Nekromanti WRNU:s bokklubb Januari - Mars 2016

[Max Raven]

Gott nytt år!

Reglerna är enkla:

Läs något. Skriv något om det här.

Diskutera gärna och/eller rekommendera böcker också.

Teman kan man föreslå, om man vill. I korthet: Skriv några böcker du tänker läsa, bind ihop med tema. Andra kan då välja att läsa de böckerna också!

Länk till lista över lästa böcker

 

[Voldstagg13]

Jag läste ut sista boken i 'Ravenor omnibus' förra året och 'Legion' (The Horus Heresy-serien) igår, båda av Dan Abnett (utspelandes i Warhammer 40k-världen).
Ravenor är intressant, men jämfört med Eisenhorn (Ravenors mentor och med en egen boktrilogi, vilken kronologiskt föregår den här) är det lika mycket hans följe som står i centrum för handlingen. Ravenor själv är till stor del ovetande om vad som sker runtomkring (hans följepersoners privatliv och hemliga agendor), och är oftast mer i rollen som samordnare än själv agerande (vilket iofs. är naturligt som inkapslad rullstolsburen med enorma psi-krafter...). De båda trilogierna skiljer sig åt stilmässigt, jag väljer inte nån utan gillar dem båda, det jag gillar mest är iallafall de många olika bilderna av det slitna imperiet och det totala förfallet.
Legion utspelar sig långt före. The Horus Heresy är historia och förklarar (om jag uppfattat det hela rätt) människoimperiets uppgång och varför det är i utförsbacke. Det är strid, inblick i 'den vanliga soldatens' situation och ett stort, intressant persongalleri som man (jag, iallafall) bryr sig om och konflikter i gråzoner.
Jag har stor respekt för Abnett som författare, han lyckas både med historierna, personerna och miljöerna. Jag har fastnat i Warhammers bokflod (böckerna om Gotrek & Felix är andra favoriter) och fortsätter gärna att flyta med strömmen!

 

[Max Raven]

Jag läste klart Finna Dolda Ting, vilket är en bok om svensk rollspelshistoria (och lite amerikansk)

Det känns som att den ger en ganska bra överblick över hur svenska rollspel utvecklats, rollspel i samhället, friform, lajv med mera - och hur få tillverkare som försörjt sig på att skapa rollspel.

Boken går kanske inte så djupt som det skulle finnas möjlighet till, men då skulle då missat bredden som gör den här boken.

Intressant och god läsning, ingen riktig nostalgi för mig dock - jag var rätt sen in i hobbyn och har suttit "på kammaren" en del. Nu kände jag ändå till det mesta av förloppen en del - de har stötts och blötts över åren - men även jag fick ut en hel del nytt.

Rekommenderas. En bok som man nästan borde läsa om man hållt på med hobbyn ett tag.

 

[Daniel]

Under årets första dagar har jag läst två fantasyböcker.

- George RR Martins "A Knight of the Seven Kingdoms", som består av de tre prequel-noveller till "A Song of Ice And Fire"-serien som utspelar sig cirka hundra år tidigare, under Targaryen-styrets dagar. Jag har inte läst bokserien, men är mycket förtjust i tv-serien. Jag läste de första åttio sidorna i "A Game of Thrones", som släpptes i gratis-pdf i samband med tv-seriens premiär, men kände att Martins författarstil inte riktigt var min kopp té...

Detsamma gäller prequel-novellerna - själva skrivandet som konstform är inte hans starkaste sida som berättare, eller i vart fall inte den sortens skrivande som tilltalar mig. Jag är inte överförtjust i kursiverade ljudeffekter, kursiverade tankemeningar eller catchphrases som upprepas på var och varannan sida. Storyn var heller inte fantastisk och karaktärerna var ganska beiga... Men jag älskar ju Westeros som fantasyvärld, och den där goa Ivanhoe-riddarkänslan kom fram, och jag ger därför läsupplevelsen godkänt. Jag är fortfarande kluven till att ge mig på att läsa bokserien, men någon gång kommer det förmodligen att bli av.

