Det här inlägget innehåller spoilers för Ant-Man och eventuellt andra MCU-filmer, samt den gamla tv-serien Charmed. Tråden kan komma att innehålla spoilers för vad som helst, och varje inlägg får själv ta ansvar för att varna så specifikt som känns berättigat.
Min sambo berättade för mig om Charmed, en tv-serie hon såg när hon var yngre, och tyckte jag skulle kolla för att orientera mig lite. Jag såg de första två avsnitten, och hoppade sedan till första avsnittet i en senare säsong. Serien handlar om tre systrar som har magiska krafter och bekämpar ondska tillsammans; jag fick lite Buffy-känsla. I alla fall, en säsong slutar tydligen med att Pru, en av systrarna, dör. Det är lätt att ta reda på att detta var ett beslut uppifrån, snarare än något manusförfattarna kom på själva – det var någon sorts drama med Shannon Doherty, som spelade Pru, som gjorde att hon fick sparken. Att döda henne, och låta de två kvarvarande systrarna hitta en ny syster, Paige, född utanför moderns äktenskap och bortadopterad, blev seriens lösning för att kunna fortsätta. Detta var i början på fjärde säsongen, och serien höll i ytterligare fem med de nya tre systrarna.
Det som händer är att en av de kvarvarande systrarna först inte klarar av att gå vidare. Hon vill sluta vara häxa; hon försöker kontakta den döda systerns själ (de har ofta kontakt med sin mamma på samma sätt). Alla runt omkring – hennes andra syster, deras pojkvänner, deras (döda) mamma – försöker få henne att acceptera: Pru är borta, det enda produktiva du kan göra är att acceptera Paige och gå vidare. Fortsätt leva, fortsätt bekämpa ondska.
Det roliga är detta: avsnittet går att läsa som en meta-kommentar på hela processen! Piper, som är systern som vägrar gå vidare, symboliserar publiken som undrar vart Pru har tagit vägen. Hon ställer alla naturliga frågor: vi har väl återuppväckt de döda tidigare? Vi har väl kontaktat de döda tidigare? Varför funkar det inte nu, varför var Pru tvungen att dö? Hon får bara bullshit-svar. "Kanske någon gång", säger hennes mamma uppifrån himlen, "kan du få träffa henne, men hon är inte redo". Kod för "hon kanske kommer tillbaka i säsong sju!". Piper måste till slut acceptera Prus död och fortsätta som häxa; det är enda sättet hon kan fortsätta leva. Kod för: Piper måste acceptera att Pru försvann och fortsätta som häxa; det är enda sättet serien kan fortsätta sändas / enda sättet publiken kan fortsätta titta. Vill du se på Charmed? Godta då våra bullshit-förklaringar.
Jag tyckte det här var jätteroligt! Det var jättespännande att spana efter alla repliker och situationer som kunde läsas som speglingar av verkligheten.
Jag hade en liknande upplevelse med Ant-Man häromdagen. Här gäller det situationen med Hope van Dyne. Hon är Hank Pyms dotter, som en gång övergav honom och stödde skurken Darren Cross, men när filmen börjar har hon ångrat sig och jobbar i hemlighet med Hank igen. Hank har en plan för att stoppa Cross, och behöver någon som använder Ant-Man-dräkten. Hope är redo och villig, men Hank låter henne inte. Han får istället tag på Scott Lang: vit man, ex-kriminell men inte skurk utan bara för att försörja sin familj. Inbrottstjuv men inte rånare. Typisk actionhjälte. Han kan ingenting om Ant-Man-dräkten och myr-kontroll-hjälmen, och får ett träningsmontage att lära sig – jämför med Hope, som iaf agerar som om hon är redo direkt, och vi i publiken får åtminstone se hennes färdigheter med att kontrollera myrorna.
