Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2018 v13

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v13.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om någon är saknad, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[Jocke]

Jag har sett Bröderna Coens 50-tals hollywoodspektakel Hail, Ceasar! (2016).
Eddie Mannix arbetar på Det Stora Filmbolaget. Han är fixare (kanske producent?), han tar hand om stjärnornas problem, pratar med journalister, bestämmer vem som ska spela i vilken film och så vidare. Han håller på med filmen Hail, Ceasar -en historia om Jesus berättad ur en romersk kaptens perspektiv, han försöker göra en western-stjärna till en skådis i seriösa filmer och måste ta hans om att en annan av hans stjärnor blivit gravid - fast hon är ogift! Samtidigt är det kidnappningar, rekryteringsförsök, dansnummer, kommunister, och en himla massa skådisar som delar på scentiden.

Det är en snygg och ganska kul film, men jag tycker inte att den är något av deras mästerverk (den är kanske mest lik Burn after Reading och Intolerable Cruelty sett till brödernas övriga produktion). Klart sevärd i vart fall, om inte annat för att den har med festliga grejer som tex en steppande Channing Tatum i sjömanskostym, en hund som heter Engels eller en sjungande cowboy nästan hela tiden. Jag blev glad av att kolla på Hail, Ceasar!, så det kanske du också blir.

Betyget blir en typisk 4 av 5.

 

[krank]

När jag såg Valerian i augusti förra året gav jag den en femma.

När jag satte mig för att börja titta på den igen igår så var jag ganska beredd på att sänka betyget ett snäpp. Den hade blivit lite sämre i mitt minne, och jag var inte längre så säker på om betyget var välfunnet.

Men... OK, slutet är inte filmens bästa sida, men typ allting fram till det är ju magiskt. Framför allt är allt så jäkla coolt. Och så är jag extremt svag för den humanistiska scifi-grejen, där alla märkliga varelser ändå framställs som folk.

Filmen var också, som så många andra 3D-filmer, bättre hemma. I biosalong är det svårt att slippa ghosting, men hemma kan man ju justera sin position så att man sitter optimalt.

BETYG: 5/5

(Och i enlighet med det nya undantaget så räknas den här filmen som veckans film, så jag slipper stressa över det under Gothcon i helgen)

 

[Mundo]

Min enda invändning är att det i vissa fall kanske gränsar till nästan löjlig parodi på medeltid, som de skotska bönderna i "Braveheart", med folk som bor i träskpölar och äter lera. Filmens tematik hade fungerat utmärkt utan att framställa bönderna som totalt handikappade stenåldersmänniskor.

Jag kände samma sak när jag såg om filmen. Tror bönderna knappt har ett talspråk så extremt stenålder de är. De sitter mest och gör ljud och skrattar aplikt åt varandra liksom.

 

[Voldstagg13]

Den förste stora detektiven: 'Sherlock Holmes i fara' ('Dressed to kill', 1946) med Basil Rathbone och Nigel Bruce.
Holmes råkar på ett fall med tre speldosor som det centrala mysteriet. Många i föräldragenerationen refererade alltid till Rathbone som den "riktige" Holmes, och jag förstår det på ett sätt: han både ser ut och beter sig som man kan förvänta sig från böckerna.
Jag har vissa invändningar, men det är mot filmerna i sig, och jag håller med ett filmlexikon i sammanfattningen att den största behållningen med dem här filmerna är samspelet mellan Rathbone och Bruce. Det här är, vad jag förstår, den sista de gjorde och tyvärr inte bland dem bästa: det är både lite kul och en smula trist att Holmes kunskaper och historia vänds mot honom, kanske borde den kvinnliga huvudskurken fått vinna ändå. Vad jag har emot Rathbone-Holmes filmerna är att det är 40-tals filmer som utspelar sig på 40-talet, det funkar inte för mig.
Nåja, det finns scener och händelser där skådisarna får glänsa och som höjer filmen. En varning för er som har problem med sånt - filmen är i svart/vit: 3/5

 

[Jocke]

Jag har sett två filmer när ni andra vart på spelkonvent.

