Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2014 v50

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v.50. Den är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Själv kommer jag att iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina egna betyg tenderar att flockas kring "4/5", det beror på att jag främst ser till att de film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.

 

[Rhodryn]

The Hobbit: The Battle of the Five Armies

5/5

More later, possibly... För det är dags att sova, fick bara runt en 4h sömn i går natt, plus att jag vid den tidpunkten då redan hade varit vaken bortåt en 23-25h. Så jag var rädd att jag kanske skulle somna under filmen... men det visade sig inte vara någon som helst risk, tack vare filmen!

 

[Lukas]

Jag har också sett The Hobbit: The Battle of the Five Armies (Peter Jackson,2014) och det är samtidigt den bästa och den sämsta Hobbit filmen.
Filmen är Så overthetop och absurd att det är tydligt att Peter Jackson inte tagit det seriöst, och det skapar en underhållande film, men jag vill påstå att den blir underhållande av helt fel anledningar.
Sedan så har jag kommit fram till att Jackson medvetet verkar trolla med Tolkien fans, specielt tydligt blir det här när han lägger in så pass sköna detlajer som direkt citat ur boken MEN där det blir felciterat. Sedan när han typ hittar på /spoiler några jätte maskar som dyker upp ifrån ingenstans utan att direkt fylla någon som helst funktion och sedan försvinner för att aldrig nämnas igen /end spoiler. Och när han har en karaktär skrika ut frasen "skit i böckerna"

Jag är nu glad över att det är slut på Midgårdfilmer (tack Christopher Tolkien för att du inte säljer rättigheterna till Silmarillion), och jag önskar någonstans att hobbitfilmerna hade gått till en reggisör som ville göra dem.


Möjligtvis kunde jag också skriva om min upplevelse runt biovisningen där jag och 12andra människor var i en gigantisk pappersdrake Cosplay
Men eftersom den här tråden handlar om filmer så får den historien vänta till en annan gång.

 

[Voldstagg13]

V:48 skrev anth om The Maze Runner, nu har jag sett den och håller med om mycket. Det är lite av en axelryckning, en film med flera frågor än svar (för att sparka igång en serie av upföljande delar), ett utnött tema på 'överlevnad i konstgjord miljö' och ointressanta huvudpersoner. Klyschor kan bockas av och hinder pratas om som oövervinnerliga, men klaras av med lite möda i slutändan, det intressantaste blir 'the maze' men den slarvas bort den med. Mixen av andra (bättre) historier är också övertydlig och storyn känns platt.
Kanske för yngre med färre referenser, jag ger den 2/5 men erkänner att jag började se den med negativ inställning istället för att vara nollställt neutral, så...

 

[Voldstagg13]

Så nu har även jag sett Guardians of the Galaxy, och jag häller med dem som gillar den. Den är löjligt underhållande, det finns störande detaljer och 'smarta skämt' som kunde ha slopats men de drunknar i överflödet av detaljer som man bombas med. Den kanske inte känns som en modern klassiker eller stor, framtida favorit (för mig), men jag flinade mig igenom filmen och garvade ett par gånger så jag ger den 'just nu' betyget 5/5.

 

[Rymdhamster]

Jag har sett Conan the Barbarian (1982) och Conan the Barbarian (2011) , och den enda som förvånar mig mer än hur dålig den senare är, är hur bra den första är.

Om vi börjar från början med den första filmen. Visst, vi har ett par saker som vissa skulle sätta ner tummen på omgående. Vi har lite "screaming womenfolk" under överfallet i början, Conan kallar några kvinnor för slampor, vi har en "damsell in distress" och skurken är svart.

