Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb v41

[Krille]

Detta är WRNU's filmklubb för v41. Den är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Krank brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Krank tänker se minst en film i veckan.
2) Krank tänker se en film som han inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När krank sett en film skriver han något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Krank skriver bara om filmer han sett innevarande vecka.
4) Krank kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som han knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Kranks egna betyg tenderar att flockas kring "4/5", det beror på att krank främst ser till att de film han redan vet att han gillar eller har god anledning att tro att han kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om krank missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menar jag inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja vem lukes pappa är, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad jag menar; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[Krille]

Ja, det var dags igen. Den här veckan har jag avslutat mitt Jack Ryan-tema genom att se Jack Ryan: Shadow Recruit.

Det här är den tredje rebooten och en ännu yngre Jack Ryan (Chris Pine) läser på London School of Economics när en klase terrorister kör in i ett par stora hus i Washington och New York (fokuset ligger på New York här). Ett tu tre så är det 2003, och numera löjtnant Jack Ryan flyger helikopter i Afghanistan när den blir nerskjuten och Ryan får ryggen skadad efter att hjältemodigt ha dragit ut två soldater ur vraket, och han hamnar därefter på sjukhus. På sjukhuset får han upp ögonen för medicinstudenten Cathy Mueller (Keira Knightley) och blir själv uppraggad av kommendör Thomas Harper (Kevin Kostner) till CIA att bli fältanalytiker.

Tio år senare börjar själva filmen med att Dr Jack Ryan jobbar på Wall Street och upptäcker skumma transaktioner från Ryssland till fonder som verkar ha med terrorism att göra. Ryan åker över till Moskva för att kolla upp fondbolagets chef, Viktor Cherevin (Kenneth Branagh, tillika filmens regissör). Men det blir väldigt snabbt livsfarligt, och Ryan inser att han nu jobbar på fältet och att de skumma transaktioner han spårar är en del i en mycket större komplott avsedd att få USA på knä.

---

Det är som sagt var den tredje gången som serien omstartas, och den här gången bygger filmen bara på karaktärer som Tom Clancy skapade. Den är tajt klippt och andas modernismen i agentgenren som kom efter Jason Bourne-filmerna. Den är lite mer klinisk och inte riktigt lika intelligent, även om den försöker:

Spoiler

Konspirationen med verklig terrorism som trigger för ekonomisk terrorism

är smart, men lite för smart för en actionfilm och får inte den plats att utvecklas som den behöver för att det ska bli riktigt trovärdigt. Nu är det mest en ursäkt för att utsätta Jack för vilda biljakter och slagsmål. Dess stora problem är just att actionscenerna får så mycket tid att själva problemlösningen måste lösas med datorer som siftar fram rätt ledtråd på några sekunder.

Keira Knightley gör en rätt empatisk roll som Cathy Ryan, men det är typ filmens enda kvinnliga karaktör utöver en CIA-kontroller (spelad av Amy Chang). Amy Chang är mest telefonreceptionist, och Keira Knightly är den ensamma flickvännen som plötsligt upptäcker att hennes pojkvän är fucking James Bond fast utan brittisk brytning eller fluga, och i transitionen mest blir kidnappad och hotad med tortyr medan hjälten måste jaga henne över halva stan i den mest poänglösa biljakten i filmen. Sen får hon lite bonus-agens genom att komma på saker, och skyfflas sedan ut ur bild så att Chris Pine kan spöa skurken ifred.

Så om manuset får ett varv till genom en mer genusmedveten författare, och om man klipper bort hälften av actionscenerna och låter fucking människor göra jobbet istället för datorer så blir Jack Ryan: Shadow Recruit en riktigt bra agentfilm. Nu är den typ kompetent men inte mer.

 

[Voldstagg13]

Lite från filmhögen: 'Turn the River' (2008) med Famke Janssen, spelandes en frånskild mamma utan umgängesrätt till sin son, men som hon träffar i smyg och har hemlig brevväxling med, via en biljardhallsägare (Rip Torn). Det speciella är att hon lever på spel (biljard och kort) och umgås i stort sett bara med folk i dom kretsarna. Ett lågmält drama, intressant, välgjort och lite spännande, bättre än vad jag trodde det skulle vara: 4/5.

