengar från Sheriffen. Om du snor pengarna så visar det sig att svärdet är så trubbigt och rostigt att du kan göra mer skada obeväpnad och ringbrynjan är helt genomrostad.
Npc:erna är här presenterade i ordningen de kommer i quest cirkeln. Så spelarkaraktärerna kommer behöva gå över till kryptan utanför staden (tror de. Kryptan är helt tom och Karla är inte där) och för det måste de ha tag i Hans...:
Hans: Är överviktig, lat och öppet rasistisk mot spelarkaraktärerna. Han vägrar hjälpa dem tills han får en kyckling paj från Laikas pajbageri.
Laika: Är en skvallrande och lättstöt kvinna som vid minsta uppfattad förolämpning kommer få spelarna kastade i skamstockarna. Hon kan inte laga en hönspaj fören Pieter som föder upp höns säljer till henne igen vilket han vägrar göra.
Pieter: Är en ilksen gammal gubbe som gillar att skrika på spelarkaraktärerna och spottar när han gör det. Han slutade sälja höns till Laikas efter att Laikas bror, Sebastian, förolämpade honom. Han börjar igen om Sebastian ber om ursäkt.
Sebastian: Är en gramatik pedant som rättar spelarna hela tiden. Han vill inte be om ursäkt men är förkyld och kommer göra det om spelarna hämtar förkylningsmedicin åt honom från den lokala apotekaren Damon.
Damon: Är en överutbildad snobb. Han kan inte göra förkylningsmedicin eftersom Niels, den lokala örtodlaren, inte vill sälja honom näsrötter.
Niels: Är en bonde som hatar spelarkaraktäerna för att är snoffsigt stadsfolk. Han sparar roten ifall han själv blir förkyld eftersom den lokala visa gumman, Isabela, inte vill förtrolla honom så han inte blir sjuk.
Isabela: Är en häxa och kommer ge spelarna skallighet, vårtor och dålig andedräkt av nästan ingen anledning. Hon har problem med att den lokala, Karl, prästen hotar med att bränna henne som en häxa och kan därför inte förtrolla Niels.
Karl: Är heligare än spelarkaraktäerna är och dömmer dem för att de är smutsiga brottslingar. Karl kan göra ett undantag med Isabela om spelarna kan få den lokala dörrmakaren, Dolph, att göra en ny dörr till prästgården.
Dolph: Är hundra på att han är smartare än spelarkaraktäerna. Han gör en dörr till kyrkan om han får en ordentlig bit träd från den lokala skogshuggaren, Otto.
Otto: Är en olidlig redneck. Otto vet att bara träden bakom den gamla kryptan är av tillträckligt bra kvalite (nej, han vägrar hjälpa spelarna när de ändå är där. Fuck em) men han behöver en bättre yxa för att kunna hugga ner dem. Den kan han bara få från den lokala smeden, Bertil.
Bertil: Är en sadist och kommer få spelarna kastade i skamstockarna efter han lurat dem att be honom om nåd. Han vägrar ge spelarna en av sina yxor utan betalning (Sherifen har tagit alla spelarnas pengar). Men han kan tänka sig att få betalt i en liten vit staty som han vet finns nere i den gammla kryptan.
Och det är questcirklen. Spelarkaraktäerna behöver gå till kryptan för att få gå till kryptan. Även om de lyckas med detta finns det inga svar där. Om de skadar någon, hotar någon eller stjäl något för att lösa questcirklen så hamnar de i skamstockarna. Deras enda väg ut är massmord, mordbrand eller att skära halsen av minst 12 personer.
Vad stadens barn gör mot spelarna varje gång de sitter i skamstockarna och med vilket ingen i staden finner något fel:
Du är död och Blutbaten är ditt helvete
Av: God45
Du hatar när dina spelare försöker spela Svärd & Svartkonst som om de är magiska, goda riddare som rider runt och hjälper folk genom att urföra uppdrag för dem. Där är ingen Sword & Sorcery känsla alls i deras upptåg som handlar om att utmana baroner på ärliga dueller och räddar prinsessor som du skrev in i kampanjen eftersom du förväntade dig blodig och smutsig politik. Men det hjälper inte att bara döda dem, antingen gnäller de som en hög bebsisar eller så tycker de att det är kul att spela karaktärer som dör för sina principer eller så vill de spela något annat utan att någonsin spela spelet. Nej, vad du behöver göra är att knäcka deras själar. Inte karaktärernas utan spelarna. Du måste fylla dem med hat och raseri. Du måste få dem att hata människorna i din kampanjvärld, nej, du måste få dem att hata männskligheten. Och det är vad Blutbaten är. Blutbaten är inte ett scenario, det är inte en plats, det är en känsla och en sinnestämmning. Känslan är hat och sinnestämmningen är blint raseri!
