Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2016 v49

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för vecka 49.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[DeBracy]

Arrival var ju himla bra. Förstår varför jag sett folk å ena sidan vara så positiva, men å andra sidan så återhållsamma i sina omdömen. Ska bli spännande att se i framtiden om det är en "se om"-film, eller om det är en "aldrig lika bra som första gången"-film.

Jag kommer inte slanta upp för att gå på bio igen, men skulle nog gott kunna tänka mig att se den igen imorgon rent teoretiskt. En femma på den krankiska skalan alltså.

 

[Daniel]

Igår såg jag en julfilm på Viaplay. Krampus, från förra året. https://www.youtube.com/watch?v=h6cVyoMH4QE

Öppningsscenen slår sardoniskt fast att det moderna julfirandet bara är en vidrig shoppingmardröm och filmens huvudperson (?) - jag återkommer till frågetecknet - är en liten kille som tappat tron på högtidens mysighet. Han river sönder sitt brev till jultomten, som han ändå fortfarande vill tro på, och bjuder därmed in olyckan i form av att istället för jultomten blir det detta år julens onda ande Krampus som kommer. En snöstorm drar in över kvarteret, allt blir mörklagt, det står plötsligt kusliga snögubbar i trädgården och den klassiska skräckfilmsmässiga belägringsstämningen infinner sig.

Viaplay genrebenämner Krampus som Drama/Komedi. Nja till båda. Säg monsterfilm istället.
Inte vansinnigt läskig, men några fungerande suspense/jumpscare-scener och ganska makaber creature-design så det är nog inget för de minsta.

Det absolut bästa med kusligheter på film är ju alltid när hotet får ta lång tid på sig innan det helt uppenbarar sig för tittaren. Alien är ju typexemplet på hur det ska vara. Och det tyckte jag Krampus var tillräckligt bra på för att kännas klart godkänt - det var länge bara öde, snötäckta gator och märkliga ljud utanför fönstren - sådant gillar jag verkligen! Även den isolerade belägringsstämningen som ju är ganska typisk för genren - som i Alien och The Thing - är en av filmens starka sidor. Jag älskar dessutom filmer med mycket snö - The Thing, Hateful Eight och början av The Empire Strikes Back är favoriterna - och Krampus drog verkligen till rejält med otroligt snygga snöscener!!

För att kort återkomma till frågetecknet kring huvudpersonen. Han försvinner lite för mycket ur handlingen under filmen och blir en bakgrundsfigur medan det är de vuxna i familjen som agerar mot hotet och det blir snarare hans farsa som tar huvudrollen. Det kanske är tänkt som en ensembleberättelse, men etablerar man tidigt en karaktär tydligt som huvudperson (och se spoilerruta) kan man ju förvänta sig att han ska uträtta något under filmens gång.

Spoiler

... och sedan starkt återetableras som huvudperson i slutet av filmen, ett slut som för övrigt inte var jättebra...

Men det var en helt okej snö/jul-film tyckte jag. Ingen höjdare, men inte bortslösad tid. Ett mellanbetyg, helt enkelt. Snöscenerierna var supersnygga och superstämningsfulla. Och alltid kul med ett monsteralternativ till romantiska komedier inom julfilmsgenren! Kommer förmodligen se den igen under någon kommande jul!

 

[Mundo]

VARNING FÖR SÖT-CHOCK!

Häromdagen såg jag Storks från 2016, av Warner Bros (nyligen med The Lego Movie.)

Efter att ha sett Secret Life's of Pets så var det ganska skönt att se en animerad komedifilm som faktiskt är bra och rolig. Jag började bli orolig att vi inte skulle få så mycket mer animerade komedifilmer som är just komedier (missförstå mig rätt, Finding Dory har komedi i filmen, men många scener finns där helt utan några skojigheter och majoriteten av alla Disney-filmer har underhållande scener men är inte från början till slut en komedi-film. När jag tänker komedi tänker jag Monty Python, målet med filmen är att få folk att garva, det andra får stå vid sidan av).