'Death Hunt' (1981) med Charles Bronson och Lee Marvin. En typisk Bronson-roll: enstörig jägare som lever ute i vildmarken, god hand med djur men mindre med människor, stöter sig med 'civilisationen' och jagas själv - och jägarna lider mera av det än den jagade.
En kul bagatell med plats för lite udda personer och dialoger, gillar man den här typen av gammal actionfilm är den riktigt bra: 3/5.

'Hotet inifrån' (The Sentinel, 2006) har Michael Douglas, Kiefer Sutherland, Eva Longoria och Kim Basinger i rollistan.
Douglas ingår i USA-presidentens säkerhetsdetalj men blir misstänkt för att vara på 'fel sida'. Det är mycket om säkerhetsrutiner, teknik och vikten av att skydda presidenten och hans fru, men det känns smart och tappar inte tempo när historien börjar ta fart.
Här ser man vikten av ett vettigt manus parat med bra skådisar i rätt roller: man dras med och engagerar sig. Nu är det väl lite nött med alla som är ut efter presidenten och som är så intelligenta och välutrustade - fram till en viss punkt, då livvaktshjältarna får glänsa.
Men här flyter det på rätt bra, skönt att slippa massa kampsports slagsmål också: 4/5.

 

[Rymdhamster]

Jag kollade in Indiana Jones och Kristalldödskallens rike.

Jag har sett den här en gång tidigare, och då tyckte jag den var värdelös. Men jag ville ge den en genomtittning till, för chansen finns ju att jag bara var besviken över att den inte levde upp till mina förväntningar, eller att det åtminstånde finns ett par guldkorn i den som kan bärgas och användas till rollspelsidéer.

Grejen med den här filmen, känner jag nu, är att den egentligen har allt som behövs för att vara en riktigt bra (eller i alla fall cool) film, men att allt schabblas bort. Plotten är i grund och botten rätt cool med en rysk officer och telepat, Roswell, Mayaindianer (eller var det inka?), spanska erövrare och Eldorado. De har en skitbra ersats-indy i Mutt Williams. De har folk från förr. De har Cate Blanchet och John Hurt. Ärligt talat, så häri efterhand fattar jag inte hur de kunde förstöra så mycket bra!

För plotten förekommer knappt, annat än som någon slags vag motivation att åka nånstans. Hur stals kristallskallen från första början? För vägen de tar in känns som att den aldrig använts förut. Och den är även onödigt komplicerad utan att det gör det coolare. Och varför var de så viktigt för ryssarna att stjäla den andra varelsen från Area 51, eller var det nu var? Det känns som att de inte satte sig ner och gick igenom plotten ordentligt utan bara tog brainstormingdokumentet och använde det som storyarc rakt av.

Och Indy. Han är gammal. Om han hade fått vara en gammal man, som förvisso var väldigt erfaren och påhittig, men inte så snabb i rörelserna längre, och istället låtit Mutt stå för de fysiska bedrifterna så hade det kunnat vara riktigt coolt. Men istället framställs Indy snarare som en jäkla superhjälte i den här filmen som alla vänder sig till så fort något läskigt händer. Till och med i slutet, när de hade en perfekt chans att låta Mutt "plocka upp manteln" i form av Indys hatt som kommer farande med vinden, så sliter Indy hatten ur handen på honom... suck.

Och alla billiga försök till humor som dessutom drivs alldeles för långt i hopp om att åstadkomma någon slags upprepningshumor. Och bara rena fånigheter.

Jag tror att det finns ett potentiellt rollspelsäventyr här i grunden, men filmen är bedrövlig.

Betyg 2/5

 

[krank]

Jag har börjat kolla på Mumien som led i 1999-projektet, men först vill jag skriva om två andra filmer. Jag var nämligen på besök hos en kompis uppe i Hudiksvall och vi såg först Avatar: The Last Airbender.

Jag tyckte att den hade snygga effekter och miljöer. Manuset kändes styltigt och som en hafsig fansub till en anime; många märkliga meningar som kändes oidiomatiska och skavde. Exempel: "There is a sacred place. This city was built around this place". Sånt reflekterar åtminstone inte jag så mycket över när det är anime och textat, men när det sägs av en otecknad skådespelare samtidigt som vederbörande inte har någon vidare accent så blir det... konstigt.