Men, vi har också Conans morsa under anfallet som är helt jäkla bad ass; inget skrikande, inget gråtande, blodigt svärd i handen och har en stand off med den enda onda über bad assen som kan slå Darth Vader i über bad assness: Thulsa Doom (min gissning är att det är på grund av en högre halt James Earl Jones). Och det görs ingen grej av det! Ingen "Token scen" där hon ska sparka skiten ur fem pers samtidigt som får en att undra varför inte bara alla andra gömde sig och skickade fram henne ensam. Hon bara står där, svärdet drypande av blod och en blick som säger att hon tänker slita huvudet av vem som än kommer i närheten och spotta ner i halsen på dem. Bad ass! Sen att skurken råkar vara nån slags hypnotisör är bara "tough luck".

Och prinsessan i nöd tycker kompenseras väl av Valeria som är en stenhård, tuff jäkla bad ass! Framför allt tycker jag hon är ett skitbra exempel på balans! Hon är poserar lite ibland, och hon har litesmåsexigakläder. MEN INTE MER ÄN CONAN! Conan poserar minst lika mycket, mer till och med! Vid flera tillfällen är hans urringning mycket större än hennes, om han ens har något på överkroppen. Faktum är att jag tycker de är jäkligt lika varandra! Okej, lite "swooning-faktor" och "diamonds are a girls best friend" tyvärr. Jag hade hellre sett att hon bara tyckte Conan var sexig, istället för att bli förälskad i honom bara för att hon fick en fin present.

Och skurken är svart. Ja? Med till att börja med ser vi honom som en typ av skurk som jag ofta tycker är reserverad för vita personer. Han är stolt, mäktig, karismatisk, stenhård, manipulativ, smart, hänsynslös och helt iskall. Framförallt är han inte ond för att han är svart, om ni förstår vad jag menar med det. Han är ond för att hans mål går stick i stäv med våra. Sen är hans två henchmen är vita och hälften av hjältarna är asiater. Ärligt talat ser jag ingenting att haka upp sig på här om man ser till hela filmen.

Ens jag verkligen gillar är Conan själv. Visst, han är skithård. Men han är också en smula korkad (nja, kanske snarare oerfaren), och han hamnar i knipa och måste räddas till och från. Han är en i laget av hjältar, inte den enda som åstadkommer något. De andra hjältarna BIDRAR också, och "Makes shit happen". Om de inte hade varit där och hjälpt Conan skulle Conan varit död. Punkt slut. Och jag älskar att "Bågskytten" (tillika "tjugen") och "Kvinnan" verkar vara ungefär lika bra i närstrid som Conan är. Fine, inte lika starka. Så när tag team-wrestlarna kliver in på scenen är det Conan som får kliva fram. Men inte för att han är skickligare, utan bara för att han är större.

Och appråpå att slåss så gillar jag att folk (skurkarna) inte plötsligt blir sämre på att slåss bara för att vi har gått vidare till nästa akt. De är fortfarande lika överdjävliga, det är andra omständigheter som ändras och gör så att hjältarna kan vinna. Awesome! Som det ska vara. Inga jäkla Mary Sues här inte.

Och fortfarade appropå att slåss så har vi vapnen. Shit! Jag tycker de är jäkligt snygga i allmänhet. De ser vettiga ut. Stora, jagvisst, men inte absurt så. Designen ser funktionell ut, även när den är tyngt ornamenterad. Överlag känns det där som vapen som faktiskt skulle kunna fungera (om man bortser från "gjutningen av svärdet" vill säga).

Och musiken! Wow! Ett av de bästa sound tracksen EVER i min mening. Passar stämning så jäkla bra, pampig, maffig, brutal. Jisses!

Och manuset! Visst, det är hövtravande, språket är formellt och poetiskt. Typisk "fantasyengelska". Men till skillnad från många andra filmer så verkar de som skrivit det här manuset ha sagt replikerna högt ett par gånger, för det känns ändå som att det flyter hyfsat naturligt. Jag kan köpa att folk skulle kunna prata så där.

Faktum är att jag nog tänker gå så långt som att säga att den här filmen är till fantasy, vad Den onde, den gode, den fule är till westerns. Sword and Sorcery blir inte bättre än så här. Det här är en film jag äger på DVD, och det är jag glad för.

