Nekromanti Ordo Obscurum: Där vi stjäl pengar och hjärtan, men inte liv

[Cybot]

Vad är Ordo Obscurum?
Ordo Obscurum handlar om ett gäng “frilansande” (stora citationstecken) gillestjuvar som härjar i en stad som är ett ihopkok mellan Ravnicas evighetsstad, “The City” ifrån Thief serien och ett helt gäng av olika metropoler från världens renässansepok (där Venedig och Konstantinopel har haft det absolut starkaste inflytandet). Det är en stad där renässansestetik blandas med Ångbrödernas maskinerier och andra tekniska skapelser samt en ohälsosam dos magi.

Metropolis är en jättestad med nästan en miljon invånare. Den kända världens centrum, rakt i sundet mellan Mare Thalassos och Smaragdhavet.
Politiskt sett ligger är staden i flux, där senatorsfamiljerna, gillena och arkonten (staden militära befälhavare) konkurrerar om makten. En maktkamp som endast hindras ifrån att spilla över genom den järnhårda gillespakten, en överenskommelse mellan stadens starkaste maktfaktorer och vars yttersta väktare är det fruktade lönnmördargillet (Brotherhood of Saint Markus the Tyrannicide).


Vad kör ni för kampanj?

Ordo Obscurums fokus är på Heists, och konsekvenserna av dessa. Då gillespakten förbjuder gillesmedlemmar (förutom lönnmördarna då) att döda under sin yrkesutövning (eller överhuvudtaget någon som är en medlem i de faktioner som har skrivit under gillespakten) så är fokuset på icke-våldslösningar. List är din främsta tillgång och du har en rad verktyg för att uppnå dina mål, allt ifrån mekaniska trick till skuggmagins omärkbarhet till atletisk förmåga….eller några av de andra kunskaper din karaktär har tillgång till.

För att komplicera saker och ting så baseras kampanjen på vad jag kallar “Object Based Fuckery”. Stjäla bör man annars dör man, men varje föremål ni stjäl har en chans att föra med sig oönskade konsekvenser (om du inte är God45 då, som på en nästan masochistisk nivå njuter av att utsätta sin karaktär för hemskheter). Vem som är din vän och fiende bestäms till stora delar av slumpen och detta sakta växande nät av intrig och förräderi dikterar hur spelvärlden utvecklar sig.


Vilka är ni?

Jag, Cybot, är spelledare. Jag är en hard-core bottom-up person. Fanatisk världsbyggare, men jag bygger spelvärldar för att ge en fast grund som jag kan improvisera utifrån.
För tillfället är mina spelare God45 (välkänd forumit) som spelar den förföriska, atletiska och lätt dumdristiga Jinx och Kaabi (som inte hänger här på forumet) som spelar det mekaniska geniet Gizmo.
Vi spelar över Skype på söndagar och skulle gärna ha två spelare till.

‘nuff said. Lets spelrapport!

Välkommna till Radix Malorum Est Cupiditas, den första delen i kampanjen Ordo Obscurum.

 

[Cybot]

Del 1: Fyra tavernor
Denna prolog börjar (klichéartat men handlingsmässigt motiverat) på en taverna i Lower Dockside, det område som innehåller både den tunga lasthamnen och Metropolis värsta slum.
Tavernan heter Harpyans Barm och tillhör Gizmos vän Maxentius. De sitter där och väntar på Gibson, Jinx något opålitlige och korkade silversmed slash hälare. De sitter där och väntar på att han ska ge dem resultatet av deras förra stöt, silver till ett värde a fjortontusen denarer (en stöt som skulle vara en av deras största någonsin). Gibson kommer dock aldrig, och sent på kvällen så beslutar de sig för att leta reda på Gibson.
Maxentius ger dem beskrivningen på fyra tavernor/värdshus i området där det finns folk som kan känna till Gibson: Den Glada Örnen, Den Fulle Sjömannen, Kushitens Klubba och Ödödlige Arkonten.


De beslutar sig för att ge sig av till Den Glade Örnen, en taverna vars klientel tycks vara dräggigare är genomsnittet, även i ett område som Lower Dockside.

