Text vitfärgad pga vill inte ha svar i tråden. Move along, nothing to see here.
Kulturell appropriering (från och med nu kallad 'CA') som fenomen inom lajv och rollspel är något som diskuterats ett bra tag nu men jag har inte sett särskilt mycket av det här på forumet. Jag är inte jättebevandrad inom ämnet men tycker alltid att det är spännande att lära mig mer om hur en kan bli mer öppen och inkluderande i sättet vi spelar och pratar om rollspel!
Vi börjar med lite försök till definitioner:
Jag ska villigt erkänna att det här inte är något jag funderat särskilt mycket över i min representation av andra kulturer när jag spelat rollspel och lajvat. Ej heller har jag analyserat element från faktiska kulturer som använts som inspiration i spel och spelvärldar genom dessa glasögon men när en börjar göra det blir det ganska snabbt tydligt att rollspelsindustrin inte är särskilt bra på detta. Exotifiering och oaktsamhet kring historiska förtryckar-förtryckt-förhållanden mellan olika kulturer diskuteras sällan. Länkar vidare till ett par videor och texter som bjuder på många "dåliga exempel" som skulle kunna vara hämtade i princip rakt ur ett spel:
http://www.theatlantic.com/entertain...iation/411292/
http://thebodyisnotanapology.com/mag...rical-context/
http://everydayfeminism.com/2015/06/...riation-wrong/
http://matociquala.livejournal.com/1544111.html
Vid första anblick kan det kännas som något av ett minfält, allt är väl lånat av någon annan från början eller? Innebär detta någon form av extrem kulturisolationism där inget för lånas, korspollineras eller tolkas? Begreppets motståndare tycks ha en sådan uppfattning om innebörden men jag har ännu inte stött på en förespråkare som argumenterar i den riktningen, hur bör en förhålla sig till den här dualiteten? Personligen ser jag det som en privilegiefråga: vem är det som utsätts för problemen associerade med fenomenet? Om medlemar av en minoritetskultur påstår att de känner sig överkörda och utsatta för koloniala approprieringstaktiker när deras kultursymboler tas ur sin kontext och används av majoritetskulturen utan eftertanke så är det svårt att bortse från detta. Oavsett hur verklighetsfrämmande det kan tyckas för medlemar ur majoritetskulturen som bara ville pilla lite.
1. Vad är din åsikt om CA?
2. Kan vi gå ihop och försöka ta fram lite historiska "dåliga exempel" från internationella rollspel (låt oss undvika att peka ut verk av folk här på forumet, typ) och använda dem som underlag för diskussion kring vad som är dåligt, vad som saknas och hur det kunde ha gjorts bättre. Jag vet att det här lätt kan resultera i att vi sitter som ett gäng kritvita medlemar ur kulturmajoriteten och tolkar andras "kränkthet" men om vi aktivt har risken i åtanke och försöker undvika den, lyssnar på kunskap och råd från de som upplevt detta in action och försöker följa de tips och riktlinjer som lyfts fram i videos och länkar ovan (fyll gärna på med fler! Jag är mycket tacksam om ni har mer bra läsning att länka till!) så tycker jag att vi i alla fall kan göra ett försök!
3. Hur ska vi göra för att förhålla oss på ett bra sätt till det här i vårt rollspelande och, kanske framför allt, spelskapande och diskussion som sker på rollspel.nu?
4. Är historisk CA i rollspel och bland rollspelare en bidragande orsak till hobbyns kritvithet?
Kulturell appropriering (från och med nu kallad 'CA') som fenomen inom lajv och rollspel är något som diskuterats ett bra tag nu men jag har inte sett särskilt mycket av det här på forumet. Jag är inte jättebevandrad inom ämnet men tycker alltid att det är spännande att lära mig mer om hur en kan bli mer öppen och inkluderande i sättet vi spelar och pratar om rollspel!
Vi börjar med lite försök till definitioner:
wikipedia said:Cultural appropriation is the adoption or use of elements of one culture by members of a different culture.