Så ja, med den inledningden har jag ju gjort det ganska tydligt vad jag tycker om filmen. Den är rolig, den har mycket talang med sig (bland andra Kay and Peele) och den är animerad väl och snyggt. Den har ingen "wow"-faktor, men om du inte är en surgubbe/surgumma så kommer du förmodligen att skratta flera gånger. Såhär i vintermörker kan det vara bra nog, iallafall för mig. Speciellt eftersom filmen vågar vara en familje-film, med humor som äldre och yngre kan skratta åt. Disney har tex. vissa gränser som de har väldigt svårt för att korsa när de göra sina bio-filmer men sånt håller inte Warner Bros fast vid lika hårt, vilket ger dem mer kreativ frihet.

Med det sagt så kan vissa av skämten bygga mer på att bli högljudda vilket jag inte underhålls altförmycket av.
Lustigt nog såg jag att flera recensenter gett filmen lågt betyg för att storyn inte är så intressant, vilket får mig att undra vilket betyg de skulle ge Life of Brian. Det är en komedifilm, det ska inte vara Citizen Kane.

Jaja, söta bebisar, snygg animation, en majoritet av skämten funkar bra och ibland mycket bra. Ibland är de rent av väldigt kreativa. Exempel!

För er som inte vill ha en spoiler om ett skämt och därför inte klickat länken ovan...

Spoiler

Ett enkelt, klassiskt trick i en komedi-film är att bilda en fysisk bro genom att hålla fast sig i varandra, och det hade varit okey, om ens det... Men de tar de längre, genom att låta vargarna inte bara bilda en bro, utan att med sina kroppar bygga en "modern" hängbro på kommado. Det är kreativt, det gör scenen rolig, helt enkelt!

4/5, med extra bonus för att i slutet är där ett snabbt montage med föräldrar som mottar nya bebisar från storken... Och även om varje föräldrapar inte är där i mer än typ 0.5 sekunder så är där bland andra en ensamstående mamma, ett gay-par och ett lesbiskt par. Skönt att se film år 2016.
Extra bonus nummer två för att en kvinnlig huvudkaraktär i en animerad komedifilm faktiskt är aktivt rolig och inte bara reaktivt rolig. Tror de flesta förstår vad jag menar när jag säger att kvinnliga karaktärer i animerad film traditionellt sett inte har lika mycket fysisk humor, och för "tokiga/annorlunda" ansiksuttryck/ansikten i allmänhet som manliga karaktärer gärna gör undviks ofta. Exempel.

 

[krank]

Jag var och såg Arrival på bio idag, trots att den inte var i 3D.

Den var riktigt, riktigt bra. I grunden handlar det alltså om en lingvist som kallas in för att tolka utomjordingar som nyss anlänt till planetens språk. Utomjordingarna är i tolv stora skepp som svävar ovanför jordytan. Mer än så skriver jag inte om plotten (vill inte spoila), men jag kan säga att jag verkligen gillar idén med lingvistisk scifi. Och att grejer som Sapir-Whorf namedroppas. Engelskläraren och den språkintresserade i mig njöt.

Jag gillade att huvudpersonen till större delen fick slippa både sexualisering och att vara kärleksintresse iaf större delen av filmen.

Jag gillade slutet, som jag tyckte knöt ihop det hela på ett snyggt sätt.

Jag gillade effekterna, som var återhållna men snygga som fasen.

Jag gillade pacingen, som till större delen var rätt lugn. Scenerna fick ta lite tid på sig.

Jag gillar ju rymd-pangpang, men jag gillar också scifi som kliar hjärnan lite, som får den att vibrera med extrapoleringar, ifrågasättanden och idéer. Och det är vad den här filmen gjorde för mig.

När jag klev ut ur salongen trodde jag att filmen nog var en "single-use"-film, nu när jag vet mysteriet och har svaren så är den ju inte lika spännande längre. Det är ju nackdelen med mysteriefilm; när de väl är avslöjade så är det liksom klart. Men jag vill nog se den här igen, om inte annat för att kunna njuta av lingvistikdelarna, stämningen, effekterna. Och kanske se filmen i delvis nytt ljus och leta tidiga ledtrådar nu när jag vet allt.