Den här tavernan är mindre dräggig än Den Glada Örnen

Våra tjuvar bestämmer sig för att Den Glade Örnen inte är ett välkommnande ställe för outsiders och ger sig vidare till Den Fulle Sjömannen. På den fulle sjömannen får de reda på var Gibson bor plus lite annan nyttig fakta (han använder ett falskt namn, Obuscus, och har en Kushitisk livvakt som heter Kushef). De har dock inte sett honom på en vecka eller så. Våra tjuvar drar vidare till Gibsons kombinerade bostad, affär och arbetssmedja.

Gibsons hus är en solid träbyggnad med lås på dörrarna och galler över de få fönster som finns. På baksidan innåt gården så ser de dock ett fönster på andra våningen och de ger sig upp på gårdsdasset och in genom fönstret. Det går snabbt upp för dem att inte allt står rätt till. Det ser ut som om någon har hastigt letat igenom lägenheten, men det är inte uppenbart att något saknas. Efter en noggrannare genomsökning hittar de spår av blod mellan två plankor, det verkar som om något har hänt Gibson. De hittar referenser till en andra arbetssmedja, men inga lettrådar om var den kan ligga.

Det är lite för sent att fråga grannarna, så de ger sig iväg till Ödödlige Arkonten, ett något finare värdshus (finare för att ligga på Lower Dockside). På den odödlige arkonten så smörar de upp värdshusägaren och får reda på att “Obuscus” har mött någon för att diskutera affärer. Denna någon är en medlem av Häroldsgillet, ett gille som agerar som mellanhänder när folk vill göra affärer med personer som någon av deras klass inte skulle umgås med (eller om de helt enkelt inte vill att andra ska veta att de gör affärer med dessa personer).

 

[Cybot]

Del 2: En stöt i natten och att hoppa groda med vakten
Det är knappast riskfritt att röra sig i Lower Dockside nattetid, men de beslutar sig för att i alla fall ge sig av till Häroldsgillets kontor på Lower Dockside. Häroldsgillets kontor är en tvåvånings stenbyggnad med kraftiga dörrar, gallerförsedda fönster och portar med kraftiga lås. För att göra det ännu mer komplicerat så ligger den på Plaza Porta Mercatus Mundi, just där stadsporten mellan Lower Dockside och Mercatus Mundi ligger. En port som är välbevakad då Lower Dockside är en brottsbelastad slum och en möjlig infiltrationsväg in i staden (då det inte finns någon mur mellan Lower Dockside och havet). Vid och ovanför porten finns ett tjugotal av Arkontens män. De beslutar sig för att kontrollera alternativa vägar in i kontoret.
Baksidans lås är så kraftigt att det nog inte kan dyrkas utan att ge ljud ifrån sig. Det går inte heller att ta sig in ifrån kloakerna, då röret från toaletten endast är knytnävsstort. Jinx beslutar sig för att ge sig upp på taket. Han blir något besviken av att även skorstenen är för liten för att ge sig in igenom, men upptäcker en lucka in i byggnaden. Även takluckan har ett lås, men detta är bra mycket sämre än de övriga, så Jinx dyrkar sig lätt och ljudlöst in på kontoret.
Ovanvåningen består av en mötessal belamrad med fula tavlor (där han genom sin kunskap i måleri ser att de flesta endast är kopior) och andra dekorationer. Det är svårt att säga om målet med dekorationerna var att förmedla rikedom eller smaklöshet, eller både och.

Ungefär så här

Han beslutar sig för att ge sig ner för trappan och låser upp bakdörren åt Gizmo. Nedervåningen består dels av en avskild entre separerad ifrån resten av byggnaden med en gallerdörr, samt ytterligare en låst dörr som leder in i vad som verkar vara ett arkiv.
De letar dock inte efter magiska varningssystem när de ska öppna dörren till arkivet, så när de öppar dörren brölar ett alarm (ett ljud som påminner vagt om tyrannosaurien i Jurassic Park) och det är snabba puckar som gäller, för när som helst så kommer vakterna att vara där.
Där inne finns det ett skrivbord, samt låsta arkivlådor märkta med bokstäver.
Gizmo och Jinxs rafsar åt sig papper som ligger på skrivbordet men nöjer sig inte med det, de bryter också upp arkivet märkt “O”, för Obuscus. Trots att detta går blixtsnabbt så är vakterna redan vid bakdörren när de ska ge sig av, och de springer upp för trapporna med vakterna tätt i häl. Från hustaket är det ett gap på två meter till nästa hus, de hoppar över (Jinx utan några problem, Gizmo med något större) men vakterna är inte avskräckta.

