Nekromanti Speltimmen v23 2016

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygsystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

Spoiler

75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG.

 

[krank]

Jag har spelat över en timme av Front Mission till Nintendo DS. Fast emulerat, då. Eftersom det inte är ett Steamspel så räknas det inte riktigt, så jag kommer att spela minst ett till spel den här veckan.

Hursomhelst: Front Mission är ett klassiskt isometriskt turbaserat strategispel med mechas. Det finns en kampanj som består av sammanlänkade uppdrag, och mellan uppdragen åker man på en karta och utrustar sina mechas. Allt är ganska pro-militäriskt och jag skulle helt klart placera FM i "milfic scifi"-genren. Det enda elementet av fantastik är egentligen just att man stampar runt i stora robotar.

Ursprungligen släpptes FM till SNES, men den versionen kom aldrig officiellt till europa eller USA. För inte kan det väl finnas mechafans utanför japan? Nåja, 2007 kom FM äntligen till europeiska konsoller. Jag har det till min DS också, men jag gillar savestates och att kunna spela med mus istället för stylus.

Nå. Grafiken är snygg men jag känner väldigt ofta att jag skulle vilja se mer av stridsskådeplatsen. Det är såklart åtminstone delvis en begränsning i hårdvaran, både SNES:ens hårdvara och DS:en. Kontrollerna är okej givet förutsättningarna; spelet går att spela med mus men man blir hela tiden påmind om att det är just ett DS-spel eftersom man inte kan använda scrollhjulet eller högerklick eller så. Men helhetsupplevelsen blir okej.

Jag vill tycka bättre om FM än vad jag gör, eftersom mechas + turbaserad isometrisk strid kombinerar två saker jag verkligen gillar. Det som hindrar maxbetyg är i princip UI-grejer - att det ofta känns segt att navigera menyer pga stylusen, att man inte kan zooma för att få överblick, etc. Jag skulle älska en PC-remake av det här spelet. Fatta mig rätt nu: jag kommer att fortsätta spela det här. Men det finns saker som skulle kunna vara bättre.

BETYG: 90

 

[Mundo]

Front Missions... Spelet som födde save-scummern i mig.

 

[krank]

Front Missions... Spelet som födde save-scummern i mig.

Jag tog med mig det från UFO: Enemy Unknown =)

 

[Bolongo]

Har bara spelat Front Mission 3 på PSX, men vill minnas att det var beroendeframkallande, ja.

 

[stenhöna]

Har spelat Legend of Zelda - A link between worlds på 3DS. Bra spel! Lagom svårt, mycket nostalgi, bra blandning av pussel och action som vanligt. Kostade bara 20 EUR, så väl värt pengarna.

 

[krank]

Har bara spelat Front Mission 3 på PSX, men vill minnas att det var beroendeframkallande, ja.

Det var det första FM-spel jag spelade. Många timmar blev det, men jag blev aldrig speciellt bra på det.

Jag funderade på att sätta mig med det igen, men insåg att jag skulle sakna musstyrning för mycket...

 

[zonk]

Har lirat igenom Day of the Tentacle i remastered edition. Till min egen förfäran körde jag till 95% med den uppdaterade grafiken, inte med de gamla fina pixlarna!

Skönt lir om man gillar dess speciella variant av moon logic och skruvad humor! 4/5. Fast Sam n Max hit the road kommer nog alltid vara min favorit.

 

[Lukas]

JAg har nu hunnit med 5timmar av HoI4
första intrycket är att det är ganska bra, men då kriget inte har brutit ut än så är det nog lite tidigt att avgöra.
men oavsätt det så är UI bättre än HoI3 (vilket inte säger så mycket, för Hoi3 var ju ospelbart på grund av oförståeligt UI)

 

[Vimes]

Jag har fortsatt gnugga Doom. Gamla alltså. Och såhär: jag tänkte att det nog skulle vara ganska lökigt, fult och egentligen rätt trist gameplay. Men det är det ju inte! Jag är nästan klar med andra episoden (Demios va?), och det är bra action, jag har inte kört fast på något tråkigt men ständigt blivit lite mera utmanad för varje bana. Och, heck, det är ju till och med stämningsfullt fast det är så klunkig grafik. Steg för steg blir banorna mer och mer helvetiska och går längre och längre ifrån sci-fi. Superspel ju!