BETYG: 5/5


Bioupplevelsen: Jag var tröttare än jag trodde och hade svårt att fokusera i början av filmen när tempot var lågt. Sedan hade jag i vanlig ordning inte pissar tillräckligt innan filmen, så jag spenderade slutet med att försöka ignorera min blåsa. Båda dessa var dock mitt fel. Sedan satte jag bredvid någon som tyckte att jättemärkliga delar av filmen var hysteriskt roliga, det var en liten smula störande. Men sedan visade det sig att den personen var attraktiv och trevlig och frågade mig efteråt, på engelska, om en del av filmen hen inte förstått (det hade varit kinesiska textat på svenska), och vi hade en trevlig liten pratstund. Så det var i slutänden helt OK det också. Betyg: 4/5.

 

[Mundo]

Jag såg en film idag för att försöka komma närmare sinnet och själen till en ej namngedd medlem på detta forum...

Jag såg... Christmas with the Kranks!

...

Den var så dålig att det gjorde ont.
1/5.

 

[krank]

Jag såg... Christmas with the Kranks!

...

Den var så dålig att det gjorde ont.
1/5.

Den är fruktansvärd.

 

[krank]

Jag har sett en lite äldre film nu ikväll; jag vet inte om ni hört talas om den; den har väl snart en 40 år på nacken och är dessutom ganska obskyr. Star Wars heter den i varje fall, trots att det inte är speciellt mycket krig med.

Den handlar i huvudsak om bondpojken Luke Skywalker, som hamnar mitt i en intergalaktisk konflikt mellan ett ganska stereotyp-ont imperium och de rebeller som kämpar mot detsamma. På vägen träffar han rymdprinsessan Leia, den gamle mystikern Obi-Wan Kenobi, hyrsvärdet och smugglaren Han Solo och hans förstestyrman Chewbacca, samt ett par comic relief-robotar vid namn C3PO och R2-D2...

För sin tid är filmen riktigt snygg; visst syns det här och var att det rör sig om modeller och med moderna mått ganska primitiv urklippning, men på det hela taget imponerar filmen väldigt mycket rent visuellt.

Storyn är inte så mycket att hänga i julgranen - Campbells hjälteresa i princip tagen rakt av - och manuset är rätt styltigt, men ni känner ju mig - jag gillar rymd-pangpang, och precis som min favoritfilm Jupiter Ascending lyckas den här rullen med att ha så mycket fräsig action och balla effekter att man faktiskt inte behöver fokusera så mycket på storyn.

Däremot sker en hel del världsbygge; det är mycket attention-to-detail och etableringar av detaljer i världen. Överhuvudtaget känns filmens universum rikt och djupt, och jag ser fram emot att se nästa film i serien. För även om det här var en ganska obskyr gammal film så lyckades skaparna trots allt skrapa ihop de slantar som behövdes för att filma in flera uppföljare.

BETYG: 4/5. Riktigt bra, men jag vet nog inte om jag vill se om den imorgon.

(On a serious note: Jag såg Despecialized Edition eftersom jag inte sett den varianten förut. Faktum är att jag nog inte sett en ickespecialiserad version sedan specialversionerna släpptes. Faktum är att jag inte har något minne av att ha sett någon version av de tre först släppta filmerna de senaste 15 åren eller så...)

 

[Sapient]

Jag tittade på Spectral, på Netflix.

Jag måste börja med att säga - efter att ha läst på om filmen, steg Universal Pictures i min aktning. Varför? Jo, för att de producerade den, såg vad det var och drog tillbaka den två månader innan premiären.

Sen köpte iofs Netflix rättigheterna och ja, UP kan väl inte tacka nej till att få igen lite av pengarna för en förlust. Men om jag varit dem hade jag tvingat Netflix att skriva på ett "non-disclosure agreement" och lova att aldrig, aldrig någonsin nämna var den kom ifrån.