- Scott Lynchs "The Lies of Locke Lamora", som är den första (fristående) boken i serien Gentleman Bastards. Detta var en riktigt härlig bok. Man kan beskriva den som "Oceans Eleven/Twelve/Thirteen"-filmerna i fantasymiljö - alltså charmanta conartist-tjuvar som har riktigt invecklade planer för att lura rika människor på deras pengar.

Hela boken utspelar sig i en Venedig-liknande stad i en fantasyvärld som ligger någonstans mellan klassisk medeltid (det är ringbrynjor och armborst) och "Pirates of the Carribean" (det är piratskepp och scarfar), med små drag av high-tech (alkemisk vetenskap hör till vardagen, istället för facklor/lyktor har man små ljusklot som man skakar liv i). Lynch är en duktig författare - boken är både bra skriven och bra komponerad, med intressanta karaktärer och en cool, annorlunda fantasymiljö. Jag kommer definitivt att läsa uppföljarna.

 

[Daniel]

Nu har jag även läst den andra (fristående) boken i Gentleman Bastards-serien, "Red Seas Under Red Skies", om conartist-tjuven Locke Lamora och hans kompanjoner. Det är en helt ny stad, fortfarande med sydeuropeisk eller kanske karibisk känsla, och en helt ny charmigt smart Ocean's Eleven-kupp - denna gång riktad mot ett fantasy-kasino med givetvis mycket farlig ägare.

Men i denna boken tar författaren Lynch dessutom ut oss på stora havet med påtagligt sjörövartema. Stundtals är det en hel del igenkänning från "Pirates of the Carribean"-filmvärlden, men jag kommer också att tänka på den gamla fantastiska tecknade serien "Pirates of Dark Water" (https://www.youtube.com/watch?v=I_5F1zYQF5M).

Något nämnvärt med Lynchs fantasyvärld är att den, helt okommenterat i berättelsen, i stor grad är väldigt jämställd. Utan att ha räknat skulle jag tippa på att det är 50/50 manliga och kvinnliga karaktärer, men det gäller inte bara antalet kvinnliga personer utan ovanligt nog även universumets samhällsstruktur. Trots en någorlunda medeltida setting är såväl politiska ledare som krigare (både befälhavare och fotsoldater) som en okommenterad självklarhet lika ofta kvinnor som män. Homosexualitet och bisexualitet är också helt oproblematiskt.

Det var helt klart en underhållande och språkligt ganska välskriven bok, men jag kan tycka att sjörövartemat tog överhanden lite för mycket från det som egentligen är bokseriens nisch och charm, alltså Ocean's Eleven-lurendrejeriet i fantasymiljö.

***

Jag har även läst "Enkel biljett till nattens ände" av Johan Frick, en episodroman/novellsamling som utspelar sig i en jäkla cool science fiction-miljö baserad på franskt 1950-tal. Det är gamla kulturreferenser, rökiga caféer, snygga hattar och noir. I en av novellerna får jag dessutom tydliga ”Alien”-vibbar.

Premissen för världen är att en rymdfarkost tillverkad av ett mystiskt, okänt folk landade med autopilot utanför Paris 1952, med erbjudande till mänskligheten om att skicka frivilliga för att dela med sig av människans kultur och konstarter till en galax som är belägen 300 års rymdfärd från Jorden, och novellerna utspelar sig i framtiden i de etablerade mänskliga kolonierna i ”Den nya världen”, en mängd planeter som de mystiska utomjordingarna redan hade hunnit överge eller dö ut från innan mänskligheten hann fram.

Jag är inget större sci/fi-fan, snarare en medeltidsbuff, och den sci/fi jag gillar ska helst vara smutsig och nedgången. Och Fricks sci/fi-miljö gillar jag skarpt! Förutom att det är 1950-talet i rymden har miljön dessutom något av en post-apokalyptisk känsla. För att citera ur en av novellerna: "Det var uppenbart att Port Michèle [en liten rymdhamn] var en plats som hade framtiden bakom sig".