Wilson (2017)
En filmatisering av Daniel Clowes serie med samma namn, jag har inte läst förlagan, men en del annat av Clowes + satt och läste en annan amerikansk underground tecknare (Derf Backderf) samma dag. Det här är extremt mycket amerikansk underground serie på film. Woody Harrelson gör en fantastisk Wilson, Laura Dern gör en matchande Pippi och så går de runt och Daniel Clowes:ar sig.
Wilson har levt ensam ganska många år och känner sig aningen vilsen i vardagen. Av olika anledningar söker han upp sitt ex Pippi och får reda på att hon inte alls aborterade det barn hon var gravid med när deras förhållande tog slut, i stället finns det en bortadopterad dotter någonstans. Wilson klamrar sig fast vid iden om att i alla fall pröva att ha en familj och övertygar Pippi om att de ska ta kontakt med dottern.
Möjligtvis är filmen positivare än annat av Clowes, men det innebär inte att det saknas nattsvart humor. Det är som man kan förvänta sig en bra vlanding av tragik och komedi. Det är väldigt svårt att inte gilla när Harrelson, Dern och Isabella Amara som spelar dottern umgås, eller när Wilson pratar orimligt närgånget med främmande personer.
4 av 5.

The Ritual (2017)
Jag har en grej jag verkligen hatar på film, filmer som lovar monster och sen inte levererar några monster. The Ritual lovar inte monster, men den levererar alldeles för lite ritual för namnet. Det är inte så att filmen inte levererar ritual men med ett sånt namn borde första, andra och tredje akten ha delar som anknyter till titelns ritual. Nåja.
Fyra Likely Lads från England har bestämt sig för att ta en tvådagarstur i Sareks nationalpark. Det går föga förvånande åt helvete och de upplever i stället skräck och fasor i skogen. Filmens styrka är att den är snygg och stämningsfull, särskilt bra är det när dröm och verklighet blandas. Det finns också en scen som jag kommer att sno rakt av till någonting, men den är i sin tur snodd från en klassisk spökhistoria, så det skäms jag inte för. Det dåliga är att det inte går att heja på engelsmännen. De är osympatiska, inkompetenta, tjafsga och fega. Jag blir team Ond Skog redan innan det börjar dyka upp odalrunor och folk upphängda i träd.
3 av 5.

 

[krank]

Igår såg jag, Xhakhal, Krille och DeBracy på robotfilm.

Först såg vi Robot Jox.

Den handlar om en dystopisk framtid där krig är förbjudet och alla konflikter hanteras genom arenafajter mellan jättestora mechs styrda av robotjockeys, titelns "robot jox". Det finns också på konstgjord väg framställda superjockeys, GenJox, som är tänkta att ersätta de mer traditionellt framställda modellerna. Den stora konflikten är mellan "The Confederation" som pratar med rysk accent, och "The Market", som är amerikaner.

Filmens handling kretsar kring jockeyn Achilles som vill do the right thing, hans partner Tex som vill vinna, GenJoxen Athena som vill bevisa sitt värde, och Confed-jockeyn Alexander som mest bara vill döda Achilles. Resultatet blir en rätt smakrik soppa av förräderi, spänning och strider mellan stora robotar.

Alla som såg filmen blev förvånade när vi såg att den inte var från 1984 eller så, utan 1990. Och att den kostade 10 miljoner dollar att göra. Eller ja, det är ju rätt snygg stop motion och riktigt balla robotmodeller, och överlag rätt hyfsade produktionsvärden. Men... Tja, Den drog in lite under 2 mille, så det är lite svårt att förstå exakt hur det kommer sig att det också finns en tvåa.

Men i alla fall. Jag kan rekommendera den här filmen varmt. Den bör ses kallt, men om man absolut vill få det som gör filmen minnesvärd kan titta här:

https://www.youtube.com/watch?v=LWhxMstcyrc

Spoiler

Jag menar, slutstriden har ju allt! Det syns inte i den där filmen, men den börjar typ med att de slåss som vanligt, sedan åker de ut i RYMDEN bara för en snabb skottväxling, sedan FÖRVANDLAS achilles' mech sådär som det ser ut i filmen, sedan kommer MOTORSÅGSPENISEN...

BETYG: 4/5


Sedan kom Xhakhal på att vi ju borde se Pacific Rim, som ju nästan är samma film.

Den skrev jag om i filmklubben v31 år 2013. Jag håller med mig själv om mycket fortfarande, utom att jag nog vill höja betyget. Kanske var det Krilles stora fina TV som gjorde skillnaden, men det här är verkligen en sjukt snygg film. Monstren är snygga och intressant designade, robotarna är tuffa som fasen... Storyn kanske inte är sådär superavancerad, men det känns för mig som att filmen är medveten om sina klichéer och snarare finslipar dem än försöker låtsas som att de inte finns där.

Så den är riktigt bra. Kanske inte någon RobotJox men...

Spoiler

Jag menar, vi har visserligen även här raketnäve, oväntade vapen och en rymdfärd, men vi har INGEN skrevmotorsåg

BETYG: 5/5

 

[Krille]

Som sagt, igår såg jag, Xhakhal, krank och DeBracy på robotfilm.