Hur ska jag förklara? Ni vet när ni har en galen SL som har nån slags eget älsklingsmonster som består av två helt orelaterade koncept, som inte håller ihop för fem öre och all intern realism i spelvärlden hivas ut genom köksfönstret som så mycket badvatten? När du som spelare får en känsla av smutsighet, för att du sitter kvar runt bordet och "spelar med" i nånting som känns som en galen power trip och my little pony på crack?

Det är en känsla som jag avundas dig, i jämförelse med denna film. Den är så dum! Hur dum? "I'll try to reverse the polarity" är en av de minst störigt icke-nonsens technobabble-fraserna yttrade i filmen. Och detta om att koppla om en kamera till att bli en strålkastare.

Dags för spoilertags för att fortsätta - och jag spoilar rejält nu, hörni...

Spoiler

Jo, alltså - de "hyperspektrala" varelserna, som i filmens titel, är alltså supersoldater, tillkomna vid ett hemligt experiment, förlagt i Moldavien i vad som rimligen måste vara en alternativ verklighet eftersom det i filmen talas om landets gräns mot Ryssland. Det pågår inbördeskrig - efter en störtad militärdiktatur - och det är kanske inte helt verklighetsfrämmande, en sån kan bli av om de ryskkontrollerade grupperna i Transnistrien får som de vill.

Uppenbarligen hade ingen som skrev manus, läste manus - eller befann sig inom en kilometer från någon som kände någon som hade hört tala om någon som läst manus - minsta tanke på att filmen någonsin skulle ses av människor som faktiskt vet vad Moldavien är eller var det ligger. Dumheten i detta är så stor att Texas skäms för sin litenhet i jämförelse...

Och varelserna? Jo, du förstår de är en slags gas. Ett "Bose Einstein kondensat", som är ett tillstånd som materia med vissa egenskaper kan försättas i. Jag påstår inte att jag förstår detaljerna - fråga kloptok. Men jag fattar att om du har något gasliknande som får fiffiga egenskapet under ett specialfall av fysikens lagar, som leder till att nobelpris till de som lyckas demonstrera det i verkligheten, inte förvandlar människor till super-spöken.

Men låt oss säga att det gör det. Quantum mumbo-what not och sånt. Så då stoppas super-spöken som kan flyga, av lite järnfilspån på marken? Eh..?

Och av "keramer" - som är en himla massa komplexa material av en himla massa olika grundämnen som liksom inte har ett skit mer med bosonkondensat att göra än typ lera.

Plus att visst, om vi köper det, keramer är coola, men de kunde ju trots det förstöra stridsvagnarna - som iofs inte var Abrams, utan vad jag kunde se surplus fd warzawapaktsvagnar (T55?) med en massa påsvetsat skit, som förmodligen stod i en gammal lada i Ungern där filmen spelades in. Men va fan..? Det är liksom luckor i luckorna här... "De leger med vores hjerner!" som Anders Lund Madsen säger i min favoritsketch...

Och sen kan förstås den Manlige, Vite Vetenskapsmannen på en kväll bygga ihop massor med motvapen - using only en massa mög som var det sista generalen fick med sig från den basen som super-spökena just förstört.

Va??? Alltså - en militärbas under förstöring, fylld med både människor och maskiner, måste evakueras för att super-spöken överfaller och dödar hundratals soldater - men generalen har sinnesnärvaro nog att plocka åt sig två containrar med prylar för att låta hjälten leka McGyver? Istället för att fly tidigare - rädda några fler soldater?

Och det funkar??? (Njae, egentligen inte...)

Samma super-spöken som består av supernedkyld gas i nära vakuum, men ändå kan interagera med materia utan att bara lösas upp och försvinna i värmen av, tja, världen över -273° C, men som tycker järnfilspån är kryptonit, kan bekämpas med "pulsvapen" drivna av uppförstorade ficklampsbatterier...

Bruce Greenwood, som spelade Christopher Pike i rebooten av Star Trek är nu officiellt på min shit list för detta. Jag känner för att stå på en tornruin i månsken, en stormig natt och gapskratta i ljuset av blixtar och svära att hämnas oförätten att hans namn kommer att förknippas med Star Trek efter detta. Nån som vet en bra tornruin?