Johan Frick arbetade i Sf-bokhandeln här i Göteborg och hade även en karriär som översättare av sci/fi-fantasy. Han dog av cancer i november förra året och "Enkel biljett till nattens ände" publicerades i december. Jag kände honom inte och vet inte hur sjuk han var när han skrev dessa berättelser, men när man som läsare känner till hans dödliga sjukdom blir hans dystra sci/fi-värld förstås ännu mer melankolisk och drabbande.

Det är stämningsfull och mycket cool sci/fi i en utmärkt setting, och själva skrivandet tillåter sig vara litterärt och filosofiskt. Högt betyg på denna novellsamling!

 

[krank]

Oj, nu har jag missat att skriva saker igen... Jag får gå tillbaks och se vilka böcker jag skrivit saker om, och fylla på...

Jag sitter ju och tar mig igenom Alastair Reynolds bibliografi, nu när jag typ är ikapp med Hamilton och blivit klar med Banks.

Revelation Space - Bokklubben April-Juni
Chasm City - Bokklubben Juli-September
Redemption Ark - Bokklubben Juli-September
Absolution Gap - Bokklubben Juli-September
The Prefect - Kort recension nedan.

Blue Remembered Earth - Kort recension nedan.
On the Steel Breeze - Nyss inköpt, börjar läsa i morgon.
Poseidon's Wake - Ej läst ännu

Century Rain - Bokklubben Oktober-December
Pushing Ice - Bokklubben Oktober-December
House of Suns - Ej läst ännu
Terminal World - Ej läst ännu
Harvest of Time - Ej läst ännu

Diamond Dogs, Turquoise Days - Bokklubben Oktober-December
Zima Blue and Other Stories - Ej läst ännu
Galactic North - Ej läst ännu
Deep Navigation - Ej läst ännu

Om jag ids borde jag göra något slags sammanställning av mitt Agatha Christieläsande också, men det får bli en annan gång.

Jag har alltså läst The Prefect.

Det är en väldigt trevlig berättelse, även om den inte är kopplad i speciellt hög grad till de andra Revelation Space-böckerna. Eller kanske just därför. Det är en deckarberättelse med mycket high concept och där individerna visserligen har egna agendor men där dessa generellt undertrycks till förmån för att Lösa Problem och, öh, tja, Klara Äventyret, typ. Jag hade mycket svårt att inte tänka i rollspelstermer när jag läste, och jag gillade den väldigt mycket eftersom jag gillar mysterier och problemlösning och high concept.

Jag har också läst Blue Remembered Earth.

Det är en orientering i ett nytt Reynoldskt universum, ett slags sightseeing med en egentligen ganska tunn äventyrshistoria a' "jakten på den försvunna skatten" som ursäkt. Det känns alltså väldigt mycket som att plotten mest finns till för att ursäkta varför Reynolds ska få beskriva så många olika aspekter av världen som möjligt. Inte för att jag har något emot det; det är en ganska trevlig värld som jag ser fram emot att läsa mer om. Och det övergripande mysteriet är ganska charmigt, om än en liten smula förutsägbart.

Karaktärerna känns också mycket mer som personer än de gjorde i till exempel The Prefect. Framför allt elefantforskaren Geoffrey.

Det bästa med boken är nog att den låter afrika och indien vara världens ekonomiska centrum. Huvudpersonerna beskrivs inte speciellt detaljerat vad jag minns, men från kontexten förstår man att de är svarta. Normen i boken är svart. Och det sköts i mina ögon väldigt snyggt. Det tas liksom för givet, det görs inte en grej av det. Men det är så. Sedan får jag väl erkänna att jag själv kom på mig med att anta saker när jag mot slutet av boken fick veta att Sunday, den kvinnliga huvudpersonen, var lite rund i kroppsformen. Jag hade av någon anledning hela tiden utgått från att hon var smal, pga smalhetsnorm liksom. Så vad gäller normer kring etnicitet så är den här boken väldigt spännande och intressant. Den oerhört vite författaren lyckas dessutom låta bli att exotifiera sina svarta huvudpersoner samtidigt som de har en historia... Överhuvudtaget en intressant övning i att skriva bra och utmanande.