Så varför måste Scott Lang vara Ant-Man? Varför får det inte vara Hope van Dyne? Det är en plot i själva filmen. Svaret är att Hank äventyrade med Hopes mamma Janet, och Janet var tvungen att offra sig hjältemodigt (men inte bekräftat död utan bara science-mumbo-jumbo-borta) för att rädda världen. Hank drog sig undan från världen för att försöka få henne tillbaka, och försvann därmed ur Hopes liv. När han till slut avslöjar detta (han hade sagt till Hope att Janet dog i en flygkrasch) försonas han med Hope. Det är ganska bullshit, men låt gå. Scott behöver också förklara för Hope det han insåg med en gång: Scott själv är expendable, medan Hope är viktig för Hank. Hank kan inte tillåta sig riskera Hopes liv, men om Scott går åt är det inte lika illa.
Och den här plott-tråden går att läsa som en meta-kommentar på manliga och kvinnliga superhjältar i filmer! Frågan "varför måste Scott Lang vara Ant-Man; varför får det inte vara Hope van Dyne?" går att ställa även i vår värld, utanför filmen. Marvel har redan gjort jättemånga filmer med manliga superhjältar i huvudrollen, och ingen med en kvinnlig. Nu kommer ännu en film, Ant-Man, och det är såklart också en man, håhåjaja. Varför?
Det är inget revolutionerande med svaret på ovanstående fråga, förresten. Jag vet att alla andra fattat för länge sedan hur Hollywood, mansnormen, fokusgrupper, självuppfyllande sanningar etc etc fungerar. Det häftiga är inte svaret i sig självt – det häftiga är att svaren finns i själva filmen! När Hope undrar, speglar hon oss i publiken som undrar samma sak. Etablissemanget symboliseras av Hank Pym, den gamle mannen som bestämmer som var superhjälte förr i tiden. Ant-Man (Scott Lang) symboliserar själva filmen Ant-Man.
Hope får inte vara Ant-Man. Varför?
Hon frågar Hank, och får inget bra svar. Vi frågar Marvel varför vi inte fått en Black Widow-film (t ex) än, och vi får inget bra svar.
Hope försöker hantera det. Hon tjatar. Hon blir arg och går iväg. Inget hjälper.
Scott avslöjar: han är expendable, men Hope betyder för mycket. Visst, världen behöver räddas (som i varje Marvel-film), men det är inte värt att satsa Hopes liv. Att göra den första kvinnliga superhjältefilmen i MCU är en stor risk, Marvel vågar inte ta den. Ant-Man däremot, som film, är expendable. Om den går dåligt gör det inte så mycket. Att i Ant-Mans ställe (alltså just nu) ge ut Ms Marvel, vågade inte Marvel.
Hank avslöjar till slut varför. Det är ganska bullshit. Janet hade dräkten på sig förr i tiden när han var hjälte, men det gick dåligt. Det här kanske symboliserar när Marvel fokuserade på serier, och hade precis samma problem då; kvinnliga superhjältar sålde sämre? I vilket fall: det funkade dåligt förr, så vi tänker inte försöka igen. Det är ganska bullshit.
Hope får bita i det sura äpplet och hänga kvar som support. Publiken får finna sig i att bara se män som superhjältar.
I slutet av filmen visar Hank en ny Wasp-dräkt (Wasp var mamman Janets superhjältenamn) för Hope; han har kommit över sin rädsla och kan låta henne superhjälta. Efter mer än tio filmer i MCU har Marvel äntligen gett oss titel och releasedatum på Ms. Marvel, deras första kvinnliga superhjälte. Scott Lang var tvungen att vara Ant-Man, men i framtiden finns det hopp.
För att förtydliga: jag säger såklart inte att "det var det här filmmakarna egentligen försökte säga!" Men det är kul att ta en handling eller konflikt som inte är den som visas, låtsas som att folk symboliserar olika saker, och se vad som ramlar ut. Allt kommer såklart inte hålla ihop. Bara en så enkel fråga som "vad symboliserar Darren Cross i den här läsningen" visar att det inte är en fullständig tolkning av hela verket. Men det är rätt kul!
Har du någon annan film, eller annat verk för den delen, som går att läsa som att det handlar om sin egen tillblivelse eller studiopolitik? Eller kanske bara en spännande extrem läsning öht?