Sedan kändes filmen väldigt hoppig. Jag gissar att de försökte pressa ihop ganska många avsnitt av original-animen (som jag inte sett) till en tvåtimmarsfilm. Och så blev det givetvis lite av ett trist cliffhangerslut.

Så... Jag får nog sätta ett ganska solitt "meh" här. Jag kan inte riktigt antirekommendera filmen eftersom den var ganska snygg och så, men jag kan inte heller rekommendera den.

Så BETYG: 3/5.

Sen såg vi Outland.

Det är en klassisk westernfilm - High Noon har jag hört - men utan alla westerngenrens tråkiga miljöer och så. Istället utspelar den sig på en gruvkoloni på jupitermånen Io. Sean Connery är en nytillsatt sheriff som ska hålla ordning på gruvarbetarna, men inte för mycket ordning för de är vana vid att få leva om. och så händer ett antal mystiska dödsfall som alla är väldigt noga med att definiera som självmord...

Den här filmen är lysande. Bra saker:
- Inga super-ninja-Schwarzeneggers. Actiontyperna i filmen är lite småskalliga, småfeta, har fula mustascher... Överhuvudtaget skön avkoppling från modern actionfilm.
- Mycket bra jobb med modeller, ljus och rök. Teori: Vid den här tiden jobbades det mycket med rök för att dölja att det handlade om modeller. Numera undviks ofta rök eftersom man vill skryta med sina fräsiga 3d-modeller. Jag gillar den disiga, rökiga och bleka looken i den här filmen.
- Ingen färg"korrigering". Ni vet vilken jag menar, den med teal och orange som får Shia TheBeef att se ut som att han badat i brun-utan-sol i Transformers.
- Teknologinivån är extremt låg och lagom trovärdig. Ingen hyperspeed; det tar ett år att åka rymdfärga från jorden till stationen vid Io och då sover man hela resan. Sen tar det ett par dagar att åka skyttel från stationen till Io. Inga strålvapen eller transporters.
- Inga aliens! Bara människor.
- Extremt snygga miljöer, framför allt för sin tid.
- Spännande story. Alla som påstår att den här filmen är "tråkig" kan dra något gammalt över sig; den bygger spänning långsamt och har inte bråttom, men det händer saker hela tiden och den centrala konflikten eskalerar snyggt.

Dåliga saker:
- ...en eller två av folks-huvuden-sprängs-effekterna är inte jättesnygga. Vafan kom igen, filmen är 34 år gammal. Det är OK att två korta specialeffekter inte ser jättebra ut.

Helt fantastisk film. Varför har jag inte sett den tidigare? Den borde ju vara lika omtalad som Alien och Star Trek.

BETYG: 5/5

 

[krank]

Vecka 7 påbörjades TEMA: 1999.

V7: Stigmata
V8: Mystery Men
V9: Ninth Gate
V10: American Beauty
V11: Being John Malkovich
V12: Fight Club
V13: The Bone Collector
V14: The Matrix
V15: eXistenZ
V16: Dogma
V17: End of Days
V18: The Sixth Sense
V19: Stir of Echoes
V20: The Green Mile
V21: The Haunting
V22: House on Haunted Hill
V23: Sleepy Hollow
V24: Titus
V25: Thirteenth Floor
V26: Galaxy Quest
V27: Entrapment
V28: Wing Commander
V29: The Astronaut's Wife
V30: Wild Wild West
V31: EdTV
V32: Deep Blue Sea
V33: Austin Powers: The Spy Who Shagged Me
V34: Analyze This
V35: Notting Hill
V36: Runaway Bride
V37: The Iron Giant
V38: Magnolia
V39: 8mm
V40: Payback

Den här veckan har jag sett The Mummy. Nästa vecka ser jag nog Boondock Saints.

Det här är de jag tänkt se; upptäcker jag att nån annan vill se samma film så prioriterar jag den, annars kör jag lite utifrån vad jag råkar hitta på Netflix eller råkar köpa på blu-ray. Eller råkar ha hemma.