Bra detaljer: impens dödsanimation, musiken, de skrikande människoansiktena på väggarna.

 

[Jocke]

Jag har spelat Stellaris i ca 6-8 timmar. Det är ett strategispel där man ska ta över världsrymden. Med hjälp av forskningsskepp, gruvstationer och en militär rymdflotta.
Men när jag spelar händer det två saker: sak 1 - jag får slut på valutan leadership och kan inte expandera mer ELLER sak 2 - ett fientligt rymdimperium kommer och spränger mina fredsälskande svampvarelser.

 

[Jarl]

Jag har alternerat mellan att spela DOOM (2016) och olika WADs till Doom/Doom 2 (förstärkta av Brutal Doom). Specifikt har jag spelat

Phobos Mission Control och Tech Gone Bad
John Romero fick plötsligt för sig att göra två banor till Doom en sådär 20 år senare. Banorna ersätter e1m4 och e1m8 respektive. Båda är trevliga banor som inte direkt smidigt passar in bland de andra, mycket simplare E1-banorna, men är roliga att spela och snyggt gjorda. Värda att spela igenom.



No Sleep For The Dead
En episode replacement. Den ersätter hela E1 i Doom. Lite knepigare än original-episoden, men inte alltför svår. Snygga banor och jag gillade att hemligheterna var fullt möjliga att lista ut, utan att behöva gå och trycka på slumpmässiga väggar. Det gjorde att man fick kännas sig smart.



Sunlust
Till sist har jag börjat spela denna mega-WAD till Doom 2 (den ersätter alltså alla 31 banorna). Jag har bara kommit till nivå 3, men den verkar väldigt lovande. Estetiskt är den som någon slags hybrid mellan Doom 2 och Quake på ett, för Doom, detaljerat sätt som ändå inte skär sig med övrig Doom-estetik. Klart intressant skapelse. En liten varning är att den är hyfsad svår, särskilt på Ultra-Violence. Multipla Arch-Viles på andra banan...

 

[Mundo]

Har spelat Hearts of Iron IV i några timmar igårkväll och idag på morgonen innan jag skulle jobba.

Spelet är av Grand Strategy typen alá Paradox, vilket innebär att rent grafiskt känner du dig hemma om du lirat Crusader Kings 2 eller Europa Universalis.

Jag har lirat Hearts of Iron-serien sen spel 2 som kom ut 2005. Ända sen dess har spelet lidit av överdrivet mycket micro samt dålig AI. Spel tre i serien gjorde Paradox AI:n än en gång svag och gjorde det ÄNNU mer micro-intensivt. Detta har man dock fixat till i de senaste spelet.

De gamla Hearts of Iron spelen tog timmar innan du kunde börja spela och tycka det är kul. Tutorialen var ett skämt och spelet var brutalt bestraffande när du gjorde misstag. Så är det inte längre. Förstår du dig på Grand strategy är det inte särskilt svårgreppat (även om några tutorial-videor eller rent av spelets in-game tutorial nog gör sig bra...)

Spelet är summa summarum bättre än alla föregångare. De problem de led av är till största del fixade, inkluderat att det var tråkigt att spela någon annan än stormakterna, att nationerna inte kändes tillräckligt unika, att allting gick i ett historiskt hjulspår som förhindrar stora överraskningar etc.

Exempel: I ett multiplayer spel lirar jag Polen, min medspelare Frankrike. Vi bestämmer oss via ett national focus tree (bästa av alla funktionerna i HoI IV) för att skita i storbrittanien. De är naiva och tror på Peace in our time och eftergifter till Hitler. Fuck that noise. Vi ska bilda den lilla ententen (döpt efter militäralliansen i första världskriget) och vi kommer dra in Tjeckoslovakien, Rumänien och Jugoslavien i alliansen som ska stoppa Hitler från att ens få bygga upp sin krigsmakt till världskriget, med eller utan Engelsmännens hjälp.