Min sambo berättade för mig om Charmed, en tv-serie hon såg när hon var yngre, och tyckte jag skulle kolla för att orientera mig lite. Jag såg de första två avsnitten, och hoppade sedan till första avsnittet i en senare säsong. Serien handlar om tre systrar som har magiska krafter och bekämpar ondska tillsammans; jag fick lite Buffy-känsla. I alla fall, en säsong slutar tydligen med att Pru, en av systrarna, dör. Det är lätt att ta reda på att detta var ett beslut uppifrån, snarare än något manusförfattarna kom på själva – det var någon sorts drama med Shannon Doherty, som spelade Pru, som gjorde att hon fick sparken. Att döda henne, och låta de två kvarvarande systrarna hitta en ny syster, Paige, född utanför moderns äktenskap och bortadopterad, blev seriens lösning för att kunna fortsätta. Detta var i början på fjärde säsongen, och serien höll i ytterligare fem med de nya tre systrarna.
Det som händer är att en av de kvarvarande systrarna först inte klarar av att gå vidare. Hon vill sluta vara häxa; hon försöker kontakta den döda systerns själ (de har ofta kontakt med sin mamma på samma sätt). Alla runt omkring – hennes andra syster, deras pojkvänner, deras (döda) mamma – försöker få henne att acceptera: Pru är borta, det enda produktiva du kan göra är att acceptera Paige och gå vidare. Fortsätt leva, fortsätt bekämpa ondska.
Det roliga är detta: avsnittet går att läsa som en meta-kommentar på hela processen! Piper, som är systern som vägrar gå vidare, symboliserar publiken som undrar vart Pru har tagit vägen. Hon ställer alla naturliga frågor: vi har väl återuppväckt de döda tidigare? Vi har väl kontaktat de döda tidigare? Varför funkar det inte nu, varför var Pru tvungen att dö? Hon får bara bullshit-svar. "Kanske någon gång", säger hennes mamma uppifrån himlen, "kan du få träffa henne, men hon är inte redo". Kod för "hon kanske kommer tillbaka i säsong sju!". Piper måste till slut acceptera Prus död och fortsätta som häxa; det är enda sättet hon kan fortsätta leva. Kod för: Piper måste acceptera att Pru försvann och fortsätta som häxa; det är enda sättet serien kan fortsätta sändas / enda sättet publiken kan fortsätta titta. Vill du se på Charmed? Godta då våra bullshit-förklaringar.
Jag tyckte det här var jätteroligt! Det var jättespännande att spana efter alla repliker och situationer som kunde läsas som speglingar av verkligheten.
Jag hade en liknande upplevelse med Ant-Man häromdagen. Här gäller det situationen med Hope van Dyne. Hon är Hank Pyms dotter, som en gång övergav honom och stödde skurken Darren Cross, men när filmen börjar har hon ångrat sig och jobbar i hemlighet med Hank igen. Hank har en plan för att stoppa Cross, och behöver någon som använder Ant-Man-dräkten. Hope är redo och villig, men Hank låter henne inte. Han får istället tag på Scott Lang: vit man, ex-kriminell men inte skurk utan bara för att försörja sin familj. Inbrottstjuv men inte rånare. Typisk actionhjälte. Han kan ingenting om Ant-Man-dräkten och myr-kontroll-hjälmen, och får ett träningsmontage att lära sig – jämför med Hope, som iaf agerar som om hon är redo direkt, och vi i publiken får åtminstone se hennes färdigheter med att kontrollera myrorna.
Så varför måste Scott Lang vara Ant-Man? Varför får det inte vara Hope van Dyne? Det är en plot i själva filmen. Svaret är att Hank äventyrade med Hopes mamma Janet, och Janet var tvungen att offra sig hjältemodigt (men inte bekräftat död utan bara science-mumbo-jumbo-borta) för att rädda världen. Hank drog sig undan från världen för att försöka få henne tillbaka, och försvann därmed ur Hopes liv. När han till slut avslöjar detta (han hade sagt till Hope att Janet dog i en flygkrasch) försonas han med Hope. Det är ganska bullshit, men låt gå. Scott behöver också förklara för Hope det han insåg med en gång: Scott själv är expendable, medan Hope är viktig för Hank. Hank kan inte tillåta sig riskera Hopes liv, men om Scott går åt är det inte lika illa.