Först ut var Robot Jox.

I framtiden har man slutat med krig. Istället har man gladiatorkamper med stora robotar. Konfederationens främsta kämpe, Alexander (Paul Koslo), är en riktig dråpare och stompar ihjäl sina motståndare, för att han är ond. Hans nästa motståndare, om Alaska, är mot Achilles (Gary Graham). Men det är hans sista match. Därefter kommer GenJox – artificiella människor tränade att köra robotar – ta över, och Athena (Anne-Marie Johnson) är bäst.

Men så enkelt är det inte för en robotjox att gå i pension.

---

Jag har inte så mycket att tillägga till kranks recension, utom att folk inte har underkläder i framtiden och att unisexoveraller är hetaste mode. Det gäller även spandex-tights. Det måste vara därför det blev en tvåa.

---

Sen kom Pacific Rim.

För några år sedan blev jorden anfallen av kaiju, jättemonster. Svaret visar sig vara jaeger-programmet, där en stor stridsrobot slåss mot jättemonster. Problemet är att nervlänken är för ansträngande på hjärnan – så ansträngande att man får näsblod och blod i ögonen – så man måste jobba i par. Raleigh (Charlie Hunnam) och Yancy Becket (Diego Klattenhoff)var ett sådant par, ända tills Yancy blev uppäten utanför Anchorage. Raleigh slutar därmed, och tar jobb på muren som ska skydda människor från kaiju.

Den här Livets Mur är tänkt att ersätta Jaeger-programmet, men den visar sig inte hålla. Så Raleighs förra chef, Stacker Pentecost (Idris Elba), letar upp honom och drar in honom igen. Men då behöver Raleigh en ny pilot, och i slutändan finns det bara en pilot som matchar Raleigh: Mako Mori (Rinko Kikuchi), Stackers adoptivdotter. Men då måste de också övervinna Stackers överbeskyddande – och det är inte helt lätt om båda karaktärerna har skitsvåra minnen att hantera i hjärnlänken.

---

Jag är förmodligen sist i hela världen med att se den. Och även här har jag inte så mycket att tillägga utom att filmen verkligen lyckas visa på skalan på robotarna. Jaegers och kaiju är stora som hus och det känns!

 

[krank]

Jag har inte så mycket att tillägga till kranks recension, utom att folk inte har underkläder i framtiden och att unisexoveraller är hetaste mode. Det gäller även spandex-tights.

Visstja! Det här hade jag ju tänkt nämna något om också, tack för påminnelsen.

Det var faktiskt rätt schysst att Athena fick ha exakt samma kläder på sig som Achilles. Och så uppskattade jag att de valt en skådespelerska som faktiskt kändes atletisk och så, och inte bara någon som var smal och hade stora tuttar. Man köpte, tyckte jag, henne som akrobat.

Sedan är ju jag svag för snorrar på film, så att Achilles inte hade kalsonger på sig under sin ultratighta spandex... Oh my.

Jag vill fortfarande tro att det var lite av en Leiasituation, att han som spelade Achilles frågade typ "men VARFÖR får jag inte ha kalsonger på mig, hela paketet syns ju och skumpar runt" och regissören ba' "I framtiden finns det inga underkläder!". Så lite som med Carrie Fishers BH i Star Wars...

 

[Xhakhal]

DeBracy, krank, Krille och jag såg Robot Jox. Det var en upplevelse.

Det är en mech battle-film från -89. På affischen eller om det är omslaget till VHS-en står följande:
The ultimate killing machine.
Part man. Part metal.
Robot Jox

... vilket visar sig inte ha någonting med filmen att göra överhuvudtaget. Den handlar istället om att bevisa sig själv, leva med sina misstag, och försöka få ett slut på våldet, typ. ... med eld.

Robot Jox får en 4/5 på krankskalan. Jag tycker fler borde se den, för den är en upplevelse. Den har också ett par karaktärer som är sexister, men filmen i sig har inga sådana illusioner - Athena har likadana kläder och rustning som alla andra, och slåss lika bra osv.

... men jag undrar om de tänkte sig att the Market var ett sympatiskt namn på Amerika på riktigt.

 

[DeBracy]

Xhakhal, Krille, krank och jag såg Robot Jox. 4 pärlvita kroppsstrumpor av 5 på den krankiska skalan.

Xhakhal, Krille, krank och jag såg också Pacific Rim. 4 inlånade mechatroper av 5 på den krankiska skalan.

 

[Hans E Magnusson]

Xhakhal, Krille, krank och Debracy såg Robot Jox.

Xhakhal, Krille, krank och Debracy såg också Pacific Rim.

Det sattes även betyg.