Betyg 5/5

Sen har vi den nya filmen. Alla utom Conan är hjälplösa. Hans "side kicks" (och det är verkligen fråga om side kicks, inte andra hjältar eller ens lagkamrater) existerar ENDAST för att hamna i knipa så att Conan kan rädda dem. Replikerna funkar inte, utan det låter jättekonstigt. Ungefär som att ingen i hela världen lyssande på någon annan, utan de går bara runt och spottar ur sig "coola" repliker till höger och vänster i ihop om att träffa rätt. Skurkarna är onda bara för att vara onda, för att vara ond är tufft, tydligen. Kvinnor existerar enbart för att vara onda eller för att vara hjälplösa.

Fine, mitt liv har inte blivit märkbart sämre av att ha sett den här filmen. Och Ron Perlman var med, så jag fick ju i alla fall ut någonting av den. Men bra? Inte på något sätt. Det här är en film jag inte tänker äga på DVD. Eller i något annat format heller.

Betyg: 2/5.

 

[krank]

Jag har nu också sett The Maze Runner.

Eftersom jag vad jag förstår är den förste hittills som också läst boken (böckerna; jag tog mig faktiskt igenom hela trilogin) så tänker jag välja att ha ett lite sånt perspektiv.

SPOILERS AHEAD.

Spoiler

Först och främst: de har ändrat väldigt mycket. Enbart till det bättre; filmen är en bättre film än vad boken är en bok. De allra dummaste visuella elementen och onödigaste scifi-grejerna har skalats bort till exempel. Det finns inget telepatiskt band mellan Thomas och Theresa, portarna ut mot labyrinten är inte bara hela väggarna som flyttar sig, Grievers rullar inte ihop sig till jättesnabba bollar med spikar, det finns ingen teleportation, hela labyrinten ligger inte under jord, ungarna hoppar inte ut för ett stup för att ta sig in i ett "osynligt hål" vid kanten av labyrinten för att ta sig ut.

De har dessutom ändrat en del på huvudpersonen, även där till det bättre. I boken är han en bortskämd liten skit, helt utan impulskontroll och med en attention span på max fem minuter. Författaren försöker sälja in honom som ett geni, men jag såg honom bara framför mig spelad av Hayden Christiansen, om ni förstår hur jag menar. Han må vara lite platt i filmen, men jag tycker att skådespelaren säljer in rollen mycket bättre än bokens författare gjorde. Här känns han närmast sympatisk i jämförelse. Jag vill inte gnugga hans ansikte i grus hela tiden, till exempel.

Samtidigt får tyvärr Theresa lite tråkigare roll här. Telepatin gav henne något att göra, en särart, en funktion. De har ju tack och lov inte gjort henne till något kärleksintresse eller ens nämnvärt sexualiserat henne i filmen -- vilket är något jag tycker är apacoolt -- men hon får heller ingen riktig funktion.

Boken är ganska gräslig, och filmen är ändå en rätt habil äventyrsberättelse. Jag ÄLSKAR miljöerna inuti labyrinten, även om själva Gläntan såklart är sådär astrist som lågteknologiska miljöer generellt blir. Men labyrinten är vacker, jag gillar mossa-på-stenestetiken, och inslagen av modern design här och var ger en stark och trevlig effekt. Jag tycker också att effekterna är rätt snygga, om än knappast på "WAAAOOW"-nivå.

Bechdel: Nope. Liksom förlagan handlar det om ett gäng grabbar.

Så... Är det en BRA film? Nej. Den är väldigt meh. Men att de lyckats göra en ganska meh äventyrsfilm som jag ändå stod ut med att kolla på i två timmar med bara ett kort avbrott i mitten är, när man betraktar det väldigt skitdåliga originalet, närmast att betrakta ett mirakel.

TL; DR - Är du nyfiken på storyn -- läs inte boken, för allt i världen. Se filmen istället.