--

Jag har också läst Agatha Christies Why didn't they ask Evans?.

Det är nog inte hennes bästa, men den bryter mot några av hennes vanliga strukturer och innehåller varken Mrs. Marple eller Piorot, vilket gör den lite spännande. Jag gillar att en av de två huvudpersonerna är en aktiv kvinna som inte passiviseras via äktenskap eller liknande utan är sin egen. Och att den andra är en lätt inkompetent man. Överlag gör Christie intressanta saker med könsroller för sin tid; denna skrevs 1934. Det centrala mysteriet är lite spretigt och jag fick ingen stark känsla av att jag "borde ha kunnat räkna ut det", som jag normalt får av Christies bättre böcker. Men den här är ändå värd att läsas, skulle jag säga.

 

[krank]

Delvis OT, rant om E-böcker och tillgänglighet:

Jag fortsätter för övrigt kämpa mot denna plåga som är regionsbaserad licensiering. Den skiten fyller INGA syften idag. OK att det behövdes distributörer och underdistributörer etc när det rörde sig om fysiska böcker, filmer etc. men när det gäller digitala varor så är mellanhänderna verkligen bara parasiter. De gör allting dyrare och gör att mindre pengar kan nå de som faktiskt utför kreativt arbete, de sitter bara och cashar in i mellanledet. Och resultatet blir att vissa böcker, filmer etc inte GÅR att köpa om man befinner sig i fel jävla land. Finns det NÅGON enda rimlig anledning till att ha kvar det här systemet? Nej, gör de jävlarna arbetslösa och kör på global digital distribution istället. Då skulle vi slippa det stympade, nästintill oanvändbara svenska Netflix. Och då skulle jag kunna köpa betydligt fler digitala böcker.

Jag har tillfälligt "löst" mitt problem genom att upptäcka att Google Play Books skiter i den regionslåsning som verkar gälla alla andra aktörer utom möjligen Amazon. Så nu kan jag ärligen köpa Reynolds' böcker. De flesta av dem iaf.

Tyvärr betyder det att jag inte kan få min Kobo att räkna på min läsning (den minns bara saker om böcker jag köpt i deras butik) och att jag måste gå via min PC och det vedervärdiga programmet Adobe Digital Editions för att få in mina böcker. Det funkar, men jag blir frustrerad varje gång. Det här är förihelvete 2016, varför är det här problemet inte löst än?

 

[krank]

Feck! Jag ser att jag inte hållit vad jag lovat. Nåja, det kommer recensioner av On the Steel Breeze, Poseidon's Wake, Caliban's War och Abaddon's Gate snart. Och så borde jag hinna bli klar med Cibbola Burn under veckan. Jag har åter börjat läsa The Expanse nämligen, pga tv-serien.

 

[Max Raven]

Jag läste för några veckor sedan ut Woken Furies av Richard Morgan.

Den sista boken om Takashi Kovacs tar oss tillbaka till hans hemplanet och gräver sig ner i dess historia och miljö. Väldigt lite har ändrats sedan The Unsettlement, upproret från Quellists i syfte att putta bort adeln från deras tron. Kovacs har ägnat sig åt att åka runt och metodiskt döda präster i en ny religion som hatar den artificiella reinkarnation som är standard i deras samhälle - och det är då han springer in i en ny röra som kan få långtgående konsekvenser för Harlans Värld.

I korthet: Underhållande bok. Inte mycket nytt jämfört med de förra två, men en kontinent dominerad av robotar och den allstädes närvarande faran från Orbitals ger intressanta ändringar i hur personerna kan röra sig.

Om man gillar de andra två så är den här värd att läsa.

Spoiler

Jag kan också se hur det kan vara svårt med en uppföljare efter den här utan att förstöra slutet på denna - alla Kovacs-böckerna har en underliggande nattsvart cyberpunk/noir-känsla för morgondagens mänsklighet, och jag tror det vore svårt med nästa bok. Kanske på en annan värld? Det är ungefär så långt jag sträcker mig vad gäller spoilers.