Inspirationsbild till hur Arkontens garde är bepansrade

Fyra av vakterna lyckas ta sig över (medans fyra andra inte vågar eller får problem), två ger sig efter Jinx och två efter Gizmo. Jinx leder sina vakter i ett race över taktopparna, och förlorar lätt sina nertyngda förföljare. Han vänder in på ett sidospår för att se om han kan hjälpa sin mindre atletiske kollega att komma undan, men även Gizmo klarar av att skaka av sina förföljare (tack vare några riktigt tursamma tärningsslag). Phew.

De har nu några dokument som ser relevanta ut, men de är skrivna i chiffer. De har inte riktigt några kontakter som är sådär relevanta, men de beslutar sig för att besöka Lee, en Chaldeisk läkare och den andre av Jinx kontakter. Lee kan inte helt dekryptera dokumenten, men ger dem ett namn “Handelsman Vitalio”. De ger sig tillbaka till Odödlige Arkonten där värdhusvärden ger dem två alternativ. Vitalio Paternus, en handelsman av senatorssläkt som bor i Visneto Qanat, och Vitalio Honores, en grosshandlare i Mercatus Mundi. Det är dock för sent för att följa någon av de spåren, så de beslutar sig för att ge sig av till Kushitens klubba.
Kushitens klubba visar sig vara ett hak för stadens Kushitiska population, och stället är fyllt med hårdögda Kushiter. I princip alla är beväpnade, många med de Bardicher som Metropolitaner förknippar med Kushitiska krigare. De ser misstänksamt på våra tjuvar och Jinx väljer att använda sin skicklighet, förföra. Hans mål, en lång och välbyggd Kushit med nattsvarta ögon och en…*ahem* väl tilltagen yxa.
De får reda på att Gibson generellt sett inte hänger där, men dock att hans livvakt Kushef gör det och var där för bara några dagar sen. De får även reda på vart Kushef bor när han inte jobbar för Gibson.
Våra tjuvar beslutar sig för att gå hem och sova och tala med Gibsons grannar på morgonen.
Jinx går inte hem ensam, utan har fått sig ett one-night stand med våran Kushitiske Yxbärare.

 

[Cybot]

Del 3: Förhör är inte deras starka sida. Tur att de har Titus Pullus.

Nästa morgon beger de sig till Kushefs lägenhet (på sjätte våningen i ett ruckligt höghus), men spåret visar sig vara en återvändsgränd då Kushef bor i ett väldigt spartanskt och lettrådslöst rum som han inte har besökt på ett tag. De beger sig istället av till Gibsons hem för att förhära grannarna.
Deras försök är...mindre lyckat. De är ungefär en hårsmån bort ifrån att få en lynchmob efter sig och skrämmer slag på en medelsålders kvinna.
Att gå in klädda som okända råskinn i ett kvarter i en slum som nästan garanterat tillhör ett annat gäng av råskinn (oavsett om de var inblandade i Gibsons kidnappning) är inte en bra idé, och kvinnan gör vad hon kan för att överleva. Skrika högljutt att hon inte vet någonting. Ingenting alls.
De kommer tillbaka senare klädda som gillestjuvar, även om folk vet att det är riktigt puckat att inte ge ett av de mer fruktade gillena den informationen de vill ha så är den lokale bossen mer fruktad än de flesta, och en kvinna (även om inga namn nämns). De får dock reda på att troligtvis så är två av hennes underhuggare involverade (Probos och Theophanus) som hänger på Den Glada Örnen, en plats de inte är särskilt pigga på att besöka igen.