Jag känner för att skrubba ögongloberna med klorin efter detta.

Betyg? -1/12 dumheter av 5 möjliga...

 

[Krille]

Jag har sett Dracula Untold.

Vlad Tepes (Luke Evans), prins av Valakiet och Transylvanien, var en gång i tiden gisslan i Osmanska riket och tränades som janitsar. Nu styr han dock sitt rike i fred. Men han är rädd för att osmanerna ska invadera och patrullerar sina gränser, och träffar på ett läskigt väsen (Charles Dance) som slaktar hela hans eskort.

Mehmed II (Dominic Cooper) har dock tappat bort en patrull vid gränsen och anklagar Vlad för att ha dödat dem. Som bot kräver han 1000 pojkar till sina janitsarer och Vlads son Ingeras (Art Parkinson) som gisslan. Så Vlad sluter en pakt med det läskiga väsenet i grottan och blir Dracula.

---

Den här filmen är typ svaret på en massa frågor om Dracula. Egentligen är det bara två kvar efter att jag har sett den:

1) Varför gjordes den här filmen?
2) Varför såg jag den här filmen?

 

[Skarpskytten]

Nån som vet en bra tornruin?

En dimmig och råkall vinterkväll med fullmåne tror jag att Månstorps galvar kan ge den rätta gåtiska känslan. Om du är ute mer efter nån keltisk-järnålder-fantasy-känsla rekommenderar jag Dun Carloway, förslagsvis med Atlanten i bakgrunden för att skapa ett storslaget djup i scenen. Om du inte riktigt tar det här på allvar, kan nog kärnan till Castle Doune funka rätt bra, framförallt om du kan få John Cleese att ställa upp och spela Sir Lancelot.

 

[Voldstagg13]

Krilles frågor: 1) För att någon såg en potential i att fördjupa karaktären Vlad Tepes i ett desperat försök att hålla liv i 'Dracula' som filmtitel.
2) För att du verkligen hoppades att filmskaparna kunde göra ett bra jobb av en (i grunden) intressant historia, utan att helt förlita sig på digitala effekter.
Men jag ber om ursäkt om svaren var för långt ifrån!

 

[Voldstagg13]

Pirater i tidens kölvatten: 'Against all flags' (1952), med Errol Flynn, Maureen O'Hara och Anthony Quinn (m.fl).
Flynn bestraffas för reglementsbrott inom Brittiska flottan (sker i filmens början, ingen spoiler), men det är enbart en nödvändighet för att kunna infiltrera ett piratfäste. Ett mindre triangeldrama mellan piratkaptenerna Quinn och O'Hara samt spionen Flynn blir kärnan i ett standardäventyr med pirattema, som aldrig blir riktigt bra eller extremt dåligt. Flynn gör en rutinroll, inte i toppform längre men heller inte alltför sliten, O'Hara kallas roligt nog för 'Spitfire' och hade nog kul som ofrivillig piratkapten, men Quinn är den man minns bäst när filmen är slut.
Såg den på Blue-Ray och jag imponeras av skärpan och kvaliteten, men tekniken avslöjar tyvärr bristerna lite för mycket (som make-up, rekvisitamissar och målade kulisser), jag och min kompis kom överens om att se den som s/v istället för i färg.
Det finns för många piratfilmer som är bättre än den här, åtminstone två med Flynn också, men gillar man gamla äventyrsfilmer för vad dem är kan man lugnt se den här också: 3/5.

 

[Daniel]

Jag har sett Dracula Untold.

[...]

1) Varför gjordes den här filmen?
2) Varför såg jag den här filmen?

Kan inte svara för din del, men för min del:

1) För att det finns dussintals karriärboostade skådisar från Game of Thrones, Black Sails och diverse andra tv-serier som behöver få filmroller. Bl.a. den förtrollande Charles Dance som efter decennier av låg profil nu får flera storfilmer om året, och det förtjänar han - även om man måste se honom i medeltidsmössa och långa klor!
2) För att Luke Evans är så jäkla stilig och för att soundtracket är riktigt bra.