I de gamla spelen hade detta varit en omöjlighet. Den andra sidan av myntet är att det i princip INTE går att spela en historisk kampanj. Du kommer garanterat få saker och ting som händer historiskt knasigt (deras lilla knapp för att AI ska följa en historisk path hjälper ungefär lika mycket som Italien i Nordafrika...) men det gör inget. Spelet, till skillnad från de andra, frågar inte om du kan vinna världskriget med Frankrike. Spelet frågar Vad vill du göra med Frankrike?
Vill du få en kommunistisk revolt och gå med Sovjet? Vill du kuva under fascismen och stödja Hitler och Mussolini? Vill du bygga upp dina kolonier? Vill du försvara ditt land eller anfalla andra?
Spelet är ett sandlåde-spel och det är bra.

Tråkigt nog så är AI:n fortfarande dålig, som tex. när Italien lämnar hela sin front mot Frankrike totalt oförsvarad och inte börjar slåss tillbaka förrän fransmännen tar Rom eftersom de hade skickat HELA sin armé till att försvara sina allierade Ungern från Jugoslavien och Rumänien.

Min gissning är att AI:n kommer förbättras avsevärt inom några patcher, precis som med Hearts of Iron 2 och 3.
Noterbart är att när AI:n faktiskt försöker kriga med dig så slåss de tooth-and-nail om varje enskild provins.

Ska du köpa spelet?

Klart du ska motherfucker! Om du är lite snåk kan du vänta till ett Summer-sale och chansen är god då att de har lyckats fixa till AI:n något.

Betyg: 89 för att göra Krånk galen.
Fixa AI:n så får spelet 95.

 

[krank]

Nu har jag spelat ett spel som faktiskt räknas - jag köpte en billig Stellaris-nyckel på Elgiganten och har tagit mig en bit in. 75 minuter är inte mycket i den här sortens spel, men tillräckligt för att doppa tårna. Jag är ändå inte såpass duktig på den här sortens spel att jag kan uppskatta subtila skillnader eller så.

Hursomhelst, Stellaris är snyggt och har en hjälpsam tutorial med voiceover. Det är ganska standard 4x-grejs: Man har system, med planeter, och kan åka mellan dem. Man bygger baser kring och på planeter, kommer i kontakt med rymdmonster och med andra civilisationer, forskar på nya teknologier och annat spännande, designar sina egna rymdbåtar, prioriterar resurser, missar viktig information, glömmer bort solsystem i flera månader... Som vanligt, alltså, typ. En del klagar på gränssnittet; det jag sett hittills har varit okej - inte revolutionerande, men inte kasst heller.

Min enda kritik såhär långt är nog egentligen att jag saknar en robotras. Jag brukar alltid vilja spela robotar/AIs i sådana här spel.

Betyget ska ses som preliminärt och bygger mycket på det bokstavliga: jag KOMMER att fortsätta spela idag med väldigt stor sannolikhet. Det enda som riskerar att hindra mig är om jag spelar Xcom 2 istället.

BETYG: 95

 

[Mundo]

Min enda kritik såhär långt är nog egentligen att jag saknar en robotras. Jag brukar alltid vilja spela robotar/AIs i sådana här spel.

Krånk. Steam workshop.

http://steamcommunity.com/sharedfiles/filedetails/?id=681553348

 

[krank]

Krånk. Steam workshop.

http://steamcommunity.com/sharedfiles/filedetails/?id=681553348

Jag undviker, rent generellt, moddar av spel som funkar utan dem, om jag inte redan klarat spelen. Jag vill spela så vanilj som möjligt. Men jag uppskattar förslaget.

(För övrigt tröttnade jag lite nyss när mitt allra första colony ship inte kunde koloniera ett jävla skit eftersom min startras har fel sorts planet. Och hur man gör för att forska fram möjligheten att kolonisera andra sorters planeter? No idea, för det finns inget tech tree...)

 

[Lukas]

Jag undviker, rent generellt, moddar av spel som funkar utan dem, om jag inte redan klarat spelen. Jag vill spela så vanilj som möjligt. Men jag uppskattar förslaget.