Spoiler

10 Things I Hate About You
13th Warrior
200 Cigarettes
American Pie
Angela's Ashes
Bicentennial Man, The
Boondock Saints
Boys Don't Cry
Breakfast of Champions
Cruel Intentions
Eyes Wide Shut
Insider, The
Inspector Gadget
Man on the Moon
Midsummer Night's Dream, The
My Favorite Martian
Office Space
South Park: Bigger, Longer & Uncut
Star Wars Episode 1
Summer of Sam
Talented Mr. Ripley, The
Teaching Mrs. Tingle
The World Is Not Enough
Thin Red Line, The
Three Kings


Utspelar sig 1999:
Blair Witch Project 2
Strange Days
Frequency
Highlander II

 

[krank]

Jag har sett The Mummy från 1999.

Grundstoryn är en enkel äventyrshistoria: En wannabe-arkeolog och en f.d. soldat tävlar med ett gäng amerikaner om att hitta först till en begravd egyptisk stad, där de släpper loss en uråldrig ondska. Det är mumier och skalbaggar för hela slanten.

Grundstoryn är också det enda som funkar hyfsat. Effekterna har nämligen inte åldrats med värdighet alls. Plus att filmen är så full av sexism och rasism att jag får svårt att tänka på annat. Fega, manipulativa eller ansiktslösa araber. Dumma amerikaner. Och så vidare. En ytterst problematisk scen där "hjälten" super ner tjejen i filmen, och när hon däckar innan hon kysser honom så framstår det som "synd för honom"... Pinsamt, överhuvudtaget.

Så... Ful, dålig, kassa rasistiska stereotyper och hejdlös sexism.

BETYG: 2/5

 

[Jocke]

Jag har vart på Stockholms Lovecraftfestival och sett:
Feed The Light / Lokalvårdaren (2014) av Henrik Möller.

Det är en the color out of space inpirerad historia som verkar ta sin plats i något som liknar Henrik Möllers vanliga universum, även om det inte är fullt av pundare som dör när de festar så har attityden mycket gemensamt med hans nollbudgetrullar Bra ställen att hänga på, bra folk att känna i Malmö, Skuggan av dig och Demonen. Här finns det dock en liten budget.

Testbild gör ett rikligt bra ljud och Osten Österberg spelar sig själv i en biroll.
Sara söker sin kidnappade dotter och tvingas ta ett jobb som lokalvårdare i en märklig byggnad som endast tycks bestå av ändlösa korridorer, förvirrade medarbetare och ett märkligt ljus som kommer ur lysrören.
Hon söker sig längre och längre ner i byggnaden, tid och rum kröks, märkliga skuggvarelser hotar. Sara måste vara beredd att offra allt, både sin kropp och själ, för att hitta sitt barn.

Jag tyckte den var riktigt bra, inte bara som Möller-fan utan även på egna ben. Det är lagom märkligt, lagom krypande, lite för konstigt och smockfullt av stämning. Jag tror filmen var typ lite över en timme, vilket räckte för att berätta hela grundhistorien och göra ett par bra stickspår.

Möller berättade efteråt att det var tänkt att vara en tv-serie från början och att det fanns ganska mycket världsbygge som inte gick att se.

Jag fattar hur den här har vunnit priser och hyllats på Lovecraftfestivaler världen över.
Om ni får chansen att se den här rullen, TA DEN!

4 av 5




The Call of Cthulhu (2005) Att det är tio år sen den här filmen kom!
Det är en stumfilm som är gjord för att vara som en filmatisering av novellen The Call of Cthulhu, om den hade spelats in i samma era.
Historien behandlas med värdighet, skådespelarna gör ett bra jobb och stumfilms-grejen snarare förhöjer än känns som en ploj. Jag har sett den här ett par två-tre gånger tidigare och har alltid gillat den, Så även denna gång.

4 av 5

Det var några kortfilmer innan också:

Blessed are the Faithful var en femminuters rockoperaversion av Dreams in the Witch house (går att se i sin helhet här: https://www.youtube.com/watch?v=O7EQmXEejmo ). Jag har inte läst novellen, men det var mer kul än bra.

The Terrible Typewriter handlar om en man som försöker skriva en Lovecraft pastisch när hans skrivmaskin i stället skriver "kill me". Också mer kul än bra.

The Pride of Strathmoor var en animerad film om Lovecrafts ras-skräck, som inte backar för att lysa upp HP's mer vidriga tankegångar. Den var snygg och ganska jobbig att se. Klart ett snäpp bättre än de andra kortfilmerna.