Men nog med stämningstext, det här är vad Blutbaten är. Det är en enda lång uppdragskedja. Det är den värsta fetch questen du kan tänka dig. Det är en enorm "Hämta X till mig från personen Y" som till slut leder spelarna i en cirkel som det inte finns en lösning på. Försöker de ta sig ut på ett vettigt, ärligt eller hederlig sätt så kommer de bli skadade, förödmjukade och kanske till och med dödade. Försöker de avsluta uppdraget kommer de bli förödmjukade och spottade på. Enda vägen ut är att smyga ut i natten, skära halsen av folk, bränna ner byn eller på något annat sätt helt kasta ut sin moral och mörda sig ut. Det finns inget narrativ, det finns ingen poäng, det finns ingen mening. Om dina spelare mår dåligt är det meningen.
Hur dina spelare blir indragna i den här mardrömmen utan slut:
Spelarna går genom skogen eller landsbygden. Då kommer sherif Stefan Von Blutbaten ut på vägen och arresterar dem. Han har 12 topptränade krypskyttar med långbågar med sig gömda i omgivningen som kommer skjuta spelarkaraktärean döda om de gör något dumt. Stefan har med sig efterlysningar på folk som knappt ser ut som spelarkaraktäreran alls men som sherifen är övertygad är spelarkaraktärern. Han tänker därför gripa dem och sätta dem i Blutbatens skamstockar tills han kan få brevkontakt med den närmsta större staden, det bör bara ta en vecka eller två. Varför skamstocken? För det finns inget häkte och han annser att det kommer vara lärorikt för de lokala barnen.
Sheriffen griper spelarkaraktärerna, tar alla deras ägodelar och sätter dem i skamstocken under natten om de inte kan övertyga honom om att inte göra det på ett extremt sätt. Morgonen därpå har han hittat något för dem att göra för att bevisa att de inte är brottslingar. Fru Helga Steiners älskade Klara, hennes tama råtta har sprungit iväg, och om spelarkaraktärerna kan hitta råttan släpps de fria. De får dock under inga omständigheter lämna staden, de får inte bära något som ens liknar ett vapen och på natten hamnar de i skamstocken igen tills det att de hittar Klara.
När spelarna börjar undersöka vad som hänt hittar de inga spår alls. Men den första NPC:n som de träffar på hävdar bestämt att han eller hon såg Klara gå ut ur staden och till den gammla kryptan på andra sidan vägen. Det är dock utanför byn och spelarkaraktärerna får inte går dit. Försöker de blir de stoppade av någon av de 12 toptränade krypskjutarna och tillsagda att prata med vaktkaptenen Hans. Försöker de lämna staden ändå blir de skjutna och tillbaka släpade till skamstocken. Hans säger att han kan låta dem gå till ruinen om de gör en tjänst år honom... Och med det börjar fetchquesten utan slut.
Vad som egentligen hänt? 12 dimensionela varelser utan motiv har teleporterat iväg Klara utan att lämna några spår. Det finns inget sätt att ta reda på det. Man kan inte träffa på varelserna. Ingen vet någon om dem och de kan lika bra inte finnas. De finns här eftersom när du efter spelet berättar om den här delen av äventyret för dina spelare så ökar det deras lidande lite till. Man kan inte hitta Klara. Det finns ingen handling. Det finns inget narrativ och det finns ingen mening.
NPC:er:
Npc:erna hatar dina spelare. De vägrar göra någonting för dem. Hånar dem. Avskyr dem. Förolämpar dem rakt i ansiktet. Utpressar dem. Jäklas med dem utan anledning och ljuger hej vilt. De har alla ett problem de skulle kunna lösa själva men istället kommer de få spelarna att göra det åt dem. De kommer inte röra en finger för att hjälpa någon. Npc:erna har inte heller någon poäng. Du ska antyda att det finns en massa mysterier att nysta i men det finns det inte. Om helvetet är andra människor är det de här människorna. De är hatfyllda påsar av skit till en man. Förutom barnen som är monstruösa sadister som kommer tortera spelarkaraktäerrna på sätt inspirerade av Hostel och Saw varje natt de sitter i skamstocken. Och om spelarna så lite som skriker åt någon av npc:erna hamnar de i skamstocken över natten!