BETYG: 3/5

 

[krank]

hinder pratas om som oövervinnerliga, men klaras av med lite möda i slutändan

Det är värre i boken.

Thomas är en av de värsta Boys With Destinys jag sett i en bok. Det är hela tiden så att han lyckas med saker ingen annan gjort på tre år för att... han är liksom stålmannen, eller något. Ingen har ens sett en Griever, men han ser en inom ett dygn typ, och sen spöar han en like it aint no thang. Ibland får jag känslan av att författaren har en agenda och vill visa att narcissistiska grabbar med impulskontrollproblem och kort attention span minsann också kan vara superkompetenta hjältar...

Men jaja. I filmen är det inte LIKA tydligt iaf.

 

[Xyas]

Filmklubben levererar bra tips som vanligt. Såg The Secret of Kells igår. Både jag och sambon älskade den. 5/5 utan tvekan. Pluspoäng för att soundtracket finns på spotify.

 

[Max Raven]

Jag såg Bride of Frankenstein.

We belong dead.

Efter att vindmöllan brann ner i första filmen så återkommer både Frankenstein och hans monster. De lånar drag från boken och låter monstret lära sig att tala och söka sällskap. En Dr Pretorious dyker också upp och vill skapa nytt liv.

Filmen är inte direkt originell och känns lite lång även med sin korta speltid på 1t 12min, men har en estetisk design som är imponerande och gett efterchocker till modern tid - som det kvinnliga monstret t ex.

Helt ok film, antagligen bättre om man är glad för gamla monsterfilmer.

(Såg f ö Secret of Kells förra veckan. Bra film. Såg också spanska Dracula från 30-talet. Överlag bättre än Lugsi-versionen, men Lugosi och Van Helsing tyckte jag var bättre i den engelska).

 

[krank]

Jag såg om Guardians of the Galaxy.

Det är fortfarande en av de bästa filmer jag sett. Awesome rymdaction, gråtmild sentimantalitet, episka stories och fungerande kitch.

Jag såg den i två delar, eftersom jag var så trött igår att jag höll på att somna. Och när man håller på och somnar under den här filmen så vet man att det är dags att nanna.

 

[Krille]

Jag har, sent om sider, sett Frozen.

Åjävel vad glad jag blev av den! Det var nästan så att jag startade om filmen direkt! Men det gjorde jag inte, eftersom jag hade ett spelmöte D&D5E att förbereda, och jag har just kommit hem från det och ska iväg till Tjockhult toktidigt imorgon, så det blir inget med det ikväll heller. Meh.

Så hur mycket älskar jag Frozen? Tja, ungefär såpass mycket att det är en fet medtävlare till Brave.

Å ena sidan är jag läskigt förtjust i Elsa och hennes snökrafter. För glädje mäts i centimeter snö.

Å andra sidan har Brave en Billy Connolly.

Å tredje sidan har Frozen Norge. Med fjordar.

Å fjärde sidan har Brave Skottland. Med fjordar OCH högländer!

Å femte sidan har Frozen Anna, som får rädda pojkar från säker död snarare än tvärtom.

Å sjätte sidan har Brave Merida, som räddar mamma och småbröder och vinner bågskyttetävlingar och inte tar skit från någon utom hennes bångstyriga röda trasselsudd till hår.

Å sjunde sidan är kärleksrelationerna en bisak i Frozen, mest en kul distraktion än en poäng.

Å åttonde sidan är kärleksrelationer jobbiga och påtvingade saker som Merida gör sitt bästa att sabotera.

Å nionde sidan... snö. För glädje mäts i centimeter snö, så till den grad att jag vill brista ut i sång!

Å tionde sidan... Billy Connolly!

Argh! Jag kan fan inte bestämma mig! Så jag kan bara avsluta med att i genren Disney-prinsess-filmer så är det jämt skägg. Och jag vill ha ett rollspel i genren!