Nekromanti Serierecensioner December

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,124
Location
The Culture
Jag har läst några seriealbum och tänkte skriva några rader om dem. Häng gärna på och gör samma sak själv, eller uttryck åsikter om mina åsikter. Det är tydligen så man gör på diskussionsforum som det här.

SANDMAN: OVERTURE av Neil Gaiman, J H Williams III och Dave Stewart
För den som inte visste det var Sandman en extremt hyllad fantasyserie som utkom under 90-talet. Huvudpersonen är Dröm -- en personifiering av levande organismers förmåga att drömma -- och serien handlar om hans mödor med att hålla reda på arbetet, kärleken och tjocka släkten. För att fira 25-årsjubileumet (tror jag) så publicerades det nyligen en helt nyskriven miniserie som nu har kommit i samlingsalbum. Den här serien utspelar sig innan originalserien, närmare bestämt precis innan händelserna i det första numret där Dröm blev tillfångatagen av en grupp mänskliga magiker -- något han inte borde ha kunnat bli, eftersom han egentligen är alldeles för stark för att falla för sådana cirkuskonster. Här får vi äntligen veta vad han hade sysslat med som gjorde att han var så försvagad att han kunde bli tillfångatagen. En aspekt av Dröm blir dödad på en fjärran värld, på grund av ett dåligt beslut han fattade i tidernas begynnelse. Resten av honom ger sig ut på en resa för att förstå vad som har hänt, och för att hindra det från att sprida sig och förinta hela skapelsen. På vägen möter han gamla bekanta och tidigare okända delar av familjen.
Det går inte riktigt att beskriva det här albumet på ett sätt som gör det rättvisa. Sandman är en av de bästa serierna någonsin, och det här albumet är minst lika bra. Dessutom är det antagligen den snyggaste Sandman-storyn någonsin, både vad gäller teckningar och färgläggning. Jag rekommenderar den extremt mycket, men egentligen bara till den som redan har läst hela Sandman. Har man inte gjort det är det nog stor risk att man inte fattar någonting alls, eftersom berättelsen kräver att man vet vilka karaktärerna är och vilka relationer de har till varandra.
 

Quasimodo

Fiskmånglare
Joined
7 Apr 2014
Messages
124
Location
Stockholm
Sweet. Visste inte om att något sådant kommit. Sandman är och förblir en favorit och ofta tänker jag att jag skulle vilja ha den oläst
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,124
Location
The Culture
Jag har även läst:

STORA BOKEN OM RATTE av Magnus Knutsson och Ulf Jansson
Ratte var en svensk äventyrs- och satirserie som publicerades i Aftonbladet runt början av 80-talet. Den var uppenbart inspirerad av serier som Tintin och Spirou, men med mer vuxna relationer och med ett gästspel på minst en ruta av alla mer eller mindre kända svenska kändisar från den perioden. (Och även många utländska.) Huvudpersonen är taxichaufför, men tycks ägna mer tid åt att spela musik och jaga eller själv bli jagad av klantiga bovar, spioner och industriskurkar. (Men till skillnad från Tintin så finns det faktiskt rutor där han uppenbarligen ägnar sig åt det som är hans jobb enligt baksidestexten.) Berättelserna är ganska simpla, satiren är också ganska simpel, men nostalgivärdet är högt, även för mig som egentligen är lite för ung för att känna igen de flesta av personerna och händelserna. Och teckningarna är fortfarande extremt väl utförda. För den som, liksom jag, har svårt att känna igen skäggiga medlemmar i gamla regeringar, finns en komplett lista i slutet som visar vilka de är.
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,124
Location
The Culture
Sedan har jag läst:

SEX: BROKEN TOYS av Joe Casey och Piotr Kowalski
Sex är en väldigt märklig serie. Konceptet är följande: När Alfred låg på dödsbädden lovade Batman att han skulle sluta vara Batman och börja leva som en vanlig multimiljonär. Men eftersom det inte är DC som publicerar den här serien heter han inte Batman, eller Bruce Wayne, och Alfred var en kvinna (och hette därmed inte Alfred), och sidekicken hette inte Robin, och fienderna hette inte Jokern, Pingvinen eller Gåtan. Och den kvinnliga inbrottstjuven han är tänd på hette inte Kattkvinnan. Men det är lättare att kalla dem för det.
Batman är nu alltså en vanlig företagsledare. Han har en kompis som försöker hjälpa honom att få fett på sylen, men det går sådär. Robin försöker göra något åt stadens brottslighet genom att infiltrera en kriminell organisation, gamla skurkar kämpar om makten i staden, Batman fixar en dejt med Kattkvinnan. Det är ungefär vad som händer, och det är lite spännande och trivsamt. Mest hela tiden har folk sex med varandra, men inte Batman. Han får inget. Ännu. Det här är bara det tredje albumet i serien.
Man skulle lätt kunna tro att det i en (nästan) superhjälteserie som handlar om sex kommer att visas väldigt många kvinnliga bröst och könsorgan, och färre manliga diton. Var lugn! Det finns gott om bilder på penisar både i upprört och lugnt tillstånd.
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,124
Location
The Culture
Det är fortfarande lite december kvar, så jag skriver en recension av ett till seriealbum:

BLUEBERRY 1 av Charlier och Giraud
Blueberry är en jättegammal serie, som vi som är jättegamla läste i Fantomen på 80-talet och i album under samma tidsperiod, tills man slutade publicera sådana eftersom ingen köpte dem. Det är en fransk västern-serie, där huvudpersonen är en löjtnant i den amerikanska armén. I alla fall är han det i seriens början. I senare album har han andra jobb. De tidigaste albumen i serien publicerades bara i Fantomen på svenska och är därför rätt svåra att få tag på. Förlaget Cobolt utför nu en kulturgärning och publicerar serien från start. (Som de även gör med Linda och Valentin, och andra slumpmässiga franska serier.) Det album jag nyss läst innehåller de tre första äventyren: Fort Navajo, Storm över prärien och Ensamma Örnen. Jag hoppas att de kommer att publicera hela serien till slut, för jag vill väldigt gärna ha den i någon samlad form. De sista delarna har jag bara på danska eftersom det är det enda någorlunda begripliga språk som de publicerats på.

Är det bra då? Ja, det är bättre än jag trodde. Jag var lite orolig för att de första äventyren skulle lida av fler barnsjukdomar av den typ man hittar i gamla serier: för mycket förklarande text eftersom författaren inte litar på tecknaren, till exempel. Det förekommer ibland, men inte ofta. Andra saker som redan är bra är den relativt nyanserade bilden av indianerna. Det indiankrig som är temat för de första äventyren startas av en krigshetsande amerikansk officer som vägrar lyssna på indianhövdingarna (och på Blueberry) när de försöker vara resonabla. Och indianerna är smartare än de amerikanska soldaterna (utom Blueberry, naturligtvis).

Jag rekommenderar den, och ser fram emot nästa del. (Och även följande delar, även om jag då har läst det mesta.)
 

DeBracy

Eventuellt helt fantastisk
Joined
21 May 2003
Messages
5,856
Jag har läst I Kill Giants av Joe Kelly och JM Ken Niimura.

Huvudpersonen är Barbara Thorson, en tjej på 10-11 år, som är övertygad om att hennes uppgift i livet är att vara beredd när (inte om) det dyker upp en jätte som behöver bekämpas. Hon har läst på ordentligt om olika typer av jättar så hon har full koll om det skulle komma att behövas.

Hennes självbild står i bjärt kontrast mot vad andra ser: ett barn utan särskilt många kompisar som läser hela tiden och spelar rollspel (spelleder rent utav). Ett potentiellt mobboffer som det är lite synd om.

I grund och botten går handlingen ut på att titta på vad som är grejen med Barbara egentligen, och det utforskas i väldigt dynamiska, animeinspirerade och bitvis skissartade teckningar. Det var delvis baksidestexten (som nämner Dungeons & Dragons) och dels omslaget på samlingsalbumet som fick mig att spontanköpa det i butik.

Jag blev både rörd och överraskad när jag läste I Kill Giants. Det tycker jag är ett väldigt bra betyg. Det finns något i kontrasten mellan de ganska yviga teckningarna och den bitvis känsliga historien. Jag ömmar för Barbara Thorson och ler när jag tänker på henne. Hon är lite som ett av alla de där coola barnen som jag nästan önskar jag kunde få hänga lite med, vilket förstås inte riktigt funkar i praktiken. Då är det skönt att Barbara kan tänka sig att hänga i min hylla istället. Och skydda mig från eventuella jättar.
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
Håller med om Blueberry... Som efter en ytterligare fyra album blir sensationellt bra... Och sen bättre och bättre...
 

DeBracy

Eventuellt helt fantastisk
Joined
21 May 2003
Messages
5,856
Jag har bläddrat i Blueberry-album på diverse bibliotek men aldrig känt mig lockad att läsa något av dem. Vad är grejen? Är det en äventyrsserie så det är själva handlingen som är behållningen, eller vad?
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
Förmodligen de bästa westerns som skrivits... Till något media. Och så är de ju tecknade av Moebius. (Giraud.)
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,124
Location
The Culture
DeBracy;n136697 said:
Jag har bläddrat i Blueberry-album på diverse bibliotek men aldrig känt mig lockad att läsa något av dem. Vad är grejen? Är det en äventyrsserie så det är själva handlingen som är behållningen, eller vad?
Ja, det är en äventyrsserie, och tycker man inte att västern-äventyr är speciellt spännande så gillar man antagligen inte Blueberry heller. Om man däremot är intresserad av genren så är det svårt att hitta något bättre. Äventyren är smarta, välskrivna och (lite senare) extremt snyggt tecknade. (De tidiga äventyren är också snyggt tecknade, men inte i närheten av lika snyggt i början, innan Giraud hittar sin egen stil.)

Blueberry känna som en väldigt listig rollspelare. Mycket av de tidiga äventyren handlar om katt och råtta-lekar med förföljare på prärier och i dalgångar, och Blueberry har alltid en smart avledande manöver planerad, eller ett bakhåll, eller en fälla, eller något annat klurigt.
 
Top