Och den här plott-tråden går att läsa som en meta-kommentar på manliga och kvinnliga superhjältar i filmer! Frågan "varför måste Scott Lang vara Ant-Man; varför får det inte vara Hope van Dyne?" går att ställa även i vår värld, utanför filmen. Marvel har redan gjort jättemånga filmer med manliga superhjältar i huvudrollen, och ingen med en kvinnlig. Nu kommer ännu en film, Ant-Man, och det är såklart också en man, håhåjaja. Varför?
Det är inget revolutionerande med svaret på ovanstående fråga, förresten. Jag vet att alla andra fattat för länge sedan hur Hollywood, mansnormen, fokusgrupper, självuppfyllande sanningar etc etc fungerar. Det häftiga är inte svaret i sig självt – det häftiga är att svaren finns i själva filmen! När Hope undrar, speglar hon oss i publiken som undrar samma sak. Etablissemanget symboliseras av Hank Pym, den gamle mannen som bestämmer som var superhjälte förr i tiden. Ant-Man (Scott Lang) symboliserar själva filmen Ant-Man.
Hope får inte vara Ant-Man. Varför?
Hon frågar Hank, och får inget bra svar. Vi frågar Marvel varför vi inte fått en Black Widow-film (t ex) än, och vi får inget bra svar.
Hope försöker hantera det. Hon tjatar. Hon blir arg och går iväg. Inget hjälper.
Scott avslöjar: han är expendable, men Hope betyder för mycket. Visst, världen behöver räddas (som i varje Marvel-film), men det är inte värt att satsa Hopes liv. Att göra den första kvinnliga superhjältefilmen i MCU är en stor risk, Marvel vågar inte ta den. Ant-Man däremot, som film, är expendable. Om den går dåligt gör det inte så mycket. Att i Ant-Mans ställe (alltså just nu) ge ut Ms Marvel, vågade inte Marvel.
Hank avslöjar till slut varför. Det är ganska bullshit. Janet hade dräkten på sig förr i tiden när han var hjälte, men det gick dåligt. Det här kanske symboliserar när Marvel fokuserade på serier, och hade precis samma problem då; kvinnliga superhjältar sålde sämre? I vilket fall: det funkade dåligt förr, så vi tänker inte försöka igen. Det är ganska bullshit.
Hope får bita i det sura äpplet och hänga kvar som support. Publiken får finna sig i att bara se män som superhjältar.
I slutet av filmen visar Hank en ny Wasp-dräkt (Wasp var mamman Janets superhjältenamn) för Hope; han har kommit över sin rädsla och kan låta henne superhjälta. Efter mer än tio filmer i MCU har Marvel äntligen gett oss titel och releasedatum på Ms. Marvel, deras första kvinnliga superhjälte. Scott Lang var tvungen att vara Ant-Man, men i framtiden finns det hopp.
För att förtydliga: jag säger såklart inte att "det var det här filmmakarna egentligen försökte säga!" Men det är kul att ta en handling eller konflikt som inte är den som visas, låtsas som att folk symboliserar olika saker, och se vad som ramlar ut. Allt kommer såklart inte hålla ihop. Bara en så enkel fråga som "vad symboliserar Darren Cross i den här läsningen" visar att det inte är en fullständig tolkning av hela verket. Men det är rätt kul!
Har du någon annan film, eller annat verk för den delen, som går att läsa som att det handlar om sin egen tillblivelse eller studiopolitik? Eller kanske bara en spännande extrem läsning öht?
Eftersom skaparna låter Wanda presentera sina fantasier som en tv-serie, så kan de låta andra roller kommentera på "Wandas" konstnärliga beslut, som egentligen är deras egna konstnärliga beslut. Här vill de vara tydliga med att (a) detta är hennes bror Pietro, (b) vi vet att han inte ser ut som tidigare och (c) det kanske är något skumt med det här. Hade det varit samma skådespelare hade de behövt lägga in många fler små "något är fel"-ögonblick där han agerar out of character, men de får mycket gratis av att det är Peters istället för T-J.