Nu harjag inte spelat just stellaris men om det är som paradox andra spel så finns det inget som heter "klara spelet",
Spelet ären en sandbox där du gör vad du vill, det är inte så att det finns något tydligt "mål"med spelet

 

[krank]

Nu harjag inte spelat just stellaris men om det är som paradox andra spel så finns det inget som heter "klara spelet",
Spelet ären en sandbox där du gör vad du vill, det är inte så att det finns något tydligt "mål"med spelet

Tack och lov finns det minst två vinstkriterier. Annars hade det ju inte funnits någon poäng för mig att spela det.

Två är dock lite lite för den här sortens spel...

 

[krank]

Jag har spelat 98 minuter av XCOM 2, ett av två lite dyrare spel jag köpte den här månaden. Min X-combana började med Terror from the Deep, som en kamrat hade på CD - efter det har jag varit fast. Jag tycker fortfarande att det är makalöst bra spel, framför allt då de två första. Även om de har sina skönhetsfläckar (*host*psionics*host*).

Hursomhelst, efter att ha kommit över min initiala besvikelse över att nya tvåan inte utspelar sig under vattnet tycker jag nog om det. Trots att jag fick savescumma för att klara av andra uppdraget... Men det var nog för att 1) jag är kass och 2) jag valde en för svår svårighetsgrad.

Grafiken är snygg, men jag vet inte om den är såpass mycket snyggare än ettans grafik att det motiverar svårigheterna jag hade med att komma upp till 60fps.

Jag stör mig lite på att allt ska vara så inzoomat. Om man håller nere mittenknappen så zoomas det ut så att man kan få lite översikt, men default är en ganska grötig inzoomat vy. Man verkar inte kunna bibehålla den rimliga, mer utzoomade vyn på annat vis äb genom att fortsätta hålla mittenknappen nedtryckt.

Sedan hade jag gärna sluppit alla första/tredjepersonsgrejer, typ när man siktar och ska skjuta eller ibland när ens figurer springer. Vad är det för fel på ovanifrånperspektiv egentligen? Finns det någon inställning som tar bort den här skiten?

Varför görs sånt egentligen? Är det för att skapa appeal hos icke-strategi-fans, som mest vill ha en tredjepersonsshooter? Är det för att konsollifiera spelet? Just den grejen, att mus- och-tangentbordskontroller mest känns som en eftertanke ovanpå handkontrolls-kontroller, störde jag mig en del på när jag spelade ettan också.

Mekaniskt märks det att det är en tvåa - mer av allt, mer att hålla reda på. Känns det som. Jag har dock hört att de fixat det stora problemet ettan hade: ickeslumpade kartor. I ettan tröttnade jag rätt snabbt på att se exakt samma kartor om och om igen. Jag menar, till och med UFO: Enemy Unknown slumpade ihop sina kartor. Men tvåan ska enligt nåt löst rykte jag hört ha mer slump, så att kanske alla städer inte ser exakt likadana ut.

Jag tycker om den nya storyn, och ser fram emot att spela mer av det här spelet.

BETYG: 90

 

[krank]

Jag har spelat 60 minuter av Unreal Gold. Jag har aldrig gillat Unreal. Jag hade ett 3dfx-kort när det begav sig, och kunde spela det, men... jag tyckte aldrig om det. Ointressant bandesign, märkliga ljuseffekter som gjorde att allt såg ut som att man trätt en kondom över det, kanske världens tråkigaste techno-skit istället för musik... Nej, jag föredrog Quake och Quake 2, vilket jag gör än idag.

Precis som med Quakespelen och Doomspelen har jag spelat med lite upphottad grafik den här gången. Högre upplösning, bättre antialias, etc. Unreal har inte åldrats med speciellt mycket värdighet - estetiken är helt enkelt lite för mycket trance för mig. Spelet känns plottrigt och klumpigt. Det enda positiva med det är väl att det försöker sig på lite in-engine-berättande ibland, vilket ju är lite sött.

BETYG: 80