Flera av npc:erna säger att de vill sälja dig bra grejer. Ett svärd för fyra guld, en ringbrynja för 10. Något som du lätt skulle kunna göra om du snodde tillbaka dina pengar från Sheriffen. Om du snor pengarna så visar det sig att svärdet är så trubbigt och rostigt att du kan göra mer skada obeväpnad och ringbrynjan är helt genomrostad.
Npc:erna är här presenterade i ordningen de kommer i quest cirkeln. Så spelarkaraktärerna kommer behöva gå över till kryptan utanför staden (tror de. Kryptan är helt tom och Karla är inte där) och för det måste de ha tag i Hans...:
Hans: Är överviktig, lat och öppet rasistisk mot spelarkaraktärerna. Han vägrar hjälpa dem tills han får en kyckling paj från Laikas pajbageri.
Laika: Är en skvallrande och lättstöt kvinna som vid minsta uppfattad förolämpning kommer få spelarna kastade i skamstockarna. Hon kan inte laga en hönspaj fören Pieter som föder upp höns säljer till henne igen vilket han vägrar göra.
Pieter: Är en ilksen gammal gubbe som gillar att skrika på spelarkaraktärerna och spottar när han gör det. Han slutade sälja höns till Laikas efter att Laikas bror, Sebastian, förolämpade honom. Han börjar igen om Sebastian ber om ursäkt.
Sebastian: Är en gramatik pedant som rättar spelarna hela tiden. Han vill inte be om ursäkt men är förkyld och kommer göra det om spelarna hämtar förkylningsmedicin åt honom från den lokala apotekaren Damon.
Damon: Är en överutbildad snobb. Han kan inte göra förkylningsmedicin eftersom Niels, den lokala örtodlaren, inte vill sälja honom näsrötter.
Niels: Är en bonde som hatar spelarkaraktäerna för att är snoffsigt stadsfolk. Han sparar roten ifall han själv blir förkyld eftersom den lokala visa gumman, Isabela, inte vill förtrolla honom så han inte blir sjuk.
Isabela: Är en häxa och kommer ge spelarna skallighet, vårtor och dålig andedräkt av nästan ingen anledning. Hon har problem med att den lokala, Karl, prästen hotar med att bränna henne som en häxa och kan därför inte förtrolla Niels.
Karl: Är heligare än spelarkaraktäerna är och dömmer dem för att de är smutsiga brottslingar. Karl kan göra ett undantag med Isabela om spelarna kan få den lokala dörrmakaren, Dolph, att göra en ny dörr till prästgården.
Dolph: Är hundra på att han är smartare än spelarkaraktäerna. Han gör en dörr till kyrkan om han får en ordentlig bit träd från den lokala skogshuggaren, Otto.
Otto: Är en olidlig redneck. Otto vet att bara träden bakom den gamla kryptan är av tillträckligt bra kvalite (nej, han vägrar hjälpa spelarna när de ändå är där. Fuck em) men han behöver en bättre yxa för att kunna hugga ner dem. Den kan han bara få från den lokala smeden, Bertil.
Bertil: Är en sadist och kommer få spelarna kastade i skamstockarna efter han lurat dem att be honom om nåd. Han vägrar ge spelarna en av sina yxor utan betalning (Sherifen har tagit alla spelarnas pengar). Men han kan tänka sig att få betalt i en liten vit staty som han vet finns nere i den gammla kryptan.
Och det är questcirklen. Spelarkaraktäerna behöver gå till kryptan för att få gå till kryptan. Även om de lyckas med detta finns det inga svar där. Om de skadar någon, hotar någon eller stjäl något för att lösa questcirklen så hamnar de i skamstockarna. Deras enda väg ut är massmord, mordbrand eller att skära halsen av minst 12 personer.
Vad stadens barn gör mot spelarna varje gång de sitter i skamstockarna och med vilket ingen i staden finner något fel:
- De kommer med ett getingbo i en korg. De drar ner en av karaktärernas byxor, stoppar ner getingboet i byxorna och sedan drar de hårt upp byxorna.
- De hämtar spannar med grisavföring och smörjer in spelarkaraktäernas ansikten och kläder med denna.
- De kastar stenar på spelarkaraktäerna.
- De smörjer in spelarkaraktäerna med honung och krossar sedan brukar med eldmyror på dem.
- De tar av spelarkaraktäernas skor och sticker in häftstift i deras fötter.
- De sparkar spelarkaraktäerna på vaderna och låren tills de kollapsar och stryper sig själva med stupstocken.
- De sticker nålar genom spelarkaraktäernas öron.
- De tvångsmatar spelarkaraktäerna med insekter, ruttna ägg och härsket kött.
- De bränner spelarkaraktäerna med cigaretter.
- De ristar in sina namn på spelarkaraktäerna med knivar.