 

[Krille]

Jag har sett Tous a l'Ouest: Un Aventure de Lucky Luke.

Vad händer när bröderna Dalton (Clovis Cornillac som Joe, Alexis Tomassian som William, Christophe Lemoine som Jack och Bernard Alane som Averell) rånar banker i New York? I Lucky Lukes universum skeppas de till Kalifornien med en nybyggarkaravan som enligt köpekontraktet har åttio dagar på sig att komma till dalen som de har köpt, med Lucky Luke (Lambert Wilson) som både vakt och karavanguide.

Och... well, det är typ hela filmen. Daltons rånar banker i New York, sätts i bojor, och stoppas in i en karavan. Karavanen åker över hela amerikanska västern medan skurken Mr Crook (Edgar Givry) som lurade nybyggarna på det omöjliga kontraktet, och hans advokat mr Bartleby (Michael Lonsdale), följer efter och försöker sabotera precis hela tiden.

Filmen försöker inte ens vara informerande eller verklighetsbaserad (till skillnad från seriealbumen, som åtminstone har en sida om den historiska verkligheten), utan det är bara Tom&Jerry-slapstick i sketchform, nödtorftigt hopsatt med en resa västerut som prickar av typ varenda västern-stereotyp som finns. I den mån det finns ståry alls så har den tillräckligt stora logiska luckor att köra en nybyggarkaravan igenom.

Därmed är inte sagt att jag inte skrattade under filmen, men det är inte utan att man tänker "men hur fan tänkte ni nu?" stup i kvarten.

Animeringen är rätt okej och ser ut som seriealbumen. CGI används friskt för bakgrunder och effekter, samt för att spara animatörtid. Det finns ett antal tillfällen då bakgrund och animation inte synkar, så att det ser ut som att karaktärer moonwalkar över bakgrunden.

Och en sak till: alla talar franska!

 

[zonk]

Ja nu har det blivit lite film igen, med en medbrottsling i tvivelaktig smak. Vi såg först en rulle som tenderar att dyka upp på litor över de sämsta filmerna nånsin, "I am here... now" med Neil Breen i huvudroll, som regissör, manusförfattare, producent och huvudfinansiär, en kombo som ger vissa varningssignaler. Det handlar om nån slags rymd-jesus (Neil Breen, se bild nedan) som kommer till jorden och klagar på att politiker är korrupta, gängmedlemmar våldsamma, och att vi använder för lite solenergi. Den enda delen av filmen som förråder nån slags budget eller talang är att ljud och bild är godkända, det går att se och höra vad som händer. I övrigt är det gigantiskt uselt rakt igenom, och ofta med samma scener upprepade en tre-fyra gånger på lite olika ställen, för emfas/att fylla ut, oklart vilket. Neil Breen verkar helt gravallvarlig i denna boondoggle, och stundtals ger det upphov till komik, men mestadels blir det bara segt. Underhållningsvärde 2/5, sammantaget betyg 1/5. Ruskigt usla filmer med potentiellt underhållningsvärde är en genre som jag återvänder till med fascination, men det är alltid stor risk för att det inte håller hela vägen.

 

[zonk]

Film nr 2 var betydligt rivigare, "Sweet Sweetbacks Baadasssss song", en blaxploitation från det glada 70-talet, där sagde Sweetback hamnar i klammeri med The Man. Det är ett sammelsurium av jazz, flyktscener, sex, det ena och det andra, bitvis osammanhängande, men jag gillar det skarpt. Man dras med i nån slags märkligt tempo och alla flummiga händelser bara flyter ihop. Det är nog inte en film för alla, dock, min medbrottsling höll den för bara snäppet bättre än filmen vi såg precis innan (se ovan). Själv ger jag den dock 4/5!

En jävligt svår film att beskriva. Visuell jazz? Eller någe? Än svårare är att fånga den på stillbild.