De beslutar sig för att försöka hitta Gibsons hemliga smedja, och de har listat ut att smedjan måste vara en stenbyggnad (något som inte är vanligt i lower dockside, då den officiella planen för att försvara staden från ett anfall genom lower dockside är att tända eld på rubbet) och det inte är troligt att Gibson har släpat på allting själv så han har troligtvis hyrt transport.
Vem är bästa personen att fråga? Jo, Titus Pullus. En kille som kör en likkärra (en högst aktiv näring i staden, och speciellt i Lower Dockside), har örat längs med marken och inte är ovan vid att smuggla annat än kroppar i likkistorna. I alla fall är det så Gizmo presenterar honom. Jinx upptäcker nästan direkt att Titus Pullus är en tjej som har förklätt sig, något som Gizmo är lyckligt ovetande om.

Titus Pullus är en amoralisk och obotligt gladlynt slaktardotter som ser allt ifrån den ljusa sidan, en fontän av positivitet och information.
Att hon jobbar i ett av stadens farligaste områden med en nyetablerad drottning av brott som gillar att sätta märlspikar i folks ögon...det betyder att affärerna är goda och att folket hon plockar upp inte stirrar på henne, bonus och båda tummarna upp!

När det gäller Gibsons hemliga smedja så vet hon allt. Var den ligger, vad som pågår innanför dess dörrar och var nycklarna till dörren ligger. Gibsons smeknamn som “päronet” refererade tydligen inte bara till hans kroppsform. Hon erbjuder sig att ge våra tjuvar skjuts och vips så är det på väg ner till hamnen.

Kanske Titus Pullus? Fast Titus är definitivt bättre förklädd.

Gibsons smedja är stenbyggnad nere i hamnen, och redan när de öppnar dörren så ser de att någonting är fel, trappan ner till smedjan är täckt av blod. Våra tjuvar ger sig ner i smedjan och på golvet där nere hittar de Gibson. Gibsons ögon har stuckits ut, och i varje ögonhåla sitter det en Märlspik. Gibson själv har blivit uppskärd av var som verkar vara ett yxhugg i magen (och Bardichen, en bredbladig långyxa, är ett traditionellt vapen för stadens Kushiter, oavsett om de jobbar som livvakter eller legosoldater).
I övrigt så har smedjan blivit länsad på allt av värde. När de vänder sig för att gå upp är Kushef där, tillsammans med ett helt gäng av hamnbusar, våra tjuvar har blivit inbjudna till Nagini, fruktad kapare och nyetablerad gangsterdrottning.
Våra tjuvar märker att det inte är någon idé att slåss och följer med Kushef. Gizmo märker att Kushef går en aning konstigt, något som antyder att han har ett brännmärke på benet (en traditionell invigningsrit i de kriminella gäng som härjar i Lower Dockside).
Medans de leds iväg till Naginis håla så vinkar Titus Pullus farväl och frågar om hon kan få Gibsons kropp. När hon får ett jakande svar ger hon tummarna upp och lovar dem en hittelön för Gibsons, stadens alkemister och universitet betalar bra pengar för färska kroppar.

Nagini är löst inspirerad av Agnete kjølsruds stagepersona
Tänkt dig den här tjejen i en kaparkostym från 1500-talet.

De utsätts dock inte för några större hemskheter i Nagini’s lya. Om man inte räknar med mötet med Nagini själv. Nagini är en skräckinjagande sociopat, och Gibson var skyldig henne en hel del pengar. Fjortontusen denari var inte ens nog för att betala hälften. Hon föreslår att våra tjuvar ingår en pakt med henne för att båda ska få tillbaka de pengar som Gibson var skyldig dem, men det är ganska uppenbart att detta är ett erbjudande som de inte kan säga nej till.
Panka och i en sämre situation än de var i förrgår så återvänder de till Harpyans Barm. Väl där så väntar Väktare Mjuktass, deras överordnad och handler inom Ordo Obscurum, på dem.

Väktare Mjuktass. Totally not a villain...än så länge.
Med OBF så vet man aldrig.

Han har ett jobb. Inom en månad så måste de ha stulit Örnens Öga ifrån ingen annan än Senator Virius, en artefakt som befinner sig i Senatorns kuriosautställning. Var detta museum ligger, vad och vem som beskyddar artefakten… Allt detta är mysterier som de måste lista ut, och det snabbt.
Och där slutar sessionen.