https://en.wikipedia.org/wiki/Cultural_appropriationwikipedia said:[SUP][1][/SUP] Cultural appropriation is seen by some as controversial, notably when elements of a minority culture are used by members of the cultural majority; this is seen as wrongfully oppressing the minority culture or stripping it of its group identity and intellectual property rights.[SUP][2][/SUP][SUP][3][/SUP][SUP][4][/SUP][SUP][5][/SUP] This view of cultural appropriation is sometimes termed "cultural misappropriation."[SUP][2][/SUP][SUP][5][/SUP] According to authors in the field, cultural (mis)appropriation differs from acculturation or assimilation in that the "appropriation" or "misappropriation" refers to the adoption of these cultural elements in a colonial manner: elements are copied from a minority culture by members of the dominant culture, and these elements are used outside of their original cultural context—sometimes even against the expressed, stated wishes of representatives of the originating culture.[SUP][5][/SUP][SUP][6][/SUP][SUP][7][/SUP][SUP][8][/SUP][SUP][9][/SUP][SUP][10][/SUP][SUP][11][/SUP]
Often, the original meaning of these cultural elements is lost or distorted, which means that these uses may be viewed as disrespectful by members of the originating culture, or even as a form of desecration. Cultural elements which may have deep meaning to the original culture can be reduced to "exotic" fashion by those from the dominant culture.[SUP][6][/SUP][SUP][7][/SUP][SUP][12][/SUP] When this is done, the imitator, "who does not experience that oppression is able to 'play,' temporarily, an 'exotic' other, without experiencing any of the daily discriminations faced by other cultures."
http://thebodyisnotanapology.com/mag...rical-context/Julia Feng said:Cultural appropriation is not cultural appreciation. It is a cultural exchange levied through unequal power relations on a systemic level. It is when marginalized people are mocked, berated, targeted, demeaned, and physically assaulted for displays of their own culture—while majority people are free to use and consume the same culture. It is when the deep history behind a culture gets ignored. It is when things that have cultural significance are regarded as props, costumes, themes, or simply aesthetic objects—therefore otherizing and dehumanizing the people of that Culture.
Jag ska villigt erkänna att det här inte är något jag funderat särskilt mycket över i min representation av andra kulturer när jag spelat rollspel och lajvat. Ej heller har jag analyserat element från faktiska kulturer som använts som inspiration i spel och spelvärldar genom dessa glasögon men när en börjar göra det blir det ganska snabbt tydligt att rollspelsindustrin inte är särskilt bra på detta. Exotifiering och oaktsamhet kring historiska förtryckar-förtryckt-förhållanden mellan olika kulturer diskuteras sällan. Länkar vidare till ett par videor och texter som bjuder på många "dåliga exempel" som skulle kunna vara hämtade i princip rakt ur ett spel:
http://www.theatlantic.com/entertain...iation/411292/
http://thebodyisnotanapology.com/mag...rical-context/
http://everydayfeminism.com/2015/06/...riation-wrong/
http://matociquala.livejournal.com/1544111.html
Vid första anblick kan det kännas som något av ett minfält, allt är väl lånat av någon annan från början eller? Innebär detta någon form av extrem kulturisolationism där inget för lånas, korspollineras eller tolkas? Begreppets motståndare tycks ha en sådan uppfattning om innebörden men jag har ännu inte stött på en förespråkare som argumenterar i den riktningen, hur bör en förhålla sig till den här dualiteten? Personligen ser jag det som en privilegiefråga: vem är det som utsätts för problemen associerade med fenomenet? Om medlemar av en minoritetskultur påstår att de känner sig överkörda och utsatta för koloniala approprieringstaktiker när deras kultursymboler tas ur sin kontext och används av majoritetskulturen utan eftertanke så är det svårt att bortse från detta. Oavsett hur verklighetsfrämmande det kan tyckas för medlemar ur majoritetskulturen som bara ville pilla lite.
http://www.patheos.com/blogs/alonein...his-is-racism/Erick DuPree said:Racist? That might sounds pretty aggressive. But that is exactly what it means when someone makes statement like ‘there is no such things as cultural appropriation’ and then backs it up with white power statements and glaring pseudo-intellectual prose that are argumentative, divisive, and dismissive.
1. Vad är din åsikt om CA?
2. Kan vi gå ihop och försöka ta fram lite historiska "dåliga exempel" från internationella rollspel (låt oss undvika att peka ut verk av folk här på forumet, typ) och använda dem som underlag för diskussion kring vad som är dåligt, vad som saknas och hur det kunde ha gjorts bättre. Jag vet att det här lätt kan resultera i att vi sitter som ett gäng kritvita medlemar ur kulturmajoriteten och tolkar andras "kränkthet" men om vi aktivt har risken i åtanke och försöker undvika den, lyssnar på kunskap och råd från de som upplevt detta in action och försöker följa de tips och riktlinjer som lyfts fram i videos och länkar ovan (fyll gärna på med fler! Jag är mycket tacksam om ni har mer bra läsning att länka till!) så tycker jag att vi i alla fall kan göra ett försök!
3. Hur ska vi göra för att förhålla oss på ett bra sätt till det här i vårt rollspelande och, kanske framför allt, spelskapande och diskussion som sker på rollspel.nu?
4. Är historisk CA i rollspel och bland rollspelare en bidragande orsak till hobbyns kritvithet?